Blog

  • Oaxaca – så hippiechict!

    Oaxaca – så hippiechict!

    Hotell i Oaxaca

    Det fräcka resmålet Oaxaca ligger vid Mexikos södra bukt har sedan länge varit en känd plats för världsresenärer med koll på det senaste. Hit lockas både globetrotters och surfare. Det kan tyckas krångligt att ta sig hit både från Europa och USA och kanske är det därför platsen inte kryllar av turister. Tar du dig hit märker du snart att resan är mödan värd.

    I den södra kröken av Mexiko, längs kusten nästan ända framme vid Guatemala, ligger landets coolaste stat – Oaxaca. Det är lika läckert som det är svårt att uttala. Området har länge varit en väl förborgad hemlighet och ett resmål som det viskats om i all förtrolighet bland en grupp världsresenärer och lyxhippies som var bland de första att turista på platsen. Rika, snygga, dekadenta nomader med koll på det senaste, men som inte lyfter många fingrar för att göra något annat än att resa och att njuta. ”You call some place paradise, kiss it goodbye” sjöng Eeagles. Oaxacas rykte som ett fantastiskt resmål har sedan länge sipprat ut, men än så länge har inte de stora horderna av turister hittat hit och tagit över. Ja, förutom kategori resenärer – surfarna. Vågorna och väderförhållanden här är perfekta för vågsporten. Kanske är det tack vare dess läge som vanliga turister inte har anstormat stränderna, Oaxaca ligger inte optimalt till för trasport vare sig från USA eller Europa. Men tar du dig hit kommer du inse att målet uppväger resan.

     

     

    Puerto Escondido är en liten, pittoresk fiskeby i Oaxaca som har blivit populär bland besökare. Här hittar du det bohochica lilla boutiquehotellet Hotel Escondido som består av 16 bungalower på cirka 40 kvadratmeter vid stranden. Som om havet inte vore nog, så har hotellet även en 50 meter lång pool, som ligger på stranden längs med havet. Du kan alltså simma med havet som närmsta granne – utan att vara i havet. En onödig finess kan tyckas, men snyggt är det. Hotellet har en enkel restaurang som serverar glada fiskar som i princip hoppat upp på strandgrillen på eget bevåg. Kommer du utan surfbräda, eller är sugen på vilken annan vattensport som helst, så arrangerar hotellet gärna detta åt dig. Hotellet är medlem i designhotels.com.

    Bungalow för två personer från 1 200 kr/natt.

    Lediga rum & priser Hotel Escondido 

  • Vart är vi på väg?

    Vart är vi på väg?

    Ladda upp med RES inför kvällens På spåret-final. Sex ledtrådar söker varsitt resmål.

    I kväll går årets final i På spåret av stapeln, men redan nu är det hög tid att lägga handen på nödbromsen. Vi har knåpat ihop sex tiopoängare som leder till varsitt resmål och den som inkommer med flest rätta lösningar vinner ett fint pris. Svaren mejlas till tavling@res.se

    Då så: Vart är vi på väg?

    1. Vi reser triumferande mot explosiv stad där fem rugbypoäng alltid avslutar. Världens mest berömda barrunda till häst ägde rum här på vårt resmål för nästan tusen år sedan.

    2. Resan går mot både då- och nuvarande etta i nydelat land som numera bara är trea på kontinenten. Framme på vårt resmål möts vitt och blått vatten och en atlas är alltid till inledande hjälp.

    3. Vi reser i österlandet och dubbla tvåor tar oss söderut från Peking mot stad där milanesisk baron föddes och växte upp. ”Utsåg krigsgudens bukt” – där har du vårt grytiga resmål i ett valnötsskal.

    4. I miljövänlig fågels guldbelagda spår färdas vi genom långtifrån lönnlöst land. Här på vårt initialt kyliga och tidigare ringmärkta resmål behöver man ha två c på bröstet för att vara kapten.

    5. Färden går längs silkeslen led mot huvudstad i land där militär trupp ständigt återkommer. Vårt visionära resmål har en givmild början, en rutinerad avslutning och ligger skyddat av biblisk höjd.

    6. Vi färdas genom trespråkig bygd från ettans kål till tvåans betydligt dyrare kol. På vårt maritimt kommersiella resmål står potentiell hönsuppmaning hela tiden i centrum.

  • Bangkoks bästa takbarer

    Bangkoks bästa takbarer

    Bangkok är världens bästa stad när det kommer till att unna sig det lilla extra utan att ruinera sig på kuppen. Urvalet är enormt, men tiden ofta knapp, så vi har sållat agnarna från vetet åt dig och kvalitetssäkrat följande guldkorn – några välkända, andra dolda pärlor.

    Text: Kajsa Beausang

     

     

    Hemtrevlig stjärnkrog

    Issaya Siamese Club

    Vad: Köksmästaren och restaurangens grundare Ian Kittichai är en thailändsk framgångssaga. Han började sin kulinariska resa genom att skjuta sin pappas matvagn på gatorna som barn, kom sedan, via stipendium, in på en matlagningsskola, fick praktik på en av Australiens bättre restauranger och därefter gick karriären spikrakt framåt och uppåt. I dag är Kittichai den förste thailändske kocken att styra över ett 5-stjärnigt kök och syns regelbundet i tv-showen Iron Chef som sänds i över 70 länder. Han har restauranger över hela världen. Issaya Siamese Club ligger i Sukhumvit-området i en historisk byggnad och är rankad på plats 31 på listan över Asiens bästa restauranger.

    Passar: Alla – för alla tillfällen. Sitt ute på den lummiga verandan till denna söta variant av Villa Villekulla, i något av de mindre rummen på den vardagsrumslika övervåningen eller i den härliga, öppna planlösningen på bottenplanet.

    Varför: För att smakerna är superba, maten tillagad med kärlek och lokalen hemtrevlig – till skillnad mot många gigantiska och ultramoderna palats som annars är så typiska för Bangkok – och för att ägaren Ian själv står vid grytorna så ofta han kan.

    4 Soi Sri Aksorn, Chua Ploeng Road

    issaya.com

     

     

    Asiens bästa restaurang

    Nahm

    Vad: Nahm ligger i bottenplanet på hotell Metropolitan och är utnämnd till Asiens bästa restaurang. Bara det gör Nahm till en given gourmandmagnet, och många är finsmakarna som kommit för att njuta av när den australiske kökschefen David Thompson trollar fram autentiska, thailändska konstverk på tallrikarna. Dinera i den stramt inredda matsalen eller på den något mer avslappnade utomhusdelen av restaurangen med utsikt över poolen.

