Blog

  • Lesbos – en annorlunda grek

    Lesbos – en annorlunda grek

    Lesbos har varken stora hotellkomplex, shoppingcenter eller inkastare. Istället har hon miljoner olivträd, vildhästar, åsnor, sällsynta fåglar och ett av den grekiska övärldens bästa kök.

    Text: Elisabet García Dahlbäck
    Foto: Binge Eliasson

    Hotell på Lesbos

    Vi äter och dricker, och dricker och äter. Vi äter friterade zucchiniblommor, spenatfyllda piroger, grillade sardiner, bläckfisk, oliver, solmogna tomater, fetaost och tzatziki. Ölen är kall, besk och som gjord för att svalka strupen. En frisk havsbris tar tag i våra servetter som sakta dansar ner på gatstenarna där hamnens hemlösa katter väntar på att bli matade. I Molivos pittoreska hamn varvas tavernor med fiskebodar och frigolitlådor fyllda med dagsfärsk fångst. I en av fiskebodarna sitter Gregorio och väntar på sin tur. Han ska köpa tonfisken som till kvällen ska serveras på hans och hustrun restaurang i grannbyn Petra.


    Släck törsten på en av strandpromenadens barer intill Petra. 

    Lesbos är inte som andra grekiska öar, men så ligger hon också närmare det asiatiska fastlandet än det europeiska. En närhet som påverkat livet på många sätt. En titt i den historiska backspegeln visar på perioder då ön styrts av perser, atenare, romare bysantiner, venetianare, genuesare och turkar. Turkarna hade ön i besittning från 1462 fram till 1923 då Grekland officiellt tog makten över ön. Det nya landet bröt alla handelsförbindelser med Turkiet vilket gjorde att öns ekonomi kom att koncentreras till jordbruk. Det är därför hon är en av de grönaste grekiska öarna. Dessutom har Lesbos i tusentals år varit ett starkt kulturfäste där dramatiker, poeter, kompositörer verkat och undervisat. Odysseus Elytis, som 1979 fick Nobelpriset i litteratur, må vara den mest framstående kulturpersonligheten i modern tid – men det är poeten Sapfos kärleksdikter som gjort ön mest känd då hon anses vara den lesbiska litteraturens moder.
    Ön har inte saknat dramatik, hon har upplevt såväl massakrer som jordbävningar och under de senaste åren stora flyktingströmmar som ser Lesbos som porten till frihet. I dag har livet på ön i stort sett återgått till det normala, främst på grund av den överenskommelse som slöts mellan EU och Turkiet som ligger tvärs över havet. Närheten är påtaglig och när politiken inte sätter hinder besöks ön av många turkiska turister. Massturismen har dock inte hittat till Lesbos, öns ekonomi handlar främst om den stora produktionen av den grekiska nationaldrycken ouzo och olivoljan som anses vara en av Greklands bästa.

    Till storleken är Lesbos, som är en av de Egeiska öarna, ungefär så stor som halva Gotland. Efter Kreta och Euboia är hon Greklands tredje största ö. Hennes västra sida är mer vulkanisk och torr är öns östra sida som är prunkande grön med löv- och barrskogar och miljontals olivträd.

    Vill man upptäcka Lesbos behövs det både tid och ett bra transportmedel, vägarna är inte de bästa. Till formen påminner ön om en nackkudde där hålet för huvudet utgörs av den stora bukten Kalloni där hundratals fågelarter stannar till när årstiderna gör att de byter geografisk världsdel. Längst in i bukten ligger fiskebyn och den fridfulla badorten Skala Kalloni med tavernor som serverar grillade, färska sardiner som sköljs ned med ouzo. Byn är under mars till maj centrum för förväntansfulla fågelskådare som invaderar omgivningens saltlaguner i hopp om att få se några av de hundratals arter som normalt inte ses i Europa. Men buktens rosa flamingor tar sig ingenstans, de bor i saltlagunerna året runt.


    Öns kök lämnar inget övrigt att önska, här lagas maten med omsorg och kärlek till råvarorna. 

    Åker man vidare mot öns sydostkust kommer man till Plomari, en bedagad bad- och semesterort med flagnade fasader och en grekiskturkisk charm där gubbar dricker ouzo och spelar bräde på kaféer och tavernor. Det som framför allt satt Plomari på kartan är att hon är födelseplats för ouzon, den grekiska nationaldrycken som dricks ren eller utspädd med vatten och is. Till den här delen av ön kommer många utlandsgreker, men också danskar och norrmän som på senare år investerat i sommarhus. Även turkiska dagsturister som besöker traktens ouzofabriker är en vanlig syn.

    Om man i Plomari inte ser speciellt många turister ser man desto fler i Molivos. Redan i slutet av 1960-talet upptäckte konstnärer, poeter, musiker och hippiekolonier den färgstarka byn som omfattas av regler för hur dess arkitektur och utseende ska bevaras. Till skillnad mot de klassiska blåvita grekiska byarna består Molivos till stor del av trähus i en byggnadsstil som man kan se i äldre turkiska städer. Hus målade i nyanser av aubergin, rött och brunt med snickerier i blått, grönt och turkost. Den medeltida stadskärnan, med turkiska fontäner, klätterrosor och blommande pelargoner, verkar ha funnit ro i sig själv även om många av de pittoreska trähusen numer har förvandlats till restauranger, barer, kaféer och butiker.

    Det är många som fallit för Molivos charm. Det råder inget tvivel om att hon är ett perfekt resmål med sin rogivande och harmoniska miljö. Dessutom är köket överraskande bra, om inte ett av Greklands bästa. Den grillade bläckfisken som dukas fram på vårt bord är ett bevis precis som den övriga maten vi njutit under tiden skuggorna förflyttat sig över vårt middagsbord.
    I takt med att borden runt om oss fylls med lunchgäster tilltar stimmet och sorlet. Solen har flyttat sig åt väster och är på väg ner i havet. Den ljumma Medelhavsvärmen är smeksam och som gjord för en människa att leva i och jag känner att jag, som så många andra, har fallit pladask för den här gröna grekiska ön.


    De stora turistströmmarna går Lesbos förbi till förmån för besökare som värdesätter ett genuint grekiskt liv. 

    Miniguide

    Snabbfakta

    Invånare: 90 000.
    Språk: Grekiska, engelska talas på turistorterna.
    Valuta: Euro.
    Tidsskillnad: + 1 timme.
    Ta dig dit: 3 timmar och 20 minuter med direktflyg från Arlanda. Reguljärflyg med mellanlandning i Aten. Båtar från Aten eller närliggande öar som Samos och Rhodos eller turkiska Ayvalik.
    Ta dig runt: Hyr bil, vespa eller moped och fyll på upplevelsekontot med utfärder runt ön. Det är billigt att ta bussen mellan orterna, men tidtabellerna är inte alltid så tillförlitliga. Taxi finns på turistorterna, med inte så många varför det ibland kan vara långa väntetider. Ett litet turisttåg trafikerar kusten längs med Molivos och Petra.
    Bästa tiden: April till september.

    Bo

    Sea Horse
    Charmigt hotell med utsikt över Molivos hamn på gångavstånd från krogar, butiker och marknader. Har man bil kan läget innebära ett problem då det är svårt att hitta parkering under högsäsong. Dubbelrum från cirka 600 kronor per natt.
    Molivos
    seahorse-hotel.com

    Olive Press Hotel
    Bo centralt, men ändå avskilt i en charmig miljö på Molivos gamla olivpress som byggdes om till hotell på 1980-talet. Hotellet, som ligger direkt på stranden, har en populär och välbesökt restaurang, egen stenstrand och pool. Dubbelrum från cirka 720 kronor per natt.
    Molivos Beach, Molivos
    hotellesvos.com

    Hotellet Eriphilly
    Cirka en kilometer från stranden ligger det här familjära lägenhetshotellet med en välskött trädgård, snygg pool och poolbar, och med en fantastisk utsikt över Molivos dit man går på cirka 15 minuter. Prydligt med bra service. Lägenhet med två rum med pentry och två balkonger cirka 500 kronor per natt.
    Molivos
    Lediga rum & priser

    Mat & Dryck

    Triena
    Den stora risken med att äta på Andreas och Teresas restaurang är att det lätt blir ett begär. Maten liksom bemötandet och servicen håller hög nivå, de ostfyllda zucchiniblommorna är gudomliga, det är även den grillade fisken liksom förrätter och desserter. Dessutom ett bra läge mitt på stranden med utsikt över kusten och byn.
    Molivos
    triena.molivos.net

    Brasserie Bazaar
    Bouillabaisse, burrito eller grekiska wraps – kökets holländska kock garanterar vällagade rätter på färska råvaror. Man serverar också kaffe, lunch, snacks och har ett bra cocktailutbud liksom grekiskt vinsortiment.
    Harbourstreet 2, Molivos
    facebook.com/BrasserieBazaar

    Beba’s Corner
    Ägaren Nikos tar väl hand om alla sina gäster i en vänlig och gästfri atmosfär. Här kan man ta ett glas ouzo, en kaffe, några tallrikar meze och se ut över vimlet på torget i Petra.
    Petra
    facebook.com/ Bebas-Corner

    Mistral
    Njut av omsorgsfullt tillredda fiskrätter och grillade bläckfiskar så goda att de ger mathallucinationer långt efter att du har kommit hem från krogen med bra läge mitt i Molivos hamn.
    Molivos
    mistral.molivos.net

    Lemon bar
    Bästa mojiton i solnedgången med ett perfekt läge vid havet och strandpromenaden i Petra. Goda paraplydrinkar, snacks och desserter i mysig chill-out-miljö lockar många stammisar.
    Petra
    facebook.com/Lemon-bar-petra-lesvos

    Bar Cafeteria Katina
    Som ett slags stort vardagsrum med utsikt över gatumyller och folkliv. Som så många andra av byns tavernor har man specialiserat sig på att tillfredsställa de flesta smaker, från barnens glass till de vuxnas paraplydrinkar. Bra mötesplats mitt på torget i Petra.
    Petra

    Shopping 

    Matsouvenirer, en resa till Lesbos blir knappast komplett om du inte köper med dig olivolja och ouzo med dig hem. Över hela ön finns det kvinnokollektiv som syltar, saftar och gör olika slags inläggningar.

