RES.se

Blog

  • Det här är världens minsta park

    Det här är världens minsta park

    Parken Mill Ends Park är 0,3 kvadratmeter stor och finns med i Guinness Rekordbok under epitetet världens minsta park.

    Parken, som ligger i Portland, Oregon, USA, kom till när man skulle bygga en stolpe till en gatubelysning, men efter att gjutit ett cirkulärt hål ångrade man sig. Det blev aldrig någon lampstolpe och hålet växte igen. Tvärs över gatan låg Oregon Journals tidningsredaktion där journalisten Dick Fagan dagligen betraktade det sorgliga hålet från sitt fönster. Han beslutade sig för att ta saken i egna händer och planterade blommor i hålet och döpte den efter sin populära kolumn i tidningen, Mill Ends. Parken blev en utgångspunkt för många lustiga krönikor. I dag har parken blivit ett landmärke för staden och frivilliga portlandbor sköter om parken och utvecklar dess miljö, bland annat har den haft en liten pool med trampolin, en djurpark och ett tivoli. Parken är dessutom omåttligt populär på Instagram.

  • Tvärs över Madagaskar

    Tvärs över Madagaskar

    Att korsa Madagaskar med bil är som att köra genom en saga. Från östkustens regnskogar och lemurer, över grönklädda berg med terrakottafärgad jord till västkustens stränder och uråldriga baobab-träd.

    Text: Maria Hagström

    Foto: Martina Holmberg

    Morgondimman ligger tät mellan trädtopparna och en klagande gäll sång ekar över regnskogen. På kilometers avstånd hörs indri-lemurerna kommunicera med varandra. Det är lite kyligt, solen har ännu inte gått upp helt. Snårig växtlighet stryker mot benen och mina beigefärgade byxor har blivit prickiga av blod.

    – Det är bara små blodiglar, säger guiden Jean Remy och flinar åt min förskräckta min. Stoppa in byxorna i strumporna så kan de inte krypa in.

    Han går vidare längs skogsstigen, gör smackande läten och letar med blicken upp mot de kraftiga grenarna. Här växer bambu, ebonyträd och ravenala-palmer – även kallad “resenärens palm”. Den har fått smeknamnet efter de solfjädersliknande stjälkarnas förmåga att fånga upp regnvatten som i en nödsituation kunde drickas av törstande resenärer.

    – Där, säger han och pekar upp i ett träd.  

    En stor svartvit lemur klamrar sig fast kring en trädstam med ludna armar och muskulösa ben. Några meter bort finns flera till. Många runda ögon stirrar på oss med små pupiller.

    Madagaskar, ön i Indiska Oceanen som ligger 600 kilometer från afrikanska fastlandet, kallas lemurernas rike. De lever enbart här och flera är utrotningshotade. Det finns ulliga lemurer, grå lemurer, lemurer med röd framsida och dansande lemurer som tar sig fram över marken med hoppande danssteg. Men störst är indri-lemuren. Nationalparken Andasibe på östra Madagaskar är deras enda hem på jorden.

    – De lever i grupp men med en och samma partner livet igenom. Bara om partnern dör söker de en ny. De är väldigt monogama, säger Jean Remy.

    Han ger ifrån sig ett tjutande ljud och snart hakar en av lemurerna på med långa intensiva toner. En efter en ansluter de sig till sången och bildar en gäll närmast tondöv alarmkör. Långt bort i skogen svarar en annan grupp lemurer.

    Efter en stund hoppar och svingar de sig vidare mellan träden och skakar ner vatten till marken när deras tyngd får grenarna i gungning. Det är regnperiod på Madagaskar.

    När vi några dagar senare gör en avstickare söderut till nationalparken Ranomafana öppnar sig himlen för ett regn som inget paraply kan värja sig mot. Ranomafana betyder ”varmt vatten” och regnet piskar mot ytan i bassängen fylld med vatten från en varm källa. Floden, som vi är tvungna att korsa för att komma dit, är fylld till brädden och den smala träbron är på vissa ställen täckt av flodvatten. En bit bort brusar ett vattenfall.

    Det är naturen som är Madagaskars trumfkort. 75 procent av landets växt- och djurarter finns ingen annanstans i världen. De unika arterna har utvecklats sedan ön skildes från den afrikanska kontinenten för många miljoner år sedan.

    När mörkret lagt sig arrangeras nattpromenader i nationalparkens utkant. Det vana ögat kan upptäcka kameleonter bland bladen. För att locka fram världens minsta lemur – muslemuren – mosar guiden en banan på en trädgren. Sen är det bara att vänta. Och vänta. Och vänta. En liten grupp turister står alla och stirrar på en trädgren i vad som tycks vara en evighet. Till slut dyker ett musliknande djur upp, mindre än en människohand. Den äter banan med stressade rörelser innan den försvinner bort från turisterna och in i trädets skydd igen.

    Det är mars månad och lågsäsong. Inte ens under högsäsong finns det någon massturism i landet, men nu har vi hotellen nästan för oss själva under vår resa från öst till väst.

    Vi stannar i östra delen av landet längre än planerat, inväntar den cyklon som härjar på västkusten. På flygplatsen sa någon till oss att vi inte bör åka till väst alls, men vår chaufför Eric bedyrar att det är en bra idé.

    – Om några dagar spricker det upp där.

    Eric Daniel Randriamanamidona bor i huvudstaden Antananarivo med sin fru och deras några månader gamla bebis. När vi träffade honom på flygplatsen Ivato International, efter att ha sagt nej till flera gåpåiga chaufförer som ivrigt vill boka de enda turister som anländer, och efter att ha fått tips om Eric av flygplatspersonalen, sa han snabbt ja till att guida oss i tio dagar. För cirka 7 000 svenska kronor, där mat och boende till honom ingår, ska han köra oss tvärs över Madagaskar. Men först måste han hämta ombyte och vinka av fru och barn.

    Trots att han och hans fru inte har det gott ställt kan de ändå räknas till den mer priviligierade delen av befolkningen. På Madagaskar lever över 80 procent i extrem fattigdom med mindre än en dollar om dagen.

    Båda kan engelska och båda har studerat, hans fru på universitet i Paris.

    – Min fru är smart. Mycket smartare än jag, säger han stolt och skrattar. 

    Eric kör taxi under lågsäsongen och guidar turister under högsäsong. Han drömmer om att starta ett eget guideföretag och har kommit en bra bit i planeringen.

    Till skillnad från stora delar av befolkningen har han elektricitet i hemmet, rinnande vatten och dator, men utanför lägenhetshuset löper smala gator med trängsel. Bilar kör tätt efter varandra, män drar taxidroskor bakom sig, sopor ligger i stora högar och människor letar runt bland dem. Lukten av bränt flis. Höns som vandrar fritt. Föroreningar som sätter sig i håret. Det smakar avgaser i munnen.

    I stadens utkant är en del hus omgivna av översvämmat vatten och människor paddlar små båtar till och från sina hem. Men inte långt därifrån bor också rika människor i stora flotta hus. I staden finns även fina affärskvarter, moderna hotell och restauranger som bara en bråkdel har råd att besöka.  

    Bästa sättet att ta sig fram på Madagaskar är med bil. Andra sätt är med de inte sällan överfulla minibussarna, så kallade taxi-brousses, eller med flyg som kan ha opålitliga avgångstider. Men det inte lätt att köra överallt och bil hyrs så gott som alltid med chaufför. Det är bra att ha en person vid ratten som är van vid väglaget.

    Vägarna är dåliga och regn har skapat stora kratrar i körbanan. På sidorna sträcker sig gröna vidder och gräsbetäckta berg, som bryts av med terrakottafärgad jord som också färgar floderna bruna och ger landet skäl för smeknamnet ”Den röda ön”. Naturens färgkontraster sägs också ha gett Madagaskars flagga dess färger: röd, grön och vit. Den vita färgen lär symbolisera risodlingarna, det gröna ravenala-palmerna och det röda är jorden och leran som också täcker många byggnaders väggar.