    Passar: Finsmakare, businessällskap, vuxengänget eller en elegant parmiddag.

    Varför: För att trots den fina utmärkelsen håller restaurangen tämligen överkomliga priser, med tanke på vad man får för pengarna. Och för att det är en upplevelse att äta på restaurang som spelar i den här ligan – och givetvis för att kunna skryta om det i efterhand.

    27 S Sathorn Road, Thung Maha Mek, Sathon

    comohotels.com

    clientservices.vfmii.com

     

     

    Mysigt, vällagat och hemligt

    Bo.lan

    Vad: Den här dolda pärlan i Sukhumvitområdet hittar du bara om du vet var du ska leta. Bakom ett högt plank finner du en grönskande trädgård med buskage, fågelbad, stigar och i en mysig träbyggnad ligger själva restaurangen. Namnet Bo.lan är en ordlek formad av ägarnas namn – Duangporn ”Bo” Songvisava och Dylan Jones, och duons har ett gemensamt motto som säger att den bästa thailändska restaurangen ska ligga i just Thailand. Man använder sig i princip uteslutande av närodlade råvaror och samarbetar i första hand med lokala bönder och råvaruproducenter. Bo.lan försöker ständigt minska sin miljöpåverkan och har som målsättning att släppa ut noll koldioxid år 2018. Menyn ändras ständigt efter säsong och råvarutillgång.

    Passar: Allt från stora familjemiddagar till intima dejter. Det finns många vrår i och krypin i restaurangen.

    Varför: Kocken Duangporn Songivsava har en egen tv-show, Eat Am Are, på thailändska kanalen Thai PBS och har dessutom blivit utnämnd till Asiens bästa kvinnliga kock. Även om du inte behöver – passa på att uppsöka toaletterna som ligger i en egen byggnad i trädgården. Tvättrummen är så sött inredda.

    24 Soi Sukhumvit 53, Klong Toey Nua, Wattana

    theworlds50best.com

     

     

    Klassiker på hög höjd

    Vertigo/Moon Bar

    Vad: Det finns gott om takbarer i Bangkok men Vertigo/Moon Bar måste räknas till klassikerna. Hela taket på hotell Banyan Tree står till ditt förfogande och här kan du både äta middag i Vertigo-restaurangen under bar himmel eller bara njuta av en drink i Moon Bar.

    Passar: Eftersom det här är ett av Bangkoks mest välkända tak kommer du att få trängas med många andra turister och du kommer inte direkt att känna dig som en av få utvalda som hittat hit, men det gör ingenting. Här hittar du ett mycket blandat klientel, även om Banyan Tree är en exklusiv hotellkedja som gärna ser att man klär upp sig inför ett besök. Priserna är höga för att vara i Bangkok, men det är vad man kan förvänta sig av ett 5-stjärnigt hotell.

    Varför: För att det är en klassiker och ett måste att bocka av under ditt Bangkokbesök. Utsikten är givetvis magnifik och du kommer garanterat att få en riktig lajkraket på Instagramkontot.

    21/100 Banyan Tree Hotel, South Sathon Road, Sathon

    banyantree.com

     

     

    Senaste takbaren

    Park Society

    Vad: Park Society är ett av Bangkoks nyaste tillskott på takbarshimlen och med tanke på den mördande konkurrensen hade vi inga höga förväntningar när vi tog hissen upp genom det hippa hotellet. Men faktum är att man faktiskt har lyckats skapa något nytt och fräscht här. Utomhusterrassen ligger i två våningar och är egentligen inte direkt på taket, utan klättrar snarare på sidan av byggnaden. Sittmodulerna går att pussla ihop efter ditt sällskaps storlek. Här finns ingen matservering i vanlig bemärkelse, men små, tapasliknande rätter kan beställas från barmenyn.

    Passar: Här samlas ett urbant, hippt klientel och den ganska höga, housemusiken attraherar snarare en ung publik än en mognare skara.

    Varför: Ett perfekt vattenhål för en fördrink. Hotellet i sig har på kort tid blivit en favorit bland kändisar som du har stor chans att få dela hiss med. Under vårt besök bodde ett för oss okänt, men av storleken på den skrikande hordens unga fans utanför lobbyn att döma, populärt sydkoreanskt pojkband på hotellet.

    2 North Sathorn Road, Bangrak

    sofitel-so-bangkok.com

     

     

    Unna dig ompyssling

    Oasis Spa

    Vad: Oasis Spa hamnar i topp i min spa-bok, det är så här jag vill att ett spa ska kännas och se ut! Här är alla vibbar av högteknologiskt läkarinstitut och rymdkapsellika lokaler totalt frånvarande. I stället finner man en vacker, thailändsk byggnad i en lika vacker och harmonisk trädgård. Behandlingsrummen är omsorgsfullt och mysigt inredda, vattenfallsduschen och badrummen har bar himmel och ligger utan insyn utanför behandlingsrummet. Personalen är extremt kunnig och behandlingarna genomtänkta.

    Passar: Alla. Boka in en massage direkt efter din långa flygresa och låt proffsen ta hand om dina stela lemmar som suttit still alldeles för länge.

    Varför: Det finns gott om spa-anläggningar och massagesalonger i Bangkok, men här behöver du inte vara orolig för att massören som knäcker din nacke vet vad han eller hon sysslar med eller ej.

    64 Soi Swaddee, Sukhumvit 31, Wattana

    oasisspa.net

     

     

    Matlagningskurs deluxe

    Issaya Cooking Studio

    Vad: Stjärnkocken Ian Kittichai har tillsammans med sina kompetenta kollegor öppnat Thailands förmodligen snyggaste matlagningsskola för glada entusiaster. Till och med jag som är en analfabet i köket lyckades med läckerheter värdiga en restaurang. Ja, faktum är att flera av rätterna som Ian lär ut finns på menyn i hans restaurang Issaya Siamese Club.

    Passar: Alla – från köksidioter till finsmakare. Ian lär ut traditionella thailändska rätter med en twist, vilka bör imponera på den alla gourmander, men som ändå ligger på en nivå som alla kan behärska.

