My Website

Category: Uncategorized

  • House of Sweden, Washington

    Sveriges nya ambassad, evenemangscentrum och allmänna stilorgie i Washington DC, House of Sweden, har gett oss en välbehövlig uppryckning.

    Medan andra länders ambassader pampigt och imponerande radade upp sig längs Wisconsin Avenue slumrade vår officiella utpost i en ointressant kontorsfastighet i hörnet av M Street och 15th Street. Inte nu längre. På skrytsträckan längs Potomacfloden, mellan John F. Kennedy Center for Performing Arts och universitetskvarteren i Georgetown, reser sig det senast exemplet på att vi lätt sparkar världens rumpa när det gäller arkitektur och form. Nyinvigda House of Sweden är både ambassad och nav för svenska företag som kan hyra de nitton lägenheterna högst upp i huset. Tomas Hansen och Gert Wingårdh vann fastighetsverkets arkitekturtävling och att juryn valt rätt är uppenbart när solen går ner och ett bälte av bakbelyst trä lyser upp byggnaden. Very Swedish, this thing with light, you see.

    House of Sweden
    Adress: 901 30th Street NW, Washington DC
    Tel. +1-202-467 26 00
     

  • Lyxhotell i Budapest

    Nu när alla storstäder av rang erbjuder moderna designhotell kan det kännas lite kul med något annorlunda. Varför inte lite äkta gammaldagslyx a la art nouveaupalats med marmor, järnsmide och färgat glas?I

    Budapest ligger Gresham Palace som ursprungligen byggdes 1906 av det engelska försäkringsbolaget Gresham för att efter ryska invasioner, kommunism och demokratisering till sist bli hotell 1999. Efter en omfattande restaurering för ett par år sedan utsågs hotellet 2005 till det lyxigaste i Europa av besökarna på resesajten tripadisor.com. På hemsidan framgår också att Gresham är det mest populära av 224 hotell i Budapest. En natt i dubbelrum kostar kring 3000 kronor.

    Four Seasons Gresham Palace
    Adress: Roosevelt Tér 5-6
    Tel: + 36 1 268 6000
    Lediga rum & priser

     

  • House of Sweden, Washington

    Sveriges nya ambassad, evenemangscentrum och allmänna stilorgie i Washington DC, House of Sweden, har gett oss en välbehövlig uppryckning.

    Medan andra länders ambassader pampigt och imponerande radade upp sig längs Wisconsin Avenue slumrade vår officiella utpost i en ointressant kontorsfastighet i hörnet av M Street och 15th Street. Inte nu längre. På skrytsträckan längs Potomacfloden, mellan John F. Kennedy Center for Performing Arts och universitetskvarteren i Georgetown, reser sig det senast exemplet på att vi lätt sparkar världens rumpa när det gäller arkitektur och form. Nyinvigda House of Sweden är både ambassad och nav för svenska företag som kan hyra de nitton lägenheterna högst upp i huset. Tomas Hansen och Gert Wingårdh vann fastighetsverkets arkitekturtävling och att juryn valt rätt är uppenbart när solen går ner och ett bälte av bakbelyst trä lyser upp byggnaden. Very Swedish, this thing with light, you see.

    House of Sweden
    Adress: 901 30th Street NW, Washington DC
    Tel. +1-202-467 26 00
     

  • Lyxhotell i Budapest

    Nu när alla storstäder av rang erbjuder moderna designhotell kan det kännas lite kul med något annorlunda. Varför inte lite äkta gammaldagslyx a la art nouveaupalats med marmor, järnsmide och färgat glas?I

    Budapest ligger Gresham Palace som ursprungligen byggdes 1906 av det engelska försäkringsbolaget Gresham för att efter ryska invasioner, kommunism och demokratisering till sist bli hotell 1999. Efter en omfattande restaurering för ett par år sedan utsågs hotellet 2005 till det lyxigaste i Europa av besökarna på resesajten tripadisor.com. På hemsidan framgår också att Gresham är det mest populära av 224 hotell i Budapest. En natt i dubbelrum kostar kring 3000 kronor.

    Four Seasons Gresham Palace
    Adress: Roosevelt Tér 5-6
    Tel: + 36 1 268 6000
    Lediga rum & priser

     

  • Svenska Skärgårdshemligheter

    Glöm Marstrand och andra självklarheter. Den svenska övärlden rymmer massvis med mer eller mindre folktomma eller okända öar. Här är sju favoriter.

    STORÖN (VÄDERÖARNA): Pensionat nära sol, vind och vatten
    På Storön, en av de råa, karga Väderöarna längst ute i havsbandet i Skagerrak, kan man numera under större delen av året bo i pensionatsliknande förhållanden. De åtta rummen har 2-6 bäddar men saknar tv och klockor, vilket förstås är alldeles medvetet, som en förstärkning av det öarnas utanförskap som innebär att man i stället är närmare naturen. Under högsommaren är det sol, vind och vatten som gäller, för varmare och blåsigare blir det inte i Sverige. Då får man vara beredd att samsas med båtfolket från öns fina naturhamnar och gå en bit på de ibland svårforcerade klipporna om man vill vara för sig själv. Övriga årstider finns kraften, ljuset och stillheten där som en självklarhet. Och friden. Eller kanske en brutal höststorm – då känner man sig liten! Ingen hade någonsin kommit på idén att bosätta sig härute, om det inte för längesedan hade fattats beslut om lotspersonal. De sista öborna flyttade iland 1966, men vi har dem att tacka för möjligheten till en mycket speciell och naturnära ö-semester, för den som söker sol, vind och vatten. Och läckra skaldjurs- och fiskrätter. Och kan tänka sig att bädda och städa själv.

    Tips i trakten: Bohuslän är ett eldorado för nesofiler (ö-älskare). Öar för dagsutflykter: Ramsö utanför Kosteröarna (vilken resa dit, vilka klippor, vilka sandstränder!), lilla Kiddön utanför Hamburgö (öns ende invånare Allan Olsson kan stå för både transport och personlig och kompetent kulturhistorisk guidning), Käringön (kändisarnas sommarö, välbevarad), Åstol (251 invånare i vita hus på en hästskoformad 0,15 km2 liten klippa. Ö för båtnördar: Bassholmen (bra vandrarhem). Ö för sandstrandsbadare och stenbrottsintresserade: Bohus-Malmön (bilfärja finns, boende går att ordna). Ö för klippbadare och naturstensintresserade: Hållö (båt från Smögen; Hållö har fyr, hemsida och enkelt boende). Billig skärgårdsrundtur, året om: Postbåten Ingrids tur i Fjällbacka skärgård (kolla med Dyngö sjötaxi).

    STORÖN (VÄDERÖARNA)
    Läge: Skagerrak, Tanums kommun, 58o34,8N – 11o04,2E.
    Ta sig dit: Egen båt till naturhamn, eller pensionatets båt från Fjällbacka (tur och retur 250 kronor, barn 150 kronor).
    Bo och äta: Skärgårdspensionat (ingen självhushållning, ont om sötvatten, man bäddar själv), 900-1600 kronor per rum och dygn (rummen har 2-6 sängar), inklusive frukost. Lunch och middag från 100-150 kronor, skaldjursbuffé 325 kr.
    Kontakt/information: Pensionatets hemsida www.vaderoarna.nu (tel. 0525-32001, mejl info@vaderoarna.nu)
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Karl-Allan Nordbloms Väderöarna (1998).

    NIDINGEN: Vandrarhem på havets kyrkogård
    Att övernatta på fruktade och svåråtkomliga Nidingen, omgiven av lömska undervattensrev längst ute i Kattegatt, har tidigare varit få förunnat – det har mest varit fyrnördar (Nidingen är världens äldsta dubbelfyr och Sveriges äldsta fyrplats) och ornitologer (här ringmärks tusentals fåglar). Men nu har det blivit lättare! Från och med 2006 kör Calle Sjöberg sin flatbottnade och snabba rib-båt från Bua, några mil norr om Varberg, och han har också öppnat vandrarhem i tre pietetsfullt renoverade byggnader på ön. Vandrarhemmet är öppet halva året, april-oktober. Calle räknar inte med några långliggare, tror att två nätter räcker för de flesta. Nidingen är nämligen bara ungefär tre hundra meter bred, en rullstensås geologiskt sett, och erbjuder inga stora ytor att röra sig på. Inte heller finns det någon restaurang eller affär. Men den som inte är alltför bekväm av sig och söker lugn och ro och klapperstensfält och närhet till havet kommer att bli mycket nöjd. En fika eller måltid uppe i någon av de gamla dubbelfyrarna är en svårslagen upplevelse – och när man kånkar upp allt det medhavda sitter tretåiga måsar i fyrfönsternischerna och tittar på. De häckar ingen annanstans i Sverige.

    Tips i trakten: Vendelsö, som är Hallands enda helårsbebodda ö (två hushåll), ligger närmare kusten, i närheten av Ringhals kärnkraftverk. En liten omväxlande ö med ett vandrarhem, Ludvigs gård, som bara blir bättre och bättre.

    NIDINGEN
    Läge: Kattegatt, Kungsbacka kommun, 57o18,2”N – 11o54,1”E.
    Ta sig dit: 30 minuter med snabb båt från Bua (eller vid behov från Gottskär), enklast om man samordnar med andra. Stor chans att se säl om man åker från Bua. Normalpris för dagstur 250 kronor, tur och retur. Om man övernattar på ön kostar båtturen 150 kronor, tur och retur.
    Bo och äta: 2-4-bäddsrum i nyrenoverade gamla hus, normalpris 250-300 kronor per natt och person (+ eventuell lakanshyra). Självhushållning; kök finns men ingen affär.
    Kontakt/information: www.nidingen.se (tel. till Calle Sjöberg 070-6709089, mejl calle@nidingen.se )
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Hilmer Carlssons Nidingen (1946) och Patrik Leonardssons Halländska öar (2005).

