My Website

Category: Uncategorized

  • Hit åker vi i vinter

    Hit åker vi i vinter

    Ticket presenterade årets vintertrender i veckan. Thailand och Spanien fortsätter vara populära resmål – men en uppstickare är Australien som har lyckats ta sig in på listan över populäraste länder att besöka i vinter.

    Allt fler svenskar väljer att åka iväg under vinterhalvåret: av de tillfrågade svarade 38 procent att de planerade en resa utomlands i vinter. Förra året var samma siffra 33 procent.

    Här är vinterns populäraste länder

    1. Spanien (1)

    2. Thailand (2)

    3. USA (3)

    4. Storbritannien (6)

    5. Mexiko (5)

    6. Italien (8)

    7. Australien (ny)

    8. Förenade Arabemiraten (7)

    9. Tyskland (4)

    10. Portugal (10)

     

  • New York i Bob Dylans fotspår

    New York i Bob Dylans fotspår

    Grattis till Bob Dylan som fått Nobelpriset i litteratur hälsar vi på RES redaktion. Alla Bob Dylan-fans som ska till New York: se hit.  

    Bob Dylan växte upp i Minnesota men kom tidigt 60-tal till New York. Han bodde i Greenwich Village; ett område som då var rufft och fattigt – men också en samlingsplats för New Yorks bohemer, konstnärer och musiker. Freetoursbyfoot.com erbjuder guidade turer i fotspåren av Bob Dylan (och det bästa är: du betalar för vad du tycker det är värt). Men för er som inte vill gå en guidad tur: här är platserna i Greenwich Village där Bob Dylan ofta hängde: 

    Washinton Sqaure Park

    Epicentrumet av hippierörelsen under 60-talet – här hängde (och hänger än idag) många gatumusikanter, musiker och konstnärer. Bob Dylan var en av dem. 

    The Bitter End, 147 Bleecker Street

    New Yorks äldsta rockklubb (öppnade 1961). Här hängde Bob Dylan när han spelade in sitt album Desire 1975. Inte bara Bob Dylan har uppträtt här: Stevie Wonder, Lady Gaga, Billy Crystal och Norah Jones är bara några av alla kända namn som klubben kan stoltsera med. 

    Village Gate, 158 Bleecker Street

    Här, i källaren, bodde Bob Dylans vän Chip Monc och det var i den här källaren som Bob Dylan skrev “A Hard Rain: s A-Gonna Fall”. Den gamla nattklubben heter i dag Village Theater. 

    94 MacDougal Street  

    1969 köpte Bob Dylan det här huset. Då var han redan berömd och turister och fans flockades runt huset för att få en glimt av stjärnan. 

    Cafe Wha?, 115 MacDougal Street

    Ett historiskt kafe. Här har inte bara Bob Dylan uppträtt; utan också stjärnor som Bruce Springsteen och Jimi Hendrix. 

    The Folklore Center, 110 MacDougal Street

    En bok- och musikaffär som under 60-talet blev ett center för folkmusik. Här satt en ung Bob Dylan och inspirerades av musiken han hörde på scen. Här sägs det också att Bob Dylan träffade på Dave Van Ronk som introducerade honom till Greenwich Village musikscen. 

    Gaslight Cafe (tidigare: Kettle of Fish), 116 MacDougal Street

    Här uppträde Dylan mycket i sina unga dagar. Kaféet hade hade öppet till 04.30 på natten och grannar klagade ofta över oljudet från klappande händer vilket fick till följd att publiken ombads att knäppa med sina fingrar istället (som ett sätt att visa uppskattning till musikerna). Undrar om de som klagade skulle ha klagat idag om de visste vem som stod på scen? 

    Former site of The Commons 105 MacDougal Street

    På ett kafé som låg här skrev Dylan världskända “Blowin the Wind”. I dag huserar restaurangen Panchitos i det gamla kaféets lokaler. 

    Jones Street – mellan West 4th and Bleecker street

    Här togs omslagsfotot till “The Freewheelin” och ligger precis bredvid platsen där Bob Dylan då bodde. 

    One Sheridan Square

    Här bodde “folkmusikens mamma” Miki Isaacson vars vardagsrum var känt som en permanent övernattningskvart bland New Yorks folkmusiker (Dylan en av dem). Här träffade han Suze Rototo som är med på omslagsbilden till The Freewheelin. 

    Hotel Earle (nu Washington Square Park Hotel) 167 Waverly Place

    Här bodde Bob Dylan första gången han kom till New York, 1961, i rum 305. 

    Den Whitehorse Tavern 567 Hudson Street

    Här satt Dylan och hans dåvarande flickvän Rotolo ofta i baren som var ett populärt tillhål bland New Yorks bohemer under 60-talet. 

     

  • “Man fräschar upp sin relation med sitt hemland”

    “Man fräschar upp sin relation med sitt hemland”

    “Det är inte bara slutmålet på en resa som är det intressanta – det är vad som händer på vägen dit. När man flyttar sin kropp.” Ernst Kirchsteiger – mannen, myten och legenden – är just nu är aktuell med en ny kokbok. “I det enkla bor det goda” är en receptsamling som inspirerats av tre kök: det toskanska, det skandinaviska och det centraleuropeiska. RES fick en pratstund med honom. Såklart snackade vi om resor – och om mat. 

