Ingen joint utan en eld. Det gamla drogparadiset Goa har dammat av sina portugisiska kolonialbyggnader och byggt boutiquehotell och finrestauranger på stranden. Nu vill RES Zac O’Yeah slå sig till ro i Indiens nya g-punkt, mitt bland trillande änglar och ryska mafiosos i badbyxor.
Hotell i Goa
Text och foto: Zac O’Yeah
”Änglar?” antecknar jag på min lista precis innan den sprattlande kvinnan landar vid mitt bord, spiller ut min Belo och hennes Planet Goa-fallskärm draperar sig över serveringen. Jag satt just och funderade på vad det är som är så speciellt med Goa – där till exempel en tredjedel av befolkningen råkar vara katoliker trots att det är sju tusen kilometer till Rom – då svaret föll rakt nerfrån himlen som en sådan där uppenbarelse som jag antar att de gamlahelgonen brukade ha. Helt klart ett tecken från ovan. För nog har jag fått många ölutstjälpta genom åren, men det här är första gången som enskärmflygarinna i sari drämt omkull den.
Den dagen när Indien upphör att överraska mig, ska jag döpa om mig till Bingolotto. Under eftermiddagen hade jag experimenterat med att gissa resultatetnär våghalsiga turister lät sig bogseras upp i luften efter racerbåtarför att först kryssa runt mellan ett halvdussin andra skärmflygare i envådlig slalom där bogserlinorna ständigt var nära att snärjas ihop, ochsedan – om deras karma var god – landa välbehållna i sanden. Det där kräver en seriös tilltro till försynen, för den som har ruttenkarma landar ofelbart med ett rejält magplask i Arabiska havet. Aj.Några säkerhetsföreskrifter verkar inte gälla, utan man tar riskernamed en nypa sosegado – den speciella avstressade mentalitet som gjortGoa till en av världens främsta chill out-destinationer.
Den fallna ängeln avstyrde min ambition att se stranden från ovan.Tidigare hade en fransk turist, som bor här halvårsvis på grund av Goasperfekta termiker, försökt övertyga mig om skärmflygningens charm. Hansa på franska något som jag tror betyder att han varit en fågel i etttidigare liv. Men detta är bara början på en dag som ska förändra mitt liv.
Redan den första morgonen hade jag settett omen – en behå på stranden. Ett gäng européer vid frukostbordetintill talade om god kontra dålig energi. Kort därpå gick jag förbi enbar som hette Salvation Bar. Någonting sa mig att jag inom kort kommeratt få vad jag förtjänar.
Sedan ringde jag upp en lokal kontakt, Sudeep, en skribent för blandannat Rolling Stone Magazine, som bosatt sig i Goa för att skrivaböcker i lugn och ro. Beslutet var inte omedelbart populärt hos hansfru och dotter berättar han, för de tvingades vänja sig vid en nylivsstil med paraplydrinkar, badstränder … Inte omöjligt, tänker jag.
När vi möttes utanför den goanska klubben, Vasco da Gama Club, hadehan en kompress i pannan och vänstra benet var stelt när han klättradeuppför trapporna. Var det frun som gjorde det där?
– Jag totalkvaddade bilen på vägen hem från Lloyd’s bar. Det var enovanligt trevlig kväll fram tills dess. Nu är det bara ett chassi kvar.Men det var ändå dags att lämna in den på service.
Efter flytten hit har han smittats av den där fryntliga sorglöshetensom alltså utmärker goaner, sosegado. Han släpptes ut från sjukhusetför två veckor sedan, bilen kommer att behöva lite längre tid. Men hansäger:
– På det hela taget har de senaste veckorna varit bra för min lever. Dessutom får man väldigt mycket skrivet.
Annars har Goa den optimala medicinen motskrivkramp. Den kallas för feni, Asiens svar på tequila, ochdestilleras av jäst sav ur cashewblommor. Sudeep lär mig att uppskattaden fräna drycken som jag tidigare mest jämfört medtoalettrengöringsmedel, men jag inser att med en nypa salt går den neroch efter ett par shots känns tankarna helt fräscha – som om enobegagnad hjärna opererats in i huvudet på mig. Han är ett symtom, upptäcker jag efter några dagar. För på senare århar många av mina indiska författaridoler – Amitav Ghosh, Sudhir Kakar,Sunil Khilnani, Vikram Seth – köpt sig gamla portugisiska bungalower iGoa. Det samma gäller för konstnärer. Sedan decennier har Goa dessutomvarit platsen där man hittar Europas trendigaste dj:er och ibland hörman fortfarande rykten om att Beatles ska återförenas för en sistaspelning i Anjuna Beach. Med John Lennon och George Harrison somandarna i glaset.
