My Website

Tag: Amalfi

  • Dröm om Amalfikusten – RES guide till världens vackraste kust

    Dröm om Amalfikusten – RES guide till världens vackraste kust

    Dröm dig bort under corona. Amalfi-kisten är hisnande utsikt och oemotståndlig romantik. Efter 25 års resande till världens mest berömda kustremsa hänförs Peter Loewe fortfarande av Amalfikustens skönhet. Följ med till hans favoritplatser.

    RES är Sveriges första moderna resemagasin. Vi föddes 1981 och vår grund nu som då är att vi älskar att resa och ha koll. Det som började som ett elegant magasin är nu en sajt fylld med tusentals tips till hela världen och ett tv-program.

    Det händer att RES skribenter och reseexperter går på de breda allfartsvägarna, men helst vill vi hitta vår egen stig och den där lilla krogen på en bakgata fylld med stamgäster. Följaktligen bygger våra tips på våra egna erfarenheter och preferenser. Vår reseguide bygger inte på en datagenererad algoritm och miljontals anonyma betyg utan på vad vi älskar och vill göra själva. Här är våra handplockade tips. Vill du uppleva det alla andra gör kan du sluta läsa nu. Annars välkommen till vår vår värld.

    Text: Peter Loewe
    Foto: Jenny Hammar

    Hotell på Amalfikusten

    Amalfikusten har kallats världens vackraste kuststräcka. Men det är inte bara den bedövande skönheten du slås av. Känslan tränger djupare än så: tanken svindlar, det hisnar när man färdas utmed väg 163 som slingrar sig utmed kusten. Bergstopparna ligger högt ovanför vägen, städerna och byarna klättrar utmed de gröna bergssluttningarna. Havet med små badvikar, grottor och klippor glittrar långt nedanför vägen, verkligt, men ibland som en ouppnåelig dröm om man inte har båt eller helikopter. I bästa fall går drömmen att förverkliga efter några hundra trappsteg ner till en strand eller på ett bra hotell med egen panoramahiss som blixtsnabbt för dig ner till en privat playa bortom all oönskad insyn.

    Du åker inte till Amalfikusten för konst och sevärdheter, inte heller för ett spännande nattliv och egentligen inte heller för att bada. Det är först när man stannar upp och slår sig till ro i Positano, Amalfi eller Ravello som det stora undret sker. Det kan vara på den där lilla restaurangen intill havet med en tallrik skaldjurspasta, som aldrig smakar likadant någon annanstans, tack vare den pinfärska fisken, olivoljan och de där sockersöta napolitanska tomaterna. Det kan vara en konsertkväll i Richard Wagners förtrollade trädgård Villa Rufolo. Men det kan också bara vara att sitta på en hotellbalkong eller en terrass och njuta av denna utsikt och våga lyssna till tystnaden.

     

    Tro mig, jag vet efter att ha besökt denna kust i 25 år! Effekten är magisk. Det är inte som Rom, Neapel och Venedig. Man vill verkligen aldrig åka härifrån och det mest underbara är att man inte behöver göra någonting alls för att se och njuta av härligheten. Skönheten, ljuset, dofterna, blomsterprakten, havet finns för ögonen hela tiden. Amalfi är den ort som bäst har bevarat den lokala atmosfären och där turismen inte helt dominerar. Svårt att förstå att detta var en av Italiens fyra stora sjörepubliker som tävlade med Venedig, Genua och Pisa. I dag är det en minimal stad med 5 000 invånare, kantad av höga skärseldsberg som talar om skydd och inte om längtan. Om någon tvivlar på att detta är paradiset på jorden så läs den lokale poeten Renato Fucinis ord på en minnestavla i stadsporten: ”Den yttersta dagen kommer för Amalfiborna som far till himlen att vara en helt vanlig dag.”