    Vägen går åt väster. Bakom oss ligger landets tredje största stad Antsirabe, med hantverksmarknader, verkstäder där vi sett hur ett kohorn formas till en prydnadsfågel och gränder där kvinnor och män täljer detaljerade mönster i trä medan en bebis sover bredvid på golvet. En pojke visade hur man maler mjöl i en stor mortel. Och på en nattklubbs nedsuttna soffor berättade en ung kille med spretigt stylat hår att han är fotbollsspelare och snart ska flytta till Paris för att spela där. Kopplingarna till Frankrike är många, men så var också Madagaskar en fransk koloni fram till 1960.

    Efter många timmar i bilen stannar vi till i en liten stad för lunch. På gatorna torkas ris på filtar, i den enkla restaurangen ställs tallrikar fram med kokt ris, lamm och en brun sås. Färglös mat. Förväntningar är låga när första tuggan stoppas in i munnen. Sen: förvåningen över att det smakade gott. Här äter man inte med ögonen.

    Det är tvättdag i byarna. Lakan och kläder har spritts över buskar och gräs för att torka i solen, de ligger som stora lapptäcken över marken. Ju längre västerut desto enklare bor människor och desto färre blir de vars förfäder har ett asiatiskt ursprung och ju fler med ett afrikanskt. Befolkningen på Madagaskar kommer ursprungligen från Indonesien, Mellanöstern och Afrika.

    I de centrala och östra delarna bor folket merina som kom till ön för 2 000 år sedan från Indonesien. På 1800-talet härskade merinafolket över en stor del av ön, tills fransmännen anlände och koloniserade ön. 1960 blev landet självständigt men det var först drygt 30 år senare som det första demokratiska valet hölls. Efter en statskupp 2009 blev landet oroligt igen. På grund av politisk instabilitet har den ekonomiska utvecklingen gått trögt.  Mellan 2009 och 2014 var landet dessutom isolerat från omvärlden när allt bistånd till Madagaskar drogs in i protest mot kuppmakaren. Nu, sen den nya presidenten Hery Rajaonarimampianina kom till makten 2014, har stabiliteten i landet ökat och ekonomin fått en svag uppgång.

    Medelåldern är låg i landet och var vi än stannar bilen, om det så tycks vara mitt ute i ödemarken, så dyker det upp barn från ingenstans. Bärandes på korgar med frukt som de vill sälja, frågar efter godis eller ropar ”Främling!” på malagassiska.

    När skolan slutar för dagen kommer eleverna gående längs vägen med väskor på ryggarna. De kan ibland behöva gå långt för att komma till en skola.

    – Det tog mig flera timmar att gå fram och tillbaka till skolan i Antananarivo när jag var liten, men sen fick jag äntligen fick en cykel. Men någon cykel har inte barnen här på landsbygden, säger Eric.

    Här finns knappt några bilar och för en ambulans måste det ta lång tid att åka från städerna. Vad händer om någon blir sjuk?

    – Här får man inte bli sjuk. Men de håller sig friskare här, de andas frisk luft, säger Eric och vi tänker på de vedeldade hemmen och röken de måste få i sig.

    Morondava är västkuststaden med sandiga gator, marknadsstånd och avspänd atmosfär. Långa stränder där vi badar mellan fiskenäten i ljummet vatten. Människor hjälps åt att dra in näten med fisk som sen serveras i hemmen, restaurangerna och hotellen.

    – Jag har hittat en restaurang som har fångat hummer, säger Eric en dag.

    Han har tydligen frågat runt på restauranger för att ta reda på var den bästa fångsten för dagen finns. Sådan är han, fixar och trixar, föreslår aktiviteter och det är aldrig något problem, inte ens när han kör alltför många mil och startar i gryningen.

    På restaurangen äter vi hummer och avslutar med smaksatt rom och juice från de stora ludna frukterna som växer på regionens stolthet: baobab-träden.

    De gigantiska träden sticker upp ur den annars ganska plana marken, de syns på långa avstånd. För att komma fram till Avenue of the Baobabs, en naturligt formad ståtlig allé, måste man åka jeep den här tiden på året. Cyklonen har lämnat spår, bitvis är vägen översvämmad och lokalbefolkningen hjälper till genom att ställa sig ute i vattnet för att visa hur djupt det är och var det är lättast att köra.

    Några barn badar i djupa gropar i vägen. Tjudrade oxar drar gamla trävagnar. På sidorna finns små lerhus med halmtak. Kvinnorna har målat ansiktena med ljus färg gjord av bark från trädet masonjoany.

    – Det skyddar mot solen och gör huden mjukare. Det är tradition bland kvinnor här i väst, säger mannen som kör jeepen.

    Sen når vi allén. Ett tjugotal väldiga träd löper utmed vägen – de som kallas för ”roots of the sky”. Uppåt 30 meter höga och med stammar på många meters omkrets. Här stod de innan merinafolket härskade i landet och långt innan fransmännen nådde fram till ön. Träden har levt genom oroligheter och stått emot cykloner. Ett gult ljus lägger sig över de nästan tusenåriga träden när solen är på väg ner över ön i den Indiska Oceanen. Det är som taget ur en saga.

    Guide Madagaskar

    Snabbfakta

    Madagaskar ligger i Indiska Oceanen, 600 kilometer öster om det afrikanska fastlandet. Ön är känd för sin unika flora och fauna. Landet är i den tropiska zonen, men klimatet varierar mellan olika delar av landet. Det är fuktigt längs östkusten och torrare på västkusten och längst i söder.

    Språk: Malagassiska och franska.

    Valuta: Ariary (mga) 10 kr = cirka 3 500 mga.

    Tidsskillnad: +3 timmar.

    Resa dit: Det går inga direktflyg från Sverige till Madagaskar. Snabbaste flyg går via Paris. Ett annat vanligt alternativ är två mellanlandningar, där den sista är i Johannesburg i Sydafrika.

    Ta sig runt: Bästa sättet att ta sig runt på Madagaskar är med en hyrd bil och chaufför. Ett annat alternativ är att åka minibussar, taxi-brousses, men de kan vara trånga och obekväma.

    Boende

    Les 3 Métis
    Les 3 Métis är ett boutiquehotell i centrala Antananarivo, nära till shopping och nöjen. Det moderna och relativt nybyggda hotellet av tegel och med vita balkonger är en behaglig plats mitt i huvudstaden. Dubbelrum från cirka 380 kronor natten.
    Iva 1 Antaninandro
    Lediga rum & priser

    Feon’ ny Ala
    Längs en flod i regnskogen strax utanför nationalparken Andasibe ligger hotellets bungalower. Sängar finns både på markplan och uppe på loftet, där man ligger mysigt inbäddade under myggnät och somnar till ljudet av skogens djurläten. Bungalow från cirka 200 kronor natten.
    Lalan’ Andasibe (vid kanten av Perinet Reservat)
    +261 20 56 832 02

    Hotel Manja
    Hotellets enkla bungalower ligger högt upp i en sluttning med en fantastisk utsikt över en frodig dal. Utanför bungalowerna växer vackra blommor och lummiga växter. Bungalow med dubbelsäng från cirka 170 kronor natten.
    Ranomafana Centre 312, Infanadiana, Fianarantsoa
    hotelmanja.com

    Chez Maggie
    Chez Maggies bungalower i staden Morondava ligger perfekt beläget – åt ena hållet finns den långa stranden och åt den andra den sandiga vägen med små shoppingstånd, restauranger och barer. Hotellet har pool. Bungalow med dubbelsäng från cirka 280 kronor natten.
    Rue De L’Independance, Nose Kely
    chezmaggie.com

    Mat & Dryck

    The Epicure Table
    Hotell Les 3 Métis utmärkta restaurang har både terrass och en mysig inomhusservering med bord av rosenträd och stolar med höga ryggar. Maten, med influenser från både Frankrike, Indiska oceanen och typiska madagaskiska rätter, är riktigt vällagad och god!
    Iva 1 Antaninandro, Antananarivo 
    les-trois-metis.com

    Renala
    Här serveras pinfärska fiskar och skaldjur, fångade ur havet hundra meter bort. Restaurangen ligger intill Morondava strand och har bra fransk-madagaskisk mat för cirka 50 kronor rätten. På frukostmenyn finns också typisk madagaskisk frukost som består av ris kokt med tomater och lök som serveras med kött.
    Rue De L’Independance, Morondava

    Le Masoandro
    Chez Maggies charmiga restaurang ligger precis vid stranden och har små bord både under tar och bar himmel. Specialiteten är grillad mat, framförallt från havet. Här finns också en bar med brett utbud. 
    Chez Maggie, Rue De L’Independance, Morondava

    L’Oasis
    Gillar du reggae så är det här stället för dig! Hela stället är tillägnat reggae, från väggmålningar till livemusiken som spelas varje kväll. Här råder livlig men avslappnad stämning och ägaren, som kallas Rasta Jean, pratar gärna med alla sina gäster, serverar smaksatt rom och enkel men god mat. Billigare än många ställen runtomkring.
    Rte de la Plage, Morondava

    Se & Göra

    Nationalparken Andasibe
    Här finns världens största lemur, indri och med en guide är chansen stor att få dem på nära håll. Störst chans att få se dem är mellan 07–11 på morgonen och då kan man även höra dem ”sjunga”. I parken, som ligger några mil öster om huvudstaden Antananarivo, finns också många andra unika arter. Guidade turer går både dagtid och nattetid.