    Av: Linda Larsson

    När du är ute och reser – hur tar du bäst till dig det landets matkultur?
    – Kolla upp var de inhemska går. Och få inte panik om de inte har en engelsk meny – prata med servitören. Ibland får man till och med gå in i köket och kika i grytorna. Var inte blyg – våga gå ut på okänd mark!

    Berätta om ditt reseintresse?
    – Vi reser ganska mycket, jag och min fru Ulla. Men när barnen var små var vi mycket hemma. Det var först när de sa att de ville ge sig ut och resa som vi gjorde det. Efter det har det blivit en hel del resande: mycket till Italien. Det är kul att resa ut – det är ett sätt att få respekt för Sverige. Att lämna det som är vant, det alldagliga. Man fräschar upp sin relation med sitt hemland. Annars kan det lätt bli att man gnäller lite mycket men har man varit iväg på en resa är det som att man har tagit en dusch och kommer hem helt fräsch och ny.

    När du var liten, hur mycket reste du då?
    – Vi reste mycket till Österrike eftersom vi hade släkt där. Vi åkte ner med en gammal Opel, utan säkerhetsbälten. Vi var sex personer i bilen, mamma och pappa satt och rökte. Jag minns de resorna tydligt, framförallt sträckan till och från. Det var superhäftig när jag bäddade ner mig i Tyskland i någon stor säng med ett täcke så stort att jag inte såg mina tår. Och när jag åt stora wienerschnitzlar. Det är inte bara slutmålet på en resa som är det intressanta – det är vad som händer på vägen dit. När man flyttar sin kropp.

    Hur reste du som ung?
    – Innan barnen kom var det mycket tågluff: första gången jag var i väg var jag 18 år och sen fortsatte det.  Då man fick perspektiv på Europa. 

    Det här var innan mobiltelefonernas tid: när man reste då reste man verkligen bort. I dag har man så mycket kontakt med det gamla fast man är ute i det nya. Rätt eller fel men jag tror man ska försöka vara där man är istället för att hålla för mycket koll på det som händer där man kommer ifrån.  

    Hur väljer du resmål?
    – Jag tar råd från vänner, bekanta och kollegor, lyssnar på rekommendationer från dem. Sen kan jag tycka att det är synd att många alltid väljer att resa under högsäsongen. Det är något väldigt häftigt med att resa till ett land när det inte är högsäsong: att gå omkring i Florens vintertid exempelvis. Det är så vackert då – när dimman vandrar över bergen och det ser ut som att man befinner sig i en akvarellmålning.

    Det är som att man kommer närmre de som bor på plats när man åker när det inte är högsäsong: man sitter närmre dem på kaféer, de är mer nyfikna på vem man själv är.  Jag kan rekommendera alla att åka till platser när det inte är högsäsong. Det blir något annat men härligt!

    Vad för typ av resenär är du?

    – Jag är en entusiastisk resenär. När jag åker hemifrån så fylls jag av sockerdricksbubblor. Jag åker inte charter – jag flyger reguljärt till resmålen och får sedan tips av andra som har varit där vart jag ska och vad jag ska göra.

    Just det där med att tipsa varandra om platser tycker jag är bra. Ulla, min fru, är fenomenal; hon spar broschyrer och antecknar på plats – just för att kunna ge tips till andra sen när man är hemma igen. Jag brukar säga att min fru är som en liten resebyrå. Men det är kul att kunna ge tips!

    Ett bra Italientips?
    – Jag är ett Toscanafreak: men se alla dess delar. Inte bara Florens. I Toscana finns fantastiska småbyar!

    Din bästa italienska måltid?
    – Pappo pomodoro – som direktöversatt till svenska betyder tomatgröt. Vilket inte låter så gott. Men det är det!

    Det är en tomatsoppa som man reder av med bröd så att den blir ganska stabil, det är mer en gröt än en soppa. Sen slår man på med olivolja, mal på med peppar, lite basilika och river några flagor parmesan över. Det är enkelt men så gott och typisk bra studentmat om man har det knapert i kassan.

    I jobbet reser du också rätt mycket – vad är skillnaden att resa i jobbet och att resa privat?
    – En konstig tanke som brukar slå mig när jag reser i jobbet är ”det här skulle jag vilja göra på riktigt” – fast man står mitt i det. Man tittar med ett öga. Man håller igen litegrann och kan inte ta in allt. Många gånger har det hänt att jag återvänt till platser jag har varit på med jobbet. Just för att känna att jag har upplevt platsen “på riktigt”. 

    Hur kom den här boken till?
    – Hela mitt huvud är ju fullt med recept. Jag tänker på mat hela tiden, mer eller mindre. Det är skönt att få lasta av sig en del recept som man har i huvudet. Det är som att städa på vinden. Det som kommer ner på papper stannar där. Det är fantastiskt härligt med det skrivna ordet.

    Om Ernst

    Ålder: 57 år. 
    Bor: Örebro
    Aktuell med: “I det enkla bor det goda”, Bonnier. 

