Blog

  • Glamping när den är som bäst

    Glamping när den är som bäst

    Lyxcamping, så kallad glamping, blir allt populärare. Här är 10 riktigt bra enligt jämförelsesajten Momondo. 

    1. Scarabeo Camp, Marocko.
    Mitt ute i Agafyaöknen, en knapp timmes bilfärd från Marrakech, hittar du Scarabeo Camp. Uppimpade nomadtält i kargt landskap är en upplevelse du sent kommer att glömma. 

    2. 4 Rivers Floating Lodge, Kambodja.
    En gömd pärla i den kambodjanska djungeln. Upplev orörd djungelflod samtidigt som du njuter av en cocktail på bryggan med syrsor sjungandes runt om dig.

    4 Rivers Floating Lodge, rum & priser

    3. Florence Springs, Wales.
    Ta del av Walesisk landsbygd som för tankarna till Tolkiens sagovärld i lyxigt inredda tält. 

    4. Al Maha Desert and Resort, Dubai.
    Många förknippar Dubai med höga skyskrapor och ultamodernt. För den som vill uppleva en annan del av Dubai bör söka sig till Al Maha Desert and Resort där du bor i beduininspirerade tält intill en pool med den arabiska öknen sida vid sida. 

    5. Hôtel de Glace, Kanada.
    Glampa vintertid i Kanda. Här kan du campa i tradtionella igloos där varje rum har en unik inredning. 

    6. Camping Miramar, Spanien.
    Pittoerska husbilar eller lyxtält som osar 60-tal längs Costa Doradas vita stränder. Något för nostalgikern. 

    7. Wagonstays, Nya Zeeland.
    Ta del av Nya Zeelands lugna lantliv i en lyxig vagn som hämtad från Vilda västern bara 30 minuter från Christchurch.

    8. Glamtents, Norge.
    En timme från Oslo ligger natursköna Jevnaker. Här hittar du Glamtents – som har allt från elektricitet till värme. Att vakna upp i en dubbelsäng till fågelkvitter och sol som lyser genom tältduken – bättre uppvaknande än så – finns det? 

    9. Island Lodge, Stockholm.
    Även i Sverige hittar du lyxcamping. Island Lodge i Stockholms skärgård erbjuder en lyxig kombination av tält och stuga. 

    10. Glamping Canonici di San Marco, Italien.
    Glamping, bara en kort bilfärd från Venedig, i landbygdmiljö mellan den Venetianska Lagunen och floden Brenta.

    Glamping Canonici di San Marco, rum & priser

    Källa: Momondo. 

  • Vem dricksar bäst i Europa?

    Vem dricksar bäst i Europa?

    Att ge eller inte ge dricks är en ständigt debatterad fråga. Onlineresebyrån eBeach.se har frågat hotellpersonal runt om i Europa om vilka nationaliteter som är bäst på att ge dricks. Enligt dem är svenskar näst bäst på att dricksa; britter är de som är mest generösa.

    100 anställda runt om i Europa har fått dela med sig av sina erfarenheter av dricksande turister. 15 procent svarade att svenskar är den nationalitet som är bäst på att ge dricks, mest generösa med dricksen är britterna som fick 37 procent av rösterna. Amerikanarna fick 11 procent av rösterna – och kammade sålunda hem en tredjeplats som mest generösa dricksare. Minst röster fick turkar och spanjorer som bara fick 2 respektive 1 procent av rösterna. 

    – Svenskar har generellt ett bra rykte ute i Europa och att vi skulle vara snåla tror jag inte stämmer. Tvärtom tror jag att många svenskar blir positivt överraskade på resan över prisvärda middagar och boende. Vi är vana vid en dyrare vardag på hemmaplan och därför känner vi kanske att vi kan kosta på oss att visa uppskattning för god service genom att ge generöst med dricks, säger Rebecca Pettersson, marknadsansvarig på eBeach.se. 

    Frågan som ställdes till hotellpersonalen var “Vilken nationalitet tycker du är bäst på att ge dricks?”.

    Så här löd resultatet: 

    Britter: 37 %

    Svenskar: 15 %

    Amerikaner: 11 %

    Tyskar: 10 %

    Holländare: 5 %

    Norrmän: 4 %

    Ryssar: 4 %

    Greker: 4 %

    Turkar: 2 %

    Spanjorer: 1 %

    Källa: eBeach.s
     

  • Varför fåglar aldrig kolliderar

    Varför fåglar aldrig kolliderar

    Hur kommer det sig att fåglar aldrig kolliderar när de flyger i trupp? Och vad kan flygplansbranschen lära sig av våra bevingade vänner? Det har en grupp forskare vid universitetet i Queensland valt att undersöka skriver Travel and Leisure.

    Forskare vid universitet i Queensland har undersökt en grupp undulater och analyserat hur det kommer sig att de aldrig kolliderar i luften. De kom fram till att fåglar alltid svänger något åt höger när de närmar sig en kollision. 

    Flygplanstillverkare skulle, menar forskarna, kunna tillämpa denna enkla regel till en branschgemensam standardautopilot för att minska antalet kollisioner i luftrummet (även om kollisioner ska sägas är extremt ovanligt). Fåglarna kom man också fram till ändrar höjd för att förhindra kollision. 

