My Website

Author: admin

  • Formel 1 i Dubai

    Formel 1 i Dubai

    Sanningens ögonblick kom till slut för Dubai. Spenderarbyxorna hade suttit på lite för länge och plötsligt saknades det täckning för banklånen på svindlande 80 miljarder dollar. Doldisen Abu Dhabi, huvudstad i Förenade Arabemiraten, fick snabbt rycka in som räddaren i nöden och betala delar av skulden. Som tack fick Förenade Arabemiraten och Abu Dhabis ledare Sheikh Khalifa bin Zayed Al-Nahyan världens högsta byggnad uppkallad efter sig, Burj Dubai förvandlades över en natt till Burj Khalifa. Abu Dhabis SOS-insats förra hösten var inte bara generös, den var även pr-mässigt ovärderlig.

    För Abu Dhabi verkar göra det mesta med klokhet och eftertänksamhet. Flygbolaget Etihad Airways har under fem år sakta byggts upp till världens bästa, 2009 säkrade man värdskapet för ett F1-Grand Prix, världens första koldioxidneutrala stad, Masdar, är under konstruktion och i oktober invigs den största inomhusnöjesparken som någonsin byggts, Ferrari World.

     

     

    Likt ett gigantiskt flygande tefat breder den rosrödabyggnaden ut sig över Yas Island, designad av arkitektfirman Benoy och belägen 30 minuter från Abu Dhabi City. De 200 000 kvadratmetrarna som utgör nöjesfältet kommer inhysa ett 20-tal attraktioner, men också restauranger och butiker. Bland höjdpunkterna finns bergochdalbanan Formula Rossa som når en topphastighet på 240 kilometer i timmen och det 62 meter höga ”fritt fall”-liknande tornet G-Force där besökarna skjuts upp och ner med formel 1-liknande g-krafter som följd. Made in Maranello är en virtuell tur in i Ferrarifabriken i Italien och i Scuderia Challenge kan du via en simulator testa om du har vad som krävs för att bli en formel 1-förare. Just det, denna sci-fi-artade byggnad stoltserar givetvis även med världens största Ferrariloggo – 65 x 48,5 meter.
     

  • Heta hotell i Halkidiki

    Heta hotell i Halkidiki

    Greklands Riviera, det dramatiska Halkidiki, överskuggas ofta som semestermål av övärldens många lockelser. Synd, för här väntar riktiga skatter, härliga stränder och en delvis annan upplevelse av Grekland.

    Text och Foto: Johan Lindskog

    Det är bara att titta på en karta för att se att det är något speciellt med Halkidiki. Tre dramatiska landtungor som slickar sig ut i havet. Så smala på sina ställen att man kan se havet på båda sidor.

    Den första tungan, Kassandra, döpt efter den makedoniske kungen Kassandros, är den livligaste av de tre med flera små städer, hotell i alla klasser, nattliv och myller av restauranger.

    Den andra tungan, Sithonia, är betydligt lugnare. Här kan man hitta nästan ensamma stränder, eller åtminstone strandbitar. Området är lite lyxigare till karaktären med några av Greklands främsta hotell placerade här. Den sista ön, Agion Oros, är ett fenomen. Här grundades redan på 800-talet ett samhälle uteslutande för munkar och än i dag är halvön helt tillägnad den grekisk-ortodoxa religionen och drivs nästan som en autonom stat. Det krävs tillstånd för att få besöka halvön men det är inte svårt att få och väl värt att ansöka om.

    Villa Galini – Skeppsredarens dröm
    När en stormrik skeppsredare, Gioannis Carras, tvingad av stormen sökte skydd i en enslig vik på Halkidiki d-rabbades han av omedelbar kärlek till bukten, de höga bergen, bördiga kullarna, det kristallklara vattnet. Här skulle han förverkliga sin dröm.

    Successivt -började han under 1960-talet att köpa upp mark och ägde till slut en enorm areal omkring den stora bukten. -Tanken var att bygga ett samhälle här men myndigheterna satte stopp för planerna och i stället grundade Carras ett stort -hotellkomplex — Porto Carras. Det fortfarande lyx-stämplade men alltför storskaliga hotellet är i dag en ganska fadd upplevelse där barnfamiljer från öst -blandas med brittiska charterturister och all inclusive-magar -jäser i solen efter smetiga bufféer.

    Men en privatbostad fick Carras bygga — sin egen, en fantastisk villa på toppen av berget med hela havet i blickfånget. Ett litet palats i sten och trä med vindlande gångar, små fönster och en uppsjö av överraskande detaljer. Till detta lät han vänner som Salvador Dali och Yves Saint Laurent med fri fantasi bygga makalösa badrum i gästrummen. Bara dessa är värda ett besök. Nyligen gjordes huset om till ett exklusivt litet hotell med 17 rum av varierande storlek och klass.

    Pris: dubbelrum från 1 700 kronor
    yadeshotels.gr

     

     

    Petrino Suites – Hos Familjen
    Det känns rakt igenom att detta är en familjeangelägenhet. -Mormors recept hanteras med finess av brodern i köket. Systrarna sköter gästerna och pappan går och småkrattar i poolen. Petrino Suites är ett familjärt och prisvärt alternativ på Halkidikis första ben, Kassandra. En mängd små stenbyggnader utgör hotellet och -innehåller rum av olika klass. De minsta är lite väl trånga och spartanska medan de större är ett rejält kliv uppåt i komfort med egen pool, stora badrum och privata trädgårdar. Alla rum har två våningar med sängen på ett loft uppför en ganska brant trappa, har man trötta ben eller spralliga barn ska man tänka sig för.

    Petrino ligger inte vid havet så man måste ha bil. Det största minuset här är de mindre rummens badrum som är för dåliga för den här nivån, man vill inte vänta tio minuter på varmvattnet eller få vaderna smekta av plastiga draperier i minimala duschar. Välj alltså ett av de större rummen. Det är värt prisskillnaden. Välj också något av rummen med lite mer diskret läge. Alla rum har en liten mysig terrass men vissa av dem vetter mot poolen eller restaurangen och har full insyn medan andra är helt privata. Restaurangen är ett av ställets stora tillgångar. I det stundtals ganska överprisade Grekland får man här fantastisk genuin grekisk mat på mormors vis till riktigt rimliga priser i en hemtrevlig miljö. Även om man inte bor här så är restaurangen absolut värd ett stopp.

    Pris: dubbelrum från 1 250 kronor
    Lediga rum & priser

     

    Privat lyx – Danai Beach
    Det började som familjen Riefenstahls privata villa i vidunderligt vacker miljö på Sithonia. Gästerna blev med tiden många och antalet gästrum byggdes ut tills familjen kapitulerade och byggde ett hotell till sig, till sina vänner och till dig. I dag är det ett mellanstort hotell med flera byggnader och rum i olika kategorier, från privata villor till enrumssviter. Under årtionden har hotellet förfinats till att i dag vara ett av norra Greklands absolut främsta boenden. Det är dyrt och det är lyx på det smakfullt privata sättet. På Danai Beach får man vad man betalar för. Allt är toppklass och det kostar rejält men det smakar också bra. Hotellet har tre restauranger och den främsta av dem är stjärnkrogen The Sqirrel som anses vara en av Greklands bästa krogar.

    Pris: dubbelrum från ca 4 000 kronor
    dbr.gr

     

    Slappt och hippt – Ekies resort
    Ekies är lekfullt, ungdomligt med modern, ibland lite väl utflippad, design och rätt slarvigt skött. Detta hotell är en -vattendelare. Antingen tycker man att det är superskönt med den loja stämningen och den minst sagt överseende -attityden till detaljer eller så blir man galen på att det är lite nött och ostädat, att luftkonditioneringen inte riktigt funkar, att möblerna är nötta och bubbelpoolen inte går att använda. Det är dessutom alltid en risk med designhotell att designen tar över funktionen. Så är det på Ekies, lite beroende på rum, men de mest designade är snudd på svåra att bo i. Hotellets egen strand ligger i en bukt och det är mycket långgrunt och inte det vanliga grekiska kristallklara vattnet. Ekies är svårbedömt. Att bo på ett designhotell för dryga 1 400 kronor natten är -billigt, men för den finish och service man får är det dyrt. Den stora tillgången är dock hela restaurangområdet nere vid beachen. Här kommer hippiekänslan till sin rätt med lite stökig men skön design som inbjuder till loja häng i solnedgången.

