Några gånger i månaden rankar RES:s chefredaktör Viggo Cavling ett gäng aktuella platser, barer, restauranger, hotell, destinationer, böcker, tv-serier och fenomen. Detta är handplockade tips inför helgen eller nästa weekendresa. 

1. Nya Sturehof

Grundbulten i Stockholms restaurangliv har fått nya gängor. Allt är nytt, men ser ändå ut som det alltid gjort. Alltså Stureplan genomgår just nu en gigantisk renovering vilket innebär att Sturehof har fått nya lokaler i fastigheten bredvid där man tidigare höll hus. Allt är skinande nytt, men ser exakt ut som tidigare.

Jonas Bohlins fantastiska inredning är sig lik och kroglegenden och huvudägaren PG Nilssons sätt att bygga flöden genom barer och matsalar är ännu bättre än tidigare. Nu över två våningar, en trappa upp finns Sturehofs salonger för dig som vill äta och dricka lite mer ostört. En trappa ner är det stor matsal och bar, samt bakficka med take away-mat och matmarknad. På den stora uteserveringen på Birger Jarlsgatan är det eftermiddagssol. Här kan du mingla runt i timmar mellan olika stationer, eller sitta vid ditt bord och se hela världen gå förbi.

Sturehof är Stockholms i särklass bästa mötesplats, det är sedan gammalt, men nu ännu bättre och fräschare.  

2. Astoria

Nyligen träffade jag en debutförfattare på Stureplan som snabbt fick ur sig: “nya Sturehof blir spiken i kistan för Astoria”. Men så tror jag inte att det blir. Var nämligen på uteserveringen på Nybrogatan några dagar senare och åt en lysande fish & chips i solen. Astoria erbjuder en form av lyx som ingen annan av de stora brasserierna i stan når upp till. Det gäller både inredning och det som är på tallriken. Det är på internationell nivå.

Flödet i lokalerna är inte lika utvecklat som på Sturehof. Så är det också när man är i London och New York, där sitter man på sin anvisade stol och blir serverad. Att gå runt i matsalen och leta efter Kate Moss är inte godkänt.

Och ja, denna lyx drar till sig några av de rikaste i Norden och detta gäng är det alltid kul att tjuvlyssna på. 

3. The Good Mothers

Maffian i Kalabrien på Italiens klack ska vara den mäktigaste och rikaste i världen. Den kallas “Ndrangheta” och lär tjäna mer pengar än McDonalds på narkotika från Sydamerika som distribueras över Europa. I denna italienska tv-serie får man en god inblick i de svinaktiga män som döljer sig bakom verksamheten. De tvekar inte att slå sina fruar inför deras barn och om någon förråder dem och pratar med polisen finns bara ett svar: döden. Ofta i form av ett syrabad så att inget finns kvar när barnen undrar var mamma blivit av.

Detta är en plågsam, långsam inblick i en ofta romantiserad ondska. Kvinnorna som vågar bryta sig loss ur detta helvete får i serien hjälp av en chefsåklagare vid namn Alessandra Cerretti. Hon är tuffare än den hårdaste maffiaboss och det är hennes verkliga kamp som serien bygger på. Sjukt bra tv, men andra ord.

4. Sista måltiden

Är Chang Frick den nya Leif GW Persson? Alltså mannen som förkroppsligar den svenska folksjälen? Och varje gång han öppnar munnen släpper han iväg en oneliner. Svar ja.

Vi i Sverige har en speciell kärlek för personer av denna sort, tänk Loffe Carlsson i Repmånad om du är osäker. I Shakespeares dramer heter han Puck. I denna podcast intervjuar/pratar ett gäng nysvenskar med personer som har spännande åsikter och ja, resultatet är stökigt, men roligt. Alltid intressant. Så långt från PK-Sverige det går att komma.

Min favorit i gruppen är som sagt Chang Frick. Alla lag behöver en Zlatan, men även resten av truppen fyller sin funktion. Senast jag lyssnade pratade gruppen med journalisten Lars Åberg. Han var den första som såg att stadsdelen i Rosengård i Malmö hade en mörk baksida. 1993 skrev han om detta. Tyvärr tog det 25 år innan svensk offentlighet förstod vad Åberg menade. 

5. Möja Värdshus och bageri

Det är mig närstående personer som återfinns bakom denna restaurang. Men jag kan faktiskt inte låta bli att rekommendera denna mysiga krog. Maten är hand i handske med svensk sommar, råbiff, charkbricka och toast skagen bland annat. Matsalen är ett vackert rum med plats för 50 personer, plus en mysig liten bar. Utanför finns det plats för minst det tredubbla.

Möja är skärgårdsön för dig som tröttnat på att festa på Sandhamn, men ändå vill ut i skärgården. Vi säger inte att det är som på Strindbergs tid i Hemsöborna, men kanske en smula som i Astrid Lindgrens klassiska tv-serie Saltkråkan. Detta är alltså en fungerade skärgårdsö med 240 bofasta och 1500 sommargäster. Kyrkviken som ligger precis utanför värdshuset är så liten att de stora yachterna inte får plats. Du slipper alltså Jan Emanuels båt RED. Och visparna, alltså helikoptrarna, flyger till grannen Harö för lyxglamping. Kvar blir äkta skärgårdsmys på Möja. Oemotståndligt således. Speciellt om du känner de ansvariga bakom i baren, matsalen och köket.

6. Pom Friterie 

Ett nytt restaurangkoncept signerat två kockar från Holland: Marvin Romein och Jorit Gras. De har ett förflutet på kända Stockholms restauranger som Le Rouge, Kåken och L’Avventura.

Här är idén att du ska äta pommes frites med ljuvliga dippsåser i första hand. I andra hand finns en lång drinklista. Och förstås fatöl.

Detta är ett hål-i-väggen-ställe, perfekt för en AW om du jobbar i city. Jag har ätit med igenom delar av menyn och jag blev mycket mätt och än mer belåten. Allra mest uppskattade jag ostron, sjögräs, stenbitsrom och störkaviar. Men även kycklingbollarna är ljuvliga.