Hotell i New York
När yngsta dottern flyttade hemifrån slog han till. Författaren Håkan Nesser bytte sin paradvåning vid Fyrisån i Uppsala mot en lägenhet i centrala New York. I RES guidar han till sina nya stammishak i den nya hemstaden.
Håkan Nessers New York är rätt litet. Från 14th Street ner till Houston. Från Hudson River till McDougal. West Village. Det är inte som det trendiga East Village, med hippa lagom sleazy barer och krogar i nerslitna, ruffiga fastigheter med graffiti och färgsprakande väggar i olika mönster. Ett spännande, explosivt och levande område där kreativiteten pyser ur vartenda gathörn. De hippaste rockklubbarna och de läckraste modeaffärerna. Ett grannskap där trenderna växlar fortare än det berömda New York-vädret. Nej, West Village är äldre, mer laidback.
Gatorna är grönare, träden flera. Bilarna färre, och husen är av rött tegel. Det är i en lägenhet på Perry Street som Carrie i Sex & the city drar sig tillbaka och slickar sina sår och det var här Bob Dylan och Suzie Rotolo röjde för fyrtiofem år sedan – huset han bodde i 1961 står fortfarande kvar på West 4th Street. Ett äkta New York-hyreshus med trappa och brandstegar mot gatan.
– Allting finns här, säger Håkan Nesser när vi sitter på The Grey Dog mittemot hans och hustrun Elkes lägenhet på Carmine Street och sippar på varsin cappucino.
Grey Dog är på många sätt ett typiskt ställe för West Village. Johnny Cash i bakgrunden, små bord i olika klara färger, en disk där du beställer ditt fika eller din macka, ung publik, många studenter med böcker och stammisar med utbredda tidningar.
– När vi flyttade in tänkte vi att ett apotek behöver vi – jaha, det fanns femtio meter bort. Och en glasögonaffär – hundra meter. Det finns verkligen allting – bank, post, järnhandel, bokhandlar, restauranger, barer, tvätt – allt inom fem minuters promenadavstånd hemifrån. Bara på Carmine Street finns fyra, fem bra restauranger, och lika många kaféer. Om jag ska träffa någon eller göra ett ärende så åker jag i väg och gör det, och sedan kommer jag tillbaka hit. Jag promenerar inte upp till Chelsea eller till Midtown utan jag håller mig här i kvarteren. Mitt New York slutar vid 14th Street (skratt) … det finns ett annat universum utanför, det är jag medveten om, men det är verkligen en bykänsla här.
– Några dagar innan jag kom var det trettio grader varmt i New York. Nu är det omväxlande sol och regn och dagstemperaturen ligger runt sexton, sjutton. Både Nesser och fotografen trivs, men för min del skulle det gärna ha fått vara några grader varmare. Vindarna från Hudsonfloden är inte att leka med. När vi går neråt floden berättar Nesser att indianerna som först fann New York letade efter en flod som rann åt två håll, som beskrevs i deras legender som platsen där de skulle bo. De hittade Hudson River. När vi kommer ut på den nyrenoverade piren vid Christopher Street upptäcker jag att indianerna hade rätt. Floden rinner åt två håll när strömmen norrifrån möter Atlantens tidvatten.
– Utan Hudsonfloden hade inte New York funnits, säger han. Den är nyckeln till New Yorks storhet. Långt in på artonhundratalet tävlade Boston och Philadelphia med New York om vilken stad som skulle bli viktigast på östkusten, och tack vare att de grävde Eirekanalen, från Eiresjön till Hudson River, kunde man frakta gods från hela området kring de Stora sjöarna till New York.
Det visar att den gamle skolfuxen själv satt sig i skolbänken. En gång i veckan går han på en kurs om New Yorks historia.
– Jag sitter mest och sover på lektionerna, säger han. Men det är klart att en del fastnar väl.
Och så är han i gång med en utläggning om hur Manhattan, som betyder ”ön med små kullar”, förändrats under fyra hundra år – från en kullig ö med små sjöar till det vi ser i dag. Från början var New York bara bosättningen söder om Wall Street – norr om muren var det indianland. Broadway var från början en gammal indianstig som så småningom blev postvägen genom Manhattan – därför den märkliga sträckningen diagonalt över ön.