    Ouzo
    Besök ouzofabriken Barbayanni i utkanten av Plomari och lär dig allt om ouzo på det tillhörande lilla museet. Bland annat får man lära sig att klåda från myggbett dämpas om lite ouzo stryks på. Fabriken har en liten butik där du kan provsmaka ouzo som dricks i höga glas med en flaska vatten och isbitar. När alkoholen blandas med vattnet blir den grumlig.
    Barbayanni, Plomari
    barbayanni-ouzo.com

    Olivolja
    Vackra förpackningar med öns utmärkta olivolja fyller de flesta souvenirbutiker. Den är mild, lite fruktig och en aning pepprig och anses vara en av Greklands bästa. Olivolja från ön finns också att köpa i Sverige av märket Togora.
    togoraolivolja.se

    Lyrikern Sapfo
    Den kvinnliga poeten och lärarinnan Sapfo, som gjorde ön känd redan på 600-talet, förekommer som motiv på allt från t-shirts till keramik och vykort.

    Se & Göra

    Skala Sikaminias
    Det råder inget tvivel om att den här lilla byn är en av öns mest pittoreska. Hennes vykortsvackra miljö drar till sig allsköns konstnärer och kreatörer, en som lockades hit var den Lesbosfödda författaren Stratis Myrivilis som 1959 skrev romanen The Mermaid Madonna vars handling utspelar sig i byn. Byn har ett vitt litet kapell, några trevliga kaféer och tavernor, ett vilsamt litet torg och små butiker med honung, ostar och andra lokaltillverkade produkter.

    Eftalou        
    Det tar cirka en timme att vandra från Molivos till Eftalou, en liten bad- och turistort med några riktigt bra tavernor, klapperstenstränder och varma källor vars mineralhaltiga vatten sägs bota de flesta krämpor. Vill du inte betala inträdesavgiften till badhuset, som har sett sina bättre dagar, kan du njuta av det varma källvattnet som också sipprar upp längs med den lilla stenstranden där badhuset ligger.

    Petra
    Den charmiga lilla badorten på öns norra kust övervakas av kyrkan som ligger högst upp på en vulkansvart klippa mitt i byn. En populär aktivitet är att gå de 114 trappstegen upp till kyrkan och se ut över den flacka omgivningen. Trots sin litenhet är byn och stränderna fulla av liv från morgon till sen kväll, men så finns det också massor av mysiga tavernor, barer och krogar.

    Anaxos
    En av öns bättre stränder är också en liten fridfull turistort med barer, solstolar och tavernor. Får man lappsjuka går det lätt att ta bussen till Petra, det är cirka tre kilometer. En taxiresa till Molivos kostar cirka 100 svenska kronor. 

    Mytilini
    Huvudstaden Mytilini, den tredje största i den grekiska övärlden, ligger strax norr om flygplatsen på öns sydostkust. Hamnstaden är stökig och bullrig med italienska och turkiska inslag. Några av stadens kännetecken är den stora genuesiska borgen och kupolen på neoklassicistiska Agios Therapon-kyrkan. I utkanten ligger praktfulla villakvarter och småbåtshamnar. Ett sevärt konstmuseum, en privat konstsamling som omfattar verk av världsnamn som Picasso, Corbusier, Matisse, Chagall och Miró bland andra, ligger några mellan Mytilini och flygplatsen.
    museumteriade.gr

    Skala Eressou
    Den bohemiska byn på öns västkust är lyriken Sapfos födelseby. Sapfo, som på 600-talet undervisade flickor, kom från en aristokratisk familj och det var hennes passionerade kärleksdikter till eleverna som har gett namn åt lesbisk kärlek. Hon räknas som den lesbiska litteraturens moder. 

    Vandring
    Söker man naturupplevelser finns det mycket att uppleva på ön, från kustvandringar till skogs- och landskapsvandringar. Alltfler vandringsleder prepareras och märks ut, framför allt runt turistorterna Petra, Molivos och Eftalou. Tänk bara på att det finns giftormar, bland andra Ottoman Viper som anses vara Europas giftigaste orm.
    lesvoswalks.net

    Den förstenade skogen
    Strax utanför byn Sigri, på öns västra del, finns en av världens största förstenade skogar. Den skapades för 15 till 20 miljoner år sedan då berget Ordymnos fick ett utbrott och begravde skogen i vulkanisk aska. I dag är området, det geologiska fyndet sägs vara det enda i sitt slag i Europa, en nationalpark. Inne i byn Sigri finns ett museum som förklarar den geologiska och historiska bakgrunden till den förstenade skogen.

     

  • Skulle du ha på dig den där hemma?

    Skulle du ha på dig den där hemma?

    RES chefredaktör Kajsa Beausang berättar om konstiga shoppinginköp på resan. Och om hennes fäbless för stråhattar. 

    Av: Kajsa Beausang 

    Jag har en hög trave med stråhattar i min garderob. De ligger högst upp på den dammigaste hyllan och inte en enda av dem har lyfts ner och använts på nytt sedan de placerades där. Ändå ökar samlingen. Efter varje solresa. För jag shoppar en massa konstigheter när jag är på semester utomlands. Det är inte bara stråhattskontot som växer utan jag handlar som sagt en massa annat märkligt – batikfärgade tygväskor, klänningar tillverkade av sjalar, färgglada minikläder och smycken av snäckor och småstenar. Sådant vare sig passar mig eller min vanliga stil, men så fort jag sätter mig på planet och lämnar svensk mark tycks jag bli en annan människa, jag får något av en utomlandsidentitet.

    Men jag är inte ensam, tack och lov. En snabb titt i mitt Facebookflöde i sommartider avslöjar att det finns fler som går i samma fälla. De införskaffar tunikor med drömfångare och midjesmycken i semesterrusiga infall, saker som man sedan aldrig ser någon bära på hemmaplan. Det är som om vi förvandlas till fria semesterbohemer som vill springa i slowmotion i ett lagom busigt vattenbryn med smäktande tyger och knypplade halsband fladdrades i vinden.

    Men vad gör det då? Så länge ingen utomstående far illa av min smaklösa semesterstil – visserligen får jag säkert en och annan fashionista att sätta frukostproseccon i halsen – må det väl vara hänt. Kanske lever jag – och mina Facebookvänner – ut en sida som förtrycks i den inrutade vardagen där hemma. Kanske är det till och med som så att vi mår riktigt bra av att få fladdra ut i hiskeliga kombinationer och illasittande drömmar? Kanske.

    Jag tror att jag får inse att jag lika gärna kan göra plats åt fler stråhattar hemma i garderoben.

  • Skojigaste staten

    Skojigaste staten

    Nevada är den roligaste delstaten i USA. Det har den amerikanska sajten Wallethub nu slagit fast.

    Med hjälp av 22 olika variabler, som antalet restauranger, biografer och golfbanor per invånare, bedömdes de 50 delstaterna utifrån hur roliga de är att vara i. Nevadas trumf på hand, om uttrycket tillåts, var förstås Las Vegas och dess mytomspunna nattliv, men även det varma vädret samt den låga prisnivån premierades. South Dakota och Colorado följde närmast på listan och allra tråkigast, ja det är det tydligen i Mississippi.

    Hotell i USA’s roligaste delstat

  • På smaksäkra stigar i Emilia Romagna

    På smaksäkra stigar i Emilia Romagna

    Långsträckta stränder, gulliga bergsbyar, filmlegendaren Federico Fellini och mat i världsklass. Allt hittas i Emilia Romagna. Och självklart var det i detta Italiens kulinariska hjärta som den första berömda italienska kokboken skrevs. RES lagar mat med lokala matronor, cyklar runt i klassiska stadskärnor och äter finmat med sand mellan tårna. 

    Text och foto: Lars Collin

    ”I mitt blod flyter balsamvinäger. Mina muskler är gjorda av parmesanost”. I stjärnkocken Massimo Bottura har den italienska regionen Emilia Romagna fått sin mest talföra och färgstarka förespråkare. Han är just petad från förstaplatsen, men som ägare till världens i år (enligt Worlds 50 Best) näst bästa restaurang Enoteca Francescana i Botturas lika mondäna som mysiga hemstad Modena, åker Massimo klotet runt likt en finmatens frälsare och pratar sig varm för vad som händer när klassiska italienska mattraditioner möter avantgardistiska kockambitioner.

    Stoltheten över sin trakt och dess fantastiska produkter, från den syndigt svarta balsamvinägern och mest perfekta parmesanosten till den nötiga prosciutton och de otaliga pastasorterna, delar Bottura med invånare i denna rika region som sträcker sig från anrika Piacea i väster ända ut till den långsträckta kusten vid Adriatiska havet för att i söder avgränsas mot bergskedjan Apennierna och Toscana. 


    Präktig parmesansamling hos ostmästaren på Caseificio San Lucio i Val Baganza. 

    Vägen mellan hav och inland, från Rimini till Piacenza, grundades redan av romarna. Ungefär halvvägs in på denna Via Emilia möter Modena med sina eleganta arkader och ofta verserade och välskräddade invånare. Trots att trakten är säte för snabba bilar som Maserati och Lamborghini är det mer av ett långsamt liv som hyllas här i stan. Tidlöst mode sedan mannaminne är att sommartid ta ut svängarna på väg från matmarknaden på höga herrcyklar klädda i gul linnekostym. Och det långsamma livet kräver slow food. På pratvänliga piazzor tycks diskussionerna aldrig sina över evighetslånga måltider där rätterna består av råvaror med bekanta beteckningar som prosciutto, mortadella, pancetta, cotechino, parmigiano reggiano, tortellini och tagliatelle.