    Nationalparken Ranomafana
    Med hjälp av en guide kan man se många olika sorters lemurer och andra sällsynta djur i regnskogen. På natten kan den minsta, muslemuren, lockas fram, samt många kameleonter ses på grenar och blad. Ligger söder om staden Ambositra.

    Avenue of the Baobabs
    En naturlig allé av nästan tusen år gamla baobab-träd, nära staden Morondava. Träden är imponerande stora, med långa tjocka stammar. I omgivningen finns flera enkla byar med lerhus och halmtak.

    Reservatet Kirindy
    Nordöst om Morondava ligger reservatet som är ett av de få ställen på Madagaskar där man kan få se fossa, landets största rovdjur. Här finns också hoppande råttor, lemurer och sköldpaddor. 

  • Hundägare – checka in här på nyår

    Hundägare – checka in här på nyår

    För alla som vill fira nyår med sin bästa vän på nyår – det här är hotellet för er.

    På nyårsafton checkar 370 hundar och två katter in på Clarion Hotel Arlanda för att slippa fyrverkerier och smällare. “Happy dog”-konceptetet lanserades 2013 men har i år slagit rekord i antal hundar som checkar in. Den 1 februari släpptes rummen och det tog bara fyra timmar innan alla rum var bokade.

    – Uppskattningen och tacksamheten från hundägarna är enorm och detta är en av de bästa dagarna på året, säger Pernilla Johansson, chef på Clarion Hotel Arlanda Airport. 

    “Happy dog” finns också på Clarion Hotel Bergen Airport och Clariton Hotel Air i Norge samt på Clarion Hotel Helsinki i Finland. Inför nästa års nyårsfirande släpps “Happy dog”-rummen den 14 februari. 

     

  • Chamonix – världens bästa offpist

    Chamonix – världens bästa offpist

    Chamonix är en av världens mest omtalade skiddestinationer. Den franska bergsstadens läge vid foten av Alpernas högsta berg, Mont Blanc, är minst sagt spektakulärt och skidåkningen är därefter.

    Text och foto: Mattias Fredriksson

    Hotell i Chamonix

    Klockan är inte ens åtta på morgonen men ändå kryllar det av folk vid ingången till kabinbanan till Aiguille du Midi. Skidåkare från hela världen utrustade med breda skidor, klätterselar, rep, kabinhakar och isyxor väntar förväntansfullt men samtidigt nervöst på besked om när liften ska öppna. Många köar tillsammans med någon av dalgångens många bergsguider – inte sällan en kedjerökande äldre man med ett väderbitet ansikte och en kopp kaffe i handen.

    Här tillämpas ett obegripligt kösystem som går ut på att små lappar med nummer delas ut bland de väntande utan närmare ordningslogik. Ju lägre nummer, ju snabbare får du åka upp. Jag står i kön tillsammans med den legendariske skidåkaren Bruno Compagnet, Chamonixbo sedan 27 år tillbaka och känd som en av Frankrikes bästa friåkare genom tiderna. Bruno har ett stort, krulligt skägg och ett vänligt leende. Hans ansikte är välkänt överallt i Chamonix. Han åker skidor varje dag hela vintrarna och har stenkoll på bergen i dalgången. Till och med bergsguiderna frågar Bruno om väder- och snöförhållanden för att de vet att han är ute hela tiden och har bra lokalkännedom.

    På något sätt lyckas Bruno fiska fram vinstlotten – en kölapp med det lägsta numret. Det visar sig att han har bott granne med liftskötaren som kontrollerar kön och helt plötsligt står vi längst fram och ska få åka upp med den allra första kabinen.

    En stund senare ropar pistörerna på radion till liftskötarna att säkerhetsarbetet är klart uppe vid toppen av Aiguille du Midi. Nattens snöfall har bäddat in bergen i ett vackert lager snö och de redan spektakulära bergen ser ännu tjusigare ut i sin nya skrud.

    Repet framför kön tas bort och tillsammans med hundratals förväntansfulla skidåkare börjar vi röra på oss mot kabinen.

    Téléphérique de I’Aiguille du Midi går från de centrala delarna av Chamonix rakt upp till toppen av Aiguille du Midi. Den vertikala stigningen är hela 2 807 meter – från 1 035 meter över havet till 3 842 meter – vilket är den kraftigaste vertikala stigningen i världen med en lift. Den byggdes redan 1955 och man kan undra vad fransmännen tänkte då projektet drogs igång – Aiguille du Midi är en komplicerad plats att konstruera en lift till. Toppen är smal och stupbrant och miljön är allmänt otillgänglig. Ursprungligen användes Aiguille du Midi-liften enbart för sightseeing och för att transportera klättrare och vandrare som ville nå längre in i Mont Blanc-massivet. Numera är liften välanvänd bland skidåkare som åker mer eller mindre extrema åk i alla möjliga riktningar från Aiguille du Midi. Liften representerar Chamonix på ett bra sätt, allt som är extremt och som i princip anses omöjligt på andra platser är här en norm. Det är nog därför Chamonix alltid har haft en extrem dragningskraft på adrenalinjunkies i alla möjliga äventyrssporter.

    Liftfärden tar 20 minuter och från toppstationen är utsikten ned mot Chamonixdalen otroligt spektakulär och vacker. Solen har precis börjat belysa de spetsiga topparna runt om i dalgången och det är vitt hela vägen ner i staden. Det är en sådan där dag där när verkligheten faktiskt överrensstämmer med turistbroschyren.

    – Vi har tur idag. Alla jag känner ska åka på nord- och västsidan av Aiguille du Midi så jag tror vi har goda chanser att få lägga första spåren för vårt åk, men vi måste vara snabba. Om 20 minuter kommer nästa kabin full med skidåkare och vi vill inte ha för mycket folk ovanför oss då vi åker, det är farligt, säger Bruno.

    Bruno börjar gå nedför den branta snökammen med skidorna på axeln. Han håller inte ens i det fasta repet, vilket jag krampaktigt tar tag i och sakta följer nedför de isiga stegen. Den mytomspunna kamvandringen ner från Aiguille du Midi har skördat många offer genom åren – ett snedsteg och du kan falla hundratals meter i brant, farlig terräng – vilket gör att de flesta bergsguider leder sina gäster ner med rep. Jag har mina skidor på ryggsäcken och en slinga med en kabinhake fäst i det permanenta repet. Det känns säkert nog och klättringen nedför går lättare än väntat. Lyckligtvis är vi fortfarande ensamma här och inte ens när vi klickar i skidorna och börjar traversera ut mot vårt åk ser vi några andra skidåkare i vår närhet.

    Vallée Blanche är ett av Chamonix och världens mest kända och längsta offpiståk. Det är 2 800 fallhöjdsmeter och över 20 kilometer långt från Aiguille du Midi hela vägen ned till Chamonix. Åket anses också vara ett av de vackraste i världen. Många gånger är det just Vallée Blanche som är huvudmålet för skidåkare som kommer till Chamonix.

    Vallée Blanche i all ära, men vi har bestämt oss för att åka Envers du Plan i dag. Det åket brukar beskrivas som en roligare variant för duktiga skidåkare som vill uppleva ett brantare, mer spännande åk än klassikern. Och så slipper man trängas med horder av turister.

