My Website

Blog

  • Tusen hårdrockare intog Alperna

    Tusen hårdrockare intog Alperna

    Så har du aldrig sett Aostadalen förut: grönskande dal vid Courmayeur förvandlat till hårdrocksmecka.

    De flesta av oss har säkerligen slappat, badat och ätit gott under semestern. Vissa hurtiga har kanske vandrat, cyklat eller campat.

    Ett minst sagt annorlunda summer camp ägde rum i italienska Aostadalen i slutet av juli då ett tusental hängivna rockers samlade sitt band, Rockin’1000, vid foten av Mont Blanc invid Courmayeur. Där spelade världens bokstavligen största rockband i perfekt synk samtidigt – cirka trehundra trummisar, trehundra basister, tvåhundrafemtio sångare, trehundra gitarrister och ett femtiotal keyboardister.

    Rockin’1000 har hittills över 50 miljoner visningar på Youtube. Kanske kan ännu en viral succé ge idéer om hur man kan njuta av en hejdundrande vacker omgivning på nya sätt?

     

     

     

  • 7 hetaste tipsen i Paris just nu

    7 hetaste tipsen i Paris just nu

    Planerar du en weekendresa till Paris? Om inte – tänk om! De här godbitarna vill du inte vara utan! RES medarbetare Victoria Machmudov bor i ljusets stad, Paris, på obestämd tid och arbetar som frilansjournalist. Här är hennes – just nu – sju bästa tips till staden: 

    Boende

    Mob Hotel 
    – Nytänkare i hotelldjungeln 
    Mob är inte bara ett hotell, Mob är en upplevelse. Rakt ovanför Paris 18:e arrondissement, på fem minuters gångavstånd från den kända loppmarknaden i Saint-Ouen, hittar du denna pärla. Förutom tak över huvudet får du här tillgång till ett co-working-kontor, ett meditationsrum, en utomhusbio och annat smått och gott. Kan det bli bättre? Dubbelrum från cirka 1 000 kronor per natt. 
    4-6 Rue Gambetta, 93400
    Lediga rum & priser

    Bar & Nattliv

    Society 
    – Lovande klubböppning
    Paris senaste installation för det hängivna partyfolket är en klubb på fyra våningar i en gammal kasinolokal från 1930-talet. Society ligger i hjärtat av stadens 9:e arrondissement. Klubben invigdes tidigare i år med pompa och ståt, med den franska producenten Franck Roger som huvudakt. Framöver utlovas fler tunga bokningar och fest som heter duga.
    14 Rue Cadet
    facebook.com/societyparis9

    Maison Sage 
    – Kvällslig underhållning
    Denna cocktailbar i närheten av Place de la République har hög trendfaktor. Mellan onsdag och söndag är det fritt fram att testa flipperspel, foosball och allt annat som Maison Sage har att erbjuda. Sugen på en ny tatuering? En gång i månaden förvandlas lokalen till en tatueringsstudio. Håll utkik på de sociala mediekanalerna för mer info.
    15 Boulevard Saint-Martin
    maison-sage.com

    Le Poly 
    – Bar i tre plan
    Poly är platsen för de som är intresserade av allt annat än enkelspårighet. Baren ligger alldeles runt hörnet från metrostationen Strasbourg Saint-Denis och är uppdelad i tre olika utrymmen som används till att visa film, ställa ut konst och låta dj:s skapa kaos på dansgolvet. Dessutom finns en stor mingelvänlig terrass och en mathörna där man kan mumsa på varmkorv eller vietnamesiska mackor.
    110 Boulevard de Sébastopol
    lepoly.fr

    Mat & dryck

    Green House
    – Urban trädgård
    Den amerikanska kocken Kristin Frederick var den första att introducera food trucks i Paris, med den mobila restaurangen Camion qui Fume. Nu är hon aktuell med ett nytt koncept som lägger krut på färska, säsongsbaserade råvaror. Till sobanudlar, grönsakstempura och biff tataki finns ett urval av naturviner att prova i dryckesväg. Öppet tisdag till lördag för lunch och middag.
    22 Rue Crespin du Gast

    Pizzeria Popolare 
    – Ny trattoria i stan
    Radarparet Tigrane och Victor ligger bakom East Mamma, Ober Mamma, Mamma Primi och Biglove Caffè. Nu har de öppnat ännu ett ställe för italienälskare att bli eld och lågor över. På Pizzeria Popolare serveras burrata, risotto och autentisk napolitansk pizza. En margherita kostar så lite som en femtiolapp och i den tillhörande baren finns 600 olika italienska alkoholhaltiga drycker att välja bland. Öppet veckans alla dagar.
    111 Rue Réamur
    facebook.com/pizzeriapopolare/

    För fler tips: spana in vår Paris-guide. 

  • 6 kändisfavoriter i Los Angeles

    6 kändisfavoriter i Los Angeles

    I Los Angeles är chansen stor att stöta på en kändis. Men vill du öka dina chanser att få se Justin Bieber eller Miley Cyrus – då ska du hänga på dessa hotell, barer och restauranger.

    Ät

    The Nice Guy
    The Nice Guy är en favorit bland de unga kända i Hollywood: Gigi Hadid, Justin Bieber och Miley Cyrus syns ofta smita in och ut här. Stället är inrett som en scen ur Goodfellas, tänk gammal lyx med mjuka soffor och dov färgskala i oändliga nyanser av brunt. Håll dig till temat och beställ ”The Chairman”, whiskey och cola serverad i en fickplunta. Tänk på att det inte går att bara dyka upp hos Hollywood-maffian, både bar- och restauranggäster måste boka i förväg.
    401 N La Cienega Blvd, Los Angeles, CA 90048, USA

    Alfred Coffee
    Kafékedjan Alfred Coffee & Kitchen, i folkmun Alfred, finns än så länge bara i LA och expanderar i rekordfart, snart finns en Alfred i varje kvarter. Mest stjärnspäckat är Melrose-kaféet: här syns kändisar som Kendall Jenner, Emma Roberts och Henry Styles skynda ut med 10-dollarslattar i högsta hugg. Se upp Starbucks!
    8428 Melrose Pl, Los Angeles, CA 90069, United States

    Blind Dragon 
    Bara att lyckas hitta till entrén och ta sig in på detta heta men hyschade ställe är en bedrift, men väl inne är chansen stor att stöta på någon av Hollywoods unga stjärnor. Kendall, Cara och Miley fastnar ofta på paparazzibilder på väg in och ut från karaokeklubben. Att boka rum för att sjunga är inget måste, det går utmärkt att bara hänga i loungen och dricka sake-bomber.
     9201 Sunset Boulevard, West Hollywood

    Partaja 

    Doheny Room 
    I LA lägger man gärna till ”room” när man namnger barer, kanske för att det ska låta lite extra privat och lyxigt. Doheny Room känns faktiskt just så – diskret, dämpat och exklusivt i kontrast till andra glittrigt, klubbiga ställen i samma område. Här minglar kända stammisar som Hollywoodsvenskarna Alicia Vikander och Malin Åkerman med Winona Ryder och Leonardo DiCaprio. På en bra kväll det vill säga.
    9077 Santa Monica Blvd, West Hollywood, CA 90069, USA

