Blog

Vintersemestern är sommarsemesterns stygga och pigga kusin. Vintersemestern nöjer sig inte med att ligga och vändsteka på en strand. Nej, vintersemestern kräver lite mer av resenären. Det handlar om hisnande skidåkning – heliski, utmattande bestigningar– alpin turåkning samt seriöst raj-raj – afterski.

Text: Niclas Sjögren

Helikopterskidåkning
Hela upplägget andas givetvis jet set, dollar och life in the fast lane. Och visst, heliski är inte för alla. Men det hör till allmänbildningen om du vill kalla dig skidåkare. Flera lodger i Kanada har världsrykte (speciellt de i British Columbia som har varit med och påverkat utvecklingen ända från dag ett). Nämn Revelstoke och halva skidvärlden får något fuktigt i ögonvrån. Men även på hemmaplan finns heliski i världsklass. Till exempel företaget Udda Äventyr som kör ett fantastiskt arrangemang i området kring Kvikkjokk några veckor sent varje säsong. Precis intill Sarek kan du njuta av att göra förstanedfarter medan en gourmetkock förbereder en trerättersmiddag hemma på lodgen. Är du ute efter det största äventyret ska du dock vända blicken österut. Den auktoriserade bergsguiden Jossi Lindblom har varit med och dragit i gång en tur på Kamtjatka som är bland det vildaste du kan uppleva.

Alpin turåkning
På engelska pratar man om “earn your turns”, ungefär “gör rätt för dina svängar”. Vi pratar om ski touring på engelska, ski de randonnée på franska eller alpin turåkning på ren svenska. Företeelsen att vandra upp på bergstoppar och åka nerför på skidor har, i sin moderna form, sitt ursprung i alperna. Exempelvis turen mellan Alpernas två huvudstäder Chamonix och Zermatt, La haute route, är en klassiker som genomfördes första gången redan 1911. I dag går man på topptur över hela den civiliserade världen. Nordamerika, Japan, Chile, Alperna och Sverige. Men vill man åt den allra snyggaste och mest dramatiska naturen ska man bege sig till Norge. Lyngsalperna har några av de högsta fallhöjderna, men trevligast är att bo på en segelbåt i Lofotenarkipelagen och kombinera segling, torskfiske och skidbestigning. Det är en ganska speciell känsla att gå från havsnivå till topp och sen åka skidor ner till havet igen.

Afterski
Engelsmännen säger som fransmännen, après ski. Österrikarna nöjer sig ofta med att sjunga och skåla – man säger prost eller zum Wohle, medan vi i Sverige tar det mer på allvar och verkligen firar afterski. Och något förvånande kanske, är det faktiskt Sverige som har lagt grunden till det mest seriösa firandet på många skidorter världen över. Som vi känner företeelsen började den bland annat i Riksgränsen på 1960-talet, men redan på 1930-talet drack man bland annat cognac för att eftersläcka dagar på skidor i svenska fjällen. I dag är svenskar kanske bäst i världen på att festa in kvällen efter en dag på skidor. Afterski i Riksgränsen i midnattssol eller pjäxdans på Verandan i Åre bör testas. Traditionen har vårdats väl även i Österrike medan fransmän och italienare har varit lite försiktigare. Men visst hittar du grym après ski i Alperna också. Som exempelvis på anrika Hennu Stall i alpmetroplen Zermatt i Schweiz.

En minst sagt minnesvärd upplevelse i hjärtat av Frankrike, där har ni min allra första båtsemester. Låter det fantastiskt? Det var det. Och tro det eller ej, varken licens eller erfarenhet behövdes. Läs om mina små (och roliga) hinder på vägen och vad som gjorde båtturen så speciell.

DENNA ARTIKEL ÄR EN ANNONS FRÅN LE BOAT

Det var min första båtsemester med Le Boat. Fem dagar i Frankrike, vad kunde egentligen vara bättre? Men lite nervös var jag allt. Var min franska verkligen tillräckligt bra? Att kalla den grundläggande vore smickrande för mig.

Till slut bestämde jag mig ändå för att den fick duga. Inte bra, men tillräcklig för att bege mig iväg till Bourgogne, 20 mil söder om Paris, själva hjärtat av Frankrike. På vägen dit var det dock inte språket som min stora farhåga utan mina bristfälliga, för att inte säga obefintliga, båtkunskaper. Jag skulle alltså ut på en båtsemester, men hur fungerade det? Finns det elektricitet ombord? Hur styr man egentligen? Jag hade ingen aning. Jag visste inte ens om det skulle gå att sova på natten medan båten rörde sig framåt.