    DÄMMAN: Exklusiv lyx på konstgjord fyrö
    Råkar du vara kung, drottning, kändis eller bara rik? Och vill ha en behaglig minisemester i lugn och ro? Väldigt nära havet? Dämman i Kalmarsund ser ut som en karikatyr av en liten ö,  som öar brukar tecknas i sagoböcker och serierutor, och där har affärsmannen Håkan Cederberg förvandlat en förfallen fyrbyggnad till en mycket exklusiv hotell- och restaurangrörelse: The WaterHotel. Här finns komfortabla rum, gourmetmat, naturpool, bubbelbad, italienska marmorgolv och 250 olika sorters whisky och whiskey. Specialarrangemang och små slutna sällskap har blivit WaterHotels specialité – bröllopssviten är känd i rikemanskretsar – men det går ibland också, om man förbeställer, för vem som helst att göra ett besök bara för en lunch. Prisnivån ute på The WaterHotel är hög, förstås, men det kanske det är värt, för stämningen sägs vara osvensk och en prominent gäst från utlandet uppgav en gång att vistelsen på Dämman var som att besöka Kinesiska muren, pyramiderna, Grand Canyon och Atlantis på en och samma gång.

    Tips i trakten: Något som liknar Dämman finns inte, men i södra Kalmarsund erbjuder fyrplatsen på Garpen, efter renovering av Föreningen Garpens Vänner, viss möjlighet till övernattning. För information om Sveriges fyrar och om möjligheter att besöka och bo på fyröar, se www.fyr.org och/eller Fyrbesökshandboken.

    DÄMMAN
    Läge: Kalmarsund, Mönsterås kommun, 57o04,4N – 16o41,5E.
    Ta sig dit: Båt från Svartö hamn, 295 kronor tur och retur. Ordnas via VattenHotellet.
    Bo och äta: VattenHotellet är mycket exklusivt och kostar därefter: dubbelrum (inkl båtresa och champagnefrukost) 4995 kronor, enkelrum 3995 kronor; trerättersmiddag 795 kronor och sjurätters gourmetmiddag 1195 krronor (drycker tillkommer). Specialarrangemang enligt överenskommelse.
    Kontakt/information:  www.damman.se . Telefon till Håkan Cederberg 0708-489490.
    Läsa mer: Artikel i tidningen ”Båtnytt”, maj 2001.

    ÖRÖ: Botanisk pärla i Misterhult
    Att bo i Farfarshuset på Örö är som ett studiebesök i en Astrid Lindgrensk värld, med inslag av både Saltkråkan och Körsbärsdalen. Farfarshuset hyrs ut av Owe Wiström (ålfiskare i tredje generationen) och hans fru Elisabeth, som tillsammans driver ett slags skärgårdspensionat för mindre sällskap. De kan alltså ordna både transport till ön, boende och – för den som vill slippa laga mat själv – skärgårdsdelikatesser som ålpannkaka. Förutom fisk kan sjöfågel och vilt dyka upp på menyn. Örö ligger i en av våra vackraste och minst kända skärgårdar, Misterhults, och erbjuder naturupplevelser av ett helt annat slag än de karga västkustöarna. Egentligen är hela ön en ekskog med enastående blomsterprakt. Frågan är om det finns något vackrare än Örö om våren.

    Tips i trakten: Grannskärgården i norr, Tjust, har 27 helårsbebodda öar. Trevliga att besöka, liksom Örö småländskt Astrid Lindgrenska, är Hasselö-Sladö (31 invånare, gamla skolan på Hasselö är vandrarhem) och familjen Alvarssons välskötta Björkö (de ordnar boende). Och om man rundar Sveriges sydöstra hörn erbjuder Blekinge också små okända semesteröar: på Aspö (nära Karlskrona) kan man bo i lotstorn och äta gott i fästning, på Ungskär (längre ut i Karlskronas skärgård) ordnas boende i den gamla skolan, och i augusti brukar det sjungas opera i missionshuset.

    ÖRÖ
    Läge: Misterhults skärgård, Oskarshamns kommun, 57o34,2”N – 16o45,8”E.
    Ta sig dit: Wiströms kan hämta i lämplig hamn: Händelöp, Östra Skälö eller Klintemåla. 1000 kronor tur och retur oavsett antalet passagerare (max 12).
    Bo och äta: Farfarshuset med sex bäddar i dubbelrum hyrs ut, möjlighet till extrabäddar både i Farfarshuset och i intilliggande hus. Pris från 200 kronor per natt och person. Frukost, lunch och middag kan serveras; tyngdpunkten ligger på fisk, men även sjöfågel och vilt kan finnas på menyn. Lunch 100 kronor och trerättersmiddag 350 kronor.
    Kontakt/information: www.wistrom.com (tel 0490-27017, mejl elisabeth.wistrom@swipnet.se )
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Sten Regnells klassiker Havsband (1959) innehåller en del från Örö.

    LIDÖN: Värdshuset tog priset
    Lidön, i norra delen av Stockholms skärgård, har genomgått en påtaglig ansiktslyftning under senare år. Som kronan på verket utsågs nyligen Lidö Värdshus, beläget i öns solgula 1700-talssäteri,  till Skärgårdens Bästa Krog 2006. Lamm på tre vis, mjölkkokt gädda och öppen Karljohanlasagne ¬ allt med tillbehör som får det att vattnas i munnen … Lidön ägs och förvaltas sedan 1998 av Skärgårdsstiftelsen, och det är en öppen ö, på flera sätt. Den passar även folk med begränsad semesterkassa. Förutom Lidö Värdshus finns alternativen vandrarhem, tält och egen båt. Skärgårdsjordbruk har startats för att återställa det gamla kulturlandskapet, men Lidön har också artrika lundar och fina gamla naturskogar. Utmärkt ö för ostörda promenader i vacker och tämligen orörd natur – samtidigt som den som känner för att träffa lite människor kan söka sig till gästhamnen. De helårsboende går att räkna på ena handens fingrar.

    Tips i trakten: En del – men långtifrån alla – stockholmare har insett hur rik och omväxlande Stockholms skärgård är. I övriga delar av Sverige är detta fantastiska örike märkligt okänt. Varför åker inte fler barnfamiljer ut och bor i Ernest Thiels sommarvilla (numera STF-vandrarhem) på Fjärdlång, eller på helårsöppna STF-vandrarhemmet Finnhamn i mellanskärgården, eller besöker favoriten i norr, Arholma (som förutom ett STF-vandrarhem har skärgårdsaffär och cykeluthyrning)? På Öja (=Landsort) kan man bo i lotstorn,  på Huvudskär övernatta långt ute i ytterskärgården och på Grinda finns en ypperlig krog och boende i olika prisklasser. Från centrala Stockholm går det att göra givande dagsutflykter, antingen man är intresserad av natur (Ängsö var vår första nationalpark) eller kultur (Kymendö är Strindbergs Hemsö). I Södertälje kommun har Oaxen en av Sveriges bästa krogar, och ett industriminne. Även norr om det som normalt brukar kallas Stockholms skärgård finns öar värda att besökas, som lägerön Vässarön och fyrön Örskär.

    LIDÖN
    Läge: Stockholms skärgård, Norrtälje kommun, 59o46,8”N – 19o05,0”E.
    Ta sig dit: Passbåt från Räfsnäs större delen av året. Skärgårdsbåt från Strömkajen i Stockholm sommartid, då rutten Stockholm-Arholma trafikeras. Ibland även guidade turer från Norrtälje hamn. Egen båt går också bra, gästhamn finns.
    Bo och äta: Hela skalan finns: pensionat, vandrarhem eller tält. Lidö Värdshus valdes till Skärgårdens Bästa Krog 2006, men den som vill komma billigare undan kan laga egen medhavd mat på vandrarhem eller primuskök.
    Kontakt/information: Skärgårdsstiftelsen har en del information om ön, www.skargardsstiftelsen.se . Lidö Värdshus (postadress 760 15 Gäddö) har en hemsida www.lidokrog.nu och tel. 0176-40498 (restaurang) respektive 0176-40499 (konferens & logi). För enklare boende, ring vandrarhemmet på tel. 0176-40063 alt. 070-3144943.
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Lidön är med i Skärgårdsstiftelsens lilla skrift Skärgårdsnatur och det står om ön i många skärgårdsböcker, som till exempel i Bertil Hedenstiernas Skärgårdsöar och fiskekobbar (2000).

    NORRA ULVÖN: Oändligt trivsamt
    Den som inte vill känna sig helt ensam och isolerad kanske föredrar en något större ö, med ett någorlunda levande samhälle. Norra Ulvön på Höga Kusten! Författaren Sigfrid Siwertz rapporterade 1941 att öns fiskeläge var oändligt trivsamt och fastän det hänt en del sedan dess – öborna har minskat i antal till omkring femtio, skolan har lagts ner och det tillverkas inte så mycket surströmming längre – så är Norra Ulvön fortfarande Bottenhavets pärla. Det är möjligt att bo både på skärgårdshotell, i stugby och i sjöbod, och det finns flera restauranger. Tempot är lugnt. Det känns lite grann som att vara tillbaka på sextiotalet. Den besökare som vill se hela ön – över femton kvadratkilometer stor – gör klokt i att hyra en cykel, och den som vill se Höga Kusten från ovan kan ta sig upp till Lotsberget, 276 trappsteg från hamnen. Utsikten är värd varenda steg, man kan se ända ner till Högbonden. I hela juli månad pågår ett konstprojekt Konsten går iland på Ulvön. Ulvöregattan äger rum 12-15 juli och Ulvödagen är den 29 juli.