    Pris: dubbelrum från 1 400 kronor
    Lediga rum & priser

     

  • Hugg in på Vietnam

    Hugg in på Vietnam

    Äntligen avtar hettan och Hanois trånga gränder gör sig redo för ännu en fuktig kväll. Överallt hackas det och fixas inför kvällen. Ljudet av fräsande grönsaker letar sig ut på gatan och blandas med knastret från gatuförsäljarnas kolgrillar.

    Text & foto: Olle Cornéer

    Hotell i Hanoi

    Och så dofterna. Vietnam luktar inte som något annat land i världen. Det är bara timmar sedan vi landade, men vi har redan insupit landets nationaldoft längs med varenda gatstump.

    För så är det: asiatiska länder doftar helt olika. Thailand stinker av fisksås och sticker av chili. Kina doftar unkna hoisinkryddor och grillat fläsk. Indien luktar mest rökelse och bajs, trots landets gastronomiska kryddkultur. Vietnam doftar av färska thaibasilikablad som släpps ner i kokhet phosoppa och överraskat ger ifrån sig sin speciella arom.

    Nudelsoppan pho är landets nationalrätt och finns i en mängd variationer över hela landet. Och ingenstans är den så god som i Hanoi. Förutom mustig buljong kryddad med stjärnanis innehåller soppan alltid nudlar och tunna strimlor kött. Men det är inte förrän tillbehören – färska böngroddar, thaibasilikablad, koriander, lime och chilisås – rörs ner, som rätten når sin fulländning. Pho finns att köpa både för några kronor på valfri gaturestaurang och för en tia på ett lite finare ställe.

     

    Vi bestämmer oss för att testa Vietnams svar på McDonalds – Pho24. För i stället för transfetter med potatissmak serveras makalöst god nudelsoppa i luftkonditionerad miljö. Dessutom är det oftast fräscht och rent – vilket är skönt att veta som turist.

    Många vietnamesiska rätter serveras nämligen tillsammans med ett berg av råa grönsaker. Som turister med några få veckors ledighet – och ingen tid till att ligga magsjuk – ställs vi inför ett pikant problem: att äta eller inte äta. (Färska grönsaker skulle de flesta undvika i till exempel Indien.) Men efter att frestelserna ställts fram på bordet är alla tvivel satta ur spel. Det går faktiskt inte att uppleva Vietnam utan att äta sig igenom landet. Vi hugger in.

    Udda rätteRNågra veckor senare kan vi pigga och krya konstatera att det var ett lyckat val. Vietnam har inte bara ett av världens främsta kök, maten är också för det mesta fräsch och hygieniskt tillagad. Förutom pho är det vietnamesiska köket mest känt för sina udda rätter. Kungskobra, hund eller levande ormhjärta är maträtter som ingen vietnames skulle banga för. Tvärtom handlar det om exklusiv mat som serveras på speciella restauranger.

    Och visst kan det vara ganska tufft att komma hem till 9–5-jobbet och berätta om de ”exotiska” maträtterna på kafferasten. Men samtidigt är det lite orättvist. Vietnamesisk mat är så mycket mer än bara hund. (Och med handen på hjärtat: hur naturligt är det med rutten strömming eller berg av dillkokta leddjur?) Att det handlar om speciella rätter minimerar också risken för att du ska få i dig en hängmörad vovve eller orm av misstag. Eftersom rätterna nästan aldrig serveras på vanliga restauranger är det säkert att peka sig igenom en meny även när personalen inte kan ett ord engelska.

    Från ormhjärta till nudelsoppa är det en ocean mätt i gastronomiska mil. Faktum är att den vietnamesiska matkulturen är otroligt varierad. Vietnam är chilihett och limesurt. Men Vietnam är också fräscht och milt. Det betyder allt från wokade grytor, via sallader, till pannkakor och sötsmaskiga efterrätter.

     

    En förklaring till variationen är att det förutom sydostasiatiska rötter dessutom finns ett arv från Indien. Något som blir uppenbart när vi testar vietnamesisk pannkaka (bahn xeo) – den påminner verkligen om den sydindiska frukostpannkakan masala dosa.

    KaffehemligheterNågra dagar senare strosar vi omkring i Ben Tre, en liten stad i Mekongdeltat i södra Vietnam. Plötsligt bryts thaibasilikadoften av något helt annat. Vi följer luktspåren några kvarter och hamnar till slut i en kaffeaffär. Går in bakom ett skynke och upptäcker ett litet kafferosteri.

    – Smör, förklarar kvinnan som driver affären när hon blandar i den ingrediens som gör vietnamesiskt kaffe så speciellt.

    För precis innan kaffet packas till försäljning blandas de heta nyrostade kaffebönorna med generösa klickar smör. Det luktar gudomligt. Vietnam har en utbredd kaffekultur som inte går att jämföra med andra asiatiska länder. Överallt dricks det kaffe – såväl varmt som kallt. (I Kina konsumerar snittdrickaren en kopp kaffe per år.) Kaffet är starkt och koncentrerat, men med en chokladrik ton som inte finns i espresso.

    På marknaden finns det en uppsjö av olika kaffekvaliteter att välja bland. En given present är en liten påse av landets berömda bajskaffe – café chôn. Kaffebönorna plockas från spillningshögar där ett speciellt mårddjur har uträttat sina behov. Kaffet får en speciell rund smak tack vare att bönorna jäser i djurets mage.

    Udda? Visst, men allt i Vietnam är inte konstigt. Däremot väldigt gott.

    RESTAURANGER

    Pho24

    Kedja av phorestauranger som finns över hela Vietnam. Grymt god nudelsoppa tillagad i fräscha lokaler. Ett måste.
    Adress: finns över hela Vietnam
    Webb: www.pho24.com.vn

    Quan An Ngon

    Guideboksfavorit som ändå är värd ett besök. Har en mysig trädgård och prisvärd mat. Otroligt populär restaurang, boka bord i förväg.
    Adress: 138 Nam Ky Khoi Nghia, Ho Chi Minh-staden
    Tel: +84-8-825 71 79

    Bun Ta – Everything is Bun

    Ligger precis bredvid Quan An Ngon och är en bra backupplan om det är fullt på den populära restaurangen. Bun Ta serverar snyggt upplagda rätter och svalkande isteer och juicer.
    Adress: 136 Nam Ky Khoi Nghia, Ho Chi Minh-staden
    Tel: +84-8-822 99 13
     

    Cha Ca La Vong

    Har bara en enda rätt på menyn: cha ca. Det betyder smaskig fisk som steks direkt på bordet på en kolgrill. Hanoirestaurangen är en institution sedan över 100 år. I dag finns också en restaurang i Ho Chi Minh-staden.
    Adresser:14 Pho Cha Ca, Hanoi, tel: +84-4-825 39 29
    Adress: 3 Ho Xuan Huong Street, Ho Chi Minh-staden, tel: +84-8-830 56 74

    Mekong Viet Food ExpressServerar lokala specialiteter från Mekongdeltat, exempelvis fiskrätten bún cá. Smakerna är rätt annorlunda jämförda med andra restauranger. Klart värt ett besök.
    Adress: 136 Ham Nghi Street, Ho Chi Minh-staden
    Tel: +84-8-821 84 64

    RECEPT
    PHO (För fyra personer)
    Pho är enkelt att tillaga om du fuskar lite – och använder färdig köttbuljong som du kryddar extra. Men givetvis blir det ännu godare om du gör köttbuljongen själv.