”Är gräset verkligen grönare på andra sidan?” antecknar jag. Ja,faktiskt. Genom åren har till och med jag börjat tänka på Goa som mittlivs g-punkt. Första gången upplevde jag en naturlig tonårskärlek(”wow, vad mycket billig sprit”). Man var en enda stor mun och ett parögon på skaft (som snabbt gick i kors). Det var 1992 när Indiens numeraberömdaste nattklubb Tito’s fortfarande hade sandgolv och man dansademellan högtalare fastbundna vid palmerna.
Redan då hörde det till protomyterna hur hippies på luffen frånIstanbul till Bangkok rastade i Goa. Många rastade i åratal och somliga– som Goa Gil, trancemusikens guru, fullmånefesternas hustomte som komhit 1969 från San Francisco – blev kvar närmast permanent. Goatranceflödade över västvärlden på nittiotalet, torgförd av alternativbolagsom gav ut samlingsskivor med indiska gudabilder på. Så det bara rök omdet. Men ingen rök utan en joint. Länge fanns det något av vilda västernsgalna skimmer över Goa, drogparadiset som blev ett beryktat gömställeför Baader-Meinhof, enligt obekräftade CIA-rykten för mujahidin och såförstås Charles Sobhraj som arresterades på sin favoritkrog O’Coqueiro– där ägaren typiskt för Goa låtit installera en staty av massmördarenvid hans favoritbord på verandan.
Efter att det första charterlasset kom från Tyskland på åttiotaletoch Matt Damon joggade i Palolem Beach i Hollywoodthrillern BourneSupremacy försvann ett uns av den där tidiga mystiken. Polisen bekämparaktivt drogkulturen och Goa blev ett ålderdomshem för rika finnar somsålt av Nokiaaktier, medan Tito’s byggde ett dansgolv och började ta enhundralapp i entré (för snubbar, kvinnor kommer fortfarande in gratis).Det blev svårt att hitta krogar som inte skyltade med ”Recommended byLonely Planet & Footprints & Rough Guides” och likt enkameleont på tillväxthormoner började min ölmage härmacharterturisternas ölmagar i solstolarna intill. Det var inte direktden bilden av mig själv som jag ville klistra in i mina memoarer.
Min otrohet mot Goa varade inte länge. För med tiden lärde jag mig attälska Goa för andra kvaliteter. En hybridkultur påverkad avfyrahundrafemtio år av portugisisk kolonisering – utanför kyrkan därhelgonet Franciscus Xaviers mumie visas upp säljs vaxkopior av diversekroppsdelar: om man är it-yuppie som lider av musarm kan man offra envaxarm, om man drabbats av världens fenibakfylla köper man ett vaxhuvudoch så vidare. De flesta restauranger berömmer sig visserligen avatt ha gjort framsteg inom det fransk-tysk-brittisk-amerikanska köket,men det finstilta är att påverkan från Medelhavskulturer resulterat ivärldens läckraste cuisine med rykande het fläskig vindaloo,nordafrikanskt influerad cafreal, kokossmakande xacuti, syrligarecheadomakrillar, och vad det västerländska köket snarast skullebetrakta som slakteriavfall i en palmvinägerbesk sorpotel – och om jaggår för länge utan bebinca, som bakats av de portugisiska munkarna iGoas kloster inspirerade av indonesisk matlagning, måste jag ofelbartboka en tripp hit för att mumsa dylika kokospannkakstårtor. Och jaginser att jag dessutom äter bättre italienskt krubb på Magic Italy iPalolem Beach än när jag är i Italien, för några av världens främstakockar håller hus på stränderna här. Och nu när goanska familjer harbörjat konvertera sina gamla familjebungalower till boutiquehotell avinternationell klass, men med fyndpriser, har Goa återigen befäst sinplats.
För att slippa charteranstormningen har jag experimenteratmed att komma off season i april under den heta indiska ”sommaren” ochsedan igen i juni när monsunen precis bryter ut, och det visar sig attGoa funkar året om. Det är bara under högsäsongen kring jul och nyårsom det är Acapulcopriser och igenkorkade djungelstigar med turistersom hyrt moppe.
