”Det är en katt”, sa Luis Valencia till tullen på gränsen mellan Mexiko och USA. Det var det inte.
I själva verket var det en tigerunge som satt på passagerarsätet i Valencias bil och det kunde tullpersonalen också fastställa. I förhör erkände sedan den 18-årige mexikanen att han köpt tigern i Tijuana i syfte att smuggla in den i USA. Han riskerar nu fängelse i upp till 20 år, medan tigerungen numera finns hos ett zoo i San Diego.
New York – du ständigt aktuella stad! Trenderna kastas om snabbare än vi hinner säga Tribeca – men vår korre Argot Murelius har koll på barerna, restaurangernam shoppingen och hotellen som det snackas om just nu.
Handskmakare med extra allt
LaCrasia
Hollywoodstjärnor, formel 1-förare, strippor, presidenthustrur, upploppspoliser, societetsdamer, brottare och showartister från Broadway till Vegas. Alla har de burit måttsydda handskar från legendariska LaCrasia, liksom Prince som slet ut 60 par fingerlösa spetskreationer per vecka under Purple Rain-turnén. (Exakt 1 440 par, ifall du undrade.) Att låta skräddarsy handskar är dock ganska frivolöst med tanke på shoppens hisnande utbud av färdigsydda kreationer; allt från långa, Jackie O’-eleganta operahandskar och ormskinnsexotiska fingervärmare, till Tom of Finland-fetischistiska lädergrejer och strassförsedda torgvantar.
270 West 38th Street, suite 1201
samt på Grand Central Station
People watching deluxe
Harry Cipriani
Harry Cipriani, eller Cipriani Uptown som det heter i folkmun, gör inget väsen av sig. Den anonyma krogen med venetianska anor och tyllgardiner ser ut att locka blåhåriga tanter efter en bridgeträff, det är burget, det är gammaldags, det är en egen liten värld av Upper East Side-flärd. ”Varför ska vi gå på det tråkstället”, suckade min vän nyligen innan han insåg vilka underbara spektakel som utspelar sig bakom de där mormorsridåerna. Allra bäst är det vid cocktaildags, precis då middagsruschen sätter fart och en kavalkad av välpolerade personligheter trillar in med skräddade manér. Ta en drink i baren och titta på folk, tjuvlyssna på deras konversationer och läppja på den guldkantade tillvaron som är klassiskt New York-förnäm. Negronin må vara dyr men den är starkare än bordsgrannens aktieportfölj och de friterade zucchinichipsen är gratis.
781 Fifth Avenue
cipriani.com
Fyra barer i en
Dear Irving
Kära Irving, vem är du egentligen? En framtidssträvande modernist eller en livsbejakande, art-deco pastisch? En bourbonläppjande, viktoriansk gentleman eller kanske rent av Marie Antoinettes förtappade själ? Du lockar med välkomponerade cocktails, så mycket vet vi. Ditt hem är dock en tidsresa genom fyra vitt skilda epoker. Du välkomnar oss in i en Don Draper-dröm med stänk av stiltrogen tre-martini-lunch, längre in i dina generösa lokaler doftar det av Gatsbys tygellösa jazzåldersglam, där uppmanar du oss att kuttra i halvprivata vrår, bakom glimrande pärldraperier. Din generösa bar är ett vykort från Abraham Lincolns tidevarv, ett saloon-inrett förmak med sammet och mörk boasering, och som om det inte vore nog har du slagit knut på dig själv och även installerat ett halvt Versailles med kristallkronor, speglar och sirligheter. Vid närmare eftertanke struntar vi i vem du vill vara, vi älskar dig som du är.
