RES.se

Blog

  • ”Borneo såg ut som en gigantisk broccoli”

    ”Borneo såg ut som en gigantisk broccoli”

    Hon har flugit över hela Indonesien som djungelpilot och var stationerad i West Papua – där man fortfarande går omkring i penisrör. 34-åriga Elin Larsson är aktuell med en ny bok om sin tid där. RES fick en pratstund med henne.

    Av: Linda Larsson
    Foto: från boken “Mina äventyr som Djungelpilot”

    Elin, du har arbetat som djungelpilot – berätta mer?
    – Jag letade flygjobb hemma men det var helt dött. Sen var jag lite trött på livet hemma – jag ville göra något annat. Jag googlade på ”flyg” och ”Indonesien” och då dök Susi Air upp. Det visade sig vara ett indonesiskt flygbolag med baser över hela Indonesien. Jag sökte jobb där direkt men det tog en massa mejl och telefonsamtal innan jag äntligen fick komma till Java på intervju. Väl på intervjun blev jag verkligen grillad i flera timmar. Jag undrade varför de utsatte mig för detta? ”Om de ändå inte ska ge mig jobbet”. Men sen började de helt plötsligt skratta och sa att jag var anställd.

    Hur såg livet som djungelpilot ut?
    – Först arbetade jag som styrman i ett drygt år och då var jag placerad på olika baser runt om i hela Indonesien, ungefär en månad i taget. Sen började jag arbeta som kapten och då baserades jag så småningom i West Papua. Det var efter eget önskemål: jag älskar West Papua.

    – Man bodde tillsammans med de andra piloterna så vi blev som ett litet community. Vi var cirka 200 piloter i bolaget och på varje bas bodde vi kanske cirka 10-20 personer åt gången. Alla som var där var samma slags typ: lite äventyrliga, ville hitta på saker. Det var en underbar tid och gemenskapen vi hade oss piloter emellan kan jag sakna.

    Första arbetspasset – hur var det?
    – Jag flög över Borneo – som ju är jättefint – men när man flyger över Borneo ser det bara ut som en gigantisk broccoli. Det var verkligen bara djungel. Jag undrade vad jag hade gett mig in på. Men sen, det var så många vackra platser vi flög över att jag inte ens vet var jag ska börja.

    Vilken flygning var vackrast som du gjorde?
    – Att flyga över bergen i Sumatra: över bergskammarna, stränderna, atollerna. Då sitter man i cockpit och bara ”wow”.

    Vad för typ av plan flög du?
    – Små passagerarflygplan med plats för tolv personer. Vi flög inte bara passagerare utan också byggnadsmaterial, mat, mediciner, grisar, motorcyklar, oljefat och allt man kan tänkas stuva in i ett flygplan – ofta fick vi flyga kistor faktiskt. Många av de som dör i Indonesien vill nämligen bli begravda i byn de är födda.

    Du gillar West Papua mycket säger du – varför?
    – West Papua är lite stökigt blandat med mäktiga berg, fantastiska stränder och vacker natur, bra surf och orörd dykning. När man flyger över West Papua kan man flyga lite lågt och då ser man alla byar dit inga vägar går och där folk bor i små lerhyddor med halmtak – det ser ut som små tecknade ”hittepå-byar”. Byar där folk fortfarande går omkring med penisrör.

    Varför bestämde du dig för att åka hem?
    – Det undrar jag själv ibland. Men jag tror jag längtade hem. Det är rätt riskfyllt i vissa delar av Indonesien också – speciellt på West Papua med många rebellgrupper.

    Vad saknar du?
    – Gemenskapen med de andra piloterna – vi var som en stor äventyrsfamilj. Sen saknar jag livet där. Lunken.