    För att få korn på några av dessa matbordets hörnstenar färdas vi genom den gröna dalgången Val Baganza strax söder om Parma. Det här är en italiensk food valley av mest framgångsrika sort. Mellan de små floderna hittas flertalet av tillverkarna av parmesanost och parmaskinka. I dag förmögna bönder bepansrade med långsamt lagrade osthjul och torkade skinkor som betalningsmedel.

    Råmjölk blev till smör och längre fram tillsattes löpe och havssalt. Denna trio grundbultar utgör fortfarande receptet på äkta, ursprungsskyddad parmesanost. Efter ett års lagring kommer en granskande inspektör från det kooperativa ostkonsortiet och närmar sig de väldiga hjulen med kritik i blick och metallhammare i hand. Därefter bränds den berömda stämpeln in.

    Lite längre österut ligger Langhirano, en av elva byar som gör prosciutto di Parma. Fabriker för parmaskinka har funnits sedan början av förra seklet, men två världskrig satte krokben och egentligen var det först på 1950-talet som kontrollen föddes kring ursprunget. I dag gör runt 150 tillverkare i Parmaregionen 20 miljoner åtråvärda skinkor per år. Klimatet på 300 meters höjd är perfekt för proscuitton. Staden Parma ligger för lågt och får faktiskt inte tillverka någon skinka alls.

    – För att göra den bästa parmaskinkan behövs tid och tålamod. Därför är det självklart att en  traditionell produktion blir dyrare än en mer automatiserad, berättar Stefano Borchini från tillverkaren Slega och sticker in ett smalt hästben i en skinka och sniffar.

    Langhiranos museum är förstås fokuserat på stans stolthet, och på torget utanför Museo del Prosciutto dukar krögarna lunchtid upp med kallskuret; ost och skinka i drivor.

    Dyra är dropparna från den mycket lokalt producerade traditionella balsamvinägern. Glöm socker och karamellfärg, äkta DOP-skyddad vinäger består i det närmaste bara av druvsaft. Det är också anledningen till priser som konkurrerar med saffran, vit tryffel och Beluga-kaviar. Detta trögflytande svarta guld, som ger guldkant på den mest kantstötta tallrik, måste lagras och flyttas mellan tunnor av bland annat ek eller mullbär i minst tolv år.


    Vinmakaren Mauro Sirri i Bertinoro gör Sangiovese-viner under namnet Celli. 

    En av tillverkarna håller till i det låglänta och sommartorra inlandet i San Prospero norr om Modena. Daniele Bonfatti från familjeföretaget Aceitaia del Christo går försiktigt upp för en brant, knarrande trappa till vinden. Här förvaras 2 000 tunnor som ett smakminne över generationer. Den äldsta vintunnan är tappad 1848. Tradition möter samtid – suget efter en äkta Aceto Balsamico Tradizionale di Modena är större än nånsin:

    – Vi har haft tur. När kända kockar på 1980-talet började upptäcka vad det innebar att tillsätta några få droppar på sina rätter ledde det till en riktig explosion. Eftersom det behövs så lite är det också väldigt enkelt för oss att resa jorden runt och presentera produkten, säger han.

    Längtan efter att borsta av sig vägdammet och ta årets första dopp i ett varmt vatten växer sig plötsligt allt starkare. Vi kör österut in i Romagna och närmar oss det mytomspunna Rimini vid Adriatiska havet.

    Porträtterad i mängder med Fellini-filmer blev Rimini något av sommarårets svar på det italienska bitterljuva liv som annars levdes längs Via Veneto i Rom. Men badorten halkade snett och hamnade på Dolce Vita-dekis under framför allt 1970- och 80-talet, med en alltför ensidig exponering på högljutt strandliv och billiga hotell.

    Men något är på gång i denna stad som grundades av romarna år 268 f.Kr. som Ariminum. Kvalitet håller på att slå knockout på kvantitet när Rimini vågar visa sig från sin både kulinariska och kulturella sida. Från Fellini till finsmakarmat. Nu bor vi hellre lokalt och småskaligt i hus från fiskarfamiljernas kvarter, går längs kajerna eller lånar hojar och hittar själva ner till den 15 kilometer långa sandstranden och havet, som är renare än förr och står under ständig kontroll.


    Balsamvinägern, parmesanosten och prosciutton: de lokala lyxvarorna finns förstås i Sebastiano Serafinos fina butik Commestibile i Modena. 

    Matmanifestationen Ai Meni föddes för tre år sedan av en restaurangchef hos Massimo Bottura, allt med ambitionen att samla unga, uppåtgående souschefer från toppkrogar över hela världen framför råvarorna i Rimini.

    Ännu tidigare ut var Rimini Street Food. 2012 grundades denna privata organisation som den första i Italien att hylla lokal streetfood. Här stavas den piadina, en sorts inbakad pizza av tunnaste deg, traditionellt fylld med den lokala, mycket mjuka och supersaftiga osten squacquerone, parmaskinka och rucola – och något som lokalborna äter precis överallt och närsomhelst.

    – Rimini Street Food var faktiskt det första projekt i Italien där vi enbart talade om cibo di strada, alltså gatumat. I guiden har vi samlat 95 ställen i stan, från krogar till hål-i-väggen, som alla är specialiserade just på piadina, berättar grundaren Filippo Polidori.

    Han har själv valt platsen – krogen NudeCrud som gör lite mer bearbetade piadina. Läget för en genuin produkt som denna är förstås perfekt här i Borgo San Giuliano, en något svunnen stadsdel som doftar av det gamla Rimini. Ett charmigt virrvarr av små gränder klädda i gatsten och med husväggar målade i motiv från olika Fellinifilmer. Regissören och hans musa Giulietta Masina gick ofta hit, och Fellini drömde om att en gång flytta tillbaka till kuststaden och bo här på Via Marecchia.

    Kvällen tillbringas på strandpromenaden. Guido är Riminis enda Michelinkrog och har legat här på samma plats sedan 1946 då den skapades av bröderna Guidos farföräldrar som en enkel strandbar. I dag är den en av den långa strandlinjens mest exklusiva, men ändå sympatiskt avskalade, toppkrogar med självklart fokus på fisk och skaldjur.

    Vill man möta Fellinis Rimini kan man börja i Borgo San Giuiliano, men just här innanför strandlinjen ligger annars det sofistikerade men lätt bedagade Grand Hotel, den pampiga Art Nouveau-byggnad lille Federico drömde om att en gång få bo på. Som en av Italiens allra mest uppburna regissörer blev drömmen sann. Fellini både filmade härinne och hade alltid en svit till förfogande. I dag har han fått både torget utanför och den stora trädgården vid Marina Centro uppkallade efter sig.

    Om Emilia Romagnas städer som säg Parma, Modena, Bologna och i viss mån Rimini är extravagant världsvana, är orterna mot bergen längre söderut betydligt bonnigare. Här väljer många turister också ofta att istället för hotell stanna några nätter på små charmiga agriturismi, lantgårdsboenden. Samtidigt skapar närheten till Adriatiska havet lite lättare menyer, inte lika proteinstinna som västerut där allt inte sällan faktiskt börjar och slutar med parmesan och prosciutto.

    Några av de bästa vinerna i trakten kommer från bergsstaden Bertinoro, även kallad Romagnas balkong två mil från kusten. Här görs både det vita Albana men också mer berömda Sangiovese-viner, precis som i Toscana. Sangiovesen har odlats länge i Romagnas kalkstensrika jordar med sitt milda klimat. Vi provar den på huvudgatan från ett minimalt gatukök med det mer storslagna namnet Boutique della Piadina.


    Modenas mäktiga arkitektur skapar såväl svalka på sommaren som skydd under vintern. 

    Följer man den skyltade vinvägen väntar Forlimpopoli. Staden längs Via Emilia är starkt förknippad med italiensk matkonst. Härifrån kom Pellegrino Artusi, en kunskapshungrig handelsresande som när han åkte runt hela landet, från norr till söder, passade på att smyga sig in i folks kök för att lära sig allt om landets lokala kokkonster. Det insamlade resultatet blev 1891 kokboken La scienza in cucina e l’arte di mangiar bene. Konsten att äta gott spred sig snabbt och fortfarande finns boken i många italienares hem och är en självklar gåva till italienska bröllopspar.

    Varje sommar firar Forlimpopoli sin Artusi med stor matfestival. Pellegrinokulten har kulminerat i Casa Artusti, ett slags kulturkluster inhyst i ett 1500-talspalats dedikerat matlagningskonsten med restaurang, kulinariskt bibliotek och plats för matlagningskurser.

    Det är bara att kavla upp skjortärmarna och gå in till det tajta gänget av småstränga, hårdhudade mattanter med kräsna knytnävar. För här ska det knådas till den bästa handgjorda pastan. Och som alla vet lagar ingen i hela Italien lika god mat som La Mamma.  

    Ännu mer mat står på menyn hos Osteria La Campanara. I ett romantiskt rullande landskap inte långt från den toscanska gränsen har paret Roberto och Alessandra skapat sig ett liv bortom bullret. Utanför Galeata ligger deras dröm om det perfekta lantboendet. Paret är älskvärdheten personifierade när de tar emot söndagseftermiddagens matgäster som både kommer från La Campanaras agriturismo med sex rum i huset bredvid, och folk från trakten som inte gör något hellre än att ”döda en söndag” – ammazzare una domenica är ett bevingat uttryck i Emilia Romagna, och här består lustmordet bland annat i att börja måltiden med en sötfrisk blandning av fint skurna sommarvarma tomater tillsammans med gårdagens bröd smulat tillsammans med vitvinsvinäger. Det mycket medvetna fattigmansköket har djupa rötter. Snart kommer det in saftigt kött av rasen Mora Romagnola, ostar med ricottan i spetsen som gjorts av mjölk på traktens höghöjds-kor. Pastan ser antingen ut som fyllda tortelli eller prästamördaren strozzapreti.