     

     

  • Bortom New Yorks turiststråk

    Bortom New Yorks turiststråk

    Grillad kyckling på hipstervis, stans bästa parfymbutik och guiderna som lotsar dig rätt – helt gratis. Här är adresserna du inte får missa i New York just nu. 

    Av: Argot Murelius 

    Boende

    The Broome hotel –  inkognito mitt i smeten
    SoHos mest välbevarade hemlis och grannskapets charmigaste hotell. Bakom The Broomes anonyma fasad döljs 14 sparsmakade rum, ett litet parisiskt kafé och ett luftigt, taklöst atrium som för tankarna till New Orleans. Det är lyxigt tyst, elegant och samtidigt opretentiöst lättsamt. Läget är tiptop, mitt i stadens mesta shoppinggytter, med gångavstånd till hela downtown Manhattan. Om du känner dig aningen extravagant ska du boka den chica taksviten med prunkande privatterrass. Visst, den kostar lite mer, men den generösa, croissant-fluffiga frukosten ingår ju i priset. 
    431 Broome Street

    Lediga rum & priser

    Se och göra

    Big apple greeter – trädda riktiga New Yorkare 
    En kompis i New York som kan massor om staden och delar med sig fakta, historik och anekdoter, helt gratis. Organisationen Big Apple Greeter består av volontärer som tar med dig på vandring och guidar dig bortom turiststråken. Har du ett specialintresse och vill veta mer om något specifikt? Är du nyfiken på en udda stadsdel? Boka en guide minst 3-4 veckor i förväg och specificera eventuella önskemål på deras hemsida, packa sedan dina bekvämaste skor. Du kommer få se en genuin sida av staden och möta en ny vän.
    bigapplegreeter.org

    Visit Hasidim 
    Frieda Vizel är en modig kvinna. Hon växte upp i en stor chassidisk familj, utbildades och giftes bort enligt satmar-chassidiska traditioner,. När hon insåg att hon inte kunde bli kvar inom denna religiösa värld flydde hon med sin son. Nu leder hon guidade rundturer i Williamsburgs chassidiska kvarter och berättar initierat om sektens riter, regler, rutiner och seder. En vandring med henne ger en grundlig, fascinerande inblick i denna stängda kultur. Jag kan inte nog rekommendera denna upplevelse.
    visithasidim.com

    Mat och dryck

    ASKA – nynordisk Williamsburgstjärna
    Aska är Brooklyns mest opretentiösa pretto-finkrog. I en spektakulär gammal magasinsbyggnad, mitt emot Williamsburgbron, serverar Fredrik Berselius en Michelinstjärnig, nordiskinspirerad avsmakningsmeny baserad på dagens färskaste fångst.  Aska är också kvarterets mest trivsamma vardagsrum, med en lummig trädgård och en inbjudande källarbar där à la carte menyn speglar samma passion för varsamt handplockade, lokala råvaror. Tjusigt utan att vara tillknäppt.
    47 South Fifth Street
    askanyc.com

    Le Turtle– hipsterchic kyckling
    Taavo Somer, krögaren som gjorde uppstoppade djur och mysmurr-estetiken till en grej på Freeman’s har slagit till med en ny krog. Le Turtle är en designmässig helomvändning med kromad 1980-talsnostalgi och avskalad, marmorsval nonchalans. Maten är dock allt annat än släpphänt. Paradnumret, en fenomenal grillad kyckling presenteras hel, med huvud och fötter, på en glödande höstack och den äts med fördel med fingrarna. Liksom kycklingen har alla ingredienser stamtavla och bondgårds-kredd, menyn är rustikt chic, gästerna är enkom chica.
    177 Chrystie Street
    leturtle.fr

    Mulberry project – undangömda utomhusdrinkar
    Bakom en anonym dörr, en halv trappa ner från Mulberry Streets Little Italy-tingeltangel lurar en cocktailbar som vågat gå emot den numera lite trötta speakeasy-trenden.  Drinkarna är precis lika konstfulla som på de där tillrättalagda, seriösa barerna, stämningen är dock långt mer lekfull, med graffitiprydda väggar och cocktails som fått namn efter porrstjärnor och serveras i kannor. Ta ett bord i den karibiskt pastelliga trädgården om vädret tillåter. 
    149 Mulberry Street
    mulberryproject.com

    Shopping

    Aedes de venustas – parfymparadis
    Svårt namn att uttala, utsökta dofter att shoppa. Aedes är en nischad boutique, en rokoko-boudoir av vällust, ett litet juvelskrin fyllt med rara parfymer från små, exklusiva tillverkare. Här finner du personliga, udda och drömska dofter som ingen annan bär samt doftljus, rökelse, potpurri med mera att fylla hemmet med. Prova Escentric Molecules beroendeframkallande unisexparfymer!
    7 Greenwich Avenue
    aedes.com

    Vill du ha fler tips till New York? Följ Argots blogg på RES.se. 

