Category: Uncategorized

  • Bäst i världen: Louise Boije af Gennäs

    Bäst i världen: Louise Boije af Gennäs

    Författaren Louise Boije af Gennäs lämnar gärna hemmet i Stockholm för att finna inspiration runt om i världen. Nu är hon aktuell med romanen Folk av en främmande stam, del tre i triologin som började med Högre än alla himlar (2010) och Blå koral (2012). Vi är nyfikna på Boijes bästa …

    Foto: Anna-Lena Ahlström

    STORSTAD:

    – London, staden som har allt. Hit reser jag för att få en ”quick fix” utanför Stockholm – ett par nätter på Brown’s hotel, en pjäs eller musikal, lite roliga restaurangbesök med spännande mat, en stunds shopping på New Bond Street, en titt in på National Portrait Gallery eller någon aktuell utställning, lite barhäng och snack med trevliga, helt främmande människor – och sen åker jag hem igen, fylld av ny energi.

    Hotell i London

    STRAND:

    – Falsterbostranden – vackrast i världen, med kritvit, gnisslande sand och blågrönt vatten. Börja med morgondopp på bryggan och promenera sedan utmed stranden och runt udden på insidan av fågelskyddsområdet. Stanna och bada, snacka med folk, långsimma med sälar. På eftermiddagen är ljuset bäst på Flommensidan, där man också hittar mest snäckor och bärnsten. Gå hela vägen bort till bryggan i Skanör och avsluta med kvällsdopp, med utsikt över Öresundsbron, följt av middag på Fiskrögeriet.

    Ö:

    – Sardinien, med sin dramatiska spännvidd från herdar till miljardärer. Lite svårsmält ibland, men fyllt av överraskningar – som den gömda baren ute på landsbygden, där jetsetare frotteras med lokalbefolkning. God italiensk mat, tonvikt på olivolja och rosmarin. Europas finaste badvatten, klart som kristall. Simma på natten i fullmåne och du ser din egen skugga på botten, tio meter ner.

    KAFÉ:

    – Café Central i Wien, inte bara för att det ligger i ett av stadens roligaste hus (lite som tårtbiten vid Stureplan) och har fantastiska bakverk, utan också för att det är roligt att sitta och ”kaffa” på Freuds, Lenins och Trotskijs stamställe. Historiens vingslag smattrar så man får öronsusningar. Ta en madeleinekaka till.

    BAR:

    – Hemingway-baren på Ritz i Paris där engelske bartendern Colin Field regerar, mannen bakom min mans älsklingsdrink The Melon-Colin (bra vodka, krossad is, bitar av krossad, saftig melon). Colin skapar konstverk med sprit, frukt, bär och blommor, och är den ende bartender jag stött på som vid stängningsdags läser upp tvåradiga rim om SAMTLIGA gäster i baren – paret från Japan, killen från Argentina, engelsmännen i hörnet, svenskarna från Stockholm… Oförglömligt!

    HOTELL:

    – Four Seasons i Sharm el Sheikh. Världens bästa snorkling och trevligaste personal, som skämmer bort dig med allt från omeletter till fruktsallad (tillagad framför dig exakt som du vill ha den) till att putsa dina solbrillor på stranden och komma med iskall, gratis sorbet. Är du trött i benen efter flera timmars simtur tar du det svensktillverkade tåget uppför backen innan du äter middag på den italienska restaurangen under stjärnorna.

    Four Seasons 

    RESTAURANG:

    – Två platser för den som älskar hummer men hatar att betala en förmögenhet: Newport, Rhode Island, och Irlands västkust. Här kan man hitta billiga ställen vid vattnet med pinnstolar, nötknäppare och våtservetter, och pinfärsk, billig nykokt hummer. Eller Sorrento, där min familj och jag ätit den godaste pizzan någonsin, sittande på träbänkar vid ett slagbord. När pizzan kom kunde vi inte prata på tio minuter – det var alldeles för gott för samtal.

    NATTKLUBB:

    – Här är jag en riktig hemmakatt. Ingen nattklubb i världen – vidrigt hög musik och idel packade 20-åringar med tom blick – går upp mot våra tregenerationsfester hemma, med dans på köksbordet eller ute på taket. Home party rules!

    PARK:

    – Central Park, världens största, roligaste, knasigaste och mest inspirerande park med allt från spontankonserter till ridande överklassdamer och politisk picknick i gräset. OBS: bäst före mörkrets inbrott, om man vill komma hem till middagen.

    BUTIK:

    – Gillar att strosa på Ströget i Köpenhamn, men handlar enbart på Birger Christensen – fantastisk butik i två plan med exklusiva märken samlade på ett ställe (och nästan alltid en REA-hörna längst in). Går mycket sällan härifrån utan en bärkasse i handen!

    FLYGBOLAG:

    – Älskar när man blir förvånad och får sina förutfattade meningar omkullkastade. Som gammal flygrädd har jag med bävan (och kort varsel) flugit med både Ethiopian Airways (till Rom, när Alitalia som vanligt ställde in), och med Egypt Air (mellan Tunis och Kairo). Släng er i väggen, SAS och Norwegian – punktliga flygningar, trevlig service, god mat! Så korkat av mig att tro något annat!!!

    PRYL PÅ RESAN:

    – Längre flygningar kräver rena, torra extrastrumpor i handbagaget (så man kan ta av sig på fötterna), mjuka tofflor för promenad i gången och en riktigt bra roman. Samt gott rödvin på planet, tack!

     

  • HETA KÄLLOR – NYCKELN TILL JAPANS HJÄRTA

    HETA KÄLLOR – NYCKELN TILL JAPANS HJÄRTA

    Många reser till Japan för att titta på blommande körsbärsträd, begapa neonskyltar eller sjunga karaoke. Men varken detta, Fujiberget eller mangakonst är orsaken till att kulturjournalisten Anette Masui och fotografen August Eriksson ständigt återvänder till landet. Anledningen stavas onsen – Japans största och hemligaste turistattraktion, vilken varje år lockar över 100 miljoner besökare.

