Blog

  • Runtresandet blev hennes levebröd

    Runtresandet blev hennes levebröd

    Varje måndag bjuder vi på lite måndagspepp i form av intervjuer med spännande resenärer. Först ut: kanadensiska Jodi Ettenberg som sedan 2008 har försörjt sig på att blogga om mat och om resor.

    Text: Linda Larsson
    Foton: Privata från Jodis blogg.

    Kanadensiska Jodi Ettenbergs blogg Legal nomads är en av världens mest kända res- och matbloggar. Historierna berättar inte bara om var du hittar Mexikos godaste tamale eller Vietnams bästa soppkök utan också historien bakom maträtterna.

    Bloggen var aldrig tänkt att bli Jodis levebröd, hon jobbade som advokat och tanken var att fortsätta på den banan. Och att leva ett liv som ständigt runtresande? Hon skulle ju bara vara borta ett år…

    Hur startade allt?
    – Planen var aldrig att bloggen skulle bli mitt heltidsjobb men så blev den det.

    Jag jobbade som advokat och skulle bara ta en paus för att jag skulle ut och resa i ett år. Tanken var att jag skulle återvända till mitt “vanliga” liv hemma efter att det året hade passerat. Jag brukade skriva långa emails hem och berätta om det jag var med om – genom att skaffa en blogg och skriva av mig där kändes det inte som att jag pushade mina berättelser lika mycket i mina nära och käras ansikten.

    En kollega till mig skulle också ut och resa så vi bestämde oss för att starta en blogg tillsammans – därav namnet Legal Nomads (med ett s på slutet). Hon valde att åka hem igen efter ett år, som bestämt. Själv hade jag pengar kvar så jag fortsatte att resa – och att blogga om mina upplevelser. Sen växte bloggen sig så stor att jag kunde försörja mig på den.

    Vad är ditt mål med bloggen?
    – Jag vill berätta historier samtidigt som jag vill ge praktisk fakta. Jag skriver rätt långa inlägg. I början sa folk att jag var tvungen att korta ner mina historier för ingen “skulle orka läsa dem”. Men bra historier tar tid att berätta.

    Har mat alltid varit ditt stora intresse?
    – Inte alls, hade du träffat mig medan jag pluggade hade du aldrig trott att mat skulle vara det jag är besatt av i dag. Då tyckte jag att mat var något som bara tog tid från annat. Men det finns så mycket mer runt mat än bara maten som sådan och det lärde jag mig när jag var ute och reste. Olika maträtter berättar olika historier om både samtiden och dåtiden. Och sen är mat ett universellt språk mellan människor som förenar oss.

    Hur länge har du varit ute på resande fot?
    – Jag har varit iväg i exakt åtta år nu.

    Var befinner du dig nu någonstans?
    I Oaxaca i mellersta Mexiko. Det är härifrån majsen sägs härstamma från. Eftersom jag har sjukdomen celiaki (glutenintolerans) gör det den här platsen extra intressant. Det här är också en intressant plats om man vill lära sig mer om choklad: choklad är en jätteviktig ingrediens i matlagningen här!

    Hur ser en typisk måndag ut för dig?
    – Jag går upp, tar en kopp kaffe, skriver, äter, skriver, äter… Min vardag är mycket att skriva och att äta. Jag älskar att äta. Och att umgås med vänner.

    Hur upprätthåller man vänskapsrelationer när man ständigt är på resande fot?
    – Jag har en emaillista på ungefär tio nära vänner och varje år mejlar jag dem “det här är mina planer för i år: jag kommer att åka hit, hit och hit. Vem vill komma och besöka mig, vem vill komma och bo med mig?”. Sen är det lätt att hålla kontakt med människor i dagens samhälle: jag pratar ofta med mina vänner genom Skype och Facebook.

    Du lever ju inte ett nio till fem-liv, vilken är den vanligaste frågan du får om din livsstil?
    – Jag får ofta frågan – när ska du stanna upp? Jag brukar svara att den här livsstilen passar mig och jag har inga planer på att ge upp den. Ger jag upp den för exempelvis en pojkväns skull: då ger jag ju upp en del av mig själv. Och sen kan man visst ha en pojkvän när man är ute och reser, jag har haft långvariga relationer men jag skriver inte om dem på bloggen eftersom jag inte tycker mitt privatliv hör hemma där.

    Vad är det största missförståndet om dig?
    – Folk tror jag inte är rädd. Det är jag ibland men jag gör saker jag är rädd för ändå.

    Har du någon gång blivit allvarligt sjuk när du har varit ute? 
    – Det hemskaste som finns är att bli sjuk när man är ute själv. Jag fick åka hem från Sydafrika efter en allvarlig lunginflammation jag drog på mig under första året jag var ute och reste. Det slet på kroppen. Ett par som tog hand om mig där skrev faktiskt för några månader sedan att de hade hittat min blogg och blev så glada att jag överlevt för de trodde på riktigt att jag skulle dö där nere.

    Sen fick jag denguefeber i Vietnam. Det i samband med min sjukdom var väldigt slitigt för kroppen. Det har gjort att jag är mer försiktig med var jag reser nu.

    Hur många länder har du varit i?
    – Cirka 70. Men jag räknar inte länder. Jag ser ingen poäng i det. Jag stannar på platser i längre perioder. Jag vill lära känna platserna jag besöker, komma under skinnet på dem.  