    Tips och adresser

    RESA OCH KOMMUNIKATIONER

    Bekvämast är att flyga direkt till Neapel. Endast danska Cimber (www.cimber.se) flyger direkt från Köpenhamn en gång i veckan. Från Rom går snabbtåget Eurostar, som tar 70 minuter. Man behöver inte ha bil utmed Amalfikusten, bussbolaget Sita har täta förbindelser mellan Sorrento och Salerno. Det kan dock vara bekvämt att förboka en bil från flygplatsen eller järnvägsstationen i Neapel. Priset varierar mellan 80 och 100 euro för upp till fyra personer. Be hotellet att göra detta när du bokar rum, så får du ett korrekt pris.

    AMALFI

    Hotell

    Hotel Il Nido
    Litet trestjärnigt hotell med svindlande utsikt precis utanför Amalfi som ligger på bekvämt gångavstånd. Bara 15 rum och familjär stämning. Garage ingår i priset.
    Lediga rum & priser
    från 900 kronor

    Hotel La Bussola
    Enklare hotell direkt i den del av hamnen som är lugn med lite trafik. Namnet betyder ”kompassen”, eftersom detta instrument ska ha uppfunnits här i sjörepliken Amalfi av Flavio Gioia. Hotellet är perfekt för den som inte vill gå i trappor, är öppet hela året och har egen restaurang.
    Lediga rum & priser
    från 950 kronor

    Hotel Santa Caterina
    En dröm och kustens mest exklusiva hotell med trädgårdar, panoramahiss ner till egen pool och privat bekvämt soldäck. Vacker restaurang, där ett unikt blått marmorgolv ger en marin ton. Kvällstid musik och överallt levande ljus. Mer romantisk än så här kan inte en semester bli!
    Lediga rum & priser
    från 3 000 kronor (lågsäsong)

    Villa Relais Annalara
    Ostört långt upp i kvarndalen i Amalfi (tio minuter från centrum) ligger denna villa. Bekvämt eftersom en privat hiss leder direkt upp till villan. Sex rum i bjärta färger uppkallade efter olika blommor. Men läget och den stora frukostterrassen är magnifik. Prisvärt.
    Lediga rum & priser
    från 1 000 kronor

    Restauranger

    Trattoria Da Gemma
    En klassiker som serverat mat i Amalfi sedan 1872. Husets fisksoppa är berömd, liksom pastasåsen alla genovese, långkok med kött och mycket lök. Dyrt.
    Via Frà Gerardo Sasso 11
    +39-089-87 13 45
    trattoriadagemma.com

    Da Memè
    Prisvärt matställe i en gränd ovanför huvudgatan. Enorma pastaportioner och mycket bra pizza. Prova en frutti di mare, en helt ny pizzaupplevelse, eftersom räkor, bläckfisk och musslor är pinfärska.
     Salita Marino Sebasto 8
    +39-089-830 45 49

    Il Tarì
    Tarì var sjörepubliken Amalfis gamla mynt. Med detta inte sagt att denna restaurang är speciellt dyr, tvärtom är det normala priser. Husets spännande pasta scialatielli mare e monti är hemgjord bandspaghetti med musslor och svamp. Efter detta provade vi bläckfisken som kocken hade fyllt med bröd, kapris, oliver och den lokala smakrika osten provola. Stängt tisdagar.*
    Via P Capuano 9/11
    +39-089-87 18 32

    Bar Francese
    Mittemot den vackra domkyrkan ligger denna bar med Amalfis berömda citronbakelser delizie al limone, men även profiteroles (petits choux) med citronkräm och citronmousse. Ett måste. Många föredrar konditoriet Pansa mittemot, men jag håller fast vid Francese!
    Piazza Duomo 20

     

     

    Sevärdheter

    Arte e Carta
    I kvarndalen, där det var gott om vatten låg en gång Amalfis många berömda pappersbruk. Rita Cavaliere har tagit över traditionen efter fadern Antonio och säljer handgjort papper. I dalen utmed Via dei Cartieri finns också ett museum, där man kan se tillverkningen.
    Via P. Capuano 30
    museodellacarta.it