    Varför blev du pilot?
    – Min pappas bästa kompis var kapten på SAS – det var under tiden då det fortfarande var väldigt glamouröst att vara pilot. Han kom hem och berättade spännande historier från världen över. Han verkade så nöjd över sitt liv.  Då föddes drömmen om att en gång bli pilot. Sen gick jag på flyggymnasiet i Västerås. Efter det jobbade jag med lite allt möjligt: flög litegrann, bland annat segelflyg och med att släppa av fallskärmshoppare. När jag var 26 år insåg jag att det var pilot jag ville jobba som så det var då jag började söka jobb som det.  Och kom till Indonesien.
     
    Hur kom det sig att du skrev en bok om din tid där?
    – En kompis som är journalist, Emil Sergel, var på besök därnere. Han skrev en artikel som blev väldigt uppskattad och efter det frågade han mig om vi inte skulle skriva en bok tillsammans. Jag tänkte ”varför inte?”. Och på den vägen är det.  
     

    Om Elin Larsson

    Ålder: 34 år.
    Gör: Jobbar som pilot.
    Aktuell: Med en ny bok om hennes tid som djungelpilot i Indonesien.  “Mina äventyr som Djungelpilot”, Roos & Tegnér. Släpps i mitten av september.  

     

  • Kläder och skor – det här köper vi med oss hem

    Kläder och skor – det här köper vi med oss hem

    Enligt en ny undersökning från resesöksajten Momondo köper inte svenskar med sig mycket souvenirer hem. Hellre köper vi kläder, skor och alkohol.

    Enligt en undersökning från resesöksajten Momondo som genomförts i 20 länder uppger bara var tredje svensk att de köper med sig souvenirer hem. Ryssar, portugiser och kineser är de som köper mest.

    Ungdomar är mer benägna att köpa souvenirer med sig hem än svenskar.  Bland de svenska 18-22-åringarna uppger 40 procent att de köper souvenirer med sig hem. Bland 55-66-åringarna svarar 25 procent att de gör det.

    20 länder och 29 000 personer deltog i undersökningen. Den är utförd av Cint på uppdrag av Momondo och genomfördes mellan 6-13 januari i år. Bland deltagarna var 1008 svenskar.

    Topplista för svenskarna att ta med sig hem från resan

    Kläder och skor: 40%

    Alkoholhaltiga drycker: 32%

    Souvenirer: 32%

    Parfym, kosmetika och hudvård: 24%

    Godis: 20%

    Delikatesser: 16%

    Smycken: 15%

    Elektronik: 10%

    Tobak: 9%

    Jag köper inte med mig saker hem från resan: 8%

    Annat: 7%

    Leksaker: 6 %

  • Oktoberfest i München – världens största folkfest

    Oktoberfest i München – världens största folkfest

    Snart riktas strålkastarljuset mot München och mot folkfesternas folkfest. Miljoner besökare gästar årligen Oktoberfest, men för invånarna i ”världens största by” räcker det inte med partaj bara en gång om året. Vi följde med när Münchenborna laddade upp redan i våras.

    Text: David Grudd Foto: Elinor Wermeling

    Hotell i München

    Stanna är inget alternativ. Inte med tolv literstora ölstop i nävarna. Då spelar ingen det ingen roll att en skara amerikanska utbytesstudenter blockerar ens framfart, att en vilsen japan gjort halt på vägen för att leta efter sitt bortsprungna sällskap. Man går, ändå. Med stopen som murbräckor framför sig plöjer serveringspersonalen fram i det svaga solsken som tränger igenom tältduken. Plöjer fram genom trängseln, runt långborden, in emellan dessa och sedan tillbaka igen för att hämta påfyllning. Utan vidare pardon, utan att spilla nämnvärt.

    Våren har kommit till München och med den Frühlingsfest. Två veckor av skålande och skrålande – eller som man så vill: den årliga generalrepetitionen inför vad som komma skall. Om några månader, just precis här på det stora fältet Theresienwiese sydväst om Münchens stadskärna, slår Oktoberfest upp sina dörrar för hela världen. Då är festivalområdet mångdubbelt större och besökarantalet likaså, något som här och nu inte är alldeles enkelt att ta in.