– Går man längs hela First eller Second Avenue kan man fortfarande märka spåren av kullarna, säger han. Manhattan är backigare än man tror …
För fem år sedan var Håkan och hans fru Elke på besök hos vänner här. De åkte hem på själva halloween.
– Alla människor var uppklädda för att gå på party och vi skulle åka hem. Då kände vi båda att här skulle vi vilja bo en gång.
Förra året flyttade Nessers yngsta dotter Sanna till Lysekil för att gå på högskola.
– Då kände vi att det var läge. Jag började närma mig sextio och skulle jag bryta upp en gång till skulle det vara nu. Dessutom kom mina böcker ut i USA.
De sålde sin stora paradvåning vid Fyrisån i Uppsala, magasinerade alla möbler och gav sig av till USA tillsammans med afrikanska lejonhunden Norton. Under tre månader bodde de i husbil medan de körde kors och tvärs över USA och lärde känna landet. I juni hade de tittat på tre olika ställen på Upper West Side och i West Village, men fortfarande inte hittat nånstans att bo.
– Vi hade en period när vi inte hade någon adress, ingen post, ingen e-post, bara en mobiltelefon – men det var ganska skönt. Fast vi började fundera på om vi skulle behöva bo i husbil hela hösten. I juni gav vi upp och jag sade till Elke att hon fick åka hit och fixa en lägenhet så stannade jag kvar i Kalifornien med husbilen. Men när hon ringde hade hon fortfarande inte hittade någonting. ”Jag ska titta på två till i morgon”, sa hon …
Dagen efter hade de sin lägenhet. Elke slog till omedelbart.
– Hon går mycket mer på sin gut feeling än jag, säger Nesser och skrattar. Det är lätt att hitta lägenheter i New York. Dåliga lägenheter. Många är ganska sunkiga.
Det gäller dock inte tvårummaren på Carmine Street, som kunde hämtats direkt från ett inredningsmagasin. Vartenda utrymme har tillvaratagits av en expert på compact living, med inbyggda hyllor och skåp i väggarna. Det moderna köket med en avancerad espressomaskin är öppet mot ett vardagsrum med sovloft, en trappa och takhöjd på uppemot fyra meter. Bakom huset ligger en lummig, plattbelagd trädgård med träd, buskar, rabatter och målade murar som får en att tro att man befinner sig i Provence i stället för i hjärtat av New York. Vardagsrummet domineras av en stor och bekväm soffgrupp och dessutom finns ett litet sovrum och en alkov för dator och skrivbord.
– Vi lever ett gott liv här, säger Håkan Nesser och lutar sig tillbaka i den mjuka soffan. Det är en nåd och ett privilegium att få vara här. Här finns alla möjligheter – om man vill. Vill jag se en opera en kväll så har jag sex olika att välja på – utbudet liknar inget annat. Man kanske inte gör så mycket i alla fall, men det är skönt att veta att det finns.
Fast egentligen handlar det inte om det. Det finns en magi i New York som det är svårt att sätta fingret på.
– Jag tror alla här drabbas av någonting, säger Nesser. Det här är den folktätaste stadsdelen i världen och alla vill hit. Alla dras hit. Det blir en speciell energi. Det händer någonting här – oklart vad, men man känner det. På många sätt är det bättre än jag trodde. Det jag tycker om här i West Village är den här stillsamma … vänligheten, lågmäldheten. Artigheten. Man hälsar på varandra på gatan. Om jag promenerar med hunden längs floden kan det hända att jag stiger upp samtidigt som en av de få uteliggare som finns kvar vaknar upp i sin sovsäck. Om jag säger ”God morgon, hur har natten varit?” så kanske han svarar ”Det har varit lite kallt, men jag hade en bra sovsäck”. Mötet mellan människor fungerar – det är nog det allra viktigaste. Det finns ingen stress i The Village. Unga och gamla människor, olika raser och härkomster – alla får existera på sina villkor. Det är behagligt. Tolerant, i ordets bästa bemärkelse.