  • “Irland som matdestination är på frammarsch”

    “Irland som matdestination är på frammarsch”

    RES medarbetare Julia Grufving åkte till Irland för att se hur landets matkultur har förändrats. Innan hon åkte förknippade hon Irland med mycket snabbmat och friterat. Men efter fyra dagar där kom hon hem med en helt ny bild av det irländska köket.  På RES Instagram kommer du i veckan att få ta del av Julias resa dit. 

    Av: Linda Larsson

    Vad säger du om Irland som matdestination? 
    – Irland som matdestination är på frammarsch. Innan jag åkte dit trodde jag det var mycket fish and chips som gällde där och mycket fokus på öl och Guiness. Men det var inte alls så. 

    Berätta mer om resan? 
    – Resan tog mig från Dublin och neråt. Jag åkte buss ner längs östkusten till olika matproducenter, restauranger och hotell. Det var en intressant resa: att se hur Irlands matkultur har förändrats från att förr ha fokuserat mycket på potatis och snabbmat. I dag är det mycket lokalproducerat och mycket ekologiskt tänk som präglar restaurangerna. 

    Vilken var din bästa upplevelse där? 
    – Jag bjöds på en fantastisk matupplevelse på hotellet The cliffhouse i staden Ardmore. Läget var fantastiskt, på en klippa med en spektakulär utsikt över havet. Deras meny var om möjligt ännu mer fantastisk: jag testade deras åtta rätters-avsmakningsmeny. Deras efterätt var kanske den bästa jag någonsin ätit: en chokladcrème täckt i 24 karats guld med en aprikoskompott och en crunch på oliver och olivolja till. Det var en så häftig och fin kombination i konsistenser och smaker. 

    Vad för slags resejournalist är du?
    – Drivkraften är att utforska resandet bortom solstolarna. Genom fotandet och skrivandet som hantverk strävar jag efter att förmedla en oretuscherad bild av en parallell verklighet, hur det känns att vara på plats. 

    Vad är det du försöker att fånga i dina bilder?
    – Med risk för att låta klyschig: att låta bilden tala för sig själv genom att fånga ögonblick som förmedlar en historia.

    Vad tyckte du om Irland generellt? 
    – Irland bjuder på ett spektakulärt, grönt, kuperat landskap. Jag gillar kontrasten mellan landsbygdens lugn med små pittoreska fiskebyar med familjeägda B&B och Dublins puls där det är publiv med allsång som gäller. Jag upplevde irländare som öppensinnade och genuint trevliga. Folk hjälper dig innan du har hunnit be om hjälp. 

    Vad är det bästa med ditt jobb?
    – Jag brinner för att intervjua olika typer av människor, berätta historier och förklara sammanhang. Sen är det friheten att lyfta viktiga frågor och att kunna hjälpa och inspirera andra.

    Hur har resandet påverkat ditt skrivande?
    – För mig går lärande och resande hand i hand. Jag strävar alltid efter att interagera med en plats med öppna ögon för nya perspektiv och intryck. Genom att sedan förvandla den upplevelsen till text och bild har jag lärt mig att sila och kritiskt prioritera ett stort informationsflöde. Att plocka russinen ur kakan. 

    Något annat du vill tipsa andra resenärer om?
    – Res ensam! Som ensamresenär tvingas du att vara mer social och nyfiken. När du “carpe diemmar” ensam ökar också chanserna upptäcka vem du är. Jag tycker att det är frihetsingivande att ha en spontan och rörlig resplan vilket gör resan mer spännande och oförutsägbar. Friheten tar äventyret till en helt ny dimension.

    Vad är det bästa med att resa?
    – Miljö- och kulturombytet där rutiner och scheman inte är ett måste – när måsten omvandlas till behov. När alla sinnen är närvarande och jag kan titta på mig själv i ett fågelperspektiv. Resandet är för mig en ögonöppnare för nya perspektiv som leder till mer nyfikenhet, förståelse och nya frågor att ta med mig hem – som gör att jag vill resa om och om igen.

    Vad kommer vi att få ta del av för bilder på Instagram? 
    – Det blir självklart bilder på mat men också på det irländska landskapet och porträtt på böndena jag mötte, allt från en fåraherde till en ginproducent. 

    Ta del av Julias resa till Irland på RES Instagram. 

     

     

  • “Det var under resan idéen till boken föddes”

    “Det var under resan idéen till boken föddes”

    Det finns två typer av journalister: ”de som letar efter scoopet och de som letar efter den stora berättelsen”. Journalisten Markus Lutteman är journalisten som hittade vad som skulle bli hans stora berättelse när han backpackade i Bolivia.

    Resultatet blev boken El Choco som handlar om svenske Jonas tid i det ökända fängelset El penal de San Pedro i Las Paz. Nu är Markus Lutteman aktuell med en ny bok – om tjuvjakt på noshörningar i Sydafrika (Blodmåne). Här berättar han om hur resandet har påverkat hans liv, både privat och i rollen som journalist.

    Text: Linda Larsson
    Foto: privata

    Vad för slags resenär är du?  
    – Jag är en gammal backpacker. Ända tills vi fick barn levde jag och min fru för att resa. Vi levde billigt hemma och sparade ihop pengar för att sedan sticka ut och resa några månader i taget, till Asien, Sydamerika, Australien och Nya Zeeland.

