My Website

Blog

  • Resmålen som trendar just nu

    Resmålen som trendar just nu

    Det här är resmålen som är “up and coming” i vinter. 

    Kanarieöarna och Thailand i all ära. Men trendkänsliga svenskar vill till resmål inte så många andra åker till enligt Karin Starkman Ahlstedt, PR-och kommunikationsansvarig på Ticket. Ticket har därför tagit fram en lista vilka resmål som ökar allra mest procentuellt av de hundra mest bokade resmålen – för att kunna se vilka resmål som är “up and coming”. 

    Bland annat lockar Kanada allt fler och framförallt Vancouver. Bokningar dit har ökat med 200 procent i år jämfört med förra året. I statistiken kan man också se att Tallinn blir en allt populärare weekendstad. 

    Inte så oväntat sticker charternyheterna La Palma på Kanarieöarna och Phu Quc i Vietnam ut. 

    – Vinterns direktflyg gör det lätt att ta sig dit och har skapat en riktig bokningsboom, säger Karin Starkman Ahlstedt.

    Enligt Karin Starkman Ahlstedt ökar också det etniska resandet allt mer. 5 av 10 bubblare på Tickets lista är städer med en stor andel etniska resenärer – det vill säga resenärer med någon form av anknytning till landet. Belgrad i Serbien är ett exempel på en sådan destination.   

    – Att 5 av 10 bubblare på listan är städer med stor andel etniska resenärer har samband med att det etniska resandet från Sverige ökar stadigt, säger Karin Starkman Ahlstedt.

    Tickets bubblarlista – här är resmålen som trendar i vinter

    1. La Palma, + 3100 procent

    2. Phu Quoc, + 287 procent

    3. Belgrad, + 285 procent

    4. Kiev, + 246 procent

    5. Vancouver, + 243 procent

    6. Beirut, + 133 procent

    7. Tallinn, + 117 procent

    8. Santiago de Chile, + 114 procent

    9. Teheran, + 111 procent

    10. Helsingfors, + 95 procent 

    Källa: Ticket. 

  • Australiens drottning – Queensland

    Australiens drottning – Queensland

    Queensland har allt. Långa stränder ut mot Stora Barriärrevet med snorkling och dykning i världsklass, cowboyliv på gigantiska rancher, samt trendigt bar- och restauranghäng i Brisbane, Noosa och Cairn. För att inte tala om regionens rika djurvärld. Fotografen och skribenten Jörgen Ulvsgärd har provat en del av vad den australiska östkusten har att erbjuda.

    Text & foto: Jörgen Ulvsgärd

    Hotell i Queensland

    Krokodiljägaren, Steve Irwin, dog av en stingrockas kraftfulla snärt som träffade honom rakt i hjärtat. Det hände under inspelningen av undervattensdokumentären Ocean’s Deadliest på Stora Barriärrevet för tio år sedan. En som däremot lyckats överleva kampen med dessa bepansrade urtidsdjur möter vi redan första dagen på ett kafé i stadsdelen West End i Brisbane. Det är en försynt och bohemisk man som inte alls motsvarar bilden av en äventyrlig Crocodile Hunter om det inte var för hans utstyrsel.

    Vid ett litet bord mot gatan sitter han varje morgon med sin cappuccino, en röd liten kopp som nästan helt försvinner mellan långa ringbeströdda fingrar i en senig hand. John Papadakis heter han och är en charmerande grek på 85 år. Han plirar mot ljuset genom sina smala ögonspringor. I större delen av sitt liv har han livnärt sig på att jaga och fånga krokodiler. Han är till det yttre imponerande. Stövlar i krokodilskinn, bälte och hatt likaså med krokodiltänder på kullen. I kedjan runt halsen hänger en stor trofé. Insidan däremot är full av hissnande historier som han gärna berättar. När han kom hit som 21-åring från Grekland och ön Delfi var inte hans tanke att livet skulle vigas åt krokodiler, men så blev det. 

    – Ett bra sätt att tjäna pengar, men det höll på att kosta mig livet flera gånger, säger John. Utrustningen på den tiden var usel. Med list, en gnutta mod och i viss mån kraft lyckades vi för det mesta överlista krokodilerna och alla benen i min kropp är hela även om de idag är lite stela.

    Vi startar resan norrut i Brisbane och stadsdelen West End som är den hippaste delen av staden just nu och som lockar många backpackers som vill jobba ett tag för att tjäna pengar innan de drar upp till Cairns och Stora Barriärrevet. Stadsdelen kallas följdriktigt för lilla Aten, eftersom befolkningen till 70 procent består av greker som invandrade i början av 1950-talet. Från söder till norr längs Guldkusten löper Sunshine Hig­hway. Utmed vägen upp till Cairns är barriärrevet vår följeslagare hela tiden, även om reven ligger längre ut från stränderna än vad många tror. Hit till Queensland kommer turis­ter för att hitta exotiska miljöer, men kanske mest för solens skull. Epitetet ”solskensstaten”, med över 300 soldagar per år, är en utnött slogan eller som det står i turistbroschyrerna: ”Queensland, where Australia shines.”

    Här kan du dyka och snorkla i världens största naturliga akvarium, vandra i regnskogen, rida outback i öken eller på stränderna och njuta av den sköna pulsen i den populära semesterorten Noosa Heads. Det finns med andra ord gott om exotiska platser i denna glest befolkade del av Australien med knappt fyra miljoner invånare på en yta som är nästan fyra gånger Sveriges. Turismen sysselsätter omkring femtio tusen människor i Queensland framförallt i Cairns och i Port Douglas. Reven består av nära 3 000 separata rev och 300 kor­allöar, en labyrint med en svindlande artrikedom som följer kusten i närmare 200 mil.

    Spörjer man en queensländare om vädret får man snabbt till svar:

    – I dag är det fint, i morgon blir det perfekt.

    Längs vägen, som är 180 mil upp till Cairns, ser vi ormbunkar stora som träd, flygande hundar och de sävliga koalorna som alltid ser ut som de sover. Kängu­ruer och halvtama vallabys blir till slut vardagsintryck. Men vissa djur vill man inte stöta på. Queensland har giftormar, krokodiler, hajar, brännmaneter av olika giftighetsgrad, stenfisk, stingrockor och giftiga snäckor, spindlar och paddor. Det är inte för inte som begreppet ”flying doctors” myntades i Australien. På nära håll fick jag uppleva skräcken av att hamna i ett sådant nödläge.

    I Rockhampton får vi äntligen napp i jakten efter en ranch att besöka. I hela mitt liv har jag drömt om att från hästryggen få driva boskap på prärien. Till slut gick min dröm i uppfyllelse. På restaurang Rock Salt får jag kontakt med ägaren Bill Lewis. Han tar genast mobilen och ringer upp sin kompis på en ranch.

    Vi hinner inte köra långt västerut på Capri­corn Highway innan bilradion övergår i ett brus. Den röda sanden virvlar som ett jättemoln efter den fyrhjulsdrivna landcruisern. Mil efter mil styr vi längre och längre bort från civilisationen. Efter varje vägkorsning blir vägarna allt smalare innan vi till slut når Ohio ranch. Här är det cowboyen Mark Howards som förvaltar och sköter ranchens 800 boskap tillsammans med sin kompis. De arbetar tolv timmar om dagen till häst tillsammans med en flock listiga vallhundar.

    – Livet här ute är kärvt men fritt, säger Mark medan han sadlar sin häst.

    Just i dag har hans kollega blivit tvungen att uppsöka sjukhus så jag erbjuder snabbt min hjälp, trots att jag aldrig drivit boskap från hästryggen förr. Solen bränner som en svetslåga. Det är när vi ridit närmare en timme i högt gräs som Mark plötsligt ber mig rida i en helt annan riktning och pekar på en svagt upphöjd träddunge i horisonten.

    – Du får två hundar med dig. Driv de 400 djuren som betar där borta tillbaka till ranchen, så hämtar jag de 400 andra i den här riktningen, säger Mark utan att tvivla det minsta på att jag ska klara av det. 

    Det är bara att bita ihop och hoppas att det lyckas. Det är då jag drabbas av en lätt panik. Genom min hjärna far den oerhörda tanken på att hästen plötsligt ska kasta av mig och att jag måste gå till fots genom detta ingenmansland som i min fantasi kryllar av livsfarliga ormar och spindlar.