Manhattan har en bit över en och en halv miljon invånare. Det är en stad byggd på höjden. Folk är vana vid att behöva dela lägenhet, att sitta trångt när de går ut. Bara tio procent av dem som arbetar kör bil till sin arbetsplats. Alla övriga använder kollektivtrafiken.
– Det är många fler människor, mycket mer av allting, säger Nesser. Fast folk fungerar ändå. Det kanske är det som gör att folk respekterar varandra. I Sverige tittar man bort, hälsar inte, vi är lite skygga. Men det går inte att vara på det sättet i New York. Man blir påhoppad av folk hela tiden – ”Hej, vem är du?”. Samtidigt finns det en otrolig integritet hos folk. Man kan bete sig som man vill. Vill du bli galen kan du bli det, vill du ta livet av dig går det också bra. Och vill du verkligen vara i fred får du vara det.
Håkan Nesser är en trevlig, lättsam och social människa, men det är ingenting jämfört med hans fru. Elke är läkare, och använder tiden i New York till att förkovra sig, både i yrket och privat, genom att gå olika kurser och träffa folk.
– När hon har varit ute på någonting kommer hon alltid hem och har träffat minst två nya människor som vi måste träffa och äta middag med (skratt). Många här är nybyggare, har bara bott här en kort tid och behöver hjälp med olika saker – och man får hjälp om man frågar folk man känner. Och de i sin tur kanske behöver hjälp med någonting annat. Du kan inte kräva att samhället ska hjälpa dig, utan du får fråga dig fram, klara dig själv – och det funkar!
Nesser uppskattar småskaligheten i West Village.
– Det finns till exempel inga Starbucks här utan kaféerna är små, privata. Det finns väldigt lite av det kedjetänkande som annars är standard i USA. Här är det bara små butiker. Även om hyrorna håller på att gå upp och tvingar många små butiker att sälja.
Just nu håller han på med en bok som utspelar sig i New York. Men det är inte första gången han skriver om The Big Apple. Redan i Van Veeteren-deckaren Carambole utspelar sig fem kapitel i New York och i Skuggorna och regnet finns hundra sidor från stan. Men nu är det på allvar.Han håller på med en fristående, thrillerartad roman om ett europeiskt par som kommit till New York som följd av en tragedi med ett försvunnet barn. Boken utspelar sig huvudsakligen i West Village, med vissa utlöpare till Upstate New York. Den tredje boken av fyra om Gunnar Barbarotti är redan i hamn, och kommer ut i augusti eller september 2008.
– Jag ska bara skriva om den några varv.
Dessutom har Nesser planer på att skriva en mer faktabetonad bok om staden han bor i.
– Det är väldigt löst än så länge. I så fall skriver jag den tillsammans med en god vän. Men det blir inget systematiskt. Jag bara samlar intryck. Det blir väl i det närmaste en sorts lättare essäer.
Han skriver fortfarande disciplinerat, och för hand. Pilotpennan av tjocklek 0.7 och de svarta anteckningsböckerna finns med i New York.
– Jag försöker jobba fem timmar om dan, men det är inte alltid det funkar. Ibland sitter jag hemma och skriver, ibland ute på gården och är det bra väder sitter jag gärna nere vid floden eller på en bänk någonstans. Vi har ett lite gammaldags, småsunkigt bibliotek som heter Leroy och ligger på Seventh Avenue där jag brukar sitta och skriva.
Veeterendeckarna Återkomsten och Borkmanns punkt är utgivna i USA, men han försöker att inte dra för stora växlar på det.
– Jag tror det är tre procent av de böcker som läses i det här landet som är översatta, säger han. Men av dem är tio svenska deckare – det är en ganska hög siffra.
Håkan Nessers New York-tips
Smultronställen
4th Street och Perry Street
”Jag har inte sett alla gatukorsningar i världen, men av dem jag sett är detta den bästa. Det känner man med hjärtat. Det måste vara det lugna, avslappnade tempot, den mjuka atmosfären som finns här utan att någonting är det minsta tillrättalagt. En salig blandning av varutransporter, cyklister, fotgängare, restauranger, järnhandlare och barer. Bilarna smyger sig fram, nästan ljudlöst. West Village är en stadsdel som fungerar, och ingenstans bättre än här. Det är bara att ställa sig i korsningen en timme och insupa atmosfären, eller varför inte sätta sig på trottoaren utanför en av restaurangerna i korsningen med ett glas rött och se solen försvinna bakom husfasaderna.”