    Du skriver mycket om hur mycket du gillar soppor, vad är det som är så speciellt med soppor?
    – Det är så mycket smak i en soppa. En gång övertalade jag en vän att följa med till en stad det tog en hel dag i buss för att besöka för att där fanns en soppa jag ville prova. Det var enda anledningen att jag ville dit, på grund av soppan. Det var i Malaysia. Jag kommer fortfarande ihåg den: du måste prova den! Restaurangen heter Jonker 88 i Melaka, soppan är Coconut curry chicken laksa (så stark!)

    Sen har jag aldrig riktigt varit en frukostmänniska: bacon, ägg och potatis är inte riktigt min grej. Jag ville alltid ha ris till frukost som liten men min mamma tyckte jag var konstig då. Men i många asiatiska länder är det ju inget konstigt med att börja dagen med en rissoppa.

    Mexiko då, Vilken är din favoriträtt där?
    – Tacos. Jag älskar tacos. Åtta tacos på en dag är inget problem, jag har förstått att det visst inte heller är normalt. Folk brukar fråga mig varför jag inte är tjockare än vad jag är. Men min hemlighet är att jag äter när jag är hungrig och slutar äta när jag är mätt.  

    Vad gör du om tio år?
    – Du vet, hade du frågat mig för tio år sedan hade jag svarat att jag i dag skulle vara advokat på ett kontor i New York och bo i Brooklyn. Men i stället är jag här i Mexiko och bloggar om tamales. Så det går inte att svara på. Däremot har jag många framtidsplaner. Exempelvis vill jag skriva en till bok (Jodi har redan skrivit en). Sen vill jag utveckla mina guider till glutenfri mat världen över. I många länder känner de inte till vad som faktiskt är glutenfritt och inte.

    Om Jodi Ettenberg

    Familj: Singel.
    Bor: Världen.
    Gör: Bloggar om mat och resor på legalnomads.com.
    Reseprofil: En av världens främsta res- och matbloggare.

     

     

     

     

     

  • Lindas Ibiza

    Lindas Ibiza

    Hotell på Ibiza

    Vi gör om på webben och väljer nu att satsa på åtta toppbloggare som ska ge oss de bästa tipsen till sina städer: platser som för oss är resmål, för dem är hemma. För att ni ska lära känna de lite bättre tänker vi att de ska få presentera sig själva. Det här är Linda från Ibiza.

    Hur hamnade du på Ibiza?
    – Jag har alltid sett mig själv som en stadsmänniska (innan jag flyttade hit bodde jag i Barcelona).  Men så träffade jag kärleken. 2012 bestämde jag mig för att flytta till hans lilla ö. Så fort jag kom hit sögs jag bara in i livet här…

    – Det sägs att Ibiza är en väldigt fertil ö. Vad vet jag? Men jag vet att jag blev gravid efter att ha bott här cirka sex veckor. Och sen kom nummer två snart efter.

    Hur bor du?
    – Vi bor i ett hus på landet, som de allra flesta gör på Ibiza. Huset har en pool och en takterrass (med fantastiska solnedgångar). Runt huset är små blommande fält, betande får, några åsnor, tuppar som gal och typiskt medelhavslandskap med olivträd, mandelträd och tallar. 

    Vilka är vi?
    Jag och min man och våra två pojkar som är ett och tre år gamla. Och så har vi en fantastisk hund och tre kaxiga katter. 

    Vad fick dig att lämna Sverige första gången?

    – Jag flyttade från Sverige för 17 år sedan. Det var som en enormt stark kraft drog mig ut i världen. Jag minns att jag satt i fikarummet när jag jobbade som timanställd på hemtjänsten i Lund och letade platsannonser utomlands i Sydsvenskan. Jag minns en annons, skriven av en familj som sökte en aupair att följa med till Alicante i Spanien. Jag minns hur jag med darrande fingrar slog numret på den röda kommunala knapptelefonen.

    Det blev så att jag åkte med den familjen till Alicante i april 1999. Sedan dess har jag bott utomlands.

    Att jag till sist slog mig ner i Spanien tror jag beror på att det är en sådan känsla av frihet här. Vädret och klimatet spelar in absolut, men väldigt mycket också människorna. Folk är fria i sinnet och dömer inte andra. Här samlas alla på torgen på kvällarna, barn som gamla, unga som vuxna.

    Vad är det som lockar med Ibiza?
    – Det bästa med att bo här är närheten till naturen. Då menar jag inte bara rent bokstavligt talat, utan också närheten till säsongerna; till säsongsbetonad mat och att det faktiskt inte finns så mycket val i form av konsumtion. Det känns som att livet får mer plats att andas. Här är ingen stress. Ingen är intryckt i en boxlägenhet med spärrar och lås. Här är andelen brott väldigt låg – vi låser aldrig våra bilar, vi lämnar nycklarna i bilen. 

    Vad är den mest förutfattade meningen folk har om Ibiza?
    – När jag berättar för svenskar att jag bor på Ibiza, rynkas det ofta på näsan. Folk har förutfattade meningar, nästan alltid negativa. De vet inte vad de missar! Så klart är här många turister, men det finns en lag som hindrar hotellägare att bygga direkt vid kusten. Ibiza känns inte “förstört” som vissa delar av Mallorca eller Benidorm.

    Vad är ditt bästa smultronställe till staden?
    – Det finns en del av Ibiza stad som är som en riktig, “normal” stad, som inte har något med turister eller turism att göra. Här finns det stora postkontoret, en stor lekplats, den lokala matmarknaden (Mercat Nou), den asiatiska affären, den största hälsokostaffären- ja, allt som man faktiskt behöver.

     
  • Semesterbilderna som irriterar mest

    Semesterbilderna som irriterar mest

    Selfies utan någon koppling till resmålet och kyssande par. De här bilderna från semestern irriterar på sociala medier.

