RES.se

Blog

  • Tre coola resväskor

    Tre coola resväskor

    En resväskas huvudsyfte är att kunna transportera dina saker. Men sen finns det resväskor som erbjuder något mer. Vi tipsar om tre coola:

    Rimowa

    – ändrar sättet vi checkar in

    Rimowa satsar inte bara på att lansera en ny typ av resväskor – utan företaget vill också ändra sättet vi reser. Med Rimowas nya inbyggda bagagetag behöver man inte längre skriva ut en papperstag innan man lämnar väskan på bagagebandet. Man checkar in sin väska via Rimowas app och skickar informationen till en display som är inbyggd i väskan. Sålunda kan du direkt när du kommer ut till flygplatsen lämna väskan på bagagebandet – utan att behöva köa för att skriva ut en papperstag. Än så länge funkar systemet bara hos Lufthansa.

    Läs mer om funktionen här.

     

    Travelmate

    – för den lata

    En robotresväska du slipper rulla själv. Väskan kan röra sig självständigt i både vertikala och horisontella lägen, den är “smart” nog att anpassa sig till din hastighet och väskan ska “lätt kunna manövrera hinder och ojämn terräng”. Företaget bakom har just nu lanserat en finansieringskampanj för att kunna massproducera väskan. Läs mer på: Indiegogo.com. 

    Bluesmart resväska

    – för den som alltid har slut på batteritid

    Hur ofta händer det inte att du har slut på batteritid på din telefon när du är ute och reser? Aldrig mer med denna resväska som har en inbyggd laddningsbar station. Dessutom har den en inbyggd Bluetooth och GPS-positionering (vilket innebär att du kan spåra väskan var än den befinner sig). Dessutom kan du kontrollera vikten direkt i telefonen genom en app. Läs mer om väskan här.

    Pris: 3899 kronor

     

     

  • Anine Bing: “Antwerpen är en inspirerande stad”

    Anine Bing: “Antwerpen är en inspirerande stad”

    Anine Bing är en svensk designer och bloggerska som bor i Los Angeles tillsammans med sin man och två barn. 2012 grundade hon sitt eget Los Angeles-baserade modemärke ”Anine Bing” och hösten 2014 öppnade hennes första egna flaggskeppsbutik i Los Angeles, följt av butiker i New York och Antwerpen. Här är Anine Bings bästa…

    Text: Julia Grufving

    … storstad?
    – Berlin. Jag älskar den staden och får alltid otroligt mycket inspiration när jag reser dit. Kvinnorna har en fantastisk stil och arkitekturen och staden i sig har så mycket själ. Det finns gott om restauranger, shopping och många härliga hotell. Det är den perfekta staden att åka till över en helg. 

    … strand?
    – Rio de Janeiros underbara stränder. Brasilien är verkligen ett fantastiskt land. Min mormor kom därifrån så det är en plats som ligger mig varmt om hjärtat.

    … ö?
    – Bali är en fantastisk plats. Människorna är varma och underbara, maten otroligt god och det finns så många vackra stränder. Jag har många härliga minnen härifrån.

    … kafé?
    – Go Get Em Tiger i Los Angeles. De har det godaste kaffet och det är ett skönt avslappnat ställe dit du antingen kan gå själv, ta med familjen eller en kompis.
    230 N Larchmont, Los Angeles
    ggetla.com

    … hotell?
    – The Parker i Palm Springs. Ett underbart hotell som ligger ute i öknen. Hotellet har en bohemisk känsla med fina rum och bra service. Ett perfekt ställe för en romantisk helg.
    4200 E. Palm Canyon Drive, Palm Springs
    Parker Palm Springs

    … restaurang?
    – Nobu i Malibu. Underbar utsikt över Stilla havet och maten är helt fantastisk.

    22706 Pacific Coast Highway, Malibu
    noburestaurants.com

    … bar?
    – Chateau Marmont är fortfarande ett av mina favoritställen efter alla år i Los Angeles. Jag gillar att hänga på ställen där jag kan ha en konversation med mina vänner och dricka vin snarare än att gå på nattklubb. Här är det trevligt att bara sitta och titta på folk och maten är också bra om man skulle bli hungrig.
    8221 Sunset Boulevard, Hollywood
    chateaumarmont.com

    … park?
    – Central park i New York är underbar. Så härligt att komma bort från storstadsbruset och bara vara.

    … butik?
    – Illums Bolighus i Köpenhamn. Eftersom jag kommer från Köpenhamn är det en nostalgisk känsla att gå hit. Här har de fantastiska möbler och en härlig atmosfär.
    Amagertorv 10, Köpenhamn
    illumsbolighus.dk

    – Jag måste också säga min egen Anine Bing-butik i Los Angeles. Jag har jobbat hårt med att ge den en äkta känsla av vad varumärket står för, att den ska kännas inbjudande och att alla kunder ska känna sig välkomna. För mig är det viktigt att mina butiker har en härlig energi och det känner jag att jag har lyckats med.
    8128 W 3rd ST, Los Angeles

    … pryl på resan?
    – Min dator. Jag passar alltid på att jobba undan så mycket jag kan när jag flyger. Sen tittar jag på någon film och ser till att sova.

    … modestad?
    – Antwerpen är ett av Europas modemecka och jag älskar shoppingdistriktet Meir där jag öppnade en butik förra året. Antwerpen är en inspirerande stad med fantastiska modeinfluenser och jag är väldigt glad och stolt över att vara en del av dess modescen.

    … promenadstråk?
    – Jag tycker om att promenera i New York, det är verkligen inspirerande att gå igenom de olika områdena och se hur staden förändras längs vägen. Jag tycker speciellt mycket om att promenera igenom Soho och Bleecker Street för att sedan gå upp mot Chelsea-området och alla gallerierna där. Det ligger många butiker, restauranger, fik och vintagebutiker längs vägen.