55 Irving Place
dearirving.com
Discokungens nya hotell
Public Hotel
År 1980 fick Studio 54:s discohit en fatal repa då skattmasen klurade ut att klubbens ägare Steve Rubell och Ian Schrager fifflat undan 2,5 miljoner dollar. Vinylen tystnade, danspalatset stängde och kändisarna förlorade därmed ett stamlokus. Dekadensmästarna Rubell och Schrager åkte dit för skattefusk, de satt på kåken i ett drygt år, när de friades hade de förstås förlorat sina alkoholtillstånd. Utan sponken gick det ju inte att starta någon ny nattklubb, de fann dock en lucka i alkohollagen – om de drev hotell var det fullt möjligt att få utskänkningstillstånd. Herrarna öppnade sålunda Morgans. Rubell dog fem år senare medan Schrager fortfarande är New Yorks mesta hotellkung. Public är hans senaste kioskvältare, perfekt beläget på Lower East Side, ett litet nöjesfält med ljusa, smakfulla rum, ett par stimmiga restauranger och tre barer (en på taket!), samt självklart en klubb för dans, performance, konst med mera.
215 Chrystie Street
Lediga rum & priser i New York
Presidentens paranta park
Wave Hill
Visst, Central Park är väl käckt, men det finns andra grönområden att upptäcka. Före detta privatresidenset Wave Hill är som gjort för en dagsutflykt bortom asfalten när löven börjar skifta färg. Det är en undangömd klenod snäppet norr om Manhattan, där sömniga Riverdale möter Bronx, en oas på en höjd med spektakulära Hudson River-vyer. Parkens böljande grönska vecklar ut sig i välmanikurerade gräsmattor, den spiller över vilda odlingar och slingrar sig rätt in i ett växthus med konstfulla bonsaier. Teddy Roosevelt bodde här som barn, Mark Twain hyrde ett av ägornas två gods några år innan J.P. Morgans affärspartner köpte det, under Andra världskriget flyttade den famösa dirigenten Arturo Toscanini hit. Bronx må låta långt bort men det är lätt att ta sig hit, vid vägs ände finns dessutom ett ståtligt kafé som serverar chic afternoon tea.
249th Street vid Independence Avenue
wavehill.org
Rat Pack revy
Sinatra Saturdays with Steven Maglio
Kom igen, det är ok att vara lite vuxen ibland, istället för att svepa burköl på en hipsterbar i Bushwick kan det väl vara skoj att läppja en fotbadsstor martini och uppleva lite old school-underhållning à la Frank Sinatra? Steven Maglio och hans elvamannaband spelar klockrena jazzstandards varje lördag på anrika, murriga Carnegie Club. Imponerande nog har de gjort detsamma sedan 2004, utan att ens revidera innehållet – varför ändra på ett vinnande koncept? Det är traditionellt New York-cabaret-svulstigt, det är en resa till Old Blue Eyes era och även om Maglio inte har blå ögon är han en mästerlig sångare som bjuder på en stilren smoking-vass show. Och på tal om smoking, Carnegie Club har cigarrlicens, ifall du letar efter ett Cohiba-värdigt ställe att puffa på.
156 West 56th Street
stevenmaglio.com
Brasseriet Aquavit öppnade för mindre än ett år sedan, men har snabbt blivit populärt bland kändisar, bland annat har Rihanna och Michael Fassbender dinerat på restaurangen, och nu har den även fått sin egen stjärnstatus i Guide Michelin.
Jag är väldigt stolt över att min svenska mat har uppmärksammats och belönats i London och glad över att nordisk matlagning får den uppmärksamhet som den förtjänar, säger chefskocken Henrik Ritzén.
Menyn innehåller bland annat ett traditionellt smörgåsbord med klassiskt svenska inslag som skagenröra, sill och gravad lax. Får du akut hemlängtan nästa gång du befinner dig i den brittiska huvudstaden så kan kanske ett besök stilla den värsta hungern efter Sverige…
Kuriosa: Den första Aquavit-restaurangen öppnade i New York 1987 och har sedan 2015 två Michelinstjärnor.
St James’s Market 1 Carlton Street, London
aquavitrestaurants.com
Paris? London? New York? Nej, Jakarta är vanligast på Instagram.
Efter ett år med funktionen ”stories” presenterar Instagram nu vilka platser som taggats flest gånger och statistiken visar att den indonesiska huvudstaden ligger i topp. Näst mest taggad är Brasiliens största stad, São Paulo, följd av New York, London och Madrid.