Efter fallskärmsattacken ochmedan jag strosar upp från stranden förbi skyltar på finska ochhebreiska, känns det svårt att tänka tanken på att åka hem igen. Dendär känslan dyker upp, som jag antar att många känner igen: ”Jag villinte att det här ska ta slut.”
Som på beställning ligger det enfastighetsmäklarbyrå vid vägen och ser precis ut som sådana där som mangått förbi miljarder gånger i Stockholm och stannat utanför för attdregla … Men dregla är det enda man har råd med.
Fast så måste jaggnugga ögonen för jag ser att här finns treor och fyror på tomter medpalmer och swimmingpöl för … jag gör en hastig beräkning … prisersom börjar vid 285 714 kronor och 28 öre.
Effektiva ungdomar i blåuniformer bemannar diskarna. Om andra turister redan har köpt sig etttropiskt drömliv, varför skulle inte jag? Inom tio minuter sitter jag ien luftkonditionerad Land Rover och blir körd till en byggplats sjuminuters bilväg från stranden. Där har de första våningarna preciskommit upp. Intill ligger en åker där en bonde går efter sin buffel.Mindre än en halvtimme efter att ha fått min öl utstjälpt, är jagalltså på väg att tröstköpa en lägenhet.
De flesta som bokat ärmedelålders britter som vill ha en semesterbostad eller någonstans attdra sig tillbaka vid pensioneringen. Andra köper som en reninvestering: på två år har fastighetspriserna gått upp med tre hundraprocent. När jag står där och drömmer om ett liv i paradiset, kryperoron på mig – kan man verkligen bo i Goa? Är det bara en turistiskhallucination?
Jag förklarar för mäklaren att jag nog föredrar enlägenhet i en stad (i Goa är även städer nära stränder). Han invänderoch säger att allt man kan önska sig finns på en strand, det ska tilloch med öppnas ett McDonald’s. Jag tror att det är då jag tapparförtroendet för honom. Jag försöker dra uppmärksamhet till denexistentiella osäkerhet som en författare kan känna om man hamnaralltför långt från en stad.
– Våra fastigheter är maximalt tryggamed dygnet runt-bevakning och tre meter höga murar, säger han. Om dukänner dig osäker här kommer du inte att känna dig tryggare någonannanstans heller.
Jag kanske ska bredda sökandet.
En busstripp till det ultrahippa norra Goa: över broar (på detgröna vattnet långt nedanför stakar farbröder i höftkläden urholkadestockar), genom djungler och vattenglimmande risfält (bönder har lagtut hö att torka på vägbanan) till en busshållplats på en klippvägg somöverblickar havet. I diset bortom hägrande palmkronor, på andra sidanom en skranglig hängbro, skymtar några barer på Mandrem Beach och enpizzeria.
En dansk kom hit för många år sedan och tyckte att dettavar den perfekta kustbyn, så numera övervintrar här flockvis meddanskar – som skjuter sina barnvagnar upp och ner längs vattenbrynet.Oftast är det maken som rattar barnvagnen medan frun går bredvid ochröker med en pilsner i handen. Några av dem är tv-producenter och harkommit till byn med redigeringsutrustning i bagaget. Efter jobbet närsolen dyker som ett lod under horisonten likt en pömsig turist somtrillat av barstolen, går alla och tar ett dopp i havet och svalkarsig, innan det är dags för nouvelle cuisine-afton på La Plage, som detär mycket buzz kring.
De sista spektakulära strålarna kastar renaHollywoodfilmeffekter av ljus. Himlens färgband djupnar mitt förögonen, medan ett draperi av indigo tänjs ut och släpar det tropiskamörkret efter sig, från öst till väst. I Goa lutar månskäran åt felhåll. Den ligger på rygg som en skrattande mun.
Och om man då villpartaja flanerar man bara norrut till Arambol Beach, för där rockarisraelernas hummus- och rejvställen sida vid sida med äldre new age-och hippieklubbar. En specialitet är svaveldoftande lera som är gottatt ligga och jäsa i och som tydligen gör skinnet självlysande. Perfektföre ett rejv. Och efter solnedgången byter discjockeyn ut den segtsugande men obligatoriska Pink Floyd-plattans dryga gitarrer mothetsigt pockande och pippande kanintechno.
