Author: admin

Chris Burkard är den världsberömde surffotografen som ständigt är på resande fot – i jakt på den perfekta vågen som för honom har en annan betydelse än för surfare generellt. Han avbildar ofta surfare i kyligare vatten – och på platser där den perfekta vågen inte kan garanteras.

Av: Linda Larsson
Foto: Chris Burkard

Hur ser en vanlig dag i ditt liv ut?
– Jag skulle säga att en vanlig dag inte existerar i mitt liv. Men om jag inte är ute på ett projekt hittar man mig som oftast i min studio i Pismo Beach, i Kalifornien planerande inför nästa resa. Jag försöker också att tillbringa så mycket tid som möjligt med min familj.

Vad är det du försöker att fånga i dina bilder?
– Ljussättning och sammansättning är oerhört viktigt för mig. Jag använder mig alltid av naturligt ljus. I mina bilder vill jag kunna visa upp hela miljön; med en väl sammansatt förgrund, ett objekt i mitten och en episk bakgrund som binder samman hela bilden. Jag brukar skjuta mot solen, mot en bergskedja, eller till något monumentalt. Jag vill transportera tittaren direkt till där jag fotar så att de går vilse i bilden.

– Jag tror det viktigaste är att försöka få folk att ifrågasätta relationen mellan människan och naturen. Det är oftast huvudmotivet jag vill utforska.

Varför började du att surfa? Och varför?
– Jag växte upp på Kaliforniens västkust så surf har alltid varit närvarande i mitt liv. Att inte surfa skulle vara som att inte åka skidor om du bor i en skidort. Jag bodysurfar bara – fotar surfare mer än jag surfar själv. Jag brinner för att dokumentera idrottare som pushar gränserna, de som surfar i hårda, kalla förhållanden exempelvis.

Vad är den perfekta vågen för dig?
– Den perfekta vågen har olika betydelser för olika människor. Vissa jagar den perfekta vågen på en förutsägbar plats. För mig är den perfekta vågen en som lämpar sig för den omgivande miljön – och som jag kan vara en del av.

– Du förlorar känslan av äventyr när du väljer en våg som du vet kommer att vara perfekt. Att hitta nya vågor handlar mer om att hitta platser där vågen bara är en aspekt av miljön.

– Surfing och fotografering är olika saker, en våg som är kul att surfa kanske inte nödvändigtvis är fotogenisk. Det bästa av två världar är att hitta balansen mellan. Att hitta en perfekt våg handlar om uthållighet och tålamod – att hitta en plats som inte garanterat är perfekt.  När du reser över hela världen på jakt efter en våg med en anspråkslös förväntan, är uppfyllelsen ännu bättre på grund av den erfarenhet du får längs vägen.

När började du med fotografering? Och varför?
– Jag började fota när jag var 19 år. Jag insåg att det var ett sätt att utforska – och visa – människor skönheten i världen. Det ledde till en praktikplats på tidskriften Transworld Surf som var en oerhört värdefull erfarenhet för mig. Jag försökte, gjorde fel, lärde mig och började utveckla en egen stil. Hårt arbete, uthållighet, och att ha passion för det jag gör har tagit mig långt.

– I början handlade det bara om att resa. Det var verkligen det enda jag ville göra, det enda jag brann för. Men nu har det utvecklats till en vilja att berätta historier om platser som inte nödvändigtvis talar för sig själva.

Berätta om ditt första uppdrag du hade som fotograf?
– Mitt första uppdrag tog mig till Dubai 2007 för Transworld Surf när jag var 21 år gammal. Det var en fantastisk upplevelse, mina ögon för världen öppnades. Jag hade hört mycket negativt om området innan jag for dit men blev positivt överraskad av hur äkta människor var. Upplevelsen förändrade mig på en massa olika sätt. Det var en kulturchock att komma dit –jag minns att jag kom hem och insåg hur mycket saker som vi har i USA.

Var ser du dig själv om tio år?
– Förmodligen arbetar jag mindre och surfar mer. Men jag hoppas kunna fortsätta att inspirera människor till att ge sig ut och utforska världen – genom mitt fotograferande.

Hur viktigt är resande i ditt liv?
– Jag får en djupare förståelse för alla fantastiska platser runt om i världen men jag hoppas också att kunna inspirera andra människor, genom mitt fotande, att ta hand om vår planet samt att få dem lämna sin bekvämlighetszon. Det kanske är det som är mest givande för mig.