    Varför: För att det är roligt och lärorikt och för att det är spännande att få laga mat tillsammans med en riktig stjärnkock. Matlagningsstudion är så förtjusande att den skulle kunna platsa i vilket som helst av alla matlagningsprogram på tv. Studion ligger i bottenvåningen på den sprillans nya lyxgallerian Central Embassy, som är värd ett besök i sig för att begapa alla dyra skyltfönster eller för att göra stora, syndigt härliga hål i plånboken.

    Central Embassy, bottenplan, 1031 Ploenchit Road, Lumpini, Pathumwan

    issayastudio.com

  • Vildmarksresa i Namibia

    Vildmarksresa i Namibia

    Namibia kan tyckas öde och tomt, men är tvärtom fullt av liv. Här är djuren fortfarande i majoritet och landskapet vidunderligt. Hisnande sanddyner, uråldriga berg och vackra lodger. En natur som är som gjord för safaris både till häst, till fots eller i en öppen jeep.

    Text & foto: Jörgen Ulvsgärd

    Hotell i Namibia

     

     

    Vi kommer i full galopp nedför sluttningen och ut på savannens vidsträckta grässlätt. Vid sidan om oss rusar en hjord zebror och lite längre bort flyr en koloni av oryx. Framåtlutad över hästens hals fylls jag av en hisnande känsla av att vara ett med naturen, med det öppna, vidsträckta landskapet. Bättre än så här blir aldrig en safari, tänker jag medan sand och tovor yr omkring mig. Vägvisaren i denna stiglösa värld är en afrikansk cowboy från ett av Namibias stamfolk, herero, och uppvuxen på en hästrygg.

    ­­

    Vi befinner oss i sydvästra Namibia, på gränsen till Namib-Naukluft Nationalpark. Efter en hel dags ritt med utgångspunkt från The Desert Homestead Lodge, har vi ridit genom ökensand, savann, uttorkade flodbäddar och märkliga bergformationer innan vi når kvällens lägerplats i en skreva, omsluten av Tsarisbergen. Det guldgula gräset brinner i det sneda ljuset, skuggorna blir längre och längre medan vi slår upp vårt läger för natten, tänder elden och lagar vår mat. När den afrikanska skymningen börjar sänka sig över savannen går det fort. Tiden mellan dag och natt är försvinnande kort. Hästarna står uppbundna i det bleka månljuset för en välbehövlig vila innan nästa dags ritt tar vid. Då och då bryts tystnaden av några unga zebror som lekfullt tumlar runt och galopperar iväg över den hårda, torra jorden i ett smattrande dån.

    – Jag älskar att få visa upp mitt land och gör det helst från hästryggen, säger Willy Kairua. Här är de vilda djuren fortfarande i majoritet och naturen som den har sett ut i miljoner år.

     

     

    För att vara ett så stort land, dubbelt så stort som Sverige, känns Namibia ödsligt och tomt. Men det är en tomhet som är förförande vacker. Det mesta är öken, vilket är en del av förklaringen till att det bara bor drygt två miljoner människor här, men det finns både stäpp, berg och en havskust. När européerna med dunder och brak kastade sig över den afrikanska kontinenten i slutet av 1800-talet tog tyskarna området mellan Orange-floden och Kunene-floden och deklarerade det som tyskt protektorat. Året var 1884 och namnet blev Tyska Sydvästafrika. Sedan kom Sydafrika och annekterade det efter andra världskriget innan Swapogerillan efter 30 års väpnad kamp befriade landet 1990. Namibia är ett av få länder i Afrika där turisterna kan dricka kranvattnet och där risken att bli magsjuk är liten. Ett tyskt renlighetsarv som gagnar turisterna.

     

     

    Dagen innan har vi bilat från huvudstaden Windhoek 40 mil söderut till Sossusvlei, där vi har klättrat uppför världens högsta sanddyner, vandrat i två dagar på savannen med utgångspunkt från Red Dunes Lodge, gjort ett stopp i den bayerskinspirerade hamnstaden Swakopmund och besökt Walvis bay med sina sälar, delfiner och flamingos innan vi med flyg har tagit oss vidare längs den beryktade skelettkusten, uppkallad efter alla sjöfarare som har lurats av dimman och sandbankerna för att möta döden i detta ogästvänliga landskap. Vi har tagit oss upp mot Damaraland för att besöka nomadstammen, himbafolket. 

    När vi i skymningen flyger in mot byn Kamanjab känner jag mig som en av postflygarna i Antoine de Saint-Exupérys roman, Postflyg syd. ”Det är som att dyka i svart vatten”, skriver han om en nattlandning i den västafrikanska öknen. En oändlig ocean av sand och strävt spinifexgräs. Vid spakarna sitter en man som skulle ha kunnat vara en av dessa postflygare. I över tjugo år har Peter Friede korsat detta ödsliga landskap, startat och landat överallt. Han är som hämtad ur en afrikansk äventyrsroman, med mustasch, senig och solbränd hy, kakifärgade shorts, grova kängor och en pipa hängande i mungipan. Han är den femte generationen tyskättling i Namibia. Hans pappa var översättare åt Eisenhower från tyska till engelska under andra världskriget, men blev senare missionär i Namibia. På vägen in mot himbabyn Kamanjab tvingas han att cirkla flera varv för att upptäcka landningsbanan i det höga gräset.

     

     

    – De kunde ju slå gräset, muttrar Peter i hörlurarna. Om det snor in sig i hjulen kan det fatta eld av friktionen.

    När motorn är avstängd och propellern har stannat berättar han om den vite bushmannen Peter Stark, farmare, lejonjägare och senare en av de viktigaste beskyddarna av det namibiska djurlivet i Okaukuejo- och Etoshaområdet.

    – Jag kan det här landet på mina fem fingrar, sett från ovan, men han känner varje vrå av från marken efter att levt hela sitt liv i bushen.

     

     

    Himbastammen är ett nomadfolk som lever i den äldsta öknen i världen. Det finns en magi, en vishet som bottnar i något uråldrigt. Mottagandet är varmt, men till en början lite reserverat. Utanför en lerhydda sitter en av kvinnorna. Hon heter Uatongota och är insmord med ockra, aska och fett. Huden glänser röd och smälter ihop med den röda jorden. Den röda färgen är inte bara ett skönhetsmedel utan också ett fungerande solskydd, berättar hon. Hennes döttrar är inte gamla nog för att få smörja in sig med ockra. Koderna är nämligen många inom stammen. Med hjälp av antalet fot- och halsringar kan man utläsa hur gamla de är, om de är gifta eller ogifta. Om de har fött barn skvallrar deras midjebälten.