Nästa strand söderut,Aswem Beach, är å andra sidan känd för tyska nudister, och efter denkommer man till Morjim Beach, den ryska stranden – enligt ryktena ärdet hit Moskvamaffian flyr undan skattmasen. Goa är perfekt för demeftersom man kan stanna ett halvår på turistvisum, vilket räcker föratt till exempel en blodsfejd därhemma ska vara bortglömd. Somligaköper upp restauranger och hotell för att tvätta pengar. Vilket i sintur krånglat till det för alla andra utlänningar som vill köpa bostad iGoa. När indisk press började skriva om en rysk invasion blevmyndigheterna väldigt petnoga med pappersexercisen, speciellt eftersomdet ryktas att ryssarna krigar om droghandeln med israeliskakommandosoldater från rejvstranden längre norrut.
Jag har juförstås alltid velat se en mafioso i badbyxor, så efter att Mogens –som turnerar med någon dansk popgrupp till vardags – pekat utriktningen tar jag en promenad. Plötsligt dyker det upp skyltar där ordskrivs med kyrilliska bokstäver – man dechiffrerar fraser som ”privat”,”tandoori” och ”ayurveda”. Ett par blondiner med ballongtuttar kommergående mot mig, uppenbarligen ovetandes om förbudet mot nudism. Och närjag går mot en bar där ett gäng dricker vodka avstannar samtalen ochfolk lägger ner besticken. Alla ögon följer mig, huvudena vrids i taktmed mina fotsteg, jag tycker mig höra Kalasjnikovs osäkras. När jagvänder och börjar gå bort, hör jag samtal återupptas och återigenklinkar gafflar och knivar mot porslin.
Kanske ska jag inte köpa bostad i just Morjim Beach.
Typiskt iberisk vitkalkad bebyggelse i Goas huvudstad, Panjim,vid en trögflytande flod med rostiga pråmar. Damer som följer någotretromode från femtiotalet, från tiden innan de sista banden medPortugal klipptes av, strosar under svarta parasoll och ser ut att hetaFernandes. För i Panjim verkar alla heta Fernandes.
– You lookin’for ’otel, I know good ’otel, come-come, friend, säger var och en av detjugo Fernandes som välkomnar mig till staden. De är välkomnande,goanerna.
Men jag checkar in på Panjim Inn, som jag själv valtut, för att kunna skryta med att jag tillbringat sista natten i Goa påett trehundraårigt portugisiskt överklasshem – med kolonialtida möbler,sepiafoton, rubbet – och betalar otroligt nog bara 200 kronor för ettav stadens attraktivaste rum. Runt hörnet ligger Goas mest autentiskaportugisiska krog, Horseshoe, där musslorna i vitvins- och pepparsåsserveras i sina skal på en salladsbädd, och där rostbiffen är extramör. Man storknar av en överdos idyll.
Av alla kolonisatörer varportugiserna de sista som gav upp sina kolonier till Indien, 1961, ochportugisernas fotspår är tydliga när jalusierna rasslar ner för siestaefter att butiksinnehavarna ätit sina kryddiga lunchkorvar, choriz pau.
I varje gathörn finns en glad servering där man ser enstaka farbrödermed glaskaraffer av urak – det lättdruckna första destillatet av vadsom efter tre destilleringar blir feni – som sippas med Limcaläsk. Påett torg kan man se en kuslig staty föreställande abbé Faria som föddes1755 i en strandby där hans barndomshem konverterats till ett härbärgeför fattiga – Provedoria Asylum of Candolim. Faria, samtida med FranzMesmer, var en så kallad magnetisör och experimenterade med hipnotismoscientifico innan hypnos var uppfunnet, men enbart turister som ärextremt fascinerade av Greven av Monte Christo där Faria odödliggjortssom romanfigur bryr sig om att leta sig till hans hus.
Jag rotar runt bland fastighetsmäklare. En konsult berättar att om jag köper en bostad så är det sextio/fyrtio som gäller. Öh?
– Ja, alltså om du köper bostad för 2 miljoner rupier måste du betalauppemot 1 miljon under bordet. Det är en skatteteknisk detalj, sägerhan.
Men med tanke på att Panjim har åtminstone ett tjugotalrestauranger vars menyer en matintresserad person bör äta sig igenom –från de högt älskade Viva Panjim och Venite till sunkiga matglada barersom Godinho’s (för bläckfisk), Ritz (hajxacuti!) och Sapeco Loft(rechado) – blir husletandet aldrig jobbigt. För ungefär som åsnorbehöver morötter, behöver den som drömmer om en drömbostad då och dåuppsöka till exempel Mandovi – det gamla statushotellet på flodstrandendär Graham Greene bodde på sin Indientripp – och spisa krabbsuffléermed oliver.