    Till buljongen:
    en–två bitar ingefära
    en gul lök
    två–tre liter köttbuljong
    tre hela stjärnanis
    några kryddnejlikor
    en kanelstång
    två–tre matskedar fisksås
    salt

    Kött och nudlar:
    ett–två paket platta risnudlar
    500 gram nötkött, gärna biff

    Servera till:
    ett knippe thaibasilika
    ett knippe mynta
    skivad salladslök
    hackad chili
    limeklyftor
    koriander
    hoisinsås och stark chilisås

    1. Rosta ingefäran och löken i ugn tills de är svagt bruna. Koka upp buljongen. Blanda i de rostade ingredienserna i buljongen tillsammans med stjärnanisen och de andra kryddorna. Koka allt i minst en timme på svag värme, gärna längre. Glöm inte att skumma av ytan med en slev. Tillsätt fisksås och salt när buljongen kokat klart.

    2. Skär nötköttet i väldigt tunna strimlor. Koka nudlarna i buljongen tills de är klara, ungefär tre, fyra minuter. Lägg i nötköttet precis på slutet – det handlar om ungefär en halv minut. Köttet ska vara svagt rosa.

    3. Servera i stora nudelskålar. Varje person får sedan tillsätta thaibasilika, koriander och de andra grönsakerna och såserna efter eget tycke och smak.

     

     

  • Marockos magiska städer

    Marockos magiska städer

    Första gångerna jag attraherades av Marocko var jag alldeles uppeldad inför mötet med Marrakech, Casablanca och Tanger. Allt från laddad litteratur, Hollywoods äventyrliga filmer, min barndoms spännande sagor, skolans gamla hederliga geografilektioner till min ungdoms National Geographic pockade på att kommas ihåg, nu få bli uppmärksammade på nytt – och i levande livet. Och tävlade med välberesta hippievänners varmt mänskliga och erfarna berättelser, plus vildare beatnikpolares mer dekadenta upplevelser från dessa mina drömmars städer. En entusiasm och förväntan trissades upp, som sedan infriades och besannades med råge…

    Text: Bobo Karlsson Foto: Dan Kullberg

    De pratade om den blå staden Meknes, ett slags Marockos Versailles, om det så vackra vita Rabat, huvudstaden som sträcker sig kungligt ut mot Atlanten, om den rosa och röda magiska sagostaden Marrakech. Och om det farligare och lätt bedagade Tanger, som för mig redan som ung var en oslagbar världsstjärna inom noir. Och om det mer outforskade och lockande Casablanca, som vi alla, tack vare Humphrey Bogart och Ingrid Bergman, än i dag tror oss kunna se framför oss i svartvitt.

    Även små städer vid havet, som det portugisiska gamla Mogador, numera Essaouira, tycks genom åren robust laddade av sina väderbitna surfare och karismatiskt slitna stjärnor som Jimi Hendrix och Bob Marley.

    Marrakech

    Hotell i Marrakech

    Då för 30 år sedan blev jag stum av beundran, när jag stod där första kvällen mitt i centrum av allt exotiskt och erotiskt, magiskt och mystiskt, så doftande och dramatiskt. Solnedgången färgade staden eldigt röd, de sanslösa blå Atlasbergen vilade i bakgrunden, palmkronorna sträckte sig mot himlen, de vädjande och starkt uppmanande böneutropen signalerade då fortfarande främmande mark. Det allt varmare mörkret triggade fantasin, månen visade vägen – och så den sanslöst sensuella kakofonin, påminnelsen om att här finns löftet om något annat, något man aldrig tidigare skådat, aldrig ens trodde fanns. Platta normala ord där hemma – som torg, mötesplats, kommers, ja även mänsklighet – allt fick en ny meningsfullare och nästan overklig laddning.

    Då dammade Djemaa el-Fna och gränder av jord, damm, grus. Man omringades av vilt säljande, oftast unga grabbar. Som ville guida, försökte sälja hasch, erbjöd sex på undangömda skumma bordeller. När det inte bet skakade de fram någon äldre kompis som påstods ha stadens mest ”gigantiska utrustning”. Efter klara nobbningar fanns det i stället släktingar med de mest unika mattorna, polare i bergen med kameler och tält … Dividerandet fortsatte i all oändlighet, tills man utmattad slog igen en dörr mitt för näsan. Bra många förstagångsbesökare återvände sedan aldrig till detta deras så underbara och efterlängtade Marocko.

    Nu är det nya kungliga lagar, civila turistpoliser. Ett tydligt ”nej” från en turist blir nästan alltid ett direkt accepterat ”nej” – annars följer hårda straff. Men visst måste man fortfarande mobilisera sin motståndskraft. Eller som en kvinna uttryckte sig lyriskt i hotellbaren: ”Jag hade bestämt mig för att aldrig skulle just jag låta mig luras att köpa en matta jag inte vill ha, inte behövde. Men så stod jag där plötsligt och köpte just den där jättevackra mattan som jag absolut inte behövde. Och någonstans var det nog bland det roligaste jag har varit med om”.

     

     

    Så jag är tillbaka, anländer i soluppgången till Marrakech med nattåget från Tanger. Går ur min ”petit taxi” vid Place des Ferblantiers och lotsas fram till en liten återvändsgränd inne i medinan och min kamrats hus, en så kallad riad. Lägger mig på taket och varvar upp mina sinnen med Elias Canettis Röster från Marrakech och Peter Maynes A year in Marrakech.

    Strosar i souken och får min överdos av kryddor, tofflor, mattor, djurkroppar, keramikskålar. Och närkontakt av tredje graden – med såväl myllret av människor som alla nya scooters som susar fram och alla åsnor som lunkar vidare med sina viktiga laster, som om inget hänt …

    Diskussionerna går vilda på underbara Café du Grand Balcon vid det mytomspunna torget Djemaa el-Fna i Marrakech tillsammans med en kamrat från New York, även han reseskribent. Han har köpt hus i medinan i såväl Marrakech som Tanger, funderar på att sälja det ena. Det bortskämda samtalsämnet är om han ska sälja huset i Marrakech – för att staden blivit för borgerlig och fransk – och behålla Tanger för att det är mer genuint och lite ”farligare”. Eller om det är precis tvärtom, att Tanger egentligen är lite dött och trist, att det är i Marrakech allting händer.

    För Marrakech har ändrats å det grövsta. Då första gången letade man sig mer ensam in i mörka gränder, knackade på dörrar till något av turister ännu oupptäckt hammam, snirklade sig fram i det okända, men hittade till slut den lilla mässingsskylten, och trapporna ledde ner till den då så omsusade hemliga krogen La Maison Arabe.

    I dag är medinan fylld med pietetsfullt sanerade äldre genuina arabiska hus, hundratals så kallade riader – den förverkligade egna hotelldrömmen av holländska vagabonder, italienska fotografer, franska designer, brittiska excentriker. Utbudet av det kitschigt gulliga, det robust genuina, det lyxigt exotiska, det oförskämt högborgerliga, det glatt gayhysteriska, det inpyrda hippieromantiska, det kungligt sanslöst overkliga är oändligt – i ett prisspann från 500 till 15 000 kronor per natt.

    En liten lätt varning: många av dessa små riader har endast mellan tre och åtta rum. Om samtliga andra gäster är franska bröllopspar, äldre brittiska damer, unga vilda gaygrabbar från USA – så kan intimiteten bli påfrestande beroende på vem man själv är och vad man gillar. Drabbades själv av ”lappsjuka” efter fyra dagar på en riad i medinan, flydde till ett större hotell i den mer franskt moderna stadsdelen Guéliz. De vilt partajande sällskapen bor ofta på de större lyxiga hotellen i den nyrika oasen, och mer Beverly Hills-liknande stadsdelen La Palmeraie.

