Inga fynd av metallen i fråga, men staden Golden lever ändå upp till sitt namn. Här i British Columbias vilda berg finns något för alla som söker en skidupplevelse utöver det vanliga.
Text: Leslie Anthony
Översättning: Linnea Grudd
Foto: Mattias Fredriksson
När jag kliver av liften högst upp i Kicking Horse Mountain Resort är det en klar, solig dag. Den 360-gradiga panoramavyn lämnar mig mållös – fem nationalparker, två bergskedjor och den sprudlande staden Golden – det är svårt att förstå att denna magnifika naturupplevelse lämnades ifred så länge. Men så var det. Flera hundra meter nedanför ser vi en handfull skidspår vindla ut från skogen som om de vore ristade i snön av klorna på en grizzlybjörn. Lilla Whitetooth Ski Area var länge den enda operatören i området, men 2001 såg en grupp holländska finansiärer potentialen i det övre berget och öppnade Kicking Horse.
Holländarna var rätt ute. Berget blev snabbt en skiddestination att räkna med och trots sin nyvunna berömmelse har Golden förblivit en genuin och ödmjuk liten stad. Befolkningen utgörs av guider, konstnärer, parkvaktare, järnvägs- och skogsarbetare och givetvis några ski bums som flytt de mer populära och exploaterade skidtillhållen i British Columbia. I dag möter jag upp två av de senare för en rundtur. Den ständigt leende Dave Treadway, som slagit läger med sin familj i Golden denna vinter, och globetrottern och skidmodellen Chad Sayers, är två gamla vänner från Whistler och tillsammans börjar vi, så klart, från toppen. Det är här berget visar sig från sin bästa sida.
Så mycket vet jag efter att ha tillbringat några dagar i området. Jag inledde med den lite mildare åkningen på den södra sidan av CPR Ridge för att sedan förflytta mig, försiktigt måste jag erkänna, till de mer halsbrytande nedfarterna på bergets norra sida. I dag följer jag mina vänner till Redemption Ridge som separerar Crystal och Feuz Bowls. Med några få undantag är nedfarterna som leder till Feuz bredare och mer förlåtande än CPR:s slingriga leder.
Men det är fortfarande utmanande skidåkning. Siffrorna talar för sig själva: fyra skålar och fyra knivskarpa bergsryggar, 1 260 meter i fallhöjd. Två tredjedelar av de 128 numrerade backarna håller sig på den mörka sidan av svårighetsskalan och 60 av dem rankas som halsbrytande ”double-black diamonds”. Nybörjarterräng existerar bara i några backar längre ned på berget, vid trotjänaren Whitetooth, där två av de tre stolliftarna fortfarande återfinns.
Trots den fantastiska snön och trots att alla boenden är fullbelagda känns det som att vi är ensamma på berget. Möjligen kan temperaturen, termometern visar 30 minusgrader i dag, hålla några åkare hemma i stugorna, men det är trots allt Kanada – och Klippiga Bergen – där skidåkare normalt inte har några problem med kylan. Jag intalar i alla fall mig själv det.
Det är ett gott betyg till åkningen, och kanske lite solens förtjänst, att jag knappt noterar mina stelfrusna tår. Mina vänner rätar med glädje ut mina frågetecken, det är alltid så här på Kicking Horse, försäkrar de. Här får alla gott om plats, även när det är som mest åkare ute.
Jag kan vänja mig vid att så gott om plats när jag åker, tänker jag och sätter mig till bords på Kanadas högst belägna restaurang, The Eagle’s Eye, som ligger ett pjäxkliv ifrån där vi gick av liftgondolen i morse. Förutom hyllad matlagning (sallad och tryffel-frites är att rekommendera) och ljuvlig värme från den stora eldstaden, erbjuds här en svårslagen utsikt genom fönstren som sträcker sig från golv till tak. Utsikten är faktiskt så magnifik att man aldrig mer vill åka härifrån. Särskilt inte efter ett eller två glas vin vid brasan. Både Kicking Horse och Golden kan verkligen trollbinda sina besökare.