    Text: Anette Masui Foto: August Eriksson

     

     

    För en japan är detta med bad något lika självklart som att äta och sova. Kanske för att badet har en så lugnande effekt, och att stressade japaner behöver koppla av efter en lång och inte sällan hektisk dag på arbetet. Kanske för att shintoismen, japanernas egen världsunika religion, och buddhismen, den från Kina importerade, påbjuder bad som ett sätt att rena sin själ, och att ingenting – oavsett detta – kan återställa den inre balansen, såsom det 42-gradiga vattnet i ett badkar eller det mineralrika vattnet i en vulkanisk källa. För den som vill prova på det senare är det enkelt om man väl har lyckats att ta sig till Japan.

    Även om man bara har en veckas semester inplanerad i Tokyo bör man se till att ge sig tid att hoppa på ett tåg, åka en eller två timmar i valfri riktning, stiga av i ett hänförande vackert bergs- eller kustlandskap och ta in på ett traditionellt japanskt värdshus, så kallat ryokan. Väl där skalar man av sig alla kläderna, drar på sig en nystruken yukata, bomullskimono, och klapprar med lånade badtofflor ner till husets badavdelning för att tvätta sig. Med kroppen vederbörligen renad återstår själen, vilken renas i ett onsen, eller vulkaniskt bad, inomhus eller utomhus, och i ovana turisters fall bör man nog rekommendera det senare. Inomhusbaden är ofta så varma att man lätt kan skålla sig på dem, medan utomhusbaden, rotenburo, brukar hålla en något lägre temperatur. I synnerhet om vintern, den tid på året då man också kan få störst behållning av att uppsöka onsen – få upplevelser kan mäta sig med känslan av att sitta nersänkt i ett ångande hett bad, omgiven av snötyngda träd med dinglande röda kakifrukter, och där tystnaden är så stor så att man kan höra sitt eget hjärta bulta.

     

     

    Med bara en handduk om höfterna eller överkroppen stiger man så småningom upp ur det varma vattnet, sveper bomullskimonon om sig och tassar tillbaka till värdshuset där kvällens middag håller på att förberedas. Denna intas vanligen på rummet, framdukad av en nakai-san, eller personlig uppasserska, som i detalj förklarar vad middagen består av, hur den är tillagad, hur den ska intas, och efteråt dukar av och förbereder gästerna för sänggåendet. Middagen är ofta kaiseki ryori – ett slags exklusiva japanska tapas som ursprungligen åts ihop med teet under teceremonin. Lackbrickorna som ställs fram är dekorerade med sashimi, rå fisk, och lerkärl med grillkol på vilka man får grilla nyfångad fisk och nyplockade, vitaminrika grönsaker från de närliggande bergen. Till detta kommer ett urval saltade och syrliga inlagda grönsaker, klara soppor och skålar med ångande, vitt ris – sammantaget ett femtontal smårätter. Allt är inte gott, allt känns inte ens igen – men den fest för ögat som framdukningen påbjuder stillar en annan, väl så krävande hunger.

    Efter måltiden, som i regel tar två-tre timmar att konsumera, kommer nakai-san tillbaka, drar isär skjutdörrarna och plockar fram ett flertal futon, sovmadrasser, som hon placerar på det gräsdoftande vassmattsgolvet. De fluffiga täckena ser kanske onödigt varma ut, men behövs då rummen saknar element, dras med rejält golvdrag och ofta kan bli väldigt kalla om nätterna.

    Frukosten intas på rummet eller i matsal och består vanligen av grillad fisk, misosoppa, ris och ett urval inlagda grönsaker. Till detta serveras enbart grönt te, så har man behov av en koffeinkick på morgonen kan det vara en god idé att ta en liten burk pulverkaffe med sig.

     

     

    När det gäller japanernas tradition att bada i onsen är denna lika gammal som höljd i mystikens dunkel. De flesta tror att ritualen har religiösa rötter, då både buddhismen och shintoismen förespråkar bad som ett sätt att rena själen. Buddhismen har till och med ett ordspråk som säger att den som badar befrias från sju sjukdomar och begåvas med sju välsignelser. Genom att sjunka ner i ett varmt och helande bad upplöses de synder som befläckar badarens själ och han eller hon stiger ur badet som en bättre människa. Oavsett om man väljer att tro på detta eller ej, är det ett faktum att onsenbadet ofta får dystra tankar att förångas, hjärtat att slå lite lugnare och huden att bli lika mjuk och len som hos en nyfödd baby.

    En djupare förståelse för onsenbadet och dess helande effekter kan man få om man jämför med den reningsceremoni som amerikanska indianstammar genomför i sin ”svetthydda”. Genom att slå vatten på upphettade stenar inne i hyddan frigörs het ånga som kommer hyddans invånare att svettas. Med svetten försvinner giftämnen och andra slaggprodukter som har lagrats i kroppen, på samma vis som salter och urinämnen svettas ut i en västerländsk bastu.

     

     

    Både onsenbadet och ceremonin i svetthyddan uppfattas som en helig stund och ett tillfälle då man med eller utan ord kommunicerar med sin Skapare. Hos indianerna är bönerna en viktig del av reningsceremonin, medan japanerna brukar föredra att sitta insvepta i meditativ tystnad. Syftet är dock detsamma och kan sammanfattas med följande citat av en indiansk schaman: ”Det är en rening, inte bara av kroppen, utan också av sinnet och själen. Det är som att födas på nytt, vi raderar ut gångna misstag, hjärtesorger och besvikelser, sopar bort dem helt och hållet så att vi kommer att börja om på nytt när vi går ut.” 

    Värmen från onsenbadet antas också ha en antiinflammatorisk effekt och förmåga att stärka kroppens immunförsvar. Därutöver tros de mineraler och salter som finns i vattnet vara hälsobringande, varför onsenbad ibland rekommenderas av läkare som del av en medicinsk behandling. Syftet med behandlingen kan vara att normalisera en tillfällig obalans i kroppen, förebygga sjukdomar eller bara bevara patientens hälsa.

     

    11 slags onsen

    Vanligt onsen

    Färglöst och genomskinligt, utan varken smak eller lukt. Det innehåller inga särskilda mineraler och är den vanligaste typen av onsen. Det sägs vara effektivt mot nervvärk, muskelvärk, blåmärken, stukningar, trötthetskänslor med mera.