    Onlineresebyrån eBeach.se har undersökt om vi svenskar stör oss på semesterbilder som andra lägger upp på sociala medier och i sådana fall vilka slags bilder. Av tusen tillfrågade är många rätt obrydda; 67 procent stör sig inte på andras semesterbilder, 7 procent vet ej, 23 procent stör sig till viss del och bara 6 procent stör sig mycket.

    Men de som störde sig – de störde sig på det här:

    1. Selfies utan någon koppling till resmålet

    Ja, lite kan man ju undra varför en sådan bild ska upp?
     

    2. Skärmdump av väderleksrapporten för resmålet

    Kan ju ändå vara bra för de i Sverige att veta vad för slags väder Sydney bjuder på. Speciellt när det regnar och är kallt hemma men 27 grader i Australien.          
     

    3. Böjda ben i solstolen framför poolen

    Du får kanske snygga ben – men med det följer också haters.
     

    4. Par som kysser varandra och tar bilden själva

    Romantiskt och vackert… och en liten digital käftsmäll åt alla singlar hemma i Sverige.
     

    5. Fötter som sticker upp i sanden

    Vem längtar inte bort till sol och bad när man ser en sådan här bild? (Är det just därför man stör sig kanske?)

    Text: Linda Larsson
    Foto: Istock

     

     

     

  • Tack för alla fina anmälningar!

    Tack för alla fina anmälningar!

    Tack alla för era fina anmälningar till vår tävling om att bli resereporter i Nice eller Gran Canaria i vår. Nu är tävlingen avslutad och i veckan/orna som kommer påbörjas arbetet med att utse vinnarna. Vi har fått in fantastiska bidrag och känner oss enormt tacksamma och peppade. Era bidrag är så härliga! 

    Stort tack från oss till er!

    Massa kärlek,

     /Redaktionen

  • April april…

    April april…

    Resebranschen gillar första april. Här är några av våra favoriter som har presenterats dagen till ära: 
     

    Boka en Facebookresa

    Semesterbilder och nya vänner – utan att lämna hemmet. Det är vad Ving säger sig kunna erbjuda sina gäster när de, dagen till ära, lanserar så kallade fiktiva resor. “Vill kunden ha en bild på fötter vid poolen, ja då ger vi dem en bild på fötter vid poolen” säger Magdalena Öhrn, informationschef på Ving i ett pressmeddelande. Paketen som erbjuds, enligt Ving, är ”Backpacking i Bulgarien” för 795 kr, ”Utan filter i Florida”  för 1 295 kr och lyxvarianten ”Jag mötte Dalai Lama” för 18 800 kr.
     

    Garanterad skugga på solsemestern

    Solsemester i skuggan? Apollo vill inte att deras gäster ska bränna sig under semestern och lanserar därför sitt “nya koncept”: skugghotell. Resenärerna kommer att förses med solkräm, parasollhatt och en UV-baddräkt i form av en kroppstrumpa. På grund av den uteblivna solexponeringen kommer de också att serveras D-vitamintabletter till frukost och varje dag erbjudas en gratis spray-tan. För även om man inte vill bränna sig vill man ju inte komma hem blek efter en solsemester.

     

    Dofta som din favoritstad

    Att shoppa parfymer på resan är ju vanligt. Airtours tar det ett steg längre och lanserar egna 1 april-parfymserien ”Eau d’Airtours”. Dofterna som erbjuds är Paris, Kreta, Dubai och Sicilien. Paris beskrivs som en romantisk och blommig doft med inslag av metall och nybakad baguette, Kreta ska ha tydliga inslag av havsbris, kalksten, oliv och vitlök. Dubai ska vara en uppfriskande doft med inslag av luftkonditionering (och i flaskan ligger flagor av äkta 24-karats guld). Vill man dofta som solmogen tomat med inslag av vulkanaska och saffransbulle är det Sicilien man ska välja. Tja, vem vill inte dofta som sitt favoritresmål?

    Romantik i luften

    För alla som tycker att en flygplanstoa inte är så romantisk men fortfarande vill bli medlemmar i tiotusenmetersklubben. Fritidsresor säger att de på sommarens flygningar till Cypern, Grekland och Kroatien kommer kunna erbjuda sina resenärer att boka Sensimar Class vilket innebär en king size-dubbelsäng i en privat särskild avdelning i flygplanet, stämningsfull belysning och för bröllopsgäster: en lyckönskning av kaptenen i högtalarsystemet.

     

     

    Sol och bad-resa till Grönland 2343?

    Sol- och badresor till Grönland 2343, Justin Biebers sista konsert 2029 och resor bakåt i tiden till Big Bang. Det är vad Travelmarket.se dagen till ära erbjuder sina gäster och de är övertygade om att konceptet kommer att bli populärt trots det höga priset. Det tror vi med. Men resorna går bara att boka i dag.

     

     

     

  • Bra saker att ha med på resan

    Bra saker att ha med på resan

    Det finns vissa saker som är mer eller mindre bra att packa med i resväskan. Typiskt dåligt: kläder du aldrig använt hemma men som du av någon anledning får för dig ska passa på semestern. Typiskt bra: här är en lista på några smarta prylar att packa med.