     

     

     

     

  • Ett andalusiskt ridäventyr

    Ett andalusiskt ridäventyr

    Som hästälskare är en ridtur på en vit andalusier genom Doñanas mäktiga nationalpark och västernstaden Rocío, en upplevelse man sent glömmer. I den här delen av Spanien sitter hästkulturen djupt rotad och i en triangel mellan städerna Jerez, Medina och Arcos, är rancherna fler än någon annanstans i landet.

    Text och foto: Jörgen Ulvsgärd

    Scenen skulle kunna vara hämtad från en inspelning av en spansk vildavästernfilm, som under 1960-talet gick under smeknamnet ”spagettivästern”. I samlad galopp rider vi in på Rocíos sandiga huvudgata och svänger upp mot restaurang El Toruño i slutet av vägen. Här skulle Charles Bronson eller Clintan när som helst ha kunnat dyka upp i något av gathörnen tänker jag när vi i ett moln av damm bromsar upp framför träräcket med skylten ”Endast för hästar”. Regissören Leones vackra bildspråk från filmen För en handfull dollar, som spelades in här i södra Spanien, har vissa likheter med vår ankomst till denna vackra, men samtidigt lite overkliga stad i hjärtat av Andalusien, tio mil sydväst om Sevilla.

    Bilden av Rocío som västernstad tillägnad hästen är dock ingen filmkuliss. Alla gator är av packad sand och de låga vackra, vita trähusen kantas av stadiga träräcken där hästarna binds upp. Här kretsar livet helt och hållet runt de vackra djuren – både de tama och de vilda som fortfarande lever i dessa trakter och utgör Europas sista vildhästar. Parkeringsplatser och cykelställ lyser med sin frånvaro.

    Medan vi fortfarande sitter till häst kommer kyparen ut med sherryglasen balanserande på en bricka för en välkomstskål. Det blir en perfekt avslutning på en lång dags ritt mot natt. Hästsällskapet är dock inga snabbskjutande västernhjältar utan tio hängivna ryttare från Sverige, Frankrike, Österrike och England. De har alla sökt sig hit för att möta våren i de vackra omgivningarna runt nationalparken Doñanas i Costa de la Luz vid floden Guadalquivirs deltalandskap. När vi anländer till Rocío har vi nått halvvägs på vår veckolånga ridtur ledd av María Elena Dendaluce och Alfonso Gonzalo de Bustos. Ridturen startade för några dagar sedan från La Corbera i Utrera Sevilla, där vi bodde de två första nätterna, samt ytterligare en natt på Ardea Purpurea vid Villamanrique de la Condesa.

    Rancherna i Andalusien, i en triangel mellan städerna Jerez, Medina och Arcos, är fler än någon annanstans i södra Spanien. Här har man sedan urminnes tider fött upp tävlingshästar för dressyr och inte minst hästar till tjurfäktningsarenorna. I Doñanas nationalpark lever än i dag stora flockar av vildhästen retuerta och blandrasen marismeño, som mot alla odds har överlevt århundraden av domesticering. Vi hör deras gnäggande på avstånd bland pinjeträden ett par tusen år efter det att romarna bosatte sig här och började tämja vildhästarna. Den utrotningshotade retuertarasen är en av de äldsta hästraserna i Europa som var mycket nära att försvinna i mitten av 1900-talet, men fick en andra chans tack vare ett speciellt avelsprojekt samt ett starkt beskydd av naturorganisationer runt om i världen.

    I dag lever 1 200 av dessa vilda hästar tillsammans med de andalusiska marismeñohästarna som också de rör sig fritt året om. Det är ett mäktigt spektakel och en stor turistattraktion när dessa flockar drar genom stadens gator upp till byn El Monte, i slutet av juni varje år.

    – Det är vilda hästar som i sitt dna har förmågan att röra sig fritt i naturen och som själva kan hantera ekosystemets hela register. Det är bara en gång om året som vi samlar ihop dem för en årlig hälsokontroll och flyttar dem från vildmarken för en besiktning, säger José Juan Pousada som bor och arbetar i reservatet sedan snart 30 år.

    Ridarrangören Equiberia med María Elena Dendaluce i spetsen och Alfonso Gonzalo de Bustos är de enda som har tillåtelse att arrangera ridturer in i nationalparken. Maria Elenas verksamhet har sitt ursprung i Gredosbergen utanför Madrid, men arrangerar även ridresor i Zegovia, Sevilla och på Menorca. I Sevilla samarbetar hon med den lokale hästuppfödaren Alfonso Gonzalo de Bustos som i hela sitt liv har jobbat med hästuppfödning i dessa trakter och som har ett stort stall av välutbildade andalusier.

    Tre ryttare i ridgruppen är svenskar, Maria Bergström från Norrtälje är en av dem.

    – Att få rida genom denna orörda vildmark är en fantastisk upplevelse. Bättre 50-årspresent kunde jag inte ha fått, säger Maria. Att få dela den med min man gör det ännu häftigare.

    Hennes man Jan har varit tävlingsryttare, men lagt den aktiva ridningen på hyllan. Nu gör han ett undantag för att dela födelsedagen med sin fru.