    Jag har svårt att frigöra mig från dessa skräckfyllda tankar medan jag i trav beger mig bort mot den utpekade platsen. Det är nu det svåra börjar. Jag rundar hjorden av djur som plötsligt sticker iväg åt olika håll. I galopp jagar jag efter samtidigt som hundarna tar hand om en del utlöpare. När boskapsflocken till slut lugnat ner sig och i en ström vänder hemåt går allt mycket lättare, mycket tack vare vallhundarna ska i sanning tilläggas. Jag lyckas till slut nå ranchen med mina 400 kor märkligt nog samtidigt som Mark kommer med sina. Vilken lycka denna första dag i mitt nyvunna cowboyliv. Senare ska jag få tillfället att sträcka ut i full galopp på stränderna vid Rainbow Beach, världens vackraste strand norr om Cairns, men då behöver jag bara tänka på mig själv och hästen.

    Innan dess efter ändlösa mil, som går genom ett grönt hav av sockerrör, ska vi njuta av den mysigaste platsen längs hela östkusten, nämligen Noosa Heads. Här samlas både trendkänsliga backpackers, surfare och familjer. När jag första gången för tjugo år sedan besökte Noosa var det en liten semesterort för Brisbanebornas söndagsutflykter. Idag är det en pulserande stad full av barer och restauranger med trendiga affärer för den shoppinglystne. Det är bara den magnifika halvmånsstranden jag känner igen från mitt tidigare besök. I detta subtropiska område ligger temperaturen mellan 20–29 grader på sommaren och mellan 10–21 grader på vintern.

    I Bowen mellan Townsend och Cairns gör vi ett stopp för att besöka puben Grand View Hotel där inspelningen av Baz Luhrmanns film Australia med Nicole Kidman i huvudrollen, spelades in. Det är inte svårt att förstå varför regissören valde just denna plats. Gatorna runt torget påminner om en gammal västernstad med sin låga bebyggelse av trähus där Grand View Hotel med sina inbyggda verandor ut mot gatan i klassisk Queenslandstil från 1864 är vackrast av dem alla. Härifrån är utsikten mot fiskehamnen Port Denison Harbour perfekt

    Målet för vår resa är för oss liksom för så många andra Australienresenärer Stora Barriärrevet med utgångspunkt i Cairns eller Port Douglas. Barriärrevet består av tre tusen rev och hundratals öar som sträcker sig över en yta lika stor som Italiens. Det är en surrealistisk plats, ett myller och en artrikedom som inte går att överblicka. Själva ryggraden i detta gigantiska byggnadsverk av koraller är en symbol för planetens gåtfulla mångfald, skönhet och ömtålighet, som någon så vackert uttryckt det. Stora Barriärrevet är i allvarlig fara, säger den brittiske programledaren Sir David Attenborough i den nya BBC-serien som sändes i tv i somras. Trots sin höga ålder var han närvarande under hela inspelningen och deltog i filmningen av reven från sin specialbyggda dykarklocka. Medeltemperaturen ska helst ligga mellan 24–25 grader för att korallerna ska hålla sig friska.  I år har den legat ett par grader högre.

    – Queensland är den vackraste platsen på jorden och Barriärrevet ett av naturens största underverk, säger Attenborough, som är mycket bekymrad över hälsotillståndet.

    Revet hör till det som kan gå förlorat på grund av klimatförändringarna. Liksom inlandets torka miss­tänks bero på klimatförändringarna, så hotar de också detta underverk om vattnet blir för varmt. Just denna sommar har medeltemperaturen varit någon grad varmare än normalt, mycket beroende på väderfenomenet El Niño. Korallblekningsperioden detta år är den längsta i revens historia. Sedan Attenborough besökte revet för första gången 1957 har Stora barriärrevet förlorat mer än halva sitt korallbestånd. Men om värmeökningen på jorden stiger 1,5 grad, är forskarna samstämmiga om att situationen kan bli långt mer allvarlig. Då kommer sannolikt många av världens korallrev att försvinna..

    Ombord på Silver Sonic och arrangören Poseidon Outer Reef Cruises tar vi oss de tio milen ut till de yttre reven, Agincourt Reef. Att få simma ut i denna förtrollande undervattenvärld av fluorescerande korallskogar är en nåd att stilla be om. Och nu är vi här tillsammans med ett hundratal andra lika nyfikna och förväntansfulla turister som utan minsta blygsel skruvar på sig de heltäckande våtdräkterna.´

    – Jag är glad att det inte är en skönhetstävling, säger en tysk kvinna och skrattar så hon kiknar. Fiskarna bryr sig i alla fall inte, säger hon innan hon kastar sig i vattnet i jakten på Nemo.

    Stimmen av fiskar skimrar i alla tänkbara färgkombinationer beroende på solljusets brytningar och sveper förbi cyklopet i blixtsnabba vändningar som om de hade fått en elektrisk stöt. Det är få arter jag på förhand känner till, men clownfisken går ju inte att ta fel på i sin distinkta brandgula färg med vita ränder. Dykguiden Liam Platt som arbetat tio år ute på barriärreven berättar i en paus hur han upplever att dagligen vistas ute på reven.

    – Jag lever min dröm och blir aldrig uttråkad. Varje dag är förhållanden olika och artrikedomen är så stor att man aldrig blir blasé, säger Liam Platt. Ibland får vi se valar, ibland hajar. Under knölvalsmigrationen får vi däremot inte gå ut alls. Mitt favoritrev är Izzys Wall där sikten är 35 meter sommartid, men vi har 42 olika rev att välja mellan på våra turer så det blir omväxling både för turisterna och för mig hela tiden.

    Revet är ett så kallat ribbon reef, ett band av rev som löper parallellt med kontinentalplattan, och med ett djup på mellan 5–20 meter. Ett perfekt rev för snorkling och dykning för nybörjare och inte alltför avancerade dykare. Bland koraller i de mest spektakulära färgdräkter skymtar då och då en korall i vit nyans, vacker för ögat, men det är ett oroväckande tecken.

    Om denna oro som tagit ny fart efter sommarens hetta och stora korallblekning svarar han så här:

    – Tack och lov har vi äntligen fått regn och temperaturen har sjunkit från 31 till 27 grader, så korallerna kommer att hämta sig. Jag har redan sett förbättringar.

    Signalen från visselpipan anger att det är dags att lämna vattnet. Vi gör det motvilligt men lyckliga om än med lite dubbla känslor av glädje och oro för planetens framtid.

    Att korallreven är en av de känsligaste indikatorerna går inte att ta miste på efter snorkelturerna ute på Stora barriärrevet.

    Guide Queensland

    Snabbfakta

    Invånare Queensland: 4,7 miljoner, 23,13 miljoner i hela Australien.

    Valuta: AUD, australisk dollar.

    Tidsskillnad: + 9 timmar.

    Ta dig dit: Vi flög med Singapore Airlines från Köpenhamn via Singapore. Ett stopp på ett par dagar i Singapore är att rekommendera för att komma mer utvilad och i bättre tidsomställd balans till Australien. Sträckan trafikeras av de större bolagen Emirates över Dubai, Malaysia Airlines över Kuala Lumpur och Thai över Bangkok eller Air New Zealand med stopp i Söderhavet.