    Om Anine Bing

    Ålder: 33 år.
    Gör: Designer och bloggerska.
    Bor: Los Angeles
    aninebing.com

  • Frihetsgudinnan förskönas av Diane von Furstenberg

    Frihetsgudinnan förskönas av Diane von Furstenberg

    En av världens kändaste symboler ska rustas upp. Och bakom renoveringen har man tagit hjälp av en modedesigner av rang – Diane von Furstenberg. “Miljontals immigranter såg frihetsgudinnan när de först kom till landet, med deras hjärtan bultandes för drömmen om en bättre framtid. Min dröm är nu att Frihetsgudinnan och hennes fantastiska historia ska leva vidare och inspirera flera generationer framöver”. 

    Frihetsgudinnan – symbolen för USA och New York – kommer att rustas upp. Bland annat planeras ett nytt 2415 kvadratmeter stort museum att byggas som planeras öppnas för allmänheten 2019. 

    Det nuvarande muséet är placerat inne i Frihetsgudinnan men bara tillgängligt för en bråkdel av besökarna, mycket på grund av det förhöjda säkerhetsläget som följde efter 9/11. Den kända modedesignern Diane von Furstenberg ska leda insamlingsprojektet till renoveringen – och målet är att samla in 100 miljoner dollar. 

    – Frihetsgudinnan är en symbol för allt Amerika står för: Frihet, hopp, möjligheter och styrka. Miljontals immigranter såg frihetsgudinnan när de först kom till landet, med deras hjärtan bultandes för drömmen om en bättre framtid. Min dröm är nu att Frihetsgudinnan och hennes fantastiska historia ska leva vidare och inspirera flera generationer framöver, säger den kända designern i ett pressmeddelande. 

    På Furstenbergs “to do”-list är inte bara att samla in pengar. Hon står också bakom planerna på att bygga ett storslaget konstverk vid muséet ingång inspirerad av den amerikanska flaggan: 50 stjärnor ska tillverkas av de järnstänger som en gång stöttade Frihetsgudinnan. 

  • Stjärnkrogar i Köpenhamn

    Stjärnkrogar i Köpenhamn

    Köpenhamn lockar foodies från hela världen. Noma har länge legat i täten för stadens gastronomiska attraktionskraft, men den moderna molekylärinriktade restaurangen har fått konkurrens. RES har besökt fyra stjärnkrogar som var och en bjuder på olika kulinariska och estetiska upplevelser. 

    Text: Hanna Anfelter

    Hotell i Köpenhamn


    En maträtt eller ett konstverk? Både och skulle vi säga. Foto: pressbild.

    Geranium

    Den klarast lysande stjärnan

    Åtta våningar upp, i en kontorsbyggnad granne med Oesterbro fotbollstadium, ligger Geranium, Danmarks första och enda trestjärniga Michelinrestaurang. Det kanske är en av de mest oväntade platserna för en stjärnrestaurang, men sekunden man kliver ur hissen och in i Geraniums värld glömmer man omgivningarna och dras rätt in i matens och konstens värld. För ett besök på Geranium är lika mycket en konstupplevelse som en matupplevelse. Den relativt lilla lokalen som går i grått och vitt, rymmer ett tiotal runda bord och moderna designstolar. De rena färgerna och den strama inredningen till trots, känns lokalen varm och präglas av en informell atmosfär. Ena långsidan är helt i glas och bjuder på en makalös utsikt över Köpenhamn och Fallaedparken.

    – Vid klara dagar kan man se över till Sverige, berättar servitören som visar oss till bordet.

    Tanken är att gästerna ska kunna följa årstiderna via parkens trädkronor, att naturen ska vara en del av upplevelsen. För Geranium, med Rasmus Kofoed vid rodret, spelar med det som naturen har att ge. Köket är nordiskt, baserat på lokala råvaror, och anpassat efter säsong, något som avsmakningsmenyerna vittnar om. Kvällens ”the Geranium automn universe”, består av 26 rätter, fördelade på sex aptitretare, sju huvudrätter, fyra efterrätter och avslutningsvis små sötsaker till kaffet. 26 till antalet kan låta mycket, men tro mig, storleken på rätterna, presentationen och smaken gör att man med lätthet får i sig allting.

    Servicen är snabb och man behöver aldrig vänta länge på nästa rätt, den ena mer häpnadsväckande än den andra. Maten är komponerad på en bädd av naturens råvaror. En av signaturrätterna, de gyllengula, tunna lövchipsen som doppas i en sås gjord på valnötsolja, rågvinäger, majonnäs och jordärtskocka, är upplagda på en bädd av mossa. Ostronen gömmer sig bland sjögräs och sjöborreskal. De gröna ”dillstenarna” ligger omlott med svarta, välsvarvade stenar och brödet serveras tillsammans med en skål säd.  Och på det spåret fortsätter det menyn igenom. Vid ett tillfälle bjuds man in i köket för att bli serverad en av rätterna ståendes vid ett bord samtidigt som man får chansen att titta på när tallrikskonsten komponeras med en minutiös noggrannhet.

    Sista rätten som kort och gott kallas för ”avslutningen”, bärs ut av fem kockar som dansar ett varv runt bordet innan de synkroniserat ställer ner tallrikarna på bordet. En fyndig avslutning på en minnesvärd kväll.

    Snabbfakta

    Kökschef: Rasmus Kofoed. Han fick sin första Michelinstjärna 2012, den andra året därpå och sin tredje i samband med utgåvan av Guide Michelin Nordic 2016. Rasmus är van vid utmärkelser, han är den ende kock i världen som har kammat hem såväl brons, silver som guld i den prestigefyllda mattävlingen Bocuse d’Or och hans restaurang är med på listan över världens 50 bästa restauranger.

    Meny: Avsmakningsmeny med fokus på nordiska produkter enligt säsong. Pris cirka 2 000 svenska kronor. Ett vinpaket med matchande viner kostar cirka 1 700 kronor. Alkoholfri juicemeny cirka 860 kronor.

    Adress: Per Henrik Lings Allé 4, Köpenhamn

    geranium.dk


    På Marchal serveras mat med ambitionen att “tilltala alla sinnen”. Foto: pressbild.

