RES.se

Blog

  • Marias Marrakech

    Marias Marrakech

    Hotell i Marrakech

    Vi gör om på webben och väljer nu att satsa på åtta toppbloggare som ska ge oss de bästa tipsen till sina städer: platser som för oss är resmål, för dem är hemma. För att ni ska lära känna de lite bättre tänker vi att de ska få presentera sig själva. Först ut är Maria från Marrakech.

    Hur hamnade du i Marrakech?
    – Mitt svar är nog världens vanligaste: kärleken! Jag träffade min marockanske man 1996 mitt ute på skånska vishan. Jag hade emigrerat till Kanada och var bara hemma över sommaren. Jag hade studerat, arbetat och backpackat i många år och tänkte att Marocko ligger ju precis vid Spanien, det är inte så långt bort.

    Vad var ditt första intryck?
    – Vid första besöket 1997 fick jag mitt livs största kulturchock. Jag insåg att jag skulle behöva många år i detta land för att förstå kulturen och folket på djupet.

    När var första gången du kände att “jag stannar”?
    – Första gången jag besökte en riad, det var då jag föll för Marocko som land, wow! Då föddes också drömmen om att starta ett litet hotell.

    Hur blev drömmen verklighet?
    – Vi köpte en liten ruin i den centrala medinan. Riaden ägdes då av dottern till Pashan av Marrakech, hon drömde om ett modernt hus. Vi drömde om en riad.

    – Efter fyra års renovering i blod, svett och tårar, flyttade vi in. Utan kök och utan fönster, och förstås – utan möbler. Här bodde vi i några år, tills det var möblerat och mysigt. Då började vi ta emot våra första gäster. Efter det flyttade vi in i nästa renoveringsobjekt med nakna glödlampor och omålade väggar….

    Hur bor ni nu?
    – För sex år sedan skaffade vi en modern 4: a med 50m2 terrass i Palmeriet utanför Marrakech. Här vaknar man till fågelkvitter, åsnornas bröl och gödseldoft. Här kan man gå ner till poolen i bara bikinin utan att någon lyfter ett ögonbryn och barn kan cykla och leka utan fara för trafik. Samtidigt är det bara femton minuter med bil in till centrala Marrakech. Palmeriet har det bästa av två världar, både landsbygd och närheten till centrum.

    Vem är vi?
    – Vi är jag, min man Jabrane, vår dotter Selma och våra två hittekatter Lilly och Theresa. Samt familjens häst Caramba, ett vackert Holsteinersto, som bor i ett stall tio minuter bort från oss. (Fast helst hade jag haft henne i trädgården…)

    Vad är det som lockar med att bo i Marrakech?
    – Marrakech är en miljonstad men känns som en större by. Det är en stad som lockar många spännande och kreativa människor från världens alla hörn. Det är en stad som ständigt utmanar dig men med en charm som gör det svårt att slita sig.

    Vad är ditt bästa smultrontips till staden?
    – Om du har småbarn: leta upp en Afriqia bensinstation. De finns i utkanten av staden, på rte de Fez och rte de Casa. Det är här du hittar de bra lekparkerna. Här äter du också gott och billigt.

     

     

     

     

     

     

     

  • En mötesplats bland molnen i Mexiko

    En mötesplats bland molnen i Mexiko

    Följ med RES till den mexikanska bergsbyn San Cristobal de las Casas. Molnens drömska stad, är mest känd som en mötesplats för backpackers på deras pilgrimsfärder från Mexico City till Oaxaca, Guatemala eller längre söderut. Men staden har också ett eget liv och en rik historia.

    Text: Mattias Sigurdsson
    Foto: Mattias Sigurdsson och Audoriza Palma

    Hotell i Can Cristobal de las Casas

    – Vill du verkligen inte ha någonting, Roberto? frågade den döende mannen.
    – Nej, inget alls utöver din vänskap. Den är mer värd för mig än något annat du kan ge mig.

    Så kom det sig att min nye bekantskap Roberto blev arvlös efter bäste vännens bortgång för en tid sen. Men han tog bilder av det Jesusbarn han fattat tycke för och kanske trots allt bespetsat sig på, och lät en träsnidare i Guatemala göra en kopia.

    Där ligger det nu, på bordet i hans finrum, oformligt och blekt och med ett underligt vuxet ansikte, i enlighet med hur barn avbildades för 200 år sen när originalet skars. På sätt och vis sött, men som sagt var i blekaste laget. Josef står bredvid i grön mantel med stolt hållning som om han vore dess rättmätige fader. Maria är klädd i blått – sval och vacker.

    Min tillfällige bekant Roberto är advokat och ”coleto”, en riktig urcoleto. Så kallas San Cristobals criolloinvånare av det gamla slaget. De är ofta inte helt lätta att komma in på livet, men den här är desto mera öppenhjärtlig.

    Han högg mig i vimlet när jag fotograferade de storrumpade clownernas cumbiadans utanför kyrkan där Nådens Jungfru – la Virgen de la Merced – högtidlighölls med gudstjänster, blommor, copal (en bärnstensliknande kåda som används som rökelse), fyrverkerier, mässingsmusik och dans. Han föreslog att jag skulle följa med honom hem och bjöd på kaffe. Samt berättade om sin tillvaro och om sin stad, San Cristobal de las Casas, provinsen Chiapas rättmätiga huvudstad. Nyss en avkrok i bergen, sen en tid tillbaka en hotspot på den internationella backpackerkartan, lika plötsligt och oväntat som när Törnrosa vaknar till liv efter hundra års oavbruten sömn, och San Cristobal har sovit betydligt längre än så.

    När man ser hur turisterna i dag väller in i stora skaror, somliga från flygplatsen, andra i buss eller bil, inte sällan från Mexikos karibiska kust med sikte på Oaxacas atlantkust eller Antigua i Guatemala, är det ironiskt att höra Robertos berättelse från tidigt 1600-tal. Då skrev stadens befattningshavare, såväl de världsliga som de kyrkliga, till högre myndigheter och bad om befrielse från bördan att vara biskopssäte och huvudstad för administrationen. Orsaken var dess isolering och de långa och besvärliga vägar som ideligen måste befaras för ordningens upprätthållande.

    Petitionen avslogs och indianprovinsen Chiapas – på den tiden tillhörig Guatemala – fortsatte ännu i 300 år att styras från sin spanska utpost i bergen, med en liten befolkning men en kyrka i varje väderstreck. Ända tills en indianättad guvernör i slutet av 1800-talet kom på kant med den anstolta stadsledningen – så berättar Roberto – som vägrade att ta emot honom på grund av hans hudfärg. Han tog beslutet att flytta stadens alla världsliga befogenheter till grannen Tuxtla Gutierrez ett tiotal mil bort och några hundra meter närmare havsytans nivå, där det växer bananer.

    Menos mal tycker både Roberto och jag, eller på svenska: som tur var. Vad hade annars funnits kvar av San Cristobals drömska och inåtvända charm? Av dess koloniala arkitektur och marimbatraditioner? Hade de omkringliggande bergens tzotziltalande indianbefolkning varit stor nog för att sätta sin prägel på staden som den gör i dag? Nej, bäst som skedde, att staden fick fortsätta att vara förhållandevis liten.

    Däremot kan man sätta frågetecken för det som i dag pågår, här som på så många andra ställen där resenärer fylkas i stora skaror. Hur mycket upplevelseknarkande turism tål en stad vars attraktionskraft bygger på dess autenticitet, innan något skadas och går förlorat?

    En sak måste besökaren i San Cristobal ha klart för sig: kameran bör man använda med urskiljning. Många tzotzilkvinnor går alltjämt klädda i vackra traditionella dräkter, och de gatuförsäljande barnen är bedårande. Men de vill inte bli fotograferade. Detta bör man respektera. Punkt slut.

    Skulle det sedan hända att turisten blir berövad sin kamera för att ha överträtt det outtalade förbudet, ja då bör det ses som en läxa och en chans att fundera över sitt uppförande i främmande land. Tzotzilindianerna befinner sig trots allt på sin hemmaplan. Själv har jag svårt att invända mot att de skriver en del av reglerna för turismen, allrahelst när mycket få av dem lär ha råd att komma hem till oss och plåta våra vardagsliv.

    Ute har det börjat regna. Cumbian från kyrkan runt hörnet har tystnat. Det betyder att ännu en gudstjänst har tagit sin början och att de storrumpade clownerna får en paus i rultandet. De tappraste lär hålla igång till långt in på småtimmarna. Jag tar en titt ner på mina egna clownskor, ett par sandaler som gått upp i limningen efter mycket nötande på stadens skoningslösa stenläggning. Sulan har delat på sig och gummibeläggningen spretar hopplöst åt ett annat håll än foten. Barfota travar jag hem genom natten.

    Det tar inte lång stund förrän fyrverkerierna åter brakar loss bakom mig och talar om att La Merced härskar i staden i natt. I San Cristobal går Nåden på mässingsmusik och raketer!

    FAKTA

    San Cristobal de las Casas, Chiapas kulturella huvudstad, grundades 1528 av Diego de Mazariegos, en av de tidiga conquistadorerna. Länge hade den formen av ett militärhögkvarter, men så småningom växte en spansk kolonialstad fram. Omgivningen dominerades dock fortfarande av mayafolk med sina egna språk, och gör så än i dag. En säregen balans uppstod mellan mayakultur och en spansktalande stadsbefolkning, där var och en visste sin exakta plats och sina roller. I religionsutövningen hittade man beröringspunkter och utvecklade gemensamt en lokal variant av katolicismen.

    Så kom 1960-talet och en stark evangelisk omvändelse, vilket skapade splittring bland indianbefolkningen. Politiken tog sig nya uttryck och 1994 togs staden helt över av zapatister; vänsterrevolutionära mayaindianer, och ett inbördeskrig bröt ut. Revolutionen slogs så småningom ner och en delvis ny balans etablerades, där en något större hänsyn kom att tas till indianbefolkningen. Under 2000-talet har ytterligare en mäktig faktor blandat sig i leken: en alltmer växande turism. Många av turisterna besöker staden som en del av utforskandet av en större mayakontext. Andra kommer helt enkelt för att träffa likasinnade. Kaka söker maka och San Cristobal är en av de städer, likt Barcelona och Berlin, där turister drar turister till staden.