Golden gjorde sig ett namn som bergsdestination runt förra sekelskiftet. Då drogs kanadensiska Pacific Railroad förbi här och staden blev en av de västra knutpunkterna.
Järnvägsentreprenörerna insåg tidigt att tågpassagerarna kunde ha intresse av den slående naturen och lät därför importera en handfull schweiziska bergsguider 1899. Det byggdes bostäder åt dem på en bergssluttning och invånarna döpte själva byn till ”Edelweiss”. Goldens ekonomi har alltid kretsat runt järnvägen och skogsbruket (något guld fann man aldrig här), men nu blomstrar även skidåkningen och bergsklättringen. Mycket tack vare Kicking Horse och dess överflöd av lättillgängliga offpistmarker, men även på grund av välbesökta Rogers Pass som bara ligger en timme bort. I dag finns inte mindre än sex företag som erbjuder organiserad offpistålning i Golden: Adrenaline Descents, Golden Alpine Holidays, Purcell Mountain, Sorcerer, Selkirk och Mistaya Lodges.
Och det inte är bara skidåkningen som bidrar till stadens charmiga atmosfär. I Golden hittar du en trendig bokhandel, ett litet museum, en vargkyrkogård, massvis av snöskotrar och, så klart, en spirande matscen med ett stort utbud av högklassig kökskonst. Eleganta, men ändå avspända Whitetooth Mountain Bistro serverar en prisbelönt middagsmeny och vinlista bland rustika träbord och mysig inredning där väggarna pryds av gamla svartvita fotografier. Karakteristiska Eleven22 huserar i ett renoverat sekelskifteshus och erbjuder originell och modern ”comfort food” med en lokal tvist, allt inspirerat av kocken Konan Mars passion för kulinarisk mångfald. Äkta fine dining finner du på Cedar House, beläget på en fridfull, isolerad bergssida strax utanför staden. Där sköljs närproducerat kött och hållbart fångad fisk ned med några av British Columbias finaste viner.
Under min första dag i staden, när jag strosade bort från gatunätet och följde en stig längs floden, fann jag avslappnade Riverhouse Tavern. En pub inredd i skateboardstil som känns som om den legat där bra mycket längre än de tolv år det i själva verket rör sig om. Alldeles intill ligger familjen Donaldsons Whitetooth Brewery där du kan slå dig ned med läckra tilltugg och ölbrickor inspirerade från både Belgien och den amerikanska västkusten.
På en av Goldens gator fångas besökarna av en väggmålning som minns tillbaka på ett sekel med schweiziska guider i stan. Det är en påminnelse om hur dessa män tog med sig och implementerade sin bergskultur i sitt nya kanadensiska hem. Ättlingar till familjerna bor fortfarande i trakten och somliga för dessutom guidetraditionen vidare. Några av husen i byn Edelweiss står fortfarande kvar några kilometer väster om Golden och en tidig morgon beger jag mig dit.
Soluppgången färgar himlen bärnstensgul och jag spejar ut över dalen. Schweizarna hade samma utsikt för hundra år sedan – Kicking Horse Mountain Resort undantaget – tänker jag medan jag blickar ut över de taggiga bergen. Tystnaden förstärker naturens skönhet. Edelweiss är i dag mest en spökstad, men det går fortfarande att hitta en livs levande schweizisk guide.
Heliskidåkningen föddes i bergskedjan Bugaboo i Purcellbergen en timme söderut om Golden, och Rudi Gertsch är en pionjär på området. Han anlände till Banff i Alberta från Schweiz 1966 och började att arbeta som klättrarguide för legendaren Hans Gmoser. Rudi fick upp ögonen för Gmosers nyfunna passion, heli skiing, och blev snart förälskad i den nya åkningsformen. Med tiden blev han dock trött på att sitta isolerad i en avlägsen stuga hela vintern. 1974 startade han därför sin egen rörelse med dagsturer från stadens utkanter och kunde på så vis sova hemma om nätterna. Purcell Heliskiing har sedan dess blivit ett ikoniskt familjeföretag med Rudis son Jeff, som heliskidåkte för första gången som treåring, som den främste guiden.