    Ta dig runt: Att resa runt i Australien gör du bäst med Quantas inrikesflyg som också har särskilda flygpass. Det går också bra att åka buss, Greyhound, eller hyra bil

    Boende

    Tryp Hotel
    Ett mycket speciellt hotell med stora graffitimålningar i loungen, höga barbord för både frukost och kvällsdrink och matchande hög musik. Stället smälter väl in i det hippa och trendiga kvarteren i West End. Allt är fräscht och snyggt. Dubbelrum från cirka  1 100 konor per natt.
    14-20 Constance Street, Brisbane
    Lediga rum & priser

    Peppers Noosa Resort & Villas
    Boendet ligger ett par minuters promenad från stranden. Hotellet är femstjärnigt med egen balkong. Här finns även en restaurang, en bar, två pooler, gym och spa. Stranden vid Laguna Bay ligger 500 meter bort. Dubbelrum från cirka 3 000 kronor natten.
    33A Viewland Drive, Noosa Heads
    Lediga rum & priser

    Blue Lagoon Resort
    Detta hotell ligger inbäddat bland palmerna intill den vackra Trinity Beach och består av lägenheter, de flesta med balkong och har flera pooler som smiter in mellan husen. Rum på nedre botten ligger i direkt anslutning till poolen. Bra restauranger ligger bara runt hörnet. Dubbelrum från cirka 1 300 kronor natten.
    22-26 Trinity Beach Road, Trinity Beach
    Lediga rum & priser

    Reef House Resort and Spa
    Detta är ett av mina absoluta favorithotell längs den australiska östkusten i Palm Cove, 25 minuters bilresa norr om Cairns. Vackert, romantiskt i kolonial stil med fantastiska innergårdar och havsutsikt från restaurangen som dessutom serverar utsökt mat. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten. Det finns även olika paketarrangemang.
    99 Williams Esplanade, Palm Cove 
    Lediga rum & priser

    Mat & Dryck

    Grandview Hotel Pub & Restaurang
    Ett legendariskt hotell som nu är pub och restaurang. Det ligger i den lilla hamnstaden Bowen längs Sunshine Highway mellan Brisbane och Cairns och är känd för filminspelningarna av filmen Australia där flera av scenerna utspelar sig i denna vackra träbyggnad från 1870. Vann förra året pris för Best Casual Dining av Queensland Hotels Association.
    5 Herbert Street, Bowen
    grandviewhotelbowen.com

    2 Fish Seafood Restaurant
    Prisbelönt fisk och skaldjursrestaurang i Port Douglas som jag varmt kan rekommendera. Här åt jag kanske den bästa middagen under hela resan längs den australiska östkusten.
    56 Macrossan Street (Coconut Grove), Port Douglas 
    2fishrestaurant.com.au

    Gerard’s Bistro
    Stället är en av de mest ikoniska restaurangerna i Brisbane med inredning och mat i mellanösternstil. Du kommer inte att bli besviken varken när det gäller maten eller interiören.
    14-15 James Street, Fortitude Valley
    gerardsbistro.com.au

    L’unico Café
    Denna italienare ligger på esplanaden i Trinity Beach 20 km norr om Cairns och är ett utsökt val när det gäller det italienska köket.
    75 Vasey Esplanade, Trinity Beach
    lunico.com.au

    Billy Kart restaurant
    Ett coolt, enkelt men läckert ställe som ligger i en ombyggd affär på  Edmondstone Street i West End. Stället smälter väl in i de hippa kvarteren i området. Maten går i fusionstil med inspiration från Sydeuropa, Mellanöstern och Nordafrika.
    2-4 Edmondstone Street, West End, Brisbane
    billykart.com.au/west-end

    Bistro C 
    Populär restaurang för både lunch och middag. Ligger direkt vid beachen Laguna Bay. Fräscht ställe och god mat med fisk och skaldjur som sin specialitet.
    49 Hastings Street, Noosa Heads
    bistroc.com.au

    Locale Noosa Restaurant & Bar           
    Detta är ett av mina favoritställen i Noosa. Italieninspirerad restaurang i skön miljö. Utmärkt kök och trevlig personal. Ligger nära stranden och är mycket populär, så boka i tid.
    62 Hastings Street, Noosa Heads
    localenoosa.com.au

    Mr Fitz’s 
    Detta är en glassbar med handgjord glass som är ett måste att besöka i Brisbane.
    1 Little Street,  Fortitude Valley 4006
    misterfitz.com.au/#mister-fitz

    Se & Göra

    Riverlife Adventure Centre
    Här kan du hyra cyklar för att upptäcka South Bank Parklands och Kangaroo Point Cliffs.
    Naval Stores, Kangaroo Point
    riverlife.com.au

    Noosa Everglades Discovery
    Utforska Noosas flodsystem och sumpmarker som rymmer ett fantastiskt djurliv och Great Sunday Nationalpark som också ger utrymme för bad i ett av tillflödena till Noosa River.
    Jetty 186 Gympie Terrace, Noosaville 
    thediscoverygroup.com.au/bar-b-canoe

    Surf & Sand Safaris
    Med jeep tar de dig till stränderna Rainbow Beach, Coloured Sands och 40 Mile Beach genom Cooloola Nationalpark. (I Queensland får man fortfarande köra bil på stränderna.) En helt fantastisk tur med kunnig guidning. Har du tur kan du se val och delfiner vid fyren.
    1 Karoonda Road, Rainbow Beach
    surfandsandsafaris.com

    Rainbow Beach Horse Rides
    Här kan du boka en ridtur på en av världens häftigaste stränder, Rainbow Beach. Vältränade och välskötta hästar. Att galoppera i solnedgången är magiskt.
    Rainbow Beach
    rainbowbeachhorserides.com.au

    Tjapukai Aboriginal Cultural Park
    Kanske ett av de bästa sätten att snabbt få en inblick i urinvånarnas liv i Australien. Vid sidan om ligger Skyrail som tar dig upp över regnskogen och ger en suverän utsikt över Cairns.
    Kamerunga Road, Caravonica Lakes  
    tjapukai.com.au
    skyrail.com.au

    Poseidon Outer Reef Cruises
    Från Port Douglas trafikeras Stora Barriärrevet av bland annat denna arrangör. Det tar ett par timmar att nå ut till de yttre reven där du kan snorkla och dyka ett par timmar. Under turen besöks minst två olika rev.
    Port Douglas
    poseidon-cruises.com.au
    quicksilvergroup.com.au

     

     

  • Säkraste flygbolagen att resa med i år

    Säkraste flygbolagen att resa med i år

    Vissa flygbolag är säkrare än andra att flyga med. Här är en lista över årets säkraste. 

    Airline Ratings rankar varje år flygbolag från hela värlen hur pass säkra de anses vara. I bedömningen utgår man bland annat från om bolaget har haft några haverier med dödlig utgång, om de har uppnåt IATA:s IOSA-certifiering (som är en omfattande undersökning av flygbolagens säkerhetsdokumentation), om flygbolagen finns med på EU:s svarta lista och om plan i bolagets flotta har stoppats från att flyga på grund av oro för säkerheten. Likaså tar man hänsyn till bolagens vilja att uppdatera sina plan med den senaste teknologin.

    Högsta betyg är sju stjärnor – något hela 148 bolag fick. Exempel på sjustjärniga flygbolag är SAS, Finnair, British Airways, Cathay Pacific, KLM, Lufthansa, Swiss och United. Etta på listan är det australienska bolaget Qantas – som aldrig haft ett dödsoffer under sin era med jetflygplan. 

    Två bolag som har försvunnit från topp 20 i år är American Airlines och Emirates.

    Säkraste flygbolagen
    1. Qantas
    2. Air New Zealand
    3. Alaska Airlines
    4. All Nippon Airways
    5. British Airways
    6. Cathay Pacific
    7. Delta Air Lines
    8. Etihad Airways
    9. EVA Air
    10. Finnair
    11. Hawaiian Airlines
    12. Japan Airlines
    13. KLM
    14. Lufthansa
    15. Scandinavian
    16. Singapore Airlines
    17. Swiss
    18. United Airlines
    19. Virgin Atlantic
    20. Virgin Australia

    Säkraste lågkostnadsflygbolagen
    1. Aer Lingus
    2. Flybe
    3. HK Express
    4. Jetblue
    5. Jetstar Australia
    6. Jetstar Asia
    7. Thomas Cook
    8. Virgin America
    9. Vueling
    10. Westjet
    Källa. Airline Ratings

  • Fyndläge på resor

    Fyndläge på resor

    Nu är det hög tid att boka in årets första resa. Reserean är här. 

    När skolorna drar igång reas charterresorna ut till mindre av hälften av priset under högsäsong och många flygbolag har kampanjerbjudanden med 30-35 procent lägre priser. 

    – Januari är en bra månad för den som är ute efter prisvärda biljetter. Den som har möjlighet att åka närmaste veckorna kan du spara tusenlappar på din charterresa, säger Karin Starkman Ahlstedt på Ticket.

    Charterresenären kan fynda resor till bland annat Kanarieöarna och Thailand men också till Egypten, Kap Verde och Madeira. I mitten av februari när sportloven drar igång brukar priserna gå upp igen. 

