Med fler än 700 öar och skär utspridda som små juveler omringade av turkosblått vatten, bjuder öriket Bahamas på slappa, soliga dagar längs med kritvita sandstränder. På Paradise Island ligger huvudstaden Nassau, vars gator fylls av tusentals utklädda människor när karnevalen Junkanoo drar fram genom staden.
Text och foto: Linus Chen Magnusson
Hotell i Nassau
Det är efter mörkrets inbrott. Luften dallrar energiskt. I strålkastarljuset dansar ett böljande, förväntansfullt folkhav. Ingen kan få taket att lyfta som det nykläckta charmtrollet Sammi Starr. Men nattens drottning är utan tvekan sockervaddssöta, men ack så kaxiga Georgina Ward Rigby. Det är en bubblande gryta av calypso och soca – men här finns också spår av rake och scape. I gyttret av tusentals människor utbrister någon blygsamt att det här är en av de bästa och vildaste konserterna på riktigt länge. Det är fullt ös till gryningen, det är ett party som aldrig tar slut. När vilda, rödsprängda ögon så småningom ramlar hemåt gör man det för att ömsa skinn inför den rasande karnevalen Junkanoo, som infaller på senvåren.
– Junkanoo hyllar den medmänskliga viljans skönhet, att våra förfäder tog stöd av varandra för att överleva slaveriet, säger kostymdesignern John H. Archer.
Få karnevaler tar så ogenerat och kraftfullt ut svängarna som Junkanoo, vilket inte vill säga lite. Som ett godståg som sakta får upp farten väller den fram längs huvudstaden Nassaus huvudgator. Överallt möts man av en genuin värme, man känner sig hemma. Muskulösa män blåser frenetiskt i trumpeten, slår hårt på trumman, släpper loss med visselpipan och koklockan och så lockar de fram en euforisk stämning med Christian Justilliens Gone Ta Bay. Svetten tränger ut ur porerna. Den kvinnliga partyhalvan trampar trakten, vickar på höfterna, glider ner på marken, hoppar och skuttar runt. De glittrar förföriskt med väl framhävda fram- och bakdelar. Mottot är ”less is more”. Junkanoo vibrerar av såväl sensuella smekningar som skabrösa rytmer.
Kurrar magen efter allt trampande bör du kolla in fenomenala Lukka Kairi, med utsikt över hamninloppet där kryssningsfartygen glider rakt in i hjärtat av staden – downtown Nassau. Bland borden trängs ett fashionabelt elektriskt roande klientel som njuter av enkla smårätter. Allt är varsamt och ordentligt tillagat. Inga kortsiktiga genvägar utan smaken står i fokus. Den inhemska romen smakar som en sjörövares andedräkt.
– Vi vill att rätterna ska kännas rustika, utan att vara sökta eller överarbetade, och upplevas som hemlagade. Det ska kännas att det är människor som har haft ett finger med i spelet, säger en servitör.
Alla rätter faller inte i smaken – den amerikanska klassikern mac ’n’ cheese är barnsligt elementär – men chilikryddad hummer med rostade schalottenlökar är obligatorisk.
En bra inkörsport till nationalrätten trumpetsnäcksallad är hamnkvarteret Potter’s Cay Fish Shacks, beläget snett under Sir Sidney Poitier Bridge. Att hitta rätt bland alla enkla små hak är en hel vetenskap eftersom alla har sin klara åsikt om hur en trumpetsnäcksallad ska smaka. Men pressad apelsinsaft är bortom all rim och reson. Ett säkert kort är Twin Brothers. Som på så många andra syltor är turisttrycket starkt här.
– Ät trumpetsnäcka och älska mer, säger taxichauffören Romeo Farrington.
Ta sedan och ordna boende. Mest blickar på sig har utan tvekan hotellklustret Atlantis, beläget på Paradise Island som en gång i tiden tillhörde svensken Axel Wenner-Gren. Adressen för Nobuyuki Matsuhisas läckra japansk-peruanska finlir Nobu. Det är ett bibliotek av smaker, dofter och konsistenser. Besökare från hela världen kommer dit för att få beställa sushikreationer som jalopeñokryddad sashimi på gulfenad torsk och misomarinerad torsk. Madonna har sagt att ”man kan avgöra hur underhållande en stad kommer att vara om det finns en Nobu-restaurang i den”.
Vägg i vägg sitter förmögna pensionärer och snurrar kulan bland rasslande spelautomater. Mamma-pappa-barn tjuter, jublar hejvilt i vattenparken med utgrävningar av resterna från det sjunkna Atlantis och ropar i mun på varandra i undervattensakvariet. Kostymklädda herrar röker feta kubanska cigarrer och lättklädda damer läppjar på en drink i loungen. I diset av housemusik roar sig partysugna kids skvatt galet varje natt. Vad mer kan man begära av ett lyxhotell?