    På vandrarhem och barer umgås en brokig skara resenärer sinsemellan. Flera av de resande har ett musikinstrument under armen och stans mer eller mindre spontana musikliv, från barock till jazz och latinomusik, håller världsklass. Så har molnens drömska stad Jovel, eller San Cristobal de las Casas, hastigt och lustigt kommit att bli en mötesplats och internationell smältdegel där kaffet och kakaon är lokalproducerat, men pizzerior och västerländska restauranger dominerar matutbudet. Huruvida det är mest vackert eller sorgligt – svaret finner man i betraktarens öga.

    Boende

    Casa Mexicana
    Centralt beläget med kolonial charm är det fyrstjärniga hotellet Casa Mexicana. Mycket originalkonst och en charmig patio med bananpalmer. Dubbelrum från 450 kronor natten.
    Calle 28 de Agosto 1
    Lediga rum & priser

    Casa Vieja
    En halv stjärna mindre än Casa Mexikana har Casa Vieja, också det ett restaurerat kolonialpalats i centrum. Dubbelrum från 600 kronor natten.
    Profesora Maria Adelina Flores 27
    casavieja.com.mx

    Casa Margarita
    Praktiskt beläget på gågatan Real de Guadalupe ligger Casa Margarita som är ett ytterligare något billigare boendealternativ. Dubbelrum från 300 kronor natten.
    Real de Guadalupe 34
    Lediga rum & priser

    Mat & dryck

    Här nedan följer ett urval av restauranger med lokal eller mexikansk profil.

    Tierra y Cielo
    På Tierra y Cielo serverar den prisbelönta inhemska kocken Marta Cepeda en gourmetmeny som bygger på inhemska mattraditioner och lokalt producerade, organiska råvaror. Missa inte ostbollen i tomatsoppa eller chokladkulan till efterrätt.
    Benito Juárez 1
    tierraycielo.com.mx

    Krocante Bistro
    På den här pizzerian äts gourmetpizzor av argentinskt slag, några av dem mexikoinspirerade med chili och i ett fall med huitlacoche, en svamp som angriper majskolvarna, men ofta tas tillvara som en delikatess.
    28 de Agosto 18
    facebook.com/KrocanteBistro

    El Caldero
    På avenida Insurgentes ett stenkast från la plaza central ligger El Caldero som serverar goda mexikanska soppor för en billig peng. Glöm inte bort att prova pozoles om det är ditt första besök i Mexiko!
    Insurgentes 5 A
    elcaldero.com.mx

    Revolucion
    Revolucion ligger ett stenkast från katedralen och är en intim klubb med varierad livemusik av hög kvalitet. De har en sevärd hemsida som säger det mesta om stället och ett och annat om San Cristobal de las Casas.
    20 de noviembre esq. 1 de marzo
    elrevo.com

    Dada
    Dada ligger i samma kvarter som Revolution och är en uttalad jazzklubb. Öppet torsdag till söndag.
    Calle 1o. de Marzo 6
    dadaclubjazz.net

    Contra tiempo
    Contra tiempo är ett crêperie och en pub som ligger i närheten av Guadalupekyrkan, några minuters promenad från själva centrum. Hög musikalisk standard, specialiserad på mexikansk folkmusik.
    Real de Guadalupe 170
    facebook.com/keratao

    Se och göra

    Besök den lokala matmarknaden
    Ett besök på den lokala matmarknaden ett par kvarter från kyrkan Santo Domingo är nästan ett måste. Chiapas är en provins med mångskiftande klimat och utbudet är därefter, från havsfisk och tropiska frukter till äpplen och mångfärgad majs, som skördas på hög höjd. Alla frukter och grönsaker är fräscha och man kan gärna äta en nygrillad eller – kokt elote – en majskolv – eller tamale vid entrén till marknaden. Däremot bör man undvika kokerierna inne på själva marknaden, de är ökända för sin dåliga hygien.

    Ta en tur till hantverksmarknaden
    Vid Santo Domingo breder även en stor hantverksmarknad ut sig. Här säljs mycket fint textilhantverk och de stenhårt stoppade filtdjuren är säregna och söta. I Simojovel två timmar från San Cristobal bryts bärnsten direkt ur berget, och den kan köpas här till mycket rimliga priser. Självklart gäller det att se upp med förfalskningar. Vill man vara säker på att inte blir lurad finns det en uppsjö av bärnstensshoppar att handla i, dock till betydligt högre priser.

    Besök Sna Jolobil – Vävarnas hus
    Alldeles intill hantverksmarknaden vid Santo Domingo har ett centrum för traditionell textilkonst nyligen öppnats. Det heter Sna Jolobil på tzotzil eller Vävarnas hus, och är i högsta grad värt ett besök. Centret drivs av ett kooperativ bestående av 800 vävare från regionen och saluför åtskillig exklusiv textilkonst från såväl Chiapas som Guatemala.
    Calzada Lázaro Cárdenas 42

    Upptäck stadens smågator
    På stadens gågator, som är tre till antalet, kan man med fördel tillbringa en dag åt att bara strosa, lyssna på gatumusikanter, sitta ner på kaféerna och inta lokalt kaffe med lokal kakao. De lokala majsbrygderna pox och tazcalate kan med fördel provas på. Från parkernas paviljonger hörs ofta marimbamusik, som är starkt förknippat med San Cristobal och dess musiktraditioner.

    Att besöka

    Na Bolom
    Den danske arkeologen Frans Blom och hans schweiziska fotograferande hustru Gertrude upplät på 1950-talet sitt hus till en stiftelse under namnet Na Bolom. I dag fungerar deras hus som hotell, men också som museum med synnerlig inriktning på lacandonerna, ett mayafolk i regnskogarna i de lägre delarna av Chiapas. En utställning av Gertrudes fotografier gör bara det besöket mödan värt.
    Calle Vicente Guerrero 33
    na-bolom.org

    Santo Domingo
    San Cristobal har ett stort antal kyrkor, av vilka Santo Domingo möjligen är den som är mest värd att besöka. De religiösa högtiderna är många, och besökaren gör rätt i att försöka ta reda på om besöket sammanfaller med någon av dessa. De religiösa festerna i grannbyarna Chamula eller Sinacantan är berömda, liksom de i Corso de Chiapas.

    San Cristobals omgivningar
    Ett flertal tourarrangörer har San Cristobal som sin utgångspunkt och erbjuder utflykter till arkeologiska utflyktsplatser som Palenque eller Bonampak, men också ut i delstatens vattenrika och storslagna natur. Explora Chiapas är ett företag specialiserad på äventyrsturism med lång erfarenhet av att ta med turister på forspaddling, klätterturer och liknande. Företaget samarbetar med lacandonindianer.
    explorachiapas.com

     

     

     

     

     

  • Alex och Sigges bästa…

    Alex och Sigges bästa…

    Duon Alex och Sigge har tillsammans Sveriges mest populära podcast med närmare en halv miljon lyssnare där de varje vecka, genom introverta reflektioner, delar med sig av sin historia och anekdoter på ett humoristiskt sätt. Här är Alex Schulmans och Sigge Eklunds bästa …

    Text: Julia Grufving

    … Ö

    Alex: – Den finaste ön som jag någonsin har sett är Retira på Maldiverna. Jag tänker särskilt på en sandbank som man åker till med båt. Där såg jag solen gå ner i havet samtidigt som jag sippade på en iskall dry martini.

    Sigge: Min bästa ö är Fire Island utanför New York, en väldigt fridsam ö där bara homosexuella umgås.

    Fyren pa Fire Island

    … Strand

    Sigge: – Soori på Bali har en strand som förändrade allt för mig. Det var magiskt att upptäcka en gnistrande, svart vulkanstrand. När jag är med barnen gillar jag däremot mer och mer stränder med små runda stenar snarare än sand, för att de annars tar med sig en sandlåda tillbaka till hotellrummet. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag uppskattar det Adriatiska havet med småsten.

    … Hotell

    Alex: – Det bästa hotellet i världen är Claridge’s i London. Jag utgår alltid ifrån hotell när jag väljer destination. Jag och Sigge brukar åka dit när vi har stora projekt och ska jobba. Hotellet har en Art deco-stil där varje detalj vittnar om att byggnaden har stått där i 100 år. Om du råkar tappa mobilen på heltäckningsmattan lösgör sig någon ljudlöst ur skuggan och plockar upp den med vita bomullshandskar. Bartendern är 145 år gammal och har gjort samma dry martini i 90 år – han kan sin sak.
    Brook Street, Mayfair, London
    Hotell Claridge’s

    … Bar

    Alex:  – Hotellbaren på Negresco i Nice. Här är allting byggt i trä och pianisten spelar musik som om den sitter i väggarna. Samtidigt har man utsikt över stadens kända strandpromenad, Promenade des Anglais.
    37 Promenade des Anglais, Nice
    hotel-negresco-nice.com

    … Restaurang

    Alex: – Bungenäs matsal på norra Gotland. Restaurangen ligger precis intill vattnet och den bästa tiden att komma hit är vid sju på kvällen när vinden mojnar och solen dyker ner mot horisonten. Maten är enkel och serveras på loppisporslin, samtidigt som det är fine dining. De kastar fram maten, men maten kommer ifrån Gud.
    bungenas.com

    … Kafé

    Sigge: – Kaféet vid Konservatoriedammen i Central Park i New York. Där ser man barn köra fjärrstyrda båtar och dammen fylls av vita små segel. Det är en helt stilla plats inramad av skyskrapor. Man hör bara trafiken susa i fjärran.

    … Butik

    Sigge: – Childrens Book world i West Hollywood i Los Angeles. Det är en väldigt personlig bokhandel där personalen har skrivit en rekommendation om varje bok. Det känns som att jag är hemma hos någon och går runt i ett privat bibliotek. Här finns det bästa med både USA och Europa– i ett och samma rum.
    10580 Pico Boulevard, Los Angeles
    childrensbookworld.com

    … Storstad

    Sigge: – Det finns väl ingen som inte älskar New York. Staden är så komplex och jag upptäcker hela tiden nya sidor av staden. Min bror har bott där sedan tio år tillbaka och han ägnar all sin tid åt att hitta nya restauranger, nya kvarter och nya människor, vilket gör att det blir extra intensivt att vara i NY med en sådan guide.

