Bördiga landskap, majestätiska berg, vackra vandringsleder och riktigt god ost. Provinsen Asturien är en gömd pärla som det är hög tid att börja utforska.

Text: Linda Iliste 

Asturien är något av en spansk hemlighet. Den nordliga provinsen, inklämd mellan Galicien i väst och Kantabrien i öst, är nära nog outforskad av resenärer. Samtidigt har den kompakta regionen allt: dramatiska berg och vackra stränder, fascinerande samhällen och spännande kulinariska traditioner. ”Det naturliga paradiset”, som det kallas, har en drygt 30 mil lång kuststräcka innanför vilken äppelodlingar, grönska och klippor dominerar. Att resa runt här innebär att ömsom stöta på ruiner från antiken, ömsom betrakta häpnadsväckande modern arkitektur. Du kan inleda dagen med en lång vandring och avsluta den på en vit sandstrand med dopp i havet.

För dig som gillar städer hittas Gijón och Oviedo i mitten av Asturien. Gijón, vid Atlanten och med en stor hamn, är störst. Här finns ett bra utbud av fisk- och skaldjurskrogar och fina botaniska trädgården Jardín Botánico Atlántico de Gijón. Oviedo har å sin sida en elegant medeltidskärna kantad av kaféer och siderías, ciderbarer; missa inte dem med tanke på att nära nog 80 procent av Spaniens cider tillverkas i just Asturien. Ytterligare ett samhälle värt att besöka är Cudillero vars pastellfärgade hus klättrar på en kulle runt en liten hamn i närheten av ljuvliga stranden Playa del Silencio.

Ändå är det inlandet som verkligen får Asturien att sticka ut. De pastorala landskapen som tar vid bortom kusten böljar först av gräs- och betesmarker där kor, får och getter strövar. Deras mjölk bidrar till Asturiens berömda ostproduktion, som du med fördel kan köpa i Las Arenas. Sedan tar Picos de Europa vid, Spaniens första nationalpark som är en del av Kantabriska bergen. Dess dramatiska bergstoppar – både Peña Santa och Torre Cerredo mäter över 2 500 meter – blandat med sjöar, blomsterklädda dalar och chansen att se vilda djur gör det till en spektakulär upplevelse.

Inte är det konstigt att många skickliga bergsklättrare och cyklister redan hittat hit, men allt du egentligen behöver för att ta del av de natursköna omgivningarna är ett par rejäla skor. Det är dock inget måste att traska hela vägen upp om du inte vill. År 2001 invigdes Funicular de Bulnes, en linbana inuti en tunnel i berget som på ynka 7 minuter sveper dig från mer låglänta byn Poncebos. Upp till Bulnes i en brant bergsdal ovan Caresfloden på 650 meters höjd.

Här bor ynka 50 invånare i en unikt isolerad miljö där det känns som om tiden stått stilla. Bland ruiner och bostäder finns ett par barer och restauranger, så varför inte provsmaka den berömda lokala grönmögelosten cabrales? Den ger god energi innan det är dags att ge sig ut på någon av vandringslederna. Det här är nämligen sista stoppet innan du kan nå legendariska kalkstenstoppen Naranjo de Bulnes. Svindlande vackert och väl värt ansträngningen. Precis som hela Asturien. ■

Som om det inte räckte med vacker arkitektur, otroliga stränder och en kulturhistoria som tar sin början på 1400-talet har Barcelonas lillasyster blivit utsedd till Europas gröna huvudstad 2024. Välkommen till Valencia, ett framtidens resmål med futuristiska inslag och stadiga historiska rötter.

Text: Helena Skoog 

Klimatsmart semester? Två ord som inte helt självklart hänger ihop, men Spaniens tredje största stad Valencia har verkligen ansträngt sig för att möjliggöra en hållbar turism. Dels har The World Tourism Organization (UNWTO) erkänt Valencia som den första globala destinationen att verifiera beräkningen av koldioxidavtrycket för sin turistaktivitet och nästa steg är att certifiera stadens vattenavtryck.