    The Tower Bar
    Lyxiga Sunset Tower på Sunset Strip är ett klassiskt kändistillhåll och alla som är något i LA har någon gång satt sin fot på hotellet, om inte annat under Vanity Fair’s Oscars-fest som hålls här varje år. Tower Bar är öppen för alla så glid in lite diskret, byt några ord med hovmästaren Dimitri och beställ en dry martini. Eller varför inte boka ett bord och ta en Tower-burgare? Vill du se kändisar är det här du har störst chans att få utdelning, både i kvalitet och kvantitet.
    8358 Sunset Blvd, West Hollywood, CA 90069, USA

    Bo

    The Beverly Hills Hotel
    Att boka ett rum på anrika Beverly Hills Hotel är något de flesta av oss bara kan drömma om. Men även om du inte övernattar kan du få en smakbit av lyxen över dagen – spana på Hollywoods maktmänniskor i The Polo Lounge, häng vid poolen över en lunch på nyrenoverade Cabana Café eller fika i The Fountain Coffee Room och beundra den klassiska palmtapeten. Och glöm inte att köpa med en souvenir från hotellets söta butik. 
    9641 Sunset Blvd, Beverly Hills

    Lediga rum & priser

    För fler tips: spana in vår Los Angeles-guide. 

  • Hetast i Hamburg

    Hetast i Hamburg

    Ska du till Hamburg den närmaste framtiden så gör du gott i att låta detta hotell få husera din nattsömn.

    Detta är den Amsterdambaserade Entouragegruppens fjärde SIR-hotell som alla blivit uppmärksammande för sin avantgardistiska men smakfulla stil, ett hotell som vågar sticka ut hakan utan att kliva över gränsen. I Hamburg är man punktlig. Mer än punktlig. Och har man sagt att man ska göra något så gör man det. Det var något som pr-teamet från mer tillbakalutade Berlin fick erfara när hotellet skulle invigas. Då anordnades fest i dagarna två och hela Hamburgeliten bjöds in – med råge. Man räknade givetvis med det vanliga 20-procentiga bortfallet och att folk skulle dyka upp en-två timmar sent. Men man hade missbedömt sina gäster – hamburgarna stod mangrant på trappan för att komma in redan en halvtimme före utsatt klockslag. Men tack vare gästernas sinne för ordning och reda utbröt inget kaos, utan festen tog fart och förvandlades till ett grandiost party på en gång. Platsen i anslutning till den nya stadsdelen Hafencity är noga vald. I en gammal kontorsbyggnad med kanalen som granne har man slagit upp ett riktigt schysst designhotell med smakfulla inredningsval, yteffektiva rum och urtrevlig personal. Även om du inte bor här – missa inte att äta minst en middag i hotellets asiatiska restaurang Izakaya – en upplevelse för såväl gom som öga. Vi förutspår en lysande framtid för hotellet.

    Katharinenstraße 29

    Lediga rum & priser

     

     

  • Smaka på Palma de Mallorca – en gastroresa med lokal mersmak

    Smaka på Palma de Mallorca – en gastroresa med lokal mersmak

    Det är inte bara cavan som bubblar i Palma på Mallorca, utan även restaurangscenen. Här öppnas nya restauranger och barer i parti och minut. RES har gjort en djupdykning i stans mat- och dryckesutbud.

    Text: Anna Norström
    Foto: Pär Olsson

    Hotell i Palma

    Det är fredag i stadsdelen Santa Catalina och folk rinner ut och in ur stadsdelens saluhall.

    Det här är en foodies våta dröm. Marknaden har allt: vinbutiker med öns minsta naturvinsproducenter, osthandlare, fisk- och köttdiskar, skaldjursbar, blomsterbutik och till och med ett litet stånd där du kan skräddarsy din egen miniburgare.

    Vi köper bläckfisk och havskräftor ur en av fiskdiskarna. Det här är en av marknadens uppsidor – ”kom och köp!” – och få råvarorna tillagade i restaurangståndet på andra sidan korridoren. För hur många gånger har man inte besökt en matmarknad utomlands och bara gått och suktat? Inte i Palma. För 50 euros inköp tillagas råvarorna av de tre män som rattar ståndet med marknadens mest aktiva grillbord.

    Vad du vill! Vi tillagar allt, säger Juan som står i kassan.

    Det kostar 3–5 euro lite beroende på hur mycket mat du har med dig. Och det här som fenomen är Palma i ett nötskal. Att mötas över mat är nyckeln till det mesta umgänget för svenskar såväl som spanjorer. Det kan vara en tallrik av öns inhemska delikatess, den råa, bredbara sobrasadakorven, eller en rejäl portion paella och kanske lite tumbet, en slags lasagne med potatis, aubergine och röd paprika. Nej, i Palma går man sällan hungrig.

    Ett dygn senare förvandlas Santa Catalina-hallen till en festplats. Musiken är uppskruvad. Folk trängs utanför Bar Joan Frau för att knipa ett glas cava, och senare gå till en av områdets nattklubbar som öppnar tidigt för den partysugna publiken.

    Stadsdelen Santa Catalina är också hemkvarter åt många svenskar, både bofasta och på resa. Det går nu knappt att gå en meter innan klingande svenska hörs. På gott och ont. Här har priserna trissats upp. Numer kostar en färskpressad juice sjuttio kronor på något av de välpolerade nyöppnade ställena. Ändå avtar inte Santa Catalinas popularitet. Fortfarande är det knökfullt på restaurangerna vid kvällstid. På de allra mest populära haken rekommenderas gäster att boka minst tre dagar i förväg. Och det öppnar nya ställen i parti och minut. Som La Huella, en bistro startad av ett franskt brödrapar, som fastnade här på sin första resa till ön och blev kvar. Eller den lilla chokladbutiken några kvarter bort. Här gör den tyske dessertkocken Tino Wolter öns bästa choklad, Cachao. Chokladen är helt vegansk och innehåller inga tillsatser eller socker. Vilket har gjort den populär bland öns yogis – och stjärnkockar.

    – Folk ringer från Ibiza och beställer kilovis. Jag undrar ibland hur mycket choklad folk kan äta, skrattar Tino Wolter och visar runt bakom butiksdisken där all produktion sker.

    Innan han kom till Palma jobbade han på finkrogar i Berlin. Men när erbjudandet kom från det ö-baserade företaget B Connect kunde han inte motstå att få ta fram sitt egna chokladmärke.

    Allt görs för hand av honom själv. Och all smaksättning kommer dessutom från ön.

    Det är en ynnest att få jobba med så bra lokala produkter. Apelsinen, örterna och nötterna som jag använder har jag själv köpt direkt från bonden. Det är ovanligt att man arbetar från böna till chokladkaka men det gör jag. Hade det gått att odla bönor här hade vi tagit dem härifrån med. Men nu jobbar vi med produkter från Bali, berättar han.