    Hotell i New York

    … Promenadstråk

    Alex: – När jag går på grusvägen från vårt sommarhus på Gotland till Ruts stenugnsbageri varje morgon under hela juni och juli och håller mina två döttrar i varsin hand.

    … Läsning på resan

    Alex: – Jag läser mest facklitteratur och biografier. Just nu läser jag Joachim Fest bok– Hitler.

    Sigge: – När jag flyger över Atlanten köper jag med mig en bunt med 12 tidningar, bland annat Vanity Fair. Det är tacksamt att läsa tidningar när man har tre barn som avbryter med primalskrik titt som tätt.

    … Pryl på resan

    Sigge: – Mina Noice reduction- hörlurar som raderar allt annat ljud. Till skillnad från förr då man satt och såg filmer med usel kvalité på små flygplansskärmar och hade dåligt ljud med brus, ser jag nu på filmer i paddan med bra bild och perfekt ljud, samtidigt.

    … Plats på jorden

    Sigge: – Hotellet Delanos poolområde i Miami är min ultimata plats. Att vara inhägnad i ett lyxhotell bland vita härliga soffor tilltalar mig mer än en paradisstrand.
    1685, Collins Avenue, Miami Beach
    morganshotelgroup.com

    Foton: Istock.

     

  • Lindas fem bästa platser

    Lindas fem bästa platser

    Hej/Hola/Salut/Ciao/Nǐ hǎo…

    Jag heter Linda och är ny webbredaktör för RES. Att resa, för mig, är att ständigt bli inspirerad. Vår nya sajt har varit under uppbyggnad och är fortfarande inte helt klar men jag hoppas att RES.se i framtiden blir sajten ni vänder er till när ni känner att reseinspirationen tryter. Här bjuder jag på några platser som jag har inspirerats av när jag har varit ute och farit.  

    Thattekad, Indien

    Tre år i rad har jag spenderat jul och nyår i Kerala. Vi åkte omkring på husbåt i backwaters, yogade i Varkala, solade och åt ananas i Kovalam och gick vilse på trånga och kaotiska marknader i Trivandrum. Men inget ställe slog Thattekad. Här finns ett svårslaget lugn och man gör ingenting mer än bara är (går en promenad eventuellt). Det här är platsen jag drömmer om när jag vill fly omvärlden.

    Hotell i Kerala

    Tulum och dess omgivningar, Mexiko

    Tulum är coola boutiqueshotell, hippies som tältar på stranden, prisvärda hostels (där frukost och cykel ingår) och ultalyxiga yogacenter. Det tar ett tag innan man förstår sig på hur den egentligen väldigt lilla staden är uppbyggd men när man väl har gjort det: ren kärlek. Tulum är ett sådant där ställe många resenärer kommer tillbaka till för att pusta ut mellan sina äventyr runt om i Mexiko. Man lär känna staden snabbt och Tulum inger en känsla av hemma, fast allt är så annorlunda. Mitt bästa tips är att cykla till Sian Ka’an:s naturreserverat som ligger nära, speciellt om du är på jakt efter en “egen strand”. 

    Hotell i Tulum

    Belize

    Vad finns det inte att älska med Belize? Caye Caulker är paradiset personifierat där vägar knappt existerar och det där med att ha skor på fötterna känns överflödigt. Framförallt: vackrare undervattensliv än det som erbjuds här finns inte. Belize är Centralamerikas mest avslappnade land och påminner mer om Karibien egentligen. Belize är relativt lätt att besöka från Mexiko. Åker man på en två veckors semester till Playa del Carmen eller Cancun, se till att åka hit! Två dagar räcker, även om man lätt skulle kunna stanna i flera veckor.

    Hotell i Belize

    Mongoliet

    Mongoliet är så häftigt – och genuint. Slätterna är verkligen oändliga, här bor folk fortfarande i jurtar (/tält) och man kan hitta dinosaurieägg i öknen (bara det är för mig ett skäl att åka!). Naturen är så skiftande: allt från gröna bergslandskap till mjuka sanddyner i Gobi – ja, allt är bara så fantastiskt vackert.

    Hotell i Mongoliet

    Malta

    Det är något med Malta; det är så mycket mer än bara fjortonåriga språkreseelever. Kanske har det att göra med att jag besökte landet med min bästa vän? Som klyschan säger: det är inte platsen som är det viktigaste, utan vem man är där med. Men också, det finns så mycket att gilla: klara vatten, god mat, vänligt folk.  Jag är lite förälskad i Malta faktiskt.

    Hotell i Malta

     

  • Bali – gudarnas ö

    Bali – gudarnas ö

    Bali är den sinnliga ön där det alltid finns plats för konst, dans, traditioner och kultur. Här bejakar man livet och samarbetar både andligt och praktiskt för att uppnå välmående. RES tar dig med till en plats som bjuder på en upplevelse utöver det vanliga.  

    Text och foto: Peter Hanneberg.

    Hotell på Bali

    Bakom oss: I nordväst tronar den heliga vulkanen Gunung Agung som balineserna associerar med Mount Meru, den centrala axeln genom universum. Att tillbe Agung räckte inte, 1963 var gudarna missnöjda och dödade tusentals vid ett ilsket utbrott som tillfälligt lade Balis ekonomi i spillror.

    Framför oss: Utsikten över Lomboksundet öster om Bali är vidsträckt. Sundets botten är en djupgrav som hindrade djurens vandringar mellan Lombok och Bali trots istidernas låga vattenstånd. Det skapade en tydlig gräns mellan australiska och asiatiska djurarter. Forskaren Alfred Russel Wallace, samtida med Darwin, upptäckte delaren, som fick namnet Wallacelinjen.

    Vår utsiktspunkt högt på Indrakilabergets sluttning är en resort som kallas ”den fridfulla kullen”, Amankila. Tre blänkande infinitypooler rinner nedför bergssidan som en spektakulär trappa med varje nivå fylld med inbjudande badvatten. Allt mot en fond av oändligt hav. Trapp­stegs­­poolerna får oss att tänka på risterrasser, så typiska för Bali. Arkitekten Ed Tuttle inspirerades av landskapen och även av det kungliga vattentemplet Tirta Gangga i närheten.

    När skymningen faller uppstår musik vid poolkanten. En trevande metallofon klingar, en rababs strängar gnisslar under en stråke, en bambuflöjt skapar en repetitiv melodi, en hand dunkar taktfast mot en kendangtrumma. Vi sätter oss i trappan ner till poolerna och bevittnar när en traditionell balinesisk orkester, gamelan, värmer upp sig.

    Tre unga kvinnliga dansare med varsitt tempeloffer i handen framför en Sekar Jagat-dans. Den skapades långt tillbaka för att välkomna gudar och gudinnor till jorden men används ofta i dag som välkomstdans. Den följs av en solodans av en ung färgrikt kostymerad bariskrigare som skyddar sitt land mot attackerande fiender.

    Dansen på Bali är en fascinerande konstform med gamla anor som ingen bör missa. De ovan nämnda danserna är exempel på legong, där dansarna använder ett uttrycksfullt mimande med exakt vinklade rörelser med fingrar, armar, fötter, och inte minst med ögon och ansikte. Oftast bygger Balis danser på legender ur de episka, hinduiska sanskritdikterna Mahabharata och Ramayana.

    På Bali är det i dag inne med yoga och så kallad ”detox”. Vi bor mesta tiden i Ubud med omnejd, staden i inlandet utan stränder, samtidigt staden där det intellektuella, konstskapande och hälsofixerade härskar. Här kom dessutom den amerikanska författarinnan Elizabeth Gilbert cyklande en gång mellan risfälten på jakt efter kärleken och sinnenas ro och dristade sig till att skriva en bok, Eat Pray Love, som till råga på allt blev en Hollywoodrulle med ingen mindre än Julia Roberts.

    Därmed var det förstås klippt. Hit reser – nej vallfärdar – horder av amerikaner, australier, japaner och européer med yoga och kroppsrensning i blick. Vi prövar Yoga Barn, ”yogaladan”, Ubuds största anläggning på temat. Den brer ut sig över ett stort område i olika nivåer ned mot en floddal i staden. Där finns en restaurang med renande mat och dryck. Själva ladan är hjärtat där de stora yogagrupperna avlöser varandra. Och visst mår vi bättre efter att ha sträckt ut kroppen ordentligt och avslutat med någon klorofyllskimrande hälsodryck, men Yoga Barn representerar massproduktion och löpande band, vilket kanske inte känns så kul om man har rest hit från andra sidan jordklotet för yogans skull. Salen är jättestor och nästa grupp gör sig redo utanför innan vi svettats färdigt. Det känns inte precis som en individuell upplevelse. Bästa rådet är – sök de små ställena med kvalitet. De bra hotellen är också att rekommendera. Alla har en yogaplattform och ofta bra ledare.

    Jag träffar en Baliexpert som är både svensk och lokalinvånare. Magnus Pihl lever på Bali sedan tjugo år och talar indonesiska flytande. Vi besöker tillsammans en brahman som är både religiöst och politiskt överhuvud på trakten och god vän med Magnus. Vi bevistar traditionella danser och äter på väl utvalda restauranger. Vi deltar vid en kremering enligt gammal tradition. Vi vandrar längs risfältens vattenkanaler och handlar på marknaderna. Till och med uppe bland risfälten finns skyltar om kropps- och fotmassage vid de små husen. Magnus tar med mig till en mindre hälsoresort som ligger fint mellan risfälten i den lugna, lantliga utkanten av Ubud. De erbjuder både yogapass och reningsbehand­lingar. Min drink i den enkla restaurangen innehåller gurka, spenat, äpple, ingefära och lime och är grön som den mustigaste klorofyll. Jag känner mig som en ny människa efteråt och misstänker att den psykologiska effekten, den som en del skulle kalla inbillning, spelar en viktig roll i sammanhanget. Skämt åsido skulle jag verkligen vilja testa en avgiftningsvecka, utan varken kaffe, vin eller minsta lilla köttbit.

    Vi bor några nätter på ett före detta kungligt palats, i dag öns kanske mest spektakulära läge för ett hotell. Entrén är högst uppe på kanten av en djup dalgång och när man kommer ut i restaurangen får man en smärre chock av den störtande utsikten mot ravinens botten och floden Ayung.