    Getterna och kornas bete har fått styra deras vägar mellan olika boplatser de senaste 600 åren. Det var då som himbafolket drog sig bort till den ogästvänliga, nordvästra delen av Namibia, platsen kallades då Kaokoland. I dag utgör de mindre än en procent av befolkningen men är ändå Namibias ansikte utåt.

    – Vi har alltid klarat oss själva. Vi tror oss veta hur ni västerlänningar lever och det lockar oss inte. De verkar som om ni måste jobba så hårt för att ha råd med alla era saker. Vårt liv är enkelt. För oss är den största rikedomen att ha många barn, säger hon och visar stolt upp sina fem söner och två döttrar.

     

     

    När mörkret faller gör sig himbafolket redo för att sova, men först är det samling runt de öppna eldarna för kvällens mål mat som männen har släpat hem efter dagens jakt. En av kvinnorna räcker mig ett armband i mässing som hon vill att jag ska ta med mig hem. Det nedsmälta mässingföremålet visar sig vara en handfast symbol för befrielsekampen i Namibia. Armbandet är tillverkat av Swapogerillans patronhylsor.

    Nästa dag bär det iväg till Etosha nationalpark. Nu är vi långt från allt och alla, bara djuren och så denna, lilla ensamma lodge ute i ingenstans. Det är detta som räknas som lyx i dag, lyxen av det orörda, här skulle man lätt kunna gömma sig om man hade anledning att fly något.

     

     

    Vi står tysta i gläntan mellan akaciaträdens utsträckta lövverk, omgivna av springbock, antiloper, zebror och giraffer. Lite längre bort trycker en klunga elefanter under ett träd. Med jämna mellanrum dammsuger de med snabeln den röda jorden och blåser den över sig för att svalka blodet i sina väldiga kroppar. En bit längre bort i den gröna gläntan där vi befinner oss står en Landrover parkerad. Guiden ber oss att vara tysta och vrider ner ljudet på den knastrande komradion. Radiokontakten håller han med en av världens mest kända forskare på de afrikanska ökenlejonen, namibiern Philip Stander. Under trettio år har han följt de vilda djuren i den namibiska öknen mellan Kunene och Etosha. Just nu har han sett lejonspår i den fuktiga sanden. Vi sitter tysta och väntar. Den viskande kontakten över komradion förstärker spänningen. Philip, eller Flip, som han kallas av sanfolket, väntar på att lejoninnan ska röra sig från flocken så att han med en bedövningspil får tillfälle att fästa ett halsband med en sändare runt hennes hals. Efter fyra timmar i mörkret ger vi upp, men det gör däremot inte han. Jag ställer frågan över radion vad som driver honom i sitt arbete och varifrån han har fått sitt tålamod.

     

     

    – Ska man hålla på med det här måste man vara utrustad med en stor portion tålamod och mycket tur. Lite galen måste man nog också vara om man ska stå ut med att ensam leva sitt liv i en Landrover ute i den stekheta, namibiska öknen året runt, säger Flip. Afrikas vilda djur är min passion, jag brinner för att rädda dem för framtiden och den största kärleken hyser jag för de namibiska lejonen. Att följa deras rörelser för att försöka förstå hur dessa djur kan överleva i ett så extremt klimat är värt alla mina uppoffringar.

    Tiden är knapp. Snart finns inga ökenlejon kvar, säger han innan rösten försvinner i radioskugga.

  • Cykelsemester i Thailand

    Cykelsemester i Thailand

    Bilderna av Thailand är välbekanta. Ansedda paradisstränder som tävlar i vykortsperfektionism. Följ med fotografen Daniel Ohlsson på en resa med ett annat perspektiv på vårt favoritresmål i öst, när han upptäcker landet från en cykel, från Hua Hin till Chumphon bortom motorvägens brus, längs små grusvägar inramade av majestätiska palmer, in i små byar och ut på undangömda stränder. Följ med på en resa ut till det riktiga Thailand.

    Text & foto: Daniel Ohlsson

     

     

    Jag kan bara inte låta bli att vissla. Jag visslar så högt jag kan men motvinden dränker varje liten ton jag får fram. Ingen skulle ändå kunna höra mina falska toner där jag cyklar fram på en liten, öde skogsväg någonstans mellan Hua Hin och Chumphon, precis där Thailand är som smalast.

    Kokospalmerna ramar in min färd och gör den smala, lilla gatan till en mäktig allé. Kokosplockaren Som tittar förundrat på mig när jag rullar genom den stora plantagen. Han står med en lång, lång pinne som han använder till att raka ner kokosnötterna med. När jag på knagglig thailändska frågar efter vägen till Chumphon spricker han upp i ett leende.
    – Klai, klai mak! svarar han och pekar ut riktningen med sin långa kokospinne.

    Det är långt kvar, väldigt långt, enligt Som. Så jag trampar vidare, förbi kokosplantagen, genom en liten by, runt en krök och ut längs en strand som aldrig verkar att ta slut.

    Ett par dagar tidigare rullade vi ut ur Hua Hin, jag och sex andra cyklister, på väg mot målet i Chumphon cirka 380 kilometer söderut. Fast beslutna att se ett lite annorlunda Thailand och från lite närmare håll. Och framför allt ville vi hitta de där små smultronställena längs kusten som man så lätt missar från buss, bil och flyg.

    Redan innan vi har hunnit börja vår resa tappar jag bort de andra. Jag hittar en liten by i utkanten av Hua Hin som jag bara är tvungen att stanna till i. När jag sakta rullar längs byns huvudgata glider en vespa med en hel familj på upp bredvid mig och frågar vart jag är på väg. Den lilla flickan pekar på mina gula cykelväskor och skrattar. Det här med cykelsemestrande turister är inte en helt vanlig syn och vårt tilltag att trampa oss genom landet väcker leende förundran.

     

     

    Under min vecka på cykel kommer detta att upprepa sig många gånger. Nyfikna blickar, glada tillrop, hälsningar, glatt tutande bilar, fruktbjudningar och kafferep. Min cykel blir en fantastisk dörröppnare till människor som jag annars inte hade börjat att prata med. Som Tong Mak Mao som säljer underbara mangofrukter längs motorvägen i Kanan, som Wattana och Sonsak som hjälper mig att binda fast hela min packning när cykelväskan rämnar och (som) alla underbara, små restauranger längs vägen som gång på gång har förbluffat med smaksensationer. Men föga vet jag om vad som komma skall nu, ett par kilometer utanför Hua Hin, när den vespaburna familjen vinkar adjö och lämnar mig ensam vid vägrenen.