    Januari är också månaden då du bör boka in reguljärflyget då många flygbolag kör kampanjer med upp till 30-35 procent lägre priser. 

    – Just nu går det att fynda reguljärflygsbiljetter, särskilt till Asien och USA, men även inom Europa. Flygbolagen rear just nu ut biljetter fram till sommaren och i vissa fall fram till mitten av december, säger Karin Starkman Ahlstedt. 

    Prisexempel charterresor 

    Stockholm

    17 jan (8 d) –Teneriffa – Ving – 2975 kr (4*)

    17 jan (8d) – Teneriffa – Ving – 2525 kr (4*)                                                 

    19 jan (8 d) – Makadi Bay – Tui – 2728 kr (4 *)

    Göteborg

    19 jan (8 d) – Kap Verde, Tui – 4548 kr (3*)

    23 jan (7 d) – Fuerteventura – Apollo – 3298 kr (2*)

    26 feb (8d) – Teneriffa – Ving – 2375 kr (2*)

    Malmö/Köpenhamn                                                                                                                                                                 

    14 jan (7 d) – Hurghada – Detur – 2699 kr (3*)

    16 jan (7 d) – Fuerteventura – Apollo – 2148 kr (ospec)    

    15 feb (8d) – Gran Canaria – Ving – 2875 kr (2*)                                           

    Källa: Ticket , obs priserna ändras över tiden, framtagna sön 8 jan 2017, med reservation för eventuella felskrivnigar. 

     

     

                      

  • Ett glas blått tack

    Ett glas blått tack

    Rött, vitt, rosé och nu även – blått. Spanska Gik Live målar om den traditionella vinpaletten.

    Vinet tillverkas av en blandning av blå och gröna druvor från ett flertal regioner i Spanien och den säregna färgen – hur artificiell den än må verka – kommer faktiskt från ett naturligt ämne som utvinns från druvornas skal. Spaniens yngre, men myndiga, generation föredrar i dag öl och sprit framför vin, menar upphovsmakarna (själva i 25-årsåldern) och med Gik Live hoppas de ändra på den saken. Det blå vinet finns i dag i USA och i flera europeiska länder, men går i skrivande stund inte att köpa hos Systembolaget här i Sverige.

     

  • Det här är världens minsta park

    Det här är världens minsta park

    Parken Mill Ends Park är 0,3 kvadratmeter stor och finns med i Guinness Rekordbok under epitetet världens minsta park.

    Parken, som ligger i Portland, Oregon, USA, kom till när man skulle bygga en stolpe till en gatubelysning, men efter att gjutit ett cirkulärt hål ångrade man sig. Det blev aldrig någon lampstolpe och hålet växte igen. Tvärs över gatan låg Oregon Journals tidningsredaktion där journalisten Dick Fagan dagligen betraktade det sorgliga hålet från sitt fönster. Han beslutade sig för att ta saken i egna händer och planterade blommor i hålet och döpte den efter sin populära kolumn i tidningen, Mill Ends. Parken blev en utgångspunkt för många lustiga krönikor. I dag har parken blivit ett landmärke för staden och frivilliga portlandbor sköter om parken och utvecklar dess miljö, bland annat har den haft en liten pool med trampolin, en djurpark och ett tivoli. Parken är dessutom omåttligt populär på Instagram.

  • Tvärs över Madagaskar

    Tvärs över Madagaskar

    Att korsa Madagaskar med bil är som att köra genom en saga. Från östkustens regnskogar och lemurer, över grönklädda berg med terrakottafärgad jord till västkustens stränder och uråldriga baobab-träd.

    Text: Maria Hagström

    Foto: Martina Holmberg

    Morgondimman ligger tät mellan trädtopparna och en klagande gäll sång ekar över regnskogen. På kilometers avstånd hörs indri-lemurerna kommunicera med varandra. Det är lite kyligt, solen har ännu inte gått upp helt. Snårig växtlighet stryker mot benen och mina beigefärgade byxor har blivit prickiga av blod.

    – Det är bara små blodiglar, säger guiden Jean Remy och flinar åt min förskräckta min. Stoppa in byxorna i strumporna så kan de inte krypa in.

    Han går vidare längs skogsstigen, gör smackande läten och letar med blicken upp mot de kraftiga grenarna. Här växer bambu, ebonyträd och ravenala-palmer – även kallad “resenärens palm”. Den har fått smeknamnet efter de solfjädersliknande stjälkarnas förmåga att fånga upp regnvatten som i en nödsituation kunde drickas av törstande resenärer.

    – Där, säger han och pekar upp i ett träd.  

    En stor svartvit lemur klamrar sig fast kring en trädstam med ludna armar och muskulösa ben. Några meter bort finns flera till. Många runda ögon stirrar på oss med små pupiller.

    Madagaskar, ön i Indiska Oceanen som ligger 600 kilometer från afrikanska fastlandet, kallas lemurernas rike. De lever enbart här och flera är utrotningshotade. Det finns ulliga lemurer, grå lemurer, lemurer med röd framsida och dansande lemurer som tar sig fram över marken med hoppande danssteg. Men störst är indri-lemuren. Nationalparken Andasibe på östra Madagaskar är deras enda hem på jorden.

    – De lever i grupp men med en och samma partner livet igenom. Bara om partnern dör söker de en ny. De är väldigt monogama, säger Jean Remy.

    Han ger ifrån sig ett tjutande ljud och snart hakar en av lemurerna på med långa intensiva toner. En efter en ansluter de sig till sången och bildar en gäll närmast tondöv alarmkör. Långt bort i skogen svarar en annan grupp lemurer.

    Efter en stund hoppar och svingar de sig vidare mellan träden och skakar ner vatten till marken när deras tyngd får grenarna i gungning. Det är regnperiod på Madagaskar.

    När vi några dagar senare gör en avstickare söderut till nationalparken Ranomafana öppnar sig himlen för ett regn som inget paraply kan värja sig mot. Ranomafana betyder ”varmt vatten” och regnet piskar mot ytan i bassängen fylld med vatten från en varm källa. Floden, som vi är tvungna att korsa för att komma dit, är fylld till brädden och den smala träbron är på vissa ställen täckt av flodvatten. En bit bort brusar ett vattenfall.

    Det är naturen som är Madagaskars trumfkort. 75 procent av landets växt- och djurarter finns ingen annanstans i världen. De unika arterna har utvecklats sedan ön skildes från den afrikanska kontinenten för många miljoner år sedan.

    När mörkret lagt sig arrangeras nattpromenader i nationalparkens utkant. Det vana ögat kan upptäcka kameleonter bland bladen. För att locka fram världens minsta lemur – muslemuren – mosar guiden en banan på en trädgren. Sen är det bara att vänta. Och vänta. Och vänta. En liten grupp turister står alla och stirrar på en trädgren i vad som tycks vara en evighet. Till slut dyker ett musliknande djur upp, mindre än en människohand. Den äter banan med stressade rörelser innan den försvinner bort från turisterna och in i trädets skydd igen.

    Det är mars månad och lågsäsong. Inte ens under högsäsong finns det någon massturism i landet, men nu har vi hotellen nästan för oss själva under vår resa från öst till väst.

    Vi stannar i östra delen av landet längre än planerat, inväntar den cyklon som härjar på västkusten. På flygplatsen sa någon till oss att vi inte bör åka till väst alls, men vår chaufför Eric bedyrar att det är en bra idé.

    – Om några dagar spricker det upp där.

    Eric Daniel Randriamanamidona bor i huvudstaden Antananarivo med sin fru och deras några månader gamla bebis. När vi träffade honom på flygplatsen Ivato International, efter att ha sagt nej till flera gåpåiga chaufförer som ivrigt vill boka de enda turister som anländer, och efter att ha fått tips om Eric av flygplatspersonalen, sa han snabbt ja till att guida oss i tio dagar. För cirka 7 000 svenska kronor, där mat och boende till honom ingår, ska han köra oss tvärs över Madagaskar. Men först måste han hämta ombyte och vinka av fru och barn.

    Trots att han och hans fru inte har det gott ställt kan de ändå räknas till den mer priviligierade delen av befolkningen. På Madagaskar lever över 80 procent i extrem fattigdom med mindre än en dollar om dagen.