Goa står också förmodern arkitektur och hipp design. Indiens stjärnor är modegurunWendell Rodricks – vars favorithotell är Elsewhere – med egnaklädbutiker i Panjim, Calangute Beach och Benaulim Beach, och deninnovativa arkitekten Gerard da Cunha som numera till och med har etteget museum, Houses of Goa (för övrigt Goas snitsigaste museum). Så omman hittar en perfekt tomt, men saknar ett hus, så är det bara att takontakt med hans firma Architecture Autonomous.
– I väst skulleni skratta ut mig och mitt sätt att arbeta, för ni är såvälorganiserade. Era byggnader planeras och räknas ut till minsta skruvoch mutter, förklarar Gerard för mig. Och här är jag, som planerarmedan byggandet pågår. Så hela min process är annorlunda och det harresulterat i annorlunda arkitektur.
Gerard är en omslagspojke iarkitekturtidskrifter inte enbart för att han bygger snyggt ochoriginellt, eller är bestsellerförfattarinnan Arundhati Roys exmake,utan framför allt är han en trendsättare inom den rörelse som vill atthus ska ha en organisk koppling till platsen där de står. Han görminimala ingrepp i naturen: konstruktionen tar hänsyn till ekologiskbalans. Att bygga av material som finns tillgängligt i närheten minskartransportkostnader och man vill nästan tro att hans mystiska skapelservuxit upp ur marken.
– Om man verkligen vill skapa någotbetydelsefullt, då kan man bara göra det medan man bygger. Jag harutvecklat min filosofi genom att testa mig fram och den filosofin gårut på att ta från platsen. Men inget ytligt, för det är lätt att taytliga ting. Man ska hitta essensen. Det är som historisk arkitektur:byggnaderna utvecklades i ett visst klimat, en viss tradition.
Hans hus är levande och dessutom relativt billiga. Jag börjar genast beräkna hur stor villa jag skulle ha råd med.
Men mitt letandetar slut … just denna sista dag. I den mest osannolika lilla butiken,ett mellanting mellan pressbyrå, skrädderi och telefonkiosk, sitter entant som ovanpå allt annat titulerar sig fastighetskonsult.
Hon bermig att sitta ner och frågar lite om vem jag är och vad exakt det ärjag vill. Det är många saker att förklara: om livet, kärleken, drömmar.Sedan säger hon att hon inte på rak arm kan sälja några bostäder. Så tystnar hon och tittar ut på gatan där en ko vandrar förbi, ungefär som om min drömbostad skulle komma spatserandes där.
– Fast, säger hon, jag äger en portugisisk bungalow med trädgård,veranda och tegeltak. Ingen bor där längre och hittills har vi ifamiljen inte velat hyra ut det, men om du är intresserad …
– Hur mycket? frågar jag och blir darrig.
Hon tvekar innan hon drar till med:
– 4 000 rupier.
Mitt ena ben rycker till i en ofrivillig reflex och foten träffar hennes knähund som ylar till i en sorts fanfar.
– Det är förstås lite reparationsarbete som krävs. Men för drygt 600 spänn i månaden ska jag nu bli innehavare till en antik bungalow i Goa.
KROGAR
Goa har varit ett populärt turistmål såpass länge att krogsituationen överträffar nästan varje annan plats i Indien, inklusive Bombay. Det betyder i och för sig inte att alla krogar serverar bra mat. En hel del mediokra kockar är i omlopp, så RES har provätit åt dig. Under loppet av femton år har vi sammanställt en lista med de säkraste korten och de bästa stalltipsen.
PANJIM
Club Vasco da Gama
Klubb för goaner, även känd som Ernesto’s, men öppen för var och en som lyckas hitta – gå runt hörnet från kyrkan och uppför en skum trappa. Här är trevligt att sitta med en drink och blicka ner över centrumparken.
Municipal Park
George Restaurant & Bar
Livlig bodega, specialist på goansk mat. Prova chorizo och hembakat bröd som eftermiddagsmellanmål.
Nedanför kyrktrappan vid stora torget
Horseshoe
Angenäm krog för portugisisk-goansk ”fine dining”, ortodox meny med historiskt autentiska rätter för entusiaster.
E-245 Rua de Ouerem, nära fotgängarbron över den lilla floden vid Fontainhas
Venite
Panjims mest romantiska restaurang i tvåhundraårigt hus med golvplankor från skeppsvrak, rangliga träbalkonger och snäckskalsmosaik. Hyfsat krubb, men allra bäst för en soft eftermiddagspilsner. Stängt på söndagar.