    Lunds universitet har sedan 1950-talet haft en relation med Doñanas nationalpark och bidragit ekonomiskt till dess beskydd av sin unika flora och fauna. Deltalandskapet, där floden Guadalquivir rinner ut i Medelhavet, är ett paradis inte bara för hästintresserade utan också för fågelskådare. Hit kommer ornitologer från hela världen varje år. När vi rider utmed floden och sjön Charco de la Boca ser vi stora flockar av den rosa flamingon som vadar längs stranden, och en hel del andra fågelarter som stork och hägrar av olika slag.

    Ridturen fortsätter längs floden Guadalquivir med en paus på förmiddagen i en grönskande glänta mellan mäktiga pinjeträd. Medan hästarna får vila en stund bjuds vi på en klassisk spansk aperitivo. Kockarna som följer oss under hela veckan dukar upp på vita dukar. Spanska korvar, chorizo, och den spanska fårosten manchego, som serveras till ett litet glas av den berömda sherryn från staden Jerez en bit härifrån. När jag lutar mig mot en av stammarna för en kort paus dyker poeten Tomas Tranströmers ord upp i mitt minne. ”Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”. Dessa ord kunde inte passa bättre än just här, just nu. Vilse är vi dock inte, även om jag själv aldrig skulle ha hittat ridvägarna genom denna gigantiska vildmark.  Alfonso har dock ridit i dessa trakter sedan barnsben och känner varenda liten stig på sina fem fingrar, så det är bara att hänga på.

    Vid lunchtid når vi havet för första gången på turen. Doñana har en strand på över fem mil så det blir en efterlängtad galopp i vattenbrynet. I skymningen strax före solnedgången når vi slutmålet Mazagón och Paradorhotellet med samma namn. Spaanläggningen med pool och massage sitter bra efter en vecka till häst.

    Själv har jag inte fått nog av det andalusiska hästlivet, så det blir en sväng till Jerez och ett besök på den kungliga spanska ridskolan, Royal School of Equestrian Art, där flera av världens bästa andalusier har blivit fostrade och tränade av de främsta instruktörerna som landet kan uppbringa. Att följa förberedelserna för ett träningspass och därefter se den timslånga showen som är en del av elevernas träning, är ett nöje för den som är intresserad av ridsport. Då om inte förr inser man att ridandets konst kan utföras på många olika sätt.

    För mig räcker det gott att få rida genom Doñanas orörda vildmark på en vit andalusisk häst.

    Fakta

    Att ta sig dit
    Bästa sättet är att flyga till Barcelona och byta flyg till Sevilla. Det går också att flyga via Madrid till Málaga och sedan ta tåget till Sevilla.  

    Ridning
    Equiberia är ett spanskt ridcenter som har sitt huvudsäte i byn Hoyos de Espina i Gredosbergen, men som också bedriver ridresor till Segovia, Sevilla och Menorca. Det är den enda ridarrangören som är tillåten att arrangera ridturer i nationalparken Doñana. Bästa ridperioderna i Andalusien är mellan februari och april och mellan oktober – december, andra tider på året är det för varmt för att rida.
    equiberia.com

    Sevilla
    Sevilla, som är utgångspunkten för ett ridäventyr i Doñanas nationalpark, har länge haft epitetet ”operastaden”. Över 100 operor har haft premiär här. Nu vill stadens ansvariga också presentera Sevilla som ”filmstaden”, vilket inte är svårt att förstå med tanke på hur ofta dess miljöer används för olika filminspelningar. I den vackra staden ryms en uppsjö av sceniska platser, inte minst i de gamla stadsdelarna i Triana. Med sina 300 soltimmar om året visar Sevilla lätt prov på det glada och lättsamma livet i Andalusien.  Feria de Abril är höjdpunkten i denna livsrytm. Här festar man längre och intensivare än någon annanstans i Spanien. Men staden är naturligtvis så mycket mer. Som Spaniens fjärde största stad och dessutom en stor handelsmetropol håller den på att övertrumfa Barcelona och Madrid. Världsutställningen 1992 var ett enormt lyft. Flera av dessa spektakulära paviljonger finns kvar och är populära utflyktsmål för turisterna.

    Se & göra

    I det gamla moriska kungliga palatset Reales Alcázares har scener till Games of Thrones, då föreställandes Dorne Kingdom, spelats in. De gamla kvarteren på andra sidan floden Guadalquivir i stadsdelen Triana är en liten stad i staden. Sevillas Södermalm skulle man kunna kalla den, fullt av mysiga restauranger, kaféer och barer. I katedralen som är den tredje största i världen ligger Christopher Columbus och hans son begravda. La Giralda är kyrktornet som tidigare var en muslimsk minaret. Torre del Oro, guldtornet, är ett av stadens kända landmärken tillsammans med tjurfäktningsarenan ett stenkast därifrån.