Rudis halvsekellånga karriär som guide har dels inspirerat till en bok skriven av Alpine Club of Canada, dels förvandlat hans stuga i Purcellbergen till ett museum fyllt med ikoniska puderskidor, gamla klätterfästen och souvenirer såsom skisser och träsnitt. Över den stora brasan i stugan hänger en stor målning från Schweiz. Den fanns först i de äldsta guidernas hus vid Lake Louise, och därefter i byn Edelweiss innan någon bestämde att Rudi skulle ha den.
Men vi är inte här för att vältra oss i nostalgi. Det försäkrar puderälskade Rudi oss om och med ens väcks vi ur våra dagdrömmar vid tavlan. Rudi lotsar oss ut till helikopterplattan. Härnäst väntar en bergstur med sonen Jeff och vid vårt första stopp, en hisnande brant som kallas Top of the World, finner vi att den starka vinden packat snön så hårt att den påminner om plywood.
Den energiske 73-åringen har dock fler alternativ åt oss. Han opererar på ett område på 2 000 kvadratkilometer. Vi tar oss längre ner för bergsryggen och in bland träden, och hittar ett jättelikt område med puderkuddar som aldrig tycks ta slut. Helikopterstoppet, där piloten möter upp oss efter varje åk, ligger bredvid ett grizzlybjörnsrevir som markeras av ett träd med klomärken och päls fastkilat i barken. Det är fortfarande samma vildmark som när Rudi kom hit för femtio år sen.
Om det är något som Rudi är ännu bättre på än att åka skidor så är det att berätta historier. Alla levereras med glimten i ögat och ett ständigt leende i mungipan. Under vår dag ute i backarna avhandlas en rad samtalsämnen. Hans uppväxt i Wengen i skuggan av berget Eiger, hans tidiga år som heli skiing-pionjär med Gmoser, hans vänskap med landsmannen, guiden och fotografkändisen Bruno Engler. Hur det var att bli utsparkad från Mount Norquays skidskola i Banff för att han åkte för fort och hur han lyckades bära en enorm filmkamera nedför en tävlingspist för att filma Downhill Racer 1968. Varje åk med Rudi gav oss en ny saga – himmelsk skidåkning ackompanjerad av en jordisk berättarröst.
Runt omkring på området finns små stugor som används som lunchstopp. Den som vi avnjuter soppa och smörgåsar i har utsikt över både det puderfält vi precis åkt oss trötta i och över Selkirk Mountains som tornar upp till synes rakt framför vår veranda. En sorts skönhet som fångat mer än en pilgrims hjärta.
Kicking Horse Mountain Resort har bidragit till en starkare gemenskap mellan människorna som kallar Golden för sitt hem. Ett exempel som Dave Treadway ger oss är att stadsborna bjuds in till resorten för att bootpacka i grupp inför säsongsstarten. I grupper om femton personer ser Goldenborna till att minska risken för laviner och i gengäld får de ett liftkort för hela säsongen. En bra deal för båda parter. Resorten får 2 400 mantimmar ”gratis” och kan öppna mer terräng tidigt och då vara relativt säker på snöns packning över vintern. Om inte exceptionellt väder ställer till det, det vill säga.
Efter att ha slitit oss från Eagle’s Eye efter lunch följer Dave, Chad och jag solens strålar till resortens landmarkstopp, mer känd som Terminator 1. Vi kastar oss ut i den nästan tomma backen för ett åk som prövar varje muskel i våra ben. Det är vackert och vidsträckt och längs den långa nedfarten ser vi bara tre andra åkare. Det är lätt att förstå varför folk åker till denna genuina och vänliga plats i utkanten av den stora vildmarken. Jämfört med andra skidorter i British Columbia är kvoten mellan de timmar som du åker skidor och den tid du tillbringar i liften anmärkningsvärt angenäm. Dessutom är terrängen utmanande och mångsidig och antalet åkare per kvadratkilometer så få att du snart glömmer att de andra ens existerar. Vem vill inte ha mer av det?