För den som inte har förstått det handlar allt om att du ska checka in, och sätta sprätt på alla dina kontanter under en och samma adress. I folkmun beskriver man Atlantis som ett gigantiskt kryssningsfartyg full med överkonsumtion. Bakom denna våta dröm står den sydafrikanska hotellkungen Sol Kerzner. I början av nittiotalet köpte han Paradise Island och plöjde ner osannolika sex miljarder kronor för att skapa ett så kallat Disneyparadis.
Ett snäpp mer lågmäld är nykomlingen The Island House, undangömt i västra Nassau. Ett boutiquehotell vars rum är enkelt inredda med ett fåtal, designade detaljer. Det stora dragplåstret är poolen som har alla de där rätta ingredienserna för den som vänder havet och stranden ryggen.
Vill du ladda batterierna, skratta högt, dricka gott och klappa dig nöjd på magen bör du kolla in historiskt vackra Graycliff. Hotelldirektören Enrico Garzaroli är omedelbart generös med anekdoter om kända hotellgäster – däribland Nelson Mandela, Prins Charles och Margaret Thatcher. Han är en brednackad herre med ett högt skratt. Hans välpressade vita skräddarsydda skjorta är uppknäppt, men utan att visa för mycket kroppshydda. Han kastar ständiga blickar mot de sobert uppklädda servitörerna. Signalerar att den blonda kvinnan med djupa urringningen ska ha toskansk olivolja ringlad över den krispiga salladen, att den förmögna galleristen med stora smycken ska ha ett rejält riv med pepparkvarnen över den mycket utsökta och välsmakande biffen. När en brittisk journalist ursäktar sig och tackar nej till ett glas rödvin reagerar han med hela kroppen. Han böjer sig fram, tar upp rymd, snörper med munnen och himlar med ögonen.
– Jag är djupt misstänksam mot alla människor som inte gillar vin, säger Enrico Garzaroli.
Nere i källaren huserar en av världens största vinsamlingar. Här finns bland annat en Verdelho Solera 1779, en Château Lafite 1865 och en Rudesheimer Apostelwein 1727. Det är lätt att glömma att Graycliffs historia även sitter i väggarna. Hotellet byggdes 1740 av John Howard Graysmith, befälhavare för den legendariska skonaren Graywolf som plundrade spanska skepp i Karibiska havet.
Under 16- och 1700-talet styrde och ställde pirater som Edward Teach, känd under namnet Svartskägg, Anne Bonny och Henry Morgan på Bahamas. Därifrån lade de beslag på alltifrån gods till guld och silver som fraktades mellan de spanska, franska och brittiska kolonierna och hemlandet. Många hävdar än i dag att det finns skatter begravda på Bahamas.
Den som har bokat ett par veckor på Bahamas vill också se något annat än hotellens pråliga landskap. Knappt 40 minuter sydost om huvudstaden breder paradisön Exuma brutalt ut sig. Mil efter mil av oförstörda vita sandstränder, turkosblått vatten och prunkande tropisk grönska. Det är ett landskap som kan få vem som helst att kippa efter andan.
– Exuma upphör aldrig att vara en dröm, säger taxichauffören Sylvanus Thompson.
Men paradiset har också ett mörkt förflutet. År 1830 ledde slaven Pompey ett uppror mot den brittiske adelsmannen John Rolle. Tillsammans med 77 andra slavar gömde han sig i vildmarken under ett par veckor. När kusten var klar stal de en båt och satte segel mot Nassau där de skulle be om hjälp hos guvernören Carmichael Smith. Men innan de nådde land greps de och Pompey straffades med hela 39 piskrapp. I dag betraktas upproret som ett avgörande ögonblick i bahamanernas frihetskamp.
Från huvudvägen leder små dammiga jordvägar ner till exotiska strandremsor med palmer som stretar ettrigt upp mot skyn och det turkosblåa havet som viskar meditativt tillbaka. Den frodiga och förhållandevis orörda naturen bjuder in till dagslånga utflykter.
Ett hett tips är att dra ut till Stocking Island, belägen ett par kilometer utanför George Town, för en långlunch på Chat ’N’ Chill. Varmast rekommenderas förstås en tallrik grillad fisk med frasiga, hemgjorda pommes frites och ett par välkylda öl när kläderna börjar klibba mot kroppen. Med sanden mellan tårna – vilken krydda. När den före detta finansanalytikern Kenneth Delano Bowe för omkring två decennier sedan smällde upp den anspråkslösa baren trodde många att han hade blivit skvatt galen. Men den blev snabbt ett nödvändigt måste i mångas liv.