    Båda kan engelska och båda har studerat, hans fru på universitet i Paris.

    – Min fru är smart. Mycket smartare än jag, säger han stolt och skrattar. 

    Eric kör taxi under lågsäsongen och guidar turister under högsäsong. Han drömmer om att starta ett eget guideföretag och har kommit en bra bit i planeringen.

    Till skillnad från stora delar av befolkningen har han elektricitet i hemmet, rinnande vatten och dator, men utanför lägenhetshuset löper smala gator med trängsel. Bilar kör tätt efter varandra, män drar taxidroskor bakom sig, sopor ligger i stora högar och människor letar runt bland dem. Lukten av bränt flis. Höns som vandrar fritt. Föroreningar som sätter sig i håret. Det smakar avgaser i munnen.

    I stadens utkant är en del hus omgivna av översvämmat vatten och människor paddlar små båtar till och från sina hem. Men inte långt därifrån bor också rika människor i stora flotta hus. I staden finns även fina affärskvarter, moderna hotell och restauranger som bara en bråkdel har råd att besöka.  

    Bästa sättet att ta sig fram på Madagaskar är med bil. Andra sätt är med de inte sällan överfulla minibussarna, så kallade taxi-brousses, eller med flyg som kan ha opålitliga avgångstider. Men det inte lätt att köra överallt och bil hyrs så gott som alltid med chaufför. Det är bra att ha en person vid ratten som är van vid väglaget.

    Vägarna är dåliga och regn har skapat stora kratrar i körbanan. På sidorna sträcker sig gröna vidder och gräsbetäckta berg, som bryts av med terrakottafärgad jord som också färgar floderna bruna och ger landet skäl för smeknamnet ”Den röda ön”. Naturens färgkontraster sägs också ha gett Madagaskars flagga dess färger: röd, grön och vit. Den vita färgen lär symbolisera risodlingarna, det gröna ravenala-palmerna och det röda är jorden och leran som också täcker många byggnaders väggar.

    Vägen går åt väster. Bakom oss ligger landets tredje största stad Antsirabe, med hantverksmarknader, verkstäder där vi sett hur ett kohorn formas till en prydnadsfågel och gränder där kvinnor och män täljer detaljerade mönster i trä medan en bebis sover bredvid på golvet. En pojke visade hur man maler mjöl i en stor mortel. Och på en nattklubbs nedsuttna soffor berättade en ung kille med spretigt stylat hår att han är fotbollsspelare och snart ska flytta till Paris för att spela där. Kopplingarna till Frankrike är många, men så var också Madagaskar en fransk koloni fram till 1960.

    Efter många timmar i bilen stannar vi till i en liten stad för lunch. På gatorna torkas ris på filtar, i den enkla restaurangen ställs tallrikar fram med kokt ris, lamm och en brun sås. Färglös mat. Förväntningar är låga när första tuggan stoppas in i munnen. Sen: förvåningen över att det smakade gott. Här äter man inte med ögonen.

    Det är tvättdag i byarna. Lakan och kläder har spritts över buskar och gräs för att torka i solen, de ligger som stora lapptäcken över marken. Ju längre västerut desto enklare bor människor och desto färre blir de vars förfäder har ett asiatiskt ursprung och ju fler med ett afrikanskt. Befolkningen på Madagaskar kommer ursprungligen från Indonesien, Mellanöstern och Afrika.

    I de centrala och östra delarna bor folket merina som kom till ön för 2 000 år sedan från Indonesien. På 1800-talet härskade merinafolket över en stor del av ön, tills fransmännen anlände och koloniserade ön. 1960 blev landet självständigt men det var först drygt 30 år senare som det första demokratiska valet hölls. Efter en statskupp 2009 blev landet oroligt igen. På grund av politisk instabilitet har den ekonomiska utvecklingen gått trögt.  Mellan 2009 och 2014 var landet dessutom isolerat från omvärlden när allt bistånd till Madagaskar drogs in i protest mot kuppmakaren. Nu, sen den nya presidenten Hery Rajaonarimampianina kom till makten 2014, har stabiliteten i landet ökat och ekonomin fått en svag uppgång.

    Medelåldern är låg i landet och var vi än stannar bilen, om det så tycks vara mitt ute i ödemarken, så dyker det upp barn från ingenstans. Bärandes på korgar med frukt som de vill sälja, frågar efter godis eller ropar ”Främling!” på malagassiska.

    När skolan slutar för dagen kommer eleverna gående längs vägen med väskor på ryggarna. De kan ibland behöva gå långt för att komma till en skola.

    – Det tog mig flera timmar att gå fram och tillbaka till skolan i Antananarivo när jag var liten, men sen fick jag äntligen fick en cykel. Men någon cykel har inte barnen här på landsbygden, säger Eric.

    Här finns knappt några bilar och för en ambulans måste det ta lång tid att åka från städerna. Vad händer om någon blir sjuk?

    – Här får man inte bli sjuk. Men de håller sig friskare här, de andas frisk luft, säger Eric och vi tänker på de vedeldade hemmen och röken de måste få i sig.

    Morondava är västkuststaden med sandiga gator, marknadsstånd och avspänd atmosfär. Långa stränder där vi badar mellan fiskenäten i ljummet vatten. Människor hjälps åt att dra in näten med fisk som sen serveras i hemmen, restaurangerna och hotellen.

    – Jag har hittat en restaurang som har fångat hummer, säger Eric en dag.

    Han har tydligen frågat runt på restauranger för att ta reda på var den bästa fångsten för dagen finns. Sådan är han, fixar och trixar, föreslår aktiviteter och det är aldrig något problem, inte ens när han kör alltför många mil och startar i gryningen.

    På restaurangen äter vi hummer och avslutar med smaksatt rom och juice från de stora ludna frukterna som växer på regionens stolthet: baobab-träden.

    De gigantiska träden sticker upp ur den annars ganska plana marken, de syns på långa avstånd. För att komma fram till Avenue of the Baobabs, en naturligt formad ståtlig allé, måste man åka jeep den här tiden på året. Cyklonen har lämnat spår, bitvis är vägen översvämmad och lokalbefolkningen hjälper till genom att ställa sig ute i vattnet för att visa hur djupt det är och var det är lättast att köra.

    Några barn badar i djupa gropar i vägen. Tjudrade oxar drar gamla trävagnar. På sidorna finns små lerhus med halmtak. Kvinnorna har målat ansiktena med ljus färg gjord av bark från trädet masonjoany.

    – Det skyddar mot solen och gör huden mjukare. Det är tradition bland kvinnor här i väst, säger mannen som kör jeepen.

    Sen når vi allén. Ett tjugotal väldiga träd löper utmed vägen – de som kallas för ”roots of the sky”. Uppåt 30 meter höga och med stammar på många meters omkrets. Här stod de innan merinafolket härskade i landet och långt innan fransmännen nådde fram till ön. Träden har levt genom oroligheter och stått emot cykloner. Ett gult ljus lägger sig över de nästan tusenåriga träden när solen är på väg ner över ön i den Indiska Oceanen. Det är som taget ur en saga.

    Guide Madagaskar

    Snabbfakta

    Madagaskar ligger i Indiska Oceanen, 600 kilometer öster om det afrikanska fastlandet. Ön är känd för sin unika flora och fauna. Landet är i den tropiska zonen, men klimatet varierar mellan olika delar av landet. Det är fuktigt längs östkusten och torrare på västkusten och längst i söder.

    Språk: Malagassiska och franska.

    Valuta: Ariary (mga) 10 kr = cirka 3 500 mga.

    Tidsskillnad: +3 timmar.

    Resa dit: Det går inga direktflyg från Sverige till Madagaskar. Snabbaste flyg går via Paris. Ett annat vanligt alternativ är två mellanlandningar, där den sista är i Johannesburg i Sydafrika.

    Ta sig runt: Bästa sättet att ta sig runt på Madagaskar är med en hyrd bil och chaufför. Ett annat alternativ är att åka minibussar, taxi-brousses, men de kan vara trånga och obekväma.