Barrow Street Gardens
”Intill kyrkan Saint Luke in the fields på 487 Hudson Street finns en järngrind som leder in till en liten trädgård med träbänkar där du kan sitta i absolut lugn och ro. Det är en liten, nästan okänd oas mitt i West Village. Jag brukar sitta där och skriva ibland när jag går hemifrån. Det är tyst och stilla och man ska helst inte prata högt eller ha mobilen på – det känns nästan som en klosterträdgård. Bland växterna finns bland annat granatäpplen, rosmarin och fikon, och över nittiofem olika sorters fåglar stannar till här under sina flyttsträckor.”
Pier 45 Christopher Street vid Hudson River
”Här går jag varje dag med min hund Norton, om vi inte tar en taxi upp till Central Park – hundar får nämligen inte åka tunnelbana. De håller på att bygga om och restaurera alla de gamla pirarna i hamnen och förvandla området närmast floden till en park där man kan gå, cykla eller åka rollerblades. När det är klart ska man kunna gå ända från Battery Park upp till Riverside Drive och ännu längre norrut. Piren vid Christopher Street har fått gräsmatta och längst ut finns ett soldäck, där folk ligger och solar. Går man längst ut på piren kan man se Frihetsgudinnan och Ellis Island – det var hit de kom en gång, immigranterna. Nu åker vi fram och tillbaka, men de som kom hit på artonhundratalet och framåt hade enkel biljett – och vissa åkte aldrig tillbaka. När man tittar ut över vattnet känner man fortfarande det där – det kan hända att det gått snett för det här landet på många sätt, men Frihetsgudinnan står ändå kvar som en symbol för hur det var tänkt.”
Butiker
Murray’s Cheese Shop
Murray’s är en ostaffär med femstjärnigt rykte och den kanske bästa i hela New York. Personalen är kunnig och trevlig och det går bra att smaka på alla ostar.
”Vi brukar gå in för att köpa en eller två ostar och kommer ut med fem. De har inte västerbotten, men det beror bara på att jag inte tryckt på tillräckligt. Min favorit är en amishost som heter godessa – den är grynig, torr och fruktansvärt god.”
Adress: 254 Bleecker Street
The Non-Imperialistic Unoppressive Bargain Bookstore
Här finns mycket konst-, foto- och musikböcker och det mesta kostar under 10 dollar. Eftersom det är i West Village finns det gott om Dylanlitteratur – från 4 till 10 dollar för böcker som skulle kosta från 200 och uppåt hemma. Öppet till elva på kvällarna.
”När jag går ut och köper hem mat och får vänta tio minuter på att den ska bli klar brukar jag gå in och köpa ett par böcker under tiden.”
Adress: 34 Carmine Street
Restauranger
AOC
Det närmaste en äkta fransk bistro man kan komma i New York. Personalen bryter till och med på franska. Här finns max trettio platser så det är säkrast att beställa i förväg. En fast trerättersmeny går på 32 dollar – ett fynd med dagens dollarkurs – och du kan få både ankterrin och spädgris à la carte. På söndagar och måndagar kan du ta med dig ditt eget vin – vilket gör middagen betydligt billigare.
”Ett av mina absoluta favoritställen.”
Adress: 14 Bedford Street
Noodle Bar
En vardagsrestaurang med fantastiska thailuncher för 10 dollar som håller på att dra till sig besökare från hela stan. Som vanligt i New York ser stället ganska anspråkslöst ut, men maten är fantastisk.
”Helst ska man sitta inne vid baren och se hur de jobbar vid woken. Det är nästan som koreografi.”
Adress: 26 Carmine Street
Aqua Grill
Specialiserar sig på fisk och skaldjur – framför allt ostron. Valdes till bästa brunchstället i New York tre år i rad, med början 1999.