    Dagen efter slår Roberto och Alessandra sig ner vid frukostbordet i det före detta kostallet och berättar om hur allt började. Hur han, ingenjör från trakten, och hon, lärare från Forlì, tröttnade på sina inrutade vardagar och sökte något nytt. Mat har de båda alltid lagat, så när de för 16 år sedan fick syn på byns före detta sakristia frågade de försynt om det skulle kunna vara möjligt att få lov att göra om den till osteria.

    Det var inte helt enkelt, eftersom den här typen av krogar alltid har erbjudit både kortspel och alkohol. Men Alessandra och Roberto var uppenbarligen guds bästa barn och efter att ha finslipat sin slow food-filosofi visste de hur La Campanara skulle formas: från jord till bord.

     

    Miniguide 

    Snabbfakta

    Ta sig hit: Flyg till Bologna, till exempel med SAS via Köpenhamn eller Lufthansa via Frankfurt/München. Alternativt Ryanair till Rom.

    Ta sig runt: De större städerna kan självklart nås med tåg, men ska du uppleva hela landskapet behövs hyrbil. Däremot är det sällan mer än tio mil i någon riktning om man utgår från flygplatsen i Bologna.

    Bo 

    B&B Il Brigitta
    Bed and breakfast med möjlighet till ett eget våningsplan och takterrass hemma hos designern och konstnären Brigitta. Fantastisk frukost på innergården. Bästa läge i Riminis gamla hamnkvarter. Fiskebåtarna kastar ankar varje morgon. Går även att hyra hela huset med tre sovrum. Dubbelrum från cirka 1 200 kronor per natt.
    Via Sinistra del Porto 90, Rimini
    ilbrigitta@alice.it

    Albergo Cappello
    Ravenna strax norr om Rimini är den perfekta lilla kulturstan att tillbringa några dagar i mellan strand och berg. Gå-vänligt, underbara heta piazzor med iskall granita och mysiga krogar. Och såklart anrik mosaik i massor. Det här lilla boutiquehotellet mitt i ett gammalt palats i historiska centrum har bara sju rum, eller snarare sviter, med imponerande takhöjd. Dubbelrum från cirka 1 300 kronor per natt.
    Via IV Novembre 41, Ravenna

    Lediga rum & priser

    La Locanda della Campanara
    Drömmen om livet på landet bor i pyttelilla Pianetto utanför Galeata. I bergsbyn har Roberto och Alessandra skapat sex mycket individuella rum vägg-i-vägg med en 1400-talskyrka. Svalkande efter några storstäder, inte minst om man tar sig ett dopp i den muromgärdade utepoolen mitt i grönskan. Missa inte deras osteria med rätter enligt slow food-filosofin. Dubbelrum från cirka 900 kronor per natt.
    Via Pianetto Borgo 24, Galeata

    Lediga rum & priser

    Mat & Dryck 

    Ristorante Guido
    Michelinkrog i en liten strandbar några meter från havet. De tonsäkra bröderna Raschi skapar innovativa fisk- och skaldjursrätter i en prisvärd avsmakningsmeny av små rätter med stora smaker. Boka bord utomhus och låt de salta vindarna smaksätta rätterna.
    Lungomare Guido Spadazzi 12, Miramare di Rimini
    ristoranteguido.it

    Trattoria La Sangiovesa
    Byn Santarcangelo en halvtimme från Rimini är Bolognabornas hemliga helgnöje. Här vandrar man runt i ett välbevarat medeltida centrum, äter glass på färskaste frukt – och slår sig sent omsider ner på La Sangiovesa, äter piadina och hemgjorda pastarätter så det sprutar om öronen och sköljer ner med lokalt odlat Sangiovese-vin.
    Piazza Beato Simone Balacchi, Santarcangelo di Romagna
    sangiovesa.it

    Hosteria Giusti
    Delibutik i Modena med anor ända tillbaka till 1600-talet. Ta bakdörren bakom disken och upptäck ett hemligt litet rum med plats för fyra matbord. Som att komma rakt in i en söndagsmiddag på landet.
    Via Farini 75, Modena
    hosteriagiusti.it

    Se & Göra

    Mosaics by night
    Mosaikarbetet i Ravennas kyrkor Basilica San Vitale och Galla Placidia är något helt unikt och enastående. Följ med en liten exklusiv grupp på guidad tur när mörkret fallit och imponeras av dessa världsarvsskyddade religiösa motiv skapade redan på 500- och 600-talet.
    emiliaromagnaturismo.com

    Matlagningskurser
    Den italienska kokbokens fader Pellegrino Artusi har fått ett helt matcentrum uppkallat efter sig i hans hemstad Forlimpopoli. Ska man lära sig rulla och vika pasta är det här hos Casa Artusi. Lika stort är nöjet efteråt att mumsa i sig godsakerna över en lunch med fler lokala produkter. Några mil söderut är Alessandra på La Campanara (se adress ovan!) expert på rätter från det bergiga gränslandet mellan Romagna och Toscana. Stor som liten lär sig rulla hennes vegetariska polpette, köttbullar, med egenodlad zucchini.
    Via Andrea Costa 27, Forlimpopoli
    casartusi.it

    Viner från Bertinoro
    Även kallad Romagnas balkong är den här bergsbyn två mil från Rimini inte bara känd för dramatiska vyer, utan även för sina lokala viner gjorde på framförallt druvsorterna Sangiovese och Albana. Vinproducenten Celli har både rundvisning, avsmakning och försäljning.
    Viale Carducci 5, Bertinoro
    celli-vini.com

     

  • Mariatorgets bästa lunchrestauranger

    Mariatorgets bästa lunchrestauranger

    Variationen av restauranger runt Mariatorget i Stockholm (där RES redaktion huserar) är stor. Matlådor är inget vi på redaktionen är stora fans av och således brukar luncherna intas på någon av alla närliggande restauranger. Här är våra favoriter: 

    Kalf och Hansen
    – För en smak av Danmark
    Prisvärt, vällagat och fantastiskt gott – Kalf och Hansen är en ständigt återkommande favorit som vi går till minst en gång i veckan (om inte fler). Restaurangen fokuserar på köttbullar: gjorda av biff, fisk eller grönsaker. De serveras antingen i en wrap, som ett smörrebröd, i en sallad eller på en bädd av varma grönsaker. Pris från 75-110 kronor.  
    Mariatorget 2

    Barobao
    – Kinesiska baos
    Här är det baos som gäller – som enklast kan beskrivas som ångade fyllda bullar. Fyllningarna varierar men en vegetarisk variant finns alltid på menyn. Lunch från 100 kronor – då ingår två baos, sticky rice och sallad. 
    Hornsgatan 66

    Falafelbaren 
    – Med smaker från Mellanöstern 
    Falafelbaren ska du till om du saknar Mellanöstern. Här serveras perfekt friterade krispiga falafelbollar, något som annars inte är helt lätt att få tag på i Stockholm. Lokalen är rätt liten. Är det fullsatt: köp take away och sätt dig i parken. 
    Hornsgatan 39B


    Foto: facebook.com/abowlpokepoke 

    A Bowl Poke Poke 
    – Rätten alla pratar om
    Poke bowlen har tagit över Stockholm och den trendiga skålen med ris finns såklart också representerad på Mariatorget. Och dessutom en riktigt sjyst sådan. Här finns flera olika varianter som alla är lika bra, är du vegan finns en poke bowl med bönor på menyn. Vill man ha svart ris istället för vitt är det också möjligt här. 
    Blecktornsgränd 8 

    Mama Wolf
    – Japanska pannkakor 
    På Mama Wolf serveras okonomiyaki, en japansk pannkaksvariant på kål som om du inte har smakat bums bör testa! Du väljer mellan tre olika storlekar, tre olika fyllningar och tre olika tillbehör. Pris från 85 kronor. 
    Timmermansgatan 15

    Tamarindo
    – Mexikanskt och thai 
    När vi är sugna på en stor, mättande och prisvärd sallad är det Tamarindo som gäller – för ynka 70 kronor får du en lunch som mättar bra inklusive valfri dryck. Förutom sallader finns också quesadillas och räkdumplings på menyn. Kanske bäst av allt är den nybakade foccaian som serveras till. Den bokstavligt talat smälter i munnen. 
    Repslagargatan 8

    Legumes
    – 
    Medelhavsvegetariskt 
    Vill du frossa i vegetariska rätter är det till Legumes du ska. Här serveras varje dag en vegetarisk buffé för 95 kronor som serveras bakom disk. Du plockar sålunda inte själv vilket bidrar till att maten känns fräsch även när du kommer under den värsta lunchruschen. Inte mysigaste inredningen men den stora uteserveringen är perfekt när vårsolen börjar titta fram. 
    Hornsgatan 80

    Petrus
    – Prisbelönt finfika 
    För riktigt sjyst fikabröd eller finfrukost är det till Petrus du ska. Caféet blev i år utsett till Sveriges bästa bageri av White guide – alldeles rätt tycker vi. Kardemummakransen smakar bättre än mormors. “Bara en bit till…”  
    Swedenborgsgatan 4B

    Kaffe
    – För en sjyst kopp kaffe
    Ett stammishak med trevligt häng, sjysta priser och såklart: gott kaffe. Obs: Kaffe tar ej kort så ha kontanter med dig! 
    Sankt Paulsgatan 17

    För fler tips till Stockholm: spana in RES Stockholmsguide. 

  • Kroatiens okända pärlor

    Kroatiens okända pärlor

    Att ö-hoppa och köra längs med den kroatiska kustvägen är en resa som lätt blir beroendeframkallande. Få platser runt Medelhavet har en sådan oemotståndlig dramatisk och vacker natur, dessutom bjuder byarna på intressanta upplevelser och kulinariska äventyr.

    Text: Elisabet Garcia Dahlbäck
    Foto: Binge Eliasson

    Länkar till våra hotell-tips i Kroatien finns längre ner i artikeln!