    Boende

    Les 3 Métis
    Les 3 Métis är ett boutiquehotell i centrala Antananarivo, nära till shopping och nöjen. Det moderna och relativt nybyggda hotellet av tegel och med vita balkonger är en behaglig plats mitt i huvudstaden. Dubbelrum från cirka 380 kronor natten.
    Iva 1 Antaninandro
    Lediga rum & priser

    Feon’ ny Ala
    Längs en flod i regnskogen strax utanför nationalparken Andasibe ligger hotellets bungalower. Sängar finns både på markplan och uppe på loftet, där man ligger mysigt inbäddade under myggnät och somnar till ljudet av skogens djurläten. Bungalow från cirka 200 kronor natten.
    Lalan’ Andasibe (vid kanten av Perinet Reservat)
    +261 20 56 832 02

    Hotel Manja
    Hotellets enkla bungalower ligger högt upp i en sluttning med en fantastisk utsikt över en frodig dal. Utanför bungalowerna växer vackra blommor och lummiga växter. Bungalow med dubbelsäng från cirka 170 kronor natten.
    Ranomafana Centre 312, Infanadiana, Fianarantsoa
    hotelmanja.com

    Chez Maggie
    Chez Maggies bungalower i staden Morondava ligger perfekt beläget – åt ena hållet finns den långa stranden och åt den andra den sandiga vägen med små shoppingstånd, restauranger och barer. Hotellet har pool. Bungalow med dubbelsäng från cirka 280 kronor natten.
    Rue De L’Independance, Nose Kely
    chezmaggie.com

    Mat & Dryck

    The Epicure Table
    Hotell Les 3 Métis utmärkta restaurang har både terrass och en mysig inomhusservering med bord av rosenträd och stolar med höga ryggar. Maten, med influenser från både Frankrike, Indiska oceanen och typiska madagaskiska rätter, är riktigt vällagad och god!
    Iva 1 Antaninandro, Antananarivo 
    les-trois-metis.com

    Renala
    Här serveras pinfärska fiskar och skaldjur, fångade ur havet hundra meter bort. Restaurangen ligger intill Morondava strand och har bra fransk-madagaskisk mat för cirka 50 kronor rätten. På frukostmenyn finns också typisk madagaskisk frukost som består av ris kokt med tomater och lök som serveras med kött.
    Rue De L’Independance, Morondava

    Le Masoandro
    Chez Maggies charmiga restaurang ligger precis vid stranden och har små bord både under tar och bar himmel. Specialiteten är grillad mat, framförallt från havet. Här finns också en bar med brett utbud. 
    Chez Maggie, Rue De L’Independance, Morondava

    L’Oasis
    Gillar du reggae så är det här stället för dig! Hela stället är tillägnat reggae, från väggmålningar till livemusiken som spelas varje kväll. Här råder livlig men avslappnad stämning och ägaren, som kallas Rasta Jean, pratar gärna med alla sina gäster, serverar smaksatt rom och enkel men god mat. Billigare än många ställen runtomkring.
    Rte de la Plage, Morondava

    Se & Göra

    Nationalparken Andasibe
    Här finns världens största lemur, indri och med en guide är chansen stor att få dem på nära håll. Störst chans att få se dem är mellan 07–11 på morgonen och då kan man även höra dem ”sjunga”. I parken, som ligger några mil öster om huvudstaden Antananarivo, finns också många andra unika arter. Guidade turer går både dagtid och nattetid.

    Nationalparken Ranomafana
    Med hjälp av en guide kan man se många olika sorters lemurer och andra sällsynta djur i regnskogen. På natten kan den minsta, muslemuren, lockas fram, samt många kameleonter ses på grenar och blad. Ligger söder om staden Ambositra.

    Avenue of the Baobabs
    En naturlig allé av nästan tusen år gamla baobab-träd, nära staden Morondava. Träden är imponerande stora, med långa tjocka stammar. I omgivningen finns flera enkla byar med lerhus och halmtak.

    Reservatet Kirindy
    Nordöst om Morondava ligger reservatet som är ett av de få ställen på Madagaskar där man kan få se fossa, landets största rovdjur. Här finns också hoppande råttor, lemurer och sköldpaddor. 

  • Hundägare – checka in här på nyår

    Hundägare – checka in här på nyår

    För alla som vill fira nyår med sin bästa vän på nyår – det här är hotellet för er.

    På nyårsafton checkar 370 hundar och två katter in på Clarion Hotel Arlanda för att slippa fyrverkerier och smällare. “Happy dog”-konceptetet lanserades 2013 men har i år slagit rekord i antal hundar som checkar in. Den 1 februari släpptes rummen och det tog bara fyra timmar innan alla rum var bokade.

    – Uppskattningen och tacksamheten från hundägarna är enorm och detta är en av de bästa dagarna på året, säger Pernilla Johansson, chef på Clarion Hotel Arlanda Airport. 

    “Happy dog” finns också på Clarion Hotel Bergen Airport och Clariton Hotel Air i Norge samt på Clarion Hotel Helsinki i Finland. Inför nästa års nyårsfirande släpps “Happy dog”-rummen den 14 februari. 

     

  • Chamonix – världens bästa offpist

    Chamonix – världens bästa offpist

    Chamonix är en av världens mest omtalade skiddestinationer. Den franska bergsstadens läge vid foten av Alpernas högsta berg, Mont Blanc, är minst sagt spektakulärt och skidåkningen är därefter.

    Text och foto: Mattias Fredriksson

    Hotell i Chamonix

    Klockan är inte ens åtta på morgonen men ändå kryllar det av folk vid ingången till kabinbanan till Aiguille du Midi. Skidåkare från hela världen utrustade med breda skidor, klätterselar, rep, kabinhakar och isyxor väntar förväntansfullt men samtidigt nervöst på besked om när liften ska öppna. Många köar tillsammans med någon av dalgångens många bergsguider – inte sällan en kedjerökande äldre man med ett väderbitet ansikte och en kopp kaffe i handen.

    Här tillämpas ett obegripligt kösystem som går ut på att små lappar med nummer delas ut bland de väntande utan närmare ordningslogik. Ju lägre nummer, ju snabbare får du åka upp. Jag står i kön tillsammans med den legendariske skidåkaren Bruno Compagnet, Chamonixbo sedan 27 år tillbaka och känd som en av Frankrikes bästa friåkare genom tiderna. Bruno har ett stort, krulligt skägg och ett vänligt leende. Hans ansikte är välkänt överallt i Chamonix. Han åker skidor varje dag hela vintrarna och har stenkoll på bergen i dalgången. Till och med bergsguiderna frågar Bruno om väder- och snöförhållanden för att de vet att han är ute hela tiden och har bra lokalkännedom.

    På något sätt lyckas Bruno fiska fram vinstlotten – en kölapp med det lägsta numret. Det visar sig att han har bott granne med liftskötaren som kontrollerar kön och helt plötsligt står vi längst fram och ska få åka upp med den allra första kabinen.

    En stund senare ropar pistörerna på radion till liftskötarna att säkerhetsarbetet är klart uppe vid toppen av Aiguille du Midi. Nattens snöfall har bäddat in bergen i ett vackert lager snö och de redan spektakulära bergen ser ännu tjusigare ut i sin nya skrud.

    Repet framför kön tas bort och tillsammans med hundratals förväntansfulla skidåkare börjar vi röra på oss mot kabinen.

    Téléphérique de I’Aiguille du Midi går från de centrala delarna av Chamonix rakt upp till toppen av Aiguille du Midi. Den vertikala stigningen är hela 2 807 meter – från 1 035 meter över havet till 3 842 meter – vilket är den kraftigaste vertikala stigningen i världen med en lift. Den byggdes redan 1955 och man kan undra vad fransmännen tänkte då projektet drogs igång – Aiguille du Midi är en komplicerad plats att konstruera en lift till. Toppen är smal och stupbrant och miljön är allmänt otillgänglig. Ursprungligen användes Aiguille du Midi-liften enbart för sightseeing och för att transportera klättrare och vandrare som ville nå längre in i Mont Blanc-massivet. Numera är liften välanvänd bland skidåkare som åker mer eller mindre extrema åk i alla möjliga riktningar från Aiguille du Midi. Liften representerar Chamonix på ett bra sätt, allt som är extremt och som i princip anses omöjligt på andra platser är här en norm. Det är nog därför Chamonix alltid har haft en extrem dragningskraft på adrenalinjunkies i alla möjliga äventyrssporter.