    Vårupplagan är nämligen en jätteapparat även den. Åtminstone med våra svenska mått mätt. Folk väller in på det klassiska nöjesfältet för att köa till åkattraktionerna, snurra på chokladhjulen och inte minst för att sätta i sig ett par stop bayerskt öl. Att Frühlings- och Oktoberfest hålls just här på Theresienwiese har förstås sin förklaring. Den 12 oktober 1810 gifte sig Ludvig av Bayern med prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen och fem dagar senare hölls en stor hästkapplöpning på fältet till brudparets ära. Året därpå blev det tävling igen och på den vägen är det även om evenemanget har fått ställas in vid ett flertal tillfällen. I dag förknippar nog de allra flesta Oktoberfest med öl, men det dröjde faktiskt till 1880-talet innan alkoholförsäljning tilläts.

    Vi drar nytta av den reformen och beger oss bort mot ett av områdets gigantiska öltält. Till en entré som är rena skiljeväggen mellan hopp och förtvivlan. Inifrån tältet hörs de hoppfullas upprymda sång, på utsidan står de andra. Vissa har inte åldern inne, andra har i negativ bemärkelse bevisat för ordningsmakten att ålder faktiskt inte är så mycket mer än bara en siffra. Förtvivlade är de i vart fall allihop.

    Vi bedöms vara varken unga eller berusade, får nådiga nicken av vakterna och väl inne möts vi omgående av ett öronbedövande surr. Tältets akustik och besökarnas entusiasm är en kombination som först känns rent hälsovådlig, men bara kort därefter mest befriande. Stämningen i tältet går inte värja sig mot. Framför allt är den imponerande. Dagen innan fick vi se hur festlig en alldeles vanlig kväll i München kan vara och med det i åtanke är det närmast otroligt att se invånarna i denna ”världens största by” lägga i ytterligare en växel när det verkligen gäller.

    Intill ett yngre sällskap om fem slår vi oss ned på varsin av de hett åtråvärda sittplatserna. Killarna i gänget bär lederhosen med tillhörande väst, tjejerna den kvinnliga folkdräkten dirndl. En självklarhet nuförtiden.
    – Det har blivit modernt, berättar en av tjejerna. Förr såg du mest äldre i folkdräkt, men nu är det ingen åldersfråga längre. Folk tycker att det kul att klä upp sig på traditionellt vis, alla mina vänner som är här folkdräkt på sig.

    Högst ett par minuter efter att vi beställt kommer våra öl in. Den unge servitören pustar ut och skakar sina händer i läkande syfte. Tio andra var visst också sugna på varsitt glas och en sådan beställning tar på krafterna. Bedriften sätts dock i perspektiv när vi senare får höra om det tyska rekordet. En skattmas från bayerska Abensberg ska visst ha burit 25 stop, var och ett fyllt med en liter öl och med en sammanlagd vikt på runt 60 kilo, över den officiella tävlingsdistansen 40 meter. Dessutom utan att spilla mer än vad domaren tillät.

    Sorlet i tältet tilltar. Ett bevis så gott som något för den snabba servicen. Så här framåt eftermiddagen går stämningen inte längre att ta på – den tar på dig. Längst bort i tältet, på den scen som tycks ligga kilometer bort, blåser bastuban plötsligt i gång övriga instrument i orkestern. Sorl blir till skrål, stop höjs i luften och ett par tusen personer klämmer i för allt vad de är värda. Oompa-oompa. Oompa-oompa. Jag fattar allt och ingenting.

  • En introduktion till den spanska modevärlden

    En introduktion till den spanska modevärlden

    På den spanska modescenen ryms både traditionellt hantverk och modern, avantgardistisk design. Här är en introduktion till den spanska modevärlden.