    Flodkröken rundas av den ena vågen gummibåtar efter den andra. Forsränning är populärt. Från bassängen i vår romantiska poolvilla längre ner i dalen kan vi följa dem när de kommer tjoande genom forsvirvlarna. Bali erbjuder en hel del äventyrsturism, inte minst på de många parallella floderna som söker sig söderut mot havet från vulkanerna Batur och Agung.

    Vi gör en dag uppe runt Gunung Batur, som reser sig 1 717 meter över havet i en mycket gammal jättekrater med över en mil i diameter. Här finns många vandringsleder och det formligen kryllar av tempel trots att över tvåtusen (!) förstördes vid utbrottet 1917.

    Sjön i kratern är den största på Bali, fiskrik och omgiven av fyra byar. Vulkanen Agung något österut är Balis högsta berg, över tretusen meter, och hyser därför öns viktigaste tempel, Pura Besakih. På samma sätt har den största sjön Lake Batur sitt eget tempel, Balis näst viktigaste – Pura Ulundanu Batur.

    Ceremonier pågår ständigt och vi beträder templet Ulundanu Batur med stor respekt och våra nakna turistben insvepta i saronger. Det värsta jag vet är att själv upplevas som ett störande moment när jag dokumenterar en helig plats eller lokalbefolkningens religiösa utövande. Vattentemplen är själva kärnan i kulturen på Bali. Riset, folkets stapelföda, är en gåva från gud. Templen har i samarbete med byråden blivit det styrande, demokratiska verktyget för att skapa en god risskörd. Balineserna har därför under tusen år utvecklat ett eget system, subak, där prästerna i kommunernas centrala vattentempel övervakar det uråldriga, sinnrika systemet av kanaler som bevattnar risterrasserna. Folket deltar i templens tacksamhetsritualer för risguden. Ritualerna binder människorna till varandra, vilket är viktigt eftersom alla är lika beroende av risskörden. Det är samarbetet och tron enligt den balinesiska filosofin Tri Hita Karana som har skapat det framgångsrika subaksystemet.

    Tri Hita Karana är en slags Balihinduisk treenighet för välmående. De tre principerna är enkla och egentligen självklara: harmoni mellan människor, harmoni med naturen och harmoni med det andliga och gud. Om balinesernas livsfilosofi fick härska skulle världen vara i harmoni med sig själv. Vattentemplet Tirta Empul nära staden Tampaksiring betyder ”helig källa”. Hundra­tals människor står till midjan i bassängernas vatten och köar lydigt till de trettiotal stenmunnar som sprutar heligt vatten från den stora källan, som också föder floden Pakerisan. Templet byggdes av Warmadewa-dynastin för mer än tusen år sedan. På Bali rör vi oss genom hisnande tidsperspektiv.

    Kroppslig och andlig rening har spritt sig till turismen och blivit en fluga. Det är positivt, och lätt att förstå varför. Man möter hela tiden en andlig medvetenhet på Bali tack vare Tri Hita Karana. Filosofin går inte att sätta sig emot eftersom den är så sympatisk. Man fascineras konstant av att atmosfären på ön är mättad med livsbeja­kelse och dharma, tron på hållbarhet, ordning och reda i livet och i kosmos.

    Attityden visar sig bland annat hos de kvinnor som jag hela dagarna ser surra förbi på sina mopeder, uppklädda i vit spetsblus och sarong på väg till templet. Med sig bär de minikorgar med små offergåvor som de ibland har köpt på marknaden, men oftast knåpat ihop själva av blommor, rökelse och rattanpalmens blad. Vid templet samtalar de med gudarna och tackar dem för allt som berikar deras liv.

    För den naturintresserade är Bali också intressant trots öns höga folktäthet. Förutom de vackra landskapen med vulkanerna, kusterna och de kultiverade områdena med risterrasser som skimrar i solen, finns korallrev att snorkla vid och en nationalpark i nordväst, Bali Barat. Den var sista halmstrået för en av jordens mest hotade fågelarter, den vita balistaren. Det fanns bara tio individer kvar i det vilda, men för fyra år sedan släpptes sextio fåglar från två zoologiska trädgårdar på Java fria i nationalparken.

    På ön Nusa Penida pågår det mest lovande projektet. Balistaren föds upp av organisa­tionen Friends of National Parks Foundation och släpps på ön, samtidigt som alla 41 byarna har avtalat att fågelskyddet ska ingå i deras byalagar och tjuvjägare straffas. Jag ägnar en heldag på Nusa Penida för att söka efter balistaren med kameran. Kändisar som schimpansforskaren Jane Goodall och FN-chefen Ban Ki Moon har släppt balistarar fria och skapat pr för skyddet. På Nusa Penida tros uppåt tvåhundra individer flyga fritt i dag tack vare projektet, regeringens stöd och den internationella uppmärksamheten.

    Som en suggestiv avslutning på Baliveckorna upplever vi Kecak i Uluwatutemplet på halvön Bukit längst i söder. Templet ligger högt, nära branta kalkstensklippor som störtar i havet vid lands ände. Kecak är ett drama ur Ramayana, men utan gamelanorkester. Ackompanjemanget är istället mer än hundra mansröster som utstöter ”tjak-tjak-tjak” genom hela föreställningen.

    I bakgrunden sjunker solens eldklot ner i havet och hela upplevelsen är mycket suggestiv, och därmed också representativ för hela upplevelsen av Bali, gudarnas ö.

    FAKTA

    Invånare: 4,2 miljoner.

    Språk: Indonesiska, balinesiska, engelska.

    Valuta: Indonesisk Rupiah.

    Tidsskillnad: +7 timmar svensk vintertid, +6 timmar svensk sommartid.

    Ta sig runt: Hyrbil är praktiskt runtom på ön. På grund av dålig skyltning är taxi att föredra i de tätbebyggda områdena i sydost – Denpasar, Ubud, Sanur. Bättre hotell erbjuder privatguidade turer.

    BOENDE

    Aman Resorts
    Amandari ligger i inlandet nära Ubud, omgivet av risodlingar och skog. Amankila ligger på östkusten i ett brant, spektakulärt läge. Bägge har villor, många med egen pool. Båda erbjuder yogapass, superba restauranger och service. Enligt Amans koncept ska designen koppla till platsens historia, och platsen ska smälta in i naturen och kulturen på ett hållbart sätt. Allt från byggmaterialet till råvarorna i maten ska vara lokalt producerade. Aman är berömt för sin exklusiva privatkänsla i ”lågmäld lyx” och i skickligt designade anläggningar på historiskt och kulturellt intressanta platser i världen – och kostar därefter. Dubbelrum från cirka 7 000 kronor natten.
    Amandari Kedewatan, Ubud
    amandari.com
    Manggis
    amankila.com

    Royal Pita Maha
    Spektakulärt palats byggt i en brant dalgång och ägt av lokala kungligheter. Här finns poolvillor, ett utmärkt spa och restauranger med vacker utsikt. Royal Pita Maha har en egen hälsoklubb och yogapass varje morgon med få deltagare. Plattformen för yogan finns nere i ravinens botten vid floden Ayung, just där den kröker sig. Här nere finns också deras helt organiska restaurang. Dubbelrum från cirka 1 500 kronor natten.
    Deesa Kedewatan, Ubud
    Lediga rum & priser

    Nusa Dua Beach Hotel & Spa
    Det här underbart spatiösa hotellet med flera pooler, ett stort spa, vackra tropiska trädgårdar och en lång sandstrand ligger bara tjugofem minuter från flygplatsen. Restaurangen Rajas har en spännande meny med balinesiska rätter. Pröva gärna deras Bebek Betutu, hel anka marinerad i en hemlig mix av sexton Balikryddor, inlindad i palmblad och kokad långsamt till en confit. Dubbelrum från cirka 1 200 kronor natten.
    Kawasan Pariwisata, Nusa Dua
    Lediga rum & priser

    Belmond Jimbaran Puri
    Oriental Express har bytt namn till Belmond och deras strandhotell på Bali heter Belmond Jimbaran Puri och ligger tio minuter söder om flygplatsen. Jimbaran är en av toppstränderna på Bali. Rummen är små hus med egen pool. Gamelanorkester underhåller intill restaurangen vissa kvällar. Aktiva tempel med offerceremonier inom själva hotellområdet. Från cirka 3 000 kronor natten.
    Jalan Uluwatu, Jimbaran
    Lediga rum & priser

    Maya Ubud
    Strax söder om Ubud ligger Maya Ubud med allt från vanliga rum till några poolvillor nere i dalen vid floden. Stor yoga- och meditationsplattform i det fria. En vackert belägen infinitypool sticker ut och omges av regnskogsgrönska. Dubbelrum från cirka 4 500 kronor natten.
    Jalan Gunung Sari Pelitan, Ubud
    Lediga rum & priser

    Santrian
    De två hotellen Puri Santrian och Griya Santrian är charmiga pärlor i Sanur på sydöstra sidan av Bali, som ägs av brahmanen Sidharta Putras familj. Här finns flera pooler, tempel och mycket grönska i en blandning av traditionell och modern arkitektur. Både hotellen ligger intill Sanurs beach där lokala fiskare med trekantiga hattar och långa spön fiskar i soluppgången. Dubbelrum från 1 500 kronor natten.