    Men ändå, när vi sitter där och filosoferar enas vi om att Marrakech trots allt står pall mot all global påverkan. Winston Churchill kom hit, började måla, och tyckte att staden var ”den mest förtjusande platsen i världen”. George Orwell sjukskrev sig här med sin tuberkulos och fick ur sig sin Snappa efter luft. Mick Jagger och Keith Richards låg vid poolen och förevigades av Cecil Beaton. Yves Saint Laurent fann lycka och harmoni samt fick en stark kreativ nytändning här i sin skyddande villa. Och Paul Getty jr fick vara i fred med sina miljoner och sina utlevelser. Alfred Hitchcock spelade in Mannen som visste för mycket på La Mamounia, Led Zeppelin rockvideon No quarter på Djemaa el-Fna. Och nyligen flög allas flashige rappare P. Diddy in 300 pers i chartrade plan från Paris och New York, för att fira sin 33-årsdag på guldkantat vis. Marockos unge kung, själv påstådd rapdiggare, upplät sitt privata magnifika Bahiapalats. Vid mitt besök stormar i stället de glatt galna och lätt förvildade kvinnliga stjärnorna från Sex and the city runt i gränderna, till luttrade marrakshis förtjusning, efter att de drabbats av filmförbud i Dubai.

    Plötsligt tror vi oss förstå varför vi mår så bra trots alla ständigt nya influgna, nyinflyttade eller sedan länge inbodda ”västerlänningar”. För alla de som kommer hit – må det vara partyturism, kulturturism, hippieturism, ja till och med sexturism – alla tycks de köpa Marocko och Marrakech med hull och hår. Här i bergen och öknen pluggar man på, anpassar sig, vill smälta in, bli en del av något annat. Vid poolen på taket, vid biblioteket i baren, är det som om arabiska prinsar, gamla historielärare, unga gayturister, fotomodeller på vift, luttrade hippies, pålästa borgerliga par, alla delar denna dröm om Marrakech, löftet om något annat. I stället för att ”ta över” med sina egna vanor, kolonisera, som ofta är så vanligt längs världens stränder – eller i andra, mer normala, storstäder. Medan turismen i Marrakech domineras av ett slags värdighet.

    Så där sitter vi. Solen går åter ner över Koutoubiamoskén och den rosa staden softas förföriskt. Vi återknyter kontakten med det mest pulserande hjärtat, den romantiska sagovärlden, det kanske mest unika mänskliga mötet på vår jord, det sanslösa Djemaa el-Fna. Ljud och gyckleri, dofter och dramaturgi har här knappt förändrats sedan ökenkaravanernas tid. Kvinnor får sina sirliga hennamönster på armar, händer, fötter. Akrobatiska småpojkar gör halsbrytande cirkusvolter. Medicinmän insvepta i harmoniska dofter botar krämpor med strutsägg och ödleskinn och hemlighetsfulla salvor. Som självutnämnda tandläkare är redo att hjälpa dem som fått ”värk”.

    Trummor ljuder rytmiskt dunkande, ormar tjusas till att röra sig i samma tempo. Jag stirrar in i en svart kobras hypnotiska ögon. En transvestitisk magdansare lockar mest uppspelta barn och fnissande kvinnor. Som förstummad ansluter jag mig till de andäktigt lyssnande runt en sagoberättare. I nästa stund gungar man med en skara runt de vackert klädda gnawamännen och deras extatiska musik från slavarnas tid. En lätt påflugen apa försöker krama mig hårt, lugnar ner mig med att vila ögonen på den mer bekanta igelkotten bredvid.

    Dags för ”time out” och in i den slagfältslika dimman. Cirka 100 matstånd som har rests i eftermiddagssolen tävlar nu med sina aromatiska grillkök och doftande ångor. Jag dras mot den glada brödraskaran vid ”stånd 15”, där det har bullats upp mustig couscous på buljongkokta grönsaker, supergoda calamares, underbara kefta, fantastiska kyckling- och grillspett som kan doppas i kanel, pudersocker, salt, spiskummin. Vet att jag måste blunda för snigelsoppor, fårögon och diverse skallar. Stämningen är på topp med mest marrakshis som stammisar, och så vi, ett gäng entusiastiska besökare. Nästan alltid någon från servicen som gulligt slår sig ner bland oss gäster vid långborden, äter själv och förklarar allt det mumsigt främmande.

    Men för mig blir det ganska enkelt, det är ju första kvällen. Jag ska ha ”en grillad med bröd” – den bästa av dem alla, en riktig marockansk merguez på lamm. Det härliga gänget som serverar skrattar glatt, vet att jag är tillbaka nästa kväll, för en lite vildare måltid. Min korv sköljs ner av ett glas rykande te, fyllt som med en hel trädgård av mynta, lavendel, rosenknopp och salvia.

    Det sägs att på Googles huvudkontor har alla konferensrum namn efter världens stora städer. På dörren till det rum där alla de mest kreativa och viktiga globala besluten tas – snälla såväl som iskalla – står det ”Marrakesh”.
    Alla vi som har varit där på torget förstår varför.

     

     

    Tanger

    Hotell i Tanger

    Frågan är om inte Marockos omsusade ”bad boy” i skärningspunkten mellan Nordafrika och Europa, Medelhavet och Atlanten, är en av de allra mest mytomspunna städerna. Få städer har så maffigt tagit för sig vad gäller mystik och magi som lilla Tanger. Och plötsligt är det som en stark nytändning i detta olycksfåglarnas paradis, som om den gamle hippien är på väg att blir hipp igen.

    Under de vilda fria åren från 1923 och fram till 1956 styrdes Tanger som en ”internationell frizon” av åtta länder, däribland Sverige. Det är väl enda gången som vårt land har deltagit i att skriva historia genom att mer eller mindre öppet godkänna droghandel, spionage, vapenhandel, penningtvätt, människosmuggling. 1942 hade Tanger 15 synagogor, 13 moskéer, 6 katolska kyrkor och 3 protestantiska. Viktigare för det så attraktivt skamfilade ryktet var 12 så kallade ”europeiska” bordeller och 15 ”muslimska”.

    Det är min första kväll i Tanger. Från det gamla kulthotellet Continental – så romantiserat i Bernardo Bertoluccis film Den skyddande himlen, baserad på Paul Bowles erotiska och exotiska roman med samma namn – beger jag mig ner och in i de mörka backarna vid hamnen, till legendariska baren Tanger Inn. Foton på alla beatniks gudfader, Allen Ginsberg, hänger på väggarna. Bredvid är det billiga bedagade Hôtel El-Muniria, där William Burroughs hårt nedgången av heroin fick ur sig sin berömda kultroman Den nakna lunchen för drygt 50 år sedan. Dagens unga coola gäster – som alla tycks gå i franska skolan, spanska skolan, amerikanska skolan – flyter mellan sina språk, nationaliteter, kön, alkohol, diverse substanser i tiden, till allra senaste arabiska gangsterrap.

    Nästa dag parkerar jag mig nyfiket på den gamla mötesplatsen och torget mitt i medinan – Petit Socco. Klassikerna Café Central och Café Tingis sjuder av liv. Ut ur vindlande gränder och mörka prång väller grupper av ”dagtrippande” turister från Spanien. De lotsas från blodiga slippriga golv i köttbasaren och väldoftande kryddor till mattor, krukor, pottor och annat som får det att klia i shoppingfingrarna.

    Väl påläst i stadens obskyra förflutna försöker jag insupa mer riskabla transaktioner vid borden bredvid. Men tvingas erkänna att de holländska kvinnorna på ena sidan pratar om Henri Matisse. De unga tyska och marockanska grabbarna bakom mig är djupt försjunkna i fotboll. En man iklädd fez och med en fetlagd kroppshydda lyckas dock pressa fram ett lätt snuskigt flin. Bara servitörens lätt slitna solkiga kavaj utstrålar löftet om en tid som flytt.

    Mycket har förstås hänt i Tanger sedan Paul Bowles och William Burroughs lockade hit sina likasinnade i ett 30 år långt lämmeltåg med all världens produktiva och partysugna olycksfåglar. Från Truman Capote, Tennessee Williams, Jean Genet, Joe Orton till alla Beatlar och Stones plus allsköns hangers-on som tänkas kan; 1950-talets beatniks, 1960-talets hippies, 1970-talets sex, drugs and rock’n’roll.