    Men blir han aldrig trött på choklad? Tino Wolter skrattar. Nej, han har arbetat i tre år med att ta fram recept och varumärke, och har sedan dessa ätit mellan 50 och 100 gram choklad om dagen.

    Det märks att det finns ett sug efter lokalproducerade produkter. Mallorca har gått från att vara charterparadis till en lyxig och lättillgänglig destination. Vägg i vägg med Cachao ligger en liten ölbutik, Del Món, med över 300 olika sorter.

    Det finns nio olika ölbryggerier på ön och vi har en hel hylla med hantverksöl, berättar butiksinnehavaren.

    Även naturvin från ön säljer bra. Det finns också en lokal ginproducent, Gineva, som växer i popularitet på den gin- och tonicfrälsta ön. Kanske är det den stora andelen britter på ön som satt trenden.

    För de tre nationaliteter som älskar Palma mest är britter, tyskar och svenskar i nämnd ordning. Och turismens motor snurrar snabbare än aldrig någonsin förr. Det berättar Tobias Mohr, en tysk som tagit hela sitt IT-företag och flyttat till ön.

    Vi ses på splitternya Puro Beach Club Illetes, en strandklubb i regi av samma familj som driver originalet Puro, startat av en svensk affärsman för över tio år sedan.

    Säsongen hade knappt ens startat och vi märker redan en ökning med nio procent sedan förra året, berättar Puros delägare Iñigo Álvarez de Estrada.

    Och då var förra året en av de bästa säsongerna någonsin, tillägger han.

    Gästklientelet på Puro är ordentligt uppklädda för sitt strandhäng. Här kryssar långbenta kvinnor i baddräkter som kostat mer än skjortan. Högklackat är inga problem på den här strandklubben där man istället för sandstrand kan dyka rätt i havet från cementgjutna klippor. Det andas bohemisk lyx. På Puro blir man välkomnad både med vattenflaskor och fruktfat på sin solbädd. Någon har tänkt på detaljerna. Samtidigt så har Palmas strandklubbar ett visst lugn över sig.

    – Vi är allt annat än Ibiza, säger Iñigo Álvarez de Estrada. Här är det ingen hög musik och folk som skvätter vin omkring sig. Vi vill gärna vara sofistikerade.

    Trots att de knappt annonserat sin öppning av den här strandklubben så har det vällt in bokningar. Häromdagen när Tobias Mohr och hans fru kom för att sola fanns inte en enda solbädd ledig.

    Vi har rest hit i flera år innan vi flyttade hit. Det märks verkligen att Palma bara blir mer och mer populärt. Jag antar att folk reser hit istället för att åka till exempel Turkiet eller Egypten. En dag kan det flyga in 180 000 personer. Så det är klart att det måste öppna nya ställen hela tiden. Jag som ändå bor här har inte ens koll på vad som just haft premiär.

    Och bokningsläget för ön ser bra ut. Framförallt i Palma. Det sägs att 78 procent av beläggningsgraden redan är täckt för sommaren. På nya lyxhotellet Sant Jaume mitt i stan arbetar man för fullt. En av öns mest kända kockar, Tomeu Caldentey med en stjärna i Guide Michelin på restaurangen Bao, rattar restaurangen på hotellets tak. Han var också den första mallorkinska kocken på ön att få en stjärna i den prestigefyllda guiden. Men på Tomeu, som restaurangen heter, siktar han in sig på ett vällagat mellansegment.

    Lediga rum & priser Sant Jaume

    Det finns redan nio Michelinkrogar på ön. En restaurang har två stycken. Målet är inte att få stjärnor. Vi vill lyfta det mallorkinska köket fast med en modern tvist. Vi tar klassiker och uppdaterar dem, säger Tomeu Caldentey.

    På menyn finns räkor från Soller och den klassiska rätten ”svart fläsk” i ny tappning. Men det viktigaste är att köket jobbar säsongsmässigt.

    Det har aldrig öppnat fler restauranger i Palma än vad det gör just nu. Det är bra att konkurrensen är så pass hög för det höjer kvalitén i hela staden. Tomeu ligger på en av de mest kända gatorna i Palma. Vi måste vara riktigt bra på det vi levererar annars kommer folk välja något annat ställe, säger Tomeu Caldentey.

    Inne på nyöppnade Rosa Chica står köksmästaren rakryggad i kritvit kockrock. Personalen jonglerar brickor fulla med glas mellan borden och väntetiden på bord en lördag är minst en och en halv timme.

    På köttkrogen Patxi snett över gatan råder samma febrila aktivitet. Det är klart att man i Palma ses och umgås på lokal. En kväll behöver heller inte vigas åt bara ett ställe. Som traditionen här bjuder ringar man in minst tre-fyra ställen på en kväll. Och får man inte bord på veckans hetaste nyöppning så går det alldeles utmärkt att småäta sig runt på tapas tills efter midnatt.

    Salud! ropar ett glatt festgäng inifrån ännu ett ställe som bara för några veckor sedan var en butik.

    Krogtätheten och den höga kvaliteten är definitivt de främsta anledningarna till att besöka Palma.

    Guide Palma

    Snabbfakta: 

    Invånare: Cirka 870 000.

    Språk: Spanska och katalansk spanska.

    Valuta: Euro. Kontanter är bra att ha då alla mindre ställen inte tar kort.

    Tidsskillnad: Ingen.

    Ta dig dit: Direktflyg med Norwegian eller SAS från Stockholm, Köpenhamn och Oslo.

    Ta dig runt: Inne i Palma finns stadscyklar att hyra, vill man ta sig ut på landsbygden är hyrbil att föredra. Priser från cirka 100 kronor per dag plus försäkring.

    Bra att veta: Oftast stänger köken mellan 16.00 och 20.00 dagtid. Middagen intas sent, mellan 20.00 och 23.00. De lokala saluhallarna och marknaderna stänger generellt klockan 14.00 och håller oftast stängt på söndagar och måndagar. Den stora dagen för att besöka dem är lördagar då kan det vara kö till tapasbarerna. De mindre butikerna i Palma stänger för lunch cirka klockan 13.00 till 16.00. Dricks ingår ofta i servicen men 5–10 procent är kutym om man känner sig nöjd som gäst.

    5 x Matshopping

    Mercat de Santa Catalina
    Här i saluhallen sippas det på pyttesmå vinglas, det intas skinka och öns bästa sobrasadakorv hos Saglà, ostron öppnas för glatta livet över disk på Ca s’Ostra – och det botaniseras bland småskaliga producenter på Wine Industry. Santa Catalinas hall har allt man kan önska sig och lite därtill – det går nämligen att köpa fisk och skaldjur över disk och sedan få den tillagad på baren på andra sidan gatan för två till fem euro.
    Plaça de la Navegació, Santa Catalina.