    Det mullrar och slamrar av metall när vi kör ombord på bilfärjan som ska ta oss från färjeläget på ön Krk till ön Cres för vidare färd till ön Lošinj i Kvarnerbukten. Trots att det är en tidig morgon har vi redan avverkat en färjetur från Rab, en ö vi lovat oss själva att vi ska komma tillbaka till. Tärnor och skrattmåsar skriker och skränar, morgonsolen målar landskapet i disiga nyanser av blått och det är alldeles fullkomligt magiskt vackert. En halvtimme senare har vi placerat oss på däck med varsin bok, frasiga croissanter och varma espressokoppar med fylligt gott kaffe.

    Det har gått drygt en vecka sedan vi lämnade Mlini i södra Kroatien. Det är där landet går in som en kil mellan havet och de bosniska bergen till gränsen mot Montenegro. Närheten till de bosniska bergen gjorde att byar på Zupa Dubrovacka, Dubrovniks riviera, fick evakueras under kriget. Tiden läker inte alla sår, men med åren har de bleknat och i dag ses såväl kroater, bosnier som serber på stränderna. Hus och hotell har renoverats och eftersom turistboomen fått bostadspriserna i Dubrovnik att skjuta i höjden har alltfler valt att flytta till byar som Mlini och Srebreno.


    Vykortsvackra Veli Losinj på ön Losinj är en av ö-världens charmiga fiskebyar. 

    I drygt 50 år har min familj haft Mlini som ett andra hem, regelbundna resor har byggt upp en fyra generationer stark vänskap med Mlini-familjen Marojica. Allt började med att mina föräldrar i slutet av 1940-talet reste genom ett Europa som höll på att byggas upp efter andra världskriget. Målet var Adriatiska havet, en resa som följdes av sommarlovsresor med bil när vi barn var tillräckligt stora för att följa med. På den tiden besöktes Mlini av campingturister som fällde upp tält eller parkerade husvagnar i det som numer är Hotell Mlini och Astareas pool- och trädgårdsområde. Då hette landet Jugoslavien, turister var mer ett undantag än en regel och kronan stod högt i kurs gentemot dinaren. Sedan dess har mycket förändrats, inte bara att landet numer heter Kroatien utan också i antalet turister och en valuta som står högre i kurs än den svenska. Utvecklingen innebär också alltfler små, personliga boutiquehotell, designade vinbarer och en rik matkultur som i år resulterat i att landet har fått sin första Michelinkrog: Restaurang Monte i pittoreska Rovinj.

    Kroatien, detta långsmala land som gränsar mot fem länder, har en 178 mil lång kuststräcka längs med Adriatiska havet. Det som gör den södra kusten så oemotståndligt intagande är den dramatiska naturen med höga berg intill blomstrande sten- och sandfärgade fiskebyar med små hamnar och klapperstenstränder. Det är tack vare de små runda stenarna som havsvattnet emellanåt är så overkligt klart att det ser ut som att båtarna svävar. Dessutom kantas stränderna, som oftast har sol från tidig morgon till solnedgång, av grönskande pinjeträd med skuggande trädkronor. Och det de höga bergens alla små vattendrag och floder som är anledningen till att rivieran blomstrar så vackert. Att bila längs med den kroatiska kustvägen är en upptäcktsfärd som omfattar det mesta – och det bästa – av vad landet kan erbjuda. Vackra vykortsliknande vyer, härliga bad, spektakulär natur, intressanta städer, charmiga byar och inte minst massor av god mat och oväntade möten.


    På Bora Bar Trattoria & Tartuferia i Veli Losinj får man en härlig gastronomisk upplevelse. 

    Men låt oss för ett ögonblick se tillbaka på vår vecka i Kroatien. Vårt första stopp var den lilla fiskebyn Mali Ston i början av halvön Pelješac. En resa som från Mlini tog oss drygt en timme. Viken som bildas mellan fastlandet och den långsmala halvön är perfekt för mussel- och ostronodlingar, och det är ostronen som lockade oss dit. Mixen av havsvattnets sälta och kalla sötvattensströmmar från fastlandet är betingelser som ger de här ostronen, av sorten ostrea edulis, sin speciella smak av hav – friskt, salt, beskt och blommigt med en lång eftersmak. Trots sitt goda rykte bland ostron- och skaldjursälskare har byn en bedagad atmosfär med slitna gränder och igenbommade hus. Det är en överdrift att säga att byn är vacker, men så här off-season har hon en oemotståndligt rogivande effekt med sitt stilla vardagsliv. Hade vi inte redan bokat hotell på fastlandet hade vi fallit för lusten och stannat kvar ett par nätter, istället körde vi mätta efter en fantastisk ostronlunch vidare norrut mot byn Gradac.

    Gradac, vid foten av berget Biokovos sluttningar, är den sydligaste av byarna på Makarska rivieran. Hon är minst lika charmig och intagande som sina systrar Makarska, Baska Voda och Brela, men hon är inte lika känd. Vi åkte dit eftersom vi var nyfikna på ett omskrivet och prisbelönat boutiquehotell – ett litet familjeägt strandhotell med svenskkroatiska rötter. Stipe, eller Stefan som han heter på svenska, hälsade oss välkomna på en utpräglad blekingska, men så är han också född och uppvuxen i Karlshamn med en kroatisk pappa och tysk mamma. Till Gradac flyttade han 1993, där låg släktens sommarhus som pappan några år tidigare hade förvandlat till ett hotell med namnet Marco Polo. Nu har det gått 17 år sedan Stipe tog över rodret och sammanflätade svensk effektivitet med medelhavskroatisk atmosfär.

    – Det är klart att jag har ett annorlunda sätt att jobba, jag har vuxit upp och tagit till mig den svenska organisationen och dessutom har jag pluggat i USA vilket gett mig ett amerikanskt tänkande, berättade han.

    Eftersom Stipe gjorde oss sällskap under middagen fick vi inte bara veta byns framtida planer, vi fick också en rejäl dos vinkunskap – då menar jag inte bara i vätskeform. Den kroatiska vinhistorian är intressant och det finns mycket att lära.

    – Halvön Pelješac är bara ett av alla våra vinområden, men kanske den bästa för röda viner om man tycker om kraftiga och sträva. Åker ni till Primosten tycker jag ni ska prova det näst bästa kroatiska röda vinet vilket är Babić, speciellt det från Leo Gracin som jag känner personligen, rekommenderade han.

    Vi kom aldrig till Primosten, istället hamnade vi i Šibenik. Hennes gamla stadskärna har samma slags kalkstensnötta och historiska charm som Dubrovnik och Split, men utan dess trängsel och överprissatta krogar och barer. Staden, som sägs vara den äldsta ursprungliga kroatiska staden, är framför allt känd för sin skärgård som omfattar 240 små öar och rev. Att Šibenik är populär bland båtfarare märkte vi inte bara i hamnen, det bekräftades också på ett av stadens torg där vi slog oss ner för att vila benen efter att ha vandrat timmar i skuggiga trappgränder. Solen flödade dock på torgserveringen intill vårt hotell där det satt ett par med två golden retrievrar. Eftersom vi ville fotografera en historisk rolig detalj, en inbyggd vattenskål för hundar och katter på hotellets fasad, frågade vi om vi fick låna en av hundarna. Två flaskor vin och ett par timmar senare tog vi avsked av varandra med löftet om ses nästa gång vi kommer till Šibenik eller Zagreb. Det är där de bor när de inte far mellan öarna med sin stora yacht som har fast kajplats i Šibeniks hamn. Löftet innefattade även en båttur till ön Zlarin, känd för sina koraller. Charmen med att resa är ju alla dessa oväntade möten …

    Vi kom som sagt aldrig till Primosten, inte heller till Zadar – staden som enligt Alfred Hitchcock har världens vackraste solnedgång. Istället valde vi att bada i nationalparken Krks spektakulära trappstegsvattenfall innan vi sen eftermiddag körde vidare i riktning mot ön Rab på Europaväg 65. En väg som slingrar sig som en orm några meter över havet med kurvor som emellanåt böjer sig 180 grader. Den här delen av landets kuststräcka saknar högre berg varför den påverkas av den nordvästliga Bura-vinden som blåser ut mot havet från land. Vinden för med sig salt från havet vilket gör att få växter klarar sig, det är därför den nordöstra sidan av Kvarner-öarna Pag och Rab är så färgfattiga och saknar grönska. Den nordvästra delen är desto grönare, i varje fall på lilla ön Rab som sägs vara den mest skogbeklädda ön i Kroatien. Ön var redan i slutet av 1800-talet en bad- och kurort känd för sitt milda klimat, något som lockade medlemmar av den Habsburgska monarkin liksom kung Edward och hans Wallis Simpson.


    Nationalparken Kirka har ett fantastiskt landskap med vattenfall som rinner ner i trappstegsliknande formationer. 

    Kaffekoppen är tom och det finns bara smulor kvar av croissanten när bilfärjan närmar sig Cres, landets näst största ö. Trots att det bara har gått några timmar sedan vi for från Rab längtar jag redan tillbaka. Tre dagar på ön var inte tillräckligt för att upptäcka alla hennes fördelar. Visserligen hann vi beta av de vackra, svala kvarteren innanför medeltidsmuren, gamla stan är inte större än att man snabbt lär sig hitta i de bilfria gränderna. Vi hade också tid att njuta av carpaccio på tonfisk såväl som bläckfisk, men också av risotto, pilgrimsmusslor och nyfångad grillad fisk. Adriatiska havet som omger Kroatien har mer än 400 olika arter fisk, det anses vara ett av Medelhavets mest fiskrika eftersom en kuperad botten gör det svårt att trålfiska. Sant eller osant, en sak är säker och det är att landets kulinariska nivå blir bättre och bättre.

    Rab är en välmående ö, det är prydligt, rent och välorganiserat.

    Bortom den klippiga landtungan med sina gamla kvarter och karaktäristiska klocktorn breder staden ut sig med bostadskvarter, butiker, marknader och fina badstränder, såväl sandstränder som nudiststränder. När vi kommer närmare färjeläget överraskas vi av den långa kön med bilar som kantar vägen som slingrar sig ner mot hamnen. Hittills har det gått smidigt att ö-hoppa med täta färjeavgångar som varken krävt förbokningar eller långa bilköer. Vi är mer än glada att vi åker i motsatt riktning när vi kör förbi den kilometerlånga bilkön med helgfirande kroater på väg tillbaka mot fastlandet. Ett par timmar senare på vägen genom ett kulligt, lummigt landskap kommer vi fram till Mali Lošinj, som med sina 8 000 invånaren är den största huvudorten i landets skärgård. På samma sätt som Rab är hon känd för sitt mikroklimat som framför allt lär vara bra för allergiker och astmatiker som checkar in på något av spa- och kurhotellen. Det tar inte lång tid innan vi förstår att det här är en stad där det är bökigt att parkera, även i lågsäsong. Cypresser, klätterrosor, oleandrar, palmer och alla dessa gröna pinjeträd med sina bruna stammar tronar intill ett turkosblått kristallklart hav.

    Mali Lošinj är bedårande, men inte lika mycket som hennes vykortsvackra lillasyster Veli Lošinj – en by man inte kan undgå att älska. Båda orterna känns mer italienska än kroatiska med sina ockrafärgade hus med venetianska fönsterluckor, men så var ön en gång i tiden en del av den venetianska republiken innan den blev en del av det Österrike-Ungerska imperiet för att sedan ockuperas av Italien mellan första och andra världskriget. Italienskt är det också på trattorian Bora Bar där vi äter en magnifik lunch. Krogen drivs av italienaren Marco Sasso, en känd kock som gästspelar på finkrogar i landets huvudstad Zagreb. Han har också varit en av domarna i kroatiska upplagan av MasterChef. Därför är det inte så överraskande att mannen som avslutar sin lunch vid bordet intill oss visar sig vara en annan av landets mästerkockar, Mario Čepek.

    Under tiden vi njuter av perfekt hemlagad tagliatelle med färskhyvlad tryffel från Istrien, krämig bläckfiskrisotto och en gudomligt god tiramisu får vi veta att Mario varit med i Kroatiska kocklandslaget, men också att han lagat mat åt Angelina Jolie och Roger Moore. Innan kändiskocken åker vidare på sin motorcykel tipsar han oss om restaurang Batelina utanför staden Pula, en fisk- och skaldjursrestaurang vi planerar in att besöka innan vi flyger hem. Men dessförinnan ska vi under ett par dagar njuta av ännu fler goda måltider, båtutflykter, sevärdheter och inte minst härliga bad i ett vatten som är så klart att det känns som att man svävar.


    Mitt emot den fascinerande romersk-katolska katedralen Sant Jacob i Sibenik hittar du en av stadens bästa restauranger, Gradska Vijecnica. 

    Miniguide Kroatiens kusträcka

    Snabbfakta

    Invånare: 4, 3 miljoner.
    Språk: Kroatiska.
    Valuta: Kuna.
    Ta dig dit: Flyg till Dubrovnik, Split, Pula, Rijeka och Zagreb.
    Ta dig runt: Det finns ingen tågförbindelse längs med kusten, däremot går det varje timme bussar mellan norra och södra Kroatien, Rijeka och Dubrovnik. Från Pula i Istrien kan man ta bussen till de flesta orter i Istrien, men också mot Rijeka och längs kusten till Dubrovnik. Hyr du bil kan du hyra i en stad och lämna den i en annan för/mot en extra kostnad. Har du inte tid att ta den bitvis vackra kustvägen från söder till norr finns det avgiftsbelagda motorvägar. När man som vi kör norrut från södra Kroatien måste man åka drygt en mil genom Bosnien Hercegovina, en gränspassering som inte kräver/tar någon större tid så länge man har pass och uppfyller alla tullregler.
    buscroatia.com

    Boende

    Hotell Marco Polo
    I charmiga byn Gradac ligger det här lilla familjedrivna boutique-hotellet direkt på den bilfria strandpromenaden med havet som närmaste granne. Hotellets ägare är uppvuxen i Karlshamn med kroatiska rötter. Här checkar man in för en familjär känsla där inget har lämnats åt slumpen, men så har också hotellet, och de 25 rummen, en stor del återkommande gäster som reser utan barn. Hotellets restaurang anses vara en av landets hundra bästa, dessutom visar den intressanta vinlistan på ett stort intresse för utmärkta kroatiska viner. Charmigt, familjärt och bekvämt. Dubbelrum från cirka 1 000 kronor per natt.
    Obala 15, Gradac, Makarska riviera
    Lediga rum & priser

    Hotel Arbiana
    Ett vacker fyrstjärnigt hotell med bästa läget i staden Rabs lilla hamn. Hotellet byggdes 1924 som en tillflyktsort för den europeiska adeln och känslan finns fortfarande kvar i den ståtliga byggnaden som under åren varsamt renoverats och moderniserats. De 28 rummen och sviterna har en klassisk inredning med tunga textilier och inte minst en fantastisk utsikt. I den intilliggande trädgården ligger hotellets restaurang Agatha Garden, en av öns bästa. Dubbelrum från cirka 1 000 kronor per natt.
    Obala kralja Petra Kresimira 4, Rab
    Lediga rum & priser

    Heritage Life Palace
    Renässanspalatset Marenci i Šibenik är en vacker byggnad från 1500-talet med ett centralt läge mitt i stadens gamla kvarter, ett par kvarter från parkeringen i hamnen. Atmosfären är familjär och servicen utmärkt, det är också bufféfrukosten i den lilla matsalen. Hotellet har 17 påkostade rum i en ljus färgskala med guldiga accentfärger och en aning kitschiga målningar i renässansstil. På det intilliggande torget kan man äta middag på hotellets restaurang eller sippa på ett glas kroatiskt vin. Dubbelrum från cirka 1 000 kronor per natt.  
    Trg Šibenskih Palih Boraca 1, Šibenik
    Lediga rum & priser

    Hotel Ostrea
    Prydligt, personligt och prisvärt boende i den rofyllda fiskebyn Mali Ston drygt en timmes resa från Dubrovnik. Hotellet har en filmisk atmosfär med en gammaldags, ombonad inredning i lobby såväl som i de 13 rummen. Byn är pytteliten med ett par hotell och ett antal restauranger i den lilla hamnen, men så är orten känd för sina fantastiska ostron och musslor som odlas i viken utanför byn. Här stressar man ner och äter fullkomligt överjordiskt gott, det gör hotellet enormt populärt så boka rum i god tid. Dubbelrum från cirka 1 000 kronor per natt.
    Mali Ston
    Lediga rum & priser

    Hotel Televrin
    I den lilla byn Nerezine på ön Losjin hittar du det här hotellet med första parkett-läge i den pittoreska hamnen. Byggnaden, som uppfördes 1910 som tull- och stadshus totalrenoverades 2003 och är sedan dess ett privatägt hotell med 13 rum och två lägenheter varav somliga med balkong. Atmosfären är rogivande och filmisk, kanske för att årligen i september arrangeras en filmfestival med olika teman. En stor matsal med väggar klädda med svartvita fotografier från förr skapar en tidlös känsla, maten baseras till största delen på närproducerade råvaror, inte minst färsk fisk.
    Dubbelrum från cirka 600 kronor per natt.
    Obala Nerezinskih pomoraca 21, Nerezine
    Lediga rum & priser
     

    Hotel Amfiteatar
    Vill man uppleva staden Pula kan man inte hitta ett bättre läge än det här trestjärniga hotellet drygt hundra meter från den romerska amfiteatern. De 18 rummen liksom baren och restaurangen har inretts i en minimalistisk sydeuropeisk stil. Restaurangens kök är känt som ett av stadens bästa gourmetkök, har också gästspelande kockar och olika mat-event. Ett stort plus om man som vi kommer med bil är den intilliggande parkeringen, det är annars svårt att parkera i Pulas gamla stad. Dubbelrum från cirka 600 kronor per natt.
    Amfiteatarska 6, Pula
    Lediga rum & priser

     

    Mat och dryck

    Agatha Garden
    Den lilla staden Rab har flera bra restauranger där färsk fisk, bläckfisk och skaldjur är stående inslag. Den här hotellrestaurangens kulinariska ambitioner kan mäta sig med vilken finkrog som helst i en europeisk storstad. Menyn består av modernt tillredda rätter där den färska fisken fångas av hovmästaren tillika sommelier vars två yngre bröder jobbar i köket som kökschef och köksmästare.
    Obala kralja Petra Kresimira 4, Rab
    arbianahotel.com

    Vila Koruna
    En av de handfull många utmärkta fisk- och skaldjursrestaurangerna i Mali Stone intill hamnen och kajen i den lilla fiskebyn. Fräscht, smakrikt och vacker omgivning med utsikt över ostronodlingarna i den lilla viken. Menyn omfattar inte bara levande ostron och färska skaldjur, de serveras också gratinerade, ugnsbakade och i soppform. Därutöver finns det risotto och andra medelhavsrätter. Fräscht, färskt och fantastiskt gott.
    Hamnen i Mali Ston.
    vila-koruna.hr

    Za Kantuni
    En av Mali Lošinj populäraste restauranger ligger på en parallellgata bakom strandpromenadens mer turistintensiva serveringar. Menyn är omfattande med internationella inslag såväl som färsk fisk, pasta och risotto. Rymliga lokaler och terrasser med många gäster, men trots det en hyggligt snabb service. Fräscha råvaror, mycket grönt från trakten, fisk från havet och lokala viner.
    Vladimira Gortana 25, Mali Lošinj
    Facebook.com/ZaKantuni

    Bora Bar Trattoria & Tartuferia
    Charmig liten familjedriven krog direkt på kajen i byn Rovenska på gångavstånd från Veli Lošinj. Den italienska kändiskocken och hans kroatiska hustru har bott många år i USA innan de flyttade tillbaka till hennes hemö där de skapat en bohemian-chic-miljö med färgglada inslag och ett kök med fantastiskt goda rätter baserade på pasta, risotto, tryffel, grönsaker, oliver, färsk fisk, bläckfisk och andra inslag.
    Rovenska 3, Veli Lošinjn
    borabar.net

    Konoba Batelina
    Den här familjedrivna fisk- och skaldjursrestaurangen utanför Pula är omskriven krog som besöks av foodies från hela Kroatien, men så är den också känd för sin höga gastronomiska kvalitet på såväl mat, dryck och service. Sonen i familjen, tillika erkänd kock, och mamman tillagar det som pappan fångar på morgonens fisketur. Kötträtter lyser med sin frånvaro, det gör däremot inte servicen som är vänlig och snabb. Bordsbokning ett måste.
    Čimulje 25, Banjole.
    Facebook.com/Batelina

    Se & göra

    Nationalparken Krk
    Är du i närheten av staden Šibenik. bör du inte missa nationalparken Krk som omfattar floden Krka och dess spektakulära vattenfall i olika trappavsatser. Parken, som sträcker sig sju mil in i landet, har också båtfärder på floden – en går till pittoreska ön Visovac och dess Franciskanerkloster. Ta med baddräkt då ett populärt nöje är att bada i vattenfallens dammar. Området är enormt populärt med många turistbussar, det går att ta reguljär busslinje från Šibenik till den lilla byn Skradin. Därifrån kan man åka båt till entrén eller cykla.
    npkrka.hr

    Romersk amfiteater
    Det finns gott om imponerande minnesmärken från den tid då Kroatiens kuster var en del av det romerska riket. En av dessa är Pulas runda amfiteater som nästan är en kopia av Roms Colosseum. Teatern användes främst till gladiatorspel under romartiden men även till medeltida riddarturneringar. I dag vittnar stolsraderna runt arenan om ett fredligare skådespel i form av stora konserter med världsartister. I Pula kan du också se triumfbågen Arco dei Sergi som lär ha uppförts som en hyllning av hustrun och mamman till tre av den betydande romerska Pulafamiljen Sergijevcis medlemmar.
    ami-pula.hr

    Stadsmuren i Ston
    Trots att det som kallas för Europas kinesiska mur mäter 5,5 kilometer hamnar den ofta i skuggan av stadsmuren runt Dubrovniks gamla stad. Försvarsmuren, som uppfördes under 1300-1400-talet, sträcker sig mellan byarna Ston och Mali Ston på halvön Pelješac. Efter flera års renovering kan man nu vandra fem kilometer på den renoverade försvarsmuren som byggdes efter det att halvön Pelješac kom under Dubrovniks styre. Den resterande delen försvann i jordbävningar under 1600- och 1900-talet. Stons saltanläggning har spelat en betydande historisk roll, den är fortfarande i bruk så varför inte passa på att köpa med dig det mineralrika saltet hem som matsouvenir. Här kan man också delta i det årliga Ston Maraton som delvis inbegriper springande på muren.
    ston-wall-marathon.com
    ston.hr

    Kroatiska viner
    Medan riktiga vinkännare vet att Kroatien har ett stort utbud av kvalitetsviner kan vi andra förundras över den enorma variationen druvor. Faktum är att vinproduktionen sträcker sig över 2 000 år tillbaka, den populära druvan Zinfandel, som importerades till USA i slutet av 1800-talet, kommer ursprungligen från Kroatien. Istrien i norra Kroatien är ett spännande vindistrikt med flera lokala druvsorter som Teran och Malvasia. Wine station Trapan är en modern vingård drygt en mil öster om Pula. Du hittar också många intressanta vingårdar på ön Korcula dit man kan åka på vinsafari från byn Gradac. Även Pelješac-halvön har flera vinodlingar man kan besöka.
    trapan.hr
    ston.hr

     

     

     

     

     

     

     

  • Singapore – den nya gourméstaden

    Singapore – den nya gourméstaden

    Singapore är hett, hett, hett! Med en sprudlande matscen med influenser från Kina, Malaysia, Indien och Europa siktar Singapore på att bli Asiens mathuvudstad nummer ett. Mellan måltiderna strosar man lätt mellan ett kalejdoskop av stadsdelar som balanserar det moderna Asien mot charmen av en svunnen kolonialtid.

    Text och foto: Nina Olsson

    Hotell i Singapore

    Singaporborna älskar mat och det sociala livet kretsar kring att äta med vänner och familj. Maten från gatuköken håller toppklass och är såpass billig att många familjer äter alla sina måltider ute.

    Vår guide Suhail känner allt och alla i staden och han kan varenda krypin. Han är entusiastisk och stolt över sin stad. Hans familj härstammar från Indien, vilket inte är ovanligt i Singapore vars befolkning till största delen utgörs av inflyttade gästarbetare från Kina, Indien, och Malaysia som stannat kvar under de senaste 200 åren. Och det är tack vare de invandrande köken som Singapore nu hyllas som en av världens mest spännande matdestinationer.

    Främst besöker man hawker-restaurangerna, ett samlingsnamn för Singapores berömda gatukök. Suhail lotsar oss förbi den långa kön utanför Liao Fan Hong Kong Soya Sauce Chicken Rice & Noodle i China Town. Här köas det ibland upp till tre, fyra timmar för att få komma in och äta den kända ris- och kycklingrätten i brickresturangen. Bloggstjärnor sänder sina måltider live härifrån och man förevigar gärna besöket med en selfie framför restaurangens LCD-meny. Här äter man möjligen världens billigaste Michelinstjärna och priserna är precis lika låga som innan stjärnutnämningen 2016. Ägaren Chan Hong Meng håller sitt recept på den populära kycklingrätten delvis hemlig, men det man vet är att kycklingen marineras i soya, kvanne, stjärnanis och koriander och brässeras gyllenbrun.

    Chinatown doftar, smakar och sprakar av färg. Marknadsstånd, gatukök och små butiker ramas in av pastellfärgade hus med koketta fönster och de karaktäristiska kinesiska lamporna. Vi promenerar till en lugnare sidogata och tehuset Tea Chapter. Här råder stillsamhet och i de gamla lokalerna säljs te i lösvikt. Vid ingången hänger ett inramat fotografi av en ung drottning Elizabeth sippandes på te i Tea Chapters salonger. Tehuset är ett av de äldsta i Singapore och det är en upplevelse att se hur den välbevarade traditionen lever vidare. Tea Chapter är inte ett museum, utan besöks flitigt av affärsmän och privatpersoner som njuter av teceremonins strikta ritualer. Ett besök har en lugnande effekt, och många passar på att varva ner här efter några timmars shopping på livliga Orchard Road. Vem som helst kan besöka tehusen och ingen förkunskap krävs. Passa på att köpa med ett fint te hem, särskilt populär är smaken Imperial Golden Cassia Oolong, ett sött och fruktigt te.

    Det myllrar av kontraster mellan den gamla världen och det hypermoderna Asien. Pittoreska butiksgator och skyskrapor samsas i en salig blandning.

    Singapores samhälle har genomgått en enorm förvandling sedan the Peoples Action Party tog över efter det brittiska styret. Under de första åren utan kolonialt styre var staden synonym med kaos, social misär och gangstervåld. Idag är det en nationell stolthet att de har rest sig från att vara ett av världens socialt mest underutvecklade länder till att bli ett av de främsta på flera plan. Numera fungerar det koloniala arvet som charmiga kulisser. Livet har blivit bättre för den genomsnittliga medborgaren och Singapore består idag av en stor och nöjd medelklass där 90 procent av befolkningen äger sina hem. Singapore är en av världens starkaste ekonomier just nu. Tillsammans med Taiwan, Hongkong och Sydkorea omfattas Singapore av uttrycket “the Four Asian Tigers”, en benämning på de tigersprång in i framtiden som de fyra nationerna gjort sedan 1960-talet. Ändå är det historiska platser från kolonialtiden som sätter färg på staden och drar besökarna. Turismen och handeln är landets kapital, man odlar eller exporterar ingenting, allt som konsumeras måste importeras.


    Singapore är en spännande och bubblande destination för foodies! Mat och hotell i världsklass och proffsig service. 

    Här finns heller inte mycket scenisk natur att locka med, men det lider ingen brist på kompensationer. I den välbesökta, luftkonditionerade parken Gardens by the Bay har man byggt Cloud Forest, en konstgjord skog med ett enormt, artificiellt inomhusberg, vattenfall och imponerande grönska. Det känns lite som att jag befinner mig i en scen ur den första Star Wars-filmen när jag går in i Cloud Forest och bergets inre futuristiska sfär. Det slår mig att precis som i Nederländerna, där jag numera bor, har Singapore en liten markyta och heller inga naturtillgångar att slå mynt av, men genom skickligt ingenjörskap och modern teknik har man skapat det man saknar – ny mark med skog och terräng av områden som tidigare bestod av vatten.

    Mitt hotell Capella ligger på vackra och lummiga Sentosa Island, ett stenkast från centrala Singapore i en bukt som även den skapats på konstgjord väg. Nu finns här palmer och prunkande blomster som ger en känsla av ett vilt, tropiskt paradis. För den som vill stanna längre än en weekend i Singapore rekommenderar jag att man bokar några nätter på ett av buktens flera hotell, här finner man en perfekt oas att återhämta sig på bortom stadens puls och liv.

    Den huvudsakliga anledningen till att jag är här är för att undersöka stadens gastronomi. Vi äter middag på de lite finare krogarna kvällstid, som en kontrast till gatuköken vi besöker på dagarna. Ett av de tjusigare kvällsbesöken äger rum på Mandarin Orchard Hotel på våning 35 där vi njuter av kinesiska Sichuanrätter på fashionabla Shisen Hanten, som har två stjärnor i Guide Michelin. Ingen höjer på ögonbrynen över det faktum att vi äter kinesiska rätter i Singapore tolkade av en japansk kändiskock – Chen Kentaro. Chens japanska far växte upp i Sichuanprovinsen i Kina där han snabbt förälskade sig i den lokala maten, en kärlek som ärvdes av sonen Chen som i sin tur valde att lära sig allt han kunde om Sichuanköket genom att jobba i restaurangkök i regionen under en period av sitt liv innan han återvände till Japan där han nu är en firad kulinarisk stjärna. På sätt och vis är det helt rätt att Chen öppnade en restaurang i Singapore, staden där alla Asiens kök möts.

    Området Kampong Glam var den första bosättningen på ön och är stadens malaysiska center. Vi går förbi Selfie Café, där man får en ätbar selfie till kaffet. Det sprakar av färgglada husfasader och för en kort stund känns det som jag är i en pastellig musikal. Mitt i området ståtar en vacker moské. Efter Kampong Glam hamnar vi i Little India bland Bollywoodaffischer och blomgirlanger. Suhail tar oss med till Banana Leaf Apolo, en populär restaurangkedja som serverar prisvärd, indisk curry och den traditionella Singaporerätten soppa på fiskhuvud. Inne i lokalen finner vi en brokig skara gäster, här delar människor från olika kulturer plats bland långborden. Lokalen är oglamorös och dekorerad med indiskt tingeltangel och det doftar intensivt av curry från köket.

    Vårt långbord fylls av indiska klassiker som korma, tikka, saag paneer och olika sorters naanbröd och glasen fylls med Singapores typiska limejuice och färsk kokoksmjölk eller indisk lassi. Vi är i sjunde himlen – alla älskar ju en god curry – men soppan på fiskhuvud delar lägret, den är lite svår att ta till sig med sin tunna sås och det stora fiskhuvudet som guppar bland grönsaksbitarna. Men historien bakom soppan engagerar. Under andra världskriget var Singapore ockuperat av Japan och lokalbefolkningen led av hungersnöd. Singaporianerna blev tvungna att leta efter mat bland japanernas matrester och fiskhuvuden som slängts bort fick en huvudroll i den nya nationalgrytan. Efter kriget har fiskhuvudsoppan upphöjts till en symbol för invånarnas överlevnadsvilja och styrka. Rätten lagas i de olika köken och kan serveras som curry, i kinesisk stil eller som malaysisk soppa.

    Suhail lotsar oss vidare till hjärtat av peranakankulturen i Katong-området. Peranakaner, även kallade Baba-Nyonyas är ättlingar till kinesiska bosättare och handelsmän som gifte sig med malaysiska kvinnor och bildade en egen kultur i Sydostasien. På Joo Chiat Road hittar vi charmiga, pastellfärgade hus med sirliga dekorationer, den peranakanska överklassens hem sedan slutet av 1800-talet. Området är k-märkt och de bor fortfarande kvar här. Här ligger även Rumah Bebe som säljer peranakanskt hantverk, men detta är inget för minimalister, det mesta är maximalt detaljerat och dekorerat.

    Resans kulinariska höjdpunkt blir vår middag på stjärnkocken Malcolm Lee’s restaurang Candlenut där det serveras moderna tolkningar av Singapores peranakankök, rätter med inslag av citrongräs, galangal, kaffirlimeblad, tamarind, lime, ingefära och kokosnöt. Peranakanmaten är en underbar blandning av malaysisk, indonesisk och kinesisk matlagningskonst med rätter som nyonya laksa och rendang att fresta med. På Candlenut serveras himmelsk rendang och andra peranakanrätter i avsmakningsmenyer. Det karakteristiska köket serveras på ett fåtal restauranger i Singapore och Candlenut är ett suveränt val för inbitna foodies.

    Det moderna Singapore ligger långt i framkant när det gäller utbildning och teknik. På Edible Garden City driver Bjorn Low en rörelse som engagerar singaporianer att odla på outnyttjade ytor, som tak. Vi besöker Nóng, en lummig oas på ett tak mitt i stan där Edible Garden City säljer ätbara plantor och driver ett mysigt vegetariskt kafé.

    – Målet är att vi skapar naturlig grönska i staden och odlar vår egen mat i den mån vi kan. Att leva nära naturen är den ultimata lyckan för människor, säger Bjorn som säljer grönt till flera av stadens restauranger, inklusive Jamie Olivers Italian. Ett besök på Nóng är helt klart inspirerande.

    Under vår sista kväll får vi en svindlande vy av staden från ett annat tak. Cocktailbaren 1-Altitude har den bästa och högsta utsiktspunkten med en vy på 360 grader över staden och är en perfekt plats att umgås på. 1-Altitude bjuder på cocktails, dj:s och välbehövd luftkonditionering – för party vid ekvatorn är en het historia.

    När vi mätta och belåtna packar väskorna och beger oss till flygplatsen för vår hemresa, önskar jag att jag kunde ha stannat en vecka till för att utforska hipsterkvarteren runt Tiong Bahru och för att se konsten i Bras Basah Bugis. Singapore är en stad som ingen verkar bli färdig med, en stad i ständig utveckling och med så många spännande upplevelser och kvarter är Singapore värd att bli mer än en mellanlandning i Asien – staden är värd resan i sig.

    Miniguide Singapore

    Mat & Dryck 

    Liao Fan Hong Kong Soya Sauce Chicken Rice & Noodle
    Prisvärt gatukök med en Michelinstjärna. Långa köer för att äta signaturrätten brässerad kyckling med ris. Detta är ett måste för inbitna foodies. För vegetarianer rekommenderas tofurätterna.
    78 Smith Street, China Town

    Tea Chapter
    En oas av lugn att besöka efter shopping och marknadsstråken i China Town. Tea Chapter är ett traditionellt tehus som erbjuder teceremonier i historiska lokaler. Inga förkunskaper krävs. Passa på att köpa hem underbara tesorter.
    9 Neil Road, China Town
    teachapter.com

    Shisen Hanten
    På 35:e våningen i Mandarin Orchard Hotel serverar japanska stjärnkocken Chen Kentaro rätter från det kinesiska Sichuanköket. Tjusigt!
    333 Orchard Road Level 35
    shisenhanten.com.sg

    Selfie Café
    Asiatisk popkultur i en kaffemugg! Personalen printar ut en ätbar selfie av dig och serverar den i kaffet. Kitschigt och kul, åtminstone en gång.
    11 Haji Lane, Kampong Glam
    facebook.com/selfiecoffeesg

    Banana Leaf Apolo
    Prisvärd indisk restaurang som drar besökare från hela världen. Här delar man långbord med andra gäster och den som vågar väljer Singapores nationalrätt soppa på fiskhuvud. Vill man ta det säkra före det osäkra kan man med fördel beställa igenkännbara favoriter som korma eller tikka masala.
    54 Race Course Road, Little India
    thebananaleafapolo.com

    Candlenut
    En av Singapores bästa middagar inmundigas på Michelinkrogen Candlenut där stjärnkocken Malcolm Lee serverar moderna peranakanrätter. Underbart, helt enkelt!
    Block 17A Dempsey Road
    comodempsey.sg/candlenut

    NÓNG by Edible Garden City
    Hipsterhäng med urban trädgårdsaktivism på takterrass. Ägaren Bjorn har skapat en oas i staden med vegetarisk meny mitt bland takodlingarna. Inspirerande.
    33 Hyderabad Road
    nong.com.sg

    1-Altitude
    Cocktailbaren 1-Altitude har den bästa utsikten över Singapore, här vill du sitta med nära och kära och sippa drinkar medan solen går upp. Mycket instagramvänligt.
    1 Raffles Place
    1-altitude.com

    Bo 

    Capella
    Capellla är ett elegant lyxhotell i kolonialstil på lummiga Sentosa Island. Här serveras en riktigt bra frukostbuffé, men även dess barer och restauranger håller hög kvalitet. Här får du prickfri service och paradisiskt poolhäng.
    1 The Knolls, Sentosa Island
    Lediga rum & priser

    Raffles
    Klassisk och historiskt Singaporehotell i kolonialstil där drinken Singapore Sling föddes. Hotellet är fortfarande poppis och byggnaden är värd ett besök i sig. Long Bar är öppen för allmänheten om du vill göra som alla andra förstagångsturister i staden och beställa den obligatoriska drinken, äta osaltade jordnötter och föreviga ögonblicket på Facebook.
    1 Beach Road
    raffleshotel.com

    Gallery Hotel
    Gallery Hotel är ett hippt konst- och designhotell och erbjuder, som alla hotell med självaktning i Singapore, en takpool. Här finns en av de populäraste och hotelltaket är onekligen en oas mitt i stan.
    76 Robertson Quay
    galleryhotel.com.sg

    The Scarlet Hotel
    För dig som har tröttnat på minimalism och söker en färgstark hotellupplevelse är Scarlet Hotel svaret på dina böner. Hotellet ligger mitt i Chinatown och är inrett med dekadens, röd sammet och svart läder, som hämtat ur en asiatisk film noir.
    33 Erskine Road, Chinatown
    Lediga rum & priser

    Se & göra 

    Gardens by the Bay
    Spektakulär naturpark byggd på mark som tidigare var havsbotten. Ett av de mest populära helgutflyktsmålen för Singaporbor och turister året runt. Här hittar du ett konstgjort berg och en samling botaniska växter från hela världen. Du kan även ta hissen upp i enorma, konstgjorda träd i äkta Avatar-känsla.
    18 Marina Gardens Drive
    gardensbythebay.com.sg

    Joo Chiat Road
    Känd gata med söta hus i dekorativ peranakanstil. Platsen är som hämtad ur en musikal, som en blandning mellan Paraplyerna i Cheerbourg och en Studio Ghibli-film!
    Joo Chiat Road, Katong

     

    För fler tips: spana in vår Singapore-guide.