Med sina drygt 17 000 öar har Indonesien mer att bjuda på än sin mest berömda semesterö Bali. RES åkte till hjärtat av den indonesiska skärgården, klev på en båt och upptäckte paradiset personifierat bland vilda komodovaraner, rosa stränder och färgsprakande fiskar.
Text: Hanna Anfelter Foto: Linda Larsson
Båten guppar meditativt i takt med vattnets rörelser. Luften är ljummen och det är alldeles tyst och mörkt så när som på ljuset från stjärnhimmelen där vintergatan välver sig över de blinkande diamanterna. Jag står på däck och blickar ut i den svarta natten. Framför mig skymtar silhuetten av en grön vägg som reser sig som en jätte ur havet. Några röster bryter tystnaden. Det är våra guider, Victor och Andy, som viskar att det är dags. Klockan har ännu inte slagit fem när vi kliver ner i den lilla träbåten som tar oss intill strandkanten. Målet är att hinna till toppen av ön innan solen går upp. Klättringen är bitvis brant och även om det är okristligt tidigt dröjer det inte länge innan svettdropparna börjar rulla i pannan.
I takt med våra fötters steg smyger solen fram bakom horisonten och drygt tjugo minuter senare hälsas vi välkomna av det klotrunda ljuset. Andaktsfullt blickar vi ut över Padar Islands grönklädda kullar till tonerna av fåglarnas kvitter. En söt gräsdoft fyller våra näsborrar. Hela ön är täckt av ett finbladigt gräs.
– Titta där, säger Victor försiktigt och pekar mot ett träd där en hjort står och mumsar på kronans gröna blad. Som lokalguide och född och uppvuxen på grannön Flores är han här regelbundet, men det spelar ingen roll. Han slås varje gång av hur vackert och fridfullt det är.
Vi befinner oss i hjärtat av den indonesiska skärgården, i Komodo nationalpark. Parken som täcker en bit av kusten på ön Flores, de stora öarna Padar, Komodo och Rinca samt 26 mindre vulkaniska öar instiftades 1980 för att skydda och bevara områdets stora dragplåster – komodovaranerna, världens största levande ödlor – som lever fritt på flera av öarna, främst på Komodo och Rinca. 1991 blev parken upptagen på Unescos världsarvslista och sedan dess har bevarandearbetet utökats till att även omfatta livet under vattenytan.
Vägen ner från toppen går betydligt lättare, men den tar ändå sin lilla tid eftersom jag stannar till varje meter. Överallt ligger plastflaskor, papper och godispapper som jag plockar upp. Det finns en papperskorg nere på stranden men besökarna kastar likväl skräpet rätt i naturen, utan att tänka på att de förstör den skönhet som de kommer hit för att betrakta. Victor berättar att det är samma sak varje gång och i ryggsäcken har han alltid en tom plastpåse redo att fyllas.
– Vi har tyvärr ett stort problem med skräp i området. Vi har varken kunskap eller förutsättningarna för att ta hand om det på rätt sätt. Det finns ingen sopsortering och de flesta lägger skräpet på stränderna eller slänger det rätt i havet. Andy och jag försöker tillsammans med andra guider i parken att utbilda och informera lokalborna om problemet men det går långsamt. Vi tänker att om vi börjar med oss själva och vår familj skapar det förhoppningsvis ringar på vattnet. Man kan bara börja med sig själv.
Området kring nationalparken befolkas av fyra folkslag som trots olika religioner och sysselsättningar lever i samförstånd och med respekt för varandra.
Manggarai bor i bergen, arbetar som jordbrukare och är katoliker. Bajau, Bugis, och Bima bor längs kusten, arbetar som fiskare och är muslimer.
Lokalbefolkningens tolerans gentemot varandra beskriver ett Indonesien i stort. Även om statsreligionen är islam och 90 procent av befolkningen är muslimer, består den forne holländska kolonin och världens femte folkrikaste land av 300 olika etniska grupper med olika språk och religion.
Vid sidan av jordbruket och fisket växer turismen som inkomstkälla i området, men lokalbefolkningen har inte riktigt hängt med i den snabba utvecklingen.