    Lediga rum & priser Puri Santrian
     

    Lediga rum & priser Griya Santrian

    Yoga

    Power of Now Oasis
    Intill en av Balis bättre stränder ligger det här stället som erbjuder yoga, meditation och holistiska behandlingar av kropp och själ i en ekovänlig, harmonisk trädgårdsmiljö. Här finns varken restaurang, hotell eller spa, utan all fokus ligger på yoga och meditation. Några exempel är indisk yoga, Hatha, Vinyasa, Chakrayoga.
    powerofnowoasis.com

    The Yoga Barn
    ”Ladan” erbjuder upp till 11 yogaklasser per dag året runt. Allt från ayurveda till holistisk healing med avgiftning, kolonrensning, infraröd bastuterapi, akupunktur med mera. Nyligen inrättades nio rum som man kan hyra om man stannar minst tre dygn.
    theyogabarn.com

    Bali Spirit & Festival
    Bali Spirit Festivals trippeltema är alltid yoga, dans och musik.  Festivalen innehåller även uppträdanden och partyn. Nästa upplaga äger rum den 29 mars–3 april 2016.
    balispiritfestival.com

    Ubud Sari Health Resort
    En anläggning som erbjuder både yoga och hälsokurer, med övernattning eller veckovistelser.  I restaurangen serveras frukt, grönsaksdrinkar och vegetarisk mat. Smaka gärna deras hälsodrink mixad av bland annat spenat, lime, selleri, morötter, rödbetor, ananas. En riktig hälsoboost.
    Jalan Kajeng, 35, Ubud
    ubudsari.com

    Mat och dryck

    Mozaic
    Det här är det närmaste man kommer en Michelinrestaurang på Bali. Restaurangen har korats till en av världens 50 bästa och gourmetkocken Chris Salan har vunnit många utmärkelser. Pröva gärna någon av hans avsmakningsmenyer som består av sex eller åtta rätter.
    Jl. Raya Sanggingan, Ubud
    mozaic-bali.com

     

     

     

  • Kärleken till Kootenay

    Kärleken till Kootenay

    Djupt inne i kanadensiska British Columbias inre ligger regionen Kootenay. Här hittar man en unik skidkultur, djup snö och människor som lever för bergen. RES medarbetare Mattias Fredriksson har regelbundet rest dit i 15 års tid och kallar numera staden Nelson sitt andra hem.

    Text och foto: Mattias Fredriksson

    Hotell i Kootenay

    I februari år 2000 förändrades mitt liv som skidåkare för evigt. Då reste jag nämligen till Nelson och British Columbia i Kanada för första gången. Ingenting kom att bli sig likt efter den resan.

    15 år senare och med erfarenhet av drygt 30 resor till olika ställen i provinsen har jag kommit att känna mig ganska hemma där borta. Numera kallar jag den lilla staden Nelson, vackert belägen vid Kootenay Lake, för mitt andra hem. Här bor min flickväns familj och vi reser gärna dit för längre besök.

    Jag har många vänner där borta, goda minnen från fantastiska skidupplevelser och har kommit att älska regionen Kootenay, som denna del av British Columbias inre kallas. Givetvis för skidåkningens och naturens skull, men också tack vare den trevliga atmosfären och de sköna, kreativa människorna. Det är genuint och äkta på något vis. Det är mindre viktigt vilka kläder du har, vilken årsmodell det råkar vara på dina skidor eller var du kommer ifrån.

    När vi rullade in i Nelson den där gången i februari år 2000 var vi spända av förväntan. Alla i vårt resesällskap hade hört om den bottenlösa lössnön i Kanada från kompisar som redan varit där borta, men ingen av oss hade åkt på kanadensisk mark innan. De historier vi hört var glorifierande och det lät också exotiskt med stora pickuper, långsamma, gamla liftar, skäggiga marijuanarökande hippies, alternativ mat och övervintrade ski bums.

    Från ögonblicket då vi checkade in på vandrarhemmet The Dancing Bear Inn på Baker Street i Nelson till att vi lämnade Kootenayregionen en dryg vecka senare var allt som i en lite för bra dröm. Det hade redan kommit tolv meter snö den där vintern, vilket tydligen var mer än på många herrans år. Snövallarna upp mot skidområdet Whitewater var gigantiska!

    Detta var innan uttrycket global uppvärmning hade myntats så snön på berget var kall och lättåkt. Dessutom fick vi rejäl påfyllning några gånger under veckan. Det var knappt något folk och därför ingen som helst hets för att åka ospårad lössnö. Det var så bra som vi hade hoppats och lite till. Åkningen höll världsklass och vi ville knappt åka vidare på vår road trip.

    Framför allt var det något med stämningen vid Whitewater och i hippiestaden Nelson som gjorde att vi trivdes. Det här var vi inte vana vid från våra skidresor i Alperna och de svenska fjällen. Förutom att folk var trevliga fanns en atmosfär och skidkultur som var unik.

    I slutet av 1800-talet var det en guld- och silverrush i British Columbia inre och Nelson blev en viktig plats tack vare sitt läge nära transportkorridorer. Staden växte snabbt som försörjare av den lokala gruvverksamheten och blev samtidigt ett transport- och distributionscenter för regionen. Förvandlingen från en obetydlig håla till en sofistikerad stad med vacker arkitektur gick snabbt.

    Många år senare, under Vietnamkriget, sökte sig amerikanska krigsvägrare, så kallade draft dodgers, till Nelson och det omkringliggande området. Detta inflöde av liberala, främst utbildade ungdomar, hade en betydande inverkan på områdets kulturella och politiska demografi. Något som fortfarande märks bland Nelsons befolkning som länge varit som en magnet för kreativa och lite udda människor. Utbudet av restauranger, kaféer och butiker har också influerats av detta. Det kryllar av alternativa ställen men låt dig inte luras av den lätt flummiga ytan – när det har snöat hänger Nelsons hippies på låset och åker skidor bättre än de flesta turisterna.

    I modern tid kretsar alltså mycket kring skidåkning i Nelson, de gamla gruvorna i området har inte varit aktiva på många år. I stället är turism en viktig näring för regionen. Det vimlar av bergsstugor, Catski- och Heliski-aktörer i Kootenay, men i Nelson är det lilla Whitewater Ski Resort som är navet i skidkarusellen. Drygt två mil öster om staden ringlar vägen upp genom en smal dalgång. Sluttningarna går brant upp på sidorna, fyllda med snötyngda granar på grund av de väldiga snömassorna. Längst in i dalen ligger den lilla skidorten. Whitewater ser inte mycket ut för världen; en stor parkeringsplats och ett hus som inrymmer en skidshop, ett kafé och Fresh Tracks Café, en restaurang med ovanligt bra mat för en skidort. På var sin sida om huset går gamla sittliftar upp för sluttningarna. Det är charmigt och hemvävt men skidåkningen håller likväl världsklass. Mobiltäckning saknas men ingen klagar.

    Efter den där resan för 15 år sedan blev Kanada, British Columbia och Kootenayregionen snabbt en favorit och ett allt oftare återkommande resmål för mig. Först enbart för skidresor, men i takt med att jag lärde känna fler och fler lokalbor i Nelson, och även på andra platser i regionen, började jag uppskatta allt mer med det inre av British Columbia. Mest uppskattar jag människorna. 

    Vid 4 Mile Road en bit norr om Nelson står Bill Sproul hemma i källaren och vallar skidor. Det snöar utanför fönstret och 64-åringen förbereder sig inför morgondagens skidåkning. Intill vallabänken hänger hans favoritskidor genom åren; från början av 1970-talet och framåt. Ett av de äldsta paren är ett par stenhårda 210 centimeter långa Dynamic, men i samlingen finns det också plats för dagens moderna, bredare skidor. Plus ytterligare drygt 30 par skidor.

    Bill är en levande legend i Nelson. Redan innan skidorten Whitewater byggdes åkte han puder där uppe och var en av dem som hjälpte till att hugga fram nedfarterna när skidorten tog form i mitten av 1970-talet. Senare var han en av huvudpersonerna i legendariska skidfilmer och så småningom skidlärare, pistör, Heliski-guide och skidbutiksägare. Att säga att han har dedikerat sitt liv åt skidåkning är en underdrift.

    I dag jobbar Bill som lantmätare och arbetar främst under sommarhalvåret, vilket ger honom gott om tid att åka skidor på vintern. Givetvis åker han inte på samma sätt som i sin ungdom, men det hindrar inte att större delen av hans liv fortfarande kretsar kring skidåkning. Varje morgon under skidsäsongen kör han drygt 30 minuter upp till Whitewater och möter sina vänner för att dricka morgonkaffet och ta några åk. Om det är bra snöförhållanden kör han gärna Sprouler’s, ett åk namngivet efter honom själv med massor av hopp och klippor i skogen.

    – Skidåkningen tog över mitt liv redan då jag gick i college. När jag körde till skolan på morgonen och lyssnade på radion kunde jag inte motstå frestelsen att svänga upp till Whitewater om snörapporten avslöjade att det var 30 centimeter nysnö på berget. Skidåkningen var min passion men utbildningen blev lidande. Jag blev aldrig rik på pengar men jag har många fina skidupplevelser att se tillbaka på. Det betyder mer för mig, säger Bill med drömmande blick.

    Några dagar efter besöket i Bill Sprouls källare sitter jag i min svågers gamla, sunkiga pickup, en Toyota Tacoma från 1986 med halvrisiga bromsar och en seg koppling. Vägen från Nelson i sydöstra British Columbia till den gamla järnvägsknuten Revelstoke, nära det beryktade Rogers Pass, är fylld av snömodd och kvicksilvret ligger runt nollan så det är halt. Färjan över Arrow Lake blir ett skönt break i körandet och jag vilar ögonen på det vackra landskapet ett tag. På andra sidan sjön är det några grader kallare och snart är regnstänken ersatta av snö. I morgon blir skidåkningen bra.

    Variationen på åkningen i Kootenayområdet är stor. Det du inte finner är massturismen, vilket gör upplevelsen genuin och äkta. Inte ens Revelstoke Mountain Resort, som byggdes så sent som 2007 med moderna liftar och lyxigt hotell vid foten av berget, känns överexploaterat. Med dess 1 713 fallhöjdsmeter stoltserar faktiskt stationen med Nordamerikas största fallhöjd. Jämfört med Whitewaters långsamma och omoderna liftar, en handfull nedfarter och inga snökanoner känns Revelstoke Mountain Resort som något hämtat från framtiden. Och visst, ibland sträcker sig liftkön hela vägen till parkeringen och de mest självklara puderåken närmast pisterna blir då fort uppåkta, men det går inte att jämföra med hetsen i populära Whistler efter ett rejält snöfall. Revelstoke har fortfarande en bakåtlutad stämning, sköna lokalbor och mer puder per capita än på de flesta skidorter du kan räkna upp.

    Skidområdet i Revelstoke är dessutom bara en start på vidare äventyr. Släng på stighudarna på toppen efter ett par uppvärmningsåk och utforska åkningen utanför skidområdet – det finns hur mycket möjligheter som helst. Om du har koll. Anlita gärna en lokal guide om du känner dig osäker.