    Boende

    Hotel Casas de la Judería
    Detta är ett mycket charmigt fyrstjärnigt hotell, eller rättare sagt palats, där den äkta andalusiska stämningen infinner sig. Det är valv och vackra innegårdar överallt, mycket smakfullt inrett. En liten oas i det pulserande storstadslivet och ett av de bästa ställena att övernatta på i staden. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten.
    Calle Sta. María la Blanca 5,
    Lediga rum & priser

    Mat & dryck

    La Azotea
    Här serveras de bästa tapasen i Sevilla, men restaurangen erbjuder också en mix med influenser från flera olika kök. Kvaliteten är hög och du kommer knappast att bli besviken.
    Calle Jesús del Gran Poder 31
    laazoteasevilla.com

    Restaurante Reconcillo
    En klassisk restaurang med mycket gamla anor som är mest känd för sin förrätt espinacas con gambas. Det här är Sevillas motsvarighet till restaurang Prinsen i Stockholm. Baren i snidat trä är magnifik, och lockar till trängsel och hög stämning varje kväll.
    Calle Gerona 40 y Alhóndiga 2
    elrinconcillo.es

    Rocío
    Under pingsthelgen varje år invaderar pilgrimer, så kallade rocieros, från hela Spanien den lilla byn för att hylla och tillbe Jungfru Maria del Rocío, en 1300-talsstaty som finns inne i kyrkan Nuestra Señora del Rocío. Fram till 1950-talet bestod staden eller snarare byn av några få hus. På den tiden kom pilgrimerna i häst och vagn. Nu har de nittiotalet brödraskap som arrangerar den årliga religiösa festen egna hus med stall, samt ett eget kapell och sina namn inpräntade på framsidan av kyrkan där medlemmarna och deras vänner, familjer och hästar bor under festligheterna. För övriga turister finns ett flertal hotell i byn. Det vimlar av butiker med allt inom ridning, men som ofta samsas med det som tillhör flamencokulturen.

    Boende

    Hotel Toruño
    Ett klassiskt hotell i kolonial stil med tillhörande restaurang i en sidobyggnad. Restaurangen är den mest populära i Rocío. Här har ryttare bästa parkeringsplatsen rakt framför uteserveringen. Dubbelrum från cirka 800 kronor natten.
    Plaza del Acebuchal 22
    toruno.es

    Hotel La Malvasía
    Detta ställe är rankat som det bästa hotellet i Rocío, ett typiskt andalusiskt palats med spansk veranda. Allt är fräscht och fågellivet i sjön Charco de la Boca kan studeras direkt utanför entrén. Intill hotellet ligger ett ornitologiskt museum. Dubbelrum från cirka 900 kronor natten.
    Sanlúcar 38
    lamalvasiahotel.com

    Jerez de la Frontera
    Staden Jerez med sina 200 000 invånare är sedan medeltiden känd som apelsinstaden, men allra mest känd är den för sin sherry. Bodegorna ligger mitt inne i staden, vilket gör det enkelt för besökaren. Spanska ridskolan, Royal School of Equestrian Art, är den tredje hörnstenen i det som drar turister till staden. För den historiskt intresserade är dessutom det moriska fortet Alcázar en magnifik upplevelse. Feria de caballo, som är en stor turistattraktion, äger rum i februari varje år.

    Se & göra

    Royal School of Equestrian Art
    För den hästintresserade är ett besök på spanska ridskolan ett måste. Här kan du på nära håll följa förberedelserna av den timslånga showen som sedan följer. Besök i stallarna görs mot tillägg till entrébiljetten. Instruktörerna på ridskolan är de bästa i Spanien. Bland annat jobbar OS-silvermedaljören i dressyr, Ignazio Ramblas, här.
    Avenida Duque de Abrantes
    realescuela.org

    Bodega la Tradición
    Denna bodega ligger mitt i Jerez de la Fronteras historiska centrum, nära spanska ridskolan. Bodegan har en historia som sträcker sig tillbaka till mitten av 1600-talet och är ett av stadens äldsta sherryhus. Bodegas Tradición är däremot en relativt ung vinfirma, men ägarens ambitioner är att återskapa den klassiska lagrade sherryn som den en gång var. Här produceras 20 000 buteljer om året och det är den enda bodegan som säljer äldre årgångar, från 1950-talet och framåt.
    Plaza Cordobeses 3
    bodegastradicion.es

    Mat & dryck

    Albalá Restaurant
    Det här är en ny restaurang i modern stil med mycket ljusa träslag. Suverän mat i crossover-stil. Deras babycalamares är en riktig matupplevelse.
    Conjunto Residencial Valdespino 6
    restaurantealbala.com

    El Bichero
    Restaurang El Bichero i hjärtat av gamla stan är stället för den som älskar fisk och skaldjur. Uteserveringen på gågatan utanför är väldigt mysig.
    Calle Pescadería Vieja 4

    Albores
    På Albores serveras stadens bästa tapasrätter.
    Calle Consistorio 12

    La Cruz Blanca
    La Cruz Blanca som ligger framför stadshuset har ett ungt, modernt kök med spännande rätter främst baserade på fisk och skaldjur. Mycket omtyckt av lokalbefolkningen vilket är ett bevis på att kvalitén är bra.
    Consistorio, 16
    restaurantelacruzblanca.com

    La Moderna
    Bar La Moderna är inte som namnet förespråkar ny och modern, utan den äldsta baren i Jerez, men fortfarande en av de mest populära. Insidan, eller snarare en av väggarna i baren, är en del av den gamla stadsmuren.
    Calle Larga 67

    Damajuana Bar
    Damajuana Bar är baren med den mest populära livemusiken. Här finns en läcker innergård i palatsmiljö perfekt för mingel. På andra våningen ligger en konsthall med aktuella utställningar.
    Calle Consistorio 16

    Boende

    Hotel Casa Grande
    Vackert fyrstjärnigt hotell från 1920-talet i de gamla kvarteren i staden och med en stor härlig takterrass och ett vackert torg kantad av palmer. Dubbelrum från cirka 600 kronor.
    Plaza las Angustias, 3
    hotelcasagrande.eu

     

  • RES går mot trenden – ökar igen!