    Tips i trakten: Andra rekommenderade semesteröar på Höga Kusten är Trysunda (en av Sveriges vackraste öar, har sommaröppet STF-vandrarhem och gästhamn men numera bara några få övervintrande öbor) och Högbonden (brant, dramatisk och läcker gammal fyrö i havsbandet, med vandrarhem i fyrbostäderna sedan 1987; försök att få sviten med panoramautsikt ut över havet!). Om hela Norrlandskusten kan räknas till trakten vill jag slå ett slag även för Norrbyskär (södra delen av Umeå kommun), för alla som är det minsta intresserade av industrihistoria och ö-utopier; och i ljusa och fina Luleå skärgård kan man ta det lugnt på Sveriges nordligaste helårsbebodda havsö, Hindersön, som har bra boende och mat på Jopikgården.

    NORRA ULVÖN
    Läge: Höga Kusten, Örnsköldsviks kommun, 63o02,0”N – 18o40,0”E.
    Ta sig dit: Daglig förbindelse året runt med Köpmanholmen (M/S Ulvön så länge havet är öppet, annars svävare; M/S Ulvön har tel. 070-6519265,  trafikinformation 0660-299021). Under högsommaren daglig båtförbindelse även med Ullånger, Docksta och Mjällömslandet (M/S Kusttrafik, 100 kronor enkel resa, förboka på tel. 0613-10550).
    Bo och äta: Boende i olika prisklasser, till exempel Ulvö Skärgårdshotell (tel. 0660-224009) (enkelrum omkring 550 kronor, dubbelrum 750 kronor, möjlighet till extrabäddar) och flera helårsöppna stugbyar (0660-224157). Det går också att hyra sjöbod vid avsides belägna gamla fiskeläget Sandviken, numera kulturreservat. Sommartid finns flera matställen att välja mellan, som Almagränd, Bröggan och Skärgårdshotellet.
    Kontakt/information: www.ulvon.nu är en bra hemsida, lätt att klicka sig vidare (även till båtarnas turlistor). Örnsköldsviks turistbyrå har tel. 0660-88100, epost turism@ornskoldsvik.se .
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Gunnar Erkners Längs Höga Kusten (1984).

    LURÖ: Vad mer kan man begära?
    Vandrarhemmet Luringen på Lurö i Vänern erbjuder boende i fyrhus, sjöbod eller skuta (en kopia av Roald Amundsens polarforskningsfartyg Gjöa) för privatpersoner, lägerskolor och konferenser. Själva ön erbjuder både kultur- och naturupplevelser längs promenadstigarna, och därtill hyfsade bad. Inte är det som på västkustens salta och karga öar inte – här på Lurö fångar barnen grodor i sina hinkar i stället för krabbor – men precis som på andra öar i våra stora insjöar finns det mycket av historiskt intresse, och en lummig och tilltalande natur. Kultur, natur, strövvänligt och barnvänligt, vad mer kan man begära? Uppland, schläng dej i vägga! hörde jag en gång en man säga, på bred dialekt och med stor entusiasm, vid det kors som markerar ruinen av den romanska absidkyrkan på Lurö. Antingen Svea Rikes vagga stod här i Västergötland eller inte, så är Lurö en ovanligt trevlig och omväxlande semesterö – för hela familjen. Och om man inte vill övernatta anordnar bröderna Sven och Bengt Örnvald, barnfödda ute på ön, välorganiserade dagsturer från Ekenäs på Värmlandsnäs.
    Tips i trakten: Brommö, alldeles väster om numera broförsedda Torsö (Mariestads kommun), är perfekt för en dagsutflykt. Fyrkultur, brukskultur, skogsnatur. Ta skogsbolagets färja från Laxhall på Fågelö/Torsö,  hyr en cykel, förvånas över ön – och kanske särskilt över den helt oväntade playan, Store vite sand, med de söderhavsöliknande Kungarna längre ut i vattnet. Ärligt talat, trodde du att det kunde se ut så i Vänern?
     

    LURÖ
    Läge: Vänern, Säffle kommun, 58o48,2”N – 13o13,5”E.
    Ta sig dit: Egen båt går bra, gästbrygga vid Stenstaka och naturhamn vid Bösshamn. Annars enklast med Luröbåten från Ekenäs på Värmlandsnäs (förbokas på tel 0533-290 35, se även kontaktinformation nedan). Dessutom har Luringen båtar som kan chartras, även viss möjlighet även till beställningstrafik söderifrån, från fiskeläget Spiken på Kållandsö.
    Bo och äta: Vandrarhemsliknande i fyrhus, sjöbod eller skuta, pris omkring 150-200 kronor per natt.
    Kontakt/information: www.luringen.se (tel 0533-290 12, 070-521 67 33; mejl info@luringen.se ); Luröbåtens hemsida heter www.lurobaten.se (tel. 0533-290 35; 070-344 91 00; 070-522 31 65).
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Ruth Anderssons Lurö – ön i Vänerns mitt (1984).
     

    ‘

  • Svenska Skärgårdshemligheter

    Glöm Marstrand och andra självklarheter. Den svenska övärlden rymmer massvis med mer eller mindre folktomma eller okända öar. Här är sju favoriter.

    STORÖN (VÄDERÖARNA): Pensionat nära sol, vind och vatten
    På Storön, en av de råa, karga Väderöarna längst ute i havsbandet i Skagerrak, kan man numera under större delen av året bo i pensionatsliknande förhållanden. De åtta rummen har 2-6 bäddar men saknar tv och klockor, vilket förstås är alldeles medvetet, som en förstärkning av det öarnas utanförskap som innebär att man i stället är närmare naturen. Under högsommaren är det sol, vind och vatten som gäller, för varmare och blåsigare blir det inte i Sverige. Då får man vara beredd att samsas med båtfolket från öns fina naturhamnar och gå en bit på de ibland svårforcerade klipporna om man vill vara för sig själv. Övriga årstider finns kraften, ljuset och stillheten där som en självklarhet. Och friden. Eller kanske en brutal höststorm – då känner man sig liten! Ingen hade någonsin kommit på idén att bosätta sig härute, om det inte för längesedan hade fattats beslut om lotspersonal. De sista öborna flyttade iland 1966, men vi har dem att tacka för möjligheten till en mycket speciell och naturnära ö-semester, för den som söker sol, vind och vatten. Och läckra skaldjurs- och fiskrätter. Och kan tänka sig att bädda och städa själv.

    Tips i trakten: Bohuslän är ett eldorado för nesofiler (ö-älskare). Öar för dagsutflykter: Ramsö utanför Kosteröarna (vilken resa dit, vilka klippor, vilka sandstränder!), lilla Kiddön utanför Hamburgö (öns ende invånare Allan Olsson kan stå för både transport och personlig och kompetent kulturhistorisk guidning), Käringön (kändisarnas sommarö, välbevarad), Åstol (251 invånare i vita hus på en hästskoformad 0,15 km2 liten klippa. Ö för båtnördar: Bassholmen (bra vandrarhem). Ö för sandstrandsbadare och stenbrottsintresserade: Bohus-Malmön (bilfärja finns, boende går att ordna). Ö för klippbadare och naturstensintresserade: Hållö (båt från Smögen; Hållö har fyr, hemsida och enkelt boende). Billig skärgårdsrundtur, året om: Postbåten Ingrids tur i Fjällbacka skärgård (kolla med Dyngö sjötaxi).

    STORÖN (VÄDERÖARNA)
    Läge: Skagerrak, Tanums kommun, 58o34,8N – 11o04,2E.
    Ta sig dit: Egen båt till naturhamn, eller pensionatets båt från Fjällbacka (tur och retur 250 kronor, barn 150 kronor).
    Bo och äta: Skärgårdspensionat (ingen självhushållning, ont om sötvatten, man bäddar själv), 900-1600 kronor per rum och dygn (rummen har 2-6 sängar), inklusive frukost. Lunch och middag från 100-150 kronor, skaldjursbuffé 325 kr.
    Kontakt/information: Pensionatets hemsida www.vaderoarna.nu (tel. 0525-32001, mejl info@vaderoarna.nu)
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Karl-Allan Nordbloms Väderöarna (1998).

    NIDINGEN: Vandrarhem på havets kyrkogård
    Att övernatta på fruktade och svåråtkomliga Nidingen, omgiven av lömska undervattensrev längst ute i Kattegatt, har tidigare varit få förunnat – det har mest varit fyrnördar (Nidingen är världens äldsta dubbelfyr och Sveriges äldsta fyrplats) och ornitologer (här ringmärks tusentals fåglar). Men nu har det blivit lättare! Från och med 2006 kör Calle Sjöberg sin flatbottnade och snabba rib-båt från Bua, några mil norr om Varberg, och han har också öppnat vandrarhem i tre pietetsfullt renoverade byggnader på ön. Vandrarhemmet är öppet halva året, april-oktober. Calle räknar inte med några långliggare, tror att två nätter räcker för de flesta. Nidingen är nämligen bara ungefär tre hundra meter bred, en rullstensås geologiskt sett, och erbjuder inga stora ytor att röra sig på. Inte heller finns det någon restaurang eller affär. Men den som inte är alltför bekväm av sig och söker lugn och ro och klapperstensfält och närhet till havet kommer att bli mycket nöjd. En fika eller måltid uppe i någon av de gamla dubbelfyrarna är en svårslagen upplevelse – och när man kånkar upp allt det medhavda sitter tretåiga måsar i fyrfönsternischerna och tittar på. De häckar ingen annanstans i Sverige.