    Skor

    Stillettkungen: Manolo Blahnik

    När Sarah Jessica Parkers karaktär Carrie i Sex and the city ska välja skor är valet enkelt: det ska vara ett par ”Manolos”. I en berömd scen tar hon till och med strid med en rånare på gatan som försöker sno hennes kläder. ”Ta min väska, ta mina smycken men du tar inte mina Manolo Blahniks!” skriker den desperata fashionistan. Manuel ”Manolo” Blahnik Rodriguez föddes på kanarieön La Palma 1942. Det sägs att hans mamma sydde espandrillos när Manolo växte upp, och att han älskade att sitta och titta när hon jobbade med skorna. Även Manuel hamnade så småningom i skobranschen och verkar ha förstått tidigt att hans speciella talang satt i att designa den perfekta, glamourösa stilettklacken, som sedermera har blivit hans signum. De exklusiva, extravaganta skorna säljs idag i egna butiker i världens storstäder och har blivit en stark symbol för framgång och flärd. En av Blahniks flaggskeppsbutiker ligger på Calle de Serrano 58 i Madrid.

    Väskor 

    Tidlös läderkvalitet: Loewe

    Grunden till märket Loewe lades redan 1846 av en grupp spanska läderhantverkare i Madrid. De slöt sig samman för att kunna möta efterfrågan på exklusiva artiklar det året, då inte mindre än två kungliga bröllop i Spanien gjorde att suget efter lyxvaror var extra stort. När den tyske hantverkaren Enrique Loewe kom till Madrid 30 år senare anslöt han till gruppen, och snabbt blev han den drivande kraften. Ett stort genombrott för märkets lädervaror kom i slutet av 1890-talet, och när Loewe 1905 blev kunglig hovleverantör av lädervaror var lyckan gjord. På 1960- och 1970-talen följde en snabb expansion ledd av sonsonen till Enrique Loewe, nya butiker öppnade i många spanska städer. Den ökade turismen till Spanien gjorde att många köpte Loewes väskor som souvenirer, och det i sin tur banade väg för en global expansion för Loewe. Än i dag är märket synonymt med tidlös kvalitet, inte minst har dess väska Amazona från 1975 gått till historien och har kallats en feministisk ikon eftersom den signalerar kvinnlig styrka. Precis som många andra modemärken på senare år har Loewe börjat samarbeta med andra designers och märken för att uppdatera känslan kring varumärket och hänga med in i 2010-talet.

    Loewe hittas till exempel på Calle de Serrano 34 i Madrid.

    Damkläder 

    ”Spanish chic”: Amaya Arzuaga

    Amaya Arzuaga från Burgos tillhör en yngre generation spanska modeskapare. Hon föddes 1970 och redan som 24-åring startade hon sitt eget klädmärke. Med båda föräldrarna verksamma inom modeindustrin var det kanske ingen högoddsare att det var där Amaya också skulle hamna. När klädmärket, döpt efter henne själv, lanserades blev det omedelbar succé. Hon visade sin första damkollektion på Barcelonas modevecka under premiäråret 1994, och 1996 utsågs hon till Årets spanska designer. 1997 vann hon det prestigefulla Telva-priset. Hennes kläder kännetecknas av raka siluetter, en tidlös elegans ofta i basfärgerna svart och vitt – men lika ofta med en (typiskt spansk!) eldig, röd accentfärg. Det är svarta klänningar för cocktailpartyt, chica dressar i rött och vitt för kontoret.

    2005 lanserade hon sin första kollektion herrkläder. I dag är hon en av Spaniens mest etablerade och välkända designers med över 600 butiker i 37 länder – 200 av dem ligger i Spanien.

     

     

  • Tomatina – världens största (to)matkrig

    Tomatina – världens största (to)matkrig

    Den 31 augusti inleds La Tomatina i den lilla byn Buñol i Spanien. Festivalen som skulle kunna beskrivas som världens största (to)matkrig är på mångas bucketlist och lockar varje år över 30 000 besökare. 1945 var första året La Tomatina hölls – exakt hur och varför man började kasta tomater på varandra råder det debatt om. Det kan ha varit en anti-Franco-protest eller också var det bara ett matkrig mellan vänner som spårade.