– Huspriserna stiger, utländska investerare triggar upp priserna och det är svårt för oss att bo kvar. Men vår regering är medveten om situationen och har satt upp vissa regler. Inga utlänningar kan komma och ta arbete som dykmästare eller guide. De yrkena är reserverade för oss, berättar Victor.
Turismen som fenomen är dock ingen ny företeelse, även om den har förändrats på senare tid. Från att främst ha bestått av backpackers som kom med båt från Bali och reste runt på egen hand, är det nu fler och fler vanliga turister som hittar hit. Det rör sig främst om australier, spanjorer, holländare och tyskar som kommer med flyg till Labuan Bajo, på västra sidan av ön Flores, där de kliver ombord på en chartrad träbåt med full besättning, som tar dem med på en tvådagars guidad tur för att leta efter komodovaraner och dyka. Med sina drygt 17 000 öar är Indonesien världens största skärgård och det finns långt mer än Bali att upptäcka.
Tillbaka på båten väntar frukost, men först ett välbehövt dopp. Vi hoppar i det klara vattnet direkt och från däck och tar oss upp igen via båtens stege i trä. Medan badkläderna hänger på tork njuter vi av färsk frukt, rostat bröd och äggröra. Samtidigt lättar båten ankar och tuffar vidare på det kristallblåa havet.
Efter någon timme kliver vi iland igen. Det är dags att utforska ön som har gett parken sitt namn, Komodo Island, verklighetens Jurassic Park och hem till ett tusental av parkens totalt cirka 5 000 komodovaraner, Komodo dragons. Tre rangers, parkvakter tillika bodyguards, möter upp oss och ger instruktioner; inga höga rop eller för mycket prat, släng inget på marken, ta inget annat än bilder, håll ihop gruppen och gå på led. En ranger går alltid först, en i mitten och en längst bak.
Komodovaranen är världens största ödla och kan bli upp till tre meter långa och väga 90 kilo. De är köttätare men sväljer sitt byte levande och äter det mesta som kommer i deras väg – vattenbuffel, orm, hjort och vildsvin. De drar sig inte för att äta människor om de känner sig hotade. Chefsrangern Darman berättar att det för några år sedan var en incident där ett barn i en närliggande by blev uppätet. Det gäller med andra ord att hålla sig lugn och respektera reglerna. Alla rangers är utrustade med en stav med en klyka i ena änden som de kan använda om drakarna går till anfall. För att bli en ranger måste man vara 18 år fyllda och genomgå en sexmånaders utbildning. De flesta kommer från byn på ön eller från grannön Rinca.
Vi går tillsammans på rad längs med stigen som är kantad av grönska. Värmen är tryckande och får luften att dallra. Jag känner mig småpirrig och även om jag gärna vill se en livs levande varan, är jag samtidigt en aning rädd. Jag håller mig långt fram i ledet, nära förste rangern Darman, för säkerhets skull.
Eftersom det handlar om vilda djur finns det aldrig någon garanti att få syn på någon, men vi har tur. Efter bara några minuter ser vi hur en mindre varan springer in bland träden framför oss. Under ett skjul vid stranden ligger en fullvuxen varan och jäser. Den är extra rund och guiden berättar att hen troligtvis precis har fått sig något att äta. Vid ”vattenhålet” där öns andra vilda djur samlas för att dricka vatten, ligger två vuxna drakar alldeles blixtstilla. Det är mitt på dagen och värmen gör dem trötta. Flera i sällskapet går farligt nära för att ta kort på djuren, och fotografera sig tillsammans med dem. Själv håller jag mig på avstånd. Det är vi som är på besök i deras naturliga miljö och inte tvärtom. De flesta guider delar den uppfattningen och ser till att ingen kommer för nära, men ibland tar lusten att tillfredsställa turisterna över. När vi några timmar senare befinner oss på Rinca Island på jakt efter fler komodovaraner, hittar vi ett helt gäng vilandes vid foten av en rangerstation. De ligger alldeles stilla, till synes ointresserade av omgivningen. Det är flera grupper som står och tittar på dem när en ranger plötsligt slänger ut några matbitar till drakarna som genast reser på sig och roffar åt sig maten. Det går snabbt och på bara några sekunder pumpar adrenalinet hos de flesta runtomkring som med spänning väntar på att få se ett slagsmål, redo med kamerorna i högsta hugg. Jag drar mig därifrån. Det fantastiska med vilddjurslivet är just att det inte kan styras, det sker på djurens egna villkor och därför är det också essentiellt att inte lägga sig i det. Föreställningen som utspelar sig framför våra ögon är ett bevis på den sköra relationen mellan utbud och efterfrågan. Turisterna vill åka härifrån med häftiga berättelser och guiderna vill ha nöjda kunder. Frågan är vem som vinner.