    A Puteca
    Vinerna på Amalfikusten hör inte till Italiens bästa. Butikerna skyltar med viner från Ravello och Furore. Inte värt priset. Prova eventuellt producenter som Giuseppe Apicella eller Marisa Cuomo. Säkrast köp är en bra taurasi, ett kraftigt rödvin gjort på agliancodruvan. Denna vinbutik har tradition och ett av de bästa sortimenten på hela kusten.
    Via Lorenzo D’Amalfi 45

    Grotta dello Smeraldo
    Inte lika berömd som den blå grottan på Capri, men ett perfekt utflyktsmål. Här är vattnet inte lika djupt som intill Capri, därför har denna grotta ett grönt smaragdliknande ljus som har gett den dess namn. Fyra kilometer utanför Amalfi i riktning Positano. Nås med bil eller buss. Det går också att ta en båttur från Amalfi. Öppet 9.00–16.00, ska besökas när solen står som högst och aldrig en mulen dag.

     

    POSITANO

    B & B Venus Inn
    Giuseppe Mazzoni lämnade Rom för Positano, där han nu driver detta lilla charmiga bed and breakfast utmed den övre vägen till Fornillo, Positanos andra och största strand. Fyra ljusa luftiga rum med utsikt, även en större lägenhet Villa Giada med terrass och trädgård för upp till sex personer som uthyrs veckovis. Här tar man inte kort.
    Via Fornillo 9
    +39-338-542 85 31 eller +39-089-87 59 66
    Boka rum och läs mer
    från 700 kronor

    Hotel Poseidon
    Elegant fyrstjärnigt hotell i de övre delarna av Positano med pool och magnifik utsikt. Familjär stämning tack vare ägarna, syskonen Marco och Monica Aonzo som också bor här och alltid finns på plats. Här känner man sig som hemma redan första gången. På kvällen aperitivo och middag på restaurangen, där Pasquale Infausto underhåller gästerna med levande pianomusik. Rummen på översta våningarna med terrass är bäst och kostar mer.
    Via Pasitea 148
    Boka rum och läs mer
    från 2 800 kronor

    Hotel Vittoria och Pupetto
    Två hotell, som ägs av samma familj, så fiffigt konstruerade att det ena är förlängningen av det andra. Vittoria ligger uppe i centrum och har hiss ner, från denna följer en kort stig och en ny hiss som leder direkt ner till stranden Fornillo som är den bästa badplatsen i Positano. Pupetto som också har restaurang www.hotelvittoriapositano.com
    från 1 200 kronor
    Boka rum och läs mer
    från 1 300 kronor (solstolar och parasoll ingår inte)

     

     

    Buca di Bacco
    Avgjort det bästa matstället längst ner i Positano. Här finns en unik tradition bevarad. Inte bara fisk, utan även grönsakssoppor och spagetti med traditionella små köttbullar. Observera att restaurangen ligger i övervåningen. Direkt under på beachnivå ligger La Pergola, som inte har ett lika bra kök och som faktiskt är dyrare.
    Via Rampa Teglia 4
    +39-089-87 56 99
    bucadibacco.it

    Da Vincenzo
    Sonen Giosuè Porpora har med den äran tagit över efter pappa Vincenzo. Detta är en av Positanos äldsta restauranger som har snofsat upp sig och menyn har växt betydligt. Ett fåtal bord utomhus.
    Via Pasitea 172/178
    +39-089-87 51 28
    davincenzo.it

    Taverna del Leone
    Tre kilometer från Positano i riktning Amalfi ligger den eleganta vägkrog med höga gastronomiska ambitioner. Paccheri – knubbiga makaroner – serverade med fiskragu, skaldjursrisotto på carnaroliris, linsoppa med fisk men även saftiga perfekta lammkotletter. Ett fåtal rum för övernattning för 700–800 kronor, eftersom det här inte finns någon havsutsikt alls. Stängt tisdagar.
    Via Laurito 43
    +39-089-87 54 74
    latavernadelleone.com