Förutom detta är 20 kilometer av Valencias stränder märkta med Blue Flag, en internationell miljömärkning som bland annat garanterar rent vatten, god säkerhet och bra service – förutom att de uppfyller kriterierna för miljöutbildning och information. Valencia beskrivs ofta som kontrasternas stad.

Här finns både riktigt gammal och hypermodern arkitektur. Här finns en rik kulturhistoria och ett av Europas främsta tekniska museer. Och du kan kombinera en klassisk citysemester som innehåller myllrande matupplevelser, vackra gamla gränder och shopping – med avslappnat strandhäng, havsutflykter och långa prome- nader i grönskande oaser. Valencia är bokstavligt talat en stad som rymmer allt och välkomnar alla. Som gjord för vännerna med olika preferenser eller familjen med önskemål från vitt skilda åldrar. Mycket av allt helt enkelt, i framtidsstadens eko- vänliga förpackning. ■

Missa inte!

Cykelstad

Att cykla i Valencia är ett både enkelt och effektivt sätt att upptäcka staden, förutom att det minimerar det egna klimatavtrycket. Här finns en mängd cykelbanor att välja bland och härliga grönområdet Turia Garden – som tidigare var en del av floden Turion – är ett klockrent utflyktsmål. Den gamla flodbädden har förvand- lats till en grönskande park, sedan floden letts om utanför staden, och den beskrivs som Valencias koldioxidabsor- berande lunga. Andra gröna oaser att besöka är natur- området Albufera de Valencia, parken Cabecera och den botaniska trädgården.

Gamla Stan

Valencia med sin tusenåriga historia erbjuder förstås också ett rikt kulturutbud och den gamla stadsdelen El Carmen bidrar med både vacker arkitektur och en mängd restauranger och barer. De mäktiga medeltida portarna Torres de Serranos och Torres de Quart tillhörde den gamla stadsmuren och innanför kan du promenera längs smala gränder fyllda av kaféer och livliga tapasbarer. Förutom tapas kan du inte åka hem utan att ha ätit paella – eller sippat på drinken Agua de Valencia. Kombinationen apelsinjuice, cava och cointreau (ibland med lite gin eller vodka) är en klassiker här.

Konst

I El Carmen finns också en rad museer, som vackra Museo del Siglo XIX som ligger i ett gammalt ombyggt kloster. Här är miljön och arkitekturen i sig värda ett besök, förutom att museet visar både lokal konst och vad som påverkat den under 1800-talet. Här visas även nutida konstutställningar. För den som älskar modern konst står moderna museet Institut Valencia d’art modern näst på måstelistan. Kika på Ivam.es för att se vilka utställningar som visas just nu. I den permenanta utställningen finns bland annat verk av Julio González och Ignacio Pinazo.

Futurism och teknik

Valencia beskrivs som kon- trasternas stad och efter ett besök i den gamla stadsdelen är det en god idé att bege sig till City of arts and sciences, de futuristiska byggnaderna som är ett av de största vetenskapliga och kulturella centrumen i Europa. Förutom att den moderna arkitekturen är ett av stadens viktigaste landmärken huserar bygg- naderna även det gigantiska akvariet Oceanogràfic de Valencia och det interaktiva naturmuseet Science Museum Príncipe Felipe.

Silkesbörsen

Ett annat måste är den gamla silkesbörsen, La Lonja. Den pampiga byggnaden från 1400-talet med sin stora pelarsal med över 17 meter i takhöjd är UNESCO-märkt och fylld av imaginära historiska vingslag.

Saluhallarnas saluhall

Mittemot La Lonja ligger Mercado Central, en av Europas största matmarknader. Även den en slående byggnad, där du själv kan handla alla ingredienser till middagen – eller varför inte ta med ut och ha picknick i Turia Garden? Färska frukter, lufttorkad skinka i massor och en och annan oliv passar fint i picknickkorgen. Glöm inte att köpa med ett gäng söta apelsiner från regionen!