När jag väl såg båten för första gången hade jag dock bara en fråga i huvudet. En som jag inte hade tänkt på tidigare. Varför var gången runtom båten så smal? Jag tog det säkra före det osäkra med min stora resväska och steg ombord via soldäcket, den snäva sidopassagen fick vänta.

Väl ombord blev jag positivt överraskad. Såväl allrummet som köket var betydligt större än de verkade på bilderna jag hade sett innan. Jag kände mig som hemma direkt och började installera mig i min hytt ombord på Magnifique – mitt hem under de kommande dagarna. Elektricitet hade vi också, visade det sig, och således kunde vi både ladda våra telefoner och duscha varmt innan avfärden. Batterierna på båten laddades dessutom upp under resans gång.

Snart fick jag också en av mina initiala frågor besvarade – personalen som visade oss båten talade god engelska och tog sig tid för att svara på alla våra frågor. Nu kunde äventyret börja – min allra första båtsemester hade just börjat. Senare visade sig att min dåliga franska inte var något problem någon annanstans heller. Det gick alldeles utmärkt att kommunicera överallt, antingen på engelska eller med hjälp av gester och teckenspråk. På så vis fick jag till exempel en hel del goda råd av slussvakterna längs med vägen.

Jag stack jag ut huvudet genom fönsterluckan för att titta ut över hamnen vi skulle lämna morgonen därpå. Då hör jag att en av mina vänner ropar på mig. Han behöver hjälp med att bära våra cyklar ombord. Självklart, tänkte jag tills jag mindes den smala gången längs med båtens kant. Den enda väg vi kunde få cyklarna ombord.

Just snyggt, jag som inte hade tänkt att vara den första att ramla i vattnet. Framför allt inte här i hamnen innan vi ens hade börjat åka. Det gick dock vägen, tack och lov. Men jag kände redan i det här skedet att det var stor skillnad på mig och de som hade sjövana i sällskapet.

Morgonen därpå vaknade jag utvilad och redo för att kasta loss. Båten rörde sig knappt under natten, kanske inte så förvånade i och för sig, med tanke på att hamnen var liten och vågorna få. Före avfärd var det dags för att provtur med en ur Le Boat-personalen. Han plockade fram båtnyckeln, tittade upp mot oss och sa ”nu behöver jag en kapten”. Vi andra bytte nervösa blickar med varandra. Ingen ville vara först. Ingen ville skämma ut sig.

Det blev förstås jag som fick börja. Nåväl, tänkte jag, om jag tar det hela väldigt långsamt borde inget kunna hända. Men utan styrfart går det inte att – styra. Därför höjde vår ”körlärare” farten, men tillade också: ”Vi är ingen speedboat”. Jag följde hans instruktioner och snart släppte min blyghet. I stället började verkligen att se fram emot vår kommande resa.

Så kom vi till den första slussen. Och jag mindes lärarens varje ord. ”Tänk på strömmarna, sakta ned farten, styr rakt.” ”Hur stor är båten – och hur stor är slussen?”

Det gick nästan överraskande bra. Mycket tack vare att jag tog hjälp av propellern (även om erfarna båtförare säkert skrattar åt det). När vi väl var är igenom kände jag glad – och stolt. Det första hindret var passerat.

De kommande dagarna blev båtkörningen nästan rutinmässig. Rutinmässigt, men samtidigt rolig. Samtliga var rörande överens om att det bästa var att styra från soldäcket där utsikten var som bäst. De få gånger det regnade lätt var det dock frestande att ratta båten inomhus, men kort sagt: det var roligare ute i det fria, särskilt med det vackra landskapet runt omkring oss. Snart slutade också den smala båtgången att vara ett problem för mig. Tvärtom kunde jag röra mig där som om det hade varit iland.

Efter min första båtsemester kan jag lugnt säga att det inte fanns någon anledningen till att oroa sig på förhand. Att styra båten var enkelt och roligt och baspersonalen förklarade allt in i minsta detalj. Det finns ingen anledning att planera särskilt mycket i förväg, det går ändå inte som du har föreställt dig innan. Så tänk inte för mycket på det innan du åker, lämna i stället sinnet öppet för det oväntade och de nya upplevelser som du kommer att stöta på längs med vägen. Försöker du kryssa med en exakt färdplan tappar du snart den avslappnade effekten som en båtsemester innebär.

För ett första intryck av hur det är att kryssa sig igenom regionen Bourgogne, kolla in det här klippet.

Då återstår bara för mig att önska dig en underbar första båtsemester, precis som jag hade!

Om du vill läsa mer om Le Boat, besök oss på leboat.se eller kontakta oss via telefon: + 49 (0) 6101/55791481

Nyfiken på vår nya broschyr för 2016? Den beställer du här.
 