    Text: Linda Larsson

    1. Trackdot device

    “Vad har egentligen hänt med mitt bagage?” Med denna smarta lilla pryl slipper du den frågan. Du stoppar den i resväskan innan avfärd, sedan skickas ett meddelande till din mobil när väskan har landat om vilken flygplats den befinner sig på (vilket förhoppningsvis är samma som din). Skulle det av någon anledning inte vara samma – då vet du åtminstone vilken flygplats din väska senast befann sig på.
    Kostnad: 799 kr på Teknikmagasinet (då ingår ett års prenumaration på tjänsten också).
     

    2. Ett extra lås

    Tjuven gör tillfället. Ett lås garanterar förvisso inte att ingen kommer att bryta upp din väska och sno innehållet men(!) det försvårar för tjuven. Likaså är det lättare att hålla koll på var inbrottet har skett: om det var på tågstationen, på hotellet eller i bussen på väg till flygplatsen. Tänk dock på att inte välja ett för litet lås eftersom små lås lätt kan lirkas upp (och sättas tillbaka igen obemärkt).
     

    3. En portabel laddare till mobilen

    Hur irriterande är det inte när du upptäcker att din telefon har slut på batteri? Med en portabel batteriladderi kan du ladda telefonen på stranden, på kaféet, i bilen, på bussen… Antingen köper du en som du laddar upp innan på hotellet, alternativt köper du en som drivs på solceller.

    4. Extra kamerabatterier

    Det är värt att köpa med sig ett extra batteri till kameran om du ska bege dig till platser där du vet att det kan vara svårt att ladda batterier. Generellt är det ett smart tips att alltid ha ett fulladdat extrabatteri med sig. Du vill inte riskera att missa årets bästa bild för att din kamera dör.

    5. En miniräknare

    Kaotiska marknader världen över kan vara rätt mysiga. Men de är inte platsen där du vill skryta om din nya Iphone. Istället för att ta upp mobilen när du ska pruta – ta med en miniräknare och använd den.
     

    6. Minst två kreditkort (om inte fler)

    Det är inte bara eventuella ficktjuvar som kan tänkas sno åt sig ditt kort: även bankomater kan få för sig att vilja göra samma.  Det försätter dig i en minst sagt rätt jobbig situation om du inte har ett exta kort med dig. Glöm inte att ringa och spärra ditt kort, även om det är bankomaten som har snott åt sig det.

    7. Tamponger

    Tamponger går inte att få tag på överallt. Där det finns turister brukar det generellt finnas men ger du dig iväg bort från turistområdena är det i många länder helt omöjligt att få tag på. Dessutom är det sällan samma märken som hemma. Så ta med – även om det är drygt att fylla resväskan med.

     

    Foto: Linda Larsson, Istock.

  • Marias Marrakech

    Marias Marrakech

    Hotell i Marrakech

    Vi gör om på webben och väljer nu att satsa på åtta toppbloggare som ska ge oss de bästa tipsen till sina städer: platser som för oss är resmål, för dem är hemma. För att ni ska lära känna de lite bättre tänker vi att de ska få presentera sig själva. Först ut är Maria från Marrakech.

    Hur hamnade du i Marrakech?
    – Mitt svar är nog världens vanligaste: kärleken! Jag träffade min marockanske man 1996 mitt ute på skånska vishan. Jag hade emigrerat till Kanada och var bara hemma över sommaren. Jag hade studerat, arbetat och backpackat i många år och tänkte att Marocko ligger ju precis vid Spanien, det är inte så långt bort.

    Vad var ditt första intryck?
    – Vid första besöket 1997 fick jag mitt livs största kulturchock. Jag insåg att jag skulle behöva många år i detta land för att förstå kulturen och folket på djupet.

    När var första gången du kände att “jag stannar”?
    – Första gången jag besökte en riad, det var då jag föll för Marocko som land, wow! Då föddes också drömmen om att starta ett litet hotell.

    Hur blev drömmen verklighet?
    – Vi köpte en liten ruin i den centrala medinan. Riaden ägdes då av dottern till Pashan av Marrakech, hon drömde om ett modernt hus. Vi drömde om en riad.

    – Efter fyra års renovering i blod, svett och tårar, flyttade vi in. Utan kök och utan fönster, och förstås – utan möbler. Här bodde vi i några år, tills det var möblerat och mysigt. Då började vi ta emot våra första gäster. Efter det flyttade vi in i nästa renoveringsobjekt med nakna glödlampor och omålade väggar….

    Hur bor ni nu?
    – För sex år sedan skaffade vi en modern 4: a med 50m2 terrass i Palmeriet utanför Marrakech. Här vaknar man till fågelkvitter, åsnornas bröl och gödseldoft. Här kan man gå ner till poolen i bara bikinin utan att någon lyfter ett ögonbryn och barn kan cykla och leka utan fara för trafik. Samtidigt är det bara femton minuter med bil in till centrala Marrakech. Palmeriet har det bästa av två världar, både landsbygd och närheten till centrum.

    Vem är vi?
    – Vi är jag, min man Jabrane, vår dotter Selma och våra två hittekatter Lilly och Theresa. Samt familjens häst Caramba, ett vackert Holsteinersto, som bor i ett stall tio minuter bort från oss. (Fast helst hade jag haft henne i trädgården…)

    Vad är det som lockar med att bo i Marrakech?
    – Marrakech är en miljonstad men känns som en större by. Det är en stad som lockar många spännande och kreativa människor från världens alla hörn. Det är en stad som ständigt utmanar dig men med en charm som gör det svårt att slita sig.

    Vad är ditt bästa smultrontips till staden?
    – Om du har småbarn: leta upp en Afriqia bensinstation. De finns i utkanten av staden, på rte de Fez och rte de Casa. Det är här du hittar de bra lekparkerna. Här äter du också gott och billigt.