    2015 ska 145 000 kg tomater ha kastats. Så ta med simglasögon om du åker hit i år!

    Var? Buñol, Valencia, Spanien

    När? 31 augusti

     

     

  • RES bästa hotell 2016: i Norden

    RES bästa hotell 2016: i Norden

    Vår egen del av världen visar upp alltmer intressanta alternativ på hotellsidan. Trenden är tydlig här. Prisvärt framför pråligt. Här är några hotell som är bra så in i Norden.

    Hotel SP34

    Köpenhamn

    Köpenhamn toppar ju i Norden vad gäller design, mat och livskvalitet av den mer bohemiska modellen. Allt kan sammanfattas i Hotel SP34, som är en totalrenovering av tidigare Hotel Fox. De som inte gillade den maximalistiska inredningen på Fox har allt att hämta här. Designen är nu betydligt mer kontemporär med basen i dova toner, taktila material i trä, sten och läder. Läget har också kommit ikapp hotellet i takt med att latinkvarteren blir allt hippare. Här har man gott om både boutiquer och nattliv om knuten. Hotellet har 118 rum av varierande storlek. De mindre rummen kan bli väl små så se till att få ett av de lite större, då blir det riktigt prisvärt. Dubbelrum från ca 1300 kronor.
    Lediga rum & priser

    HTL

    Stockholm och Oslo

    Scandics budgetkoncept HTL kan inte konkurrera med alla de storstilade hotell med svulstig design och förstklassig service som slåss om stadens kassastinna kunder. Tjusningen ligger just i detta, enkelt utan att vara tråkigt, billigt men ändå snyggt, fungerande utan fjäsk. Mer trendriktigt kan det inte bli. Den här typen av bra sovplatser utan krusiduller är vad marknaden vill ha just nu. Och namnet är kongenialt. Ett HTL utan en massa Onödigt, Extra, Lullull. Dubbelrum från ca 700 kronor.
    www.htlhotels.com


    Foto: Jan Inge Larsen/pressbild.

    Rabothytta

    Okstindan, Norge

    Norrmännen har ju gjort det till en konstart att koppla ur och koppla av, möta naturen och fly upp i bergen till någon enlig hytta mitt i naturen. På 1200 meter över havet, tio mil från polcirkeln och fyra mil från närmaste större ort ligger Rabothytta – en klassisk hytta så tillsvida att den ligger helt utkastad i rå natur men den är samtidigt conteporärt stylish till sin utformning. Modern arkitektur möter traditionella material. En av Norges absolut läckraste hyttor, i ett av världens vackraste områden. Hyttan drivs av Hemnes Turistförening och kan brukas av grupper eller själv. Minst en av gästerna måste vara medlem i Den Norske Turistforening. Sängplats för icke medlemmar ca 300 kronor. Halva priset för medlemmar.
    www.rabothytta.no

    Miss Clara

    Stockholm

    Sveriges längsta boulevard, Sveavägen, håller äntligen på att få den glamour den förtjänar och det är främst tack vare nya hotellet Miss Clara. Stjärnarkitekten Gert Wingård har konverterat en gammal flickskola till ett modernt hotell med rötter i Art Deco. Hela hotellet känns genomarbetat, materialen är gedigna, hantverket oklanderligt, byggnaden kommer till sin rätt samtidigt som rummen är både vackra och bekväma. Dubbelrum från ca 2000 kronor.
    Lediga rum & priser


    Foto: Erik Nissen Johansen.