    Vill du nå längre ut i bergen borde du testa skidturer vid Rogers Pass eller helikopterskidåkning med någon av de många operatörerna i området. Revelstoke kallas inte ”Heliskins huvudstad” utan anledning. Räcker inte budgeten för vispen kanske det är dags att prova Catski. ”Den fattiges Heliski” brukar det ibland kallas, ett inte helt välförtjänt epitet men definitivt billigare än helikopterskidåkning och faktiskt lite mer socialt då du kan prata med dina kompisar på väg upp i bandvagnen mellan åken. Det finns en handfull riktigt bra Catski-turer runt Revelstoke med bra terräng.

    Chris Rubens är en av flera professionella skidåkare som bor i Revelstoke. Han flyttade dit innan Revelstoke Mountain Resort byggdes och trots att han har åkt skidor över hela världen är han helt seriös när han påstår att Revelstoke har världens bästa skidåkning.

    – Det finns ingen annan plats som jag känner till där man har så konstant snöfall, så bra terräng och så många bra puderdagar. Åkningen i skidorten är grym, men för mig handlar det också mycket om åkningen som man når via Heliski och skoterkörning. Möjligheterna är oändliga och trots att jag bott här i tio år hittar jag nya zoner varje år, säger Chris när vi sitter i gondolen upp på berget.

    Det är en vardag i mitten av december och nästan folktomt i skidområdet. Vi kör åk på åk kring toppliften Stoke, där snön är bäst just nu. Det har varit lite för varmt några dagar, men nattens snöfall och vind gjorde gott, särskilt i North Bowl har det drevat in fint. Chris hittar bland de små rännorna som i sin egen ficka och längre ner i skogen känns det som han har koll på vartenda träd. Det är alltid kul att åka med lokalbor på deras hemmaberg och att följa Chris Rubens är något alldeles extra. Maken till skidpepp och passion har jag nästan aldrig skådat. Det spelar ingen roll att de rådande snöförhållandena är magra med Revymått mätt, det syns lång väg att Rubens verkligen älskar att åka skidor. Hans entusiasm smittar av sig och vi har en fantastisk skiddag tillsammans. På kvällen käkar vi middag på Village Idiot, Revelstoke’s vattenhål nummer ett som också serverar förvånansvärt bra pubmat. Det rullar skidfilmer på skärmarna runt om i lokalen, gamla skidor har använts för att bygga barstolar och stället kryllar av skidåkare. Det må vara försäsong men i Revelstoke är vintern redan i gång på allvar och stämningen smittar av sig.

    Några dagar senare får jag nypa mig i armen. Både en och två gånger. Klockan är bara tio och jag har just åkt dagens tredje drömåk i 30 centimeter perfekt kallsnö. Just nu väntar jag på helikoptern för att åka upp och göra det igen. Den där känslan om att vara mitt i en dröm susar förbi men det här råkar vara verklighet.

    Mica Heli ligger strategiskt placerat vid Kinbasket Lake, ungefär två timmar norr om Revelstoke, där Selkirk Mountains, Monashee Mountains och Columbia Ice Fields möts. I detta mikroklimat snöar det ofta och mycket. Så mycket som upp till 18 meter varje vinter. Mica’s terräng består av 1 300 kvadratkilometer förstklassig skidterräng, ett gigantiskt område utspritt på elva dalgångar. Jag skulle vilja påstå att detta är varje sann skidåkares våta dröm. Lägg till en av de lyxigaste skidlodgerna i världen och ett Heliski-program med fokus på små grupper. Det är svårt att ha en dålig upplevelse i Mica, men smakar det så kostar det. Närmare 70 000 kronor för en vecka är mycket pengar, men dyrt – nja, allt är relativt. På Mica Lodge möter jag Bengt Olsen, en 45-årig skidentusiast från Bodö i Nordnorge. Trots sitt jobb som ekonomichef för ett mjukvaruföretag hinner han med sjuttio-åttio dagar på skidor varje vinter, inklusive ett antal resor ner till Alperna. Bengt har åkt skidor över halva jordklotet; Alperna, Japan, Sydamerika och Nya Zeeland men det här är hans första resa till Kanada. Efter lite uppvärmning i Revelstoke och Kicking Horse samt ett par andra skidorter är nu Bengt i Mica och att han är nöjd syns lång väg.

    – Jag tänkte, när jag först skulle hit, varför inte gå för det bästa stället direkt? Jag hatar puderstress och åker därför aldrig på charterresor eller till de mest kända destinationerna i Alperna. Mica har i många år varit en dröm som jag läst om i skidtidningar och sett filmer från. Orört bottenlöst puder i högalpin terräng och öppen skog. Kan det bli bättre?

    Efter ytterligare ett par magiska dagar med fantastisk skidåkning i perfekt väder och snö är det just vad alla på lodgen frågar sig. Kan det verkligen bli bättre än så här eller är Mica det ultimata skidstället? Just för stunden sliter de flesta destinationer i British Columbia efter en värmebölja med regn följt av kalla temperaturer. Skidorterna som är öppna erbjuder fin piståkning men de som söker puder har långt att gå för att hitta bra snö och på de flesta ställen finns inget alls. Situationen är ovanlig för British Columbias inre delar, men märkligt nog har Mica klarat sig bra. Nederbörden som har fallit som regn på hög höjd i Revelstoke, Nelson och andra ställen i Kootenay har kommit som snö här. För att vara i mitten av december är det faktiskt sjukt bra skidåkning.

    När Bengt Olsen packat ihop sina saker efter fyra fantastiska dagar sammanfattar han sin första Heliski-upplevelse med en nöjd min.

    – Visst kostar det en del att dra på Heliski och Mica är inte bland de billigaste ställena, men om man räknar pris per höjdmeter orört puder får du bra valuta för pengarna jämfört med till exempel en chartertur till Alperna. I tillägg är det ingen konkurrens om snön. Den bästa dagen åkte vi faktiskt mer än 10 000 fallhöjdsmeter orört puder och det har jag aldrig varit i närheten av i en skidanläggning.

    Oavsett om du vill göra en lågbudget-road trip i en hyrd husbil, besöka några skidorter och bo på hotell eller kan tänka dig att spendera tusentals kronor på en drömresa med helikopterskidåkning är Kootenayregionen ett klockrent val. I första hand handlar det om den unika upplevelsen och ett besök i den här delen av världen kommer definitivt att göra intryck på dig. Det är något med värmen i folks hjärta och deras syn på livet som smittar av sig.

    Min flickväns familj bor som jag nämnde i Nelson, men märkligt nog så mötte jag Elle i Sverige. Hon kom till Stockholm för studier och det var inte svårt att locka en Kootenaytjej från Stockholm till Åre där vi nu bor tillsammans. Likheterna med Nelson är faktiskt ganska många. I vintras var vi i Kootenayområdet i nästan två månader och även om det var en halvdålig vinter med kanadensiska mått så hade vi många fler puderdagar på sju veckor än på en hel vinter hemma i Åre. Det är lätt att drömma sig bort när man är iväg så där. Tänka att en tillfällig semester skulle kunna vara vardagen. Det var både en och två gånger när vi satt framför brasan i huset vid 6 Mile Road, norr om Nelson, och tänkte att ”här kan vi mycket väl bosätta oss en vacker dag”. Kanske en dag. Det vore fint.

    Fakta

    Nelson

    Ta dig hit: Nelson ligger 7 timmar söder om Calgary och 8 timmar öster om Vancouver. Vart du än ska i British Columbia är det smartast att flyga in till någon av de här två städerna som båda har stora internationella flygplatser.

    Boende

    Dancing Bear Inn
    Dancing Bear Inn är ett bättre hostel med ett centralt läge. Dubbelrum från cirka 600 kronor natten.
    171 Baker Street
    Lediga rum & priser

    Hume Hotel
    Hume Hotel byggdes redan 1898 och är Nelsons äldsta hotell. Stället är rustikt och har mycket karaktär, men delar av hotellet renoverades tidigare i år. Dubbelrum från cirka 1 200 kronor natten.
    422 Vernon Street
    Lediga rum & priser

    Mat och dryck

    Oso Negro
    Missa inte den legendariska Oso Negro, kaffebutik med eget rosteri. En riktig mötesplats i Nelson.
    604 Ward Street
    osonegrocoffee.com

    All Season Café
    All Season Café är Nelsons finkrog. Om du inte bränt stålarna på cat eller heli skiing är det dags att ge smaklökarna en upplevelse här.
    620 Herridge Ln
    allseasonscafe.com

    Jagannatha Express Vegeterian Bistro
    Bästa stället i Nelson för en snabb, billig och nyttig lunch. Här hittar du världens bästa vegetariska wraps.
    660 Baker Street
    letseat.at/JagannathaExpress

    Kootenay Co-op
    Kootenay Co-op är en kooperativt ägd matbutik med bara lokala och organiska produkter. Unik butik med skön atmosfär. Här finns också färdiglagad mat att ta med.
    295 Baker Street
    kootenay.coop

    Revelstoke

    Ta dig hit: Revelstoke ligger ungefär fem timmars bilfärd från Calgary, via Rogers Pass. Avståndet från Vancouver är ungefär detsamma. Från Nelson tar det ca 5 timmar till Revelstoke.

    Boende

    Swiss Chalet Motel
    I Revy bor du bra på Swiss Chalet Motel, ett prisvärt och trevligt vandrarhem nära centrum. Dubbelrum från cirka 1 000 kronor natten.
    1101 West Victoria Road
    swisschaletmotel.com

    Sutton Place Hotel
    Om du vill bo precis vid backen kostar det betydligt mer på Sutton Place Hotel men ski in-ski out-läget är grymt och ibland betyder närheten till skidåkningen allt. Dubbelrum från cirka 1 600 kronor natten.
    2950 Camozzi Road
    suttonplace.com/revelstoke

    Mat och dryck

    The Village Idiot Bar & Grill
    The Village Idiot Bar & Grill är Revelstoke’s naturliga mötesplats på kvällarna med god pubmat och bra drag. Missa inte det lokala ölet från Mt Begbie Brewery.
    306 MacKenzie Avenue
    thevillageidiot.ca

    Pam’s Kitchen
    Pam’s Kitchen har en udda mix av indisk och tysk mat. Alla rätter är glutenfria. Här serveras ingen alkolhol, men goda juicer.
    1 Street West
    paramjitskitchen.com

    The Modern Bakeshop and Cafe
    Frukosten eller åtminstone fikat bör intas på The Modern Bakeshop and Cafe, Revelstoke’s bästa kaffeställe.
    212 MacKenzie Avenue
    themodernbakeshopandcafe.com

    Se och göra

    Mica Heli Skiing
    Heliski-branschens Ferrari. Allt deluxe. Boka långt i förväg.
    micaheli.com

  • Tack alla läsare – ni blir fler och fler!