    Marchal

    Hotellrestaurangen

    Vid Kungens Nytorv, ett stenkast från Nyhavn tronar Köpenhamns flaggskepp bland stadens hotell, Hôtel d’Angleterre. Ett femstjärnigt hotell som andas exklusivitet och flärd, men på ett avslappnat sätt. Det numera legendariska hotellet grundades redan 1755. Ett ungt par vid namn Jean Marchal och Marie Coppy förälskade sig hejdlöst i varandra och bestämde sig för att öppna ett gästgiveri. Marie kunde allt om matlagning och Jean var expert på att serva adeln. Och resten är som det heter, historia.

    För drygt två år sedan genomgick hotellet en större renovering, då 124 rum förvandlades till 90, och den ”vita damen” som hotellet kallas i folkmun fick sig ett ordentligt ansiktslyft. I samband med detta öppnade också Marchal, hotellets enstjärniga restaurang, vars namn är en hyllning till Angleterres grundare.

    Den stora salen är elegant inredd i dova färger. Stolarna är klädda i lila, borden är i mörkt trä och i taket hänger franska, antika ljuskronor.

    Marchals ambition är att göra ”matupplevelsen tilltalande för alla sinnen”. Ledorden för den österrikiske köksmästaren, Christian Gadient, är kreativitet, kvalitet och estetik. Inspirationen hämtar han från det franska och det nordiska köket och de vackert upplagda rätterna flirtar såväl med ögat som med gommen – rostade jordärtskockor på en bädd av grånade pinnar, pilgrimsmussla doppad i vitt skum och anka beströdd med gröna blad och kål. Se för allt i världen till att lämna plats för efterrätten. Marchals moderna tolkning av den klassiska riz à la maltan liknar inget du tidigare smakat och frågan är om du kommer att äta den någon annanstans efter detta?

    Om du mot förmodan skulle behöva vila upp dig efteråt, kan du alltid boka in dig för en behandling i hotellets spa, The Amazing Space, som anses vara en av Köpenhamns bästa.

    Snabbfakta

    Kökschef: Österrikaren Christian Gadient, som tog över rodret i mars 2015. 

    Meny: À la carte kvällstid. Lunchmeny, 2-rätters eller 3-rätters enligt kockens val. Cirka 350/460 svenska kronor. Vin på glas eller flaska.

    Adress: Marchal, Hôtel d’Angleterre, Kongens Nytorv 34, Köpenhamn

    dangleterre.com


    På Kong Hans Kaelder serveras mat i fransk tolkning. Foto: pressbild.

    Kong Hans Kaelder

    Klassikern

    Inne i centrala Köpenhamn, i en vacker källarlokal med välvt tak, ligger Kong Hans Kaelder. Som motpol till den rådande trenden med det nordiska köket, står Kong Hans Kaelder stadigt i den franska tolkningen av en Michelinrestaurang, både när det kommer till inredning och mat.

    På golvet ligger tjocka träplankor, borden är täckta av vita tunga linnedukar och pryds med mässingsdetaljer i form av vattenkanna, ljusstakar och skålar.

    I köket lagas det klassisk, fransk mat och vi kan snabbt konstatera att det används betydligt mer smör och grädde här än på exempelvis Geranium. Avsmakningsmenyn som ”bara” består av åtta rätter, inleds med fyra aptitretare och avslutas med kaffe och sötsaker. Kammusslor, hummerravioli och tryffelgnocchi är några av menyns inslag. Som seden kräver vid en fransk måltid rullas en ostvagn fylld med hårda, mögliga och rinniga ostar fram innan sorbeten serveras följt av en guldskimrande chokladtårta med kastanjeglass och ägglikör. Kong Hans Kaelder fick som första restaurang i Köpenhamn en Michelinstjärna 1983, en stjärna som de sedan dess har fått år efter år med undantag för 2014. 2015 var dock ordningen återställd och stjärnan tillbaka.

    Snabbfakta

    Kökschef: Mark Lundgaard.

    Meny: À la carte. Kong Hans Signaturmeny med vinmeny, vatten, kaffe och sötsaker, cirka 3 100 svenska kronor.

    Adress: Vingaardsstræde 6, Köpenhamn

    konghans.dk


    Historiskt och modernt i en härlig kompott. Foto: pressbild. 

    Sollerod Kro

    Den hemtrevliga krogen

    I idylliska omgivningar, cirka en halvtimmes bilresa norr om centrala Köpenhamn, ligger det vitputsade gamla korsvirkeshuset som rymmer den legendariska restaurangen Sollerod Kro. Restaurangens historia sträcker sig mer än 300 år tillbaka i tiden, då den dåvarande lokala prästen började servera mat till kyrkans församlingsmedlemmar och genomresande. I den lilla byn tycks tiden ha stått stilla. Framför restaurangen ligger en liten damm, bakom tronar kyrkan och skogen och det enda som hörs är fåglarnas kvitter och vinden som susar i träden. Men i köket har man utvecklats i takt med tiden och för tio år sedan fick Sollerod sin första Michelinstjärna som de har lyckats behålla sedan dess. Restaurangen är långt ifrån den stereotypa bilden av en formell Michelinrestaurang. Här känns det snarare som att komma hem till någon. Huset är uppdelat på flera små rum, perfekta för affärsmöten eller rendez-vous tête à tête. Det är lågt i tak så långa personer får ducka för att inte slå huvudet i dörröppningarna. Även inredningen är hemtrevlig med vackra heltäckningsmattor, vita linnedukar på borden och bekväma stolar.  

    Restaurangchefen Jan Restorff känns inte vid några titlar utan kallar sig rätt och slätt värd, en titel han bär med bravur – denne korpulente man som går runt bland borden och småpratar med sina gäster. När jag frågar honom hur länge han har varit på Sollerod Kro, svarar han ”i 70 kilo!” vilket får översättas till 17 år.

    Köket är modernt, med respekt för de klassiska elementen. 2002 infördes tryffeln stort på menyn. Lunchens förrätt består av bläckfisktagliatelle med hasselnötter, smörsås och riven tryffel – som det inte snålas med. Även huvudrätten har inslag av den jordiga diamanten, oxfilé med gåslever och jordärtskockspuré med riven tryffel på. Som avslutning serveras små vita vanilj- och passionssorbetbollar pudrade med kokos på en bädd av brynt smör, vilket kan vara det vackraste som skådats i efterrättsväg.