    Svavel-onsen

    Hett och grumligt med en lukt som påminner om ruttna ägg. Eftersom svavlet i vattnet reagerar med metaller (platina och guld undantagna), kan det vara klokt att ta av sig till exempel silversmycken innan man stiger ner i badet. Vattnet tros vara effektivt mot akne, fet hy, hudinflammation, diabetes och gynekologiska problem.

    Natriumklorid- eller salt-onsen

    Färglöst och genomskinligt, smak- och luktlöst. Det innehåller höga mängder av framförallt vanligt salt som sägs vara bra mot yttre sår, kronisk hudinflammation, blåmärken, stukningar, reumatism, infertilitet, gikt och åderförkalkning.

    Järn-onsen eller ”röda bad”

    Järnet i vattnet oxiderar när det kommer i kontakt med luften och färgar vattnet rött. Det sägs vara effektivt mot värkande leder, klimakteriebesvär, hudinflammation, njurproblem och magbesvär.

    Koppar-onsen eller ”gula bad”

    Det innehåller små mängder av koppar och järn som tros lindra nervvärk, ledvärk, blåmärken, stukningar och trötthetskänslor.

    Aluminium-onsen

    Färglöst och genomskinligt, alternativt gulbrunt med en bitter smak. Det innehåller aluminium som sägs ha en steriliserande effekt och förmåga att lindra ögonsjukdomar, utslag, kronisk hudinflammation och fotsvamp.

    Syra- eller sur-onsen

    Vattnet har ett ph-värde som ligger lägre än 3, vilket tros vara effektivt mot fotsvamp, eksem och kronisk hudinflammation. Mineralerna i vattnet tar också bort döda hudceller och hjälper huden att förnya sig själv. Vätejonerna i vattnet kan irritera huden, varför en dusch är att rekommendera efteråt.

    Bikarbonat- eller vätekarbonat-onsen

    Det sägs hjälpa mot trötthet, yttre sår, hudinflammation, atopiskt eksem och allergier när man badar i det, lindra gikt, diabetes och kronisk magkatarr när man dricker det. Det alkaliska vattnet kan dock irritera huden, varför det kan vara bra att duscha efteråt.

    Koldioxid-onsen eller bubbelbad

    Färglöst och genomskinligt, ibland med ett fint skum på ytan som ger intryck av att vattnet bubblar eller är kolsyrat. Det kan både inmundigas och badas i. Badet sägs lindra högt blodtryck och hjärtbesvär, medan drycken tros motverka förstoppning och aptitlöshet.

    Radon- eller radioaktivt onsen

    Det innehåller små mängder av radioaktiva ämnen som tros vara effektiva mot gynekologiska problem, yttre sår, hudinflammation, gikt, högt blodtryck och rubbningar i blodcirkulationen. Radon-onsen sägs också ha en viss hämmande effekt på cancer, även om det i dagsläget inte finns några vetenskapliga belägg för detta.

    Sulfat-onsen

    Vattnet har en bitter lukt och kan ibland upplevas som trögflytande. Verksamt mot rubbningar i blodcirkulationen, yttre sår, gikt, stela axlar, ryggont och nervvärk om man badar i det; mot utslag och förstoppning om man dricker det.

     

     

    GUIDE  JAPANSKA KÄLLOR – Onsen och ryokan

     

    Arai Ryokan/Shuzenji Onsen, Izu-halvön, Shizuoka-prefekturen

    Detta gamla, traditionella värdshus har attraherat japanska konstnärer och författare ända sedan starten 1872. Det stora inomhusbadet är ett kapitel för sig: byggt i cypress 1933 i en arkitekturstil från 700-talet, ståtar det med en imponerande takhöjd. Från badet kan man också se fiskar simma omkring i dammen utanför.

    Utöver källorna finns här ett tehus, omgivet av 3 000 plommonträd, varifrån man kan se Fujiberget. Den som vill se dem blomma bör bege sig hit i slutet av februari.

     

    Chojukan/Hoshi Onsen, Gunma-prefekturen

    Chojukan är Hoshi Onsens enda ryokan – men vilket värdshus! Byggt i traditionell Edo-stil och med öppna eldstäder mitt i rummen; ett bygge helt i trä, inklusive det stora, mixade inomhusbadet. Poolernas botten består av småsten, eftersom källan ovanligt nog ligger direkt under baden och bubblar upp genom bassängbotten. Maten är utsökt och promenadvägarna i de kringliggande bergen fullbordar upplevelsen.

    Kändiskuriosa: När Kronprinsessan Victoria gjorde sin första resa till Asien, föll valet på Chojukan. Föreståndaren visar gärna upp bildbevis.

     

    Hyotan Onsen, Beppu, Oita-prefekturen

    Ett utmärkt ställe för den som vill prova på många olika typer av onsenbad. Här finns allt från vanliga, heta källor till sandbad, ångbad och masserande vattenfall – utan stojet och stimmet från ett sedvanligt vattenland. Självklart finns här också en restaurang med Jigoku Mushi Cuisine, det vill säga mat som har ångkokats i heta källor.

     

    Maguse Onsen, Kijimadaira, Nagano-prefekturen

    Till detta onsen vallfärdar folk från hela Japan för att njuta av utsikten över Nagano by night eller de närliggande japanska alperna. Själva badet ligger också uppe på en alptopp och det enda sättet att ta sig hit är med taxi eller egen bil. Å andra sidan kan man bo relativt prisvärt på ett enkelt värdshus i närheten.

     

    Myoban Onsen, Beppu, Oita-prefekturen

    Till Myoban är det lätt att ta sig med buss från tågstationen i Beppu, men sedan blir det svårare. Utrustad med en karta, bra skor och goda föresatser brukar det emellertid gå vägen. Här handlar det om att gå länge i oländig terräng tills man – med lite tur – lokaliserar det första av ortens tre ”hemliga” onsen. Nabeyama no yu ligger omgivet av skog och utgörs av två bad, varav det ena är fyllt med svart vatten, det andra med lera. Låter detta inte lockade, kan man vandra vidare till Hebin yu, som utgörs av en handfull pooler, belägna i en liten sänka. Populärast är dock Tsuru no yu, dit man kan ta sig med buss – kanske för att det ligger granne med en kyrkogård som bör vara tillgänglig för de anhöriga.