31 January Road i Fontainhas
Viva Panjim
Sympatisk familjeägd krog som förutom rätterna på menyn också lagar till andra goanska specialiteter på begäran. Prova balchao med räkor, vindaloo med fläsk eller stekta musslor.
Nära Mary Immaculate High School, 31 January Road
ENKLA FAVORITER
Casa Moderna
Ett hak med kultstatus, ett fräscht ställe där man för åtta kronor får en flerrättersmåltid – så kallad thali – med ris, panerad fisk, räkor och en skaldjurscurry.
Mittemot Cinema National
Godinho’s
Alldeles i närheten av Casa Moderna ligger farbror Godinhos ställe. Han är en dryg barägare som sett världen passera genom hans dörrar – suverän seafood är hemligheten.
Nära Casa Moderna, fråga dig fram
Cafe Ritz
Ruffigt men man äter en fantastisk fiskmåltid för tio kronor. Prova hajen.
Duarte Pacheco Road
ÖVRIGA GOA
Lloyd’s
Be inte om menyn utan fråga bara vad Lloyd Braganzas mamma har lagat för någonting i dag. Inget för vegetarianer. Busigt och öppet sent.
Ett litet garage på vägen från Calangute till Candolim, nära Saint Anthony Chapel
Longuinhos Bar, Restaurant & Confectionary
Goas mest klassiska kafé där man kan tillbringa alla måltider från frukost till middag, med eftermiddagsdrink däremellan. Jag stannade i Margao i fem dagar bara för att kunna äta mig igenom hela menyn.
Söder om stadsparken, mittemot Tourist Hotel, Margao
Magic Italy
Hypermysig italienare bakar fantastiska pizzor och hemlagad ravioli medan han kolkar rödvin, under tiden som gästerna ligger på madrasser med full insyn i köket.
Main Beach Road, Palolem Beach
O’Coqueiro
En legend bland indiska läckergommar sedan sjuttiotalet. Känd för hemmagjorda korvar och uppfinnare av räkfyllda papad (kryddade räkor som rullas in i nybakade papadamchips och friteras) samt allehanda goanska klassiker från Xacuti till Cafreal. En efterrätt som faller många i smaken är kokosnötssufflén.
Alto Porvorim, norr om Panjim på vägen mot Mapusa
Saint Anthony’s
Saint Anthony’s anses vara ett av Goas tio bästa ställen. Även om det kanske är att ta i är den klart bäst bland strandbarerna. Borden ställs nämligen ut på stranden när solen är på väg ner
Baga Beach
Souza Lobo
En riktig institution, ett stenkast från vattenbrynet och fisken är alltid fräsch. Beviset på restaurangens gångbarhet är att även lokalbefolkningen går hit när de vill äta ute.
Calangute Beach
Enkla strandhak, ”beach shacks”
Här är det är svårt att rekommendera specifika restauranger eftersom de här strandställena bara är öppna i ett halvt år och sedan rivs, för att – ibland – återuppstå inför nästa säsong. Välj en restaurang som verkar populär och som ser hyfsat välskött ut. De flesta serverar bra frukostar: te med ingefära eller kanel, färskpressad fruktjuice, goanska korvar, fruktsallad med yoghurt och müsli.
HOTELL
Djunglerna är fulla av små privata pensionat och den som prutar kan få ett rum – med badrum, balkong och allt – för så lite som 25 kronor natten. Normala budgethotell kostar 100 till 300 kronor, medan lyxhotellens priser börjar kring 800–1 000 kronor och upp.
Panjim Inn, Panjim Pousada och Panjim People’s
Bäst i Panjim. Tre sammanhängande hotell i gamla byggnader med charmiga verandor och antikviteter, kufiska planlösningar.
E-212, 31 January Road, Fontainhas
165–750 kronor
Lediga rum & priser Panjim Inn
Lediga rum & priser Panjim Pousada
Laguna Anjuna
Holistiskt avantgardistiskt boutiquehotell för den som vill bo lyxigt i närheten av partystranden Anjuna.
Anjuna
550-2300 kronor
lagunaanjuna.com
Lazydays
Villor överallt i Goa kan man hyra från runt 4900 kronor i veckan.
Lediga rum & priser
Siolim House
Hundratals år gammal guvernörsbostad konverterad till ett av Indiens mest aristokratiska små lyxhotell, fast det är mer som att bo hemma hos någon.