    Snabbfakta

    Kökschef: Brian Mark Hansen som började i oktober 2013. Han har tidigare arbetat på bland annat Kong Hans Kaelder och kom tvåa i Bocuse d’Or Danmark 2013.

    Meny: À la carte och avsmakningsmenyer, exempelvis Sollerod Signatur bestående av åtta rätter, varav restaurangens signaturrätt, Sollerud caviar ”en surprise” som serveras i en rysk kaviarburk, men innehåller endast ett lager av kaviar ovanpå olika fyllningar, anpassade efter säsong. 2 200 svenska kronor. Vinmeny signatur kostar lika mycket till.

    Adress: Sollerodvej 35, Holte

    soelleroed-kro.dk

  • Gelato – glass på italienska

    Gelato – glass på italienska

    Tekniskt sett, ja – gelato och glass är samma sak på två olika språk. Det är ett fryst livsmedel som innehåller socker, grädde, fett, mjölk och luft – och olika slags smaksättning. Men ändå, alla som har smakat en dagsfärsk skopa gelato kan skriva under på att den inte smakar som i Sverige.

    Gelato har en lång historia i Italien och glassen tillverkas av färska råvaror efter säsong. Traditionellt serveras den dagsfärsk. I en gelateria , en italiensk glassbar, så gör man mindre mängder glass i taget – men ofta – därför behöver inte konserveringsmedel tillsättas. En äkta italiensk gelato är krämigare, fluffigare, mindre isig – och godare.

    För att göra glass som den serveras på gelaterior i Italien krävs de rätta ingredienserna, en del noggrannhet och tålamod – men framför allt krävs bra recept. Då blir glassen exakt som i Italien. Världens godaste gelato kan man göra på många olika sätt. Några sätt är mer tekniska medan andra bygger mer på kärlek och känsla. Ibland har man inte tid eller lust att stå i köket i evighet, och ibland får det vara lite mer avancerat, när tiden finns. Ett bra recept mäts inte i svårighetsgrad: både enkla och avancerade recept kan ge utmärkt resultat.

    Här är två utmärkta recept till äkta, krämig gelato, som garanterat för tankarna till Italien.

    Variegato ai lamponi con pistacchi

    – hallon och pistage

    4-5 portioner

    2 dl hallon

    1 msk pressad citron

    1 dl osaltade pistagenötter

    1 sats gräddglassbas (se nedan)
     

    Tillagning

    1. Stavmixa 1,5 dl hallon med citronsaft (lägg resten av hallonen vid sidan).

    2. Grovhacka pistagenötterna.

    3. Blanda glassbasen (den ska inte vara fryst) med hallonsåsen, de hela hallonen och pistagenötterna. Gör det slarvigt och rör om bara lite så att det blir kvar ränder av hallonsås.

    4. Fördela glassen i serveringsskålar eller i en form av frysgrader. Ställ glassen i frysen i 3 timmar eller tills den är helt fryst.
     

    Gelato alla panna, base naturale

    – gräddglass basrecept

    4-5 port

    4 dl vispgrädde

    1 burk sötad kondenserad mjölk (400 ml)

    2 tsk pressad citron

    Tillagning

    1. Vispa grädden med kondenserad mjökk och citronsaft. Smeten ska bli fluffig men inte för hård.

    2. Häll glassmeten i en form som tål frysgrader och ställ den i frysen i tre timmar eller tills den är helt fryst.

    3. Servera som den är, i strut eller i bägare, alternativt med strössel eller olika topping.

    Recepten och bilderna kommer från boken Gelato! Äkta italiensk glass av Samantha Santambrogio-Öberg. Bokförlaget Semic, pris cirka 130 kronor.

     

  • Hit åker vi i vinter

    Hit åker vi i vinter

    Ticket presenterade årets vintertrender i veckan. Thailand och Spanien fortsätter vara populära resmål – men en uppstickare är Australien som har lyckats ta sig in på listan över populäraste länder att besöka i vinter.

    Allt fler svenskar väljer att åka iväg under vinterhalvåret: av de tillfrågade svarade 38 procent att de planerade en resa utomlands i vinter. Förra året var samma siffra 33 procent.

    Här är vinterns populäraste länder

    1. Spanien (1)

    2. Thailand (2)

    3. USA (3)

    4. Storbritannien (6)

    5. Mexiko (5)

    6. Italien (8)

    7. Australien (ny)

    8. Förenade Arabemiraten (7)

    9. Tyskland (4)

    10. Portugal (10)

     

  • New York i Bob Dylans fotspår

    New York i Bob Dylans fotspår

    Grattis till Bob Dylan som fått Nobelpriset i litteratur hälsar vi på RES redaktion. Alla Bob Dylan-fans som ska till New York: se hit.  

    Bob Dylan växte upp i Minnesota men kom tidigt 60-tal till New York. Han bodde i Greenwich Village; ett område som då var rufft och fattigt – men också en samlingsplats för New Yorks bohemer, konstnärer och musiker. Freetoursbyfoot.com erbjuder guidade turer i fotspåren av Bob Dylan (och det bästa är: du betalar för vad du tycker det är värt). Men för er som inte vill gå en guidad tur: här är platserna i Greenwich Village där Bob Dylan ofta hängde: 

    Washinton Sqaure Park

    Epicentrumet av hippierörelsen under 60-talet – här hängde (och hänger än idag) många gatumusikanter, musiker och konstnärer. Bob Dylan var en av dem. 

    The Bitter End, 147 Bleecker Street

    New Yorks äldsta rockklubb (öppnade 1961). Här hängde Bob Dylan när han spelade in sitt album Desire 1975. Inte bara Bob Dylan har uppträtt här: Stevie Wonder, Lady Gaga, Billy Crystal och Norah Jones är bara några av alla kända namn som klubben kan stoltsera med. 

    Village Gate, 158 Bleecker Street

    Här, i källaren, bodde Bob Dylans vän Chip Monc och det var i den här källaren som Bob Dylan skrev “A Hard Rain: s A-Gonna Fall”. Den gamla nattklubben heter i dag Village Theater. 

    94 MacDougal Street  

    1969 köpte Bob Dylan det här huset. Då var han redan berömd och turister och fans flockades runt huset för att få en glimt av stjärnan. 