Strandnära

När du ledsnat på stadsliv och arkitektoniska landmärken kan du enkelt förvandla din vistelse i Valencia till en härlig solsemester. Vackra stränder finns det nämligen gott om och de flesta av dem är som sagt märkta med blå flagg. Den populäraste stranden är Playa de Malvarrosa, men även Playa de Cabanyal, som ligger närmare hamnen, är värd ett besök.

Till 50-årsminnet av Pablo Picassos död gör vi en resa från födelsestaden Málaga, till hans ungdomstid i Barcelona, framgångarna i Madrid och åren i Galicien. Vi upptäcker platserna, kulturen och maten som inspirerade kubismens mästare och som årligen lockar tusentals besökare till Spanien och hans konst.

Text och foto: Jörgen Ulvsgärd

”Det tog mig fyra år att måla som Raphael,
men en livstid att måla som ett barn.”

Det är en scen som etsat sig fast i mitt minne sedan ungdomens läsning av författaren Ray Bradbury. Det är en novell som handlar om en man som oväntat möter sin stora idol på en strand någonstans i Spanien. Han ser en man som med en träpinne ritar en bildfresk av djur och människor i sanden. Just som han inser att det är hans stora idol Picasso som håller i träkäppen. Så plötsligt kryper tidvattnet närmare och till sin fasa får han se hur havet uppslukar allt. Det skulle kunna fungera som en metafor för hur Picasso såg på livet och konsten.

”Tänk inte, tanken är kreativitetens fiende”. För Picasso handlade allt om stundens ingivelse, spontanitetens kreativa flöde och den omedelbara njutningen eller ingivelsen. Bilden kan också stå som en metafor för livets förgänglighet. Trots att konstverket på stranden slukades upp av havet finns de flesta av hans målningar bevarade på konstmuseum runt om i världen, inte minst i Spanien.

”Det tog mig fyra år att måla som Raphael, men en livstid att måla som ett barn” har Pablo Picasso sagt. Pablo Ruiz Picassos födelsestad Málaga är en av Europas äldsta städer, med en historia som löper 3 000 år tillbaka i tiden. Den har styrts av fenicier, kartager, romare och morer, de nordafrikanska muslimer som behärskade Andalusien i 700 år. Arvet från dem lever kvar i bland annat maten, arkitekturen och språket. De omedelbara associationerna av namnet Andalusien leder tankarna lätt till solvarma stränder, fiestor och het flamenco. Och mycket riktigt i denna del av Spanien kretsar fortfarande livet runt dessa företeelser. Utmed den smala kustremsan Costa del Sol rör sig de flesta besökarna. 

Porten till denna del av Andalusien är hamnstaden Mor vid Plaza de la Merced sitter stadens världsberömde son Picasso förevigad i brons. När Picassomuséet öppnade 2003 i renässanspalatset Palacio de Buenavista var det början till förvandlingen av Málaga från sliten hamnstad till kulturstad. I dag har staden närmare fyrtio olika muséer. Efter Picassomuséet följde Carmen Thyssen med äldre spanskt måleri, det moderna museet Centro de Arte Contemporáneo (CAC), och inte minst det omfattande Museo de Málaga som ligger i det gamla tullpalatset. De senaste tillskotten är Centre Pompidou Málaga och Museo Ruso.

En annan av stadens mer kända söner är skådespelaren António Banderas, som gestaltar sin idol Picasso i ”Genius Picasso”, en tv-serie om konstnärens liv. Vi tar en kaffe på klassiska Café Central och en ”churro”, spansk flottyrkrans, innan vi söker upp mattemplet Altarazanas. Byggnaden är byggd i gjutjärn och stod klar 1879, bara ett par år innan Pablo Picasso föddes. Det blir en ”ir de tapas”, tapas-vandring, som börjar på matmarknaden och fortsätter på ett par andra klassiska tapasställen som det stimmiga El Pimpi och vidare till det mer undanskymda, men helt underbara Uvedoble.