     

     

     

     

     

     

     

  • En mötesplats bland molnen i Mexiko

    En mötesplats bland molnen i Mexiko

    Följ med RES till den mexikanska bergsbyn San Cristobal de las Casas. Molnens drömska stad, är mest känd som en mötesplats för backpackers på deras pilgrimsfärder från Mexico City till Oaxaca, Guatemala eller längre söderut. Men staden har också ett eget liv och en rik historia.

    Text: Mattias Sigurdsson
    Foto: Mattias Sigurdsson och Audoriza Palma

    Hotell i Can Cristobal de las Casas

    – Vill du verkligen inte ha någonting, Roberto? frågade den döende mannen.
    – Nej, inget alls utöver din vänskap. Den är mer värd för mig än något annat du kan ge mig.

    Så kom det sig att min nye bekantskap Roberto blev arvlös efter bäste vännens bortgång för en tid sen. Men han tog bilder av det Jesusbarn han fattat tycke för och kanske trots allt bespetsat sig på, och lät en träsnidare i Guatemala göra en kopia.

    Där ligger det nu, på bordet i hans finrum, oformligt och blekt och med ett underligt vuxet ansikte, i enlighet med hur barn avbildades för 200 år sen när originalet skars. På sätt och vis sött, men som sagt var i blekaste laget. Josef står bredvid i grön mantel med stolt hållning som om han vore dess rättmätige fader. Maria är klädd i blått – sval och vacker.

    Min tillfällige bekant Roberto är advokat och ”coleto”, en riktig urcoleto. Så kallas San Cristobals criolloinvånare av det gamla slaget. De är ofta inte helt lätta att komma in på livet, men den här är desto mera öppenhjärtlig.

    Han högg mig i vimlet när jag fotograferade de storrumpade clownernas cumbiadans utanför kyrkan där Nådens Jungfru – la Virgen de la Merced – högtidlighölls med gudstjänster, blommor, copal (en bärnstensliknande kåda som används som rökelse), fyrverkerier, mässingsmusik och dans. Han föreslog att jag skulle följa med honom hem och bjöd på kaffe. Samt berättade om sin tillvaro och om sin stad, San Cristobal de las Casas, provinsen Chiapas rättmätiga huvudstad. Nyss en avkrok i bergen, sen en tid tillbaka en hotspot på den internationella backpackerkartan, lika plötsligt och oväntat som när Törnrosa vaknar till liv efter hundra års oavbruten sömn, och San Cristobal har sovit betydligt längre än så.

    När man ser hur turisterna i dag väller in i stora skaror, somliga från flygplatsen, andra i buss eller bil, inte sällan från Mexikos karibiska kust med sikte på Oaxacas atlantkust eller Antigua i Guatemala, är det ironiskt att höra Robertos berättelse från tidigt 1600-tal. Då skrev stadens befattningshavare, såväl de världsliga som de kyrkliga, till högre myndigheter och bad om befrielse från bördan att vara biskopssäte och huvudstad för administrationen. Orsaken var dess isolering och de långa och besvärliga vägar som ideligen måste befaras för ordningens upprätthållande.

    Petitionen avslogs och indianprovinsen Chiapas – på den tiden tillhörig Guatemala – fortsatte ännu i 300 år att styras från sin spanska utpost i bergen, med en liten befolkning men en kyrka i varje väderstreck. Ända tills en indianättad guvernör i slutet av 1800-talet kom på kant med den anstolta stadsledningen – så berättar Roberto – som vägrade att ta emot honom på grund av hans hudfärg. Han tog beslutet att flytta stadens alla världsliga befogenheter till grannen Tuxtla Gutierrez ett tiotal mil bort och några hundra meter närmare havsytans nivå, där det växer bananer.

    Menos mal tycker både Roberto och jag, eller på svenska: som tur var. Vad hade annars funnits kvar av San Cristobals drömska och inåtvända charm? Av dess koloniala arkitektur och marimbatraditioner? Hade de omkringliggande bergens tzotziltalande indianbefolkning varit stor nog för att sätta sin prägel på staden som den gör i dag? Nej, bäst som skedde, att staden fick fortsätta att vara förhållandevis liten.

    Däremot kan man sätta frågetecken för det som i dag pågår, här som på så många andra ställen där resenärer fylkas i stora skaror. Hur mycket upplevelseknarkande turism tål en stad vars attraktionskraft bygger på dess autenticitet, innan något skadas och går förlorat?

    En sak måste besökaren i San Cristobal ha klart för sig: kameran bör man använda med urskiljning. Många tzotzilkvinnor går alltjämt klädda i vackra traditionella dräkter, och de gatuförsäljande barnen är bedårande. Men de vill inte bli fotograferade. Detta bör man respektera. Punkt slut.

    Skulle det sedan hända att turisten blir berövad sin kamera för att ha överträtt det outtalade förbudet, ja då bör det ses som en läxa och en chans att fundera över sitt uppförande i främmande land. Tzotzilindianerna befinner sig trots allt på sin hemmaplan. Själv har jag svårt att invända mot att de skriver en del av reglerna för turismen, allrahelst när mycket få av dem lär ha råd att komma hem till oss och plåta våra vardagsliv.

    Ute har det börjat regna. Cumbian från kyrkan runt hörnet har tystnat. Det betyder att ännu en gudstjänst har tagit sin början och att de storrumpade clownerna får en paus i rultandet. De tappraste lär hålla igång till långt in på småtimmarna. Jag tar en titt ner på mina egna clownskor, ett par sandaler som gått upp i limningen efter mycket nötande på stadens skoningslösa stenläggning. Sulan har delat på sig och gummibeläggningen spretar hopplöst åt ett annat håll än foten. Barfota travar jag hem genom natten.