    När vi kommer fram till starten av Envers du Plan är snön mycket riktigt helt orörd, något som är ganska unikt i Chamonix under högsäsongen. Inledningen är brant och med nysnön som fallit över natten föreslår Bruno en så kallad ski cut – man skär av sluttningen från en sida till den andra och trycker samtidigt till så att snön som kan tänkas släppa får chansen att göra det innan man åker. Allt för att undvika att hamna i en lavin när man åker och är mer sårbar. Bruno skär rutinerat av sluttningen och allt sitter som det ska, vilket gör att han direkt fortsätter åka nedför den branta backen. Han drar på i stora, stabila svängar och det skapas stora snöpuffar bakom honom i den lätta snön. Jag följer snart efter och känslan är euforisk, det är som att åka bland dunfjädrar, enda skillnaden är att den lätta snön som far upp i ansiktet varje gång jag svänger är iskall.

    Bruno svänger vant ner mellan glaciärsprickorna i den branta terrängen nedför Envers du Plan-glaciären. Samtidigt håller han hela tiden koll på att jag förstår vart vi ska åka. Jag blir både imponerad och glad över hans säkerhetstänkande, det gör mig mindre nervös. Brunos detaljerade lokalkännedom i den svårnavigerade terrängen ger en trygghetskänsla och jag kan lättare njuta av skidåkningen.

    Snön och skidåkningen är otroligt bra i dag, men omgivningarna är minst lika fantastiska. Vi är omringade av spetsiga bergstoppar och glaciärer, vilket gör vår skiddag till en svårslagen naturupplevelse. Efter nästan 1 000 fallhöjdsmeter med episk skidåkning kommer vi ner till en platå där vi kan se mängder av människor röra sig sakta mellan glaciärsprickor och seracker. Det ser ut som sockerhöga myror i en glasskål, men det är skidturister som åker Vallée Blanche. Vi skrattar lite åt underhållningen och jag tackar Bruno för det fina åket han tagit mig på.

    Vi fortsätter och kommer snart förbi Refuge du Requin, som ligger fantastiskt vackert vid foten av de höga bergen, omgiven av glaciärer. Det är lite för tidigt för lunch så vi fortsätter ner på Mer du Glace – ishavet på svenska – Frankrikes största och längsta glaciär. Nu är det bara en lång, ovanligt vacker transportsträcka kvar till Montenvers där man kan välja att ta tåget ner till Chamonix eller åka skidor hela vägen. Morgonens blåa himmel med solsken har snabbt förvandlats till mjölkvita moln och dålig sikt, vilket gör att valet faller på att åka det gamla klassiska tåget.  

    Chamonixdalens bergväggar är branta, spetsiga och fyllda av glaciärer. Ingen annan dalgång i Alperna – eller i världen för den delen – är så dramatisk och spektakulär. Blicken söker sig omedvetet upp mot Mont Blanc, Aiguelle du Midi, Les Drus och de andra ikoniska bergstopparna ett par tusen höjdmeter upp. Det är ingen slump att turister från hela världen har vallfärdat hit i hundratals år för att klättra, vandra och åka skidor.

    Chamonix historia tog fart då Michel-Gabriel Paccard och Jacques Balmat gjorde första bestigningen av Mont Blanc i augusti 1786. Detta blev startskottet för alpinismen och för att utforska övriga delar av Mont Blanc-massivet, vilket ledde till att varenda bergstopp, pinnakel, bergvägg och pass i Chamonixdalen nu har besökts av människor, fått namn och satts på kartor. Till en början var det främst klättring och vandring som var populärt, men när Chamonix 1924 stod som värd för den första vinterolympiaden blev det dess genombrott som skidort och som internationell turistdestination.

    I dag är Chamonix en riktig stad med drygt 10 000 invånare och en infrastruktur som vilken annan småstad i Frankrike som helst. De 60 000 turistbäddarna i dalgången är dessutom fullbokade nästan året runt så det är mycket folk i omlopp och en härlig puls. Som skidort betraktat är Chamonix en ganska krånglig plats med skidliftar utspridda på sex olika ställen i dalgången och bara några få av anläggningarna är ihoplänkade. Förvisso är varje enskild skidanläggning så pass bra att det inte stör så mycket och gratis skidbussar hjälper till att lösa transporten emellan dem. Däremot kan du göra långa äventyrsåk om du tar dig utanför något av skidområdena, utan att ens behöva göra fler än ett liftåk på morgonen.

    Genom åren har gränserna för vad som är möjligt att åka skidor utför tänjts många gånger om. I Chamonix är de extrema åken så normala att ingen höjer på ögonbrynen när någon åker på nordsidan av Aiguille du Midi eller gör branta åk på Les Grand Montets. Många av världens främsta atleter inom skidåkning, klättring och alpinism bor i dalgången eller besöker skidorten ofta. Ett gott råd till dig som besökare är att vara ödmjuk inför bergen och att gärna hyra en bergsguide – det finns ungefär 1 000 stycken i dalgången. Då blir din upplevelse så mycket säkrare och trevligare. Dessutom har du en bra chans att lära dig och utveckla dina bergskunskaper.

    Väl nere i byn promenerar vi över till Hibou Deli på Rue Joseph Vallot, lite bortanför de centrala delarna, för en sen lunch. Engelskan Jenny Case var tidigare en framstående kock men ville starta något eget och drog igång Hibou, som serverar nyttig snabbmat med nordafrikanska influenser. Bruno beställer långkokt strimlad biff och en sallad medan jag väljer en halloumiwrap med Hibou’s eget bröd.

    47-årige Bruno kommer ursprungligen från Pyrenéerna, men flyttade till Chamonix för 27 år sedan när han var klar med sina studier. Han var en av de mest lovande friåkarna i Frankrike och ville ge sin skidåkning en ärlig chans. Chamonix blev det självklara valet och han blev snabbt hänförd av bergen. Det som först skulle bli en vinter för att känna av stämningen blev en livslång kärlek till alpinismens huvudstad. Numera är Bruno delägare i skidmärket Black Crows, som han grundade tillsammans med sin vän Camille Jaccoux för tio år sedan. Brunos roll i företaget är lite oklar men en av hans huvuduppgifter är att produktutveckla utrustningen de tillverkar så han tillbringar definitivt mer tid på berget än på kontoret, som ligger nära Aiguille du Midi-liftens dalstation i centrala Chamonix.

    – Camille och jag hade åkt skidor ihop, bott tillsammans och partajat en massa under mer än tio års tid. När vi båda började bli lite äldre ville vi skapa något tillsammans och samtidigt använda våra kunskaper efter ett helt liv i skidbranschen. Black Crows är det som vi inte tyckte fanns innan, säger Bruno om verksamheten.

    Efter en rejäl dag i bergen smakar den fräscha maten fantastiskt och trots att det bara är tidig eftermiddag känns det i hela kroppen efter flera dagar med långa, klassiska Chamonixåk. En efter en har snöstormarna rullat in från nordväst och dumpat ordentligt med nysnö i Chamonix. Mitt besök kunde inte varit bättre tajmat. Vi har fått fantastiska skidupplevelser och om jag ska vara ärlig har jag aldrig varit någon större Chamonixfantast men nu får jag ändra min inställning till denna plats. Säkert mycket tack vare att jag fått åka med en riktigt bra guide som känner till bergen så väl och givetvis för att snö- och väderförhållanden varit perfekta.

    Det är ingen tvekan om att Chamonix är en av de vackraste och mest spektakulära platserna i Alperna. Inte minst när du kommer upp en bit i bergen – och har lite tur med vädret – där scenerierna är nästan overkligt pompösa och dramatiska. Det här gör att skidåkningen blir en slags kombination av natur- och skidupplevelse. Beroende på vilken nivå du befinner dig som utförsåkare finns egentligen allt att välja på, från enklare åkning i Le Tour eller Les Houches via skön puderåkning på Brevant och Flegere till seriös äventyrsåkning och ski mountaineering på Les Grand Montets och inte minst från toppen av Aiguille du Midi. Skidåkningen är i världsklass och bergen är mer dramatiska än någon annanstans, men Chamonix har också en bergskultur och en atmosfär som bara ett par få alpina metropoler har. Restaurangutbudet imponerar till och med på de mest kräsna konnässörerna och barlivet är vibrerande. Det är inte konstigt att Chamonix är en av de mest populära skiddestinationerna i världen.