    Cachao
    ”Från böna till chokladkaka”. Tino Wolter skapar den försvinnande goda chokladen Cachao. Produkterna är inte bara ekologiska utan även helt veganska. Vanlig choklad hettas upp under processen och det tillsätts socker och mjölk, men inte med/hos Cachao – vilket gör chokladen till rena hälsopillret. Produkterna skapas bakom butiken och finns på flera av öns finkrogar.
    Calle Cotoner 58, Santa Catalina
    cachao.eu/en

    Mercado San Juan
    I Palmas svar på Meatpacking District ligger saluhallen Mercado San Juan som öppnade för drygt två år sedan. Hit kan man komma för att ta en öl, några ostron, eller ta några timmar för att äta sig runt i de olika restaurangerna i miniformat. Här är man duktiga på underhållning i form av en ölfestival, livemusik eller något matlagningsvent.
    Calle Emperatriz Eugenia 6
    mercadosanujuanpalma.es

    Mercat de l’Oliviar
    Stans mesta matmarknad är hallen l’Oliviar. Här går det att vandra runt i timmar mellan oststånd, tapasbarer, olivhandlare och hantverksbutiker med lergods och flätade korgar. Många Palma-bor intar en sen helglunch här – och på lördagarna kan det vara kö till de mest populära ställena. Räds man inte en tidig måltid är det ett tips att komma tidigt.
    Plaça de l’Olivar

    del Món
    På del Món finns över 300 ölsorter. Det går alldeles utmärkt att provsmaka sig fram innan man köper sig ett sexpack i butiken. Ett stort plus är det rika utbudet av lokal öl från öns nio olika mikrobryggerier men här finns även cider, ekologiskt och naturligt vin samt likörer.
    Placa Navegacio 14b, Santa Catalina.

    Nyöppnat

    Amaya
    Amaya med knappt ett år på nacken är en restaurang med ”nya världen”-kök, där spanska smaker möter långväga influenser. Baren är en oas, lite som att kliva in i ett exotiskt växthus, och drinkarna härifrån går inte av för hackor. Bakom restaurangen står familjen Bürgel som sedan tidigare driver den populära sommarkrogen 1661 i Banyalbufar.
    Carrer de la Fàbrica 18, Santa Catalina
    amaya.one

    La Huella
    Hos det franska brödraparet som står bakom La Huella serveras frukost hela dagen. Något de – efter att ha bott i Australien, kände saknades i Palma. Kvällsmenyn byts dagligen utefter saluhallens utbud och kockens kreativitet. Ekologiskt från ön, och mycket grönsaker är temat. Till och med soffan på uteserveringen är klädd i grönt gräs.
    Carrer de la Fàbrica 43, Santa Catalina

    Tomeu
    Sprillans ny restaurang på taket av öns hetaste hotellöppning, Sant Jaume. För köket ansvarar Tomeu Caldentey som räknas till en av öns mest kända kockar. Han har arbetat på den restaurang som fick öns första stjärna i Guide Michelin och har sedan 13 år tillbaka en egen stjärnkrog, Bou. Maten på den nya restaurangen är typisk mallorkinsk med en tvist. Det finns även en cocktailbar och terrass som gjord för solnedgångar med balearisk house i bakgrunden.
    Calle Sant Jaume 22
    boutiquehotelasantjaume.com

    La Rosa Chica
    Vermuterian La Rosa är en av de mest populära krogarna i Palma. Nu har den ynglat av sig på en gathörna i Son Armadans. Den nya restaurangen är med sin uteservering större – och tokpopulär. Boka bord eller bered dig på väntetid om du vill sitta. På menyn står tapasmat: tortilla, grillad bläckfisk eller grillade gröna pimientospaprikor. Lyxig konservmat står också på menyn.
    Monsenor Palmer 5, Son Armadans

    Puro Beach Club Illetas
    Öns kända beachclub Puro tog i år över gamla Virtual club och har skapat en lyxig strandklubb i samma stil som originalet, tio minuters bilväg från Palma vid stranden Illetes. Till skillnad från sin systerklubb finns här ingen pool utan man badar direkt i havet, som en slags havspool. Med solbädden kommer vatten och ett fruktfat. Här gäller det också att boka i förväg då trycket varit högt redan på försäsongen.
    Passeig Illetes 60, Illetes
    purobeach.com

    Populära krogar

    Casa Maruka

    Typisk mallorkinsk restaurang är Casa Maruka med en drös lokalbor som stammisar. Menyn finns i tre delar: en som byts ut dagligen beroende på marknadens utbud, en del klassiker som alltid finns där och en där kocken Alberto experimenterar lite mer. Hans exfru sköter desserterna – äppeltarten med getostglass som tillval är ett absolut måste!
    Carrer de la Reina Maria Cristina 7
    casamaruka.com

    Marc Fosh
    Palmas mesta finkrog står kocken Marc Fosh för. Det är en av öns nio Michelin-restauranger och ligger inhyst inuti Hotel Convent de la Missió. Maten som serveras i avsmakningsmenyer är medelhavsinspirerad med en finare tvist, och även om det kan vara svårt att få bord rekommenderas en drink i den coola barmiljön intill restaurangen.
    Carrer de la Missió 7
    marcfosh.com

    Kuröbata
    Tokpopulära asiatiska krogen Kuröbata serverar japansk-koreansk fusionmat. Försvinnande goda dumplings, vårrullar och tataki i delvänligt format. Namnet är en påhittad ordlek där krögaren slängd in ett ”ö” som en flört med sin svenska publik. Missa inte deras roliga sakeutbud och välskakade cocktails med sting. Se till att boka bord i förväg.
    Plaça del Progrés 9, Santa Catalina
    kurobata.com

    Canela
    För en familjär och mysig restaurangupplevelse är Canela perfekt. Bästa platserna är de vid baren runt det öppna köket. Maten är spansk med roliga influenser utifrån. Som tomattartaren, en flört med råbiff, fast gjord på solmogna italienska tomater. Eller ibericofyllda vårrullar med dipp på mango. Vinlistan har också flera bra lokala producenter.
    Calle Sant Jaume 13
    facebook.com/canela.santjaume

    El Chaflan de Patxi
    Köttkrogen Patxi har ett mycket gott rykte. Så bra faktiskt att man måste boka bord minst tre dagar i förväg för att få äta deras någon av deras grillade köttbitar ”a la parilla”. I baren är det högre omsättning på sittplatserna så kommer du tid går det att få sig en munsbit här. Stammisklientel är högt, både bland internationella gäster och lokalbor.
    Carrer d’Espartero 28, Son Armadans

    Boende

    Cort
    Mitt emot stadshuset ligger boutiquehotellet Cort, med väggarna klädda i det mallorkinska tyget lenguas mallorquinas. Det finns bara ett dubbelrum här, resten är sviter. Toppsviten ligger inuti ett torn med privat terrass och egen jacuzzi. Stället öppnades för fyra år sedan och drivs av en norska. Dubbelrum från cirka 2 300 kronor per natt.
    Plaça de Cort 11
    Lediga rum & priser

    San Fransesc
    Hotell San Fransesc öppnade för två år sedan efter omfattande renoveringar där man tog stor hänsyn till den gamla palatsliknande byggnaden. Här finns 42 rum, en restaurang med bra rykte, takpool med tillhörande bar som kvällstid svidar om till sushirestaurang mellan tisdag och söndag. Dubbelrum från cirka 2 900 kronor per natt.
    Plaça de Sant Francesc 5
    Lediga rum & priser