    Cafe Wha?, 115 MacDougal Street

    Ett historiskt kafe. Här har inte bara Bob Dylan uppträtt; utan också stjärnor som Bruce Springsteen och Jimi Hendrix. 

    The Folklore Center, 110 MacDougal Street

    En bok- och musikaffär som under 60-talet blev ett center för folkmusik. Här satt en ung Bob Dylan och inspirerades av musiken han hörde på scen. Här sägs det också att Bob Dylan träffade på Dave Van Ronk som introducerade honom till Greenwich Village musikscen. 

    Gaslight Cafe (tidigare: Kettle of Fish), 116 MacDougal Street

    Här uppträde Dylan mycket i sina unga dagar. Kaféet hade hade öppet till 04.30 på natten och grannar klagade ofta över oljudet från klappande händer vilket fick till följd att publiken ombads att knäppa med sina fingrar istället (som ett sätt att visa uppskattning till musikerna). Undrar om de som klagade skulle ha klagat idag om de visste vem som stod på scen? 

    Former site of The Commons 105 MacDougal Street

    På ett kafé som låg här skrev Dylan världskända “Blowin the Wind”. I dag huserar restaurangen Panchitos i det gamla kaféets lokaler. 

    Jones Street – mellan West 4th and Bleecker street

    Här togs omslagsfotot till “The Freewheelin” och ligger precis bredvid platsen där Bob Dylan då bodde. 

    One Sheridan Square

    Här bodde “folkmusikens mamma” Miki Isaacson vars vardagsrum var känt som en permanent övernattningskvart bland New Yorks folkmusiker (Dylan en av dem). Här träffade han Suze Rototo som är med på omslagsbilden till The Freewheelin. 

    Hotel Earle (nu Washington Square Park Hotel) 167 Waverly Place

    Här bodde Bob Dylan första gången han kom till New York, 1961, i rum 305. 

    Den Whitehorse Tavern 567 Hudson Street

    Här satt Dylan och hans dåvarande flickvän Rotolo ofta i baren som var ett populärt tillhål bland New Yorks bohemer under 60-talet. 

     

  • “Man fräschar upp sin relation med sitt hemland”

    “Man fräschar upp sin relation med sitt hemland”

    “Det är inte bara slutmålet på en resa som är det intressanta – det är vad som händer på vägen dit. När man flyttar sin kropp.” Ernst Kirchsteiger – mannen, myten och legenden – är just nu är aktuell med en ny kokbok. “I det enkla bor det goda” är en receptsamling som inspirerats av tre kök: det toskanska, det skandinaviska och det centraleuropeiska. RES fick en pratstund med honom. Såklart snackade vi om resor – och om mat. 

    Av: Linda Larsson

    När du är ute och reser – hur tar du bäst till dig det landets matkultur?
    – Kolla upp var de inhemska går. Och få inte panik om de inte har en engelsk meny – prata med servitören. Ibland får man till och med gå in i köket och kika i grytorna. Var inte blyg – våga gå ut på okänd mark!

    Berätta om ditt reseintresse?
    – Vi reser ganska mycket, jag och min fru Ulla. Men när barnen var små var vi mycket hemma. Det var först när de sa att de ville ge sig ut och resa som vi gjorde det. Efter det har det blivit en hel del resande: mycket till Italien. Det är kul att resa ut – det är ett sätt att få respekt för Sverige. Att lämna det som är vant, det alldagliga. Man fräschar upp sin relation med sitt hemland. Annars kan det lätt bli att man gnäller lite mycket men har man varit iväg på en resa är det som att man har tagit en dusch och kommer hem helt fräsch och ny.

    När du var liten, hur mycket reste du då?
    – Vi reste mycket till Österrike eftersom vi hade släkt där. Vi åkte ner med en gammal Opel, utan säkerhetsbälten. Vi var sex personer i bilen, mamma och pappa satt och rökte. Jag minns de resorna tydligt, framförallt sträckan till och från. Det var superhäftig när jag bäddade ner mig i Tyskland i någon stor säng med ett täcke så stort att jag inte såg mina tår. Och när jag åt stora wienerschnitzlar. Det är inte bara slutmålet på en resa som är det intressanta – det är vad som händer på vägen dit. När man flyttar sin kropp.

    Hur reste du som ung?
    – Innan barnen kom var det mycket tågluff: första gången jag var i väg var jag 18 år och sen fortsatte det.  Då man fick perspektiv på Europa. 

    Det här var innan mobiltelefonernas tid: när man reste då reste man verkligen bort. I dag har man så mycket kontakt med det gamla fast man är ute i det nya. Rätt eller fel men jag tror man ska försöka vara där man är istället för att hålla för mycket koll på det som händer där man kommer ifrån.  

    Hur väljer du resmål?
    – Jag tar råd från vänner, bekanta och kollegor, lyssnar på rekommendationer från dem. Sen kan jag tycka att det är synd att många alltid väljer att resa under högsäsongen. Det är något väldigt häftigt med att resa till ett land när det inte är högsäsong: att gå omkring i Florens vintertid exempelvis. Det är så vackert då – när dimman vandrar över bergen och det ser ut som att man befinner sig i en akvarellmålning.

    Det är som att man kommer närmre de som bor på plats när man åker när det inte är högsäsong: man sitter närmre dem på kaféer, de är mer nyfikna på vem man själv är.  Jag kan rekommendera alla att åka till platser när det inte är högsäsong. Det blir något annat men härligt!

    Vad för typ av resenär är du?

    – Jag är en entusiastisk resenär. När jag åker hemifrån så fylls jag av sockerdricksbubblor. Jag åker inte charter – jag flyger reguljärt till resmålen och får sedan tips av andra som har varit där vart jag ska och vad jag ska göra.

    Just det där med att tipsa varandra om platser tycker jag är bra. Ulla, min fru, är fenomenal; hon spar broschyrer och antecknar på plats – just för att kunna ge tips till andra sen när man är hemma igen. Jag brukar säga att min fru är som en liten resebyrå. Men det är kul att kunna ge tips!