    Stora Hotellet

    Umeå

    Efter två års renovering öppnade Stora Hotellet för drygt ett år sedan och blev en omedelbar succé. De som hittills klivit in genom dörrarna förstår att det här inte varit vilken liten uppfräschning som helst. Umeå har fått ett hotell i världsklass! Något som bekräftades när hotellet vann utmärkelsen Boutique Hotel Award, för bästa nya hotell. Designbyrån Stylt Trampoli har gått loss i byggnadens historiska själ och ur det gamla sjömanshuset från 1800-talets slut skapat en genomtänkt men lekfull design.
    Lediga rum & priser

     

  • Hotellet med egen regnskog

    Hotellet med egen regnskog

    En 7500 kvadratmeter stor regnskog – på hotellet? Sluta aldrig förvånas över Dubais byggprojekt. 

    En  7500 kvadratmeter stor regnskog med både bäckar och ett vattenfall – ja, det är vad hotellet Rosemont Hotell i Dubai kommer att erbjuda när det står klart 2018. Förutom en regnskog kommer hotellet också att erbjuda en konstgjord strand samt en pool med glasbotten ovanför stadens gator. 

    Det 47 våningar höga hotellet uppskattas kosta 4,9 miljarder kronor att bygga. 

  • Europas trevligaste hotellgäster – och otrevligaste

    Europas trevligaste hotellgäster – och otrevligaste

    Onlineresebyrån eBeach.se har undersökt vad hotellanställda tycker om sina gäster och vilka nationaliteter som har bäst – och sämst – rykte i Europa.

    100 anställda på hotell runt om i Europa har gett sina åsikter där de fick berätta varifrån de ansåg sina trevligaste gäster kom ifrån – och vilken nationalitet de otrevligaste oftast har.

    Britter anses trevligast – svenskar kvalar in på plats två. 17 procent av de tillfrågade uppgav att svenskar är de trevligaste gästerna.

    – Generellt är svenskar väluppfostrade och vi har en tendens att vara reserverade i de flesta lägen. Även om man är missnöjd med något kan det vara så att resande svenskar inte meddelar sitt missnöje och helt enkelt försöker ignorera besvär som kan uppstå, säger Rebecca Pettersson, marknadsansvarig på eBeach.se i ett pressmeddelande.

    Ryssar har sämst rykte – nästan var trejdedel uppgav att ryssar är de som är de otrevligaste gästerna.

    Topplista: De vänligaste gästerna

    1. Britter

    2. Svenskar

    3. Holländare

    4. Norrmän

    5. Spanjorer
     

    Topplista: De otrevligaste gästerna

    1. Ryssar

    2. Tyskar

    3. Fransmän

    4. Britter

    5. Finländare

    Källa: eBeach.se

  • Robotbutlern Alexa är här

    Robotbutlern Alexa är här

    Vill du bli uppassad av en robot? Clarion hotel Amaranten lanserar nu robotbutlern Alexa.

    Clarion Hotel Amaranten har investerat i den röststyrda robotassistenten Amazon Echo, även kallad Alexa.  Gäster kan genom att tala rakt ut i rummet spela upp sin favoritlåt från Adele, släcka lamporna från sängen samt ställa frågor som Alexa svarar på genom att söka på Internet. Gäster kan också bli väckta, få en väderrapport samt boka taxi med Alexas hjälp.

    Clarion Hotel Amaranten är först ut med att testa den nya tekniken. Just nu fungerar Alexa främst för informationssöskning men tanken är Alexa ska kunna hjälpa till med det mesta på hotellet.

    – Jag är superstolt över att Clarion introducerar ett så fantastiskt kul koncept. Mig veterligen så är vi först i hotellvärlden med denna lösning. Det ska bli enormt kul att följa mottagandet från våra hotellgäster. Och detta är bara ett första steg i något betydligt större, säger Henrik Berghult, Senior Vice President för Clarion Hotel i ett pressmeddelande.