    Vi har faktiskt börjat smygbackpacka med våra barn nu. Förrförra jullovet tog vi med dem på en backpackingresa till Costa Rica och var ute tre veckor. Det gav mersmak. Förutom att man upptäcker att ”shit, vad dyrt allt är” när man ska betala för fyra personer och inte för en.

    Din bok El Choco handlar om livstidsdömde Jonas som sitter i fängelse El penal de San Pedro i Las Paz, hur kom den boken till?
    – Slumpen mest. Jag och min fru reste runt fyra månader i Sydamerika runt 2003. Vi kom till La Paz i en skumpig buss och hade läst i en guidebok om det märkliga fängelset El penal de San Pedro i Las Paz som beskrevs som ”en djurpark med människor istället för djur”. Vi blev sjukt nyfikna.

    Vi läste bland annat att fångatagna erbjöd guidade rundturer. Vi gick dit men blev nekade att komma in. De sa att de guidade turerna hade upphört. Vi hade dock turen att möta ett annat backpackingpar som berättade att de hade kommit in ändå via köksingången. De hade blivit guidade av en svensk kille – Jonas. Och den vägen lyckades även vi ta oss in.

    Vi fick bra kontakt med honom väldigt fort. Så när jag kom hem fortsatte vi att hålla kontakten och under telefonsamtalen med honom hemma i Sverige väcktes tanken att skriva en bok om hans liv i fängelset. Jonas historia blev min historia. Hans liv var fascinerande. Han var så öppen också med vad han gjort, han visste att han hade gjort fel (Jonas dömdes för att ha smugglat tre kilo kokain).

    Fängelset var en märklig upplevelse, det var som ett samhälle i samhället. En man gick omkring med en stor hund därinne, det fanns barn i fängelset och Jonas hade själv en dotter där. Man kunde dricka öl. Någon gick omkring med en apa på axeln. Det låg vapen på borden. Det var öppet men samtidigt fanns inga vakter som kunde hjälpa en om man råkade illa ut. En rik bankir hade en tre-våningscell i vilken han hade öppnat ett advokatkontor som skulle försöka hjälpa honom ta sig ut därifrån.

    Faktum är dock att vi bara var i fängelset där den eftermiddagen. Vi skrev boken när Jonas var hemma igen, när han hade lyckats fly. Först då började vi jobba aktivt med boken.

    Hur har resandet påverkat ditt skrivande?
    – Mina resor har fött en stor nyfikenhet på omvärlden. Jag tror att man blir lite mer ödmjuk inför vad man har och hur skört allt är när man reser. Man ser de jättelika storstäderna, hur skitigt det är och hur lätt det är att förstöra naturen.

    En annan sak som slår en är att det är lätt att sitta i Sverige och svära över hur man hanterar olika problem i andra länder, exempelvis när det kommer till miljöförstöring eller tjuvjakt. ”De fattar ju ingenting”. Men det är lätt för oss i Sverige att sitta och peka finger. Vi har kommit väldigt långt när det kommer till exempelvis jämställdhet och miljötänk, men vi har lyxen att tänka som vi gör. Vi har det basala fixade.

    Vad är fördelarna med att backpacka jämfört med att resa på charter?
    – När man backpackar reser man på egen hand och man kan följa sina nycker. Jag har rest på charter också, till Kreta och Egypten. Men jag gillade det inte, särskilt inte Egypten. Jag fick känslan av att ”här kommer feta västerlänningar, undan med er lokalbefolkningen”. Det var en så tydlig uppdelning. Jag förstår att man vill iväg och bara ta det lugnt och sola – men jag tycker att charterbolagen har ett större ansvar att inkludera lokalbefolkningen i den västerländska turismen.

    Vilket är ditt häftigaste minne från en resa?
    – Det är från fängelset i La Paz. Och så känslan av att stå i regnskogen och titta på vilda apor tillsammans med sina barn.

    Dina nya bok, berätta mer om den.
    –  Boken Blodmåne är resultatet av ett livslångt miljöengagemang och en nyfikenhet på världen. Vi har chansen att rädda världen och vi vet precis vad vi måste göra. Men vi gör det inte.

    Noshörningen är ett av flera tusen djur som är utrotningshotade. För mig som berättare är det ett tacksamt djur att skriva om för det är en utrotning som sker helt i onödan. Noshörningshorn mals ner som medicin och säljs dyrt. Men hornen har ingen hälsoeffekt. Man önskar att folk lade de pengarna på att försöka ta sig till riktiga sjukhus istället, men ibland finns inga sådana sjukhus att tillgå. Tjuvjägarna tar ofta bara och sågar av hornen vilket gör att noshörningarna går omkring med stora köttsår i ansiktet och dör långsamt. Har de kalvar kommer kalvarna att följa med sina mammor – och när mamman dör, dör således också kalven.

    Först skrev jag en synopsis till min historia för att få koll på vad jag ville göra. Sen åkte jag förra året till nordöstra Sydafrika i två veckor, bland annat till Krugerparken. Jag tältade några nätter i ett reservat och pratade med både fotfolk och andra experter i området.