    Trattoria Grottino Azzurro
    Otroligt att ett sådant här ställe kan finnas kvar i Positano. En gammal vinstuga som den såg ut förr med dagens rätter. Rent och prydligt och välstrukna vita dukar. Spagettin med tomatsås gjord på rena tomatfiléer är ett mirakel för 6 euro. Även dagens fisk. Inte konstigt att detta är Positanobornas eget stamlokus i den övre delen av stan, intill busshållplatsen, som förblir den stora mötesplatsen. Stängt onsdagar.
    Via Guglielmo Marconi 302
    +39-089-87 54 66

    Via Pasitea
    Positano har alltid varit en plats som har skapat mode och trender. Butikerna ligger på rad utmed Via Pasitea. Ganska mycket passar inte en trendmedveten nordisk besökare. Boutique Rino (nummer 114) har vackra linnekläder till rätt pris (både herr- och dam). På nummer 12–16 ligger legendariska Maria Lampos affär (www.marialampo.it). Efternamnet betyder ”blixt” och det fick hon när hon en gång sydde ett par byxor till en kund på två timmar. Fortfarande efter 64 år står hon själv bakom disken. Sandaler är ett bra köp. Todisco Carmine är tredje generationen som gör handgjorda sandaler på Via del Saraceno 18 – precis nedanför domkyrkan.

    Elisir di Positano
    Keramikbutiker ska du välja med omsorg. Här finns ett unikt och bra sortiment samlat från olika delar av Italien. Skarpa färger, men även vacker nyproduktion av gamla antika vaser från en keramikmakare i Salerno. Inte billigt, men butiken står långt över den lokala och mycket kommersiella keramiken från det
    närliggande Vietri sul Mare.
    Adress: Via Pasitea 90–92

    Profumi di Positano
    Bra presentbutik, där det mesta doftar av kustens berömda citroner, från parfymer till tvålar och doftljus. Givetvis också kustens berömda citronlikör limoncello att dricka kall en varm sommarkväll.
    Via dei Mulini 6

    Utflykt

    Praiano/Spiaggia di Laurito
    Ta lokalbussen som går ungefär varannan timme mellan Positano och den närliggande byn Praiano. Det går bra att betala direkt på bussen. Den som vill bada kan kliva av vid hållplats San Pietro, varifrån en stig leder ner till en av kustens finaste stränder, Laurito. Garanterat bilfritt. Da Adolfo (tel: +39-089-87 50 22, www.daadolfo.com) är en restaurang som ligger direkt på stranden– under högsäsong går gratis båt från hamnen i Positano för gäster som har bokat bord.

     

     

    RAVELLO
    Ravello är som ett örnfäste ovanför molnen. Richard Wagner satte platsen på den internationella kartan när han kom hit 1880 färdandes på en åsna från Amalfi. Platsen inspirerade honom till hela den andra akten av Parsifal. Sedan dess har Ravello en unik musiktradition med konserter som pågår på en rad olika ställen. Men det är konserterna i Villa Rufolo med 180 graders havsutsikt som man inte får missa. Ett intensivt och omfattande program, där Wagner uppförs åtminstone en gång per säsong. Han hör givetvis inte till italienarnas favoritkompositör, inte i Verdis hemland. Ett besök i grannvillan Villa Cimbrone, som om möjligt är ännu mer storslagen är också ett måste.
    ravellofestival.com

    Hotel Graal
    Hotellen är extremt lyxiga i Ravello. Detta är en bra avvägning. Ett relativt modernt fyrstjärnigt hotell, från vilket man kan njuta av stadens unika utsikt. Det finns pool där man badar och tittar ut över havet som ligger 300 meter nedanför. Som granne har hotellet det nya auditoriet ritat av den drygt 100-årige arkitekten Oscar Niemeyer.
    Boka rum och läs mer
    från 1 500 kronor

     

  • Amalifikusten: Positano & Capri

    Amalifikusten: Positano & Capri

    Längs med Italiens västra kust ligger ett paradis med egenskaper svåra att överträffa någon annanstans i världen. Amalfis kuperade kustlinje och Capris stupande klippor ramar in ett semesterminne du sent glömmer.