Komodos nationalpark har i en global omröstning blivit framröstad till en av världens ”sju nya naturliga underverk” och utöver komodovaranerna lockar livet under vattenytan. Vi lägger ankar på lämpligt avstånd från Pink Beach som är paradiset personifierat. Den rosaskimrande stranden får sin färg från små mikroskopiska djur som lever på korallerna, och som när de dör sköljs upp på stranden och blandar sig med den vita sanden. Jag hoppar i direkt från båten och upptäcker en hel värld av exotiska fiskar i olika färger och former under vattenytan. Det är som att flyta runt i ett enormt akvarium fullt med koraller, papegojfiskar och clownfiskar. En lejonfisk svävar majestätiskt framför mig. Det är lätt att glömma bort tiden i vattnet och efter ett tag ropar Victor och Andy på oss. Tidvattnet är på väg och jag simmar runt revet och låter mig föras framåt med strömmen. Ett dygn har snart passerat sedan vi steg ombord på båten i Labuan Bajo och det är dags att bege sig tillbaka. Vi lägger oss på däck och njuter av dagens sista solstrålar. Ett delfinstim gör oss sällskap en bit på vägen innan de dyker ner under ytan och försvinner ur vårt blickfång. Det har varit ett minst sagt magiskt dygn. Att vara ute till havs, mitt i naturen långt bort från allt vad civilisation och uppkoppling heter påminner mig om naturens skönhet och skörhet och viket ansvar vi har för att bevara allt det vackra vi drömmer om att se.
Nästa dag landar vi på Lombok, en ö som ligger öster om Bali, i provinsen West Nusa Tenggura. Solen skiner när vi hoppar in i taxin och rullar iväg på den enfiliga motorvägen. Från bilfönstret skymtar vi kossor, barn som leker, män och kvinnor som arbetar på risfälten och små skjul där det säljs frukt och grönsaker. Plötsligt börjar det att regna och på bara några minuter har himlen öppnat sig och vi hör knappt våra egna röster då dropparna smattrar som mindre kanonkulor på taket. Regnsäsongen är egentligen officiellt över men någon enstaka daglig skur dröjer sig kvar och målar ön intensivt grön. Lagom till att vi kommer fram till vårt hotell upphör regnet och solen tittar fram igen. Vi tillbringar eftermiddagen i liggläge i hotellets solstolar med blicken fäst i palmernas skuggande tak. På kvällen äter vi middag på stranden. Grillad fisk, krispiga grönsaker, tempe – nationalrätten gjord på fermenterade sojabönor – och marinerad tofu ställs fram på borden medan solen går ner och lämnar plats åt den stjärnklara natten.
Med en yta nästan lika stor som Balis är Lombok sin grannes raka motsats. Massturismen har ännu inte hittat hit, vägarna är enklare, utbudet mindre, lyxhotellen frånvarande och naturen desto mer närvarande. De långa orörda stränderna lockar surfare på jakt efter den perfekta vågen och i den inre delen av ön ligger Indonesiens näst största aktiva vulkan Mount Rinjani, eller Ganung Rinjani som den också kallas. En plats på kartan som lockar äventyrsresenärer för en vandring upp till toppen eller bland floderna och vattenfallen vid bergets fot. Två av öns mest kända vattenfall, Sendang Gile och Tiu Keelep ligger intill den lilla bergsbyn Senaru och efter den avkopplande dagen på strandhotellet på öns västra kust beger vi oss norröver för att ta oss en titt på dem. Det första vattenfallet, Sendang Gile ligger bara femton minuters promenadväg bort, nedanför stentrappor som löper genom den prunkande regnskogen. Några apor slår följe med oss en bit men de är kameraskygga och försvinner in i träddjungeln så fort jag försöker fånga dem på bild.