    Can Alomar
    Ett boutiqehotell med oslagbar adress mitt i Palma stad är Can Alomar med två terrasser, en restaurang med Nikkei-inriktning till höger och på andra sidan med bar. Bakom stället står koncernen It som även i år öppnar Sant Jaume med restaurangen Tomeu. Dubbelrum från cirka 2 800 kronor.
    Carrer de Sant Feliu 1
    Lediga rum & priser

    Nakar
    Designhotell med en av Palmas bästa utsikter från takterrassen som också har en liten pool och är ett poppis drinkställe på kvällen. Rummen är stilrent inredda i ljusa färger och läget är pangbra – mitt i stan. Härifrån är det nära till restauranger och barer. Dubbelrum från cirka 1 700 kronor.
    Avenida de Jaume III 21
    Lediga rum & priser

    Cap Rocat
    Ett av stans allra lyxigaste hotell ligger inrymt i ett gammal fort söder om Palma stad. Här sover man bokstavligen med historiens vingslag. Det finns bara 24 rum och 22 av dem är sviter. Läget är lite undangömt vid en havsbukt som går att spana ut över från hotellets pool. Eget gym och tennisbana får man på köpet. Dubbelrum från cirka 7 200 kronor.
    Ctra de Cap Enderrocat, Cala Blava
    Lediga rum & priser

    Att dricka

    La Molienda
    Öns bästa kaffe serveras av baristorna inne på pyttelilla La Molienda. Urgoda bakverk där morotskakan sägs vara en av de bästa att matcha koppen med. Stället ligger lite undangömt på ett gatuhörn – men det är värt promenaden.
    Carrer del Bisbe Campins 11

    Brassclub
    Bli bordserverad hantverkscocktails här på en av Palmas proffsigaste barer. Brassclub fatlagrar sin egen Negroni och gör urbra drinkar för runt 100 kronor styck, som den på tequila, Frida Mule, en hommage till mexikanska konstnärinnan Frida Kahlo.
    Passeig de Mallorca 34
    brassclub.com

    Toque de Queda
    En bar inredd som om det vore ett vardagsrum. Tapas beställs på japanskt manér i ett anteckningsblock. På dryckessidan finns fler olika sorters bubbelvin att välja mellan. Stället stänger redan vid 23-tiden så kom tidigt.
    Carrer de Can Cavalleria 15b
    facebook.com/toquedequedamallorca

    Annibal 23
    En nyöppnad, pytteliten vinbar är Annibal 23 som har många ekologiska viner och runt fem röda och fem vita på glas som byts ut dagligen. Baren drivs av en fransman och publiken är ett potpurri av olika nationaliteter och onekligen populär bland öns svenskar.
    Calle Annibal 23, Santa Catalina
    annibal23.es

    Chapeau 1987
    Cocktailbar med pippi på whiskey. Bartendern här har vunnit Bacardis bartävling i år och sedan dess räknas baren till en av Palmas bästa. Låt bartendern skräddarsy en cocktail utefter preferenser, men välj med fördel någon av drinkarna med whiskey eller bourbon.
    Passeig de Mallorca 24
    facebook.com/Chapeau1987

  • Siciliens kök: Varmkorv med champagne

    Siciliens kök: Varmkorv med champagne

    RES stående matkrönikör Staffan Heimerson om hur man egentligen ska beskriva Siciliens kök. 

    Av: Staffan Heimerson

    ”Alla regioner har ett eget kök”, sa jag och lät motbjudande förnumstig. ”Jag har bara inte kommit på hur man beskriver Siciliens.”

    ”Så!”, sa min reskamrat och pekade i mot en gränd med namnet Via XXV Novembre. ”Läs skylten! Det är SÅ Sicilien är.”

    Jag läste och förstod någorlunda. Skylten sa: ”FRITTO & DIVINO”.

    ”Spänn ögonen och läs menyn under!”

    ”Jag bara gissar”, svarade jag. ”Fritto betyder nog friterad mat och divino står för ljuvligheter. Kanske.”

    ”Eller kanske inte. Men läs längre ner!”

    ”Du har rätt, signora. Det står: MACKOR OCH CHAMPAGNE. Regionens kök. Siciliens själ. Avanti!”

    Klockan var redan 9.30. Vi var i Cefalú. Vi hade redan avverkat Duomon, kyrkan i siciliansk barock, och vandrat i sanden på den halvmåneformade badstranden nedanför vårt hotell, vilket bar ett namn, som förde tankarna till folkrörelse-fix från 50 år tillbaka i tiden, Riva del Sole.

    Vi var verkligen värda ett glas champagne. (En beprövad iakttagelse: champagne smakar bäst på förmiddagen.) Till vår champagne åt vi en varmkorv med arancine, friterade risbollar. Prima. Ja, det finns verkligen regionala kök utan spridningseffekt överallt i världen. Det är i Skåne – surprise, surprise – vi äter skånsk kalops och i Piteå vi äter pitepalt. Inte tvärtom.

    I Frankrike lagas maten med smör i Normandie men med olivolja i Provence. I Tjeckien dricker alla öl, i Slovaken är det vin som gäller. Om ni äter gumbo med cornbread är ni garanterat i New Orleans och äter ni en chicken tikka med salmonella är ni i Kathmandu.

    I matens värld existerar gränser. Men nu i Cefalù ­– en arkeologisk pärla och badort sju mil öster om Palermo och platsen där stora delar av den underbara filmen Cinema Paradiso spelades in ­­– undrade vi: Är det egentligen nå’n skillnad på italiensk mat och siciliansk?

    O ja! Det finns på Sicilien, Medelhavets största ö, många rätter och recept som inte tar sig över Messinasundet. Jag upptäckte det dag två. Jag hade av fantasilöshet och lättja, och för att det är så gott, ätit pasta till varje måltid. Nu den fjärde var det pasta igen, och det blev spaghetti con le sarde; sardinerna var smaksatta med öns unika vildfänkål och av lök, pinjenötter och russin. Det smakar som det låter.

    Det sicilianska köket är resultatet både av öns råvaror och dess märkliga historia: den är präglad av härskare och kolonisatörer från det klassiska Grekland och kartager, fenicier och punier redan på 700-talet f.Kr. Senare av sikaner, sikeler och elymer, följda av romare, saracener, spanjorer, napolitanare och – mest överraskande – normander.

    Det är på Sicilien Europa, Mellanöstern och Nordafrika kolliderar och det är här världens allra första kokbok författats, Konsten att laga mat, av Mithaecus, en grek från Syrakusa, på 400-talet f. Kr. Och, tänkte jag, om jag äter mig runt ön kanske jag stöter på ”det nya saracenska köket” eller en ny-punisk konkurrent till Fävikens avskalade jämtska kök.

    Ja, minsann. I det gamla Ragusa i Siciliens sydosthörn fick jag bord på den tvåstjärniga Locanda Don Serafino, ett gammalt stall som inretts minimalistiskt. Det var skrämmande formellt i sin framtoning. Jag åt en finstämd kombination av ägg och tomatsås som sannolikt inte skulle kunna presteras någon annanstans. Det var också mycket sparris och smultron.