    Ett bra Italientips?
    – Jag är ett Toscanafreak: men se alla dess delar. Inte bara Florens. I Toscana finns fantastiska småbyar!

    Din bästa italienska måltid?
    – Pappo pomodoro – som direktöversatt till svenska betyder tomatgröt. Vilket inte låter så gott. Men det är det!

    Det är en tomatsoppa som man reder av med bröd så att den blir ganska stabil, det är mer en gröt än en soppa. Sen slår man på med olivolja, mal på med peppar, lite basilika och river några flagor parmesan över. Det är enkelt men så gott och typisk bra studentmat om man har det knapert i kassan.

    I jobbet reser du också rätt mycket – vad är skillnaden att resa i jobbet och att resa privat?
    – En konstig tanke som brukar slå mig när jag reser i jobbet är ”det här skulle jag vilja göra på riktigt” – fast man står mitt i det. Man tittar med ett öga. Man håller igen litegrann och kan inte ta in allt. Många gånger har det hänt att jag återvänt till platser jag har varit på med jobbet. Just för att känna att jag har upplevt platsen “på riktigt”. 

    Hur kom den här boken till?
    – Hela mitt huvud är ju fullt med recept. Jag tänker på mat hela tiden, mer eller mindre. Det är skönt att få lasta av sig en del recept som man har i huvudet. Det är som att städa på vinden. Det som kommer ner på papper stannar där. Det är fantastiskt härligt med det skrivna ordet.

    Om Ernst

    Ålder: 57 år. 
    Bor: Örebro
    Aktuell med: “I det enkla bor det goda”, Bonnier. 

     

     

     

     

  • Ett andalusiskt ridäventyr

    Ett andalusiskt ridäventyr

    Som hästälskare är en ridtur på en vit andalusier genom Doñanas mäktiga nationalpark och västernstaden Rocío, en upplevelse man sent glömmer. I den här delen av Spanien sitter hästkulturen djupt rotad och i en triangel mellan städerna Jerez, Medina och Arcos, är rancherna fler än någon annanstans i landet.

    Text och foto: Jörgen Ulvsgärd

    Scenen skulle kunna vara hämtad från en inspelning av en spansk vildavästernfilm, som under 1960-talet gick under smeknamnet ”spagettivästern”. I samlad galopp rider vi in på Rocíos sandiga huvudgata och svänger upp mot restaurang El Toruño i slutet av vägen. Här skulle Charles Bronson eller Clintan när som helst ha kunnat dyka upp i något av gathörnen tänker jag när vi i ett moln av damm bromsar upp framför träräcket med skylten ”Endast för hästar”. Regissören Leones vackra bildspråk från filmen För en handfull dollar, som spelades in här i södra Spanien, har vissa likheter med vår ankomst till denna vackra, men samtidigt lite overkliga stad i hjärtat av Andalusien, tio mil sydväst om Sevilla.

    Bilden av Rocío som västernstad tillägnad hästen är dock ingen filmkuliss. Alla gator är av packad sand och de låga vackra, vita trähusen kantas av stadiga träräcken där hästarna binds upp. Här kretsar livet helt och hållet runt de vackra djuren – både de tama och de vilda som fortfarande lever i dessa trakter och utgör Europas sista vildhästar. Parkeringsplatser och cykelställ lyser med sin frånvaro.

    Medan vi fortfarande sitter till häst kommer kyparen ut med sherryglasen balanserande på en bricka för en välkomstskål. Det blir en perfekt avslutning på en lång dags ritt mot natt. Hästsällskapet är dock inga snabbskjutande västernhjältar utan tio hängivna ryttare från Sverige, Frankrike, Österrike och England. De har alla sökt sig hit för att möta våren i de vackra omgivningarna runt nationalparken Doñanas i Costa de la Luz vid floden Guadalquivirs deltalandskap. När vi anländer till Rocío har vi nått halvvägs på vår veckolånga ridtur ledd av María Elena Dendaluce och Alfonso Gonzalo de Bustos. Ridturen startade för några dagar sedan från La Corbera i Utrera Sevilla, där vi bodde de två första nätterna, samt ytterligare en natt på Ardea Purpurea vid Villamanrique de la Condesa.

    Rancherna i Andalusien, i en triangel mellan städerna Jerez, Medina och Arcos, är fler än någon annanstans i södra Spanien. Här har man sedan urminnes tider fött upp tävlingshästar för dressyr och inte minst hästar till tjurfäktningsarenorna. I Doñanas nationalpark lever än i dag stora flockar av vildhästen retuerta och blandrasen marismeño, som mot alla odds har överlevt århundraden av domesticering. Vi hör deras gnäggande på avstånd bland pinjeträden ett par tusen år efter det att romarna bosatte sig här och började tämja vildhästarna. Den utrotningshotade retuertarasen är en av de äldsta hästraserna i Europa som var mycket nära att försvinna i mitten av 1900-talet, men fick en andra chans tack vare ett speciellt avelsprojekt samt ett starkt beskydd av naturorganisationer runt om i världen.

    I dag lever 1 200 av dessa vilda hästar tillsammans med de andalusiska marismeñohästarna som också de rör sig fritt året om. Det är ett mäktigt spektakel och en stor turistattraktion när dessa flockar drar genom stadens gator upp till byn El Monte, i slutet av juni varje år.

    – Det är vilda hästar som i sitt dna har förmågan att röra sig fritt i naturen och som själva kan hantera ekosystemets hela register. Det är bara en gång om året som vi samlar ihop dem för en årlig hälsokontroll och flyttar dem från vildmarken för en besiktning, säger José Juan Pousada som bor och arbetar i reservatet sedan snart 30 år.

    Ridarrangören Equiberia med María Elena Dendaluce i spetsen och Alfonso Gonzalo de Bustos är de enda som har tillåtelse att arrangera ridturer in i nationalparken. Maria Elenas verksamhet har sitt ursprung i Gredosbergen utanför Madrid, men arrangerar även ridresor i Zegovia, Sevilla och på Menorca. I Sevilla samarbetar hon med den lokale hästuppfödaren Alfonso Gonzalo de Bustos som i hela sitt liv har jobbat med hästuppfödning i dessa trakter och som har ett stort stall av välutbildade andalusier.