    Tips i trakten: Vendelsö, som är Hallands enda helårsbebodda ö (två hushåll), ligger närmare kusten, i närheten av Ringhals kärnkraftverk. En liten omväxlande ö med ett vandrarhem, Ludvigs gård, som bara blir bättre och bättre.

    NIDINGEN
    Läge: Kattegatt, Kungsbacka kommun, 57o18,2”N – 11o54,1”E.
    Ta sig dit: 30 minuter med snabb båt från Bua (eller vid behov från Gottskär), enklast om man samordnar med andra. Stor chans att se säl om man åker från Bua. Normalpris för dagstur 250 kronor, tur och retur. Om man övernattar på ön kostar båtturen 150 kronor, tur och retur.
    Bo och äta: 2-4-bäddsrum i nyrenoverade gamla hus, normalpris 250-300 kronor per natt och person (+ eventuell lakanshyra). Självhushållning; kök finns men ingen affär.
    Kontakt/information: www.nidingen.se (tel. till Calle Sjöberg 070-6709089, mejl calle@nidingen.se )
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Hilmer Carlssons Nidingen (1946) och Patrik Leonardssons Halländska öar (2005).

    DÄMMAN: Exklusiv lyx på konstgjord fyrö
    Råkar du vara kung, drottning, kändis eller bara rik? Och vill ha en behaglig minisemester i lugn och ro? Väldigt nära havet? Dämman i Kalmarsund ser ut som en karikatyr av en liten ö,  som öar brukar tecknas i sagoböcker och serierutor, och där har affärsmannen Håkan Cederberg förvandlat en förfallen fyrbyggnad till en mycket exklusiv hotell- och restaurangrörelse: The WaterHotel. Här finns komfortabla rum, gourmetmat, naturpool, bubbelbad, italienska marmorgolv och 250 olika sorters whisky och whiskey. Specialarrangemang och små slutna sällskap har blivit WaterHotels specialité – bröllopssviten är känd i rikemanskretsar – men det går ibland också, om man förbeställer, för vem som helst att göra ett besök bara för en lunch. Prisnivån ute på The WaterHotel är hög, förstås, men det kanske det är värt, för stämningen sägs vara osvensk och en prominent gäst från utlandet uppgav en gång att vistelsen på Dämman var som att besöka Kinesiska muren, pyramiderna, Grand Canyon och Atlantis på en och samma gång.

    Tips i trakten: Något som liknar Dämman finns inte, men i södra Kalmarsund erbjuder fyrplatsen på Garpen, efter renovering av Föreningen Garpens Vänner, viss möjlighet till övernattning. För information om Sveriges fyrar och om möjligheter att besöka och bo på fyröar, se www.fyr.org och/eller Fyrbesökshandboken.

    DÄMMAN
    Läge: Kalmarsund, Mönsterås kommun, 57o04,4N – 16o41,5E.
    Ta sig dit: Båt från Svartö hamn, 295 kronor tur och retur. Ordnas via VattenHotellet.
    Bo och äta: VattenHotellet är mycket exklusivt och kostar därefter: dubbelrum (inkl båtresa och champagnefrukost) 4995 kronor, enkelrum 3995 kronor; trerättersmiddag 795 kronor och sjurätters gourmetmiddag 1195 krronor (drycker tillkommer). Specialarrangemang enligt överenskommelse.
    Kontakt/information:  www.damman.se . Telefon till Håkan Cederberg 0708-489490.
    Läsa mer: Artikel i tidningen ”Båtnytt”, maj 2001.

    ÖRÖ: Botanisk pärla i Misterhult
    Att bo i Farfarshuset på Örö är som ett studiebesök i en Astrid Lindgrensk värld, med inslag av både Saltkråkan och Körsbärsdalen. Farfarshuset hyrs ut av Owe Wiström (ålfiskare i tredje generationen) och hans fru Elisabeth, som tillsammans driver ett slags skärgårdspensionat för mindre sällskap. De kan alltså ordna både transport till ön, boende och – för den som vill slippa laga mat själv – skärgårdsdelikatesser som ålpannkaka. Förutom fisk kan sjöfågel och vilt dyka upp på menyn. Örö ligger i en av våra vackraste och minst kända skärgårdar, Misterhults, och erbjuder naturupplevelser av ett helt annat slag än de karga västkustöarna. Egentligen är hela ön en ekskog med enastående blomsterprakt. Frågan är om det finns något vackrare än Örö om våren.

    Tips i trakten: Grannskärgården i norr, Tjust, har 27 helårsbebodda öar. Trevliga att besöka, liksom Örö småländskt Astrid Lindgrenska, är Hasselö-Sladö (31 invånare, gamla skolan på Hasselö är vandrarhem) och familjen Alvarssons välskötta Björkö (de ordnar boende). Och om man rundar Sveriges sydöstra hörn erbjuder Blekinge också små okända semesteröar: på Aspö (nära Karlskrona) kan man bo i lotstorn och äta gott i fästning, på Ungskär (längre ut i Karlskronas skärgård) ordnas boende i den gamla skolan, och i augusti brukar det sjungas opera i missionshuset.

    ÖRÖ
    Läge: Misterhults skärgård, Oskarshamns kommun, 57o34,2”N – 16o45,8”E.
    Ta sig dit: Wiströms kan hämta i lämplig hamn: Händelöp, Östra Skälö eller Klintemåla. 1000 kronor tur och retur oavsett antalet passagerare (max 12).
    Bo och äta: Farfarshuset med sex bäddar i dubbelrum hyrs ut, möjlighet till extrabäddar både i Farfarshuset och i intilliggande hus. Pris från 200 kronor per natt och person. Frukost, lunch och middag kan serveras; tyngdpunkten ligger på fisk, men även sjöfågel och vilt kan finnas på menyn. Lunch 100 kronor och trerättersmiddag 350 kronor.
    Kontakt/information: www.wistrom.com (tel 0490-27017, mejl elisabeth.wistrom@swipnet.se )
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Sten Regnells klassiker Havsband (1959) innehåller en del från Örö.

    LIDÖN: Värdshuset tog priset
    Lidön, i norra delen av Stockholms skärgård, har genomgått en påtaglig ansiktslyftning under senare år. Som kronan på verket utsågs nyligen Lidö Värdshus, beläget i öns solgula 1700-talssäteri,  till Skärgårdens Bästa Krog 2006. Lamm på tre vis, mjölkkokt gädda och öppen Karljohanlasagne ¬ allt med tillbehör som får det att vattnas i munnen … Lidön ägs och förvaltas sedan 1998 av Skärgårdsstiftelsen, och det är en öppen ö, på flera sätt. Den passar även folk med begränsad semesterkassa. Förutom Lidö Värdshus finns alternativen vandrarhem, tält och egen båt. Skärgårdsjordbruk har startats för att återställa det gamla kulturlandskapet, men Lidön har också artrika lundar och fina gamla naturskogar. Utmärkt ö för ostörda promenader i vacker och tämligen orörd natur – samtidigt som den som känner för att träffa lite människor kan söka sig till gästhamnen. De helårsboende går att räkna på ena handens fingrar.

    Tips i trakten: En del – men långtifrån alla – stockholmare har insett hur rik och omväxlande Stockholms skärgård är. I övriga delar av Sverige är detta fantastiska örike märkligt okänt. Varför åker inte fler barnfamiljer ut och bor i Ernest Thiels sommarvilla (numera STF-vandrarhem) på Fjärdlång, eller på helårsöppna STF-vandrarhemmet Finnhamn i mellanskärgården, eller besöker favoriten i norr, Arholma (som förutom ett STF-vandrarhem har skärgårdsaffär och cykeluthyrning)? På Öja (=Landsort) kan man bo i lotstorn,  på Huvudskär övernatta långt ute i ytterskärgården och på Grinda finns en ypperlig krog och boende i olika prisklasser. Från centrala Stockholm går det att göra givande dagsutflykter, antingen man är intresserad av natur (Ängsö var vår första nationalpark) eller kultur (Kymendö är Strindbergs Hemsö). I Södertälje kommun har Oaxen en av Sveriges bästa krogar, och ett industriminne. Även norr om det som normalt brukar kallas Stockholms skärgård finns öar värda att besökas, som lägerön Vässarön och fyrön Örskär.

    LIDÖN
    Läge: Stockholms skärgård, Norrtälje kommun, 59o46,8”N – 19o05,0”E.
    Ta sig dit: Passbåt från Räfsnäs större delen av året. Skärgårdsbåt från Strömkajen i Stockholm sommartid, då rutten Stockholm-Arholma trafikeras. Ibland även guidade turer från Norrtälje hamn. Egen båt går också bra, gästhamn finns.
    Bo och äta: Hela skalan finns: pensionat, vandrarhem eller tält. Lidö Värdshus valdes till Skärgårdens Bästa Krog 2006, men den som vill komma billigare undan kan laga egen medhavd mat på vandrarhem eller primuskök.
    Kontakt/information: Skärgårdsstiftelsen har en del information om ön, www.skargardsstiftelsen.se . Lidö Värdshus (postadress 760 15 Gäddö) har en hemsida www.lidokrog.nu och tel. 0176-40498 (restaurang) respektive 0176-40499 (konferens & logi). För enklare boende, ring vandrarhemmet på tel. 0176-40063 alt. 070-3144943.
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Lidön är med i Skärgårdsstiftelsens lilla skrift Skärgårdsnatur och det står om ön i många skärgårdsböcker, som till exempel i Bertil Hedenstiernas Skärgårdsöar och fiskekobbar (2000).