    Det sicilianska köket präglas annars av ett enkelt livsnjuteri, baserat på öns råvaror som körsbärstomater och kapris, svärdfisk, mandel, pistagenötter och saffran. Skalden Homeros besjöng det. Araberna kom med apelsiner och citroner, auberginer och sockerrör. Öborna fick smak för sötsaker, främst marsipan, och i gränderna i vilka jag vandrade bjöds överallt ut granite, isglass smaksatt med frukt.

    Aristokraterna åt förnämligt och de fattiga klasserna apade efter. Men av kostnadsskäl ersatte de köttet med aubergine och i stället för riven ost använde de brödsmulor. Det är detta fattigmanskök som ger det sicilianska köket dess särart.

    Sicilianarna är så fästa vid det att jag under en vecka i bil över hela ön såg mycket få pizzerior och inte ett enda McDonalds.

  • Deckarförfattarens favoritplatser i världen

    Deckarförfattarens favoritplatser i världen

    Deckarförfattaren Viveca Sten har inte bara stenkoll på Sandhamn där hennes fiktiva mördare går lösa, hon har även ett förflutet i resebranschen och tagit sig många varv runt jorden under årens lopp. Här är Viveca Stens bästa…

    … hotell
    – The Oriental i Bangkok är ett av mina absoluta favorithotell. Vi tillbringade vår smekmånad där och jag behandlades som en riktig prinsessa. The Langham i London är en annan favorit med en fantastiskt trevlig bar och perfekt centralt läge. Ett tredje alternativ är Badrutt’s Palace i St Moritz som har den bästa spaanläggningen jag någonsin besökt. Deras inomhuspool omges av enorma glasfönster med utsikt mot bergstopparna och i bakgrunden plaskar ett konstgjort vattenfall.  Dessutom har de en harpist i frukostmatsalen, bara en sådan sak.  

    Mandarin Oriental
    48 Oriental Avenue, Bangkok
    Lediga rum & priser

    Langham Hotel
    1C Portland Pl, Marylebone, London
    Lediga rum & priser

    Badrutt’s Palace Hotel
    Via Serlas 27, St. Moritz
    Lediga rum & priser

    … storstad
    – Jag älskar Berlin, jag studerade där på 1980-talet då muren fortfarande fanns och soldater med kulsprutor väntade på östsidan. I dag är Berlin mer aktuell än någonsin, det är en stad som vibrerar av energi och livslust. I varje kvarter hittar du coola barer, kaféer och affärer. Jag säger som John F Kennedy: ”Ich bin ein Berliner”.

    Hotell i Berlin

    … strand
    – Gibbes Beach på Barbados är en av de vackraste stränder jag någonsin besökt. Vattnet är turkost och temperaturen densamma som i luften – övergången från strand till vatten är helt sömlös. Min mans kusiner bor på ön så vi åker dit då och då. Det finns ingenstans jag hellre badar än på Barbados.

    … ö
    – Sandhamn, vad annars! Jag har varit på ön sedan jag var bebis, precis som min pappa och hans pappa. Det finns ingen plats på jorden jag längtar till lika mycket som skärgården. Det räcker med att jag går ombord på Waxholmsbåten så andas jag lättare.

    … kafé

    – Jag måste säga Starbucks eftersom de räddat mig så många gånger i så många länder! Jag tål nämligen inte mjölk och hos dem går det alltid att få en sojalatte.

    … bar
    – Cadierbaren i Grand Hotel! Utsikten mot kungliga slottet är oslagbar precis som deras dry martini. Hit går jag för både brunch, afternoon tea, cocktails och nattamat.

    … restaurang
    – Vi åt en alldeles fantastisk måltid på restaurang Supper i Åre häromveckan. Deras sydamerikanska kök är en ren njutning och modellen med att dela på olika rätter är väldigt tilltalande. På sommaren finns Supper lyckligtvis även i Visby för den som inte vill resa upp till Jämtland. Jag vill också slå ett slag för italienska Chalet Étoile i Cervinia som allmänt kallas för ”Ullas”. Det är en av de absolut trevligaste lunchrestaurangerna i Alperna. Om någon undrar om valet av restauranger speglar ett starkt skidintresse så är svaret JA!
    Parkvägen 3, Åre
    supper.nu

    … nattklubb
    – Hmm, nattklubbar är inte min starkaste sida men besöket på legendariska Annabel’s i London gjorde ett outplånligt intryck. Med ett överflöd av röd sammet, guldförgyllda attiraljer, dunkel belysning och flödande champagne uppfyllde det alla förväntningar och fördomar. Det var bara Grace Jones som fattades.
    44 Berkeley Square, Mayfair, London
    annabels.co.uk

    … park
    – Jag är väldigt förtjust i Drottningholmsparken som är en av Nordens vackraste och mest omsorgsfullt anlagda barockträdgårdar – den började faktiskt anläggas redan på 1600-talet. Min man och jag gifte oss i Drottningholms slottskapell så parken är en kär plats där jag promenerat och picknickat otaliga gånger.

    … butik
    – Sawgrass Mills utanför Fort Lauderdale är den ultimata outleten för alla som gillar att fynda. Där kan du hitta precis allting till osannolikt låga priser, från riktigt dyra märkesvaror som väskor från Gucci eller Saint Laurent, till katt- och hundprylar eller rosa peruker. Efter en heldag är man både pank och utmattad, men har kassarna fulla med fantastiska fynd.
    Sawgrass Mills, Sunrise, Florida
    simon.com/mall/sawgrass-mills

    … flygbolag
    – Haha, jag måste ju säga SAS där jag jobbade som koncernjurist hela 1990-talet, långt innan jag sadlade om till författare. Personalrabatten på den tiden, innan lågprisflygen gjorde sin entré, var grym och jag reste jorden runt för inga pengar alls.

    … pryl på resan
    – Öronproppar och Iphone – då klarar jag mig överallt!

    Aktuell med: Just nu redigerar Viveca Sten sin nya bok Sjörök – uppföljaren till Djupgraven, den första delen i den rysartrilogi för slukaråldern som hon skriver tillsammans med dottern Camilla. Därefter ska hon börja skriva på sin nionde kriminalroman – I fel sällskap – som utkommer 2018.

  • Färöarna – destination Kanskeland

    Färöarna – destination Kanskeland

    Vår blir till vinter, sommar till höst. Bara inom loppet av en timme. På Färöarna är det fortfarande naturen – inte människan – som bestämmer. 

    Text: David Grudd
    Foto: Elinor Wermeling

    Tidvattnet sköljer in. Förlänger fjorden och lägger den finkorniga sanden under ett turkost hölje. Än en gång växer lagunen Pollur fram. Omgiven av berg och kullar breder den ut sig i den grönskande dalen, längre och längre tills den nästan når fram till farstun på det djärvast belägna trähuset. Långt upp på Streymoy, den största av Färöarna, ligger den lilla byn Saksun. En medeltida kvarleva som i dag samlar en kyrka, tre gårdar med knappt ett dussin invånare och så lagunen förstås.