På tapasbarerna hittar man klassiska spanska smårätter som tortillas, boquerones, friterad ansjovis i olja och vinäger, gambas och räkor i vitlök och chili för att nämna några. Málaga har blivit en matstad av rang och närheten till havet präglar många av rest- aurangernas menyer. I kvällningen flanerar vi längs shoppinggatan Calle Marqués de Larios upp till Plaza de la Constitución. När skym- ningen faller vaknar barer och klubbar kring Plaza de la Merced, Plaza de la Constitución, och Plaza del Marquéz del Vado del Maestre, till liv. I Andalusien äter man middag vid tiotiden på kvällen och barrundan börjar först en bra bit efter midnatt.

På min första resa till Spanien när jag som nybakad körkortsinnehavare korsade landet på längden mellan Bilbao i norr och Malaga i söder i en gammal Volvo PV minns jag att vi någonstans utanför Cordoba lade ut sovsäckarna under en jättelik reklamskylt med en gigantisk svart spansk tjur i järnplåt. På den tiden fanns det minst 500 av dessa skyltar längs vägarna runt om i Spanien som gjorde reklam för sherrytillverkaren Osborn. I dag finns det bara 88 kvar av dessa ikoniska reklampelare som alla är kulturskyddade. När vi nu reser runt i Andalusien på vår väg norrut mot Barcelona dyker en och annan av dessa svarta tjurar upp som landmärken i landskapet.

Barcelona blir andra etappen på vår resa i Picassos fotspår och som sedan går vidare mot Madrid och La Coruña i Galicien för att avslutas i baskiska Bilbao. Om Madrid är den lite svalare, mer reserverade och intellektuella typen som det tar längre tid att komma in på livet, men när man väl ha gjort det väcks heta känslor till liv. Barcelona är mer av den flirtiga, sensuella och förföriska sorten som man lätt blir attraherad och förälskad i. I Madrid flödar drycken Vermouth medan barcelonaborna helst dricker det mousserande vinet Cava och finner alltid ett skäl till att ta ett glas bubbel. Cavan som är Spaniens motsvarighet till Champagne produceras nämligen i regionen Penedés norr om Barcelona. Stadens anrikaste och vackra cavabar, El Xampanyet, ligger på samma gata som Picassomuséet i den gamla stadsdelen Born. Här serveras drycken gärna tillsammans med lufttorkad Ibericoskinka.

I samma stadsdel kan man också slinka in på tapasbaren La Vinya del Senor mittemot den vackra kyrkan Santa Maria del Nar. Barcelona har både ett lugn och en bubblande energi och är i dag en av Europas ledande design- och turistmetropoler. Europas största ego, lär någon sagt och det kan nog stämma. Konstnären Picasso var också egocentrisk och skulle trivts som fisken i vattnet om han fått uppleva förvandlingen av Barcelona som tog sin början i och med att man tilldelades olympiska spelen 1992.

Drygt ett sekel tidigare sommaren 1895 började Picasso på konstskolan, La Llotja, i Barcelona, flyttade senare in i sin första ateljé i samma område och höll sedan den första personliga utställningen av sina verk på det legendariska caféet Els Quatre Gats som öppnade ett par år efter det att han kom till staden. Det var här han ofta hängde med sina konstkolleger och det var här han hade sin första utställning redan som tonåring. Efter besöket på Picassomuséet kliver vi in i hotellbaren Café Vienés på paradgatan Passeig de Gràcia för att insupa lite mer kultur innan resan fortsätter mot Madrid.

”Madrid me mata”,
”Madrid tar kål på mig”
är ett klassiskt uttryck om stadens karaktär.”

Det var här som Woody Allen spelade in filmen ”Vicky Cristina Barcelona”. Utsikten från takterrassen över stadsdelen Gràcia är magnifik. Som den ständiga rivalen om besökarens och invånarens gunst kan Madrid vid första anblicken kännas lite svulstig och oåtkomlig, men skrapar man på ytan döljer sig ett vibre- rande och pulserade liv bakom de pampiga fasaderna. ”Madrid me mata”, ”Madrid tar kål på mig” är ett klassiskt uttryck om stadens karaktär, ett annat är ”Madrid, staden som aldrig sover”. En som kan personifiera detta uttryck är Madrids okrönte filmkung Pedro Almodóvar, som med sina galna, hysteriska, frigjorda och sexiga filmer satt agendan för hur Madrid ska upplevas av både madridborna själva och de som kommer på besök. Här ska livet njutas och det gäller både kulturen, maten och samvaron. Det finns inte mindre än ett fyrtiotal saluhallar och matmarknader i Madrid, bara en sån sak, vilket säger mycket om stadens själ och om vad som prioriteras. Vackrast av dem alla är Mercado de San Miguel vid Plaza Major. som renoverades för drygt tio år sedan. Här hittar man högklassig mat oavsett om det gäller charkuterier, vin, ostron eller tapas.