    Text och foto: Daniel Olsén

    Lediga rum & priser på Amalfikusten

    POSITANO

    Uppgradering. Det där ordet man hör då och då från sina kamrater när det gäller hotell eller flygstolar men som aldrig någonsin, av någon anledning, händer en själv. Men så plötsligt, efter årtionden av resande säger det bingo. Vårt rum uppgraderas till “full sea view”. Och vilken vy. Hotellets manager öppnar stolt upp de två trädörrarna till balkongen i vårt rum med ett ”prego”. Solen strålar in och Medelhavets turkosa färg tar upp mer eller mindre hela synfältet. Tills vi går ut på balkongen varifrån vi även kan se ut över staden. Det går inte att låta bli att förstummas. Under oss trängs husen på den extremt branta bergssluttningen tillsammans med små restauranger och en och annan lysande pool. Längst ner finns en liten strand med inte allt för mycket människor. Säsongen har just börjat och vattnet är fortfarande ganska kallt, även om man här och där kan se ett par modiga badjävlar.

    Den lilla hamnstaden Positano längs Amalfikusten, ungefär en timmes bilfärd från Neapel, har sedan femtiotalet lockat turister. Staden var en blomstrande hamn under medeltiden och är idag en av de mest romantiska platserna på jorden. Åker du hit med någon du tycker om får du räkna med att komma tillbaka hem med ett och annat löfte du kanske inte planerat från början.

    Vi har checkat in på La Sirenuse, ett exklusivt, litet hotell i mitten av staden. Under vår balkong ligger terrassen med pool, soldäck och bar. Poolen är, som tur är för en badkruka som jag, uppvärmd. Bad i havet får vänta den här gången för min del.

    Positano är ingen stor stad och här saknas en uppsjö av traditionella turistaktiviteter. Hit åker man inte för att gå på nattklubbar eller för att åka på uppblåsbara bananer efter motorbåtar. Hit kommer man för att bara vara, för att njuta av stunden och platsen, carpe diem och allt det där.  Och då menar jag inte genom en snirkligt typograferad tatuering i svanken. Här får du faktiskt tillbringa en hel dag på hotellet och skämma bort dig med service vid poolkanten utan att få dåligt samvete. Att promenera runt i staden tar inte allt för lång tid. Kanske just därför är det viktigt att bo på ett hotell som ligger bra till, med utsikt över havet och staden, det går inte att få nog av den synen. Tiden flyger förbi.

    Men visst finns det saker som man kan – och bör – passa på att göra. För att förbränna maten, som är helt omöjlig att inte överdosera, finns en vandringsstig från staden upp till den lilla, lilla byn Nocelle. Höjdskillnaden är inte nådig: över 1 700 trappsteg. För varje meter blir utsikten över bukten ännu mer majestätisk. Väl uppe möts du av en liten by med en pittoresk kyrka och ett torg. Låren skakar och svetten rinner, den här bestigningen är helt klart inget man gör i flip-flops men väl uppe är all möda glömd.

    En promenad genom staden tar oss ner till stranden. Vägen kantas av små butiker som säljer limoncello, citronlikören som görs längs hela Amalfikusten, restauranger och givetvis en kyrka. Även en och annan italiensk märkesbutik har hittat hit. Väl nere på stranden ligger kaféer och restauranger tätt intill varandra. Vyn upp mot staden är mäktig.

    Det bästa jag vet med att resa är maten. Hemma i Sverige bläddrar jag ofta i kokböcker och drömmer mig bort, särskilt till Italien vars kök är oslagbart. Italienarnas hyllning till sina råvaror är imponerande. Varje ingrediens används med passion och ger rena, välbalanserade smaker. Här på Amalfikusten i synnerhet.