    Mitt sällskap är redan långt borta så jag börjar att trampa längs den långa, smala vägen ner mot havet strax utanför Pranburi. Redan innan sista kurvan innan den långa stranden visar sig, slår den salta havsdoften mot mig. Jag har precis hittat en av mina medcyklister och vi drabbas av en märklig känsla när vi rullar ut på stranden efter en dagsetapp på lite drygt 60 kilometer.

    Jag har besökt hundratals stränder i Thailand, den ena vackrare än den andra. Det är som om de alla deltog i en tävling i vacker inramning och potatismjölsliknande sand.
    Stranden utanför Pranburi är absolut inte den vackraste som jag har sett i Thailand, men känslan av att trampat en hel dag för att ta sig hit är mäktig och just när vi rullar den sista kilometern mot hotellet borta vid klippan är just den här stranden den ljuvligaste i hela världen. För oss är det inte ett vanligt hotell som väntar, det är paradiset.

    – Det ska bli underbart med ett dopp i poolen och en iskall Chang – herregud, vad vi är värda det! utbrister Mari på cykeln bredvid min. Det är första gången som Mari Bareksten från Oslo ger sig ut på ett cykeläventyr som detta. Det är faktiskt första gången som hon cyklar en längre sträcka över huvud taget.

    – Jag tror att det längsta som jag har cyklat i mitt liv är en mil, så jag var milt sagt lite nervös innan den här turen. Men nu har jag klarat första etappen och det verkar ju gå vägen!
    Hon hymlar inte med att det är väldigt skönt att komma fram till ett paradis som bara ropar belöning, ett svalkande hav och en öde strand, perfekt för att bara koppla av på. Inte många minuter efter att vi har ställt ifrån oss våra cyklar dyker hon ner i hotellets infinitypool.

     

     

    Morgonen därpå hälsar oss med en imponerande soluppgång. Tidvattnets ebb har blottat stranden och i den fuktiga sanden reflekteras dagens första solstrålar. Kvällen innan räknade jag till 74 upplysta räkbåtar som låg som ett pärlhalsband längs horisonten. Nu syns bara ett par fiskare till där de ligger med sina klassiska, färgglada båtar en bit ut till havs. Havet är helt spegelblankt och en stilla paddeltur innan ytterligare några mil på cykelsadeln väntar går inte att motstå.

    Efter frukost ropar dock våra parkerade cyklar allt mer ihärdigt på oss och för att hinna dagens etapp på drygt åtta mil rullar vi i samlad trupp iväg över stranden. Hjulen sjunker ner i den mjuka, varma sanden och att driva tramporna framåt och runt är ingen lätt uppgift. Men det gör liksom inget, det är sådan skön känsla att cykla här.

    Snart är vi uppe på en liten väg, även den inramad av höga palmer. Alla som vi möter vinkar glatt och jag kan inte låta bli att jämföra vår start på dagen med morgonrusningen i Stockholms city. Arga cyklister i slimmade cykelkläder, den ena cykeln mer kittad än den andra och idel sura miner. Vid Slussen 8.32 en onsdagsmorgon finns det ingen som ler, en ilsken ringklocka är allt som hörs. Denna onsdagsmorgon utanför Pranburi finns det ingen som inte hälsar glatt. Det finns ingen som trängs, ingen som måste komma fram först. Ingen arg ringklocka ljuder över de ståtliga palmerna.
    Jag ler lite för mig själv som så många gånger på denna resa och trampar vidare.

    Några kilometer senare stannar jag till hos Pa La-Aed som sitter med sina väninnor vid en gigantisk hög med kokosnötter. Det är en febril aktivitet i den lilla gruppen och kokosflisorna flyger till höger och vänster. De rensar ut kokosköttet, tappar ut mjölken i en skål och sorterar bort skalet. Allt kan användas, inget förgås.
    Pa La-Aed berättar att de jobbar åtta timmar om dagen och tjänar två bath, ungefär 25 öre, per kilo kokosnötter som de rensar. En bra dag kan de komma upp i 125 kilo kokosnötter. När jag frågar om jag får ta en bild av henne blir det liv i gruppen. Alla kvinnor skrattar glatt och klappar händerna. Pa La-Aed rättar till sin kofta och ler blygt.

    – Kan du skicka bilden? frågar hon lite försynt. Jag lovar att hon ska få den på något sätt, om jag så måste cykla hela vägen från Hua Hin igen.
    Uppe på sadeln igen vänder jag mig om.

    Kvinnorna vid kokosnötshögen vinkar efter mig. Morgonrusningen vid Slussen kunde inte vara längre bort.

     

     

    I många kilometer rullar jag sedan fram i min ensamhet. Jag trampar längs små, små grusvägar, en liten bit på en pulserande motorväg, längs stränder och genom små byar. Gång på gång konstaterar jag för mig själv att det är så här Thailand ska upplevas på riktigt. Nära, långsamt och leende. Jag märker att jag visslar igen. Plötsligt väcks jag ur mina dagdrömmar. Längst uppe på ett krön skymtar två andra cyklister som jag inte känner igen. När jag närmar mig ser jag att det inte bara är två cyklister. Det är tre, men en sitter i en cykelsadel.

    – Do you want a banana? är det första jag hör när jag närmar mig.
    Fyråriga Noella i cykelsadeln verkar tycka att jag ser hungrig ut och sträcker ut sin halvätna banan mot mig. Noellas föräldrar, Nadia Khouhl och Neil Chantler, berättar att de bestämde sig för att lämna sitt liv i franska Antibes för ett år, köpa en flygbiljett till Asien och väl här köpa två fullutrustade cyklar och trampa iväg från Bangkok.

    – Vi söker en alternativ livsstil och äter bara frukt och grönsaker, berättar Nadia. Vi fungerar bättre utan animaliska produkter och det är så mycket lättare att vara frugivorer här i Thailand. Hon berättar att deras kostvanor har miljömässiga orsaker men att de också känner att de mår bättre när de inte äter animaliska produkter eller spannmål. Att de väljer att cykla är så klart en del av den livsstil som de har valt, de kommer närmare naturen och gör mindre påverkan på densamma.