Just som vi har nått fram till fallet som forsar nedåt från 30 meters höjd öppnar sig himlen och ett skyfall sköljer över oss. Vi tar skydd under ett tak där några män sitter och spelar domino, till synes helt oberörda av regnet. Tanken var att vi skulle fortsätta mot Tiu Kelep, det större vattenfallet längre bort, men vi blir hindrade av det kraftiga regnet. Floden som man måste gå över för att komma vidare har svämmat över och guiden vågar inte riskera att vi kan sköljas med. Istället sitter vi kvar under taket. Vi tar fram de friterade tempekakorna, inköpta av den kvinnliga försäljaren som satt vid ett av trappstegen på vägen ner, och mumsar i oss dem medan vi väntar på att regnet ska avta. Efter ett tag ger vi upp och beger oss till hamnen där en båt väntar för att ta oss till Giliöarna, tre små paradisöar utanför Lomboks kust där tiden sägs röra sig långsamt. Inspirerade av de stora drakarna planerar vi att jäsa på stranden ett par dagar.
Guide Indonesien
Snabbfakta
Invånare: Cirka 257 miljoner.
Språk: Bahasa Indonesia, men det talas också engelska, holländska och en rad dialekter varav javanesiska är den mest utbredda.
Valuta: Rupiah.
Visum: För en vistelse under 30 dagar behövs inget visum, men ett pass giltigt minst sex månader efter inresa, samt bevis på en returbiljett.
Ta dig dit: Emirates flyger till Jakarta och Bali via Dubai. Från och med sommaren 2017 har de har utökat sina flygningar till Bali med en andra avgång som innebär ännu bättre anslutning för resande som flyger mellan Arlanda och Dubai och sedan vidare till Bali.
Ta dig runt: Garuda Indonesia är Indonesiens nationella flygbolag med många avgångar och inrikes destinationer som gör det enkelt att utforska stora delar av landet. Båt för resande mellan öarna. På fastlandet rekommenderas buss eller hyrbil.
Hotel Indonesia Kempinski
Ett historiskt lyxhotell beläget i centrala Jakarta, mittemot den berömda rondellen med Välkomststatyn som restes för att hälsa deltagarna välkomna i det fjärde asiatiska världsmästerskapet 1962. Rummen är rymliga och modernt inredda och badrummen är utrustade med japansk teknologi. På hotellets tak finns ett spa och en pool med utsikt över Jakartas skyskrapor. Ett tips är att gå upp en kvart tidigare än du hade tänkt. Frukostbuffén innehåller nämligen allt du kan tänka dig och charmar vilken frukostälskare som helst. Dubbelrum från cirka 1 800 kronor per natt.
Jl. MH Thamrin No. 1, Jakarta
Car Free Sunday
Varje söndag mellan klockan 06.00–11.00 stängs gatorna Jalan Sudriman och Jalan Thamrin av för biltrafik och lämnar plats åt tusentals jakartabor som kommer hit för att springa, cykla, promenera eller skejta tillsammans med vänner och familj. Det som från början var ett initiativ från regeringen för att få bukt med stadens luftföroreningar har förvandlats till en mycket uppskattad tradition och en riktig folkfest.
Komodo National Park
Från hamnen i Labuan Bajo eller Bima avgår chartrade båtar som tar dig med på en tvådagars kryssning med en övernattning på båten. Den vanligaste typen är en indonesisk träbåt med sex spartanska hytter under däck och med en besättning på två till fyra personer. Målet är att se komodovaraner och att dyka och turen inkluderar stopp på Padar island, Komodo, Rinca och Pink beach. Priserna varierar men ligger på runt 2 500 kronor och inkluderar alla måltider plus dryck. Räkna med en inträdesavgift till parken på cirka 100 kronor som betalas sparat. Sen tillkommer en kostnad om du ska dyka, snorkla, fota eller filma i parken från cirka 30 kronor styck.
komodonationalpark.org
Boende
Holiday Resort Lombok
På öns västkust, intill den populära stranden Senggigi ligger Holiday Resort Lombok där du bor omgiven av en grönskande trädgård och palmer. Rummen är enkelt inredda men rena och fräscha och med balkong eller en liten terrass. Här finns ett fint poolområde och längs med stranden ligger små restauranger och kaféer och surfskolor för den som är sugen på att lära sig att surfa. Dubbelrum med balkong eller terrass från cirka 900 kronor per natt.