    Än så länge har Alexa bara installerats i en av sviterna på prov. Men då omdömet var mycket positivt ser Clarion tjänsten som ett första steg i satsningen på ny teknik. Ett lån som inte kräver säkerhet och kunden får pengar till sitt konto efter avtalets ingående är ett internetlån. En kund kan ansöka om ett lån i Sverige på bara några minuter. Naturligtvis, för att välja de mest lönsamma kontant lån , är det värt att jämföra lån erbjuder på Internet. På grund av det faktum att ett konsumentlån kan användas för alla syften är denna typ av lån mycket populär. Syftet med kontantutlåning kan vara olika, till exempel: ett reselån, ett lån för inköp av varor, ett lån för reparationer, ett lån för inköp av lager, ett lån för inköp av ett hem.

    Clarion Hotel Amaranten

  • ”Semester för mig är att tappa tidsperspektiv”

    ”Semester för mig är att tappa tidsperspektiv”

    Ellen Jurell arbetar som marknadschef på RES. Hon kom tillbaka till redaktionen och var helt lyrisk efter semestern. Så vi tänkte att hon skulle få berätta lite om den.

    Av: Linda Larsson
    Foton: Ellens privata

    Ellen, hur var semestern?
    – Så bra! Det är första semestern sedan barnen kom som jag blivit solbränd och hunnit läsa böcker.

    Du och familjen åkte till Grekland först?
    – Jag, min man och våra två döttrar (tre och snart sex år) reste till den västra kusten i Grekland: till hotellet Westin i resorten Costa Navarino i en vecka.

    Det var en närmast surrealistisk upplevelse: en orgie i perfektion. Jag har aldrig varit på en resort tidigare, alltid haft lite bufféskräck. Men jag blev frälst – de hade verkligen lyckas med att kombinera en värld för barn som fortfarande tilltalar vuxna. Och buffen – den var otroligt bra i en sagolikt vacker miljö. Vi frossade i musslorna – gick all in på dem.

    – Det enda jag och min man saknade var söta gummor som satt på ett torg och virkade, rynkiga gubbar som satt och spelade schack eller dryg serveringspersonal som man får störa sig på – den biten fick vi inte här. Då får man ge sig iväg.

    Sen åkte du till Frankrike i tre veckor?
    – Efter Grekland var vi i Grignan i Frankrike tre veckor. Jag lämnade inte ens orten. Den orten har allt: fullt av restauranger, caféer med riktig gelato, tivoli som reser dit, loppisar, marknader…

    – Vi vaktade ett hus jag och min man, ett trevånings 1700-tals stenhus som taget ur en fransk film med stor trädgård och stora portar. Ett hus med en historia – det finns målningar inne i det huset som är gjorda av tyska krigsfångar. Som en lisa för själen att bo i hus med så mycket historia. Och är det något fransmännen kan är det estetik!

    Du brukar ju tala dig varm om Frankrike, varför gillar du Frankrike så mycket?
    – Jag tror det är för att jag nästan talar flytande franska och jag gillar att resa till länder där jag kan göra mig förstådd. Jag känner mig handikappad annars, det är så mycket man missar när man inte kan göra sig förstådd i landet man reser till.

    – Sen känns Frankrike som mitt andra hemland; jag bodde i Paris när jag var 27 år. Jag känner mig fransk; lika halvgalen som en fransyska, pratar yvigt och jag gillar att diskutera.

    Vad är semester för dig?
    – Semester för mig är att varva ner, känna ett lunk, tappa tidsperspektiv och känna att dagarna bara går. Att jag kan gå runt i pyjamas halva dagar – går runt i en kaftan som jag har sovit i. Ackompanjerat av god mat, sol och att få klaga lite på värmen.

    – Semester för mig är också att bli så utvilad att jag längtar tillbaka till vardagslivets rutiner.  

    Om Ellen Jurell

    Ålder: 37 år.
    Gör: Marknadschef på RES.
    Familj: Maken Carl, barnen Laura, 6 år, och Vera, 3 år.