    Ett naturens underverk vars skönhet inte överträffas någon annanstans inom ögruppen. Ja, knappt utanför den heller. Det är åtminstone vad vi har fått höra. Själva kan vi inte säga så mycket om saken. Tanken var att vi under ebben skulle vandra i lagunen, men något kom visst emellan. Vinden pinar, nysnön yr. Över den mäktiga dalen lägger sig ett vitt täcke som döljer allt vad laguner och naturliga underverk heter. Vi hör fåren bräka, men vi ser dem inte.

    Dålig planering? Inte alls. På Färöarna går det inte att tala om dålig planering. För bara en stund sedan var här grönt som i Edens lustgård, nu är det snöstorm. På krigsmuseet på ön Vágar finns en bok skriven av en brittisk militär som var stationerad här under andra världskriget. Den heter Kansha – The Land of Maybe och titeln vittnar om en ovanligt träffsäker soldat. För Färöarna är verkligen ett kanskeland. Ska vi göra si? Kanske. Ska vi göra så? Kanske inte. Så här den andra dagen av vår vistelse på den, under den danska kronan självstyrande ögruppen har vi lärt oss att det är naturen som sätter dagordningen. Att det på förhand inte går att säga mer än kanske. Inte när de fyra årstiderna kommer och går fortare än du hinner äta en quattro stagioni.

    Farmors gamla kakel! Från flygplatsen på Vágar åker vi västerut på ön och anländer snart till byn Gásadalur. En plats som länge var en isolerad del av en isolerad ögrupp. För att nå byn var man tvungen att vandra över ett mer än 400 meter högt fjäll, men 2004 färdigställdes en tunnel genom berget som gör att resan från flygplatsen numera bara tar en kvart. En tunnel som förbinder Gásadalur med samtiden. Fast ändå inte. Vårt första möte med Färöarna berättar om en tid som stått stilla. Sedan någon gång på 1960-talet, bedömer jag när jag ofint sneglar in genom ett köksfönster. Sedan urminnes tider, ändrar jag mig till när jag tar ett steg tillbaka och betraktar byn mer övergripande. Solen skiner på de gräsbevuxna taken, speglar sig i det blanka havet som sträcker sig från byns strand bort till världens ände. I bakgrunden hörs hela tiden dånet från vattenfallet Molafossur. I övrigt är det tyst. Så där tyst som det annars bara blir när köksfläkten precis stängts av. Det är långt till nästa by, men tätt mellan husen. Som vår guide Elin krasst konstaterar:
    – Det vill till att man gillar sina grannar när man bor här.

    En bit ut i havet ser vi hur fåglarna cirkulerar över Mykines, den västligaste av Färöarnas 18 öar. Där har man funnit spår efter kornodlingar och stenmurar daterade till 600-talet. Då lär kelterna ha varit de första att slå sig ner på denna avlägsna plats ute i Nordatlanten, nästan mitt emellan Island och Shetlandsöarna. I dag bor det mest sulor och lunnefåglar på Mykines. De få mänskliga invånare som fortfarande finns kvar tar sig till och från ön med helikopter. Om det nu går det vill säga. I den vildaste delen av Kanskeland går det sällan som man har tänkt sig. Som den där julen då barnen på Mykines blev utan julklappar.

    Så slår vädret om igen. Från himlen faller plötsligt hagel över Gásadalur. Vinden rycker tag i gräset på taken, men mojnar nästan lika fort som den tilltog. Solen träder fram på nytt. Blixtlåset får arbeta för högtryck. Man blir inte riktigt klok på det här.


    Frida i Klaksvik är ett av Färöarnas mest populära kaféer. 

    När som helst når Färöarna en eftertraktad milstolpe. Allt tydde på att ögruppens 50 000:e invånare skulle ha fötts någon gång i början av 1990-talet, men så blev det finanskris i Europa och här slog den hårdare än på de flesta andra ställen. En olycka kommer ju heller aldrig ensam. I samma veva tog fisken slut. Med danska biståndspengar hade färingarna byggt upp en fiskeindustri som ögruppen mer eller mindre stod och föll med. När havet utfiskades slutade det förstås med det senare. Den föll pladask och många färingar tvingades att flytta utomlands för att kunna försörja sig.

    Regnet faller när vi promenerar längs den lilla gågatan i Tórshavn. ”Världens minsta huvudstad” är kanske också den mest färgglada. Blå hus, gula hus. Röda, gröna. Ju närmare vi kommer hamnen desto fler blir de kulörta inslagen och nere vid vattnet anar vi något som ser ut som ett arktiskt Nyhavn. Affärerna på gatan säljer kläder och souvenirer. I Heimavirkis Felags lilla butik turas ett kooperativ av kvinnor om att stå bakom kassan och sälja sådant de själva har stickat. Jag känner på en av tjocka tröjorna när en av expediterna kommer fram.
    – Som du kanske förstår, säger hon och pekar ut mot gatan, säljer vi många tröjor med tanke på vädret. Just den där har jag faktiskt stickat.

    Hon har bott här på Färöarna i hela sitt liv. Upplevt både goda och mindre goda tider. I dag är det mest gott, menar hon och grundar sin uppfattning på folkräkning. På att såväl turister som invånare blir allt fler.
    – Det där har gått i vågor. För inte så länge sedan blev vi bara färre och färre, men nu verkar det ha vänt. De unga flyttar till Danmark för att studera som de alltid har gjort, men i dag är det många som kommer tillbaka. Tórshavn är rena storstaden nuförtiden, det går inte att jämföra med när jag växte upp.

    Halvön Tinganes är den äldsta delen av Tórshavn. Redan på 800-talet instiftades det färiska landstinget här av norska vikingar och än i dag har området stor betydelse för Färöarna. I ett av Tinganes många röda hus sammanträder ögruppens regering, hjemmestyret, i ett av de mer sällsynta vita hittar vi ögruppens officiella turistbyrå – en organisation som får allt mer att göra. För även om fisket fortfarande är den utan jämförelse viktigaste näringen blir inkomsterna från turismen bara större och större. Antalet utländska besökare har ökat kontinuerligt sedan den senaste europeiska finanskrisen och uppgick förra året till över 100 000.

    Ett stenkast från hamnen, alldeles innan Tinganes breder ut sig, torkar fisken under takfoten på ett av de äldre trähusen. Fisken hängs upp som den är, utan att saltas – den delen tar havsluften hand om – och klarar sig sedan tills tiderna blivit sämre. Doften av mat sprider sig när Karí Kristiansen öppnar dörren till det mörkbruna huset. Den spektakulära naturen är givetvis turistbyråns främsta tillgång, men sedan en tid tillbaka finns även ett gastronomiskt trumfkort att spela ut. Nyligen tilldelades omtalade Koks ögruppens första Michelinstjärna och i kölvattnet av deras framgångar har fler ambitiösa restauranger öppnat, framför allt här i Tórshavn. Självförtroendet är på topp. Krögarna krånglar inte till det i onödan, i dag vågar de lita på det inhemska köket.
    – Att det finns fiskrestauranger här i Tórshavn igen säger egentligen det mesta, berättar Karí och dukar fram torkad fisk, späck och valkött. När jag var liten var det närmast otänkbart, ingen ville gå ut på krogen och äta fisk. Det åt man ju hemma varje dag.