Jl. Raya Senggigi Mangsit, NTB, Senggigi, West Nusa Tenggara
Sendang Gile och Tiu Kelep vattenfall
Två av Lomboks mest kända vattenfall ligger med gångavstånd från bergsbyn Senaru. Genom en prunkande djungel promenerar du ner för en stentrappa till det första vattenfallet, Sedang Gile. Det är lättillgängligt och tar cirka 15 minuter att komma dit. Det andra fallet, Tiu Kelep ligger cirka 45 minuters promenad därifrån och kräver lite mer vandringsvana. Vägen korsar bland annat en forsande flod och stora stenar.
Strax utanför Lombok ligger Gili-öarna – Gili Air, Gili Meno och Gili Trawangan – tre mindre öar som nås med båt från Lombok (cirka 15 minuter) eller från Bali (cirka två timmar). Från att främst ha använts för kokosnötsproduktion och fiske av lokalbefolkningen, upptäcktes öarna runt 1980-talet av en mindre skara resenärer som sökte sig bortom Balis puls. Alla tre öarna är små – gili betyder ”liten” på sasak, det lokala språket som talas på Lombok. Öarna omgärdas av restriktioner vilket innebär att inga hus får byggas högre än två våningar, det finns inga privata stränder och biltrafik är förbjudet. Vägarna består av sand och du tar dig fram med hästskjuts, cykel eller till fots. Gili Trawangan är den större av de tre och har störst utbud på restauranger, kaféer och hotell. Gili Air lockar fler backpackers och Gili Meno marknadsförs som den romantiska ön för nygifta på smekmånad.
Hotel Ombak Sunset
På den västra sidan av Gili Trawangan, på lagom avstånd från restaurangerna, barerna och kaféerna på huvudgatan, ligger Hotel Ombak Sunset. Ett charmigt hotell i traditionell arkitektur där de små låga mörka trähusen gömmer sig bland prunkande trädgårdar. Från stranden blickar du över Balis högsta topp, Mount Agung och i vattnet står den instagramvänliga gungan som lockar hit folk från hela ön för en sving i solnedgången. Dubbelrum med balkong från cirka 1 700 kronor per natt.
Gili Trawangan, West Nusa Tenggara
Lediga rum & priser
Utanför Gili-öarna finns det fantastiska snorkel- och dykplatser där du simmar bland färgstarka fiskar och koraller och där chansen att få se havssköldpaddor är stor. Båtturer avgår från alla tre öar. Längs med huvudgatorna finns flera aktörer att välja bland, exempelvis Blue Marin Dive resort som har sin flaggskeppsbutik på Trawangan.
bluemarlindive.com
Berlin, Turin och San Diego. Ernest Hemingway kan han förstås inte slå på fingrarna, men Oscar Wilde har nu även han en ansenlig skara pubar och barer uppkallade efter sig.
Den senaste i raden slog nyligen upp dörrarna nära Empire State Building på Manhattan. Oscar Wilde Pub lockar med en inredning i bästa viktoriansk stil och en 36 meter lång bardisk – längst i New York.
45 West 27th Street, New York
Fem mil ut i havet och 24 meter över vattenytan. Hotellet Frying Pan Tower utanför North Carolinas kust i USA är inget för den som lider av lappsjuka eller höjdskräck.
Men för den som söker en unik och oförglömlig hotellupplevelse är den gamla fyren ett säkert kort. Priset för en vistelse med tre övernattningar är dryga 5 000 kronor och besväras man av sjösjuka kan det vara värt att lägga till några tusenlappar för helikoptertransfer. Som gäster hjälps man sedan åt att laga till måltiderna av det som finns i fyrens kyl och skafferi – eller så bokar man hotellets kock. Frying Pan Tower har plats för åtta övernattande gäster och utöver 360 graders panoramautsikt erbjuds bekvämligheter såsom internet, digital-tv, biljardbord och teleskop.