    Något annat du vill tipsa resenärer om?  
    – Köp aldrig en souvenir som kommer från djur- eller växtriket. De som säljer det kan vifta med olika certifikat men man har aldrig någon aning. Åk och titta på djuren istället i välskötta reservat och nationalparker. Om man skulle springa på en marknad där det säljs souvenirer från utrotningshotade djur, ring då polisen i landet och anmäl det!

    Om Markus Lutteman

    Gör: Journalist och författare.

    Ålder: 43 år.

    Akutell med: Boken Blodmåne, Bookmark förlag.

     

     

  • Bali: inte bara för backpackers

    Bali: inte bara för backpackers

    Hotell i Bali

    Fler och fler svenskar upptäcker Bali – och det är inte bara unga backpackers som vallfärdar dit.

    Antal svenskar som åker till Bali har ökat med 50 procent jämfört med förra året. Det visar nya siffror från Singapore Airlines och öns immigrationsmyndigheter. Men det är inte bara backpackers som hittar dit.

     – Tidigare var Bali främst ett resmål för äventyrslystna backpackers och glada golfseniorer, men nu upplever vi ett ökat intresse även från barnfamiljer och yogis, säger Vinod Patel, marknadschef för Singapore Airlines i Sverige i ett pressmeddelande.

    Antal svenskar som reser till Bali (2015)

    Januari 3403 (2322)

    Februari 3849 (2477)

    Mars: 4046 (2378)

    April: 2664 (2199)

    Maj: 2164 (1040)

    Juni: 2251 (1649)

    Juli:  2251(1715)

    Totalt: 20692 (13780)

    Källa: Singapore Airlines

     

     

  • Split vision

    Split vision

    Split är sol och bad, Split är ändlösa fartfyllda nätter. Staden byggdes för 1700 år sedan och fortfarande går man vilse i samma gränder som människor gjorde då. Split är en av Medelhavets bästa weekendstäder. Och alldeles utanför staden väntar Europas vackraste skärgård.

    Text: Jonas Henningsson
    Foto: Linda Gren

    Hotell i Split

    Tanken var ju inte att vi skulle fastna här. Men det är så enkelt att just fastna här, upplyser våra bordsgrannar oss. St Riva är det klassiska kaféet längs strandpromenaden Rivan som nu på kvällen har övergått i cocktailbar. Vi hamnade här efter en dag i kroatiska skärgården, skulle bara ta en vätskepaus här på vägen från båten till hotellet. För varje steg solen drar sig tillbaka färgas himlen djupare röd, havet mörkare blått och beställningarna går från kaffe till färgglada drinkar. Våra nyfunna vänner, Dora, Margareta och Ema studerar psykologi och klassiska språk när de inte hänger på barer. De är på väg till klubben Hemingway senare, men än vill de inte släppa taget om St Riva, de sippar på favoritdrinken Medica – rakija med honung – och spanar på folk.

    St Riva ligger i de bedagade venetianska husen som utgör palatsmuren. Purpurröda väggar, fönster flankerade av solida träluckor och en smal, smal balkong varifrån vi spanar ut över palmerna, hamnen med guppande glada segelbåtar och det grönglittrande havet som döljer några av Europas finaste öar alldeles utanför staden.  Studenter, lokalbor och tillfälliga besökare samsas på hyllan. Nedanför, på strandgatan Rivan, ett tilltagande myller av festsugna som hittar ut när skymningen faller.  

    Split föddes ur en fix idé av den romerska kejsaren Diocletianus att det var dags att bygga ett palats där han skulle kunna dra sig tillbaka och ha kul. Ingenting höll han igen på. Ingenjörskonst parat med ypperliga val av byggnadsmaterial föll väl ut, palatset har stått pall genom historiens turbulenta tidevarv. Då var palatset själva navet varifrån allt festande utgick. Det här var för drygt 1 700 år sedan och även om staden förstås har växt är det fortfarande innanför murarna det bästa händer om man vill ha just kul i Split.

    Det 30 000 kvadratmeter stora palatset är en av de största bevarade romerska byggnaderna i världen, 215 meter i östvästlig riktning och 181 meter i nordsydlig riktning, läser vi i guideboken nästa dag när vi flanerar genom tiden och förirrar oss runt i gränderna. 1979 blev det Kroatiens tredje världsarv.

    Splits gamla stadskärna är en labyrint av smala marmorkorridorer som skiftar färg beroende på tid på dygnet och som ibland öppnar upp sig i små näpna torg där vi nästa morgon slår oss ner för en macchiato innan vi vimlar vidare och går vilse i gränderna igen. På Slastičarna Tradicija köper vi ljumna och ljuvliga rafioli, bakverk med nötfyllning spetsad med rakija. Tradicija betyder tradition och ingenstans stämmer det så bra som på det här lilla hål-i-väggen-bageriet. På övervåningen bakar man och det har man gjort sedan starten på 1930-talet. Just rafioli bakades vanligtvis till speciella helger och firande men nu gör man dem dagligen, upplyser Zeljana bakom disken.