”De har säkert fyrtioåtta olika sorters ostron att välja på. Det är bara att fråga vilka som är bäst just i dag – jag vill inte ha för stora – och beställa några av varje sort. Doppa dem i någon av såserna som finns eller njut dem naturella med citron.”
Adress: 210 Spring Street
Sushi Samba Seven
Sushi Samba är en rolig mix av bar och restaurang. Köket är japansk-brasilianskt och vad du än beställer innebär det nya, spetsiga smakupplevelser. Ett ställe med drag och ung, trendig publik – framför allt på takterrassen. Det var hit Samantha i Sex & the city tog en av sina dejter.
”Jag brukar be personalen att de föreslår tre, fyra rätter och det har alltid varit spännande och nytt – och skitgott.”
Adress: 87 Seventh Avenue
Kaféer
The Grey Dog Café
Det bästa med det här stället är att man får ta med sig sin hund – därav namnet. Även om det lär finnas de som åker över halva stan bara för att dricka kaffet på Grey Dog. Mycket populärt, ljudnivån är hög, musiken är bra och personalen trevlig.
”Det finns många dåliga saker med Amerika, men en av de sämsta är kaffet. Regular coffee är fullkomligt odrickbart utan mjölk och socker.”
Adress: 33 Carmine Street
Barer och klubbar
Arthur’s Tavern
Både Charlie Parker och trumpetaren Roy Hargrove har spelat här, men nu för tiden är Arthur’s en opretentiös jazzbar där man antingen kan man sitta nära de tre, fyra äldre herrarna på scenen och digga eller längre bort i baren och prata. Ingen entré – det kostar dig bara två drinkar att lyssna så länge du vill.
”Jag är femtiosju år och hänger inte direkt på barer längre, men det är skönt att gå hit och höra de här herrarna spela jazz. Det är ett otroligt anspråkslöst ställe – juldekorationerna hänger fortfarande kvar, det kan ju bli jul en gång till.”
Adress: 57 Grove Street
Marie’s Crisis Café
På Marie’s i dörren intill kostar det dig bara en drink att komma in. Här är det du själv och de andra gästerna som står för underhållningen. Efter några drinkar brukar alla brista ut i allsång till gamla Broadwaymelodier och andra låtar ur The Great American Songbook.
”Det är rena music hall-stämningen.”
Adress: 59 Grove Street
The Bitter End
New Yorks mest klassiska rockklubb, nu när CBGB:s har slagit igen portarna för gott. Långsmal källarlokal med bar och bord för den ätande publiken framför scenen. Öppnades 1961 och har hållit på sedan dess – längst av alla stans rockklubbar. Här har alla – Tori Amos och Bob Dylan, Miles Davis, Van Morrison och Norah Jones – spelat. Tisdagarna är fortfarande legendarisk hootenannykväll, där vem som helst får uppträda gratis. Bästa stället att se artister på väg upp, som till exempel popfolkrockarna Christine Seddon Band, som just håller på att spela in sitt första album. Entré mellan 5 och 15 dollar.
Adress: 147 Bleecker Street
Village Vanguard
Världens mest kända, fortfarande aktiva jazzklubb. Öppnade redan 1935, och sedan dess har publiken strömmat till de hundratrettio platserna i den trånga källarlokalen. Storheter som John Coltrane, Sonny Rollins och Bill Evans har spelat in livealbum här och så gott som varenda större jazzmusiker, inklusive Thelonius Monk, Miles Davis, Charlie Mingus och Wynton Marsalis har stått på scenen. Entré från 30 dollar och uppåt.
Adress: 178 Seventh Avenue
Teatrar
Cherry Lane Theatre
Cherry Lane är den äldsta off-Broadway-teatern i New York, med det kanske vackraste läget. Den öppnades 1923 av en mycket excentrisk kvinna och har ofta gästspel av kända skådespelare. Just nu tv-skådisen Dulé Hill.
”Cherry Lane är bara en av tio, femton off-Broadway och off-off-Broadway (hundra platser eller mindre) som finns i kvarteren.”
Adress: 38 Commerce Street