    – Hade alla ätit som vi hade världen varit ett bättre ställe, säger Nadia och kastar bananskalet ut i skogen.
    Innan vi skiljs åt erbjuder Noella mig en ny banan. Hon tycker verkligen att jag behöver den, och hon har kanske rätt. Jag har fortfarande långt kvar på min cykeltur.
    När jag trampar iväg hör jag henne ropa efter mig:
    – Don’t forget the banana!

     

     

    När jag lämnade Hua Hin fyra dagar tidigare visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta. Allt jag visste var att jag nu skulle få en chans att upptäcka alla dessa små pärlor som bara har svischat förbi längs motorvägen alla gånger som jag har åkt här med buss, bil och motorcykel. Visst hittade jag dem. Och mer därtill. Den lilla fiskehamnen i Ban Saphan, den grillade tonfisken i Ban Krut och alla underbara vägvisare i A. Thap Sakae.

    Listan över de där charmigt genuina hålorna och de små, välskötta hotellen och de fina stränderna som alla badar i vackra soluppgångar kan göras hur lång som helst. Inte många av dem hade jag hittat om jag hade tagit bussen eller kört bil för att ta mig samma sträcka. Absolut inte. Minnena stannar kvar i kroppen. Och känslan av att rulla fram – omsluten av palmer vid ett hav längs alla dessa byar, med alla dessa historier, med alla dessa möten – lever kvar.
    Innan jag vet ordet av trängs jag väl i morgonrusningen vid Slussen igen. Då lovar i alla fall jag att jag ska vissla.

     

    GUIDE THAILAND

    Invånare: 69,5 miljoner.

    Språk: Thailändska är officiellt språk, engelska fungerar bra på turistorterna.

    Valuta: 1 Baht = 0.25 kr.

    Tidskillnad: 5 timmar före under svensk sommartid, 6 timmar före under vintertid.

    Visum: Behövs ej för svenska medborgare om man stannar kortare än 30 dagar.

    Ta dig hit: Ett flertal bolag flyger från Stockholm till Bangkok med mellanlandning i Europa. Thai Air flyger direkt från Stockholm och Köpenhamn på strax över tio timmar. Priserna börjar så lågt som cirka 5 000 kronor under lågsäsong men kan stiga till det tredubbla under högsäsongen kring jul och nyår.

    Ta dig runt: Med cykel.

    BOENDE:

    Let’s Sea Hua Hin Al Fresco Resort
    Ett skönt och avslappnat boutiquehotell i södra änden av den långa stranden i Hua Hin med en fantastisk frukost. Stora rum och en härlig pool. Vill du komma bort från den värsta kommersen i Hua Hin är det här stället för dig.

    83/188 Soi Huathanon 23, Khaotakieb-Hua Hin Road. Hua Hin
    Lediga rum & priser

     

    Hansar Pranburi
    Hotellet vid slutet av stranden. Kanske inte de allra finaste rummen som du kommer att stöta på, men läget är svårslaget. Hit kommer du för total avslappning. Det finns inget att göra och det är en bra bit in till närmsta by, så om det är vila och lugn som du söker är det hit du ska ta dig.

    Sam Roi Yot sub-district, Ban Sam Roi Yot, Prachuap
    hansarpranburi.com

    Baan Grood Arcadia Resort & Spa
    Ett skönt litet hotell, ungefär 20 mil söder om Hua Hin, som har kvar all sin thailändska charm. Rummen är helt okej, hit hittar inte många utländska turister och hotellet erbjuder ett prisvärt boende precis vid stranden. Om du letar lyxhotell i klassisk bemärkelse är inte denna by något för dig – men om du letar charm så har du kommit rätt.

    333/2 Moo 3 T.Thongchai A.Bangsapan,Bankrut Beach, Baan Grood Beach, Prachuap Khiri Khan

    Lediga rum & priser

    MAT & DRYCK:

    Längs din väg mellan Hua Hin och Chumphon kommer du att finna mängder av magiska, små restauranger som kommer att chockera dig med sin matlagning. Du kommer att hitta härliga matmarknader och små hål i väggen. Min rekommendation är enkel: Våga testa allt! Det är här som du hittar den allra bästa thaimaten. I fiskebyarna som du passerar dominerar så klart alla havets läckerheter som grillade krabbor, räkor, tonfisk och bläckfisk. Den ena anrättningen godare än den andra. Thailändsk kokkonst handlar om balans i smakerna salt, sött, syrligt och hett. Så gör som thailändarna själva – beställ in en hel buffé av rätter, ställ dem på mitten av bordet och dela med dina vänner.

    SE & GÖRA:
    Ännu mera cykling
    I utkanten av Hua Hin finns det riktigt roliga berg som är som gjorda för mountainbikes. Små, asfalterade vägar tar dig ut på landsbygden och ger en fantastiskt bra träning på köpet. Fråga i någon av de fyra cykelaffärerna efter tips.

    Wing 5 – Ao Manao
    En av landets vackraste vikar hittar du undangömd på en flygbas, tillhörande det thailändska flygvapnet. Även om basen är aktiv är det inget problem att komma in här och den är väl värd ett besök. För att komma hit måste du även korsa en av startbanorna. Se dig dock noga för här – störst går först. Du kan även bo på området – Wing 5 – men eftersom officerare får förtur blir rummen snabbt slutsålda, då Ao Manao är väldigt populärt bland thailändarna själva. Boende reserveras på 53:e skvadronen.

    Tel: +66(0) 3261 1017, 0 3261 1031 ext. 2146.
    Hitta hit: fem kilometer söder om Prachuap

    STRÄNDER:
    Hua Hin
    Hua Hin är en av Thailands äldsta badorter som blev populär redan i början på 1920-talet, då kung Rama VII byggde templet ”Klai Kang Won” eller ”långt bortom bekymmer” lite fritt översatt. Den lilla byn har växt snabbt och har i dag drygt 80 000 invånare. Stranden är fin och populariteten är lätt att förstå. Men du är långt ifrån ensam och den där gamla charmen har tyvärr försvunnit i takt med exploateringen av staden.

    Pranburi
    Cirka 35 kilometer söder om Hua Hin ligger denna lilla oslipade diamant till strand. Den kanske inte har den mest finkorniga sanden eller det mest turkosa vattnet, men läget är helt oslagbart. Stranden är orörd och här finns bara ett fåtal hotell. Hit kommer du för att koppla av, för att ta en stilla paddeltur i soluppgången och för att bara vara.
     