Wadi, Siolim
700–2400 kronor
Lediga rum & priser
Elsewhere Beach House
Exklusivt drömpang i Mandrem, ägt av goansk modefotograf. Hela villan med tre sovrum hyrs ut från 13 000 kronor i veckan, ibland kan kortare hyresperioder förhandlas fram.
Mandrem
aseascape.com
Bhakti Kutir
Ekologiskt newageigt hotell på en klippa över havet, rummen är hyddor av drivved. Förmånliga ayurvedamassager, yogakurser och organisk mat. Tjugotvårum från 250 kronor.
Palolem
Lediga rum & priser
STRÄNDER
Stränderna har olika karaktär, beroende på om man vill ha lugn och ro eller om man är en festsugen typ. De här är de viktigaste i urval, från nord till syd.
Arambol
Till Arambol reser många nudister (nudism är dock förbjudet och straffbart enligt Indian Penal Code Section 294). Söderut ligger Mandrem, Ashvem och Morjim, populära bland diverse expats och långsemestrare.
Anjuna
I gamla ”knarkiga” Anjuna träffar man på discohippies och technomusiker, på onsdagar har de en festlig loppis där man får tag i allt från pumpernickel till cd-skivor med trancemusik. Fiskare kör passagerare i båtar mellan Anjuna och andra stränder när det är marknad. Kringresande europeiska frisörer brukar klippa turister för att tjäna en hacka. Om man längtar efter att det ska bli 1967 igen, eller har blivit vräkt från kollektivet i Haight-Ashbury, är det sannolikt här man firar semester.
Baga och Calangute
Två utmärkta badstränder, populära bland charterturister och med så många bra restauranger att man knappt gör något annat än äter hela tiden. Varning: bägge stränderna har blivit något av betongghetton, trafiken är ett allvarligt problem och man måste verkligen se upp när man går hem från krogen. Men om man ska välja en av dessa stränder så är Baga, vid foten av en ståtlig klippa, bäst. Och på andra sidan av klippan ligger Anjuna (man kan klättra över dit). De bästa nattklubbarna ligger mellan Baga och Calangute på Tito’s Road.
Candolim
Charter- och lyxdestination. Inte så bra att bada på eftersom ett skeppsvrak skapar farliga strömmar, men här semestrar Indiens rikaste och kändaste vid hotellens swimmingpoolar.
Colva
Södra Goas folkligaste strand, packad med turistande storfamiljer och lekande barn. Det är rätt tjockt med folk, så det logiska är att bo en tjugominuterspromenad söderut i Benaulim, en cool badvänlig strand med kul barliv kvällstid, många billiga hotell och om man behöver stilla shoppinginstinkten kan man gå eller ta bussen till Colva.
Palolem
Mindre kända stränder i södra Goa är lugna, på gränsen till primitiva – i synnerhet vackra Palolem där man kan bo i tält eller hyddor: perfekt för den som inte trivs i norra Goa. Men även Palolem kan bli trångbott under turistsäsongen, så en kort promenad söderut hittar man Patnem och andra stränder där turistnärvaron är tämligen diskret. Men ju längre söderut man beger sig desto mer minskar faciliteter som krogar och hotell, tills man når nära nollpunkten i Galgibaga Beach och Polem Beach (vilket somliga resenärer ju föredrar).
AKTIVITETER
Party
Skaffa Time Out – specialupplagan för Mumbai/Goa – som finns i kiosker och partaja … Vintersäsongen (november–mars) är populär för fester, speciellt vid fullmåne. Observera att det är ytterst riskabelt numera att ta droger i Goa – antingen kan man bli rånad eller arresterad. Vilket som är värst är svårt att veta.
Helgonbesök
Se helgonen Franciscus Xaviers mumifierade kropp i Old Goa.
Fontainhas
Vandra i Fontainhas i Panjim och bo i något av de små pensionaten som kantar gatorna. Panjim har en stor karneval med parader och dans på gatorna varje påsk.
Marknader
Två stora marknader hålls varje vecka, på onsdagar är det hippiemarknaden i Anjuna Beach och på fredagar är det en traditionell indisk marknad i Mapusa där man kan få tag på bra kryddor till exempel.
Kitchenette
Kitchenette är en behändig deli där man kan köpa goanska masalor för matlagning hemma, vakumförpackade chorizos och bebinca, organiska kryddor.
Nära Old Bus Stand, Margao
Magsons Delicatessen
En av Panjims bästa delikatessbutiker om man vill ha tag i kryddor och annat att ta med hem.