    Maten i Positano är till stor del baserad på fisk och skaldjur. Pastan är perfekt. I kampen för att känna sig som äkta italienare beställer vi in allt: aperitivo, antipasto, primo och secondo. Mättnaden slår till redan i halvlek, men med så god mat är det bara att fortsätta. Prisnivån här är som på en fin restaurang i Sverige. Men självklart ska man inte underskatta de enklare ställena. På kaféerna nere vid stranden kan du få en alldeles utmärkt pizza till lunch. Helst med massa buffelmozzarella på. Positano är som sagt ingen stor stad. Det räcker att tillbringa två, tre nätter här för att man ska kunna känna att man upplevt staden, även om den är beroendeframkallande.

    Vi har planerat in att fortsätta vår resa till Capri. Båtmänniskor som vi är beslutar vi oss för att hyra en båt (och kapten) som ska ta oss till, och runt, Capri. I grannstaden Sorrento byggs båttypen Fratelli Aprea, som med sina rötter i fiskebåtar idag gör några fantastiska båtar typiska för det här området. Hotellet hjälper oss att boka in kapten Giovanni med sin 32 fots La Luga. En båt som veckan innan hyrdes av Sharon Stone, meddelar en stolt kapten. I sann James Bond-stil kliver vi ombord på båten. Allt bagage har tagits hand om av hotellets bagageservice, vilket är tur för det är inte lätt att släpa på tunga resväskor nedför de smala gränderna och trapporna. Positano är inte direkt handikappvänligt.

    Lediga hotellrum & priser i Positano

     

    CAPRI

    Kapten Giovanni lägger ut och vi påbörjar vår resa mot Capri. Vädret är inte det absolut bästa men vi klarar oss från regn. Långtröja krävs för att vi inte ska frysa. När vi närmar oss Capri tornar ön upp sig med sina mäktiga 600 meter över havet. De lodräta, ljusa klipporna möter det ljusblå havet. Giovanni navigerar oss runt ön och gör stopp lite här och där och kör in oss i de naturliga grottorna som finns längs ön – den “lilla blå grottan”, den “gröna”, den “röda”, den “vita”. Sedan har vi den “blå grottan” som är ett känt turistmål. Hit kommer man bara in med små roddbåtar där man drar sig framåt i grottan längs kättingar på väggen. Vill du göra ett besök här så får du räkna med att köa för att komma in och inträdet är cirka 120 kronor. En sak är säker och det är att Capri verkligen måste upplevas från båt. Mindre båtar avgår hela dagarna från Capris hamn.

    Capri består av två städer – Capri och Anacapri. Till Capri kan man ta en linbana från hamnen upp till det stora torget där designbutikerna trängs med restauranger och kaféer. Vartenda italienskt lyxmärke finns representerat, i sällskap av utländska som Louis Vuitton och Ralph Lauren. Det italienska modet som råder på ön är långt ifrån minimalistiskt. Här gäller guld och mönster i överflöd, linneskjortor med svulstiga sjalar och skor med guldspännen stora som surfplattor. Efter ett par dagar bland detta glitter vänjer man sig märkligt nog. Plaggen från Acne och Filippa K glöms bort i resväskan och helt plötsligt står du där med uppvikt krage på en piké som har mer tryck och brodyrer än en overall på en Kth-student. Men Capri har mer att erbjuda än så.

    I utkanten av staden kan man besöka den lilla fabriken där tillverkningen av parfymen Carthusia sker, en partfym som säljs över hela världen. Enligt sägnen började parfymen tillverkas så tidigt som 1380 av munkar på Capri. De nära hundra olika essenserna som används hämtas från ön. Till dofterna för män används huvudsakligen rosmarin från berget Monte Solaro och för kvinnor en vilt växande nejlika.