    Ban Krut
    En charmig liten by, cirka 20 mil söder om Hua Hin. Här finns en del hotell och den långa stranden är riktigt fin. Läget mitt i ingenstans gör att få utländska turister hittar hit. Det är en riktig pärla, värd att upplevas.

    Haad Sai Kaew
    Den vita sandens strand. En flera kilometer lång strand, helt tom på både folk och hotell – enbart några fiskare syns till. Så vill du finna lugnet i all din ensamhet är det här det här din plats. Ta med egen mat och även vatten – det är långt till närmsta matställe.

    CYKLA:

    Att cykla på egen hand i Thailand funkar väldigt bra. Hjälpsamma människor, bra vägar – på en del ställen riktigt bra cykelbanor till och med – och en härlig miljö. Det är aldrig långt från bra boende och fantastisk mat. I Bangkok kan du hyra en bra mountainbike för cirka 100 kronor per dag.

    Tänk dock på att det är vänstertrafik och att många skyltar är med thailändska tecken så ska skaffa en bra karta och håll koll på var du är.

    Vill du inte cykla på egen hand är Grasshopper Adventures en bra rekommendation. De erbjuder guidade turer över stora delar av Asien, allt från korta dagstripper till turer på flera veckor.

    MER INFORMATION:

    grasshopperadventures.com

     

     

     

  • Fira kärlekens dag med en resa

    Fira kärlekens dag med en resa

    Blommor och choklad i alla ära, men känner du för att impa lite extra –  bjud din kärlek på en weekendresa. London är den stad som verkar vara mest poppis att bjuda sin partner under Alla hjärtansdag-helgen.

    Text: Sandra Forsvik  Foto: Eustaquio Santimano

    På lördag är det 14 februari och Alla hjärtans dag. Den dagen på året som singlarna bävrar för lite extra och som traditionellt sätt är kärlekens högtid. Det finns många sätt att uppvakta sin partner på –  genom en bukett blommor, en chokladask, en romantisk middag, eller varför inte spexa till det lite och bjuda sin käraste på en weekendresa? Under Alla hjärtans dag-helgen sker nämligen en bokningsboom. Statistik från resesöksajten Skyscanner visar att hotellbokningarna till London ökar med 41 procent jämfört med helgen innan. Man skulle kunna tro att de städer som toppar listan när det gäller romantik är Paris och Venedig, men inte. I år väljer fler att ta med sin älskade på en resa till London eller Amsterdam. Paris kommer först på tredje plats i listan.

    Populäraste städerna för flygsökningar – topp 10:

    1. London
    2. Paris
    3. Berlin
    4. Amsterdam
    5. Budapest
    6. Barcelona
    7. Prag
    8. Rom
    9. Warszawa
    10. Madrid

     

     

  • 5 skidorter i världsklass

    5 skidorter i världsklass

    I och med att det inte går att rangordna världens ”bästa” vintersportorter har vi valt ut de mest nödvändiga för ditt skid-CV. Orterna du måste pricka av på din lista innan du lägger planken på hyllan. Kort sagt: här är världens coolaste skidorter.

    Text: Niclas Sjögren

    Jackson Hole, USA

    Visst, Nordamerika har inte lika bra, anrik eller varierad utförsåkning som Europa. Här finns inte heller det österrikiska gemytet, den italienska maten, franska storslagenheten eller den schweiziska noggrannheten. Men här finns det puder, städer med vilda västern-känsla och en fantastisk vänlighet parat me d serviceiver. I Jackson Hole hittar du förvånande bra pister och Nordamerikas mest lättillgängliga off-pist. Vild terräng som du faktiskt kan åka utan att riskera indraget liftkort, dryga böter eller fängelse – vilket de facto är fallet på en del andra skidorteri überförsiktiga USA. Åk till Jackson Hole för skön stämning, bra snö, ett fantastiskt skidberg och det faktum att amerikaner ofta är enormt trevliga.
     
    Foto: Jean-Charles Poirot/ Camonix Tourist Office

    Chamonix, Frankrike

    Man kommer aldrig runt Alpernas, och därmed också världens, epicentrum för bergsport i allmänhet och skidsport i synnerhet. Här finns de mest dramatiska utförsåkarmiljöerna som världen har skådat. Här föds legender och här dör legendarer. Vill du spela tuff på skidor är detta den svårasteplatsen på jorden att få uppskattning. Men här finns givetvis också lättillgänglig skidåkning och välpreppade pister. Bedårande utsikt och all den charm som en bara en riktig, fransk småstad kan erbjuda. Chamonix har världens bästa skidåkning, men det stora problemet är att hela världen känner till det. Rusningen till lössnön är därför mer hektisk här än någon annanstans
     

    Champoluc, Italien

    Med Monteromassivet inom räckhåll och ett mycket varierat liftsystem är det lätt att hitta bra skidåkning i Champoluc och grannbyn Gressoney. Inte minst turåkning är superb. Även puderhålan Alagna ligger nära om du är lite positivt lagd och har överseende med en del transportsträckor. Förutom bra åkning måste du också se till att njuta ordentligt av riktigt bra italiensk mat. Även om huvudgatan inte är något att skriva hem om är den tillräcklig för en intressant pub cra
    wl. På helgerna är Milanesarna i majoritet, men i veckorna är liftköerna korta och tempot lugnare.
     
    Foto: Josef Mallaun

    St Anton, Österrike

    Flera alporter hävdar att de är vaggan till det som vi i dag kallar utförsåkning. Men ingen har bättre på fötterna än St Anton. Det var här utförsåkning som vi känner den i dag skapades. Den främste pionjären av dem alla hette Hannes Schneider och startade en skidskola och en metodik som fick genomslag överallt där man hasade och kom att hasa på snö. Dessutom var det givetvis St Anton som var skådeplatsen för Leni Riefenstahls fullkomligt epokbildande film Der Weisse Rausch (1931) med just Schneider i huvudrollen. Bergen är fortfarande bland de bästa skidvärlden känner till och entusiasmen för skidåkning är oöverträffad.
     
    Foto: Christof Sonderegger

    Zermatt, Schweiz

    Som en av Alpernas metropoler är Zermatt en anrik skidort i den absoluta världstoppen. Matterhorn är världens snyggaste berg och skidåkningen kring byn skäms inte heller försig. Smart nog har man förbjudit explosionsmototer i den supermysiga byn vilket ger ett skönt gemyt och ett fräscht intryck. Även om Zermatt inte är så exklusivt som en del andra lyxbetonade skidorter andas byn väldigt mycket jetset. Om du bara ska besöka ett par skidorter till innan du slutar åka bör du verkligen ha med Zermatt på din lista.
     