– Jag tror inte att jag skulle vara hälften av den jag är om jag inte hade rest. Det bröt mitt ego och min stolthet och fick mig att se en värld som var så annorlunda från den lilla stad jag växte upp i. Om det finns en sak jag vill att folk ska göra som ser mina bilder: det är att inspirera dem till att ge sig ut i världen.  

Om Chris Burkard

Ålder: 30 år.
Gör: Världsberömd surffotograf. Se fler av Chris bilder på hans hemsida.
Bor: Kalifornien
 

Tolv dagar och en ansenlig summa pengar. Att resa Hurtigrutens klassiska sträcka mellan Bergen och Kirkenes tur och retur är en idé som stannar på skissbordet för många. Men man måste ju inte åka hela vägen – tre dagar längs den norska kusten är också det en upplevelse utöver det vanliga.

Text: David Grudd
Foto: Elinor Wermeling

Att leva är att lära. Min senaste insikt: det som inte finns i benen kan tveklöst finnas i huvudet. Jag tyckte att jag skyndade mig, men blev uppenbarligen kvar i hytten någon minut för länge. När jag kostade på mig att titta mig runt i krypinet måste den här, långt mer rutinerade ligan ha satt fart rakt upp till kafeterian. Därför sitter de nu på första parkett medan jag står vid sidan om. Ändå smått tagen av vad jag nu får beskåda.

Jag syftar inte på kafeterian som sådan – i rent interiör mening är den på intet sätt någon storslagen upplevelse. Det är däremot den häpnadsväckande utsikten. I maklig takt puttrar fartyget ut från Bergens hamn och de fjäll och sluttningar vi storligen beundrat från land ter sig nu än mer imponerande. Det går inte annat än att villkorslöst kapitulera inför fjordlandskapets skönhet.

För den som någon gång bekantat sig med den norska kartan är tanken bakom Hurtigruten tämligen uppenbar. I ett långsmalt land där större delen av bebyggelsen ligger intill kusten är en båt förstås ett alldeles fenomenalt sätt att ta sig fram på. Ja, i vissa svårtillgängliga fall i Nordnorge rentav det enda rimliga. I slutet av 1800-talet gav de styrande i Norge därför kapten Richard With uppdraget att upprätta en reguljär rutt mellan Trondheim och Hammerfest, ofta omnämnd som världens nordligaste stad.

Förbindelsen blev populär, bland såväl passagerare som de som ville frakta gods, och sträckan utökades snart söderut till Bergen och efter sekelskiftet också i den andra riktningen. Då kunde Withs skepp ta sig från Bergen ända upp till Kirkenes vid den ryska gränsen på sju dagar. Fort på den tiden och namnet på turen var därmed givet – Hurtigruten.

Men så kom flyget. Passagerarantalet sjönk markant och på 1970-talet talades det till och med om att lägga ner Hurtigruten. Då satte norrmännen ned foten och räddade sin kära båtförbindelse – eller riksvei 1, som den också kallas.

Tack vare denna högljudda invändning lämnar vi Bergen med båt. Efter en sällsynt uppehållsdag i ”Europas regnigaste stad”, där snart sagt samtliga Bergenbor tagit sig ut för att njuta av solens strålar, ser vi nu hansekvarteret Bryggen sakta försvinna bort i horisonten.

Hurtigruten används fortfarande för att transportera gods och passagerare längs med kusten, men i dag ligger verksamhetens tonvikt på turister. Företagets kryssningar är en miljardindustri och de rödsvarta fartygen tar sig numera inte bara fram i norska farvatten. Såväl Amazonas som Antarktis står numera på programmet, men vi ska inte gå över ån efter vatten.

Härifrån Bergen har vi valt att resa upp till Trondheim. En tur som sträcker sig över två nätter och som är en del av Hurtigrutens satsning på kortare och billigare resor. Att åka hela den långa originalsträckan är en tidskrävande och dyr historia (för att inte tala om vad det kostar att bege sig ner mot Sydpolen), men en rutt som vår är förstås betydligt snällare mot såväl kalendern som plånboken.

Och inte förtar den kortare turen Hurtigrutens berömda epitet. För när fartyget på den andra dagen puttrar in i Hjörundsfjorden kan den som förväntat sig ”världens vackraste sjöresa” knappast bli besviken. Hisnande toppar som stupar rakt ner i fjordens spegelblanka vatten. Skogsprydda berg som sluttar mer varsamt ner mot bebyggelsen i dalen. Det enda som inte är vackert är namnet på själva byn – Urke.

Här, och på flera andra ställen längs med vägen, lägger båten till en stund och den som vill kan bege sig iväg på utflykt, antingen på egen hand eller i guidad regi. Vi går i land i Urke och vi går även i land några timmar norrut, i jugendstaden Ålesund som breder ut sig över flertalet öar i havet.

Ursprungligen byggdes den i trä, men en olycksalig vinternatt 1904 brann staden och 10 000 invånare blev utan tak över huvudet. Med stöd från bland andra Vilhelm II av Tyskland, svårt förtjust i den här trakten, byggdes staden så småningom upp igen. Den här gången i mer svårantändligt material och alltså i en förnämlig jugendstil som det är svårt att se sig mätt på.

Mätt går det däremot utmärkt att bli ombord på båten. Sedan en tid tillbaka serverar Hurtigruten matkonceptet Norway’s Coastal Kitchen som baseras på lokala ingredienser. När båtarna lägger till i hamnarna är det nämligen inte bara människor som stiger på. Ombord tas även färska råvaror från byarna längs med kusten. Nyfiskad fångst köps in under natten och dyker sedan upp på tallrik till lunch och middag. Det smakar lika bra som det låter.

Dagen därpå har det så blivit dags att mönstra av och det i Trondheim, väl värd ett besök även den. Norges tredje största stad får sätta punkt för vår norska resa. En resa som tagit oss till några av Fjordnorges vackraste platser och städer – allt inom tidsrymden för en helt vanlig weekendresa.

Fakta

Dagens sträckning i full längd: Bergen–Kirkenes.

Antal hamnar: 34.

Kryssningsnätter per år längs norska kusten: 1 040 000 (2013).

Mat: Frukost ingår när du bokar en hytt och i vissa paket ingår även lunch och middag.

Priser: Bergen–Trondheim kostar från cirka 4 000 kronor under högsäsong (juni-augusti). Övriga tider på året startar priserna vid omkring 1 400 kronor.

Vila Joya i Portugal kammade hem priset som Europas bästa boutiquehotell i World Travel Awards, reseindustrins Oscarsgala. 

World Travel Award brukar beskrivas som reseidustrins Oscarsgala. Den 4 september hölls en gala på Sardinien där man utsåg Europas bästa resmål, hotell och flygbolag. Franska Lyon utsågs till bästa weekendstad, Madeira till bästa ö-destination och Lufthansa till bästa flygbolag. Europas bästa hotell är Ciragan Palace Kempinski i Istanbul i Turkiet.

Flest priser kammade Portugal hem; 20 stycken. Bland annat ska Europas bästa boutiquehotell ligga i Portugal: Vila Joya som ligger i Algarve. 

Lediga rum & priser på Europas bästa boutiquehotell Vila Joya

HÄR kan du se alla vinnare. 

Hotell i Ho Chi Minh City

Sydostasien toppar billigaste destinationer i höst enligt Forex. Billigast är Ho Chi Minh City i Vietnam som följs av Manilla i Flippinerna och Kuala Lumpur i Malaysia. Paris och London har dessutom rasat i pris det senaste halvåret. 

Ho Chi Minh City är den billigaste storstaden i höst med ett index på 28, jämfört med Stockholms 100. Manilla, Kuala Lumpur och Bangkok är också bra alternativ för den som vill ha mycket för pengarna. I Östeuropa är Sofia, Belgrad, Sarajevo och Warzsawa bra alternativ för budgetresenärer där prisnivån är mer än 50 procent lägre än i Stockholm. 

Priserna i Paris har rasat rejält: nu är det 25 procent billigare där än i Stockholm. I London har prisindex sjunkit från 122 till 107. 

– Trots att den svenska kronan har försvagats under sommaren finns det många prisvärda storstäder att besöka i höst, säger Mattias Varén, reseekonom på Forex i ett pressmeddelande.

Dyraste staden att semestra i nu är Reykjavik med ett prisindex på 155. New York och San Fransisco toppar också listan över dyraste städer. 

Topp 10 billigaste semesterstäderna

1. Ho Chi Minh City: 28

2. Manilla: 31

3. Kuala Lumpur 33, 
Sofia: 33

4. Belgrad: 35

5. Bangkok: 38
Bukarest: 38
Sarajevo: 38

6. Warszawa: 39

7. Moskva: 41
Tirana: 41

8. Sankt Peterburg: 42

9. Istanbul: 45
Riga: 45

10. Vilnius: 46

Topp 5 dyraste

1. Reykjavik: 155

2. New York: 150

3. San Fransisco: 149

4. Edinburg: 133

5. Geneve: 130 

Stockholm har prisindex 100. 

Källa: Forex

Hon står bakom podcasten ”Att resa-podden” och driver bloggen livetfrandenljusasidan.se. Lisa F Lundin backpackade omkring ensam i flera år. Efter att barnen kom tog hon med sig familjen på sina äventyr. Här berättar hon om sina erfarenheter av att resa på olika sätt runt om i världen.

Text: Linda Larsson
Foto: Privata

Hur kom det sig att du började blogga?
– Bloggen började som en personlig livstilsblogg, men den blev mer och mer nischad till en ren reseblogg. Varför jag döpte den till “Livet från den ljusa sidan” är för att det är min livsfilosofi – jag tycker att man ska försöka fokusera på livets glädje och i bloggen riktar jag in mig på sådant som jag mår bra av. Där får jag utlopp för mina tankar och funderingar.

Varför startade du Att resa-podden?
– Jag och Annika (som också har en blogg: Resfredag.se) tyckte att det saknades en sådan podd i Sverige. I varje avsnitt har vi teman som ”Resa med barn” och ”Resa på weekendresa”. Vår målsättning är att den ska vara personlig, inspirerande och resefilosofisk.

Hur mycket reser du på ett år?
– Jag tar alla chanser jag får, det blir flera weekendresor och några längre. Jag har besökt omkring 45-50 länder, men jag jagar inte nya länder, jag jagar upplevelser. Ibland reser jag själv, ibland med min man och ofta med mina barn.

Vad är skillnaden mellan att resa med barn och att resa själv?
– Reser man med barn måste man resa på deras villkor. Det betyder inte att jag åker på charter med dem, men det blir kanske snarare så att vi besöker bondgårdar än raftar.

– När man reser själv kan man göra större utsvävningar –  man kan vandra längre, åka längre bilfärder, unna sig lyxigare restaurangbesök. Man kan maxa mer när man reser utan barn.

– Men med barn öppnas världen upp på ett annat sätt – alla blir väldigt mycket mer öppna när man har barn med sig. De blir mer nyfikna och man får lättare kontakt med andra. Och barnen anpassar sig lätt till nya situationer; du är deras trygghet och det är det enda som behövs.

Hur startade ditt reseintresse?
– När jag var tolv år såg jag ett program om Australien och då föddes drömmen om att en gång få åka dit. Så jag började spara pengar.

– Sen i 20-årsåldern började jag resa själv, jag backpackade runt ensam i Sydostasien först och därefter har resandet fortsatt. Att resa själv kan jag rekommendera alla att göra – man växer som människa. Man får ett ökat självförtroende och känner ”klarar jag det här klarar jag allt”. Jag kom hem med känslan av att världen ligger öppen för mig.

Vilken av alla dina resor har varit häftigast?
– Jag, min man och mina barn reste runt i Mellanöstern, vi började i Istanbul och fortsatte sedan till Jordanien, Dubai, Sri Lanka och avslutade vi i Doha i Qatar. Det var väldigt häftigt. Det var så mycket kontraster från hemma i Sverige. Allt från hur folk klädde sig till ökenlandskapen. Hela beduinkulturen!

Har du något favoritland?
– Jag gillade Nya Zeeland väldigt mycket. Jag var där med min familj och reste runt i tre månader. Det var så vacker natur. Mycket påminde om hemma, men mer maxat.

– Sen är jag ett stort fan av Thailand. Thailand förtjänar sitt goda rykte. Jag är svag för Asien generellt.

Om Lisa

Att dricka vin är generellt ingenting som associeras med löpare men när Marathon du Medoc arrangeras i Frankrike i helgen är det precis vad du ska göra: dricka vin och springa. Helst utklädd till en prinsessa eller någon annan sagofigur.

I helgen arrangeras det berömda maratonet ”Marathon du Medoc” precis utanför Bordeaux i Frankrike, i regionen Medoc. Förutom att rutten är väldigt vacker, genom vinodlingar och förbi sagoslott, är vin den stora anledningen till varför loppet har blivit känt bland löpare världen över. Vid stoppen erbjuds nämligen inte bara vatten – utan också vin och franska delikatesser såsom ost, ostron och gåslever. Syftet är att man ska smaka sig igenom regionens stora utbud av viner (samt äta sig mätt på franska delikatesser). Ja, och sen ska man vara utklädd också. Temat i år är “sagor och legender” så förbered dig på att se många prinsessor och drakar i loppet (lagom lulliga och runda om magen).

Du har 6 timmar och 30 minuter på dig att avsluta det 42 kilometer långa loppet (och fylla magen med så mycket vin och mat du orkar).

Här läser du mer om loppet.