    Lediga hotellrum & priser på Capri

    ANACAPRI 

    Det är inte staden Capri som är vårt mål, utan vi ska vidare upp till Anacapri och hotellet Caesar Augustus. Det finns bara en väg upp, en serpentinväg med ett lodrätt stup på ena sidan. Ön har något speciella taxibilar – omgjorda, förlängda, nedcabbade bilar från Fiat. När jag kliver in undrar jag lite varför alla bilar fäller in sina sidospeglar. Femhundra meter in i färden har jag fått svaret – gatorna är extremt smala. Vägarna i Positano känns som stora motorleder i jämförelse. Varje möte med en annan bil gör mig övertygad om att ”nu smäller det”. Men det gör det inte. “Capri regolare!” skrattar taxichauffören när han ser våra uppspärrade ögon och gapande munnar. Även bussarna är specialgjorda för ön. Små, korta, tjocka block, ofta överfyllda med folk, susar förbi oss med bara några centimeters marginal. Att sitta och försöka se avslappnad ut med armen över dörrkanten leder antagligen till amputation.

    Vårt hotell ligger på klippkanten med utsikt över bukten mellan Capri, Sorrento och Neapel, två- trehundra meter upp på det lodräta berget. Jag hänger ut lite över terrassens räcke och svindeln kommer krypande, men det är det värt. Utsikten är makalös. På andra sidan vattnet ser jag Vesuvius torna upp sig. Till höger om det, Sorrento och bergsryggen med Positano på andra sidan. Härifrån har vi första parkett till solnedgången ned i havet, med vulkanön Ischia bredvid som mäktig siluett. Hotellets restaurang är perfekt placerad för att alla gäster ska kunna njuta av solnedgången. Jag tänker på Douglas Adams Restaurangen vid slutet av universum och kommer på mig själv med att sitta och fånle när jag tittar ut över en orangeröd sol och ett mörkt, gråblått hav. Vi tar vår första middag här och grundar med öns paradrätt Ravioli Caprese. Perfekt kokt pasta utan ägg, fylld med mozzarella, i en sås av små välsolade tomater. Därefter lammkotletter. Maten är fantastisk. Hovmästaren Alessandro gör ett strålande jobb med att matcha vinerna, som kommer från den lokala regionen Campania. Morgonen efter slår vi upp dörrarna på balkongen. Utsikten rakt mot Sorrento och Medelhavet fortsätter att förstumma. Värt att tänka på just med detta hotell är att försöka undvika rummen som vetter mot vägen, den enda mellan Capri och Anacapri. Här far små bussar och mopeder fram och tillbaka större delen av dagen. I övrigt är hotellet utsökt. De har riktat in sig på bröllopsresor och romantiska get-aways och jag kan förstå varför. Allt är uppbyggt för att skapa den perfekta romantiska atmosfären. Pianobar, infinitypool och en mysig örtagård där kocken plockar ingredienserna till kvällens maträtter. Ute på en liten avsats vid restaurangen finns ett bord där man kan sitta avskiljt med endast solnedgången som sällskap. Och en egen kypare.

    Några minuters gångavstånd från hotellet ligger torget i Anacapri. Hundra meter härifrån hittar vi skomakaren Antonio som sedan nio års ålder tillverkat sandaler för hand. Idag är Antonio mer eller mindre en legend på ön och folk köar för att köpa med sig ett par av den typiska Caprisandalen.

    Från Anacapris torg går stolsliften som tar oss upp på berget Monte Solaro, 589 meter över havet. Enstolsliften kommer i bra fart och den något likgiltiga liftvakten skyfflar iväg folk i rasande takt. Ingen uppbromsning av stolen här inte. Den tyska pensionären framför mig skjuts iväg och ansiktsuttrycket påminner om de där bilderna man får på sig själv när man åker Fritt Fall på Gröna Lund. Väl uppe väntar en fantastisk panoramavy. Utsiktsplatserna ligger precis intill stupen. Om svindeln kändes på hotellet, så kan jag lova att den förstärks här. Höjden är nästan overklig. Från toppen finns ett par vandringsleder tillbaka ner om man inte vill åka stolsliften. En går direkt till Anacapri och den andra går ut till västra delen av ön och slutar vid en stor fyr. Känner man sig mör i benen efter den strapatsen går det bussar tillbaka till Anacapri och Capri.