    Utanför pågår stadslivet som vanligt. Tvätt hängs mellan de smala husgavlarna, katter lommar lojt runt och barnen leker tafatt mellan medeltida brunnar. Just arkitekturen är enastående, i Split kan den arkitekturintresserade på bara några minuter bocka av resliga renässansbyggnader och galanta, gotiska fasader tillsammans med uråldriga romerska mästerverk.

    Under senare år har Split fått än mer uppmärksamhet genom att tv-serien Game of Thrones filmade flera scener i staden. Set-jetters från hela jordklotet lockas nu hit för att se Daenerys Targaryens tron och Meereens gator. Vi ser en grupp förundrade fans guidas genom gränden, storögt stirrar de på miljöerna som de känner så väl. Så enkelt för scenografen tänker vi, när vi kryssar vidare. Allting finns ju redan här.

    Från toppen av kampanilen i St Dominuskatedralen försöker vi dechiffrera stadens labyrintiska koder. Där gick vi! Eller var det där? Där! De röda taken som strössel på de mjölkvita byggnaderna, mörkklädda stadsbor pilar i alla riktningar. Det overkligt turkosa havet som rytmiskt knackar på från väst. I fonden de veckade bergen som dallrar i hettan. För att få ett underjordiskt perspektiv på staden tar vi sikte på de labyrintiska gångarna under palatset. I katakomberna förvarade man så sent som på femtiotalet sopor men så fick någon en snilleblixt. Det kanske är synd att lägga stadens sopor i de här historiska utrymmena, så man gjorde de fascinerande rummen tillgängliga för besökare istället.

    Historievandringen har gjort oss hungriga. Den istriska olivoljan var den enda som dög för de romerska kejsarna, idag är den återigen en av världens bästa efter en tillbakagång under nittonhundratalet då kvalitet ersattes av strömlinjeformade produkter. På Uje kan man fördjupa sig i olja, man kan bada i olja, femtio olika lokala oljor matchas med maten. Ja, till och med efterrätten har en touch av olivolja märker vi fascinerat.  

    Drar man ett finger rakt över 45:e breddgraden passerar man Bordeaux och Piemonte innan man kan parkera pekfingret i hjärtat av Kroatien. Regionen har liknande förutsättningar som de man hittar i Italien, liksom historiska band förstås. Förutsättningar och en historia som skapat en vinkultur som hör till de mest underskattade i Europa. På Paradox Wine Bar försöker man råda bot på underskattningen. Krispiga vita druvor, fylliga väderbitna druvor där havet, den kalkrika jorden och den eviga solen gör underverk med dem, gör att vi faller pladask varje gång vi är här. Och får nya lokala favoritdruvor att plita ner i minnesbanken: Debit, Lasina, Maraština, Plavina, Pošip. Bland mer än 600 sorters vin har man valt ut 75 favoriter som ska representera landet, berättar bartendern Josip Perkovic.

    – Som det här röda vinet från Hvar, visst är det bra? Tycker ni om vin måste ni åka till Hvar, säger Josip.

    Till vinerna provar vi marmelad på vildäpple, get,- ko- och fårostar, oliver, bröd, den vindsmekta hängtorkade skinkan prsut. Mer vin!

    När vi vandrar vidare enas vi om att Splits största förtjänst är att staden inte gör samma misstag som många andra städer med ett förflutet, stannar kvar och vältrar sig i sin mättade historia. Det är som att invånarna är alltför sugna på att ha kul och berika sin samtid för att det skulle vara möjligt. Den övertygelsen har skapat en av Medelhavets roligaste tummelplatser för den som gillar god mat, trendiga barer och lojt häng på kaféer där ingen har bråttom. Där havet och solen manar till att ta det lugnt, till att hänga och umgås efter långa dagar på stränderna kring staden. Där historien får vara en del i tilldragelsen, men inte får vara allt.

    – Var är palatset, hör vi en amerikansk kryssningsturist fråga sin guide när vi pilar över det alltid välfyllda Peristyltorget där stora kolonner ramar in den öppna ytan.

    ­Gamla stan ÄR palatset, ni är inne i palatset hela tiden, svarar guiden lite trött.

    Ja, gamla stan är verkligen palatset, historien är här, hela tiden, men den spelar inte förstafiolen, det gör samtiden, tänker vi. Som för att bekräfta våra funderingar slår vi oss ner på skönt stimmiga tavernan Sperun för en sen lunch. Solen har redan börjat måla horisontella penseldrag på fasaderna. Brujet, fisksoppa, röd risotto, grillad fisk och grönsaker.

    Till det föreslår jag ett rött, lätt vin som vi traditionellt väljer här,  upplyser servitören.

    Vid borden kring oss börjar diskussionerna om vart kvällen ska ta vägen starta. Först försiktigt, sedan allt mer högljutt. Stadens invånare gör sig klara för ännu en natt.