GUIDE GOLDEN
Ta dig hit: Flyg med en mellanlandning till Calgary i Kanada. Golden är beläget på 800 meters höjd i Columbia Valley, och ligger fyra timmars körning väster om Calgary, och två timmar öster om Revelstoke.
Invånare: 3 700.
Språk: Engelska.
Valuta: Kanadensiska dollar (CAD).
Tidsskillnad: -9 timmar.
BOENDE
Kicking Horse Mountain Resort
Högklassig skidanläggning i Klippiga Bergen, beläget ungefär 400 meter ovanför staden Golden. Nås med buss, bil eller resortens egna shuttle-bussar. Fem liftar, 120 nedfarter och en fallhöjd på 1 315 meter. I genomsnitt 7,3 meter snö faller här varje säsong.
1500 Kicking Horse Trail
kickinghorseresort.com
Glacier Mountaineer Lodge
Glacier Lodge erbjuder äkta ski in-ski out-läge vid liftarna, bara ett stenkast från Goldens utbud av butiker, restauranger och barer. Rymliga sviter utrustade med kök och öppen spis. Faciliteter som ångbastu, gym, badtunna och skidrum med torkmöjligheter.
Lediga rum & priser
1549 Kicking Horse Trail
kickinghorselodging.com/glacier-mountaineer-lodge
Cedar House
Gudomlig tillflyktsort fem minuter söder om Golden. Lyxiga stugor utspridda på ett tio hektar stort skogsområde, var och en med fullt utrustat kök, badtunna, öppen spis och grill. (Framröstat till nummer ett i hela British Columbia i kategorin ”Specialty Lodging” hos Tripadvisor).
Lediga rum & priser
735 Hefti Road
cedarhousechalets.com
MAT & DRYCK
Whitetooth Mountain Bistro
Mysigt inredd krog i downtown Golden som serverar en klassisk bistromeny med en tvist av ”comfort food”. Vunnit priser för både sin mat och sin digra vinlista från nordvästra Stilla havsområdet.
427 9th Avenue N
whitetoothbistro.com
Eleven22
Eleven22 återfinns i en K-märkt byggnad i hjärtat av Golden, och kännetecknas av sin originella, moderna ”comfort food”. Kocken och ägaren Konan Mar’s passion för den globala kokkonsten återspeglas i hans kreativt komponerade rätter.
1122 10th Avenue S
eleven22.ca
Cedar House Restaurant
Cedar House har återfunnits på listan “Top 50 places to eat in Canada” i tio år i rad, och är det självklara valet för fine-dining i Golden. I en avskild miljö finner du ett kök med fokus på ingredienserna – hållbart fångad fisk och kött från eko-bönder som sköljs ner med några av British Columbias allra finaste viner.
735 Hefti Road
cedarhousechalets.com
Whitetooth Brewing
Västkustinfluerat bryggeri med belgisk-inspirerad öl. Ölprovning erbjuds sju dagar i veckan.
623 8th Avenue N
whitetoothbrewing.com
River House Tavern and Café
Anspråkslöst häng för lokalbefolkningen. God stämning och högklassig pubmat samt ett stort sortiment av olika ölsorter.
506 8th Avenue N
facebook.com/Riverhousetavern
Arrangörer:
Purcell Heli-skiing purcellheliskiing.com
Adrenaline Descents backcountry touring adrenalindescents.com
Sorcerer Lodge backcountry touring sorcererlodge.com
Selkirk Lodge backcountry touring selkirklodge.ca
Golden Alpine Holidays Lodges’ backcountry touring gah.ca
Purcell Mountain Lodge backcountry touring purcellmountainlodge.com
Mistaya Lodge backcountry touring mistayalodge.co