– Hit kommer människor för att ladda batterierna, för att ladda sina sinnen eller för att ta en time out, säger Kenneth Delano Bowe.
Hotet har alltid varit tomtspekulanter och fastighetsmäklare som flåsat honom i nacken och in i det längsta försökt att förmå honom att öppna ett hotell på ön. Hittills har han dragit öronen åt sig.
– Nej, jag ångrar ingenting. Det finns gäster som har övernattat i hammockarna eller spänt upp en hängmatta mellan två palmer. Jag har inget intresse av att transformera Stocking Island till ett nytt Paradise Island. Gud bevare mig, säger Kenneth Delano Bowe.
Den som har drabbats av ruinromantiken bör kolla in Norman’s Cay, ett par sjömil nordväst om Exuma. Härifrån smugglade den ökända Medellínkartellen, ett drogsyndikat med politiska ambitioner och tusentals mord på agendan, kokain till Amerika.
På Lee Stocking Island är landskapet betydligt hårdare. När Atlantens piskande vindar möter de karga klipporna förvandlas de till mjuka viskningar. Du känner doften av saltvatten stiga upp i näsborrarna. Här ges också chansen att lugna sina nerver.
– Genom att placera en sten på toppen av kullen lämnar du kvar ett huvudbry på ön, säger guiden Raymond Lightbourn.
Fakta
Invånare: Cirka 324 000.
Språk: Engelska.
Valuta: Bahamanska dollar (BSD).
Tidsskillnad: svensk vintertid: -5 timmar, svensk sommartid: -6 timmar.
Visum: 30 dagar turistvisum ges till svenska medborgare vid ankomst utan extra kostnad.
Ta dig runt: Med kollektivtrafik, men ännu hellre med privatchaufför.
Boende
Graycliff
Historiskt vackra Graycliff har lovprisats för sin stilrena inredning. En favorit bland såväl toppolitiker som hollywoodstjärnor. Hög servicenivå. Dubbelrum från cirka 3 000 kronor natten.
West Hill Street 8-12, Nassau
Lediga rum & priser
The Island House
Ett av Nassaus få, moderna boutiquehotell. Rummen är enkelt inredda, men det är verkligen läckert, allt går i trä. En populär, välbesökt pool. Dubbelrum från cirka 4 500 kronor natten.
Mahogany Hill Western Road, Nassau
Lediga rum & priser
Turquoise Cay Boutique Hotel
Räknas som det enda boutiquehotellet på paradisön Exuma. Modernt och lyxigt vid havet. Dubbelrum från cirka 3 500 kronor natten.
Hartswell, Exuma
turquoisecay.com
Mat och dryck
Lukka Kairi
En av Nassaus mest omsusade restauranger. Här serveras läckra smårätter som är varsamt och ordentligt tillagade. Inga kortsiktiga genvägar utan smaken står i fokus. Trevlig service.
Woodes Rogers Walk, Downtown Nassau
lukkakairi.com
Potter’s Cay Fish Shacks
Skaldjursmarknaden under bron till Paradise Island är den bästa inkörsporten till nationalrätten trumpetsnäcksallad. Twin Brothers är en favorit. Där har du chansen att lugna dina nerver med en ”sky juice” – kokosvatten, gin och lime.
Potters Cay Dock Road/E. Bay Street, Nassau
twinbrothersbahamas.com
Chat ’N’ Chill
En anspråkslös bar som har blivit ett nödvändigt måste i mångas liv. Kännarna dras dit för en tallrik grillad fisk med frasiga, hemgjorda pommes frites och den inhemska ölen. På söndagar har grisen huvudrollen på menyn.
Stocking Island 1
chatnchill.com
Se och göra
Junkanoo
Bahamas musikparad äger rum i början av maj (se vilka datum som gäller på den officiella hemsidan), annandag jul och nyårsdagen. Junkanoo firas i Nassau, men du kan även få en dos av karnevalsruset på Grand Bahama, Harbour Island, Bimini, Exuma och Abaco island.
bahamasjunkanoocarnival.com
Exuma
Ön Exuma är belägen nordost om Nassau, omkring fyrtio minuter med inrikesflyg. Mil efter mil av prunkande tropisk grönska, oförstörda vita sandstränder och turkosblått vatten. Här finns utrymme för såväl dagslånga utflykter som lata dagar i hängmattan.