    Det tar inte lång stund förrän fyrverkerierna åter brakar loss bakom mig och talar om att La Merced härskar i staden i natt. I San Cristobal går Nåden på mässingsmusik och raketer!

    FAKTA

    San Cristobal de las Casas, Chiapas kulturella huvudstad, grundades 1528 av Diego de Mazariegos, en av de tidiga conquistadorerna. Länge hade den formen av ett militärhögkvarter, men så småningom växte en spansk kolonialstad fram. Omgivningen dominerades dock fortfarande av mayafolk med sina egna språk, och gör så än i dag. En säregen balans uppstod mellan mayakultur och en spansktalande stadsbefolkning, där var och en visste sin exakta plats och sina roller. I religionsutövningen hittade man beröringspunkter och utvecklade gemensamt en lokal variant av katolicismen.

    Så kom 1960-talet och en stark evangelisk omvändelse, vilket skapade splittring bland indianbefolkningen. Politiken tog sig nya uttryck och 1994 togs staden helt över av zapatister; vänsterrevolutionära mayaindianer, och ett inbördeskrig bröt ut. Revolutionen slogs så småningom ner och en delvis ny balans etablerades, där en något större hänsyn kom att tas till indianbefolkningen. Under 2000-talet har ytterligare en mäktig faktor blandat sig i leken: en alltmer växande turism. Många av turisterna besöker staden som en del av utforskandet av en större mayakontext. Andra kommer helt enkelt för att träffa likasinnade. Kaka söker maka och San Cristobal är en av de städer, likt Barcelona och Berlin, där turister drar turister till staden.

    På vandrarhem och barer umgås en brokig skara resenärer sinsemellan. Flera av de resande har ett musikinstrument under armen och stans mer eller mindre spontana musikliv, från barock till jazz och latinomusik, håller världsklass. Så har molnens drömska stad Jovel, eller San Cristobal de las Casas, hastigt och lustigt kommit att bli en mötesplats och internationell smältdegel där kaffet och kakaon är lokalproducerat, men pizzerior och västerländska restauranger dominerar matutbudet. Huruvida det är mest vackert eller sorgligt – svaret finner man i betraktarens öga.

    Boende

    Casa Mexicana
    Centralt beläget med kolonial charm är det fyrstjärniga hotellet Casa Mexicana. Mycket originalkonst och en charmig patio med bananpalmer. Dubbelrum från 450 kronor natten.
    Calle 28 de Agosto 1
    Lediga rum & priser

    Casa Vieja
    En halv stjärna mindre än Casa Mexikana har Casa Vieja, också det ett restaurerat kolonialpalats i centrum. Dubbelrum från 600 kronor natten.
    Profesora Maria Adelina Flores 27
    casavieja.com.mx

    Casa Margarita
    Praktiskt beläget på gågatan Real de Guadalupe ligger Casa Margarita som är ett ytterligare något billigare boendealternativ. Dubbelrum från 300 kronor natten.
    Real de Guadalupe 34
    Lediga rum & priser

    Mat & dryck

    Här nedan följer ett urval av restauranger med lokal eller mexikansk profil.

    Tierra y Cielo
    På Tierra y Cielo serverar den prisbelönta inhemska kocken Marta Cepeda en gourmetmeny som bygger på inhemska mattraditioner och lokalt producerade, organiska råvaror. Missa inte ostbollen i tomatsoppa eller chokladkulan till efterrätt.
    Benito Juárez 1
    tierraycielo.com.mx

    Krocante Bistro
    På den här pizzerian äts gourmetpizzor av argentinskt slag, några av dem mexikoinspirerade med chili och i ett fall med huitlacoche, en svamp som angriper majskolvarna, men ofta tas tillvara som en delikatess.
    28 de Agosto 18
    facebook.com/KrocanteBistro

    El Caldero
    På avenida Insurgentes ett stenkast från la plaza central ligger El Caldero som serverar goda mexikanska soppor för en billig peng. Glöm inte bort att prova pozoles om det är ditt första besök i Mexiko!
    Insurgentes 5 A
    elcaldero.com.mx

    Revolucion
    Revolucion ligger ett stenkast från katedralen och är en intim klubb med varierad livemusik av hög kvalitet. De har en sevärd hemsida som säger det mesta om stället och ett och annat om San Cristobal de las Casas.
    20 de noviembre esq. 1 de marzo
    elrevo.com

    Dada
    Dada ligger i samma kvarter som Revolution och är en uttalad jazzklubb. Öppet torsdag till söndag.
    Calle 1o. de Marzo 6
    dadaclubjazz.net

    Contra tiempo
    Contra tiempo är ett crêperie och en pub som ligger i närheten av Guadalupekyrkan, några minuters promenad från själva centrum. Hög musikalisk standard, specialiserad på mexikansk folkmusik.
    Real de Guadalupe 170
    facebook.com/keratao

    Se och göra

    Besök den lokala matmarknaden
    Ett besök på den lokala matmarknaden ett par kvarter från kyrkan Santo Domingo är nästan ett måste. Chiapas är en provins med mångskiftande klimat och utbudet är därefter, från havsfisk och tropiska frukter till äpplen och mångfärgad majs, som skördas på hög höjd. Alla frukter och grönsaker är fräscha och man kan gärna äta en nygrillad eller – kokt elote – en majskolv – eller tamale vid entrén till marknaden. Däremot bör man undvika kokerierna inne på själva marknaden, de är ökända för sin dåliga hygien.