    Tre ryttare i ridgruppen är svenskar, Maria Bergström från Norrtälje är en av dem.

    – Att få rida genom denna orörda vildmark är en fantastisk upplevelse. Bättre 50-årspresent kunde jag inte ha fått, säger Maria. Att få dela den med min man gör det ännu häftigare.

    Hennes man Jan har varit tävlingsryttare, men lagt den aktiva ridningen på hyllan. Nu gör han ett undantag för att dela födelsedagen med sin fru.

    Lunds universitet har sedan 1950-talet haft en relation med Doñanas nationalpark och bidragit ekonomiskt till dess beskydd av sin unika flora och fauna. Deltalandskapet, där floden Guadalquivir rinner ut i Medelhavet, är ett paradis inte bara för hästintresserade utan också för fågelskådare. Hit kommer ornitologer från hela världen varje år. När vi rider utmed floden och sjön Charco de la Boca ser vi stora flockar av den rosa flamingon som vadar längs stranden, och en hel del andra fågelarter som stork och hägrar av olika slag.

    Ridturen fortsätter längs floden Guadalquivir med en paus på förmiddagen i en grönskande glänta mellan mäktiga pinjeträd. Medan hästarna får vila en stund bjuds vi på en klassisk spansk aperitivo. Kockarna som följer oss under hela veckan dukar upp på vita dukar. Spanska korvar, chorizo, och den spanska fårosten manchego, som serveras till ett litet glas av den berömda sherryn från staden Jerez en bit härifrån. När jag lutar mig mot en av stammarna för en kort paus dyker poeten Tomas Tranströmers ord upp i mitt minne. ”Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”. Dessa ord kunde inte passa bättre än just här, just nu. Vilse är vi dock inte, även om jag själv aldrig skulle ha hittat ridvägarna genom denna gigantiska vildmark.  Alfonso har dock ridit i dessa trakter sedan barnsben och känner varenda liten stig på sina fem fingrar, så det är bara att hänga på.

    Vid lunchtid når vi havet för första gången på turen. Doñana har en strand på över fem mil så det blir en efterlängtad galopp i vattenbrynet. I skymningen strax före solnedgången når vi slutmålet Mazagón och Paradorhotellet med samma namn. Spaanläggningen med pool och massage sitter bra efter en vecka till häst.

    Själv har jag inte fått nog av det andalusiska hästlivet, så det blir en sväng till Jerez och ett besök på den kungliga spanska ridskolan, Royal School of Equestrian Art, där flera av världens bästa andalusier har blivit fostrade och tränade av de främsta instruktörerna som landet kan uppbringa. Att följa förberedelserna för ett träningspass och därefter se den timslånga showen som är en del av elevernas träning, är ett nöje för den som är intresserad av ridsport. Då om inte förr inser man att ridandets konst kan utföras på många olika sätt.

    För mig räcker det gott att få rida genom Doñanas orörda vildmark på en vit andalusisk häst.

    Fakta

    Att ta sig dit
    Bästa sättet är att flyga till Barcelona och byta flyg till Sevilla. Det går också att flyga via Madrid till Málaga och sedan ta tåget till Sevilla.  

    Ridning
    Equiberia är ett spanskt ridcenter som har sitt huvudsäte i byn Hoyos de Espina i Gredosbergen, men som också bedriver ridresor till Segovia, Sevilla och Menorca. Det är den enda ridarrangören som är tillåten att arrangera ridturer i nationalparken Doñana. Bästa ridperioderna i Andalusien är mellan februari och april och mellan oktober – december, andra tider på året är det för varmt för att rida.
    equiberia.com

    Sevilla
    Sevilla, som är utgångspunkten för ett ridäventyr i Doñanas nationalpark, har länge haft epitetet ”operastaden”. Över 100 operor har haft premiär här. Nu vill stadens ansvariga också presentera Sevilla som ”filmstaden”, vilket inte är svårt att förstå med tanke på hur ofta dess miljöer används för olika filminspelningar. I den vackra staden ryms en uppsjö av sceniska platser, inte minst i de gamla stadsdelarna i Triana. Med sina 300 soltimmar om året visar Sevilla lätt prov på det glada och lättsamma livet i Andalusien.  Feria de Abril är höjdpunkten i denna livsrytm. Här festar man längre och intensivare än någon annanstans i Spanien. Men staden är naturligtvis så mycket mer. Som Spaniens fjärde största stad och dessutom en stor handelsmetropol håller den på att övertrumfa Barcelona och Madrid. Världsutställningen 1992 var ett enormt lyft. Flera av dessa spektakulära paviljonger finns kvar och är populära utflyktsmål för turisterna.

    Se & göra

    I det gamla moriska kungliga palatset Reales Alcázares har scener till Games of Thrones, då föreställandes Dorne Kingdom, spelats in. De gamla kvarteren på andra sidan floden Guadalquivir i stadsdelen Triana är en liten stad i staden. Sevillas Södermalm skulle man kunna kalla den, fullt av mysiga restauranger, kaféer och barer. I katedralen som är den tredje största i världen ligger Christopher Columbus och hans son begravda. La Giralda är kyrktornet som tidigare var en muslimsk minaret. Torre del Oro, guldtornet, är ett av stadens kända landmärken tillsammans med tjurfäktningsarenan ett stenkast därifrån.