    Motpolen var ett glamouröst ogenerat café society. Partyprinsessa och olycksfågel under alla år var Barbara Hutton – ”poor little rich girl” – i sitt magnifika residens, Sidi Hosni. Få palats har så badat i Hollywoodkändisars och kungligheters dekadens – uppblandad med lokala excentriker plus amerikanska flottan på besök. Nu i modern tid lyckades tidningskungen Malcolm Forbes slå henne på fingrarna genom att chartra Concorder och jumbojetar och flyga in 800 av världens rikaste till 70-årsdagen i sitt Palais Mendoub.

    Tanger var länge på den gamle kung Hassans ”shitlist”. Nu toppar det i stället stadslistan hos den yngre, modernare och positive Mohammed VI, kallad ”M6” av sina beundrare. Ny ledare i staden är utsedd – Hassad, mannen som gjort Marrakech till en chic turistmagnet. Djuphamn, den täta färjetrafiken från Spanien plus nya industrier har flyttats utanför staden. Den gamla strandpromenaden, Avenue Espagne, påminner mer och mer om den i Nice. Franska innearkitekter som Jean Nouvel är på plats. Nya topphotell skjuter i höjden.

    Den gamla kasbahn och de exklusiva villakvarteren har fått häftiga nya hotell. Ständigt berättas vilka fotomodeller, fotografer och designer som sitter i havsbrisen på Hôtel Nord-Pinus takterrass. Eller hur någon Matt Damon med följe gömmer sig på Villa Joséphine vid inspelningen av The Bourne ultimatum. Staden har förstås sin egen sympatiska modeguru som dansar i all världens medier, Salima Abdel-Wahab, vars butik Excentrica anses hetast i Marocko.

    Många kan sitt Marrakech utan och innan, och somliga tror sig kunna Casablanca, bländade av den historiska filmen med vår egen Ingrid Bergman tillsammans med Humphrey Bogart. Det roliga är förstås att manuset till Casablanca handlade om Tanger. I sista stund klev dock någon Hollywoodproducent in, utbrast att ”Tangier” var ett dåligt namn på en film och bestämde i stället bryskt – ”Let’s go for Casablanca”.

    Nu när jag sitter på gamla kära Café Hafa är det som om tiden har stannat av, när man sveps in i samma rök av kif och doft av hasch, som alla andra som suttit här genom åren. Då, när det var européer som var på flykt, så var ju människosmuggling något ”fint”. I dag, när det är fattiga araber och afrikaner som sitter här och blickar mot Europa, så har samma yrke fått något mer kriminellt över sig. Kanske är det symboliskt att en arrogant Bernard-Henri Lévy, den franske filosofen, har köpt villan bredvid Café Hafa, byggt en hög privat mur, som skymmer hela utsikten mot den vackra vita staden för alla oss andra.

    Men hur dagens nymodigheter än äter sig in i Tanger kan jag inte göra annat än sända en tanke till gatpojken Muhammed Shukri, som blev en av Marockos ledande författare (Det nakna brödet). För att citera allas vår så älskade Dagens Nyheters kultursida: ”han svälter som Hamsun, horar som Genet, knarkar som Burroughs – men älskar som Stendahl”.

    För så är och förblir Tangers rykte i mångas hjärtan.

     

     

    Next stop, Casablanca

    Hotell i Casablanca

    På nattåget mellan Tanger och Marrakech snackar jag i timmar med två libyska grabbar från Tripoli – som just kvitterat ut sin bonus från ett kinesiskt telecomföretag och begett sig ut på vift. De undrar skrattande vad jag har gjort i Tanger, och varför i herrans namn jag ska till det enligt dem så turistiga och glamouriserade Marrakech? Själva är de på väg till Casablanca för att dansa och leva rullan. Och hävdar att just den verkligt stora staden Casablanca är den roligaste i hela Nordafrika – med allt vad det innebär av vilt och spännande, mer öppet och oförstört, genuint och generöst.

    Precis när jag skriver klart dessa rader ser jag att brittiska The Guardian har en jätteartikel om att ”few tourists visit Casablanca … it is Morocco’s unsung jewel”. Plötsligt inser jag att Marockos städer återigen pockar på min uppmärksamhet. Att jag snart måste tillbaka till och återupptäcka det vid mitt förra besök då så sömnigt intrigiga Casablanca.

    Min nästa resa är redan inbokad.

    HOTELL I MARRAKECH

    Bab Hotel
    Nyöppnat coolt designhotell i de moderna kvarteren. Tuff pool plus skybar.
    Adress: Boulevard Mansour Eddahbi vid Rue Mohammed el Beqal, Guéliz
    Tel: +212-524-43 52 50
    Lediga rum & priser

    La Mamounia
    Det kungligt vackra sobert renoverade kändishotellet, svindyrt.
    Adress: Avenue Bab Jdid, alldeles utanför medinan
    Tel: +212-524-3886 00
    Webb:mamounia.com

    Royal Mansour
    Kungens ultimata hotellpalats, egna riader från cirka 15 000 kronor och uppåt.
    Adress: Rue Abou Abbas el Sebti, medinan
    Tel: +212-529-80 80 80
    Lediga rum & priser

    Riad Noir d’Ivoire
    Ett av de mest charmiga och genuint vackra av hundratals riader.
    Adress: 31 Derb Jdid, Bab Doukkala, medinan
    Tel: +212-524-38 09 75
    Webb: noir-d-ivoire.com

    Riad Kaiss
    Drömmen, de rosa väggarna, grönkaklade terrasser, apelsinträd.
    Adress: 65 derb Jeddid, nära Rue Riad Zitoun el-Kedim, medinan
    Tel: +212-524-44 01 41
    Lediga rum & priser

    Riad Kniza
    De flesta riader drivs av utlänningar, detta är en av de få marockanska.
    Adress: 34 Derb l’Hotel, Bab Doukala, medinan
    Tel: +212-524-37 69 42
    Lediga rum & priser

    Palais Rhoul
    Ett av de extremaste klassiska palatsen i rika förorten La Palmeraie.
    Adress: Route de Fes, Dar Tounsi, La Palmeraie
    Tel: +212-524-32 94 94
    Lediga rum & priser

    Riad Nejma Lounge
    Mest coola, prisvärda. Lite rockgrungy, har liknats vid en Lenny Kravitz-video.
    Adress: 45 derb Sidi M’hammed el-Haj, Bab Doukala
    Tel: +212-524-38 23 41
    Webb:riad-nejmalounge.com

    Hotel Jnane Mogador
    Mer hotell än riad. Innergård med fontän. Anses som ett av de bästa billiga.
    Adress: 116 Riad Zitoune Kedim, Derb Sidi Bouloekat
    Tel: +212-524-42 63 23
    Lediga rum & priser

     

    BARER OCH KROGAR I MARRAKECH

    Kosybar
    Cool takterrass med utsikt över storkarna vid de judiska kvarteren.
    Adress: 47 Place des Ferblantiers, Mellah
    Tel: +212-524-380 30 24

    Grand Café de la Poste
    Gamla postkontoret har blivit som Rick’s Café i filmen Casablanca.
    Adress: Boulevard Mansour Eddahbi/Avenue Imam Malik, Guéliz
    Tel: +212-524-43 30 38
    Webb:grandcafedelaposte.com

    Terasse des Epices
    Gulligt litet designat kafé med takterrass mitt bland kryddor och läder.
    Adress: Souk Cherifia, Sidi Abdelaziz, medinan
    Tel: +212-524-37 59 04
    Webb:terrassedesepices.com

    African Chic
    Funky liten rockig bar och krog mellan gaydisco och kabaré.
    Adress: Rue Oum Errabia, Guéliz
    Tel: +212-661-43 04 45
    Webb:african-chic.com