     

    Guide Chamonix

    Mat och dryck

    Munchie
    Modernt kök med asiatiska influenser och västerländsk sushi med en twist. Svenskägda Munchie är ett trendigt ställe men med fötterna på jorden och maten håller högsta klass. Personalen bor i Chamonix för att åka skidor, snowboard och för att klättra, och den attityden avspeglas också på stämningen och klientelet. Baren är lika trevlig som själva restaurangen.
    87 Rue des Moulins
    munchie.eu

    Moö
    Lunch, middag och kvällshäng i baren. Stimmigt, trevligt och bra. Här träffar du gamla Chamonixlegender, proffsåkare, ski bums och lokalbefolkningen. Kort sagt – alla går hit. Bra mat utan att vara någon lyxrestaurang, du får mycket för pengarna.
    239 Avenue Michel-Croz
    moobarcuisine.com

    La Maison Carrier
    Klassisk, fransk restaurang i det övre prisläget. Här äter du riktigt gott, servicen är i toppklass och den rustika känslan ger upplevelsen en extra dimension. Dessertbuffén slår det mesta! Samma kök som den tvåstjärniga Michelinkrogen Albert 1er.
    44 Route du Bouchet
    hameaualbert.fr/restaurant-de-pays-la-maison-carrier

    Bo

    Hotel Mont Blanc
    Femstjärnigt, klassiskt hotell med en pampig foajé. Hotellet byggdes redan i början av 1900-talet men renoverades nyligen och är nu i toppskick. Stora, vackra rum. Påkostad spa-avdelning och utomhuspool. Champagnebaren är något alldeles extra. Dubbelrum från cirka 4 000 kronor natten.
    62 Allée du Majestic
    hotelmontblancchamonix.com

    Le Faucigny
    Mysigt, litet hotell med bra läge precis mitt i byn, intill kyrkan och guidebyrån bara ett stenkast från huvudgatan. Denna trestjärniga inrättning är inget lyxhotell, men servicen är jättebra och frukosten värd ett par extra euro. Har också ett trevligt litet spa. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten.
    118 Place de I’Église
    Lediga rum & priser

    Park Hotel Suisse
    Tack vare sitt centrala läge på Allée du Majestic är fyrstjärniga Park Hotel Suisse ett populärt hotell i Chamonix. Moderna rum, välrenommerad spa-avdelning och fantastiska vyer upp mot Aiguille du Midi och Mont Blanc. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten.
    75 Allée du Majestic
    Lediga rum & priser

     

     

     

  • Kevin Walker: “Jag besöker ofta Irland”

    Kevin Walker: “Jag besöker ofta Irland”

    Idolvinnaren och fotbollsspelaren Kevin Walker är precis hemkommen från Irland där han spelade in musikvideon till nya singeln The wind.”Vi googlade fram ett fyrhus, sen åkte jag och min bror dit med en kamera”.

    Text: Linda Larsson
    Foto: Kevin Walker, privata

    Vad gjorde du på Irland mer än att spela in en musikvideo?
    – Jag och min familj åkte först till pappas hemstad: Carlow som ligger cirka 45 minuter från Dublin söderut där vi var i sex dagar, umgicks med släkten. Sen åkte jag, min dotter och min sambo runt i en hyrbil i en vecka.

    – Jag besöker Irland rätt ofta, jag har ju släkt där. Pappa är från Irland.

    Musikvideon, hur spelades den in?
    – Jag och min bror googlade fram ett gammalt fyrhus som ligger 1,5 timme från pappas hemstad. Sen åkte vi dit med en kamera och spelade in videon på två timmar.

    Att ha en koppling till ett land som man besöker – på vilket sätt blir resan annorlunda än annars?
    – Har man en koppling till ett land har man ju hört historier därifrån  –  och att själv då få uppleva platserna man har hört talas om är kul. Sen att träffa släkt och vänner är såklart roligt. Jag var ofta på Irland som liten. Vi åkte dit en, ibland tre, gånger per år.

    Vad förknippar du Irland med?
    – Jag gillar kvällarna där, man umgås på ett lite annorlunda sätt. Hela familjen sitter uppe och umgås. Kvällarna blir sena och alla sitter uppe och sjunger tillsammans. Grannar flödar in och ut. Irlands umgängeskultur är lite mer levande än den generella i Sverige.

    – Sen spelar jag golf – och Irland har väldigt fina golfbanor. Naturen är fantastisk. Ett tips vid regn är att gå till en pub med livemusik och beställa in en Irish stew med en fin pint – då spelar regn ingen roll.  

    Vad för typ av resenär är du?
    – Jag tycker om att resa – jag gillar även resan som sådan. Jag gillar att bara dra på ett par hörlurar och sen drömma mig bort.

    – Jag brukar boka ett fint hotell på en destination med mycket saker att göra. Jag kan sitta still en timme eller två men sen måste jag göra något. Och god mat är viktigt, att få nya smakupplevelser! 

    Hur mycket reste du som barn?
    – Vi åkte på några resor när jag var mindre: till Teneriffa, Thailand och Florida bland annat. Sen var ju pappa fotbollstränare och jag spelade fotboll så det blev en hel del träningsresor också under min uppväxt.

    Hur mycket reser du på ett år?
    – Jag spelar 13 bortamatcher som inte är i Stockholm varje år så det blir en hel del resande. Och sen åker vi iväg på träningsläger: i år till Portugal.

    Hur mycket hinner man uppleva landet när man är iväg på en träningsresa?
    – Jag försöker alltid ta någon ledig dag för att hinna se något. Men man fokuserar på att träna och vila – dagarna är ganska intensiva.

    Vilket är det bästa landet när det kommer till träning?
    – Om man spelar fotboll är ju planerna viktiga. Turkiet har väldigt bra planer – och bra mat. Sen gillar jag Barcelona, även om planerna där inte är de bästa är staden som sådan fantastisk.  

    Om Kevin Walker

    Idolvinnare 2013 och lagkapten för Djurgården IF.  

    Akutell med: Nya singeln The Wind som släpptes 23 december. Se videon här: 

     

     

  • Världens snabbaste tupplur

    Världens snabbaste tupplur

    En säng har slagit världsrekord i Dubai. Resesajten hotels.com har satt ett nytt världsrekord i Guinness rekordbok i kategorin “världens snabbaste säng”.  

    Sängen, som egentligen är en modifierad Ford Mustang GT, färdades i 135 kilometer i timmen. Den snabba sängen satte sitt världsrekord på den specialbyggda banan Emirates Motorplex i emiratet Um Al Quwain, grannemirat till Dubai, i Förenade Arabemiraten.

    Nedan kan du se ett klipp på hur det gick till.  

  • Nyårsfirande världen över

    Nyårsfirande världen över

    Nyår närmar sig med buller och bång. Vi tipsar om olika nyårsfiranden världen över – och vad du ska tänka på beroende på var i världen du väljer att fira.

    Text: Linda Larsson
    Foto: Istock.

    Rio de Janeiro, Brasilien

    Copacabana Beach är platsen som gäller för Rios nyårsfirare. Faktiskt samlades hela två miljoner förra året på den kända stranden för att fira in det nya året. Klä dig i vitt. Av tradition bär alla vitt på nyår så spara din färgglada sarong till nästkommande dagar. Tänk på att inte ha några värdesaker med dig. Ficktjuvarna är många. 

    Hotell i Ria De Janeiro
     

    London, Storbritannien

    Många av Londons nyårsfirare söker sig till floden Themsen och Big Ben när klockan närmar sig tolvslaget. Nyårsfirandet vid floden har blivit så populärt att biljetter nu krävs för att få tillträde till de bästa utsiktsplatserna. Men oavsett var du väljer att fira klockan tolv kan du räkna med en fantastisk stämning. Gillar du att klubba är London helt rätt stad att befinna sig i, här finns några av världens bästa klubbar. Förköp biljetter för att inte riskera att nekas i dörren.   