  • 4 fräcka hotelltak

    4 fräcka hotelltak

    Vi älskar hotell som har tagit tillvara sin bästa yta – taket. Här njuter vi av enskildheten och utsikten och känner oss lite extra speciella.

     

     

    1. Palazzo Manfredi

    Rom, Italien

    Dinera med Roms bästa utsikt över Colosseum. Även om du inte bor på hotellet, se till att boka bord på dess restaurang Aroma.

    Via Labicana 125

    Lediga rum & priser

     

     

    2. Four Seasons Hotel Mumbai

    Mumbai, Indien

    Det är ingen tvekan om att takbaren är hotellets stolthet. Ta en drink i skymningen och njut av vyn över havet tillsammans av en eklektisk mix av affärsresenärer i dyra kostymer, häpna turister och hippt innerstadsfolk.

    114, Dr E Moses Road, Worli

    Lediga rum & priser

     

     

    3. Rosewood San Miguel de Allende

    San Miguel de Allende, Mexiko

    I den Unesco-skyddade lilla staden i centrala Mexiko är berömd för sina byggnader i färgglad kolonial barrockstil. Rosewoodhotellet är ett lysande exempel på detta och dess mysiga takterrass är dess kronjuvel.

    Nemesio Diez 11, Colonia Centro

    Lediga rum & priser

     

     

    4. W Hong Kong

    Hongkong, Kina

    Hongkong har flest invånare per kvadratkilometer i hela världen och här har man sedan länge lärt sig att utnyttja byggen på höjden och använda taken till barer, restauranger eller som på W – en svalkande pool med hissnande utsikt.

    1 Austin Road West, Kowloon Station

    Lediga rum & priser

  • Bo som på film

    Bo som på film

    Regissören Wes Andersons film The Grand Budapest Hotel har fått folk att leta efter verklighetens motsvarighet. Femstjärniga Corinthia är ett av de hotell som är slående likt. Listan över berömda filmhotell kan göras lång. Varför inte fantisera dig bort i filmkonstens värld och checka in även när kameran har slutat rulla? Här är några av filmdukens främsta hotell.

    Direkt efter premiären inleddes givetvis jakten på verklighetens Grand Budapest Hotel. Flera hotell påminner om det i filmen, men framför allt ett särskilt har påfallande likheter. Femstjärniga Corinthia i centrala Budapest invigdes 1896 under namnet Grand Hotel Royal och särskilt fasaden är fullt jämförbar med Andersons hotell. Regissören själv har inte bekräftat något, men håll med om att det är slående likt.

    Dubbelrum från ca 1 700 kr/natt
    Erzsébet körút 43-49
    Lediga rum & priser Corinthia

    Listan över berömda filmhotell kan göras hur lång som helst. Många av dem existerar i verkligheten i samma utformning och går att checka in på även om kameran har slutat rulla. Varför inte sätta en cineastisk touch på din hotellvistelse?

    Park Hyatt Tokyo

    Sällan eller aldrig har en hotellbar blivit lika exponerad som i Sofia Coppolas bitterljuva Lost in Translation. Bill Murrays karaktär Bob kommer till Tokyo för att spela in en reklamfilm, men blir mest sittandes i baren högst upp i hotellet tillsammans med den unga Charlotte (Scarlett Johansson). New York Bar är i högsta grad verklig och erbjuder en av Tokyos absolut bästa utsikter från toppen av hotellet Park Hyatt.

    Dubbelrum från ca 3 000 kr/natt
    3-7-1 Nishishinjuku, Shinjuku
    Lediga rum & priser Park Hyatt Tokyo

    Fontainebleau

    Varför nöja sig med ett hotell som bara har figurerat i någon enstaka film? Fontainebleau i Miami är stadens mest berömda hotell och har synts på den vita duken otaliga gånger. Lyxbygget från 1954 känns igen från filmer som Bodyguard, Scarface och inte minst Goldfinger, där Sean Connerys James Bond tog en paus från agentlivet och slappande av vid hotellets klassiska poolområde.

    Dubbelrum från ca 1 800 kr/natt
    4441 Collins Avenue
    Lediga rum & priser Fontainebleau

    Stanley Hotel

    Storstadslyx i all ära, den största filmhotellsupplevelsen hittar du i den lilla orten Estes Park i Colorado. Där finns verklighetens förlaga till Overlook, det gudsförgätna hotellet från filmen The Shining. Stanley Hotel är vackert beläget vid Klippiga bergen och inredningen känns igen från Stanley Kubricks skräckklassiker. Om Jack Nicholson hemsöker hotellet eller inte ska vi låta vara osagt, men den lättskrämde bör nog söka sig någon annanstans för en god natts sömn.

    Dubbelrum från ca 1 900 kr/natt
    333 E Wonderview Avenue
    Lediga rum & priser Stanley Hotel

  • Från London till Shanghai – med tåg

    Från London till Shanghai – med tåg

    Har du två månader över och goda ekonomiska marginaler samt ett sug efter nya upplevelser – se hit! Snart lanseras en ny typ av jorden runt-resa med tåg.

    Jorden runt på 53 dagar – med tåg genom tre kontinenter. Det brittiska järnvägsbolaget Great Rail Journeys erbjuder en minst sagt annorlunda resa. För den nätta summan av 240 000 kronor får du följa med på ett nästan två månader långt äventyr som startar och slutar i London. Som priset antyder är det inte fråga om trånga kupéer utan en resa i lyxigast möjliga former.

    Färden börjar med flyg från den brittiska huvudstaden till New York där tågresandet sedan tar vid. På allvar. Under 20 dagar reser passagerarna längs med amerikanska järnvägar från öst till väst, med stopp i bland annat Chicago och Grand Canyon. Från San Francisco går turen sedan vidare med flyg till Shanghai där resan fortsätter med tåg hela vägen tillbaka till London. På resan, som mestadels går på den mäktiga Transsibiriska järnvägen, blir det längre uppehåll i städer som Moskva, Wien och Venedig. Först 18 maj nästa i år avgår premiärresan, så än finns det tid att samla burkar till biljetten.

    greatrail.com