    Un Déjeuner à Marrakech
    Ett av alla små nya fräscha ställen för en lätt lunch i medinan.
    Adress: 2–4 Place Douar Graoua, medinan
    Tel: +212-524-37 83 87

    La Tanjia
    Stjärnkrögaren Noureddine Fakirs nya hit med paradrätten tanjia i lerkrusen.
    Adress: 14 Derb Jdid, Mellah, på gränsen till medinan
    Tel: +212-524-38 38 36

    Dar Yacout
    Älskad 1990-tals klassiker, inredning av Bill Willis, känd marrakshi-amerikan.
    Adress: 79 Derb Sidi Ahmed Soussi, Bab Doukkala
    Tel: +212-524-38 29 29

    Comptoir
    Bar, brasserie, magdans, high life – Beiruts version av Marrakech.
    Adress: Avenue Echouhada, Hivernage, Guéliz
    Tel: +212-524-43 77 02
    Webb:comptoirdarna.com

    Nikki Beach
    Systerklubb till de i Miami och Saint-Tropez, jetset plus champagne och hummer.
    Adress: Circuit de la Palmeraie
    Tel: +212-524-36 87 27
    Webb: nikkibeach.com/marrakech

    Theatro
    För det ultimata, vilda, eklektiska och sanslösa nattlivet i Marrakech.
    Adress: Hôtel Es Saadi, 34 Avenue, Qadissia, Hivernage
    Tel: +212-524-44 88 11
    Webb: theatromarrakech.com

    För ytterligare tips på krogar: bestrestaurantsmaroc.com

    SHOPPING I MARRAKECH

    Art Akhnif och Bazaar les Palmiers
    De två ställen som anses mest omtalade för sina mattor inne i medinan.
    Art Akhnif
    Adress: 6 Fhal Chidmi Mouassine, medinan
    Bazaar les Palmiers
    Adress: 145 Souk Dakkakine, medinan

    Ahmed Ait Taleb och Atika
    De två ställen som anses mest omtalade för sina tofflor och skor.

    Ahmed Ait Taleb
    Adress: 236 Souk El Kebire, medinan
    Tel: +212-524-40 58 88
     

    Atika
    Adress: 34 Rue de la Liberté, Guéliz
    Tel: +212-524-43 64 09
    Webb:atikaboutique.com

    KIS (Keep It Secret)
    Högst upp i ett litet hus i medinan, privat boutique, öppen efter överenskommelse.
    Adress: 36 Derb Fhal Chidmi, Mouassine
    Tel: +212-656-04 02 70

    Intensité Nomade
    Här hittar man Casablancas ledande designer Karim Tassis kläder.
    Adress: 139 Boulevard Mohammed V, Guéliz
    Tel: +212-524-43 13 33

    Herboristerie El Khaïr
    Oljor, krämer, dofter som gör underverk för kropp och hud.
    Adress: 27 Rue Al Gundafi, 24 Riad Zitoun Kedim
    Tel: +212-524-42 73 07

    Medlemsblogg för tips om personlig, exklusiv shopping i Marrakech: www.mymarrakech.com

    HOTELL I TANGER

    Hôtel Nord-Pinus
    Stadens mest utsökta, sensuella och intima hotell.
    Adress: 11 Rue du Riad Sultan, kasbahn
    Tel. +212-661-22 81 40
    Webb:nord-pinus-tanger.com

    Dar Nour
    Annan känd charmig riad/guesthouse inne i kasbahn.
    Adress: 20 Rue Gourna, kasbahn
    Tel: +212-662-11 27 24
    Lediga rum & priser

    Hotel Continental
    Kulthotellet där alla beatniks har bott. Härligt bedagat, hamnutsikt. (Obs: inte att förväxla med lyxiga Hotel Intercontinental.)
    Adress: 36 Rue Dar Baroud, medinan
    Tel: +212-539-93 10 24
    Lediga rum & priser

    El Minzah Hotel
    Legendarisk mötesplats och lillebror till Hôtel La Mamounia i Marrakech.
    Adress: 85 Rue de la Liberté, Ville Nouvelle
    Tel: +212-539-33 34 44
    Lediga rum & priser

    Hôtel Rembrandt
    Omtyckt turistklasshotell, pool, rum med havsutsikt.
    Adress: Boulevard Mohammed V och Avenue Pasteur, Ville Nouvelle
    Tel: +212-39-93 04 43
    Lediga rum & priser

    Villa Joséphine
    Kolonial ultralyx i Tangers Beverly Hills. Hollywood plus arabiska prinsar.
    Adress: 231 Route de la Vieille Montagne, Sidi Masmoudi
    Tel: +212-39-33 45 35
    Webb:villajosephine-tanger.com

    Hôtel Club Le Mirage
    Tuffaste lyxen utanför staden vid havet och stränderna.
    Adress: Les Grottes d’Hercule, Cap Spartel
    Tel. +212-539-33 33 32
    Webb:lemirage-tanger.com

    KAFÉER, BARER OCH KROGAR I TANGER

    Central Café
    Intrigerna, mystiken, livet rullar vidare vid den stora mötesplatsen.
    Adress: Petit Socco, medinan

    Café Hafa
    Röken ligger fortfarande tung på alla beatniks och hippies favoritkafé.
    Adress: Avenue Mohemmaed Tazi, på klipporna mot vattnet

    Café de Paris
    Det klassiska gamla bedagade kaféet, vid den rätta trottoaren.
    Adress: Place de France, Ville Nouvelle

    Relais de Paris
    Det sprättiga Tanger i karriären äter gott, leker och drömmer Paris.
    Adress: Complexe Dawliz, 42 Rue de Hollande

    Riad Tanja
    En av stadens mest älskade och bästa restauranger.
    Adress: Escalier Américain

    SHOPPING I TANGER

    Coin de L’art Berbère
    Det perfekta stället för den marockanska mattan.
    Adress: 56 Ex Rue des Chrétiens

    Laure Welfling
    Den kända boutiquen/galleriet som alla älskar.
    Adress: 3 Place de la Kasbah, kasbahn

    Marrakech La Rouge
    Konsthantverk, lampor, porslin.
    Adress: 50 Rue de 6 Avril

    Excentrica
    Salima Abdel-Wahab – den lokala sympatiska och globalt erkända modegurun.
    Adress: 19 Rue Prince Moulay Abdallah/Goya

    Parfumerie Madini
    Unikt, bland de äldsta i den muslimska världen.
    Adress: 5 Boulevard Pasteur

     

     

  • Hög på Provence

    Hög på Provence

    I Haute Provence, bara några mil upp från kusten och ett av de glesast befolkade departementen i Frankrike, skiner solen lika mycket (300 dagar per år) som på klassiska Rivieran. Men där stannar också likheterna, här är stämningen skönare, maten och boendet både vackrare och billigare, luften lättare att andas och man slipper trängas. Haute Provence har dessutom långt intressantare saker att uppleva och titta på än människor i badkläder. Till exempel rosa katter, mystiska kloster, mysiga bistroer, klarblå sjöar, nästan larvigt vackra lavendelfält, sjukt smala korvar, 1950-talshotell och vindpinade byar– allt detta inbäddat i ett vilt, bedövande vackert landskap.

    Text: Evelyn Persikan Foto: Johan Lindskog

    Hotell i Haute Provence

    Det är i den charmiga staden Forcalquier, cirka tio mil norr om Marseille, som den lite knäppa associationen mellan strand och kyrkogård dyker upp. Som turistmål brukar kyrkogårdar kanske inte hamna längst upp på listan men den som ligger i utkanten av Forcalquier är absolut sevärd. Till ytan är den en av Frankrikes största men det ovanliga är att den är full av labyrinter av hårt tuktad idegran vilket ger en sällsam stämning. Och precis som nere på stränderna några mil härifrån ligger människorna också här tätt, tätt intill varandra, orörliga och bleka som i början av strandsäsongen och med idegranar som parasoll. Steget efter stranden …

    Kanske är det inte alls någon slump att vi hamnar på en kyrkogård här uppe i Haute Provence. Detta är av hävd mystiska, spirituella trakter där författare som Jean Giono hämtade sin inspiration och där de höga, spöklika bergen i nationalparken Mercantour mäktigt lurar i bakgrunden.