    Hotell i London

    Bangkok, Thailand

    Bangkok är känt för att vara en av de bästa platserna i världen att fira nyår. Men på grund av kungens bortgång tidigare i år bör man räkna med en lugnare tillställning än vad Bangkok annars brukar bjuda på. Ett tips är att fira nyår på en takbar för att komma i rätt stämning. Skybar at Lebua erbjuder inte bara den bästa utsikten utan också en egen ball drop.  
    www.lebua.com/sky-bar
     

    Hotell i Bangkok

    Edinburgh, Skottland

    För ett annorlunda nyårsfirande: bege dig till Skottland och till Edinburgh. Firandet är mer känt som Hogmanay och bjuder på fackeltåg och folkfest på gatorna. Festen inleds redan den 30 december och forstätter sedan i ett tre dagar långt firande. 
     

    Dubai, Förenade Arabemiraten 

    Bege dig till Burj Khalifa för de häftigaste raketerna. Hela tornet lyser upp som en julgran på tolvslaget och är ett mäktigt skådespel. Självklart finns Dubais nyårsfirande inskrivet i Guiness rekordbok: 2014 var året då emiratet arrangerade världens största fyrverkeri, en sex minuter lång show som tog tio månader att planera. Räkna dock med att trafikköerna är långa under hela dagen. Vissa har fastnat i trafiken i timmar bara för att ta sig en sträcka som normalt tar 40 minuter. Fira nyår i närheten av där du bor så undkommer du problemet.

    Hotell i Dubai
     

    New York, USA

    The ball dropp är New Yorks kändaste nyårstradition. Att se den stora kristallbollen falla längs stången på Times Square lockar hundratusentals nyårsfirare varje år. Ska du dit: skippa att ta med champagnen – att dricka offentligt är förbjudet och polisen kommer att konfiskera din dyra flaska.  Är trängsel inte din grej erbjuder New York många alternativa nyårsfiranden. För den som vill inleda det nya året med att ta tag i nyårslöftena direkt finns ett midnattslopp att springa i Central Park. 
    www.nyrr.org/races-and-events/2016/nyrr-midnight-run

    Hotell i New York
     

    Sydney, Australien  

    Sydney är världberömt för sitt nyårsfirande och att se de spektakulära fyrverkerierna lysa upp operahuset är på mångas bucketlist. För de med små barn erbjuds en mindre fyrverkerishow redan klockan nio på kvällen. 

    Hotell i Sydney

  • Nya Nashville

    Nya Nashville

    Nashville är hett, men East Nashville är ännu hetare. Här finns artisternas favoritbutik, musikaffären som blivit en turistattraktion och det gamla tvätteriet som förvandlats till en musikklubb där nästa Emmylou Harris kan dyka upp när som helst.

    Text: Linnéa Jonjons
    Foto: Gustav Gräll

    Hotell i Nashville

    Längs med Main Street i East Nashville är trafiken lugn. Eftermiddagssolen värmer några skolpoliser som står vid ett övergångsställe och väntar på att skolan ska sluta och eleverna strömma ut ur skolbyggnaden. På en stor gräsmatta står en kvinna och säljer blommor. De smala trottoarerna på Main Street är fulla med människor som eftermiddagspromenerar. Föräldrar på väg att hämta barn i skolan, ungdomar i trendiga jackor med fransar och runda solglasögon som är på väg till något kafé, musiker med gitarrfodral på ryggen som ska till en klubb för att soundchecka.

    I fönstret intill den coola klubben The 5 Spot är det mörkt och stängt. Vakthunden Rocky tittar sömnigt ut genom glasrutan. Ägaren Bones Verheide öppnar dörren.

    – Vi har stängt nu men i kväll är det dansklubben Motown Monday, kom tillbaka då, säger han. 

    De senaste åren har Nashville genomgått stora förändringar. Från att ha varit en stad som enbart förknippats med klassisk amerikansk countrymusik har staden tagit ett kliv utanför countrymusikens gränser. I centrala Nashville är det fortfarande countrymusik som gäller. Där regerar blinkande neonskyltar, svängig Honky-tonk, cowboyhattar och butiker som säljer boots till lyriska turister. Men följer man vägen norrut över Cumberland River kommer man till ett helt annat Nashville. Avståndet mellan Nashvilles centrum och East Nashville är inte längre än tio minuter med bil, men ändå känns det som två helt olika städer.

    Tidigare var East Nashville en ökänd del av staden som drogs med en hel del kriminalitet och problem. I dag är de här kvarteren något helt annat, här blomstrar den nya musikscenen och okända band och singersongwriters upptäcks varje vecka på de små klubbarna.

    – De senaste åren har East Nashville blivit en scen, många artister och konstnärer bor här. Många av dem är musiker och alla lever tillsammans och stöttar varandra. Detta har attraherat pengar till området och bostadspriserna har skjutit i höjden. Nya restauranger och barer öppnar varje vecka. För tio år sedan såg man inte så många som promenerade längs med gatorna i här, nu kommer bussar fulla med folk från stan, säger Bones Verheide.

    East Nashville är fullt av trendiga barer i industristil, nyöppnade restauranger med experimentella menyer, välsorterade konceptbutiker med vintagekläder och varor från lokala designers och är framförallt en plats där musiker och konstnärer möts och inspirerar varandra. Längs med huvudgatan genom East Nashville ligger hippa restauranger vägg i vägg med skamfilade gamla pubar – för den slitna atmosfären finns fortfarande kvar och många älskar den. Konsten att exploatera ett område som folk bor i, men fortfarande behålla dess själ är en svår balansgång.

    Till skillnad från downtown där musiken är högljudd, turisterna många och höghusen höga, är East Nashville en lugn, låg, skön oas. En avslappnad och trendig granne. I motsats till centrala Nashville där countryn står i centrum är det mest indie och americana, en slags folkmusik från USA som inkluderar stilar som countryblues, bluegrass och alternativ country, som gäller i East Nashville.

    På det trendiga kaféet Barista Parlor står kaffefantasten Evan Holder och packar upp påsar med ekologiska kaffebönor. I högtalarna spelas det svenska indiebandet Junip. Vid de avlånga, robusta träborden sitter unga människor med bärbara datorer under tystnad med blicken fäst vid skärmarna. En ung barista i långt, lockigt hår häller kokhett vatten genom ett filter ner i en glasbägare, försiktigt och mycket noggrant.

    – För mig är kaffe kreativt och en sorts meditation. Kaffe har många komponenter, många steg som man kan göra på olika sätt, allt i från hur och var bönorna växer till hur varmt vatten man brygger med, det gillar jag, säger Evan Holder, barista på Barista Parlor.

    Kaféet ligger i anslutning till Main Street men på en lugn innergård. Det är beläget i en gammal bilverkstad och huset är målat i skarpt blått och rött. I den avskalade industribyggnaden hänger vackra lampor ner från taket.

    Evan kom till Nashville för musikens skull men tog ett kaféjobb för att få livet att gå ihop. Men drömmen om att lyckas som artist finns kvar, precis som för många andra unga i Nashville.

    – East Nashville är en liten stadsdel som håller på att bli stor. Det är många som vill investera i den. Det är verkligen både bra och dåligt att den utvecklas så fort. Jag har blandade känslor för förändringen. Det är roligt att Nashville är så populärt och att många musiker flyttar hit, men det går lite för fort just nu, säger Evan.

    I samma kvarter som Barista Parlor ligger den trendiga klädbutiken Sisters of Nature som säljer plagg och accessoarer från lokala designers. Grundaren Kimberly Parkers startade företaget efter att hennes mamma dött i cancer 2012. Hon kände att hon behövde en nystart, så hon sa upp sig från sitt jobb och startade Sisters of Nature i en husvagn. Hon tänkte sig samma anda som en foodtruck, fast med kläder istället för mat. Efter några år längs med vägarna i husvagnen bestämde hon sig för att starta butik i East Nashville på permanent basis.

    Emily Neikam, stylist och butiksbiträde flyttade också till Nashville för att förverkliga sina drömmar, men inte inom musiken, utan inom mode.

    – Jag valde just East Nashville eftersom det händer så mycket här nu. East Nashville tilltalar de unga, speciellt konstnärer, musiker och designers. Vi säljer mycket från lokala designer till unga Nashvillebor, men även till en hel del artister, säger hon med ett hemlighetsfullt leende.