    Tack alla läsare – ni blir fler och fler!

    I en tuff marknad går RES mot strömmen och ökar sitt läsarantal med 11 procent från tidigare år. Det visar en undersökning från Orvesto. Dessutom kommer RES nu att finnas till försäljning i ytterligare 200 butiker runt om i Sverige.  

    – Det är fantastiskt att vi går mot strömmen i en bransch som annars dalar och att ni läsare blir allt fler och fler, säger RES chefredaktör Kajsa Beausang.

    RES fortsätter att öka på alla fronter – print, digitalt, prenumeration och lösnummerförsäljning i butik. 2015 var året då den digitala läsningen tog fart på riktigt. Nu är ni cirka 6 000 unika läsare som läser vårt magasin via vår egna app och aktörer som Readly, Ztory och Magazinos.

    Vi kan inte annat än att känna tacksamhet!

    Så tack till alla ni läsare!

  • Isla Holbox – Den mexikanska barfotaön

    Isla Holbox – Den mexikanska barfotaön

    Isla Holbox är ett paradis för den som vill njuta av total avkoppling och slippa trängsel. Med 30 grader i luften, turkost vatten och ett rikt djurliv är det svårt att inte koppla av här och leva i nuet. Följ med RES till ön där skorna lämnas hemma.

    Text och foto: Natalie Lindholm

    Hotell på Isla Holbox

    Vi har missat bussen som skulle ta oss till den lilla staden Chiquila i sydöstra Mexiko. I stället sitter vi i en taxi som formligen flyger fram på den trasiga vägen genom djungeln. Vinden forsar våldsamt genom de öppna rutorna och regnet piskar mot biltaket. Vår taxichaufför tuggar frenetiskt på sitt tuggummi och trycker gasen i botten. I backspegeln ser vi hur en cyklist snabbt försvinner ur vår åsyn – och luften, ja, den är iskall.

    Dryga timmen senare är vi framme. En handmålad skylt vittnar om att vi kommit rätt, och tillsammans med en handfull andra frusna turister tränger vi ihop oss på en blå båt som ska ta oss till slutdestinationen. Havet stormar. Vågorna slår våldsamt över däck och kallt vatten sipprar in i skarvarna vid fönstret. Blöt tröja klibbar mot ryggen medan båten slåss mot havet. Svart ute och fuktigt inne. Gåshud på armarna och lång lugg som fladdrar i ögonen. Jag smäller huvudet mot fönsterlisten och så blir allt stilla. Vi har kommit fram till Isla Holbox.

    Brygga Holbox

    Kvällen är sen och lägligt nog ligger vårt hotell centralt, bara tio minuters promenadväg från hamnen. Jag och mitt resesällskap, Tommy, tackar nej till golfbilarna som erbjuder skjuts till och från båten och släpar istället våra väskor genom sanden. Bilar är bannlysta på ön. Här tar man sig antingen fram till fots eller med hjälp av mopeder eller golfbilar. Gatorna består av finkornig, mjuk sand och de små hjulen på våra väskor får jobba hårt för att ta sig fram. Luften är fuktig efter regnet och runt omkring oss ligger den lilla staden tyst och mörk. Tack vare en hjälpsam kvinna som bor permanent på ön hittar vi snart hotellet – inklämt mellan en liten mataffär och en butik som säljer allt från kläder och smycken till vackra, handknutna anteckningsböcker och tändsticksaskar.

    En stund senare har vi lämnat av väskorna, bytt om till tjocka torra tröjor och slagit oss ner på en av öns många restauranger. Lite här och var hör vi svenska och vid bordet bredvid skålar ett sällskap blonda kvinnor i överdådiga drinkar. Trots att det nästan är fullsatt i lokalen blir vi snabbt serverade varsin stor portion pasta, inte speciellt mexikanskt, men vi kompenserar det med ett par lokala öl och känner oss hemma. Vår energiska servitör visar sig komma från Colombia men jobbar på Holbox sedan några år tillbaka. Han frågar genast varifrån vi kommer och när vi svarar Sverige slänger han glatt ur sig några snabba fraser på svenska. Under vår tid på ön ska vi också komma att höra honom prata tyska, finska och franska – allt till sina gästers stora förtjusning.

    Några år tillbaka i tiden besöktes Isla Holbox i första hand av turister från Mexikos fastland, men på senare tid har turismen blomstrat och i dag är Holbox ett populärt resmål, kanske framför allt för skandinaver som vill fly vinterkylan. Trots det är turismen aldrig påträngande, hit kommer man inte för att göra av med halva reskassan på shopping eller för att festa dygnet runt. Hit åker man för att varva ner och koppla bort vardagen. För att promenera på kilometerlånga stränder i ensamhet eller för att sola och bada i långgrunt vatten.

    Holbox är verkligen en semesterdröm med sina vita stränder, turkost vatten och pelikaner som solar på fiskebåtar längs bryggan. Vill du ha krattade stränder helt utan sjögräs är det här inte destinationen för dig, men om du uppskattar det rofyllda i att promenera en mil längs strandkanten i ensamhet eller spana efter fåglar och leguaner kommer du inte att bli besviken. Här värnar man öns djurliv och stränderna lämnas därför ofta orörda. 

    Efter den första nattens oväder vaknar vi till en absolut fläckfri himmel. Holbox visar sig från sin allra bästa sida. Det är 30 grader i luften och alla vägar leder till stranden som kantas av vildvuxna palmer. Vi slår oss ner på en av restaurangerna kring torget som serverar frukost och beställer en frukttallrik, pannkakor och varsin smoothie. Portionerna är generösa och frukten färsk. I takt med att vi tuggar i oss maten vaknar staden till liv. Några meter bort har ett grönsaksstånd slagits upp och grannar småpratar medan varor och pengar byter händer.

    En liten, mörk hund kommer förbi och sticker nyfiket fram nosen för att se om vi har något att bjuda på. Snart upptäcker vi att hela ön vimlar av hundar och efter att ha stött på flera tunna och vanskötta djur på fastlandet blir vi glatt överraskade över att få se glada svansar och blanka pälsar vart vi än tittar. En liten pojke kommer ut från en affär en bit bort och vår sällskapshund ger sig genast iväg mot honom. Tillsammans småspringer de längre in bland husen. Precis som alla andra hundar vi stöter på hör den här hemma hos någon.

    Efter frukosten packar vi en kasse med handdukar och vattenflaska och beger oss ner till stranden som inte ligger mer än 30 meter från torget. Här är det nära till allt och det är en speciell känsla att lämna skorna på hotellrummet och strosa barfota. Trots att det är tidigt på året och torde vara högsäsong för turister från Norden får vi ha stranden nästan helt för oss själva. En flock pelikaner har samlats kring en fiskebåt som kommer in med dagens fångst och männen som vittjat näten kastar välvilligt sina rester till fåglarna. Längre bort på stranden ser vi några barer och hotellen som gränsar till vattnet har ställt ut divaner och solstolar till sina gäster. Trots att vi inte pratar spanska har vi lätt för att känna oss hemma här. Ingenstans stöter vi på försäljare eller inkastare, vill vi slå oss ner på en restaurang är vi välkomna, men ingen trugar.

    Med blott 1 500 invånare blir det aldrig trångt och de bofasta på ön tycks leva med, snarare än på turisterna. Här får man känslan av att livet har sin gilla gång året runt vare sig turisterna är här eller ej. Ön Holbox är knappa fem mil lång och en och en halv kilometer bred och en stor del av den består av obebodd träskmark. De flesta av invånarna bor i närheten av det lilla torget, i dekorativt pastellfärgade envåningshus, och arbetar man inte med turism är det fiske som gäller för större delen av dem och det märks verkligen. Så gott som alla restauranger serverar fina skaldjur och nyfångad fisk. Att semestra här som vegetarian är heller inget problem. Riktigt god guacamole och Mexikos nationalrätt Pico de Gallo serveras överallt.

    När vi tröttnat på strandhäng bestämmer vi oss för att ta en promenad genom djungeln. Det är svårt att gå vilse på den långsmala ön och som turist känner du dig helt trygg med att gå vart som helst, när som helst på dygnet. Vi stöter på skyltar som erbjuder ridturer längs stranden och ser en liten flock hästar vila i skuggan under en palm. Överallt solar stora leguaner och här och var hittar vi kungskrabbor som lägger sina ägg i vattenbrynet. Högsäsongen för djurlivet på ön har ännu inte satt fart men på våren kan man se sköldpaddor som kommer för att lägga ägg i sanden och har du tur kan du se en eller annan flamingo. Djurlivet här är ständigt närvarande och nästan en anledning i sig att resa hit. En av Holbox mest kända attraktioner är de stora valhajarna som håller till utanför ön mellan maj och september och flera företag erbjuder båtturer, både från ön och från fastlandet, där turister kan se och även simma med de enorma djuren. Holbox långsmala form gör att den liknar formen av just en valhaj och på husväggar lite varstans i staden finns målningar av ön som gjorts om att likna den så populära havsvarelsen.

    Vi går säkert en mil in i djungeln innan vi vänder och börjar gå i vattenbrynet. Vattnet är långgrunt och på ett ställe får vi vada över ett vattendrag för att komma vidare. Under en flera timmar lång promenad stöter vi inte på mer än en handfull människor och vi inbillar oss stundtals att vi är de enda levande på ön. Dagarna rullar på i maklig takt, en simtur och några timmar på stranden med en bra bok följt av en promenad i djungeln. Fantastisk solnedgång vid bryggan och sena drinkar i en hängmatta vid havets kant. Här är det lätt att glömma bort tid och rum. Det mesta på ön är verkligen bildskönt och kameran går varm. Vi behöver aldrig trängas och att ta sig hit är enkelt, om man håller reda på att bussen från Cancún bara går fram till mitten på dagen och inte gör som vi och missar den. I det fallet finns det taxi som kör hela vägen för en relativt saftig summa. Efter en tre timmar lång bussfärd och en kort båttur är man här. På ön är det relativt lätt att klara sig på engelska även om det inte skadar att lära sig några enkla fraser på spanska innan man åker hit.