     

    Nozawa Onsen, Nozawa, Nagano-prefekturen

    Nozawa Onsen ligger vid berget Kenashi och är en lika välbesökt skidort som onsenby. Hit reser skidåkare från hela världen för att åka nerför berget i yrande pudersnö eller bada i ortens heta källor med anor från 700-talet.

    Av de 13 offentliga baden i byn är Oyu med sin Edo-inspirerade arkitektur, det populäraste.

     

    Okukinu Onsen, Tochigi-prefekturen

    Hela det här området är klassat som nationalskatt, vilket bara det kan vara skäl nog att resa hit. Kännetecknande för Okukinu Onsen är de många ”hemliga”, heta källorna, som ligger på promenadavstånd från varandra. Den som ändå inte känner sig tillfreds med utbudet kan låna spadar från värdshusen och prova på att gräva sitt eget onsen. Inom gångavstånd ligger också sevärdheten Oze – en vidsträckt sumpmark på hela 2 000 meters höjd…

     

    Takaragawa Onsen, Minakami, Gunma-prefekturen

    Det är lite bökigt att ta sig hit, men definitivt värt besväret! Takaragawa Onsen ligger mitt uppe bland bergen i Gunma-prefekturen, nordväst om Tokyo, och utnämns varje år av både nationella och internationella bedömare som ett av landets i särklass bästa onsen. Detta på grund av det stora antalet utomhusbad, och för att man oavsett tid på året kan njuta av de vackraste omgivningar:; blommande körsbärsträd om våren, orangeröda bergssluttningar om hösten, frodig grönska om sommaren och ett magiskt snölandskap om vintern. Till saken hör också att Takaragawa Onsen ligger i anslutning till det förstklassiga värdshuset Osenkaku Ryokan.

     

    Tsuru no yu, Nyuto Onsen, Akita-prefekturen

    Vid foten av berget Nyuto ligger detta omtyckta onsen med anor från 1600-talet. Namnet kommer från en lokal jägare som påstod sig ha sett en skadad trana – tsuru – ta ett dopp i en av källorna för att hela sig. Här finns flera bad med och utan tak, varav det mest kända är ett stort utomhusbad med mjölkvitt vatten och vackra omgivningar.

    Själva värdshuset är av den gammaldags, rustika typ med en öppen eldstad mitt i rummet som för tankarna till Edo-perioden.

     

    Yukari Jindaiji Onsen, Chofu, Tokyo

    Det här badet ligger inbäddat i en trädgård och granne med Jindaiji – ett av Tokyos äldsta, buddhistiska tempel. Anläggningen består av tolv olika inomhus- och utomhusbad, där varje bad sägs ha sin egen välgörande effekt på hälsan eller skönheten. Medan kolbadet (reserverat för män!) sägs bevara ens ungdom, tros kristallbadet hjälpa mot andningsproblem och örtbadet vara allmänt vitaliserande. Feng Shuis principer har tillämpats konsekvent när det gäller inredningen, vilket ger hela anläggningen en lite andlig atmosfä

     

    Onsen – badvett och etikett

    GLÖM INTE ATT:

    – Tvätta dig grundligt före badet. Efter badet står det var och en fritt att skölja av sig eller låta de välgörande mineralerna stanna kvar på huden.

    – Dricka ordentligt efteråt.

     

    UNDVIK ATT:

    – Kliva i badet utan att tvätta dig innan.

    – Hoppa i badet för snabbt. Man kommer antingen att råka ut för hjärtstillestånd eller ådra sig lättare brännskador. Även om man är en sådan person som normalt duschar i 35-gradigt vatten, är det endast möjligt att stiga ner i ett mycket varmare bad om man bara gör det försiktigt.

    – Ha på dig baddräkt i de gemensamma baden för män och kvinnor. Männen skyler sig – om de vill – med en näsduksstor handduk (vilken de lägger hopvikt på hjässan när de har satt sig), kvinnorna med en större badhandduk, svept runt hela överkroppen. Barnen ska vara nakna.

    – Simma omkring i badet. Detta är inte en plats för motion utan meditation.

    – Röka i badet.

    – Äta i badet.

    – Sjunga i badet.

    – Spotta i eller på annat sätt förorena vattnet.

    – Tvåla in sig eller tvätta håret i badet.

    – Stirra på badgrannarna.

    –  Kärringdopp. I Japan kallas ett sådant beteende för karasu no gyozui och liknas vid korpens snabba dopp i en vattenpöl, gjort i hast och utan eftertanke. Till karasu no gyozui räknas också de i väst så vanliga snabbduscharna, vars enda syfte är att skölja av sig svett och smuts.

    – Sitta kvar i badet i flera timmar, det ökar risken för hjärtattack. 20 minuter per badtillfälle anses vara lagom.

     

     

    CITAT:

    ”I Japan kallas kärringdopp för karasu no gyozui och liknas vid korpens snabba dopp i en vattenpöl, gjort i hast och utan eftertanke. Hit räknas också de i väst så vanliga snabbduscharna.”

    ”Simma inte omkring i badet. Detta är inte en plats för motion utan meditation.”

    ”Buddhismen har ett ordspråk som säger att den som badar befrias från sju sjukdomar och begåvas med sju välsignelser.”

     

  • Bäst i världen: Lars Wallin

    Bäst i världen: Lars Wallin

    Han har klätt både kungligheter och celebriteter. Han har skapat klänningar som de flesta av oss bara kan drömma om. Tidigare i år visade han sin höstkollektion vid Hong Kong Fashion Week. Vi träffade couturekungen Lars Wallin för att ta reda på vilka platser han anser är bäst i världen…

    Av: Linnea Wermeling

    … modestad

    – Jag måste säga Paris, för det var ju där allting började. Man märker fortfarande av det när man strosar längs stadens gator. Jag har alltid inspirerats av modet som finns här, fransk couture är något alldeles speciellt! Men New York är också en stark kandidat. Här finns en annan typ av kreativitet. Så jag kanske måste säga båda städerna, får jag det?