    RES går mot trenden – ökar igen!

    Det är med illa dold förtjusning som vi vill basunera ut att vi fortsätter att öka. I Orvestos nya mätning som presenterades i dag ökar RES med 9 % i jämföresle med samma period förra året. Detta innebär att vi landar på en mätt räckvidd på 85 000 läsare. 

    – Vi ökar på en marknad som tappar generellt och vi kan prata om en positiv trend då RES har ökat under en längre tid. Förhoppningsvis märker läsarna hur mycket glädje, hjärta och slit vi späckar RES med, säger Kajsa Beausang, chefredaktör.

    RES grundades 1981 av det gifta paret Eva och Magnus Rosenqvist. Än i dag ägs RES av samma familj och drivs av ett litet fristående förlag. Vår förhoppning är att denna passion genomsyrar RES.

     

  • Glamping när den är som bäst

    Glamping när den är som bäst

    Lyxcamping, så kallad glamping, blir allt populärare. Här är 10 riktigt bra enligt jämförelsesajten Momondo. 

    1. Scarabeo Camp, Marocko.
    Mitt ute i Agafyaöknen, en knapp timmes bilfärd från Marrakech, hittar du Scarabeo Camp. Uppimpade nomadtält i kargt landskap är en upplevelse du sent kommer att glömma. 

    2. 4 Rivers Floating Lodge, Kambodja.
    En gömd pärla i den kambodjanska djungeln. Upplev orörd djungelflod samtidigt som du njuter av en cocktail på bryggan med syrsor sjungandes runt om dig.

    4 Rivers Floating Lodge, rum & priser

    3. Florence Springs, Wales.
    Ta del av Walesisk landsbygd som för tankarna till Tolkiens sagovärld i lyxigt inredda tält. 

    4. Al Maha Desert and Resort, Dubai.
    Många förknippar Dubai med höga skyskrapor och ultamodernt. För den som vill uppleva en annan del av Dubai bör söka sig till Al Maha Desert and Resort där du bor i beduininspirerade tält intill en pool med den arabiska öknen sida vid sida. 

    5. Hôtel de Glace, Kanada.
    Glampa vintertid i Kanda. Här kan du campa i tradtionella igloos där varje rum har en unik inredning. 

    6. Camping Miramar, Spanien.
    Pittoerska husbilar eller lyxtält som osar 60-tal längs Costa Doradas vita stränder. Något för nostalgikern. 

    7. Wagonstays, Nya Zeeland.
    Ta del av Nya Zeelands lugna lantliv i en lyxig vagn som hämtad från Vilda västern bara 30 minuter från Christchurch.

    8. Glamtents, Norge.
    En timme från Oslo ligger natursköna Jevnaker. Här hittar du Glamtents – som har allt från elektricitet till värme. Att vakna upp i en dubbelsäng till fågelkvitter och sol som lyser genom tältduken – bättre uppvaknande än så – finns det? 

    9. Island Lodge, Stockholm.
    Även i Sverige hittar du lyxcamping. Island Lodge i Stockholms skärgård erbjuder en lyxig kombination av tält och stuga. 

    10. Glamping Canonici di San Marco, Italien.
    Glamping, bara en kort bilfärd från Venedig, i landbygdmiljö mellan den Venetianska Lagunen och floden Brenta.

    Glamping Canonici di San Marco, rum & priser

    Källa: Momondo. 

  • Vem dricksar bäst i Europa?

    Vem dricksar bäst i Europa?

    Att ge eller inte ge dricks är en ständigt debatterad fråga. Onlineresebyrån eBeach.se har frågat hotellpersonal runt om i Europa om vilka nationaliteter som är bäst på att ge dricks. Enligt dem är svenskar näst bäst på att dricksa; britter är de som är mest generösa.

    100 anställda runt om i Europa har fått dela med sig av sina erfarenheter av dricksande turister. 15 procent svarade att svenskar är den nationalitet som är bäst på att ge dricks, mest generösa med dricksen är britterna som fick 37 procent av rösterna. Amerikanarna fick 11 procent av rösterna – och kammade sålunda hem en tredjeplats som mest generösa dricksare. Minst röster fick turkar och spanjorer som bara fick 2 respektive 1 procent av rösterna. 

    – Svenskar har generellt ett bra rykte ute i Europa och att vi skulle vara snåla tror jag inte stämmer. Tvärtom tror jag att många svenskar blir positivt överraskade på resan över prisvärda middagar och boende. Vi är vana vid en dyrare vardag på hemmaplan och därför känner vi kanske att vi kan kosta på oss att visa uppskattning för god service genom att ge generöst med dricks, säger Rebecca Pettersson, marknadsansvarig på eBeach.se. 

    Frågan som ställdes till hotellpersonalen var “Vilken nationalitet tycker du är bäst på att ge dricks?”.