Den som missat sommarens dänga, Despacito, har inte semestrat på den här planeten i år. Remixen av Luis Fonsi, Daddy Yankee och Justin Bieber har blivit en global hit.
Låten är som bekant på spanska och Luis Fonsi och Daddy Yankee har sina rötter i Puerto Rico. Titeln betyder ”långsamt” men turisterna verkar göra det motsatta och skyndar mangrant till den nordamerikanska ön. Ön upplever en ökning av turister med 45 procent, vilket borde ses som något slags rekord i sammanhanget.
Har du 25 miljoner över och alltid drömt om att äga en lustyacht så kan det här vara något för dig.
Sverige ska bli testmarknad för ett projekt inom delningsekonomin – som AirBnB och Uber – fast i det högsta lyxsegmentet. SeaNet heter företaget som erbjuder vanliga svenska multimiljonärer möjligheten att leva som en miljardär. Genom att dela på en 29-meters yacht värd 100 miljoner, så kan du åtnjuta upplevelsen för bara 25 miljoner – per år. Då får du tillgång till flytetyget sju veckor per år. Driftskostnad på 1,2 miljoner kronor tillkommer årligen, men då ingår ju faktiskt även privat kock och en besättning på fyra personer. Som hittat?
Det är svårt att misslyckas med restaurangbesöken i Bangkok, men även om du är i en av världens bästa matstäder så vill vi inte att du missar de här på ditt nästa besök.
Paste
Paste är tämligen nyöppnad och ligger på tredje våningen i köpcentret Gaysorn och serverar enkel och fräsch thaimat. Här dinerar du antingen vid ett vanligt bord eller i en av de små alkoverna vid de enorma fönstren med utsikt över köpcentret Central World. Komplexa och sprakande smaker skapas av härliga blandningar av ingredienser, som till exempel anksalladen som serveras med bananblomma, koriander, chili, litchi, vita sesamfrön, gurka, rostat ris, rostade kokosskivor, böngroddar, stekt vitlök, små bitar av sjögräs, schalottenlök och vietnamesisk mynta – utsökt!
Gaysorn köpcentrum, tredje våningen, 999 Ploenchit Rd.
pastebangkok.com
The Never Ending Summer
Det smöriga namnet gör inte rättvisa åt denna thairestaurang som är överraskande sofistikerad och belägen i en före detta lagerbyggnad vid Chao Phraya-floden. Häng med Bangkoks coolaste människor och ät traditionella thailändska maträtter som kuber av vattenmelon med en torr ”dressing” av fisk, socker och friterad schalottenlök, eller en smakrik grön curry med fläsk och färsk thailändsk chili.
41/5 Charoen Nakorn Rd
facebook.com/TheNeverEndingSummer
Sala Rattanakosin
Sala Rattanakosin har en av de mest ikoniska utsikterna över Bangkok. Restaurangens två våningar erbjuder platser både inomhus och utomhus samt en suverän takterrass. Här serveras en blandning av internationella maträtter och ett varierat utbud av traditionella thaifavoriter. Restaurangen ligger vid flodkanten, mitt emot Gryningstemplet Wat Arun och ägaren till boutiquehotellet har gjort det bästa av det fantastiska läget med en vägg helt i glas som tillvaratar den magnifika utsikten.
39 Maharat Road Tha Thien
salaresorts.com/rattanakosin/dine
Soul Food Mahanakorn
Hälsosamma ingredienser, genuin matlagning och seriösa drinkar är slagorden för restaurangen och cocktailbaren Soul Food Mahanakorn. Beläget i det populära området Thonglor, serverar köket genuin thaimat med kött, skaldjur, curry, grönsaker, nudlar, sallad och tilltugg. Soul Food Mahanakorn bryr sig om råvarorna, som ofta kommer från mindre gårdar i nordöstra Thailand. Menyn är säsongsanpassad.
56/10 Sukhumvit Soi 55
soulfoodmahanakorn.com