    Ta en tur till hantverksmarknaden
    Vid Santo Domingo breder även en stor hantverksmarknad ut sig. Här säljs mycket fint textilhantverk och de stenhårt stoppade filtdjuren är säregna och söta. I Simojovel två timmar från San Cristobal bryts bärnsten direkt ur berget, och den kan köpas här till mycket rimliga priser. Självklart gäller det att se upp med förfalskningar. Vill man vara säker på att inte blir lurad finns det en uppsjö av bärnstensshoppar att handla i, dock till betydligt högre priser.

    Besök Sna Jolobil – Vävarnas hus
    Alldeles intill hantverksmarknaden vid Santo Domingo har ett centrum för traditionell textilkonst nyligen öppnats. Det heter Sna Jolobil på tzotzil eller Vävarnas hus, och är i högsta grad värt ett besök. Centret drivs av ett kooperativ bestående av 800 vävare från regionen och saluför åtskillig exklusiv textilkonst från såväl Chiapas som Guatemala.
    Calzada Lázaro Cárdenas 42

    Upptäck stadens smågator
    På stadens gågator, som är tre till antalet, kan man med fördel tillbringa en dag åt att bara strosa, lyssna på gatumusikanter, sitta ner på kaféerna och inta lokalt kaffe med lokal kakao. De lokala majsbrygderna pox och tazcalate kan med fördel provas på. Från parkernas paviljonger hörs ofta marimbamusik, som är starkt förknippat med San Cristobal och dess musiktraditioner.

    Att besöka

    Na Bolom
    Den danske arkeologen Frans Blom och hans schweiziska fotograferande hustru Gertrude upplät på 1950-talet sitt hus till en stiftelse under namnet Na Bolom. I dag fungerar deras hus som hotell, men också som museum med synnerlig inriktning på lacandonerna, ett mayafolk i regnskogarna i de lägre delarna av Chiapas. En utställning av Gertrudes fotografier gör bara det besöket mödan värt.
    Calle Vicente Guerrero 33
    na-bolom.org

    Santo Domingo
    San Cristobal har ett stort antal kyrkor, av vilka Santo Domingo möjligen är den som är mest värd att besöka. De religiösa högtiderna är många, och besökaren gör rätt i att försöka ta reda på om besöket sammanfaller med någon av dessa. De religiösa festerna i grannbyarna Chamula eller Sinacantan är berömda, liksom de i Corso de Chiapas.

    San Cristobals omgivningar
    Ett flertal tourarrangörer har San Cristobal som sin utgångspunkt och erbjuder utflykter till arkeologiska utflyktsplatser som Palenque eller Bonampak, men också ut i delstatens vattenrika och storslagna natur. Explora Chiapas är ett företag specialiserad på äventyrsturism med lång erfarenhet av att ta med turister på forspaddling, klätterturer och liknande. Företaget samarbetar med lacandonindianer.
    explorachiapas.com

     

     

     

     

     

  • Alex och Sigges bästa…

    Alex och Sigges bästa…

    Duon Alex och Sigge har tillsammans Sveriges mest populära podcast med närmare en halv miljon lyssnare där de varje vecka, genom introverta reflektioner, delar med sig av sin historia och anekdoter på ett humoristiskt sätt. Här är Alex Schulmans och Sigge Eklunds bästa …

    Text: Julia Grufving

    … Ö

    Alex: – Den finaste ön som jag någonsin har sett är Retira på Maldiverna. Jag tänker särskilt på en sandbank som man åker till med båt. Där såg jag solen gå ner i havet samtidigt som jag sippade på en iskall dry martini.

    Sigge: Min bästa ö är Fire Island utanför New York, en väldigt fridsam ö där bara homosexuella umgås.

    Fyren pa Fire Island

    … Strand

    Sigge: – Soori på Bali har en strand som förändrade allt för mig. Det var magiskt att upptäcka en gnistrande, svart vulkanstrand. När jag är med barnen gillar jag däremot mer och mer stränder med små runda stenar snarare än sand, för att de annars tar med sig en sandlåda tillbaka till hotellrummet. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag uppskattar det Adriatiska havet med småsten.

    … Hotell

    Alex: – Det bästa hotellet i världen är Claridge’s i London. Jag utgår alltid ifrån hotell när jag väljer destination. Jag och Sigge brukar åka dit när vi har stora projekt och ska jobba. Hotellet har en Art deco-stil där varje detalj vittnar om att byggnaden har stått där i 100 år. Om du råkar tappa mobilen på heltäckningsmattan lösgör sig någon ljudlöst ur skuggan och plockar upp den med vita bomullshandskar. Bartendern är 145 år gammal och har gjort samma dry martini i 90 år – han kan sin sak.
    Brook Street, Mayfair, London
    Hotell Claridge’s

    … Bar

    Alex:  – Hotellbaren på Negresco i Nice. Här är allting byggt i trä och pianisten spelar musik som om den sitter i väggarna. Samtidigt har man utsikt över stadens kända strandpromenad, Promenade des Anglais.
    37 Promenade des Anglais, Nice
    hotel-negresco-nice.com

    … Restaurang

    Alex: – Bungenäs matsal på norra Gotland. Restaurangen ligger precis intill vattnet och den bästa tiden att komma hit är vid sju på kvällen när vinden mojnar och solen dyker ner mot horisonten. Maten är enkel och serveras på loppisporslin, samtidigt som det är fine dining. De kastar fram maten, men maten kommer ifrån Gud.
    bungenas.com

    … Kafé

    Sigge: – Kaféet vid Konservatoriedammen i Central Park i New York. Där ser man barn köra fjärrstyrda båtar och dammen fylls av vita små segel. Det är en helt stilla plats inramad av skyskrapor. Man hör bara trafiken susa i fjärran.