    … designbutik 

    – Då blir det nog Corso Como i Milano. Så fort man kliver innanför portarna på denna butik känner man ett otroligt ha-begär. Personerna som driver butiken har bara tagit in de allra bästa produkterna och allt känns så genomtänkt.
    Corso Como, 10, Milano, Italien
    10corsocomo.com

    … hotell 

    – Jag är ett riktigt hotellfreak och skulle nästan kunna checka in på ett och aldrig checka ut igen. Jag har rätt många favorithotell runt om i världen och ett av dem är La Mamounia i Marrakech. Det är som en liten oas i den fartfyllda storstaden. Deras trädgård är magisk!
    mamounia.com

    Fler hotell i Marrakech

    … konstmuseum 

    – Det kanske är tråkigt, men jag måste ändå säga Louvren. Det är ju trots allt en riktig klassiker när det kommer till konst. Här finns många kända målningar och under Paris Fashion Week (så) arrangeras även en del modevisningar här.
    99 rue de Rivoli, Paris, Frankrike
    www.louvre.fr

    … park 

    – Hagaparken! Jag börjar alltid att tänka på Gustav III när jag är där. Det är något fascinerande över att det finns ekar i den parken som stod där redan när den gamle kungen var regent. Man kan nästan se honom framför sig när man promenerar runt.

    … catwalk 

    – Det finns bara ett svar på den frågan – Paris.

    … kafé 

    – Jag är egentligen inte en person som fikar särskilt ofta, men ett av mina favoritställen måste nog vara Café Sacher i Wien. Deras Sachertårta är förstås någonting utöver det vanliga…

    Philharmonikerstraße 4, Wien, Österrike

    sacher.com

    … restaurang 

    – Om du är i Moskva måste du bege dig till den överdådiga restaurangen Turandot. Det känns som att man är i Versailles när man äter här. Mycket guld och pampiga detaljer – det lär ha kostat en förmögenhet att inreda stället. Den asiatiska maten som serveras är av hög kvalité/kvalitet.
    Tverskoy Boulevard 26/3, Moskva, Ryssland
    turandot-palace.ru

    … designskola 

    – Det är ju svårt för mig att säga, för jag har ju bara gått på Beckmans. Men om man ska se till var alla de stora modeskaparna har gått så kanske det måste bli Saint Martins i London eller på Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen.

    … modeskapare 

    – Tom Ford

    … pryl på resan

    – Hm… necessären har man ju alltid med sig, men det är inget roligt svar. Jag säger min ipad! Den är alltid bra att ha med sig. Eller min väskvåg. Det är lätt att man råkar få övervikt i bagaget när man är ute och reser…

     

  • Resebyrån som satsar på prisvärd lyx

    Resebyrån som satsar på prisvärd lyx

    Alex Saint är vd för resebyrån Secret Escapes, en onlinebaserad byrå som erbjuder sina medlemmar boende på lyxhotell till bra priser. Företaget föddes 2011 och har sedan dess etablerat sig i sju länder, däribland Sverige. Tillväxten har varit snabb och från att ha börjat på noll har de numera 4000 hotell i sitt register och 6 miljoner medlemmar enbart i Storbritannien. I år lanserar de sig dessutom i fyra nya länder. Vi slog oss ned med Alex Saint för att prata om hemligheten bakom Secret Escapes.

    Text: Carin Österdahl

     

     

    – Reseföretaget som vi drev innan Secret Escapes var ett prisjämförelseföretag så vi har alltid varit medvetna om det faktum att resebranschen är en väldigt prisfixerad bransch. Vårt nyhetsbrev var populärt och hade cirka 1 miljon abonnenter, men det var bara ett reklammedium för andra företag som ville sälja sina erbjudanden via oss. Efter ett tag insåg vi att vår abonnenter lika gärna kunde få erbjudandena direkt från oss och att vi själv kunde sköta detaljhandeln istället för att göra reklam åt andra företag. Kunderna hade vi ju redan.

    Hur tänkte ni sen?

    – Vi bestämde oss för att skapa ett nytt varumärke för lyxhotell, men samtidigt någonting som skulle vara tilltalande för alla. Även om produkten vi säljer handlar om lyx så är hela konceptet att vi vill skapa prisvärd lyx.

    Hur fungerar det i praktiken?

    I grund och botten handlar det om att hotell, världen över, har cirka 70 procents beläggning men övriga 30 procent går till spillo. Varje dag som passerar utan full beläggning är med andra ord förlorade pengar. Hotellen vill ogärna sänka priset på sin egen hemsida för där finns kunderna som skulle ha köpt rummet till fullt pris. Det vi erbjuder dem är en ny kundbas som är intresserade av att köpa rummen som annars går till spillo, men till ett lägre pris.

    Ni möjliggör alltså för hotellen att sälja övriga 30 procent i det dolda?

    – I det dolda kan man väl egentligen inte säga för priserna ligger ju uppe helt transparent på vår hemsida, men vi kräver däremot att du ska bli medlem för att få ta del av erbjudandena. Men det är gratis att bli medlem så det finns ingen hake för kunden.

    Du säger att ni vill göra det möjligt för alla att kunna unna sig en lyxig semester men har ni ändå märkt att det finns en typisk kund?

    Jo men absolut, vår typiska kund är en kvinna i tidiga 40-årsåldern med en inkomst strax över medel som har råd att unna sig själv en spontan weekendsemester.

    Har ni märkt av att några resmål slår bättre än andra?

    Vår starkaste produkt på samtliga marknader brukar vara spahotell på landsbygden. Mycket handlar om att faciliteterna måste vara tillräckligt bra för att man ska vilja stanna på hotellet. Hotellet ska så att säga vara en destination i sig. Men med det sagt så är även storstadsweekends fortfarande väldigt populära London, Paris och Berlin går alltid hem.

    Hur väljer ni ut hotellen som ni samarbetar med?