    NORRA ULVÖN: Oändligt trivsamt
    Den som inte vill känna sig helt ensam och isolerad kanske föredrar en något större ö, med ett någorlunda levande samhälle. Norra Ulvön på Höga Kusten! Författaren Sigfrid Siwertz rapporterade 1941 att öns fiskeläge var oändligt trivsamt och fastän det hänt en del sedan dess – öborna har minskat i antal till omkring femtio, skolan har lagts ner och det tillverkas inte så mycket surströmming längre – så är Norra Ulvön fortfarande Bottenhavets pärla. Det är möjligt att bo både på skärgårdshotell, i stugby och i sjöbod, och det finns flera restauranger. Tempot är lugnt. Det känns lite grann som att vara tillbaka på sextiotalet. Den besökare som vill se hela ön – över femton kvadratkilometer stor – gör klokt i att hyra en cykel, och den som vill se Höga Kusten från ovan kan ta sig upp till Lotsberget, 276 trappsteg från hamnen. Utsikten är värd varenda steg, man kan se ända ner till Högbonden. I hela juli månad pågår ett konstprojekt Konsten går iland på Ulvön. Ulvöregattan äger rum 12-15 juli och Ulvödagen är den 29 juli.

    Tips i trakten: Andra rekommenderade semesteröar på Höga Kusten är Trysunda (en av Sveriges vackraste öar, har sommaröppet STF-vandrarhem och gästhamn men numera bara några få övervintrande öbor) och Högbonden (brant, dramatisk och läcker gammal fyrö i havsbandet, med vandrarhem i fyrbostäderna sedan 1987; försök att få sviten med panoramautsikt ut över havet!). Om hela Norrlandskusten kan räknas till trakten vill jag slå ett slag även för Norrbyskär (södra delen av Umeå kommun), för alla som är det minsta intresserade av industrihistoria och ö-utopier; och i ljusa och fina Luleå skärgård kan man ta det lugnt på Sveriges nordligaste helårsbebodda havsö, Hindersön, som har bra boende och mat på Jopikgården.

    NORRA ULVÖN
    Läge: Höga Kusten, Örnsköldsviks kommun, 63o02,0”N – 18o40,0”E.
    Ta sig dit: Daglig förbindelse året runt med Köpmanholmen (M/S Ulvön så länge havet är öppet, annars svävare; M/S Ulvön har tel. 070-6519265,  trafikinformation 0660-299021). Under högsommaren daglig båtförbindelse även med Ullånger, Docksta och Mjällömslandet (M/S Kusttrafik, 100 kronor enkel resa, förboka på tel. 0613-10550).
    Bo och äta: Boende i olika prisklasser, till exempel Ulvö Skärgårdshotell (tel. 0660-224009) (enkelrum omkring 550 kronor, dubbelrum 750 kronor, möjlighet till extrabäddar) och flera helårsöppna stugbyar (0660-224157). Det går också att hyra sjöbod vid avsides belägna gamla fiskeläget Sandviken, numera kulturreservat. Sommartid finns flera matställen att välja mellan, som Almagränd, Bröggan och Skärgårdshotellet.
    Kontakt/information: www.ulvon.nu är en bra hemsida, lätt att klicka sig vidare (även till båtarnas turlistor). Örnsköldsviks turistbyrå har tel. 0660-88100, epost turism@ornskoldsvik.se .
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Gunnar Erkners Längs Höga Kusten (1984).

    LURÖ: Vad mer kan man begära?
    Vandrarhemmet Luringen på Lurö i Vänern erbjuder boende i fyrhus, sjöbod eller skuta (en kopia av Roald Amundsens polarforskningsfartyg Gjöa) för privatpersoner, lägerskolor och konferenser. Själva ön erbjuder både kultur- och naturupplevelser längs promenadstigarna, och därtill hyfsade bad. Inte är det som på västkustens salta och karga öar inte – här på Lurö fångar barnen grodor i sina hinkar i stället för krabbor – men precis som på andra öar i våra stora insjöar finns det mycket av historiskt intresse, och en lummig och tilltalande natur. Kultur, natur, strövvänligt och barnvänligt, vad mer kan man begära? Uppland, schläng dej i vägga! hörde jag en gång en man säga, på bred dialekt och med stor entusiasm, vid det kors som markerar ruinen av den romanska absidkyrkan på Lurö. Antingen Svea Rikes vagga stod här i Västergötland eller inte, så är Lurö en ovanligt trevlig och omväxlande semesterö – för hela familjen. Och om man inte vill övernatta anordnar bröderna Sven och Bengt Örnvald, barnfödda ute på ön, välorganiserade dagsturer från Ekenäs på Värmlandsnäs.
    Tips i trakten: Brommö, alldeles väster om numera broförsedda Torsö (Mariestads kommun), är perfekt för en dagsutflykt. Fyrkultur, brukskultur, skogsnatur. Ta skogsbolagets färja från Laxhall på Fågelö/Torsö,  hyr en cykel, förvånas över ön – och kanske särskilt över den helt oväntade playan, Store vite sand, med de söderhavsöliknande Kungarna längre ut i vattnet. Ärligt talat, trodde du att det kunde se ut så i Vänern?
     

    LURÖ
    Läge: Vänern, Säffle kommun, 58o48,2”N – 13o13,5”E.
    Ta sig dit: Egen båt går bra, gästbrygga vid Stenstaka och naturhamn vid Bösshamn. Annars enklast med Luröbåten från Ekenäs på Värmlandsnäs (förbokas på tel 0533-290 35, se även kontaktinformation nedan). Dessutom har Luringen båtar som kan chartras, även viss möjlighet även till beställningstrafik söderifrån, från fiskeläget Spiken på Kållandsö.
    Bo och äta: Vandrarhemsliknande i fyrhus, sjöbod eller skuta, pris omkring 150-200 kronor per natt.
    Kontakt/information: www.luringen.se (tel 0533-290 12, 070-521 67 33; mejl info@luringen.se ); Luröbåtens hemsida heter www.lurobaten.se (tel. 0533-290 35; 070-344 91 00; 070-522 31 65).
    Litteratur (förutom Sveriges öar): Ruth Anderssons Lurö – ön i Vänerns mitt (1984).
     

    ‘

  • Vinlandet England

    Vinlandet England

    I södra England hoppas man på växthuseffekten. Det rör sig bara om någon grad innan man kan konkurrera med Champagne på allvar. Brittiskt mousserande vin är så gott som ikapp de internationella konkurrenterna.

    Vinkännare har alltid hånskrattat åt blotta tanken på engelska viner. Alla utom engelska vinkännare. Nu går rykten om att den engelska vinindustrin hittat en ny framgångsrik nisch. Bredvid skylten Davenport Vineyard sitter en annan skylt, Limney Estate Pedigree.
    – Dom födde upp shetlandsponnyer, säger Will Davenport. Jag gillar skylten, så den får hänga kvar.

    Will har leriga gummistövlar, arbetskläder, matrester mellan tänderna och en glad blandrashund. I vinkällaren står vintankar i rostfritt stål, glasfiber och trä i olika storlekar huller om buller. Han ber om ursäkt för de skitiga väggarna, det är mögel som finns naturligt i luften när man jäser vin.
    – Jag hatar banklån. Köper några saker i taget.

    Men han tar gärna emot besök. Han berättar om en vinklubb från London som bokat tid för besök. Ordföranden kom förbi några veckor innan för att reka. Dagen efter avbokade han.
    – Tror dom hade väntat sig något annat. Det kanske var folk med fina skor och så.

    Hans förebild är champagnehus som gör viner med mycket smak – Bollinger och Taittinger. Liksom sina idoler använder han en stor del av druvsorterna pinot noir och pinot meunière. Wills mousserande vin heter Limney Estate Sparkling, senaste årgången är 2000. Det är en skickligt gjord champagnekopia – doftar smultron, jordgubbar, rostat bröd och degspad. Will säger att många förväxlar den med champagne i blindprovningar.
    – Jag har just justerat upp priset till 13.95 pund, en stor grej för mig. Många säger att jag säljer för billigt, men jag tycker det är andra som tar för mycket betalt. Jag vet hur mycket banklån de andra tagit, de måste hålla höga priser för att betala räntan.

    Will säljer vin direkt på hemsidan och i affärer på flera håll i landet, bland annat på ekologiska kaféer i London.
    – Vi fick certifikat för ekologisk odling för fem år sen och fördubblade försäljningen direkt. Folk köper snabbare än jag hinner tillverka.

    vin

    Grevskapet Kent ligger som en grön filt mellan London och Engelska kanalen. Kring vägarna är häckarna så täta att det är som att köra i en halfpipe på sommaren. I krokarna ligger Glyndebourne, ett av världens mest kända operahus. Glyndebourne har på senare tid försökt vända en dåliga besökstrenden med mer ungdomlig marknadsföring – visa mer hud i annonserna. Inga fler feta kärringar som spelar väna oskulder, nu ska det vara unga slanka primadonnor på scen. Det finns ett par hundra vingårdar i England och Wales, den nordligaste ligger nära Blackpool på samma breddgrad som Belfast. Ett tjugotal drivs i större kommersiell skala, störst av alla är Chapel Down i Tenterden. Marknadschefen Caroline Stockley har rutin från sydfranska Fitou.
    – Alla som provade engelska viner för några år sen borde prova igen, säger hon. Det är bättre nu, vi har ingen anledning att skämmas.

    Engelska viner smakar ofta som lite småsött tyskt vin, fast är dyrare. Det kan verka underligt att engelsmännen betalar för lokalt medelmåttigt vin, när de kan få bättre och billigare produkter från kontinenten. Men trenden att köpa lokala produkter är stark i Storbritannien, ännu starkare än i Sverige. Många nystartade krogar serverar ”Seasonal modern British”, en meny styrd av tillgången av lokala råvaror. Och egentligen är det samma sak i Sverige, vi är beredda att betala för vin från Gränna, rom från Gotland eller whisky från Gästrikland även om produkterna inte alltid kan konkurrera i prisvärdhet med likvärdiga importerade varor. Men engelska viner är på god väg att få ännu större respekt. Framför allt för att vinodlarna har förstått att matcha druvsorter med klimat och jordmån. England kommer förmodligen aldrig kunna konkurrera på rödvinsfronten eller när det gäller småsöta viner i tysk stil. Men förhållandena för att tillverka mousserande vin är bättre än man tidigare förstått. Jordmånen i Sydengland är inte helt olik den i Champagne och medeltemperaturen bara en grad lägre. Fler och fler vinodlare planterar om med druvor som lämpar sig för mousserande viner medan marknadscheferna applåderar glatt. Att göra mousserande vin är visserligen dyrare än vanligt vin, men det går också att ta betalt två–tre gånger mer per flaska utan att någon höjer på ögonbrynen. En del engelska vinodlare lär hoppas att växthuseffekten kommer att göra förutsättningarna för vinodling bättre och bättre i Sydengland. Och gradvis sämre i Champagne.

    Nä, det behövs inte, säger Caroline Stockley. Klimatet är bra som det är. Och flera champagnefirmor har varit här och kollat in mark i hemlighet. Till skillnad från till exempel många områden i Frankrike är efterfrågan på lokalt vin i England större än tillgången. Vinproducenter får statligt stöd för nyplanteringar och för att satsa på modernare druvor. Det vore intressant att höra vad alla demonstrerande vinbönderna i Rhônedalen och Sydfrankrike tycker om att statliga medel och EU-pengar går till att utöka odlingarna i England, medan odlarna i Frankrike får finansiellt stöd för att rycka upp hundratals hektar med vinrankor. Vinfirman Chapel Down har byggt ett besökscenter med vinprovningslokal och delikatessaffär med lokala ”farm house”-ostar och andra produkter från trakten. En trappa upp ligger restaurangen med en eklektisk meny och utsikt över vinrankorna. Firmans mousserande Chapel Down Brut Non Vintage är faktiskt inte särskilt lik champagne, den påminner mer om grapefruktsmaken i en spansk cava. Men det är ju inte så illa det heller. Firmans röda pinot noir från 2003 och det torra rosévinet English Rosé är däremot utmärkta. Båda precis så fruktiga och lättdruckna som ett eftermiddagsglas vin ska vara. Plus lite sköna toppnoter av mogna smultron och vått sandelträ. Kanske skulle man kunna lura en otränad vinprovare att pinot noir-vinet kommer från Bourgogne.

    landskap

    Anledningen till att jordmånen liknar den i Champagne är South Downs, en tio mil lång formation med kalk och lerjordar som sträcker sig från Hamptons i väster till Kent i öster. På vissa ställen tittar den ljusa, kalkrika jordmånen fram, som på Isle of Wight och White Cliffs of Dover. På en av kalksluttningarna i södra South Downs, inte långt från Brighton, ligger staden Lewes. Den är egentligen mest känd för att hålla landets största ”bonfire night” den 4 november varje år. Då marscherar tiotusentals invånare i alla åldrar längs gatorna och bränner dockor av påven, Idi Amin och Usama bin Laden på bål.

    Men i Lewes finns också Bill och hans grönsaker. Bill’s Produce Store ligger vid det gamla bryggeriet på andra sidan bron. På trottoaren utanför står korgar med ekologiska apelsiner, stuvar med röda äpplen från trakten, en trälåda portobellochampinjoner och hinkar med nyduschade blomsterkvastar. Varuleverantörer springer fram och tillbaka. Inne i butiken står, ligger och hänger grönsaker, frukter, kryddor, färska örter, bröd, pajer och kakor.

    Jag älskar när det kommer bönder med bara en tand kvar och stolt levererar sina purfärska örter, säger Bill och daskar av jord från ett knippe lök. När vi tar något från kontinenten, ser vi till att bilen är full på tillbakavägen också. Ena halvan av lokalen är café och lunchkrog. Folk har morgonmöte, knappar på laptopen, läser Lewes Sussex Express eller suger på en aggafredo, dubbel espresso med vaniljglass. Ett myller av personal bakom disken styr upp eggs benedict med rökt lax och fruktsallad med yoghurt och rostade mandlar. Dagens efterrätt är en förlösande kaka på vit och mörk choklad med crème fraiche, körsbär, clementiner och kolasås. Bill säger att det enda han är ute efter är att personalen, gästerna och hans leverantörer ska må bra. Ibland måste man skita i miniräknaren.

    Michael Roberts äger vingården Ridgeview och är van vid att lyckas. Han berättar mer än gärna om sitt förra företag i databranschen som gick från 4 till 450 anställda på ett par år. Han och hans fru sålde firman i precis rätt tid och letade i mitten av 1990-talet efter en egendom i Sydengland för att slå sig till ro på. De hamnade i Ditchling Common i West Sussex. När vi kollade jordmånen så visste jag direkt: ”Här är mitt nya jobb”, säger han. Bättre mark för mousserande vin finns inte. Han tog med sig sonen på vinmakarutbildning i Australien och skred sedan till verket. Ridgeview handlar bara om en sak, att bli en seriös engelsk konkurrent till Champagne – druvsorterna, buteljerna, etiketterna, namnsättningen, marknadsföringen och priserna. Engelska vinproducenter får inte trycka ordet ”Champagne” på flasketiketterna, men istället nämns orden ”champagne” och ”celebration” så många gånger i Ridgeviews reklambroschyrerna att det inte går att ta miste.

    Vi producerar 40 000 buteljer mousserande om året. 2008 gör vi 120 000 buteljer och 2012 är vi uppe i 250 000.
    Förebilden är champagnehusen Louis Roederer och Pol Roger, två av de mest kända i Champagne och som gör några av de mest eleganta, komplexa och raffinerade viner som finns.
    För att kunna möta den stora efterfrågan på våra viner har vi fått ekonomiskt stöd från regeringen och EU för nyinvesteringar på 200 000 pund.

    På Ridgeviews hemsida står det att Champagne tillverkar kvintessensen av mousserande vin och att ”just a little further North” ligger South Downs och Ridgeview. Och det är precis dit engelska vinproducenter siktar. Om de bara kan komma någonstans i närheten originalets smak, så kan engelskt bubbel bli succé. Engelsmän är ett av världens mest champagneälskande folk och London förmodligen champagnens mest tillgivna supporterstad efter Paris.

    En fin aspekt av vingårdsturismen i Sydengland är närheten till både havsutsikt och storstadsliv. När alla träd och den allmänna oredan på landet blir överväldigande, är det inte långt till asfalterad ordning. Och när alla gröna häckar och gödseldoften känns kväljande, finns det alltid en närliggande ort vid havet att ta sin tillflykt till. Whitstable är en dockskåpsliknande fiskeby några mil norr om Canterbury. Sen tågrälsen drogs till Margate på 1860-talet har londonbor tagit tåget hit från Victoria Station för att äta skaldjur. I andra riktningen gick vagn efter vagn med ostron till Billingsgate Fish Market vid London Bridge, på den tiden 80 miljoner mollusker per år.
    Bara en mindre parkeringsplats skiljer Hotel Continental från havet. De har drivor av färsk hummer, krabba och zinkstinna ostron på menyn, Billecart-Salmon Rosé på hel– och halvflaska i hotellbaren, solnedgång och evighetsvågmaskin utanför fönstren. Det skulle kunna kallas Knullhotell Continental. Det är mest par som kommer hit, säger tjejen i receptionen. ”Young professionals”, med eller utan barn. Mycket mediafolk.

    Ägarfamiljen Green driver också stans mest kända restaurang, The Oyster Fishery och ett nyöppnat ett mer anspråkslöst skaldjursställe i den gamla hamnen, The East Quay Shellfish Bar. Råvarorna fångar de själva med fiskebåten Misty. De lägger som bäst sista handen på ett nytt mikrobryggeri, men man kan redan skölja ner ostronen med kolmörk Whitstable Brewery Stout som bryggs på licens i grannbyn. I en gammal lagerlokal vid fiskeläget står fiskaren Andy Riches och skrubbar ostronbassänger med en sliten piassavakvast. För att fånga ostronen kopplar han slädar efter båten. En jättekratta med påkopplad stålnätpåse där ostronen och förmodligen en hel del annat samlas upp. Det är osäkert om ”sustainable fishing” är ett bekant begrepp för honom.
    – Min favorit är gratinerade ostron, säger han. Med en sked grädde, parmesan och lite kryddor. Blir hungrig bara jag tänker på dem.

    Andy äter helst i hotellrestaurangen på Hotel Continental. Råvarorna är desamma som på The Oyster Fishery, men priserna är bättre. Och så finns det kött på menyn. Han går med på att bli porträtterad, men bara rakt framifrån.
    – Jag hatar baksidan av mitt huvud, säger och fäller ner blicken.

    Wheeler’s Oyster Bar är inte större än en friggebod, indelat i delikatessdisk med fyra barstolar mot gatan, därinnanför en minimatsal med sexton stolar. Stället grundades för 150 år sen av Richard ”Leggy” Wheeler och har aldrig sett röken av någon make-over. Det är originalet till restaurangkedjan Wheeler’s i London, säger kocken Mark Stubbs. Det finns bara en kvar förutom den här, Wheeler’s of St James’s som Marco Pierre White just sålt till Matthew Brown. Mark Stubbs är välartikulerad, talar snabbt och effektivt. Han har gjort matlagningsteve, skrivit boken The Oyster Seekers som vann pris som bästa kokbok i Storbritannien 2003 och jobbat med Peter Kromberg på Le Soufflé i London.
    – Jobbade extra här när jag var liten. Ägarinnan ringde för sju år sen och undrade om jag kunde hoppa in. Jag ville inte se stället gå ner sig, så jag la ner min karriär i London. Ganska riskabelt.

    När Mark drivit stället i ett halvår kom flera prominenta journalister till krogen och skrev goda omdömen. Sen dess har det varit fullt.
    – Ett tag hade vi fullbokat ett år framåt. Nu går det bara att reservera bord två månader i förväg.

    Eftersom det ändå inte finns plats bakom stolarna att servera vinet snyggt, får gästerna ta med sig vinet själva. Frånvaron av korkavgift göra att de inte helt billiga rätterna ändå känns överkomliga. På menyn står klassiska fisk- och skaldjursrätter med brittiska influenser.
    – Vi ändrar menyn var tolfte vecka. Först serverar jag rätterna några dagar och ser hur det fungerar. Sen gör jag justeringar innan jag sätter upp dem på menyn.

    Halstrade pilgrimsmusslor serverar han med stavar av färskpotatis, knaperstekt bacon och blodkorv. Musslor och bacon funkar bra. Färskpotatisen smiter också med, men blodkorven känns en smula skohornad. Tempura på sesamoljemarinerade havskräftstjärtar på en bädd av krabb- och avokadosallad stämmer perfekt smakmässigt. ”Beef and Oyster Pudding” med skogssvamp ser ut som en hemstickad vintermössa. Bara en engelsman kan till fullo njuta av sönderkokt nötkött, handflatsstora ostron och ett halvt kilo stekt deg. Mat från en tid då man kompletterade dyrt kött med billiga ostron för att få upp näringsvärdet och fylla ut pajdegen. Vid bordet bredvid sitter två välmående kostymklädda herrar och tindrar framför sina puddingar. ”Just a snack”, säger en av dem och slickar sig om munnen.
     

  • Vinlandet England

    Vinlandet England

    I södra England hoppas man på växthuseffekten. Det rör sig bara om någon grad innan man kan konkurrera med Champagne på allvar. Brittiskt mousserande vin är så gott som ikapp de internationella konkurrenterna.

    Vinkännare har alltid hånskrattat åt blotta tanken på engelska viner. Alla utom engelska vinkännare. Nu går rykten om att den engelska vinindustrin hittat en ny framgångsrik nisch. Bredvid skylten Davenport Vineyard sitter en annan skylt, Limney Estate Pedigree.
    – Dom födde upp shetlandsponnyer, säger Will Davenport. Jag gillar skylten, så den får hänga kvar.

    Will har leriga gummistövlar, arbetskläder, matrester mellan tänderna och en glad blandrashund. I vinkällaren står vintankar i rostfritt stål, glasfiber och trä i olika storlekar huller om buller. Han ber om ursäkt för de skitiga väggarna, det är mögel som finns naturligt i luften när man jäser vin.
    – Jag hatar banklån. Köper några saker i taget.

    Men han tar gärna emot besök. Han berättar om en vinklubb från London som bokat tid för besök. Ordföranden kom förbi några veckor innan för att reka. Dagen efter avbokade han.
    – Tror dom hade väntat sig något annat. Det kanske var folk med fina skor och så.

    Hans förebild är champagnehus som gör viner med mycket smak – Bollinger och Taittinger. Liksom sina idoler använder han en stor del av druvsorterna pinot noir och pinot meunière. Wills mousserande vin heter Limney Estate Sparkling, senaste årgången är 2000. Det är en skickligt gjord champagnekopia – doftar smultron, jordgubbar, rostat bröd och degspad. Will säger att många förväxlar den med champagne i blindprovningar.
    – Jag har just justerat upp priset till 13.95 pund, en stor grej för mig. Många säger att jag säljer för billigt, men jag tycker det är andra som tar för mycket betalt. Jag vet hur mycket banklån de andra tagit, de måste hålla höga priser för att betala räntan.

    Will säljer vin direkt på hemsidan och i affärer på flera håll i landet, bland annat på ekologiska kaféer i London.
    – Vi fick certifikat för ekologisk odling för fem år sen och fördubblade försäljningen direkt. Folk köper snabbare än jag hinner tillverka.

    Grevskapet Kent ligger som en grön filt mellan London och Engelska kanalen. Kring vägarna är häckarna så täta att det är som att köra i en halfpipe på sommaren. I krokarna ligger Glyndebourne, ett av världens mest kända operahus. Glyndebourne har på senare tid försökt vända en dåliga besökstrenden med mer ungdomlig marknadsföring – visa mer hud i annonserna. Inga fler feta kärringar som spelar väna oskulder, nu ska det vara unga slanka primadonnor på scen. Det finns ett par hundra vingårdar i England och Wales, den nordligaste ligger nära Blackpool på samma breddgrad som Belfast. Ett tjugotal drivs i större kommersiell skala, störst av alla är Chapel Down i Tenterden. Marknadschefen Caroline Stockley har rutin från sydfranska Fitou.
    – Alla som provade engelska viner för några år sen borde prova igen, säger hon. Det är bättre nu, vi har ingen anledning att skämmas.

    Engelska viner smakar ofta som lite småsött tyskt vin, fast är dyrare. Det kan verka underligt att engelsmännen betalar för lokalt medelmåttigt vin, när de kan få bättre och billigare produkter från kontinenten. Men trenden att köpa lokala produkter är stark i Storbritannien, ännu starkare än i Sverige. Många nystartade krogar serverar ”Seasonal modern British”, en meny styrd av tillgången av lokala råvaror. Och egentligen är det samma sak i Sverige, vi är beredda att betala för vin från Gränna, rom från Gotland eller whisky från Gästrikland även om produkterna inte alltid kan konkurrera i prisvärdhet med likvärdiga importerade varor. Men engelska viner är på god väg att få ännu större respekt. Framför allt för att vinodlarna har förstått att matcha druvsorter med klimat och jordmån. England kommer förmodligen aldrig kunna konkurrera på rödvinsfronten eller när det gäller småsöta viner i tysk stil. Men förhållandena för att tillverka mousserande vin är bättre än man tidigare förstått. Jordmånen i Sydengland är inte helt olik den i Champagne och medeltemperaturen bara en grad lägre. Fler och fler vinodlare planterar om med druvor som lämpar sig för mousserande viner medan marknadscheferna applåderar glatt. Att göra mousserande vin är visserligen dyrare än vanligt vin, men det går också att ta betalt två–tre gånger mer per flaska utan att någon höjer på ögonbrynen. En del engelska vinodlare lär hoppas att växthuseffekten kommer att göra förutsättningarna för vinodling bättre och bättre i Sydengland. Och gradvis sämre i Champagne.

    Nä, det behövs inte, säger Caroline Stockley. Klimatet är bra som det är. Och flera champagnefirmor har varit här och kollat in mark i hemlighet. Till skillnad från till exempel många områden i Frankrike är efterfrågan på lokalt vin i England större än tillgången. Vinproducenter får statligt stöd för nyplanteringar och för att satsa på modernare druvor. Det vore intressant att höra vad alla demonstrerande vinbönderna i Rhônedalen och Sydfrankrike tycker om att statliga medel och EU-pengar går till att utöka odlingarna i England, medan odlarna i Frankrike får finansiellt stöd för att rycka upp hundratals hektar med vinrankor. Vinfirman Chapel Down har byggt ett besökscenter med vinprovningslokal och delikatessaffär med lokala ”farm house”-ostar och andra produkter från trakten. En trappa upp ligger restaurangen med en eklektisk meny och utsikt över vinrankorna. Firmans mousserande Chapel Down Brut Non Vintage är faktiskt inte särskilt lik champagne, den påminner mer om grapefruktsmaken i en spansk cava. Men det är ju inte så illa det heller. Firmans röda pinot noir från 2003 och det torra rosévinet English Rosé är däremot utmärkta. Båda precis så fruktiga och lättdruckna som ett eftermiddagsglas vin ska vara. Plus lite sköna toppnoter av mogna smultron och vått sandelträ. Kanske skulle man kunna lura en otränad vinprovare att pinot noir-vinet kommer från Bourgogne.

    Anledningen till att jordmånen liknar den i Champagne är South Downs, en tio mil lång formation med kalk och lerjordar som sträcker sig från Hamptons i väster till Kent i öster. På vissa ställen tittar den ljusa, kalkrika jordmånen fram, som på Isle of Wight och White Cliffs of Dover. På en av kalksluttningarna i södra South Downs, inte långt från Brighton, ligger staden Lewes. Den är egentligen mest känd för att hålla landets största ”bonfire night” den 4 november varje år. Då marscherar tiotusentals invånare i alla åldrar längs gatorna och bränner dockor av påven, Idi Amin och Usama bin Laden på bål.

    Men i Lewes finns också Bill och hans grönsaker. Bill’s Produce Store ligger vid det gamla bryggeriet på andra sidan bron. På trottoaren utanför står korgar med ekologiska apelsiner, stuvar med röda äpplen från trakten, en trälåda portobellochampinjoner och hinkar med nyduschade blomsterkvastar. Varuleverantörer springer fram och tillbaka. Inne i butiken står, ligger och hänger grönsaker, frukter, kryddor, färska örter, bröd, pajer och kakor.

    Jag älskar när det kommer bönder med bara en tand kvar och stolt levererar sina purfärska örter, säger Bill och daskar av jord från ett knippe lök. När vi tar något från kontinenten, ser vi till att bilen är full på tillbakavägen också. Ena halvan av lokalen är café och lunchkrog. Folk har morgonmöte, knappar på laptopen, läser Lewes Sussex Express eller suger på en aggafredo, dubbel espresso med vaniljglass. Ett myller av personal bakom disken styr upp eggs benedict med rökt lax och fruktsallad med yoghurt och rostade mandlar. Dagens efterrätt är en förlösande kaka på vit och mörk choklad med crème fraiche, körsbär, clementiner och kolasås. Bill säger att det enda han är ute efter är att personalen, gästerna och hans leverantörer ska må bra. Ibland måste man skita i miniräknaren.

    Michael Roberts äger vingården Ridgeview och är van vid att lyckas. Han berättar mer än gärna om sitt förra företag i databranschen som gick från 4 till 450 anställda på ett par år. Han och hans fru sålde firman i precis rätt tid och letade i mitten av 1990-talet efter en egendom i Sydengland för att slå sig till ro på. De hamnade i Ditchling Common i West Sussex. När vi kollade jordmånen så visste jag direkt: ”Här är mitt nya jobb”, säger han. Bättre mark för mousserande vin finns inte. Han tog med sig sonen på vinmakarutbildning i Australien och skred sedan till verket. Ridgeview handlar bara om en sak, att bli en seriös engelsk konkurrent till Champagne – druvsorterna, buteljerna, etiketterna, namnsättningen, marknadsföringen och priserna. Engelska vinproducenter får inte trycka ordet ”Champagne” på flasketiketterna, men istället nämns orden ”champagne” och ”celebration” så många gånger i Ridgeviews reklambroschyrerna att det inte går att ta miste.

    Vi producerar 40 000 buteljer mousserande om året. 2008 gör vi 120 000 buteljer och 2012 är vi uppe i 250 000.
    Förebilden är champagnehusen Louis Roederer och Pol Roger, två av de mest kända i Champagne och som gör några av de mest eleganta, komplexa och raffinerade viner som finns.
    För att kunna möta den stora efterfrågan på våra viner har vi fått ekonomiskt stöd från regeringen och EU för nyinvesteringar på 200 000 pund.

    På Ridgeviews hemsida står det att Champagne tillverkar kvintessensen av mousserande vin och att ”just a little further North” ligger South Downs och Ridgeview. Och det är precis dit engelska vinproducenter siktar. Om de bara kan komma någonstans i närheten originalets smak, så kan engelskt bubbel bli succé. Engelsmän är ett av världens mest champagneälskande folk och London förmodligen champagnens mest tillgivna supporterstad efter Paris.

    En fin aspekt av vingårdsturismen i Sydengland är närheten till både havsutsikt och storstadsliv. När alla träd och den allmänna oredan på landet blir överväldigande, är det inte långt till asfalterad ordning. Och när alla gröna häckar och gödseldoften känns kväljande, finns det alltid en närliggande ort vid havet att ta sin tillflykt till. Whitstable är en dockskåpsliknande fiskeby några mil norr om Canterbury. Sen tågrälsen drogs till Margate på 1860-talet har londonbor tagit tåget hit från Victoria Station för att äta skaldjur. I andra riktningen gick vagn efter vagn med ostron till Billingsgate Fish Market vid London Bridge, på den tiden 80 miljoner mollusker per år.
    Bara en mindre parkeringsplats skiljer Hotel Continental från havet. De har drivor av färsk hummer, krabba och zinkstinna ostron på menyn, Billecart-Salmon Rosé på hel– och halvflaska i hotellbaren, solnedgång och evighetsvågmaskin utanför fönstren. Det skulle kunna kallas Knullhotell Continental. Det är mest par som kommer hit, säger tjejen i receptionen. ”Young professionals”, med eller utan barn. Mycket mediafolk.

    Ägarfamiljen Green driver också stans mest kända restaurang, The Oyster Fishery och ett nyöppnat ett mer anspråkslöst skaldjursställe i den gamla hamnen, The East Quay Shellfish Bar. Råvarorna fångar de själva med fiskebåten Misty. De lägger som bäst sista handen på ett nytt mikrobryggeri, men man kan redan skölja ner ostronen med kolmörk Whitstable Brewery Stout som bryggs på licens i grannbyn. I en gammal lagerlokal vid fiskeläget står fiskaren Andy Riches och skrubbar ostronbassänger med en sliten piassavakvast. För att fånga ostronen kopplar han slädar efter båten. En jättekratta med påkopplad stålnätpåse där ostronen och förmodligen en hel del annat samlas upp. Det är osäkert om ”sustainable fishing” är ett bekant begrepp för honom.
    – Min favorit är gratinerade ostron, säger han. Med en sked grädde, parmesan och lite kryddor. Blir hungrig bara jag tänker på dem.

    Andy äter helst i hotellrestaurangen på Hotel Continental. Råvarorna är desamma som på The Oyster Fishery, men priserna är bättre. Och så finns det kött på menyn. Han går med på att bli porträtterad, men bara rakt framifrån.
    – Jag hatar baksidan av mitt huvud, säger och fäller ner blicken.

    Wheeler’s Oyster Bar är inte större än en friggebod, indelat i delikatessdisk med fyra barstolar mot gatan, därinnanför en minimatsal med sexton stolar. Stället grundades för 150 år sen av Richard ”Leggy” Wheeler och har aldrig sett röken av någon make-over. Det är originalet till restaurangkedjan Wheeler’s i London, säger kocken Mark Stubbs. Det finns bara en kvar förutom den här, Wheeler’s of St James’s som Marco Pierre White just sålt till Matthew Brown. Mark Stubbs är välartikulerad, talar snabbt och effektivt. Han har gjort matlagningsteve, skrivit boken The Oyster Seekers som vann pris som bästa kokbok i Storbritannien 2003 och jobbat med Peter Kromberg på Le Soufflé i London.
    – Jobbade extra här när jag var liten. Ägarinnan ringde för sju år sen och undrade om jag kunde hoppa in. Jag ville inte se stället gå ner sig, så jag la ner min karriär i London. Ganska riskabelt.

    När Mark drivit stället i ett halvår kom flera prominenta journalister till krogen och skrev goda omdömen. Sen dess har det varit fullt.
    – Ett tag hade vi fullbokat ett år framåt. Nu går det bara att reservera bord två månader i förväg.

    Eftersom det ändå inte finns plats bakom stolarna att servera vinet snyggt, får gästerna ta med sig vinet själva. Frånvaron av korkavgift göra att de inte helt billiga rätterna ändå känns överkomliga. På menyn står klassiska fisk- och skaldjursrätter med brittiska influenser.
    – Vi ändrar menyn var tolfte vecka. Först serverar jag rätterna några dagar och ser hur det fungerar. Sen gör jag justeringar innan jag sätter upp dem på menyn.

    Halstrade pilgrimsmusslor serverar han med stavar av färskpotatis, knaperstekt bacon och blodkorv. Musslor och bacon funkar bra. Färskpotatisen smiter också med, men blodkorven känns en smula skohornad. Tempura på sesamoljemarinerade havskräftstjärtar på en bädd av krabb- och avokadosallad stämmer perfekt smakmässigt. ”Beef and Oyster Pudding” med skogssvamp ser ut som en hemstickad vintermössa. Bara en engelsman kan till fullo njuta av sönderkokt nötkött, handflatsstora ostron och ett halvt kilo stekt deg. Mat från en tid då man kompletterade dyrt kött med billiga ostron för att få upp näringsvärdet och fylla ut pajdegen. Vid bordet bredvid sitter två välmående kostymklädda herrar och tindrar framför sina puddingar. ”Just a snack”, säger en av dem och slickar sig om munnen.
     

  • Pivovarský Club Prag

    Trots att Prag är världens främsta ölstad så har de stora bryggerierna i praktiken monopol på utbudet. Det beror på att ölsjappen av tradition bara häller upp öl från ett bryggeri. 

    Men nu finns det tröst för alla mindre konservativa ölälskare. Pivovarský Club heter den nya satsningen från bryggarna bakom Pivovarský Dům. Än så länge har den nyöppnade krogen ”bara” ett hundratal ölsorter, men målet är 150 inhemska sorter och två hundra utländska på flaska. På tapp har man sex olika sorter – tre egna och tre roterande.
    Adress: Křižíkova 17, Karlín (Metro: Florenc)
    Tel. +420 222 315 777
     

  • Pivovarský Club Prag

    Trots att Prag är världens främsta ölstad så har de stora bryggerierna i praktiken monopol på utbudet. Det beror på att ölsjappen av tradition bara häller upp öl från ett bryggeri. 

    Men nu finns det tröst för alla mindre konservativa ölälskare. Pivovarský Club heter den nya satsningen från bryggarna bakom Pivovarský Dům. Än så länge har den nyöppnade krogen ”bara” ett hundratal ölsorter, men målet är 150 inhemska sorter och två hundra utländska på flaska. På tapp har man sex olika sorter – tre egna och tre roterande.
    Adress: Křižíkova 17, Karlín (Metro: Florenc)
    Tel. +420 222 315 777