    Närheten till havet har förstås satt sin prägel på staden. Tidigt nästa morgon motar vi bort tröttheten och beger oss till fiskmarknaden, Ribarnica, eller Peškarija, som mannen som visade oss vägen kallade den, ligger en liten bit utanför palatsmuren. Marknaden huserar i en rymlig jugendbyggnad med enorma järnkonstruktioner, på långa kalla stenbord ligger dagens fångster prydligt framlagda för hugade spekulanter som för sitt inre ser kvällens menyer ta form. Makrill, skarpsill, sardiner och ansjovis. Skaldjur, stim och stoj.

    Restaurang Nostromos läge vid fiskmarknaden dikterar förstås villkoren för menyn. Vi ber inte om menyn utan frågar vad som gäller just idag, med besöket på marknaden på näthinnan. Snart frossar vi i pinfärska musslor, sköljer ner dem med vin på den friska, vita inhemska druvan Pošip, innan vi sakta lommar tillbaka mot gamla stan.

    På Split Circus slår vi läger när dagen övergår i natt.  Split Circus har sedan starten för några år sedan fått rakishots att bli det hetaste i Kroatien. Hit återvänder vi alltid. En mängd fantasifulla och färgstarka shots fyller menyn. Pepparmint, aprikos, jordgubbe, citron, mint och honung, rödvin, körsbär. Basen för rakijan är vindruvsskalen som blir över när man gör vin, all smak kommer så från riktiga frukter upplyser bartender oss, riktig rakija använder bara naturliga ingredienser. Man står vid bardisken och dricker, eller så tar man med en äggkartong fylld med favoritshots och sätter sig ute på torget.

    Snart har vi tagit stegen över till Figa Bar. Vi följer Anita Simicas rörelser när hon blandar en Cuba Libre. För att vi inte ska glömma hennes tips drar hon dem för säkerhets skull en gång till.

    Först går man på Figa, sen Fluid, sen går man till Rakija, det är en hållplats för rakija, sen går man till Academia Ghetto Club och så slutar man på någon av klubbarna utanför stan. Se där, ett recept för kvällen och natten.

    Efter evighetslånga dygn i Split är vi redo att dra vidare. När natten ersätts av ett milt morgonljus fiskar vi upp packningen på hotellet och vandrar ner till hamnen. Vi hälsar på några äldre män som är djupt upptagna av en boulematch. Får en kopp livgivande espresso på stående fot i en kiosk och drar vidare mot båten. Skärgården väntar och än vet vi inte var vi kommer att sova i natt. Vi har betat av några öar under veckan, men har en trio namn kvar. Vis, Korcula, Brac…

    Skärgården väntar och vi tänker att där är det nog också lätt att fastna.

    Om Split

    Snabbfakta: Split hittar man i mellersta Dalmatien i Kroatien. Staden ligger på en halvö vid Adriatiska havet och har 180 000 invånare. Staden är porten ut till den kroatiska skärgården.

    Språk: Kroatiska. Många talar engelska och en del tyska dessutom.

    Resa dit: Ving flyger direkt till Split från Göteborg, Jönköping, Karlstad, Köpenhamn, Malmö, Norrköping, Stockholm, Växjö och Örebro. Resan tar 2 timmar och 45 minuter. Reguljärflyg kostar från ca 2 000 kronor och kräver ett byte, även Norwegian flyger till Split med mellanlandning.

    Ta sig runt: Det är enkelt att utforska Split till fots. Skärgårdsbåtarna ligger dessutom nära själva centrum.

    Mat & Dryck

    Apetit
    Ligger inne i gamla delen av staden i ett hus från fjortonhundratalet, med solida stenväggar och mysig stämning. Seafood, medelhavsmat och också lokalt kök.
    apetit-split.hr

    Sperun
    Mysig kvarterskrog en bit ifrån de mest hektiska kvarteren. Några få bord inne, ännu färre ute, men den som får plats sitter gärna kvar. Risotto eller någon av dagens fiskrätter brukar vara bra val.

    Nostromo
    Läget vid fiskmarknaden är inte så jättekul, men maten är bra. Vinlistan är inte lång men har många spännande lokala viner.
    restoran-nostromo.hr

    Boende

    Vestibul Palace
    Vestibul Palace har lagt beslag på bästa läget, inne i gamla palatset med hela Splits spännande stadskärna utanför hotellets murar. Mycket av palatsets gamla känsla är kvar. Dubbelrum från cirka 1 900 kronor.
    Ulica Iza Vestibula 4
    Lediga rum & priser

    Goli ± Bosi
    Designhostel perfekt beläget i gamla stan. Goli Bosi är ett bra ställe att bo på om man vill träffa andra resenärer med en minglig stämning. På kvällarna anordnas filmvisningar, informationskvällar om Split och Kroatien och musikhappenings. Dubbelrum från cirka 850 kronor men har också billiga sängplatser.
    Morpurgova Poljana 2
    Lediga rum & priser

    Barer

    Figa Bar
    Före detta Puls är stället att starta kvällen på. Ligger i gamla stan och lockar festsugna. Ruffiga stenväggar och kallt stål skapar undergroundkänsla – halva Figa är inrymt under jord. Skön uteservering på sommaren. Cocktails är ett hett tips här. Har också bra mat.