    Vi handplockar dem, typiska erbjudanden från oss är hotell som är eleganta och unika på något vis. Sådant som fungerar bra för oss är boutiquehotell och lite mindre, självständiga hotell.

  • Snart kan vattenflaskan få följa med på flyget

    Snart kan vattenflaskan få följa med på flyget

    Det överfyllda papperskorgarna med vattenflaskor på flygplatsen kan snart vara förbi. Den amerikanska myndigheten Transportation Security Administration arbetar nämligen för att få bort vätskebegränsningen.

    Foto: Steven Depolo

    Snart kan vi slippa att packa våra vätskor i endecilitersförpackningar och vattenflaskan kan få följa med genom säkerhetskontrollen igen. Åtminstone om man ska lyssna på amerikanska TSA, Transportation Security Administration, som enligt uppgifter i Chicago Tribune, arbetar för att ta bort vätskebegränsningen på flyget ”så småningom”. Någon tydligare tidsram än så är tyvärr inte officiell.

    Det är inte första gången vi får upp våra förhoppningar. EU gick för några år sedan ut med att man hoppades på att häva vätskeförbudet 2013. Det har vi ju inte sett röken av, men vi fortsätter att hoppas.

  • Östberlin har blivit hippt

    Östberlin har blivit hippt

    Tiderna förändras. På 70- och 80-talen flydde människor från Östberlin, i dag vallfärdar folk till den tidigare slutna sidan om muren. Många lockas givetvis av det nya och trendiga, medan andra gärna följer i spåren efter den kommunistiska tiden.

    I Tyskland kallas fenomenet östalgi och för dig som vill stilla ditt DDR-nostalgiska begär finns det flera museum och utställningar att besöka. Eller så löper du linan fullt ut och checkar in på Ostel, ett vandrarhem som verkligen tar dig tillbaka till en svunnen tid. Såväl inredning som fasad andas dåtidens Östberlin med en träffande detaljrikedom. Ostel har såväl enkel- som dubbelrum till priser som även dem för tankarna till 1989, men dessvärre verkar den tidigare Stasisviten inte finnas kvar längre.

    Dubbelrum från ca 350 kr/natt
    Wriezener Karree 5
    Lediga rum & priser

  • Grand Canyon – ett måste innan vi dör

    Grand Canyon – ett måste innan vi dör

    Går du och filar på en bucket list, en mental lista på platser och resmål som du bara måste se någon gång? Du är inte ensam även om preferenserna varierar. Den utomeuropeiska sevärdhet som flest svenskar vill se innan de dör är Grand Canyon, enligt en undersökning som resebyrån Ticket har gjort i samarbete med Novus.

     

    Topplista – Sevärdheterna som svenskarna helst vill uppleva utanför Europa


    1. Grand Canyon, USA, 39 %


    2. Stora Barriärrevet, Australien, 38 %


    3. Kinesiska Muren, Kina, 37 %


    4. Niagarafallen, Kanada/USA, 33 %


    5. Machu Picchu, Peru, 29 %


    6. Frihetsgudinnan, USA, 23 %


    7. Pyramiderna, Egypten, 21 %


    8. Yosemite National Park, USA, 18 %


    9. Taj Mahal, Indien, 18 %


    10. Klippstaden Petra, Jordanien, 17 %

    Hotell i Grand Canyon

  • Eko-smart semester

    Eko-smart semester

    Under vinterhalvåret är vi skandinaver inte direkt bortskämda med sol. Dagarna är grå och mörkret gör oss trötta. Så vad gör vi? Vi bokar en resa till solen. När man ligger där på stranden är det lätt att glömma att skydda sin kropp mot de skadliga strålarna. Vi kontaktade Emma Granath och Klara Larsson-Jones, tjejerna bakom hudvårdsbutiken Oikos Cosmetics, för att höra varför man bör satsa på ett ekologiskt solskydd under sin semester.

    – I kemiskt solskydd finns kemikalier som går ner i huden för att skydda den mot strålning. Många av dem är allergena och giftiga för alger och vattenlevande djur. Icke kemikaliska solskydd har filter, bestående av till exempel den naturliga mineralen titandioxid eller zinkoxid som filtrerar bort solens skadliga strålar. Partiklarna lägger sig på huden och reflekterar bort skadliga strålar från solen. Skonsammare för både dig och naturen.

    Skyddar de ekologiska varianterna lika bra som en “vanliga” solkrämer?

    – Absolut, de skyddar minst lika bra och hela familjen kan använda sig av samma produkt. Alla solskyddsprodukter som säljs inom EU, även de som är ekologiska, måste genomgå tester för att säkerställa att de ger det skydd de utger sig för att göra. I Sverige är Läkemedelsverket kontrollorgan. 

     Är det något speciellt man bör tänka på när man använder dessa ekoprodukter?

    – Eftersom ekologiska solskydd innehåller mineraler som lägger sig som ett skydd på hudytan kan de upplevas som lite fetare och svårare att applicera. Ett tips är att först smörja sig med någon vegetabilisk olja, till exempel kokos eller oliv. Dessa skyddar även huden mot uttorkning samt ger en naturlig spf på mellan 2-5.

    Har ni förslag på andra ekoprodukter som kan vara bra att ha med på resan?

    – Ekologiskt kokosfett att smörja sig med både innan och efter sol. Det funkar även bra som skydd för håret. Eco Cosmetics After Sun, återfuktar och lugnar solskadad hud.  Moonsuns c-vitaminserum, svalkar, ger fukt, och lugnar solskadad hud. Det förebygger även pigmentförändringar. En ekologisk aloe vera-gel, lugnar och ger fukt till solskadad hud.

    Hantverkargatan 18

    oikoscosmetics.se

     

  • Ett med naturen på Island

    Ett med naturen på Island

    Vill du leva ett med naturen ska du bege dig till Island. Här hittar du det fantastiska designhotellet Ion, som ligger högst upp på sluttningen av berget Hengill.