    … Butik

    Sigge: – Childrens Book world i West Hollywood i Los Angeles. Det är en väldigt personlig bokhandel där personalen har skrivit en rekommendation om varje bok. Det känns som att jag är hemma hos någon och går runt i ett privat bibliotek. Här finns det bästa med både USA och Europa– i ett och samma rum.
    10580 Pico Boulevard, Los Angeles
    childrensbookworld.com

    … Storstad

    Sigge: – Det finns väl ingen som inte älskar New York. Staden är så komplex och jag upptäcker hela tiden nya sidor av staden. Min bror har bott där sedan tio år tillbaka och han ägnar all sin tid åt att hitta nya restauranger, nya kvarter och nya människor, vilket gör att det blir extra intensivt att vara i NY med en sådan guide.

    Hotell i New York

    … Promenadstråk

    Alex: – När jag går på grusvägen från vårt sommarhus på Gotland till Ruts stenugnsbageri varje morgon under hela juni och juli och håller mina två döttrar i varsin hand.

    … Läsning på resan

    Alex: – Jag läser mest facklitteratur och biografier. Just nu läser jag Joachim Fest bok– Hitler.

    Sigge: – När jag flyger över Atlanten köper jag med mig en bunt med 12 tidningar, bland annat Vanity Fair. Det är tacksamt att läsa tidningar när man har tre barn som avbryter med primalskrik titt som tätt.

    … Pryl på resan

    Sigge: – Mina Noice reduction- hörlurar som raderar allt annat ljud. Till skillnad från förr då man satt och såg filmer med usel kvalité på små flygplansskärmar och hade dåligt ljud med brus, ser jag nu på filmer i paddan med bra bild och perfekt ljud, samtidigt.

    … Plats på jorden

    Sigge: – Hotellet Delanos poolområde i Miami är min ultimata plats. Att vara inhägnad i ett lyxhotell bland vita härliga soffor tilltalar mig mer än en paradisstrand.
    1685, Collins Avenue, Miami Beach
    morganshotelgroup.com

    Foton: Istock.

     

  • Lindas fem bästa platser

    Lindas fem bästa platser

    Hej/Hola/Salut/Ciao/Nǐ hǎo…

    Jag heter Linda och är ny webbredaktör för RES. Att resa, för mig, är att ständigt bli inspirerad. Vår nya sajt har varit under uppbyggnad och är fortfarande inte helt klar men jag hoppas att RES.se i framtiden blir sajten ni vänder er till när ni känner att reseinspirationen tryter. Här bjuder jag på några platser som jag har inspirerats av när jag har varit ute och farit.  

    Thattekad, Indien

    Tre år i rad har jag spenderat jul och nyår i Kerala. Vi åkte omkring på husbåt i backwaters, yogade i Varkala, solade och åt ananas i Kovalam och gick vilse på trånga och kaotiska marknader i Trivandrum. Men inget ställe slog Thattekad. Här finns ett svårslaget lugn och man gör ingenting mer än bara är (går en promenad eventuellt). Det här är platsen jag drömmer om när jag vill fly omvärlden.

    Hotell i Kerala

    Tulum och dess omgivningar, Mexiko

    Tulum är coola boutiqueshotell, hippies som tältar på stranden, prisvärda hostels (där frukost och cykel ingår) och ultalyxiga yogacenter. Det tar ett tag innan man förstår sig på hur den egentligen väldigt lilla staden är uppbyggd men när man väl har gjort det: ren kärlek. Tulum är ett sådant där ställe många resenärer kommer tillbaka till för att pusta ut mellan sina äventyr runt om i Mexiko. Man lär känna staden snabbt och Tulum inger en känsla av hemma, fast allt är så annorlunda. Mitt bästa tips är att cykla till Sian Ka’an:s naturreserverat som ligger nära, speciellt om du är på jakt efter en “egen strand”. 

    Hotell i Tulum

    Belize

    Vad finns det inte att älska med Belize? Caye Caulker är paradiset personifierat där vägar knappt existerar och det där med att ha skor på fötterna känns överflödigt. Framförallt: vackrare undervattensliv än det som erbjuds här finns inte. Belize är Centralamerikas mest avslappnade land och påminner mer om Karibien egentligen. Belize är relativt lätt att besöka från Mexiko. Åker man på en två veckors semester till Playa del Carmen eller Cancun, se till att åka hit! Två dagar räcker, även om man lätt skulle kunna stanna i flera veckor.

    Hotell i Belize

    Mongoliet

    Mongoliet är så häftigt – och genuint. Slätterna är verkligen oändliga, här bor folk fortfarande i jurtar (/tält) och man kan hitta dinosaurieägg i öknen (bara det är för mig ett skäl att åka!). Naturen är så skiftande: allt från gröna bergslandskap till mjuka sanddyner i Gobi – ja, allt är bara så fantastiskt vackert.

    Hotell i Mongoliet

    Malta

    Det är något med Malta; det är så mycket mer än bara fjortonåriga språkreseelever. Kanske har det att göra med att jag besökte landet med min bästa vän? Som klyschan säger: det är inte platsen som är det viktigaste, utan vem man är där med. Men också, det finns så mycket att gilla: klara vatten, god mat, vänligt folk.  Jag är lite förälskad i Malta faktiskt.

    Hotell i Malta