    Så här löd resultatet: 

    Britter: 37 %

    Svenskar: 15 %

    Amerikaner: 11 %

    Tyskar: 10 %

    Holländare: 5 %

    Norrmän: 4 %

    Ryssar: 4 %

    Greker: 4 %

    Turkar: 2 %

    Spanjorer: 1 %

    Källa: eBeach.s
     

  • Varför fåglar aldrig kolliderar

    Varför fåglar aldrig kolliderar

    Hur kommer det sig att fåglar aldrig kolliderar när de flyger i trupp? Och vad kan flygplansbranschen lära sig av våra bevingade vänner? Det har en grupp forskare vid universitetet i Queensland valt att undersöka skriver Travel and Leisure.

    Forskare vid universitet i Queensland har undersökt en grupp undulater och analyserat hur det kommer sig att de aldrig kolliderar i luften. De kom fram till att fåglar alltid svänger något åt höger när de närmar sig en kollision. 

    Flygplanstillverkare skulle, menar forskarna, kunna tillämpa denna enkla regel till en branschgemensam standardautopilot för att minska antalet kollisioner i luftrummet (även om kollisioner ska sägas är extremt ovanligt). Fåglarna kom man också fram till ändrar höjd för att förhindra kollision. 

     

     

  • Bortom New Yorks turiststråk

    Bortom New Yorks turiststråk

    Grillad kyckling på hipstervis, stans bästa parfymbutik och guiderna som lotsar dig rätt – helt gratis. Här är adresserna du inte får missa i New York just nu. 

    Av: Argot Murelius 

    Boende

    The Broome hotel –  inkognito mitt i smeten
    SoHos mest välbevarade hemlis och grannskapets charmigaste hotell. Bakom The Broomes anonyma fasad döljs 14 sparsmakade rum, ett litet parisiskt kafé och ett luftigt, taklöst atrium som för tankarna till New Orleans. Det är lyxigt tyst, elegant och samtidigt opretentiöst lättsamt. Läget är tiptop, mitt i stadens mesta shoppinggytter, med gångavstånd till hela downtown Manhattan. Om du känner dig aningen extravagant ska du boka den chica taksviten med prunkande privatterrass. Visst, den kostar lite mer, men den generösa, croissant-fluffiga frukosten ingår ju i priset. 
    431 Broome Street

    Lediga rum & priser

    Se och göra

    Big apple greeter – trädda riktiga New Yorkare 
    En kompis i New York som kan massor om staden och delar med sig fakta, historik och anekdoter, helt gratis. Organisationen Big Apple Greeter består av volontärer som tar med dig på vandring och guidar dig bortom turiststråken. Har du ett specialintresse och vill veta mer om något specifikt? Är du nyfiken på en udda stadsdel? Boka en guide minst 3-4 veckor i förväg och specificera eventuella önskemål på deras hemsida, packa sedan dina bekvämaste skor. Du kommer få se en genuin sida av staden och möta en ny vän.
    bigapplegreeter.org

    Visit Hasidim 
    Frieda Vizel är en modig kvinna. Hon växte upp i en stor chassidisk familj, utbildades och giftes bort enligt satmar-chassidiska traditioner,. När hon insåg att hon inte kunde bli kvar inom denna religiösa värld flydde hon med sin son. Nu leder hon guidade rundturer i Williamsburgs chassidiska kvarter och berättar initierat om sektens riter, regler, rutiner och seder. En vandring med henne ger en grundlig, fascinerande inblick i denna stängda kultur. Jag kan inte nog rekommendera denna upplevelse.
    visithasidim.com

    Mat och dryck

    ASKA – nynordisk Williamsburgstjärna
    Aska är Brooklyns mest opretentiösa pretto-finkrog. I en spektakulär gammal magasinsbyggnad, mitt emot Williamsburgbron, serverar Fredrik Berselius en Michelinstjärnig, nordiskinspirerad avsmakningsmeny baserad på dagens färskaste fångst.  Aska är också kvarterets mest trivsamma vardagsrum, med en lummig trädgård och en inbjudande källarbar där à la carte menyn speglar samma passion för varsamt handplockade, lokala råvaror. Tjusigt utan att vara tillknäppt.
    47 South Fifth Street
    askanyc.com

    Le Turtle– hipsterchic kyckling
    Taavo Somer, krögaren som gjorde uppstoppade djur och mysmurr-estetiken till en grej på Freeman’s har slagit till med en ny krog. Le Turtle är en designmässig helomvändning med kromad 1980-talsnostalgi och avskalad, marmorsval nonchalans. Maten är dock allt annat än släpphänt. Paradnumret, en fenomenal grillad kyckling presenteras hel, med huvud och fötter, på en glödande höstack och den äts med fördel med fingrarna. Liksom kycklingen har alla ingredienser stamtavla och bondgårds-kredd, menyn är rustikt chic, gästerna är enkom chica.
    177 Chrystie Street
    leturtle.fr