    Hon berättar att bland annat Brittany Howard från det populära rockbandet Alabama Shakes har Sisters of Nature som en av sina favoriter.

    Precis som namnet skvallrar om är alla kläder och prylar inspirerade av naturen. Tio procent av försäljningen går dessutom till välgörenhet. Vid det här laget känner vi igen ganska många av plaggen, liknande munderingar ser ut att bäras av alla åldrar längs med gatorna i East Nashville. Det är en viss hippiekänsla över det hela, men mest raka linjer, moderna snitt och vintage.

    Längs med den lilla gatan Holly Street mitt i East Nashville ligger musikaffären, second hand-butiken och kulturskolan Fanny’s House of Music. Det ser ut som ett vanligt bostadshus, men innanför väggarna finns både ett musik- och vintagemecka. Här kan du handla hippiekläder och tamburiner, ta en baslektion eller bara slå dig ner och prata om musik en stund.

    I hallen sitter Pamela Cole och lagar en sträng på sin gitarr. Hon ska snart ta emot en av sina elever för en privatlektion. Några unga tjejer botaniserar bland 1970-tals-klänningar i butiksdelen, fiolspel hörs från ett rum runt hörnet och i musikrummet provar en pappa och hans dotter olika instrument.

    – Både East Nashville och Nashville förändras varje minut. Det pågår en snabb utveckling här, speciellt på musikscenen, mer än vad jag sett någon annanstans under mina 35 år i branschen, säger Pamela.

    – Det bästa med just East Nashville är grannkänslan. Alla håller ihop och försöker göra det bästa för vårt område. Det finns inte mycket kvar av den mentaliteten i resten av Nashville, där är allt kommersialiserat och utbyggt, säger hon.

    Leigh Maples och Pamela Cole har drivit butiken i sex år nu. Deras drivkraft har hela tiden varit att musikbutiker och kulturcentra inriktade på populärmusik ska vara till för alla, speciellt unga kvinnor och flickor, som ofta kan känna sig exkluderade på liknande platser som lätt blir mansdominerade.

    – Jag tror att kvinnor blir behandlade annorlunda än män i musikbranschen, men det går sakta framåt. Vi råder kvinnor och män att bara jobba med musik om de älskar det, inte för pengar eller kändisskap, säger Pamela.

    Fanny’s House of Music har länge varit en av East Nashvilles populäraste butiker och i samma takt som området växer i popularitet har butiken blivit en folkkär attraktion i Nashville.

    Artisten Taylor Swift, som delvis bor i Nashville, har nämnt Fanny’s House of Music som en av sina favoriter i staden och beskrivit det som ”ett gulligt ställe där du kan ta musiklektioner med söta damer som säljer grymt bra vintagekläder, skor och accessoarer” vilket självklart bidragit till hypen.

    När solen börjar gå ner och dag går mot kväll kommer ännu mer folk ut på gatorna. Man lämnar uteserveringarna och bildar istället köer till klubbarna. Utanför The 5 Spot, som blivit omskriven som en av Nashvilles bästa barer, står ett grabbgäng och röker. När dörren till baren slås upp hörs tonerna av 1960-tal och några glada ungdomar kliver ut för att svalka sig. Det kan tyckas märkligt att stans svängigaste klubb ”Keep on Movin’” anordnas på en måndag men klubbens slogan lyder trots allt ”Monday is the new Friday”.

    Inne i den pulserande betonglokalen trängs hundratals människor. Unga som gamla, uppklädda som ledigt klädda. I den avlånga baren jobbar personalen frenetiskt för att hinna med alla beställningar. I taket hänger gamla bandaffischer och industriella stållampor lyser upp bardisken. Det är trashigt men snyggt. Stämningen är på topp och efter varje ny låt tackar någon för dansen och någon frågar om lov för en ny.

    I samma stadsdel bara några hundra meter bort har låtskrivaren och folkmusikern Robby Hecht bjudit in musiker och vänner till The Family Wash för en specialkväll. Det är en helt annan scen och publik än på The 5 spot. I publiken sitter många musiker, hipsters och några musikintresserade turister. Den lilla scenen är sparsamt dekorerad med röda ljusslingor, några slitna gitarrförstärkare och en amerikansk flagga där ordet ”freedom” är skrivet över ena sidan. Bakom tre sångstativ sitter lika många lokala musiker och framför egenkomponerade låtar. När någon sjunger, sitter de andra två och lyssnar, när låten är slut börjar nästa person att spela, så turas de om.

    Efter dryga timmen tackar de tre musikerna för sig och nya förmågor kommer upp på scenen. Robby Hecht tackar alla i publiken och presenterar den nya konstellationen av musikanter, Mary Bragg, Kat Higgins & Chris Roberts.

    De tre artisternas olika stilar är tydliga även om alla tycks vara skolade i den klassiska singersongwriter-skolan. Mary Bragg spelar lugna låtar med starka texter. Chris Roberts, en äldre hillbilly i keps, är en bättre gitarrist än sångare ska det visa sig. Kat Higgins är klädd i vit blus, svarta byxor och boots. Hennes akustiska Takamine-gitarr i brunt är sliten där plektrumet har rispat mot träet. Hon sjunger snäll och vacker countrypop med avslappnad och klar röst och hennes sätt att spela gitarr är både distinkt och ser enkelt ut.

    Det syns på publiken och det hörs i låtarna att hon har något extra. Kat, eller Kathleen som hon egentligen heter, vad medlem i countrygruppen The Higgins som var populära i Kanada mellan 2006 och 2009. I dag är hon bosatt i Nashville och försöker att slå sig in på låtskrivarmarknaden precis som många andra. Hon har bland annat skrivit en låt till popcountryfavoriten Carrie Underwood.

    – Det bästa med East Nashville är den kreativa energin som finns här just nu. Plus att det finns så otroligt många platser att samlas på; härliga restauranger och klubbar. Det finns en unik kultur här, säger Kat.

    Chris Roberts spelar en sista låt innan kvällen är över. I baren står bartendern och pratar med några av de sista gästerna. Kat Higgins och de andra låtskrivarna packar ner sina gitarrer och tackar varandra för kvällen. Livet som musiker i Nashville är långt ifrån glamoröst. Det här är en vanlig dag på jobbet, om du inte slår igenom. Ännu ett gig, ännu en nöjd publik, men i morgon är det en ny dag.

     

    Guide East Nashville    

    Boende

    Air BnB
    Det finns inte många hotell i East Nashville, så vill du ha en så genuin upplevelse som möjligt är det bästa att hyra ett eget hus. För samma pris, och ibland billigare, än ett dubbelrum inne i stan på ett medelklass-hotell, får du ett hus med kök, två sovrum och badrum och kanske en veranda med gungstolar.
    airbnb.se

    The Big Bungalow B&B
    Familjärt boende i ett mysigt kvarter med trevliga rum. Anordnar ibland konserter med lokala musiker.
    618 Fatherland Street
    thebigbungalow.com

    Se & Göra

    Family Wash and Garage Coffee
    Ett av stans bästa liveställen för den som vill uppleva nya band och artister. Här uppträder ett nytt band nästan varje dag. Inträdet är oftast gratis men kom ihåg att dricksa och skriv upp vilka som spelade – kanske är det nästa Johnny Cash eller Emmylou Harris du precis sett. 
    626A Main Street
    familywash.com

    The Basement East
    Populärt konsertställe som främst bokar lokala band utan skivkontrakt. De anordnar ofta temakvällar med artister som spelar alltifrån rock och country till hiphop och soul.
    917 Woodland Street
    thebasementnashville.com

    The 5 Spot
    East Nashvilles svängigaste klubb. Ett populärt ställe med fokus på livemusik, billig öl och roliga klubbkvällar. En klassiker i kvarteret. 
    1006 Forrest Avenue
    the5spot.club

     

    Shopping 

    Sisters Of Nature
    Stilren butik med lokala designers och ett utmärkt sortiment som passar den skandinaviska smaken väl. Klänningar, blusar och inredningsdetaljer i naturmaterial. 
    521 Gallatin Avenue
    sistersofnatureboutique.com