Mexiko står i blickfånget i årets sista nummer av RES. Vi tar dig med till barfotaön Isla Holbox, till den drömska backpackerstaden San Cristobal och bjuder på de bästa adresserna i Mexico Citys hipsterkvarter Colonia Roma. Numret finns i butik från och med tisdagen den 8 december.

I årets sista RES-nummer får ni följa med till Mexiko – till en undanskymd paradisö, en stad som fler borde stanna längre i samt till restauranger och barer i livliga Mexico City. Dessutom bjuder vi på tre gånger Asien – Bali, Maldiverna och Abu Dhabi – och en skidresa till Kanada. Här följer ett axplock av innehållet.

Isla Holbox
På den lilla barfotaön utanför Cancún väntar vita stränder, turkosblått vatten och ett rikt djurliv. Helt enkelt den optimala platsen för total avkoppling.

San Cristobal de las Casas
Molnens drömska stad är mest känd som en mötesplats för backpackers på väg därifrån. Men här finns också ett eget stadsliv och en rik historia.

Mexico City
I hipsterkvarteret Colonio Roma kryllar det av restauranger, barer och butiker. Vi har letat fram de bästa adresserna.

Abu Dhabi
Följ med till Qasr al Sarab, ett magiskt sandslott några mil utanför Förenade Arabemiratens huvudstad Abu Dhabi. Prisbelönte fotografen och skribenten Roger Borgelid är er ciceron.

Bali
På sinnenas ö finns det allt plats för konst, dans, traditioner och kultur. Vi tog rygg på turister med yoga och kroppsrensning i blick.

Maldiverna
Drömmarnas semsterdestination kombinerar sol, sand och hav med god mat och suverän service.

London
Tre platser, tre upplevelser. Chefredaktör Kajsa Beausang checkar in på tre fantastiska hotell i London.

Kootenay
Djupt inne i kanadensiska British Columbia hittar vi landets bästa skidåkning.

Big Five
Senaste tipsen till London, Paris, Barcelona, Los Angeles och New York

Alex & Sigge
Podcastduon delar med sig av sina resefavoriter.

Köp numret online hos Pressbyrån här.

Nu har startskottet gått för årets största seglingstävling över Atlanten. Mer än 200 båtar lättar har lättat ankar från Gran Canaria för att segla till det karibiska öriket Saint Lucia och från en av dem kan ni följa livet ombord här på RES.se. I Fredrik Olsson och Mattias Edbergs blogg läser du allt om hur det egentligen är att ta sig över Atlanten i en segelbåt.

Årets upplaga Atlantic Rally for Cruises är nu i gång och i Atlant(b)loggen här på RES.se får du hela tiden senaste nytt från livet på havet. Vi ringde upp skepparen Fredrik Olsson före avfärden för att höra efter hur det stod till med båten More 55 och dess besättning:

– Jo då, det är bara fint. Vi ska alltså delta i en tävling som heter Atlantic Rally for Cruises med start i Las Palmas på Gran Canaria och målgång på Saint Lucia. Startskottet går den 22 november och dessförinnan ska vi färdigställa det sista med båten nere i Kroatien. Därifrån provseglar vi sedan genom Medelhavet och ut till Gran Canaria. Båten vi seglar med är helt nybyggd och vi kommer att ha med oss folk ombord som vill prova på att göra en annorlunda resa. Ett äventyr, helt enkelt.

Du var med i tävlingen i fjol också. Hur är det egentligen att segla över Atlanten och vad ska man tänka på?
– Det är svårt att ha någon egentlig uppfattning innan man har gjort det, men det gick ändå lite hand i hand med mina förväntningar. Det svåraste är att hitta den bästa vägen, men det är mycket annat som ska stämma också med vakter och vilka som ska vara på däck vid vilka tider. Mycket planering. Vissa i tävlingen seglar över med endast två personer, men då kommer man att bli väldigt utsliten. Jag tror att sex stycken är ett bra antal och väl där ute gäller det att vara ordentligt förberedd. Där och då kan du inte göra så mycket åt situationerna som uppstår, det gäller att ha skaffat sig både hängslen och livrem. Bunkra upp med mat och vatten och se till att ha goda kommunikationsmöjligheter så att man kan hålla koll på väder och vind.

Vad kommer man att få läsa om i bloggen?
– Det dagliga livet ombord och hur resan går. Personerna i besättningen har olika erfarenhet och alla ombord får ge sin syn på det hela och vara öppna med hur resan fungerar för dem.

HÄR hittar du bloggen.