    Efter nio dagar på ön har det blivit dags att åka vidare och barfotafötter tvingas ner i skor som plötsligt känns ovana att gå i. Holbox har, med sitt lugn, varit precis det andningshål vi letade efter. Vackert, rofyllt och inspirerande.

    FAKTA ISLA HOLBOX

    Mat och dryck

    Viva Zapata…
    …är, med rätta, en av öns mest populära restauranger och ligger bara några meter från torget. De är mest kända för sina färska skaldjur och kolgrill som går varm hela kvällen, men serverar också en bred kvällsmeny med bland annat pasta. Genuint trevlig och glad personal som pratar bra engelska.
    Ave Damero, mellan Calle Tiburon Ballena och Calle Esmedrigal.

    La Isla del Colibri
    Bra frukostställe. Kliv in i det rosa huset precis vid torget och välkomnas av ett turkosblått inre med färgglada dekorationer vart du än tittar, eller sitt utanför och sippa på en juice medan du ser Holbox vakna till liv. Frukost med stora smoothies på färsk frukt, pannkakor, ägg, frukttallrikar och mycket mer. Ligger i sydvästra hörnet av det lilla torget mitt i stan, går inte att missa!

    La Palapa
    Hotell och restaurang på stranden. Här sitter du med tårna i sanden och en fantastisk utsikt över vattnet. Köket ordnar temakvällar som annonseras på en svart tavla nere på stranden samma dag. Vi serverades bland annat många fina smårätter här under tapas-kvällen. Trevlig personal som gärna gör det där lilla extra.
    Avenida Morelos 231
    hotellapalapa.com

    BOENDE

    Att hitta boende på Holbox är inte speciellt svårt. Hotellen är relativt många och de flesta håller bra standard. En del hotell ligger inne i staden och promenaden ner till vattnet är inte mer än några meter, men för den som verkligen vill koppla av kan det vara värt att välja ett hotell på stranden och få tillgång till solstolar och parasoll på köpet.

    Holbox Apartments
    För dig som vill bo i egen lägenhet på en lugn del av stranden. En kort promenad in till torget men vad gör väl det när promenaden går i vattenbrynet. Från cirka 900 kronor natten.
    Avenida Pedro Joaquin Coldwell 126
    Lediga rum & priser

    Hotel Villas Flamingos
    Ett hotell som visserligen ligger en bit ifrån centrum men väger upp för det med egen strand, pool, restaurang och bar. Passar för den som mest vill ligga på stranden och koppla av. Dubbelrum från cirka 1 000 kronor natten.
    Calle Paseo Kuka s/n, Playa Norte Holbox
    Lediga rum & priser

    Holbox Dream Beach
    Ett lyxigt hotell som ligger precis på stranden med fräscha rum och två pooler för den som vill slippa gå tjugo meter ner till vattnet. Privat strand med sköna divaner och solstolar.
    Zona de Playa
    xperiencehotelsresorts.com

    Hotel Casa Lupita
    Ett prisvänligt hotell som ligger precis vid torget. Nära till allt och rena tysta rum. Rummen på marknivå saknar dock fönster så boka ett rum högre upp i hotellet! Hotellet har ingen egen restaurang men det är inte många meter till närmsta matställe.
    Ligger precis vid torget (några få meter från La Isla del Colibri).

    Lediga rum & priser

    Se och göra

    Refugio Holbox
    Sedan sex år tillbaka driver Morelia Montes ett litet räddningscenter för alla slags djur i sitt eget hem på ön. Besök henne och träffa hundar, katter, pelikaner och tama tvättbjörnar och passa på att lägga en slant i donationslådan. Refugio Holbox har ingen adress, men är välkänt på ön. Fråga vem som helst så får du som turist en enkel vägbeskrivning till centret.
    facebook.com/RefugioHolbox

    Simma med valhajar
    Från maj till september simmar grupper med stora valhajar utanför ön. Flera olika företag anordnar båtturer där turister får fotografera, och simma bland, valhajarna. Turerna går dels hela vägen från Playa del Carmen men också direkt från Holbox. En bra guide ser till att störa djuren så lite som möjligt och ni simmar två och två. En annorlunda upplevelse att få se de stora djuren på nära håll i sin naturliga miljö.
    holboxwhalesharktours.com

    Bada i en naturlig pool
    För den som vill röra på sig erbjuds dagsutflykter både till andra öar och till fastlandet. Ta en tur till Yalahau Cenote, njut av vacker djungel och hoppa från klippavsatser rakt ner i en turkos pool.
    en-holbox.com/yalahau

    Långpromenad längs stranden
    Det kan låta simpelt men ger en fantastisk naturupplevelse. Ta med picknick och stanna till för ett dopp här och där. Djungeln är väl värd att utforska men finast promenad får du om du följer strandkanten och gör små avstickare inåt land. Spana efter kungskrabbor, leguaner och flamingos. Den som inte vill promenera kan hyra golfbil för en liten peng och ta sig runt ön i behagliga 10 km/h.

  • Nytt nummer av RES i butik nu

    Nytt nummer av RES i butik nu

    I nya numret av RES skriver redaktör Hanna Anfelter om hennes favoritstad Paris och tipsar om stadens bästa adresser. RES utsända Julia Grufving har besökt Las Vegas och upptäckt staden som aldrig sover.

    Även Sydafrika, Bahamas och Skottland är i fokus. Dröm dig bort till Bahamas med sina 700 öar av turkostblått vatten och kritvita stränder. Följ med på en resa till Kaphalvön som berättar om ett kontrasternas land där god mat och dryck och fantastisk natur står i fokus men som dessvärre också präglas av stora orättvisor.  Vi tipsar även om Skottlands fantastiska golfbanor och landskap. Det och mycket mer. Trevlig (läs)resa!

    Finns i butik nu.

    Köp den i butik eller direkt på: pressbyrån.se

    I nya numret hittar du bland annat:

    Paris: Cityguide av Hanna Anfelter med bilder av Elinor Wermeling. Tips till stadens hetaste adresser.

    Bahamas: Linus Chen Magnusson har besökt öriket Bahamas och bjuder in till en resa med slappa dagar och sensuella rytmer.

    Las Vegas: Julia Grufving har letat fram adresserna till staden med många namn:s måsten.

    Sydafrika: Hanna Anfelter skriver om hållbart resande och berättar om ett land som är fantastiskt på många sätt – men som också präglas av orättvisor och fattigdom.

    Skottland: Skribenten och golfaren Johan Dahlqvist har besökt golfens hemland och tipsar om Skottlands bästa golfbanor.

    Världens 51 bästa hotell: RES hotellexpert Johan Lindskog har sållat och ratat i jakten på världens främsta hotell.

    Världens mat: Staffan Heimerson berättar om Alain Ducasses framgångssaga och vi får också ett recept på klassisk oxkind.

    Big five: Senaste tipsen från London, Berlin, Amsterdam, Los Angeles och New York.

    Bäst i världen: En av Sveriges främsta skådespelare, Michael Nyqvist tipsar om sina favoriter världen över.

     

     

     

     

  • 6 annorlunda sportlovsresor

    6 annorlunda sportlovsresor

    Har du tröttnat på slalombacken? Eller ledsnat på liftköerna? Här är sex destinationer som erbjuder annorlunda aktiviteter för sportlovsresan.

    Att aktiva semestrar står högt i kurs hos oss svenskar har väl ingen missat. Oavsett årstid vill vi röra på oss och utvecklingen går mot annorlunda, mer extrema aktiviteter. Det tror åtminstone bokningssajten Momondo, baserat på en egen studie.
    – I vår årliga undersökning ser vi att svenskarnas intresse för aktiva semestrar ökar. Det kommer säkert bidra till att fler svenskar testar på nya spännande aktiviteter under sportlovet, utöver att vistas i pisterna, säger Line Schjelde, Momondos pr-ansvarige i Sverige.

    Momondo har tagit fasta på sin profetia och listat sex sportlovsaktiviteter och destinationer som sticker ut bland de ”vanliga” skidresorna. Kanske faller någon eller några av dem dig i smaken.

    Vindsurfa på snö i Serre Chevalier

    Kiteskiing, snowkiting eller skikiting. Kärt barn har många namn och kärt börjar det verkligen bli att vindsurfa på snowboard eller skidor. I Serre Chevalier går detta alldeles utmärkt och i januari avgjordes tävlingen Snowkite Masters i just den franska alporten.

    Hotell i Serre Chevalier

    Skibiking i Colorado

    Cykla i snö kan låta som en ovanligt korkad idé, men med skidor under däcken går det hela förstås lättare. I skidorten Purgatory i sydvästra Colorado är man kända för just denna specialitet och för den som känner sig kallad, men inte säker på sina färdigheter erbjuds lektioner.

    Hotell i Puragatory

    Isklättring i Chile

    Inget för den höjdrädde naturligtvis, men för andra, mer modiga, väntar en bokstavlig höjdare i chilenska Anderna. All utrustning du behöver tillhandahålls förstås av arrangörerna bakom isklättringskurserna och för att nå till bergen flyger du lämpligast till huvudstaden Santiago och utgår därifrån.

    Hundspann i Alaska

    Alaskas vidsträckta landskap är inget man upptäcker med hjälp av apostlahästarna. Att göra det bakom en hundspann går däremot desto fortare. Turer går att boka i olika längder, allt från ett par timmar till flera dagar.

    Hotell i Alaska

    Snöbollskrig i Japan

    På den japanska ön Hokkaido har skolgårdsklassikern snöbollskrig blivit till blodigt allvar. Yukigassen kallas sporten där borta och varje avgörs ett världsmästerskap på norra Hokkaido. Vintersporter, även av mer traditionella slag, är populära på ön sedan länge. Bland annat hölls vinter-OS 1972 i Hokkaidos största stad Sapporo.

    Hotell i Hokkaido

    Snöyoga i Alperna

    Högt tempo och äventyrliga aktiviteter har varit en röd tråd listan igenom, men i dess ände väntar en mer avkopplande verksamhet. Snöyoga är precis vad det låter och en trend som breder ut sig i Alperna. Där finns förstås också gott om möjlighet att sköta yoga inomhus innan eller efter skidåkningen.