    Liftfärden tar 20 minuter och från toppstationen är utsikten ned mot Chamonixdalen otroligt spektakulär och vacker. Solen har precis börjat belysa de spetsiga topparna runt om i dalgången och det är vitt hela vägen ner i staden. Det är en sådan där dag där när verkligheten faktiskt överrensstämmer med turistbroschyren.

    – Vi har tur idag. Alla jag känner ska åka på nord- och västsidan av Aiguille du Midi så jag tror vi har goda chanser att få lägga första spåren för vårt åk, men vi måste vara snabba. Om 20 minuter kommer nästa kabin full med skidåkare och vi vill inte ha för mycket folk ovanför oss då vi åker, det är farligt, säger Bruno.

    Bruno börjar gå nedför den branta snökammen med skidorna på axeln. Han håller inte ens i det fasta repet, vilket jag krampaktigt tar tag i och sakta följer nedför de isiga stegen. Den mytomspunna kamvandringen ner från Aiguille du Midi har skördat många offer genom åren – ett snedsteg och du kan falla hundratals meter i brant, farlig terräng – vilket gör att de flesta bergsguider leder sina gäster ner med rep. Jag har mina skidor på ryggsäcken och en slinga med en kabinhake fäst i det permanenta repet. Det känns säkert nog och klättringen nedför går lättare än väntat. Lyckligtvis är vi fortfarande ensamma här och inte ens när vi klickar i skidorna och börjar traversera ut mot vårt åk ser vi några andra skidåkare i vår närhet.

    Vallée Blanche är ett av Chamonix och världens mest kända och längsta offpiståk. Det är 2 800 fallhöjdsmeter och över 20 kilometer långt från Aiguille du Midi hela vägen ned till Chamonix. Åket anses också vara ett av de vackraste i världen. Många gånger är det just Vallée Blanche som är huvudmålet för skidåkare som kommer till Chamonix.

    Vallée Blanche i all ära, men vi har bestämt oss för att åka Envers du Plan i dag. Det åket brukar beskrivas som en roligare variant för duktiga skidåkare som vill uppleva ett brantare, mer spännande åk än klassikern. Och så slipper man trängas med horder av turister.

    När vi kommer fram till starten av Envers du Plan är snön mycket riktigt helt orörd, något som är ganska unikt i Chamonix under högsäsongen. Inledningen är brant och med nysnön som fallit över natten föreslår Bruno en så kallad ski cut – man skär av sluttningen från en sida till den andra och trycker samtidigt till så att snön som kan tänkas släppa får chansen att göra det innan man åker. Allt för att undvika att hamna i en lavin när man åker och är mer sårbar. Bruno skär rutinerat av sluttningen och allt sitter som det ska, vilket gör att han direkt fortsätter åka nedför den branta backen. Han drar på i stora, stabila svängar och det skapas stora snöpuffar bakom honom i den lätta snön. Jag följer snart efter och känslan är euforisk, det är som att åka bland dunfjädrar, enda skillnaden är att den lätta snön som far upp i ansiktet varje gång jag svänger är iskall.

    Bruno svänger vant ner mellan glaciärsprickorna i den branta terrängen nedför Envers du Plan-glaciären. Samtidigt håller han hela tiden koll på att jag förstår vart vi ska åka. Jag blir både imponerad och glad över hans säkerhetstänkande, det gör mig mindre nervös. Brunos detaljerade lokalkännedom i den svårnavigerade terrängen ger en trygghetskänsla och jag kan lättare njuta av skidåkningen.

    Snön och skidåkningen är otroligt bra i dag, men omgivningarna är minst lika fantastiska. Vi är omringade av spetsiga bergstoppar och glaciärer, vilket gör vår skiddag till en svårslagen naturupplevelse. Efter nästan 1 000 fallhöjdsmeter med episk skidåkning kommer vi ner till en platå där vi kan se mängder av människor röra sig sakta mellan glaciärsprickor och seracker. Det ser ut som sockerhöga myror i en glasskål, men det är skidturister som åker Vallée Blanche. Vi skrattar lite åt underhållningen och jag tackar Bruno för det fina åket han tagit mig på.

    Vi fortsätter och kommer snart förbi Refuge du Requin, som ligger fantastiskt vackert vid foten av de höga bergen, omgiven av glaciärer. Det är lite för tidigt för lunch så vi fortsätter ner på Mer du Glace – ishavet på svenska – Frankrikes största och längsta glaciär. Nu är det bara en lång, ovanligt vacker transportsträcka kvar till Montenvers där man kan välja att ta tåget ner till Chamonix eller åka skidor hela vägen. Morgonens blåa himmel med solsken har snabbt förvandlats till mjölkvita moln och dålig sikt, vilket gör att valet faller på att åka det gamla klassiska tåget.  

    Chamonixdalens bergväggar är branta, spetsiga och fyllda av glaciärer. Ingen annan dalgång i Alperna – eller i världen för den delen – är så dramatisk och spektakulär. Blicken söker sig omedvetet upp mot Mont Blanc, Aiguelle du Midi, Les Drus och de andra ikoniska bergstopparna ett par tusen höjdmeter upp. Det är ingen slump att turister från hela världen har vallfärdat hit i hundratals år för att klättra, vandra och åka skidor.

    Chamonix historia tog fart då Michel-Gabriel Paccard och Jacques Balmat gjorde första bestigningen av Mont Blanc i augusti 1786. Detta blev startskottet för alpinismen och för att utforska övriga delar av Mont Blanc-massivet, vilket ledde till att varenda bergstopp, pinnakel, bergvägg och pass i Chamonixdalen nu har besökts av människor, fått namn och satts på kartor. Till en början var det främst klättring och vandring som var populärt, men när Chamonix 1924 stod som värd för den första vinterolympiaden blev det dess genombrott som skidort och som internationell turistdestination.

    I dag är Chamonix en riktig stad med drygt 10 000 invånare och en infrastruktur som vilken annan småstad i Frankrike som helst. De 60 000 turistbäddarna i dalgången är dessutom fullbokade nästan året runt så det är mycket folk i omlopp och en härlig puls. Som skidort betraktat är Chamonix en ganska krånglig plats med skidliftar utspridda på sex olika ställen i dalgången och bara några få av anläggningarna är ihoplänkade. Förvisso är varje enskild skidanläggning så pass bra att det inte stör så mycket och gratis skidbussar hjälper till att lösa transporten emellan dem. Däremot kan du göra långa äventyrsåk om du tar dig utanför något av skidområdena, utan att ens behöva göra fler än ett liftåk på morgonen.

    Genom åren har gränserna för vad som är möjligt att åka skidor utför tänjts många gånger om. I Chamonix är de extrema åken så normala att ingen höjer på ögonbrynen när någon åker på nordsidan av Aiguille du Midi eller gör branta åk på Les Grand Montets. Många av världens främsta atleter inom skidåkning, klättring och alpinism bor i dalgången eller besöker skidorten ofta. Ett gott råd till dig som besökare är att vara ödmjuk inför bergen och att gärna hyra en bergsguide – det finns ungefär 1 000 stycken i dalgången. Då blir din upplevelse så mycket säkrare och trevligare. Dessutom har du en bra chans att lära dig och utveckla dina bergskunskaper.

    Väl nere i byn promenerar vi över till Hibou Deli på Rue Joseph Vallot, lite bortanför de centrala delarna, för en sen lunch. Engelskan Jenny Case var tidigare en framstående kock men ville starta något eget och drog igång Hibou, som serverar nyttig snabbmat med nordafrikanska influenser. Bruno beställer långkokt strimlad biff och en sallad medan jag väljer en halloumiwrap med Hibou’s eget bröd.

    47-årige Bruno kommer ursprungligen från Pyrenéerna, men flyttade till Chamonix för 27 år sedan när han var klar med sina studier. Han var en av de mest lovande friåkarna i Frankrike och ville ge sin skidåkning en ärlig chans. Chamonix blev det självklara valet och han blev snabbt hänförd av bergen. Det som först skulle bli en vinter för att känna av stämningen blev en livslång kärlek till alpinismens huvudstad. Numera är Bruno delägare i skidmärket Black Crows, som han grundade tillsammans med sin vän Camille Jaccoux för tio år sedan. Brunos roll i företaget är lite oklar men en av hans huvuduppgifter är att produktutveckla utrustningen de tillverkar så han tillbringar definitivt mer tid på berget än på kontoret, som ligger nära Aiguille du Midi-liftens dalstation i centrala Chamonix.