     

     

    Staden Forcalquier har inte bara ett namn som det är snudd på omöjligt att stava till, den är också lite svårbeskriven eftersom den är så otypisk. Det är en liten, mondän stad med stora, kulturella och aningen bohemiska ambitioner, full av vackra, liksom lite för pampiga hus, mysiga restauranger, eleganta affärer och trevliga marknader med ovanliga ekologiska produkter.

    Historiens så kallade vingslag fladdrar märkbart överallt i den gamla stadsdelen. Särskilt stolta och klädsamt generade är invånarna över den ekivoka fontänen Saint-Michel från 1512. Extremt ovanligt och uppfriskande att hitta erotiska inslag i den offentliga konsten i ett katolskt land.

    I den här staden kan man tillbringa mycket tid utan att bli uttråkad, men omgivningarna är om möjligt ännu intressantare. Det varsamt renoverade klostret Couvent de Minimes, i lilla byn Mane någon mil från staden, har sedan några år förvandlats till ett lyxigt hotell och spa. Här kan man i bokstavlig mening, in på bara huden, känna allt vad denna del av Provence har att erbjuda i form av sinnliga dofter och blomsterprakt, inte enbart lavendel som praktiskt taget täcker hela regionen. Hotellet ägs nämligen av företaget L’Occitane som hämtar råvaror och tillverkar allsköns produkter i närheten och naturligtvis baserar sitt spautbud på det egna sortimentet. Allt håller hög klass på denna vilsamma plats men några av rummen är tyvärr lika små som på nunnornas tid och kanske kunde den exklusiva renoveringen ha varit lite mindre stram och maskulint präglad. Beställ gärna ett glas gènèpi i den mysiga baren för att bryta det lite puritanska allvaret. Denna ovanliga, lokala likör är en ytterst njutbar sammanfattning av de provencalska alperna. Absolut ofjäskig och nästan lika tuff som grappa.

    Man blir mild till sinnet här i Mane, inte bara av likören. Att döma av antalet imponerande religiösa byggnader och lämningar i denna region är detta något av ”heliga” marker.  En bit ifrån Mane ligger till exempel det sevärda Prieuré de Salagon, ett benediktinerkloster från 1100-talet med en mycket vacker trädgård och ett intressant hantverksmuseum som bland annat visar hur hanteringen av lavendel, regionens levebröd, går till. Kanske bidrar den milda lavendeldoft som svävar över landskapet till sinnesfriden och den goda sömnen under resan. Lavendel är ju bland annat känt för att vara mycket rogivande.

    Simiane la Rotonde är en annan sevärd plats i närheten, liksom Viens (som inte för inte faktiskt betyder ”kom hit” på franska, observera att s:et ska uttalas) med sitt sanslöst spektakulära läge och sin sköna stämning, men Banon, vid foten av Lurebergen, är snäppet vassare som turistmål.

     

     

    Det kunde ha varit vilken liten byhåla som helst men här finns det bland annat ett jättestort privat bibliotek inne i en minst sagt udda bokhandel, en mycket speciell charkuteriaffär med otroligt originella, långa och svårt anorektiska salamikorvar samt den charmiga tesalongen Les bons moments som visar och säljer konst och antika prylar. Banon med sin särpräglade atmosfär är definitivt en plats att stanna till på och strosa runt i. I en svensk by av motsvarande storlek skulle det förmodligen knappt ens finnas en kiosk.

    På vägen till ett mystiskt kloster med ett om möjligt ännu mer mystiskt namn, Ganagobie, passerar vi den högt belägna medeltidsbyn Lurs (observera att s:et ska uttalas även här) som är mer turistisk än det vi har sett hittills, men på ett sympatiskt avslaget vis. Det forna hotellet/restaurangen i byn med den magnifika utsikten över dalgångarna runt floden Durance är på grund av sjukdom tyvärr numera bara öppet för te, kaffe eller en öl. Garanterat dålig plats för höjdrädda.

    Det fortfarande aktiva munkklostret högt ovanför Ganagobie är ett gammalt rastställe för pilgrimer på vägen mellan Rom och Santiago de Compostela. De ockrafärgade urgamla byggnaderna är oerhört vackra och hela området är precis så rofyllt som en sådan här plats ska vara, här behövs ingen lavendel. Mycket sevärt.

    Lavendel kan man lätt bli lite trött både av och på här i Haute Provence men Café de la Lavande, ett genuint bistrot de pays i den oansenliga byn Lardiers, tröttnar man inte på i första taget. Maten är utsökt, inredningen är 1930- och 1940-talsintakt och urläcker, ägarinnan Emmanuelle Burollet är charmig – men mest oförglömlig är dock den naturligt rosa huskatten som med kattlig och fransk arrogans smyger omkring bland borden. Le Hameau de Pichovet i Vachéres är ett annat av de många ovanliga mat- och boendealternativen häruppe. Här finns fem vackra rum och det går att beställa middag i samband med bokningen, detta är ett så kallat table d’hôte.

    Möjligen är den speciella geologin i dessa trakter en förklaring till att människor förr uppfattade dem som magiska. Här finns imponerande vidsträckta högplatåer som påminner om både Tibet och Mongoliet och där den fruktade, iskalla mistralvinden får helt fritt spelrum troligen lite för ofta varje år. Här finns också ytterligt märkliga, liksom veckade, bergsformationer som till exempel Les Penitents des Mees – också detta en religiös vallfärdsplats. Det sägs att berget föreställer munkar som blivit straffade genom förstening efter att ha syndat med några unga kvinnor, en föga vetenskaplig förklaring på ett geologiskt fenomen. ”Munkarna” är sevärda, särskilt i solnedgång, men själva byn Mees är inte märkvärdig.

    Det är däremot bed and breakfast-stället, eller snarare örnnästet, Le Vieil Aglun som ligger en kort bit därifrån. Den sista kilometern från huvudvägen är minst sagt oförglömlig och gör sig nog bäst till fots: 775 meter i princip rakt upp på en smal grusväg rakt ute i ingenting. Men till sist kommer man äntligen upp till det som en gång var en liten medeltida by. Kyrkan och några av husen är kvar, nu omsorgsfullt renoverade av ett belgiskt par. Här kan man hyra två fristående hus eller bara rum med frukost. Varning för lappsjuka måste dock utfärdas. Några nätter här kan garanterat kurera all strandleda och få vem som helst att börja älska svettiga folkmassor igen.

     

     

    Digne les Bains är i likhet med Manosque en osannolikt ful stad men de olika vägar man kan ta mot kusten är desto vackrare. Byn Moustiers Sainte Marie är jättecharmig med många restauranger. Nedanför byn ligger det superläckra 1950-talshotellet La Ferme Rose, som ägs av den passionerade samlaren Kako Vagh och där alla retrodesignintresserade följaktligen nästan går ner i begeistrad koma över alla snygga prylar och vansinnigt snygga rum, särskilt det som heter Amande. Om man bor här har man rätt att vistas på en privat strand nere vid sjön Saint Croix, åtta kilometer härifrån, som hör till hotellet. Den stora sjön har en osannolikt vacker turkosblå färg och är ett bra alternativ till vattenlivet vid Medelhavet.

    Gillar man inte stilen på La Ferme Rose kan La Bastide du Paradou med anor från 1500-talet vara ett mer traditionellt alternativ. Hotellet ligger inbyggt i klipporna ovanför Moustiers och har åtta rum.

    Oavsett om man är på väg upp eller ner från kusten är Castellane ett trevligt ställe att stanna till på, med sitt fina, lite loja torg omgivet av vackra hus. Naturen runt omkring här i Les Gorges du Verdon är mycket dramatisk, som en mjukare variant av Grand Canyon.  Äventyrslystna kan här ägna sig åt rafting i floden Verdon, mountainbiking, vandring och klättring. Eller kanske bara ta en Pastis och ägna sig åt avspänt, äkta provensalskt torgliv – mycket långt borta från uppvisningsfjanteriet i Saint-Tropez.