    Paradox
    Splits första, moderna vinbar ligger i norra delen av gamla staden. Riktigt bra glas går på 60 kronor, en flaska får man för 200 kronor. Till vinet finns smårätter, marmelad på vildäpple, get- och fårostar, oliver, bröd. Öppet till 01.30.
    Poljana Tina Ujevića 2
    Facebook.com/wineandcheese.hr

    Split Circus
    Uppstickaren Split Circus inne i gamla stan har fått rakishots att bli det hetaste i hela landet. En mängd fantasifulla och färgstarka shots fyller menyn. Har en filial nere vid stranden Bačvice som också lockar festsugna.
    Buvinova 1
    Facebook.com/splitcircus

    Academia Ghetto Club
    Bohemiskt och skönt avslappnat ställe som funkar lika bra för skönt tidigt kvällshäng som för mer mingel framåt natten. Snyggt, känns medvetet ruffigt och coolt. Försök få ett av de populära borden på uteserveringen på den fina innegården. 
    Dosud 10
    Facebook.com/ClubGhetto

    Sankt Riva
    Populär cocktail- och kaffebar som ligger i en byggnad som klänger sig fast på den gamla muren ut mot havet, vid Rivan. Populär både för splitbor och turister. Bra ställe att spana på folk i solnedgången. Hög musik på kvällen.
    Obala hrvatskog narodnog preporoda 18
    Facebook.com/Riva.bar

    Se & Göra

    Utforska staden
    Antingen på egen hand – eller med någon av de många guiderna som finns tillgängliga. Splits historia går tillbaka till 300-talet och spåren från äldre kulturer finns tydliga i stadsbilden idag. Gå vilse i gränderna och utforska palatset.

    Se skärgården
    Ingenstans i Europa finns en så vacker skärgård som här. Och den är enkel att utforska. Båtarna går bokstavligen inne från staden. En perfekt dagsutflykt. 

     

  • Nytt nummer av RES i butik nu

    Nytt nummer av RES i butik nu

    Nya numret av RES är ute i butik nu – vi guidar dig rätt i Berlin, staden som trots att den har blivit en kändis på senare år vägrar bli snobbig. RES chefredaktör Kajsa Beausang har varit på Aruba – en ö som inte bara lockar med sol och bad utan även blivit en vallfärdsort för chica yogautövare och wellnesstörstande resenärer. RES besöker Bostons minsta stadsdel som trots stora turistströmmar har lyckats behålla både en genuin atmosfär och en levande entreprenörsanda. I senaste numret kan du också läsa om Siam Reap, Ljubljana och Porto. Det och mycket mer.

    Trevlig läsning önskar vi på redaktionen.

    Destinationer i nya numret:

    Porto: Porto i norra Portugal har ett förföriskt vackert läge – en naturlig skönhet med ett fascinerande förflutet och en svårslaget spännande samtid. Staden är inte bara hemvist för det berömda portvinet, här finns så mycket mer att hämta.

    Berlin: Berlin är inte bara ett resmål – staden är uppdelad i flera stadsdelar där var och en har sin egen unika charm. Njut av den avslappnade stämningen och kulturen som bokstavligt talat målats längs husväggarna. Vi har kartlagt adresserna du behöver känna till för din nästa resa i vår stora Berlinguide.

    Aruba: Aruba bjuder på pudervita sandstränder, en ständigt skinande sol, en konstant bris och glasklart vatten. Men det är inte bara för sol och bad som besökarna dras till ön – Aruba har blivit en vallfärdsort för chica yogautövare och wellnesstörstande resenärer.

    Boston: Bostons Noth End är ett italienskt kvarter i fickformat, fyllt med historia och charm. Vi besöker Bostons minsta stadsdel som trots stora turistströmmar lyckats behålla både den genuina atmosfären och en levande entreprenörsanda.

    Ljubljana: Sloveniens huvudstad är fortfarande något av en dolid bland Europas weekenddestinationer. Oförtjänt, tycker vi. Lilla, men naggande goda Ljubljana bjuder på stor omväxling på liten yta.

    Siam Reap: Det som en gång var en dammig och sömnig landsortstad som bokstavligen doldes i skuggan av världsarvet Angkow Wat har blivit en het destination som lockar fotografer, formgivare och foodies från hela världen. Alla har upptäckt Siam Reap.

    Köp nya numret i butik nu eller direkt här.

     

     

     

  • Hotellet som tog servicen ett steg längre

    Hotellet som tog servicen ett steg längre

    Visst att man kan be om extra kuddar på många hotell, fler handdukar eller be hotellet ställa fram en flaska champagne. Men ett hotell i Kalifornien tog servicen ett steg längre när en kund (på skämt?) frågade om de inte kunde dekorera rummet med bilder på Hollywoodskådisen Jeff Goldblum.

    Seth Freedland skulle på ett bröllop tillsammans med sin flickvän i Santa Monica. Han bokade ett rum på The Huntley Hotel och när hotellet frågade om det fanns något annat han och hans flickvän önskade sa Seth att han ville att rummet skulle dekoreras med bilder på skådespelaren. Att hotellet skulle ta hans önskan bokstavligt talat trodde han dock inte.