Den mat som människor samlas kring säger ofta mycket om en stad och i Madrids fall lär det serveras 1 500 olika tapasrätter med ingredienser från hela landet. Det är lätt att älska tapas, detta småätande där man ofta delar rätterna med vänner och bekanta. Varje gång jag besöker Madrid vill jag inte lämna staden utan att besöka legendariska Cerveceria Alemana på Plaza Santa Ana för att inta en bouquerones fritos, friterad anjovis och padrones friterade små gröna paprikor, men för den kräsne mat- konnässören duggar finkrogarna tätt med både en, två och tre Michelinstjärnor. En av de mest välkända är restaurangen La Terraza del Casino med kocken Paco Roncero.

Det var 1895 som Picasso steg in på Pradomuseet i Madrid för första gången. Hans besök skulle markera ett före och efter eftersom han präglades av verk av andra stora konstnärer som Velazquez och El Greco. I Reina Sofías nationella konstmuseum ryms också många verk av Picasso, men även av modern spansk konst som Joan Mirò och Salvador Dali. Bland alla dessa verk är den mest ikoniska målningen, som gör tittarna helt mållösa, ”Guernica”, en nästan åtta meter lång väggmålning som han målade 1937 för att vittna om de fasor som begicks under det spanska inbördeskriget. Jag kommer ihåg när jag för första gången stod inför detta konstverk och förvånades över hur stor målningen är.

Oavsett vad man tycker om tjurfäktning: sport, konst eller djurplågeri så är detta spektakel en del av Madrids dna och var också en central del av Picassos liv och han fascinerades av detta skådespel på liv och död. Hans intensiva blick kopplade många till den hos en matador. Om man avstår från själva tjurfäktningen, så är ändå arenan, Plaza de Toros de las Ventas i stadsdelen Salamanca en av de vackraste i världen.

Efter Madrid fortsätter vi mot Spaniens nordligaste kust i Galicien och hamnstaden La Coruña. Det gamla pilgrimsmeckat med välkända Santiago de Compostella som centrum har faktiskt mer gemensamt med den keltiska kulturen än det Spanien vi är vana vid. Paella, tjurfäktning och flamenco är inte Galicien. Här vurmar många istället för det keltiska arvet, kustklipporna och inlandets gröna kullar för tanken till Irland. Klimatet är sådant att bambu, björk, palm, lönn och eukalyptus växer sida vid sida. La Coruña är också berömd för sina glas- fasader, det slags stora burspråk som borgare lät montera när de flyttade in i de före detta fiskarkvarteren. En stor del av Galiciens skal- djur kommer från odlingarna i det kalla havet utanför, där ostron och musslor växer på stora plattformar.

Det finns ett skede i Pablo Picassos liv som utspelar sig i La Coruña och som för allmänheten är ganska okänt, en liten men avgörande utvikning i konstnärens långa karriär. Det var en kort, men avgörande. period mellan 1891-1895 då hans far i egenskap av nybliven chef för konstskolan i i staden tog sin grabb med sig – en skola där Pablo sedan också blev elev.

Resan i Picassos fotspår avslutas i baskiska Bilbao, där Picassos samling Materia y Cuerpo kommer att kunna besökas 2023. Det har skrivits spaltmil om Guggenheimmuséet, och arkitekten Frank Gehrys skapelse i stål, titan, glas och kalksten. Det är en spektakulär byggnad, som är ett konstverk i sig själv, fyllt av samtidskonst som till exempel Jeff Koons med sin stora tulpanbukett i färgat kromstål, Damien Hirst diamantbesatta dödskallar och konserverade hajar, Louise Bourgeois tio meter höga metallspindel Maman, Richard Serras gigantiska, rostiga skulpturer i kallböjt stål som fyller en stor del av muséet, och Fujiko Nakayas installation Fog som sprider en suggestiv dimma över en damm utanför byggnaden en gång i timmen.