    – Camille och jag hade åkt skidor ihop, bott tillsammans och partajat en massa under mer än tio års tid. När vi båda började bli lite äldre ville vi skapa något tillsammans och samtidigt använda våra kunskaper efter ett helt liv i skidbranschen. Black Crows är det som vi inte tyckte fanns innan, säger Bruno om verksamheten.

    Efter en rejäl dag i bergen smakar den fräscha maten fantastiskt och trots att det bara är tidig eftermiddag känns det i hela kroppen efter flera dagar med långa, klassiska Chamonixåk. En efter en har snöstormarna rullat in från nordväst och dumpat ordentligt med nysnö i Chamonix. Mitt besök kunde inte varit bättre tajmat. Vi har fått fantastiska skidupplevelser och om jag ska vara ärlig har jag aldrig varit någon större Chamonixfantast men nu får jag ändra min inställning till denna plats. Säkert mycket tack vare att jag fått åka med en riktigt bra guide som känner till bergen så väl och givetvis för att snö- och väderförhållanden varit perfekta.

    Det är ingen tvekan om att Chamonix är en av de vackraste och mest spektakulära platserna i Alperna. Inte minst när du kommer upp en bit i bergen – och har lite tur med vädret – där scenerierna är nästan overkligt pompösa och dramatiska. Det här gör att skidåkningen blir en slags kombination av natur- och skidupplevelse. Beroende på vilken nivå du befinner dig som utförsåkare finns egentligen allt att välja på, från enklare åkning i Le Tour eller Les Houches via skön puderåkning på Brevant och Flegere till seriös äventyrsåkning och ski mountaineering på Les Grand Montets och inte minst från toppen av Aiguille du Midi. Skidåkningen är i världsklass och bergen är mer dramatiska än någon annanstans, men Chamonix har också en bergskultur och en atmosfär som bara ett par få alpina metropoler har. Restaurangutbudet imponerar till och med på de mest kräsna konnässörerna och barlivet är vibrerande. Det är inte konstigt att Chamonix är en av de mest populära skiddestinationerna i världen.

     

    Guide Chamonix

    Mat och dryck

    Munchie
    Modernt kök med asiatiska influenser och västerländsk sushi med en twist. Svenskägda Munchie är ett trendigt ställe men med fötterna på jorden och maten håller högsta klass. Personalen bor i Chamonix för att åka skidor, snowboard och för att klättra, och den attityden avspeglas också på stämningen och klientelet. Baren är lika trevlig som själva restaurangen.
    87 Rue des Moulins
    munchie.eu

    Moö
    Lunch, middag och kvällshäng i baren. Stimmigt, trevligt och bra. Här träffar du gamla Chamonixlegender, proffsåkare, ski bums och lokalbefolkningen. Kort sagt – alla går hit. Bra mat utan att vara någon lyxrestaurang, du får mycket för pengarna.
    239 Avenue Michel-Croz
    moobarcuisine.com

    La Maison Carrier
    Klassisk, fransk restaurang i det övre prisläget. Här äter du riktigt gott, servicen är i toppklass och den rustika känslan ger upplevelsen en extra dimension. Dessertbuffén slår det mesta! Samma kök som den tvåstjärniga Michelinkrogen Albert 1er.
    44 Route du Bouchet
    hameaualbert.fr/restaurant-de-pays-la-maison-carrier

    Bo

    Hotel Mont Blanc
    Femstjärnigt, klassiskt hotell med en pampig foajé. Hotellet byggdes redan i början av 1900-talet men renoverades nyligen och är nu i toppskick. Stora, vackra rum. Påkostad spa-avdelning och utomhuspool. Champagnebaren är något alldeles extra. Dubbelrum från cirka 4 000 kronor natten.
    62 Allée du Majestic
    hotelmontblancchamonix.com

    Le Faucigny
    Mysigt, litet hotell med bra läge precis mitt i byn, intill kyrkan och guidebyrån bara ett stenkast från huvudgatan. Denna trestjärniga inrättning är inget lyxhotell, men servicen är jättebra och frukosten värd ett par extra euro. Har också ett trevligt litet spa. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten.
    118 Place de I’Église
    Lediga rum & priser

    Park Hotel Suisse
    Tack vare sitt centrala läge på Allée du Majestic är fyrstjärniga Park Hotel Suisse ett populärt hotell i Chamonix. Moderna rum, välrenommerad spa-avdelning och fantastiska vyer upp mot Aiguille du Midi och Mont Blanc. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten.
    75 Allée du Majestic
    Lediga rum & priser

     

     

     

  • Kevin Walker: “Jag besöker ofta Irland”

    Kevin Walker: “Jag besöker ofta Irland”

    Idolvinnaren och fotbollsspelaren Kevin Walker är precis hemkommen från Irland där han spelade in musikvideon till nya singeln The wind.”Vi googlade fram ett fyrhus, sen åkte jag och min bror dit med en kamera”.

    Text: Linda Larsson
    Foto: Kevin Walker, privata

    Vad gjorde du på Irland mer än att spela in en musikvideo?
    – Jag och min familj åkte först till pappas hemstad: Carlow som ligger cirka 45 minuter från Dublin söderut där vi var i sex dagar, umgicks med släkten. Sen åkte jag, min dotter och min sambo runt i en hyrbil i en vecka.

    – Jag besöker Irland rätt ofta, jag har ju släkt där. Pappa är från Irland.

    Musikvideon, hur spelades den in?
    – Jag och min bror googlade fram ett gammalt fyrhus som ligger 1,5 timme från pappas hemstad. Sen åkte vi dit med en kamera och spelade in videon på två timmar.

    Att ha en koppling till ett land som man besöker – på vilket sätt blir resan annorlunda än annars?
    – Har man en koppling till ett land har man ju hört historier därifrån  –  och att själv då få uppleva platserna man har hört talas om är kul. Sen att träffa släkt och vänner är såklart roligt. Jag var ofta på Irland som liten. Vi åkte dit en, ibland tre, gånger per år.

    Vad förknippar du Irland med?
    – Jag gillar kvällarna där, man umgås på ett lite annorlunda sätt. Hela familjen sitter uppe och umgås. Kvällarna blir sena och alla sitter uppe och sjunger tillsammans. Grannar flödar in och ut. Irlands umgängeskultur är lite mer levande än den generella i Sverige.

    – Sen spelar jag golf – och Irland har väldigt fina golfbanor. Naturen är fantastisk. Ett tips vid regn är att gå till en pub med livemusik och beställa in en Irish stew med en fin pint – då spelar regn ingen roll.  

    Vad för typ av resenär är du?
    – Jag tycker om att resa – jag gillar även resan som sådan. Jag gillar att bara dra på ett par hörlurar och sen drömma mig bort.

    – Jag brukar boka ett fint hotell på en destination med mycket saker att göra. Jag kan sitta still en timme eller två men sen måste jag göra något. Och god mat är viktigt, att få nya smakupplevelser! 

    Hur mycket reste du som barn?
    – Vi åkte på några resor när jag var mindre: till Teneriffa, Thailand och Florida bland annat. Sen var ju pappa fotbollstränare och jag spelade fotboll så det blev en hel del träningsresor också under min uppväxt.

    Hur mycket reser du på ett år?
    – Jag spelar 13 bortamatcher som inte är i Stockholm varje år så det blir en hel del resande. Och sen åker vi iväg på träningsläger: i år till Portugal.

    Hur mycket hinner man uppleva landet när man är iväg på en träningsresa?
    – Jag försöker alltid ta någon ledig dag för att hinna se något. Men man fokuserar på att träna och vila – dagarna är ganska intensiva.

    Vilket är det bästa landet när det kommer till träning?
    – Om man spelar fotboll är ju planerna viktiga. Turkiet har väldigt bra planer – och bra mat. Sen gillar jag Barcelona, även om planerna där inte är de bästa är staden som sådan fantastisk.  

    Om Kevin Walker

    Idolvinnare 2013 och lagkapten för Djurgården IF.  

    Akutell med: Nya singeln The Wind som släpptes 23 december. Se videon här: