Blog

De har cyklat genom Vietnam, åkt husbil från Sverige till Mongoliet, vandrat i Nepal… ja, listan på äventyr kan göras lång. Frida och Jacob träffades i Nya Zeeland när båda var där och backpackade. Sex år senare befinner de sig fortfarande på resande fot – nu är de i Thailand där de arbetar som dykinstruktörer. RES fick en pratstund med ena halvan av Everydayexplorers.org, Jacob Ode. ”Folk frågar när vi ska göra något riktigt. Men vad är egentligen riktigt?”.

Av: Linda Larsson
Bilder: Privata

Berätta om er livsstil?
– Vi blev ett par när vi båda var ute och reste och har sen fortsatt att resa runt. Att resa är vår vardag. Vi har inget som knyter oss till Sverige mer än familjen: vi har inget hem i Sverige, ingen lägenhet, inget jobb. Hur kan vi finansiera våra resor? frågar vissa. Men bara för att vi inte jobbar i Sverige innebär det inte att vi saknar jobb. Tvärtom. vi är båda utbildade till skid- och dykinstruktörer så att hitta och skaffa jobb är enkelt för oss. Om man säger att man vill jobba med ett specifikt jobb i en specifik stad är man väldigt begränsad. Om man däremot kan tänka sig jobba var som helst i världen finns hur mycket som helst.

Sen reser vi runt mellan våra säsongsjobb. Vi cyklade runt i Vietnam i två månader, en annan cykelresa gick till Kina, vi vandrade i Nepal i en månad, vi köpte en husbil för 40 000 och åkte från Sverige till Mongoliet i höstas. Resorna och jobben avlöser varandra.

Har ni några planer på att sluta att resa?
– Vi trivs med vår livsstil och har inga planer på att ändra sättet vi lever på.  

Att resa innebär en frihetskänsla: känslan av att inte vara fast, inte låst, att aldrig bli uttråkad. ”Jag kan göra vad jag vill – när jag vill”. Vill vi jobba kan vi göra det var som helst i världen. För även paradis kan bli rutin efter ett tag men då är det enkelt för oss att bryta upp. Det är fördelen med att säsongsarbeta: vi behöver aldrig säga upp oss utan kontrakten går ut efter några månader och då flyttar vi till ett annat ställe.

Resan ner till Mongoliet med husbil: hur mycket måste man förbereda sig för en sådan resa?
– Vi planerade inte mycket alls faktiskt. Tre månader innan vi drog ut köpte vi husbilen. Den kostade 40 000 och sen renoverade vi upp den för ytterligare 15 000 (trots att båda egentligen saknar snickerikunskaper).

Tanken var att skeppa husbilen vidare till Kanada men det blev för dyrt. När vi var i Kazakstan frågade vi därför en kompis om han ville komma ner till Mongoliet och köra hem den. Och det ville han. Så nu är bilen i tryggt förvar i föräldrahemmet  i Trollhättan.

Ni förlovade er i Kirgizistan?
– Ja – eller vi hade faktiskt gift oss innan. Mest av praktiska skäl – i vissa länder måste man vara gift för att få bo tillsammans. Men vi hade inga ringar. Därför, när vi var i Kirgizistan, passade vi på. Vi hamnade nämligen på en marknad med över 30 silverstånd så då slog vi till på två släta ringar som vi hittade.

Ingraveringen blev lite speciell – vi trodde att kvinnan som skulle gravera ringarna hade en särskild maskin för det men hon handgraverade. Alla bokstäver fick därför inte riktigt plats – hon hade sluntit lite så bokstäverna blev breda och den sista bokstaven hamnade precis på silverstämplen så den ser man inte riktigt. Vi funderade på om vi skulle köpa nya – men de här bär ju på en historia och känns typiska för oss.

Vilken av alla era resor har varit bäst?
– Vi har fastnat för att cykla. Vi hade aldrig gjort det innan första cykelresan för fem år sedan. Vi var i Vietnam och fick för oss att köpa två cyklar på en marknad. Fem dagar senare satt vi på våra cyklar – en resa som blev två månader lång. Vi gjorde samma sak i Kina förra året: då cyklade vi 250 mil.

Ni verkar göra det som faller er in. Vad har ni för råd till de som vill ge sig iväg men inte riktigt vågar?
– Att resa behöver inte vara mycket förberedelse – det handlar mer om att faktiskt bara göra. När vi gav oss iväg till Mongoliet hade vi visum till Ryssland och vi hade köpt en bil. Men vi hade inga vägar förutbestämda utan pratade med folk längs vägen. Vågar man bara ta första steget brukar det mesta att lösa sig.

Att resa behöver inte heller kosta en massa. Vissa budgeterar efter hur mycket de gör av med när de är iväg på charter. Men reser man iväg ett år reser man annorlunda. Du går inte på finrestaurang hela tiden, du dricker inte öl varje kväll. Man lever mer som man gör hemma – fast på resande fot.

Ni är bägge två veganer? Hur fungerar det att vara vegan på resan?
– Det funkar förvånansvärt bra. Att vara vegan i Asien är lätt: mycket grönsaker och frukt används i matlagningen här. Svåraste landet att vara vegan i är i Schweiz och i Norge – att hitta restauranger som serverar veganska alternativ där är svårt.

Man lär sig att vara vegan på resande fot såsom man lär sig att vara vegan hemma i Sverige. Under en övergångsperiod är det svårt men sen kommer man in i det. Man vet var man ska leta.

Vad är era planer för framtiden?
– I sommar kommer vi att cykla runt i Taiwan, Kina och Japan. Efter det kommer vi att göra ett besök hemma i Sverige. Nästa vinter kommer vi att arbeta som skidinstruktörer i Kanada och efter det är planen att jobba som dykinstruktörer i Mexiko. Förhoppningsvis kan vi skeppa vår husbil till Kanada så att vi kan köra ner till Mexiko efter skidsäsongen och sen efter dyksäsongen köra ner genom Sydamerika.

Längre fram vet vi inte vad våra planer är. Men så länge allt fungerar och vi trivs ser vi ingen anledning att sluta.

Vissa frågar när ska vi ska göra något riktigt? Men vad är riktigt? Att köpa ett hus och ta ett lån vi måste betala av hela livet? Eller få fasta jobb som vi inte riktigt trivs med?

Om Everydayexplorers.org

Består av: Frida och Jacob Ode. 

Ålder: 29 respektive 28 år. 

Bor: Ingen hemort. Reser runt i världen.

Gör: Säsongsarbetar som dyk- och skidinstruktörer. Däremellan reser de runt.