Museet öppnade 1997 och kom snabbt att bli en motor och symbol för Bilbaos förvandling från en nedgången industristad till ett blomstrande kulturcentrum. Man talar idag om ”Guggenheimeffekten”. Om Picasso levt när muséet byggdes hade han älskat denna galna förvridna arkitektoniska byggnad i titanplåt som hela tiden ändrar karaktär beroende på ljusets infall. ■

Närodlat med naturliga råvaror är kvalitetskrogarna i Spaniens signum idag. Ofta har restaurangerna egna trädgårdar eller växthus för kryddor och grönsaker, kött och fisk hämtar de från närbelägna bondgårdar eller fiskare.

Ett bra exempel på detta är Michelinkrogen Etxanobe i Bilbao där kocken Fernando Canaler raffinerar det traditionella kökets smaker till något extravagant, en annan i samma område är Azurmendi tidigare utsedd till världens mest hållbara restaurang av den prestigefyllda guiden World’s 50 Best.

Att spegla regionen där restaurangen ligger och låta traktens råvaror avspegla sig i menyerna är krögarnas stolthet men som också älskas av gästerna. En annan restaurang av ännu högre dignitet är trestjärniga Diver XO i Madrid och Celler Can Roca i Girona norr om Barcelona en gång utsedd till världens bästa restaurang.

Även om Andalusien har 18 restauranger med Michelin-stjärnor är Aponiente den enda andalusiska restaurangen som hittills har fått tre Michelin-stjärnor. Perfekt för dig som vill ha en unik kulinarisk upplevelse med Fisk och skaldjursprodukter i en byggnad med mycket historia. Det är värt att göra ett exklusivt besök i staden El Puerto de Santa María i Cádiz för att besöka denna restaurang.

Den spanska rätten tapas och den nordliga varianten pintxos är ett kulturellt fenomen med en lång historia, en gastronomi med egna ritualer.

Text: Jörgen Ulvsgärd 

På senare år har tapas utvecklats och är inte längre begränsade till ett litet mellanmål med en drink. Pintxos representerar det världsberömda baskiska högklassiga köket i ett litet, ibland mycket sofistikerat format. Ofta äter man dessa små rätter tillsammans till middag.

Pintxos är en självklar del av blodomloppet i den baskiska matkulturen. Det vimlar av pintxos- barer i städer som Bilbao och San Sebastián. En seriös pintxosrunda innebär att du kan få prova anklever med äppelmarmelad, paprikakorv med vaktelägg, babycalamares, räksnittar eller sardeller på fårost för att nämna några.

En pintxo-middag är det perfekta tillbehöret efter ett besök på Bilbaos Guggenheimmuseum eller en promenad längs San Sebastians La Concha- strand. Bardiskarna dignar av dessa delikata och konstfulla små mästerverk som finns i oändliga varianter, ofta sammanhållna av en tandpetare och med en brödbit som bas. Det är den perfekta pratmaten, som man gärna dricker ett syrligt iskallt ungt grönskimrande vitt txacolivin till, innan man fortsätter till nästa ställe. I norra Spanien behöver man med andra ord aldrig gå hungrig.

Runt Bilbaos torg Plaza Nueva ligger många populära pintxosbarer sida vid sida. Tapas och pintxos är med andra ord inte enbart en gastronomisk upplevelse för gommen, utan också en kulturell upplevelse. För spanjorerna är dessa eleganta smårätter i utpräglad grad ett sätt att mötas och spendera tid tillsammans, en självklar del av den berömda spanska livsstilen och dygnsrytmen där mat och social samvaro går hand i hand. Att besöka en tapas- eller pintxosbar i Spanien är inte bara en kulinarisk njutning, utan nyckeln till att förstå den spanska kulturen.