    Hip Zipper Vintage
    East Nashvilles första (och kanske bästa) renodlade vintagebutik. Stort urval av skor, färgglada kläder och massor av snygga kavajer.
    1008 Forrest Avenue
    hipzipper.com

    Hey Rooster General Store
    Från utsidan ser Hey Rooster General Store ut som ett litet dockhus. Här hittar du bland annat snygga tygväskor med lokala tryck och veganskt nagellack.
    1106 Gallatin Avenue
    heyrooster.com

    OMG (Old Made Good)
    Stor butik med mycket att välja mellan. Halsband, blockljus med snygga tryck, jeansjackor med fransar och blommiga klänningar. Mycket välsorterad butik, hit ska du gå om du vill ha ett snyggt plagg med dig hem från din resa. 
    3701B Gallatin Pike
    oldmadegoodnashville.com

    Fanny’s House of Music
    Klassisk musikaffär där många av stadens musiker handlar instrument och kläder. Drivs av duon Leigh Maples & Pamela Cole som tidigare hade bandet Fanny ihop. Förutom försäljningen av kläder och instrument ges musiklektioner, främst i bas och gitarr.
    1101 Holly Street
    fannyshouseofmusic.com

    Local Honey
    Snygg industrilokal där halva delen är frisörsalong och den andra är klädbutik. Välsorterad secondhand och plagg av coola, lokala designers.
    519 Gallatin Avenue
    lhnashville.com

    Fond Object Records
    Charmig skivaffär med stort sortiment av gamla vinylskivor. Vissa dagar bjuds det även på livemusik. Halva butiken är en renodlad skivaffär och den andra halvan är en second hand-butik med snygga 1970-talsplagg.
    1313 McGavock Pike
    fondobjectrecords.com

    Mat & Dryck

    Barista Parlor
    Stans trendigaste kafé där kaffenördar och hipsters trängs vid borden. Den coola industrilokalen, som är omsorgsfullt inredd med snygga möbler och stilrena detaljer, var tidigare en bilverkstad. Här finns en mängd olika kaffesorter och lunchmenyer att välja bland.
    519 Gallatin Avenue
    baristaparlor.com

    Sky Blue Café
    Litet, charmigt och mycket populärt kafé. Detta är stället för dig som älskar amerikansk brunch med stora portioner. På helgerna är köerna långa, så räkna med att få vänta en stund utanför – men det är det värt!
    700 Fatherland Street
    skybluecoffee.com

    Bakery by Frothy Monkey
    Litet bageri med stort utbud av söta bakelser och goda mackor. Förutom bröd och bakelser är deras kaffe ett måste.
    1010 Fatherland Street
    frothymonkeybakery.com

    Mas Tacos Por Favor
    Ungdomligt tacoshak med skön atmosfär och god öl. De serverar tacos med kött, kyckling eller fisk. Vi anser att det är den bästa mexikanska restaurangen i East Nashville.
    732 Mcferrin Avenue
    facebook.com/mastacos

    Butcher & Bee
    Elegant restaurang med ett stort utbud av roliga smårätter och fantastiska mackor. Experimentell fusionmeny, be personalen om hjälp för att komponera egna kombinationer av smårätter.
    902 Main Street
    butcherandbee.com

    Rosepepper Cantina

    Prisad mexikansk restaurang med långa köer på helgerna. Bred meny och bra stämning. De har en stor uteservering som är perfekt för stora sällskap.
    1907 Eastland Avenue
    rosepepper.com

    Two Ten Jack
    Lyxig izakaya med Nashvilles bästa sushi. Trevlig stämning, häftig betongbyggnad och stilren inredning.
    1900 Eastland Avenue, Suite 105
    twotenjack.com/nashville

    Marché Artisan Foods
    En modern diner vackert belägen i en gammal telefonväxelbyggnad. East Nashvilles bästa och populäraste brunch. Räkna med köer men det är värt att vänta på.
    1000 Main Street
    marcheartisanfoods.com

    I Dream of Weenie
    Klassiskt och omtyckt korvställe i en gammal gul folkabuss. Fullmatad meny med kött, vegetariska alternativ och hemmagjorda såser. Kort och gott stans bästa korvställe.
    113 S 11th Street
    facebook.com/IDreamofWeenie

    Tre artister från East Nashville

    Alabama Shakes
    Innan Alabama Shakes slog igenom uppträdde bandet på flera klubbar i East Nashville. I dag är sångerskan och frontfiguren Brittany Howard bosatt i området. Bandet fick sitt genombrott med låten Hold On.

    Guthrie Brown and the Family Tree
    Det finns många begåvade musiker i Nashville som väntar på det stora genombrottet. Guthrie Brown är en ung, lysande gitarrist och sångare som ofta uppträder på klubbarna i East Nashville med en skön mix av rock, pop, country och blues.

    Kat Higgins
    Hon inledde musikkarriären i Kanada med syskonbandet The Higgins. I dag skriver hon egen musik, främst till andra artister men spelar även själv på mindre ställen i stan. Hennes sångröst påminner mycket om Emmylou Harris.

  • God jul önskar alla vi på RES

    God jul önskar alla vi på RES

    Nu är julafton snart här så vi vill passa på att önska er alla en riktigt god jul! 

    Kärlek,

    /Redaktionen 

  • Nya hotellöppningar

    Nya hotellöppningar

    Vi blickar tillbaka på 2016 och listar tre nya hotell som har öppnat i år – värda att spana in inför 2017.

    Max Brown

    Heta holländare

    Man kan alltid lita på holländare. De har ju koll. Så bakom alla plattityder som reklamkampanjer för hotell alltid är fulla av så vet man att det inte bara är snömos om holländare ligger bakom. Unga, coola entreprenörerna bakom Max Brown Hotels i Amsterdam drar nu österut och öppnar två hotell i Tyskland. Ett i Düsseldorf och ett i Berlin. Det är ungt, klubbigt och snyggt på ett lekfullt men okonstlat sätt. Hotell för folk som gillar att ha kul, oavsett om det är bakom stängda dörrar på rummet, i den eklektiska baren eller rumlande på stan. Rummen är kategoriserade från small till large, där det lilla rummet verkligen gör skäl för namnet och large är ungefär ett normalt dubbelrum. Men priset är helt rätt. Dubbelrum från cirka 1 000 kronor

    Max Brown Hotel Ku’damm
    Uhlandstrasse 49, Berlin

    Lediga rum & priser
     

    Max Brown Hotel Midtown
    Kreuzstrasse 19A, Düsseldorf

    Lediga rum & priser

    Story Hotel Malmö

    En bra historia

    Time flies. När Story Hotel öppnade smack mitt i Stockholm 2009 kändes det hett med den råa inredningen, digital incheckning och små rum till bra priser. Trender som blivit mer än mainstream sedan dess. Men Story på Riddargatan håller ändå stilen som ett funktionellt hotell för dem som vill vara mitt i smeten, lokalt och mentalt. Inte minst för att man hela tiden lyckats hålla sig aktuella vad gäller bar och restaurang, senast succén med den asiatiska restaurangen Ling Long. Nu går historien vidare och Story öppnar i Malmö. I Västra Hamnen står 95 rum i dagarna klara för att ta emot gäster. Som sig bör för hippa hotell på andra halvan av 2010-talet så tar man hjälp och kredd av profiler från konst- och modescenen för guider och utsmyckning. Under öppningen den 14 oktober kommer konstnärerna Martin Forsberg, Ofelia Jarl Ortega och konstkollektivet Bombina Bombast att skapa den konst som sen ska pryda hotellet. Än en gång är Story med i tiden. Dubbelrum från cirka 1 390 kronor.

    Tyfongatan 1, Malmö
    Lediga rum & priser

    Dar JL

    Lyx i Marrakech

    Marrakech saknar ju inte direkt intressanta hotell. Men nu öppnar ett som ändå sticker ut. Dar JL är en enorm privatbostad som nu öppnas upp som hotell. Här finns fyra villor inramade av en sex hektar stor park. Villorna kan hyras för sig eller så kan man gå loss på hela kalaset, som då rymmer 22 personer. Perfekt för ett större gäng som vill hänga en weekend i en av världens roligaste städer. Att hyra hela fastigheten kostar cirka 55 000 kronor per natt.

    darjl.com