    Det ligger nära till hands att börja ta till klyschor om att bara den här vägen mellan kusten och Haute Provence är värd själva resan, att resan är målet. Men det håller kanske inte fångarna på det spektakulärt belägna fängelset strax ovanför Grasse med om. Detta måste vara Europas lyxigaste fängelse med en hisnande utsikt som antingen kan ses som viss strafflindring eller som en ovanligt grym påminnelse om allt vackert som dessa stackars ofria missar.

    FAKTA PROVENCE

    La Ferme Rose
    Adress: Moustiers Sainte Marie
    Tel: +33-4-927 575 75
    Lediga rum & priser

     

    La Bastide du Paradou
    Adress: Moustiers Sainte Marie
    Tel: +33-4-927 413 60
    Webb: bastide.paradou.free.fr

    Le Vieil Aiglun
    Adress: Aiglun
    Tel: +33-4-923 467 00
    Lediga rum & priser

    Le Hameau de Pichovet
    Campagne Pichovet, Vachéres
    Tel: +33-4-927 333 48
    Webb: www.hameau-de-pichovet.com

    Auberge Charembeau
    Adress: Route de Niozelles, Forcalquier
    Tel: +33-4-927 091 70
    Webb: www.charembeau.com

    La Bastide Saint Georges
    Adress: Route de Banon, Forcalquier
    Tel: +33-4-927 572 80
    Lediga rum & priser

    Café de la Lavande
    Adress: Place de la Lavande, Lardiers
    Tel: +33-4-927 331 52
    Webb: www.bistrotdepays.com

     

  • Arlanda Express rustar upp

    Arlanda Express rustar upp

    Tåg Resan från flygplats till centrum ska helst vara snabb, snygg, bekväm och säker. Gärna uppkopplad. Och gärna med toalett. Det glädjer därför RES oerhört att Arlanda Express har lagt 100 miljoner kronor på att rusta upp sina tåg som trafikerar sträckan Cityterminalen-Arlanda.Det första av sju tåg är färdigställt och rullar redan, samtliga tåg beräknas vara klara sommaren 2011. Bland nyheterna märks sätena som blivit både nättare och bekvämare än tidigare samt mellanväggarna i vagnarna som numera pryds med svenska landskapsbilder (Stockholms skärgård är temat i första tåget). Interiören flirtar också med det skandinaviska genom ljusa ytor och trä runt fönstren. En lounge har stoppats in samt överblickbara bagagehyllor i glas. Varken pris eller tillgänglighet kommer att påverkas.

  • Lustfyllt i minibaren

    Lustfyllt i minibaren

    Dagarna då minibaren bestod av läskburkar, starksprit och torra nötter är sedan länge förbi. I baren på Ace Hotel & Swim Club, Palm Springs, hittar du flipflop-sandaler,
    W Retreat & Spa i Maldiverna erbjuder designerbikinis och Thompson Beverly Hills i LA lockar med kondomer designade av Alexander Wang. Nu ansluter Berns Hotell till det nytänkande minibarskonceptet och hottar upp sitt utbud med erotiska produkter från Pom Pom Parlour.

    Gästen som checkar in på det svenska hotellet hittar numer stay-ups, strumpbyxor, en vibrator av märket Tickler samt boken ”Synder”, en samling sexnoveller, i minibaren. Produkterna finns där för att ”skänka ytterligare flärd och njutning till hotellvistelsen.” skriver Berns.

    – I linje med våra nya och vågade rum vill Berns Hotel ligga i framkant genom att erbjuda våra gäster lustprodukter, säger front office managern Andreas L´ Estrade i ett pressmeddelande.

    Stockholmshotellet arbetar pågående med att förnya sina hotellrum för att kombinera känslan av hemma hos med kosmopolitisk framåtanda.

  • Snobbigt på Nordic Light Hotel

    Snobbigt på Nordic Light Hotel

    Den legendariska seriehunden Snobben fyller 60 år i höst. Detta firar Nordic Light Hotel i Stockholm med en designinstallation inspirerad av jyckens alterego Joe Cool. Hotellets sjunde våning är utsmyckad med scener ur Snobbens liv och rum 710 har bytt namn till ”Snobbensviten”

    Serien om Snobben publicerades första gången i USA 1950 och har sedan dess blivit en av seriehistoriens största succéer.  I år fyller Charles M. Schulz’ Snobben, eller Peanuts, sextio år vilket uppmärksammas på olika sätt världen över.

    I Stockholm har Rekostylisterna tagit fram en designinstallation för Nordic Light Hotel. I fokus för installationen står ett av Snobbens alteregon, Joe Cool. I hotellets foajé kan du titta in i hans hundkoja och ta del av jyckens attityd.

    – Vi vill visa vad som ligger under ytan på Joe Cool, vad som försiggår i hans huvud, vad som format honom och hur hans vardag ser ut. Att öppna upp och se vad som egentligen finns i den där hundkojan. Men också ställa oss frågan: Vad är coolt – ytan eller innehållet? Kanske både och?, säger Rekostylisternas Sanna Gebeyehu i ett nyhtesbrev på hotellets hemsida.

    I lobbyn visas även unika Snobbenstatyetter, stylade av kända svenska artiser, designers och kreatörer. Statyetterna kommer att auktioneras ut den 13 oktober i samarbete med Bukowskis och intäkterna går oavkortat till organisationen Friends arbete mot mobbning.

    Designinstallationen Being Joe Cool finns att uppleva mellan den 11 augusti och den 31 oktober.

    Nordic Light Hotel

  • Drick te som Agatha Christie

    Drick te som Agatha Christie

    I London uppmärksammar den avlidna författarinnan Agatha Christies 120:e födelsedag genom att ordna ett Afternoon Tea-event i hennes ära. Den 12:e – 19:e september kan du avnjuta bakverk inspirerade av författarinnans romaner. Varför inte sätta tänderna i en bit Evil under the Sun-citrontårta eller smaka hallongräddbakelsen The Red Signal?

    Foto: The Rocco Forte Collection

    Förutom de Agatha Christie-pimpade bakelserna, klassiska scones och kannor med engelskt te, får varje besökare ett signerat exemplar av boken Agatha Christie. An autobiography skriven och signerad av Mathew Prichard, författarinnans barnbarn.

    Agatha Christie föddes 15 september 1890 och har skrivit ett åttiotal kriminalromaner samt ett flertal framgångsrika teaterpjäser. Enligt Brown Hotel finns det ingen bättre plats att hylla kriminalromanernas drottning än just där, då det sägs att författarinnan blev inspirerad att skriva romanen Bertrams Hotel efter ett besök på just Brown Hotel.

    De riktiga Agatha Christie-fansen kommer med stor sannolikhet bege sig till hotellet den 19:e september, då John Curran läser sin roman Agatha Christie’s Secret Notebooks som bygger på anteckningar från Agathas privata anteckningsböcker.

    Hotell i London

  • Ny bok om resereklam

    Ny bok om resereklam

    Det fanns en tid då det var sexigt att förflytta sig. Bilindustrin gick som autobahn och Emilio Pucci gjorde high fashion av flygvärdinneuniformerna hos amerikanska Braniff. Att resa blev en livsstil alla ville förknippas med.

    Bokförlaget Taschen blickar i sin nya bok 20th century travel tillbaka till denna tid. När transportindustrin handlade om champagne, frihet och optimism i stället för utsläpp och oljepriser.

    Sida efter sida med den ena Mad Men-tillverkade reklamkampanjen efter den andra, Avis, Amex, Cunard och en radda andra välkända företag som än i dag är giganter inom sina områden. 20th Century travel är nostalgi när det är som bäst, snyggt men samtidigt lite vemodigt.

    20th century living finns att köpa på taschen.com och kostar cirka 300 kronor.