    Boende

    Hotel Casas de la Judería
    Detta är ett mycket charmigt fyrstjärnigt hotell, eller rättare sagt palats, där den äkta andalusiska stämningen infinner sig. Det är valv och vackra innegårdar överallt, mycket smakfullt inrett. En liten oas i det pulserande storstadslivet och ett av de bästa ställena att övernatta på i staden. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten.
    Calle Sta. María la Blanca 5,
    Lediga rum & priser

    Mat & dryck

    La Azotea
    Här serveras de bästa tapasen i Sevilla, men restaurangen erbjuder också en mix med influenser från flera olika kök. Kvaliteten är hög och du kommer knappast att bli besviken.
    Calle Jesús del Gran Poder 31
    laazoteasevilla.com

    Restaurante Reconcillo
    En klassisk restaurang med mycket gamla anor som är mest känd för sin förrätt espinacas con gambas. Det här är Sevillas motsvarighet till restaurang Prinsen i Stockholm. Baren i snidat trä är magnifik, och lockar till trängsel och hög stämning varje kväll.
    Calle Gerona 40 y Alhóndiga 2
    elrinconcillo.es

    Rocío
    Under pingsthelgen varje år invaderar pilgrimer, så kallade rocieros, från hela Spanien den lilla byn för att hylla och tillbe Jungfru Maria del Rocío, en 1300-talsstaty som finns inne i kyrkan Nuestra Señora del Rocío. Fram till 1950-talet bestod staden eller snarare byn av några få hus. På den tiden kom pilgrimerna i häst och vagn. Nu har de nittiotalet brödraskap som arrangerar den årliga religiösa festen egna hus med stall, samt ett eget kapell och sina namn inpräntade på framsidan av kyrkan där medlemmarna och deras vänner, familjer och hästar bor under festligheterna. För övriga turister finns ett flertal hotell i byn. Det vimlar av butiker med allt inom ridning, men som ofta samsas med det som tillhör flamencokulturen.

    Boende

    Hotel Toruño
    Ett klassiskt hotell i kolonial stil med tillhörande restaurang i en sidobyggnad. Restaurangen är den mest populära i Rocío. Här har ryttare bästa parkeringsplatsen rakt framför uteserveringen. Dubbelrum från cirka 800 kronor natten.
    Plaza del Acebuchal 22
    toruno.es

    Hotel La Malvasía
    Detta ställe är rankat som det bästa hotellet i Rocío, ett typiskt andalusiskt palats med spansk veranda. Allt är fräscht och fågellivet i sjön Charco de la Boca kan studeras direkt utanför entrén. Intill hotellet ligger ett ornitologiskt museum. Dubbelrum från cirka 900 kronor natten.
    Sanlúcar 38
    lamalvasiahotel.com

    Jerez de la Frontera
    Staden Jerez med sina 200 000 invånare är sedan medeltiden känd som apelsinstaden, men allra mest känd är den för sin sherry. Bodegorna ligger mitt inne i staden, vilket gör det enkelt för besökaren. Spanska ridskolan, Royal School of Equestrian Art, är den tredje hörnstenen i det som drar turister till staden. För den historiskt intresserade är dessutom det moriska fortet Alcázar en magnifik upplevelse. Feria de caballo, som är en stor turistattraktion, äger rum i februari varje år.

    Se & göra

    Royal School of Equestrian Art
    För den hästintresserade är ett besök på spanska ridskolan ett måste. Här kan du på nära håll följa förberedelserna av den timslånga showen som sedan följer. Besök i stallarna görs mot tillägg till entrébiljetten. Instruktörerna på ridskolan är de bästa i Spanien. Bland annat jobbar OS-silvermedaljören i dressyr, Ignazio Ramblas, här.
    Avenida Duque de Abrantes
    realescuela.org

    Bodega la Tradición
    Denna bodega ligger mitt i Jerez de la Fronteras historiska centrum, nära spanska ridskolan. Bodegan har en historia som sträcker sig tillbaka till mitten av 1600-talet och är ett av stadens äldsta sherryhus. Bodegas Tradición är däremot en relativt ung vinfirma, men ägarens ambitioner är att återskapa den klassiska lagrade sherryn som den en gång var. Här produceras 20 000 buteljer om året och det är den enda bodegan som säljer äldre årgångar, från 1950-talet och framåt.
    Plaza Cordobeses 3
    bodegastradicion.es

    Mat & dryck

    Albalá Restaurant
    Det här är en ny restaurang i modern stil med mycket ljusa träslag. Suverän mat i crossover-stil. Deras babycalamares är en riktig matupplevelse.
    Conjunto Residencial Valdespino 6
    restaurantealbala.com

    El Bichero
    Restaurang El Bichero i hjärtat av gamla stan är stället för den som älskar fisk och skaldjur. Uteserveringen på gågatan utanför är väldigt mysig.
    Calle Pescadería Vieja 4

    Albores
    På Albores serveras stadens bästa tapasrätter.
    Calle Consistorio 12

    La Cruz Blanca
    La Cruz Blanca som ligger framför stadshuset har ett ungt, modernt kök med spännande rätter främst baserade på fisk och skaldjur. Mycket omtyckt av lokalbefolkningen vilket är ett bevis på att kvalitén är bra.
    Consistorio, 16
    restaurantelacruzblanca.com

    La Moderna
    Bar La Moderna är inte som namnet förespråkar ny och modern, utan den äldsta baren i Jerez, men fortfarande en av de mest populära. Insidan, eller snarare en av väggarna i baren, är en del av den gamla stadsmuren.
    Calle Larga 67

    Damajuana Bar
    Damajuana Bar är baren med den mest populära livemusiken. Här finns en läcker innergård i palatsmiljö perfekt för mingel. På andra våningen ligger en konsthall med aktuella utställningar.
    Calle Consistorio 16

    Boende

    Hotel Casa Grande
    Vackert fyrstjärnigt hotell från 1920-talet i de gamla kvarteren i staden och med en stor härlig takterrass och ett vackert torg kantad av palmer. Dubbelrum från cirka 600 kronor.
    Plaza las Angustias, 3
    hotelcasagrande.eu

     

  • RES går mot trenden – ökar igen!

    RES går mot trenden – ökar igen!

    Det är med illa dold förtjusning som vi vill basunera ut att vi fortsätter att öka. I Orvestos nya mätning som presenterades i dag ökar RES med 9 % i jämföresle med samma period förra året. Detta innebär att vi landar på en mätt räckvidd på 85 000 läsare. 

    – Vi ökar på en marknad som tappar generellt och vi kan prata om en positiv trend då RES har ökat under en längre tid. Förhoppningsvis märker läsarna hur mycket glädje, hjärta och slit vi späckar RES med, säger Kajsa Beausang, chefredaktör.

    RES grundades 1981 av det gifta paret Eva och Magnus Rosenqvist. Än i dag ägs RES av samma familj och drivs av ett litet fristående förlag. Vår förhoppning är att denna passion genomsyrar RES.