    Byn Nesjavellir utanför Selfoss ligger på Islands sydvästra kust och är en perfekt bas för att utforska landets rika kulturarv, flora och fauna. Härifrån har du nära till Thingvellir nationalpark, den viktigaste kulturella platsen i landet, vattenfallet Gullfoss och till Thingvallavatn, som är Islands största, naturliga sjö. Inbakad i det karga landskapet klamrar sig designhotellet Ion fast i marken med sin futuristiska design i naturmaterial. Här stod förut ett övergivet pensionat, som nu har fått nytt liv och utseende.

    Hotellet ligger högst upp på sluttningarna av berget Hengill, en aktiv vulkan, som utlovar gott om vandringsmöjligheter och en uppsjö av varma källor att utforska. Hit kommer du inte för att ligga på latsidan, utan för att finna tillfredsställelse genom friska utomhusaktiviteter, som isklättring, glaciärvandringar, fågelskådning och dykning. Hotellet har 45 rum och i Silfra Restaurant & Bar äter du nyfiskade läckerheter. Har du tur kan du även få uppleva ett magiskt norrsken från den mäktiga utsikten i Northern Lights Bar.

    I närheten av Nesjavellir ligger även det geotermiska kraftverk som är Islands största innovatör inom utveckling av hållbara och naturliga energikällor. Vi behöver väl knappast påpeka att det här är ett helt och hållet ekologiskt hotell?

    Nesjavellir
    801 Selfoss

    designhotels.com

  • Hjärtpunkten i Provence

    Hjärtpunkten i Provence

    Pastis är mer än en dryck. Det är en spegling av fransmannens själ lär någon ha sagt. På ett café i Avignon är vi så nära hjärtpunkten vi kan komma denna folkliga dryck. Annars är det på olivoljans och vinets domäner vi rör oss längs floderna Sourge och Rhone.

    Text och foto: Jörgen Ulvsgärd

    Kyparen på Le Grand Café glider upp mellan borden i skuggan under Platanträden med ett litet glas pastis. När han häller vatten i glaset stiger den söta anisdoften rakt upp i näsans doftkörtlar. Varumärken som Ricard föddes nämligen några mil söderut i Marseille medan Pernod såg dagens ljus i Avignon.

    Vår resa genom Provence och Vaucluse startar däremot lite längre söderut i Antibes.

    När författaren Scott Fizgerald med sin fru Zelda flydde från uppståndelsen orsakad av hans bok ”The Great Gatsby” i mitten av 1920-talet var det hit han tog sin tillflykt. När Scott i sin blåa Renault tog den slingrande vägen mellan Cannes och Nice blev han helt betagen av den vackra halvön Cap d´Antibes. Han letade efter ett ställe att slå sig ner på och fann till slut tack vare goda vänner Villa St. Louis i Juan-Les-Pins några kilometer utanför Antibes. Villan byggdes senare till med ett par våningar och är idag Hotel Belle Rives.

     

     

    Att ta in på detta ställe är som att göra en tidsresa tillbaka till Gatsbyepoken eller snarare Art Nouveau. Här har dåtidens celebriteter som bland annat Picasso, Gertrude Stein och Ernst Hemingway partat runt med paret Fitzgerald. Om väggarna kunde tala så skulle här finnas mycket att berätta. Vi nöjer oss med att njuta av den vackra Art Deco-miljön, insupa atmosfären på en av Rivierans bästa terrasser med ett glas champagne som sig bör. Middagen serveras på gourmetrestaurangen La Passagere där kocken Yoric Tiecheagar trollar fram en fantastisk måltid innan den glödande solen dyker ner i Golfe-Juan-bukten.

    När den årliga Jazzfestivalen i Antibes går av stapeln i mitten av juli varje år, ett stenkast härifrån, fylls hotellet Belles Rives och Garden Beach Hotel av världens bästa jazzmusiker. Jazzscenen är en av de vackraste i världen omgiven av pinjeträd med medelhavet som fond. I år stod Stevie Wonder för festivalens höjdpunkt med försångaren Gregory Porter visade med besked att han är Marvin Gayes och Nat King Coles arvtagare.  

    – Nästan alla mina texter och min musik föds när jag reser. Det är i rörelsen soundet utkristalliseras. Jag sätter mig ofta i min gamla Continental från 1968 och bara kör iväg någonstans. Då rensar jag hjärnan och fram växer de klaraste tankarna, berättar Gregory Porter när vi träffas i hotellfoajén innan kvällens framträdande.  I bilen från Lyon och hit skrev jag en sång som jag kommer att ha med på mitt nästa album.

     

     

    Från Belles Rives är det bara tjugo minuters promenad längs strandvägen in till Antibes och ett besök på det unika Picassomuseet. Här och bara här finns alla tavlor som Picasso målade, samt hans skulpturer och keramiska arbeten, under sin intensiva Antibes-period mellan 1946-47. Här kan den filmintresserade också besöka inspelningsplatserna från den svenska filmen ”En enkel till Antibes” som omfattar många vackra historiska platser, caféer och restauranger. En av dem är den täckta marknaden Marché Provençale på Cours Masséna eller varför inte göra en tur i Scott Fitzgeralds fotspår, med besök och kanske en drink på Hotel Excelsior och en lunch någonstans längs beachen La Garoupe.

    För den som har lite mer tid är en utfärd till den vackert belägna och genuina provensalska byn Haute Cagnes en bra idé. Om Scott Fitzgerald besökte denna by förtäljer inte historien, men den är värd ett besök. Byn har flera bra restauranger längs Montée de la Bourgade.

    Antibes får denna gång bli språngbrädan in i hjärtat av Provence eller närmare bestämt Vaucluse när vi sätter oss på tåget mot Avignon för att utforska en region som står som sinnebilden för södra Frankrike. Det är sent på eftermiddagen och det hinner bli mörkt innan vi når den berömda konst- och teaterstaden vid Rhônefloden. En fransman har tipsat på ett litet hotell, l’Auberge de la Treille, där vi tänker tillbringa natten. När vi till slut lyckats leta oss fram till det gamla värdshuset på Chemin de l’île Pilot, som är en ö mitt i floden Rhône, är matsalen stängd. Det får bli en Côtes du Rhône Villages innan cikadornas svirrande läte utanför fönstret vaggar oss till söms.