    Mulberry project – undangömda utomhusdrinkar
    Bakom en anonym dörr, en halv trappa ner från Mulberry Streets Little Italy-tingeltangel lurar en cocktailbar som vågat gå emot den numera lite trötta speakeasy-trenden.  Drinkarna är precis lika konstfulla som på de där tillrättalagda, seriösa barerna, stämningen är dock långt mer lekfull, med graffitiprydda väggar och cocktails som fått namn efter porrstjärnor och serveras i kannor. Ta ett bord i den karibiskt pastelliga trädgården om vädret tillåter. 
    149 Mulberry Street
    mulberryproject.com

    Shopping

    Aedes de venustas – parfymparadis
    Svårt namn att uttala, utsökta dofter att shoppa. Aedes är en nischad boutique, en rokoko-boudoir av vällust, ett litet juvelskrin fyllt med rara parfymer från små, exklusiva tillverkare. Här finner du personliga, udda och drömska dofter som ingen annan bär samt doftljus, rökelse, potpurri med mera att fylla hemmet med. Prova Escentric Molecules beroendeframkallande unisexparfymer!
    7 Greenwich Avenue
    aedes.com

    Vill du ha fler tips till New York? Följ Argots blogg på RES.se. 

  • “Irland som matdestination är på frammarsch”

    “Irland som matdestination är på frammarsch”

    RES medarbetare Julia Grufving åkte till Irland för att se hur landets matkultur har förändrats. Innan hon åkte förknippade hon Irland med mycket snabbmat och friterat. Men efter fyra dagar där kom hon hem med en helt ny bild av det irländska köket.  På RES Instagram kommer du i veckan att få ta del av Julias resa dit. 

    Av: Linda Larsson

    Vad säger du om Irland som matdestination? 
    – Irland som matdestination är på frammarsch. Innan jag åkte dit trodde jag det var mycket fish and chips som gällde där och mycket fokus på öl och Guiness. Men det var inte alls så. 

    Berätta mer om resan? 
    – Resan tog mig från Dublin och neråt. Jag åkte buss ner längs östkusten till olika matproducenter, restauranger och hotell. Det var en intressant resa: att se hur Irlands matkultur har förändrats från att förr ha fokuserat mycket på potatis och snabbmat. I dag är det mycket lokalproducerat och mycket ekologiskt tänk som präglar restaurangerna. 

    Vilken var din bästa upplevelse där? 
    – Jag bjöds på en fantastisk matupplevelse på hotellet The cliffhouse i staden Ardmore. Läget var fantastiskt, på en klippa med en spektakulär utsikt över havet. Deras meny var om möjligt ännu mer fantastisk: jag testade deras åtta rätters-avsmakningsmeny. Deras efterätt var kanske den bästa jag någonsin ätit: en chokladcrème täckt i 24 karats guld med en aprikoskompott och en crunch på oliver och olivolja till. Det var en så häftig och fin kombination i konsistenser och smaker. 

    Vad för slags resejournalist är du?
    – Drivkraften är att utforska resandet bortom solstolarna. Genom fotandet och skrivandet som hantverk strävar jag efter att förmedla en oretuscherad bild av en parallell verklighet, hur det känns att vara på plats. 

    Vad är det du försöker att fånga i dina bilder?
    – Med risk för att låta klyschig: att låta bilden tala för sig själv genom att fånga ögonblick som förmedlar en historia.

    Vad tyckte du om Irland generellt? 
    – Irland bjuder på ett spektakulärt, grönt, kuperat landskap. Jag gillar kontrasten mellan landsbygdens lugn med små pittoreska fiskebyar med familjeägda B&B och Dublins puls där det är publiv med allsång som gäller. Jag upplevde irländare som öppensinnade och genuint trevliga. Folk hjälper dig innan du har hunnit be om hjälp. 

    Vad är det bästa med ditt jobb?
    – Jag brinner för att intervjua olika typer av människor, berätta historier och förklara sammanhang. Sen är det friheten att lyfta viktiga frågor och att kunna hjälpa och inspirera andra.

    Hur har resandet påverkat ditt skrivande?
    – För mig går lärande och resande hand i hand. Jag strävar alltid efter att interagera med en plats med öppna ögon för nya perspektiv och intryck. Genom att sedan förvandla den upplevelsen till text och bild har jag lärt mig att sila och kritiskt prioritera ett stort informationsflöde. Att plocka russinen ur kakan. 

    Något annat du vill tipsa andra resenärer om?
    – Res ensam! Som ensamresenär tvingas du att vara mer social och nyfiken. När du “carpe diemmar” ensam ökar också chanserna upptäcka vem du är. Jag tycker att det är frihetsingivande att ha en spontan och rörlig resplan vilket gör resan mer spännande och oförutsägbar. Friheten tar äventyret till en helt ny dimension.

    Vad är det bästa med att resa?
    – Miljö- och kulturombytet där rutiner och scheman inte är ett måste – när måsten omvandlas till behov. När alla sinnen är närvarande och jag kan titta på mig själv i ett fågelperspektiv. Resandet är för mig en ögonöppnare för nya perspektiv som leder till mer nyfikenhet, förståelse och nya frågor att ta med mig hem – som gör att jag vill resa om och om igen.

    Vad kommer vi att få ta del av för bilder på Instagram? 
    – Det blir självklart bilder på mat men också på det irländska landskapet och porträtt på böndena jag mötte, allt från en fåraherde till en ginproducent. 

    Ta del av Julias resa till Irland på RES Instagram.