18th June Road, Panjim
Houses of Goa
Arkitekten Gerard da Cunha driver detta underbart ovanliga museum. Här kan man lära sig allt om goansk byggkonst och design, lyssna på goansk jazz och beundra Gerards byggnader (hans kontor och hans frus skola) på tomterna kring museet.
Inträdet är 14 kronor, det är öppet 10.00–19.30, men stängt på måndagar.
Mittemot Nisha Play School, Torda, Salvador-do-Mundo, ta av på sidovägen precis söder om restaurangen O’Coquerio, museet ligger två kilometer nerför Tordavägen
archgoa.org
Calizz
Udda boutiquemuseum i gamla bungalower där man får en inblick i det goanska livet och handlar antikviteter. En visning kostar 170 kronor inklusive middag. Inträdet är 100 kronor, och det är öppet 11.00–23.00.
Bammon Vaddo, Candolim
calizz.com
Literati Bookshop & Cafe
Välsorterad bokhandel i en gammal bungalow, med rum där man kan sitta i gosiga fåtöljer och bläddra i andrahandsböcker medan man dricker te. Författarbesök varannan vecka, i samband med vilket det serveras vin i trädgården.
Mellan Calangute och Candolim, nära ABC Farms/La Fenice i gränden mittemot Tarcar Ice Factory, E/1-282, Gaura Vaddo
FENI
Goas nationaldryck feni är någonting som man kanske vill köpa med hem en pava av. Drycken är, bland konnässörer, jämförd med tequila och kan drickas med salt och citron. Nybörjaren kan dock känna en viss befogad oro över antalet hjärnceller som stryker med i samband med varje glas (faktum är dock att en människa har fler hjärnceller än vad man skulle kunna tro). Experterna anser att man kan göra vilken cocktail som helst i världen med feni: å andra sidan brukar feniexperter ljuga friskt efter ett par glas. Fel metod att köpa feni: gå in i vilken spritbutik som helst och be om en flaska. Köp vad som är billigast/dyrast/snyggast förpackat. Rätt metod att köpa feni: provsmaka drycken i en lokal bar och be att få köpa en flaska av husets egen sort. Eller gå till en spritbutik medan du fortfarande är på lyran, diskutera med innehavaren om vilka byar som tillverkar bäst sorter och destillerarnas renommé, och kom sedan överens om vad som är bäst för dig.
HYRA ELLER KÖPA BOSTAD
i grunden kan vilken utlänning som helst, utom den som är här på turistvisum, köpa en bostad i Goa förutsatt att personen i fråga vistats i landet minst hundraåttiotre dagar under det senaste finansåret (som löper från april till mars följande år). Men man måste ansöka om köptillstånd från Reserve Bank of India (rbi.org.in ) medan man fortfarande befinner sig i sitt hemland. Kontakta en renommerad mäklare och lej gärna en oberoende jurist (det är inte så dyrt som det låter) för att granska alla dokument – speciellt om man köper ett äldre hus är det viktigt att klarlägga ägarskapsförhållanden långt bakåt i tiden. Juristen är också behjälplig vid alla obligatoriska formaliteter kring registreringen. Men … den byråkratiska processen är krånglig just nu på grund av lokalbefolkningens rädsla för den ryska maffian. Ett bättre alternativ är därför att hyra – upp till nittionio års leasing är möjligt, medan en vecka är det kortaste. Månadshyra för en stor möblerad lägenhet i ett bra komplex med egen pool, kan vara 4 000 till 5 000 kronor, billigare hus börjar från cirka 500 kronor i månaden, och om man hyr i flera decennier går månadspriset ner drastiskt. De bästa priserna får man om man hyr långt i förväg, antingen att man bokar redan året innan eller anländer till Goa i början av säsongen, det vill säga i september eller oktober. Se även mäklarfirmor som easylivingoa.com och homesgoa.com.
SÄSONGER
Vädret är perfekt från slutet av oktober och en bra bit in på våren, tills hettan kommer i mars–april. Toppen på högsäsongen är jul–nyår då det kan vara svårt och dyrt att hitta logi. Temperaturen är relativt konstant året om, tjugonio till trettiotre grader, men det är aningen hög luftfuktighet från mars till september. I Indien är det trendigt att fara till Goa under monsunen, eftersom det är färre turister och man slipper trängas på stränderna, och priserna på allt – rum, mat, drinkar – blir extremt förmånliga.