     

     

    ”Sanningen är den att innan turismen och ljusträngtande nordbor drabbade Provence var livet hårt i byarna, folket fåordigt, tegarna magra, solen förtärande på sommaren och nordanvinden, mistralen, förryckande om vintrarna”, skriver författaren Birgitta Edlund. Den som mer än någon annan upprätthållit den provensalska magin är författaren Mayle. I verkligheten är det nog ljuset, maten och vinet som gjort starkast intryck på oss nordbor. Det finns tecken i dag som visar på ett ordentligt uppsving för regionens vinodlande bönder, som är många i Provence. Ett par av dessa vinbönder träffar vi på Domaine  Unang, dit vi cyklar från staden Mazan. En annan berömd vinmakare utmed Rhoneflodens sluttningar är Alain Dugas.

    Sommarens hetta har fyllt vinklasarna på sluttningarna runt byn med sin sötma. Byn ligger omsluten av ett varmt morgonljus och trädens skuggor längs huvudgatan flyter ihop. Nedräkningen i almanackan, som hänger på stenväggen över vedspisen i familjen Dugas kök på Domaine de la Renjarde, visar när skörden ska börja. Himlen utanför de tjocka väggarna av sten är lika blå som Gauloisespaketet på spiselkransen.

     

     

    – Det är ett neurotiskt jobb att vara vingårdsman och inget jag rekommenderar folk med svaga nerver, berättar Alain Dugas och dukar upp bröd och ost på stenbordet under poppelträdet som lutar sig betänkligt över huset. Bekräftelsen på om du har lyckats får du bara en gång om året. Går något fel är det bara att vänta tills nästa år.

    Att det krävs ett passionerat förhållande till jobbet som vinmakare är ett understatement. Tålamod och noggrannhet är nog så viktiga egenskaper. Vingårdarna Domaine de la Renjarde och Chateau la Nerthe har vid flera tillfällen rankats bland de hundra bästa i världen av den ansedda amerikanska tidskriften Wine Spectator.

    Nästa dag kör vi vidare norr ut mot Vacqueyras. Vi passerar de små medeltida byarna Sablet och Séguret där en annan framgångsrik vinbonde slagit sig ned på vingården Domaine Mouchon. Stenhusen lutar sig tryggt mot bergskullarna i ryggen. Lunchen äter vi på l’Auberge Castel Mireio i Cairanne, en liten restaurang i bästa provensalska stil.

     

     

    I Mazan bor vi i Marquis de Sades privata bostad, som förvandlats till Hotell Chateau Mazan. Det är dagen före den årliga tryffelmarkanden och säljarna håller på att förbereda stånden på torget. Det bruna guldet från Provence ska byta ägare. Mycket pengar står på spel och uppköpare från hela världen väntar i kulisserna. I varje by tvärs över hela Provence är torghanden en fröjd för både öga och näsa. Dofterna av timjan, lavendel, mynta och körvel sveper in mellan torgstånden. Här i Mazan blandas de med doften från den kryddiga tryffeln. Hotellet är som ett mindre slott, byggt på 1720-talet, med en underbar provensalsk trädgård. Det var härifrån som Marquisen organiserade den första teaterfestivalen i Frankrike och det var hit han tog sin tillflykt under franska revolutionen. I Mazan var han nämligen ”persona non grata”.

    Gästerna har inte vaknat när jag morgonen därpå smyger mig ut i den svala och klara morgonen. Mistralen har just dragit förbi och rensat luften.. Det är visserligen tidigt, men inte tidigare än att caféet har öppnat. Här sitter redan ett par män och njuter av dagens första café crème. Lukten av färskt bröd och nyrostat kaffe fyller hela lokalen. På bardisken ligger gårdagens La Provence uppspänd på en pinne, sönderläst och full av kaffefläckar. Det är i Frankrike som de riktiga kaféerna finns. En atmosfär som är impregnerad i väggar och spetsgardiner: här får man sitta i fred hur länge som helst utan att ifrågasättas. En enkel espresso räcker för att lägga beslag på ett bord för resten av dagen. Jag dricker långsamt min noisette och vandrar sedan tillbaka till hotellet.

     

     

    Nästa dag tar vi oss upp mot byn Brantes på nordsidan av Mont Ventoux, känt för de stora utmaningar som cyklisterna i Tour de France utsätter sig för under bergsetappen mot toppen på 1900 meter. Vi möter en hel del motionscyklister som tappert försöker, men som redan halvvägs ger upp. Här på Mont Ventoux sluttningar har kanadensiskan Odile och hennes make slagit sig ner, köpt ett vackert gammalt stenhus som hänger över branten ut mot dalgången och öppnat en vegetarisk restaurang med tillhörande matlagningskurser för alla som är intresserad av lokala råvaror och vad naturen runt omkring ka ge. Här håller hon dagliga workshops för matintresserade från hela världen.

    – I regel har jag tio deltagare åt gången, men jag har haft 27 japaner samtidigt i mitt lilla kök och det gick utmärkt. Med tio italienare blev det däremot totalt kaos, säger hon släpper ut oss i naturens väldiga matvaruhus jakten på ingredienserna till dagens lunch.

     

     

    Vår provensalska resa avslutar vi efter en smakrik måltid i den poetiska byn Fontaine-de-Vaucluse. Här i byn rinner floden upp osynlig för den oinvigde. Dess källvatten tränger nämligen fram ur underjorden nedanför de höga klipporna i byn. Hit sökte sig renässanspoeten Petrarca för att skriva sina dikter och böcker. Vad passar bättre än att i kanot och glida iväg längs floden Sorgues klara och kalla smaragdgröna vatten genom det pastorala landskapet tills vi når byn Isle-sur-la Sorgue.

    Lite senare på eftermiddagen återvänder vi till Mazan och Le Grand Café. Ett par män sitter nonchalant uppkrupna på ett par höga barstolar i intensivt samtal. En av dem röker en cigarett, blåser några rökringar upp mot fläkten i taket och fimpar därefter i det gula askfatet från Ricard. Själv beställer jag in en pastis och begrundar orden: ”Det är först efter ett långsamt intagande av pastisen som den rätta atmosfären infinner sig”.

    Ett bra sätt att närma sig den franska själen.