    Karí är en av de där som har återvänt. Han arbetade tidigare på en krog i New York, men i den amerikanska metropolen var det ”alldeles för mycket folk” och han längtade hem till sina klippöar i Nordatlanten. Raest kallar han sin krog och det är färöiska för fermenterad. Som i sin tur är ett finare ord för rutten, tänker jag först, men lär mig snart att uppskatta delikatesserna. Fermenteringskonsten är djupt rotad på Färöarna. Fattas bara annat på en plats där det, trots omständlig väderlek, aldrig har regnat manna från himlen.

    Förutom havets jästa läckerheter står givetvis får på menyn – detta djur som det finns långt fler av än människor här på Färöarna – men också fermenterade grönsaker och som avslutning rabarberkräm med rosmarin.
    – Det är traditionella färiska rätter och vi vill utmana människor att testa den sortens mat, säger Kari innan vi stiger ut ur den lilla matsalen. För mig är det viktigt att våra traditioner inte glöms bort.

    En inställd lagunvandring är också en lagunvandring. Inte alltför nedslagna över de ändrade planerna möter vi upp Óli Rubeksen utanför hotellet som överblickar Tórshavn. Klädd för att klara det mesta hälsar han på oss med fast handslag. Bakom ett par röda glasögon träder en pigg blick fram och som mest entusiastisk blir han när han pekar mot stallet en bit bort. En av de bästa skildringarna av livet på Färöarna heter Atlantens cowboys och är skriven av Johan von Bonsdorff. Den börjar jag osökt att tänka på när Óli svingar sig upp till häst för att leda vårt sällskap från Tórshavn på den östra sidan av Streymoy till hans hem i Velbastaður på den västra. Måtte de ha tur med vädret, tänker jag och hoppar in i taxin.

    Bilen är snabbare än hästarna. När vi taxiburna anländer till Velbastaður är Ólis fru Anna ensam hemma. På spisen kokar kvällens middag, fem rätter som ser ut att inledas med det där valköttet jag nu fått smak för. Husesynen går fort. Det finns nämligen ingen anledning till att lämna köket. Inte med den utsikten. Genom det vida panoramafönstret ser vi havet rakt framför oss och i det två av ögruppens mindre öar – Hestur och Koltur. På den förra bor ett femtiotal människor, berättar Anna, på den senare en eller ibland två. Stämningen tycks vara något knepig där ute på Koltur.

    Utanför fönstret sticker snart en mule fram. En mule, en man och till slut en hel färöponny. Det betyder att vi snart är fulltaliga. Middagen kan börja. Mycket riktigt inleds den med val, som via torsk med äggsås sedan efterföljs av fårfiol. Óli Rubeksen är på gott humör. Varenda ingrediens på tallriken har sin historia. Varenda rätt sin berättelse. Vi serveras generöst med anekdoter om grannar och om präster och lektioner i traditionella färiska seder – ”så här skålar man”, ”så här äter man”, och så vidare. Nog är han en cowboy, Óli, om än allt annat än en tystlåten Clintan-typ. Innan vi lämnar middagen för att ta oss tillbaka till hotellet skickar han dessutom med oss några tips. ”De platserna måste ni bara besöka när ni är här”, säger han och vi tackar och tar emot. Se där, då var ju morgondagens plan spikad. Vi kanske ska göra det.

    Guide

    Snabbfakta

    Invånare: Knappt 50 000, varav omkring 13 000 i huvudstaden Tórshavn.
    Statsskick: Självstyrande, men tillhör Danmark. Färöarna är inte medlem i EU.
    Valuta: Dansk krona.
    Tidsskillnad: -1 timme.
    Ta sig dit: Flyg från Köpenhamn. Färiska flygbolaget Atlantic Airways har flera avgångar dagligen. Från flygplatsen Vágar till Tórshavn tar det omkring 40 minuter med bil eller buss.

    Boende

    Hotel Tórshavn
    Trestjärnigt hotell från 1920-talet med 43 rum, restaurang, bar och allt det där andra man kan förvänta sig av ett hotell. Men det är det utmärkta läget man betalar för här – Hotel Tórshavn ligger mitt i ”smeten”, endast ett stenkast från huvudstadens hamn. Dubbelrum från cirka 1 400 kronor natten.
    Tórsgøta 2, Tórshavn
    Lediga rum & priser

    Hotel Føroyar
    Zlatan, Westlife, Danmarks förre statsminister Anders Fogh Rasmussen. Av den stora tavlan i lobbyn att döma är det här hotellet kändisarna val på Färöarna. Hotel Føroyar är fyrstjärnigt och ligger på en höjd ett par kilometer utanför Tórshavn. Utsikten är fantastisk och byggnaden som rymmer 106 är inspirerad av traditionella färiska hus. Bill Clinton sägs ha varit särskilt imponerad av det gräsbevuxna taket. Dubbelrum från cirka 1 500 kronor natten.
    Oyggjarvegur 45, Tórshavn
    Lediga rum & priser

    Mat och dryck

    Etika
    Det är nästan chockerande att det här, i detta fiskeparadis, endast finns en sushirestaurang. Kanske skrämmer konkurrensen, för Etika är verkligen är något utöver det vanliga. Fantastiska råvaror ger fantastisk sushi. Missa inte.
    3 Áarvegur, Tórshavn
    etika.one

    Raest
    Ett utmärkt ställe att utmana sig själv och testa det säregna färiska köket. Fermenterat är temat i Karí Kristiansens menyer som serveras i en mysig och hemtrevlig miljö nere vid hamnen i Tórshavn.
    Gongin 8, Tórshavn

    Koks
    Äntligen! Efter att i flera år räknats som en av Nordens bästa restauranger fick Koks nu i år sin, och hela Färöarnas första Michelinstjärna. Koks, som serverar traditionell färisk mat i modern tappning, låg tidigare i Hotel Føroyars lokaler, men återfinns i dag en dryg mil utanför Tórshavn. Närmare bestämt i Kirkjubøur – byn som under medeltiden var Färöarnas biskopssäte och som bjuder på såväl historia som natursköna omgivningar. Och numera alltså även mat i världsklass.

     

  • Färre väskor försvinner

    Färre väskor försvinner

    Flygbolagen får allt bättre koll på bagaget. Knappt sex väskor per tusen passagerare under 2016 tappades bort, enligt Sitas årliga rapport.

    Det är den lägsta noteringen någonsin och en minskning med över tolv procent jämfört med året innan. De senaste tio åren har antalet försvunna resväskor minskat kraftigt och trenden väntas hålla i sig. Enligt rapporten beror det på att antalet väskor per resenär minskat till följd av högre check-in-kostnader, men även på att flygbolagen blivit bättre i sin hantering.

  • RES stora sommartävling är tillbaka!

    RES stora sommartävling är tillbaka!