    Inne i Anacapri ligger Villa San Michele som uppfördes av läkaren Axel Munthe. Även Axel Munthe-muséet finns här. Ett nästan obligatoriskt besök för oss svenskar. Axel Munthe, som bland annat var läkare till kronprinsessan Victoria (kung Gustav den femtes hustru), flyttade till Capri under 1890-talet. Han blev en populär person på ön då han vårdade den fattiga befolkningen utan att ta betalt.

    Efter fyra nätter på Capri är det dags att checka ut och påbörja resan hemåt. Det känns sorgligt. Personalen har tagit väl hand om oss och deras tips och guidningar har varit ovärderliga. Hotellets bil kör oss ner till hamnen där turbåten tillbaka till Positano väntar.

    Lediga rum & priser i Anacapri

    GUIDE

    Mat & Dryck 

    Buonocore Gelateria

    Inne i Capri ligger den här populära glassbutiken Buonocore Gelateria som serverar sammetslen glass i nybakade våfflor. En slev per våffla, det blir knepigt att blanda smaker. Tur att man får köpa två om man vill. Missa inte citronsorben. Här serveras också bakverk av alla olika slag, många med citroner som smaksättning.  

    Via Vittorio Emanuele 35, Capri

     

    Paulino’s

    Nere vid utkanten av Capri hittar vi Paulino’s. Ett måste när det gäller restaurangbesök på ön. Här sitter man utomhus och äter under hängande citroner som bildar ett tak av gult och grönt över hela restaurangen. Från början var det här en utomhusbowlingbana. Med tiden öppnades ett litet kafé som sedan utvecklats till den restaurang det är idag. Många av rätterna innehåller citron så klart och givetvis gör de sin egen limoncello.

    Via Palazzo a Mare, 11, Capri
    paolinocapri.com

     

    L’Olivo

    Vill man äta mer exklusivt, rekommenderas ett besök på den tvåstjärniga Michelinkrogen L’Olivo, restaurangen på Capri Palace i Anacapri. Middagen inleds med något de kallar för baguetteservice. En vagn med nybakad baguette och ett antal olika röror som pålägg. De har även en meny enbart för vatten, sorterat i kolsyre- och mineralmängd. Här får man nästan korslagda ärtor. Servicen är givetvis prickfri och det enda du i princip behöver göra själv är att tugga maten. Det mesta på menyn baseras på fisk och skaldjur men även en kötträtt letar sig in då och då.

    Via Capodimonte, 14, Anacapri

    capripalace.com

     

    Da Gelsomina

    Som kontrast till stjärnkrogarna är de mindre, lite enklare, restaurangerna ett måste. I Italien i allmänhet och på Capri i synnerhet. Den lilla familjeägda restaurangen Da Gelsomina är ett lysande exempel på detta. Här serveras det rustik mat till en fantastisk vy. Två rätter är fortfarande med på menyn sedan starten på 1950-talet – grillad kyckling med rosmarin, tillagad mellan tegelstenar och kanin i stark tomatsås. Måltiderna avslutas traditionsenligt med restaurangens egen limoncello, kryddad med fänkål och underbart god.

    Via Migliara, 72, Anacapri

    dagelsomina.com

     

    La Sponda

    Hotellet La Sirenuse egna restaurang, La Sponda, har en stjärna i Guide Michelin. Här serveras en meny som bjuder på det bästa allra bästa Positano har att komma med, tillsammans med viner från regionen Campania. Med levande italiensk musik och med över fyrahundra tända ljus tända på borden, är känslan av lyx och romantik fulländad.

    Via Cristoforo Colombo, 30, Positano

    sirenuse.it

     

    FAKTA

    Amalfikusten är känd för sina citroner som odlas mellan februari och oktober. Limoncello är en citronlikör som serveras på i princip alla restauranger längs Amalfikusten och på öarna i närheten. Färgen varierar från blekt gul till nästan neonfärgad. Den görs på citronskal, socker, vatten och alkohol och serveras iskall som aperitif.

    Säsong Positano & Capri: Öppnar till påskhelgen och slår igen första helgen i oktober. Högsäsongen är mellan juli och augusti.

    Ta sig hit: Flyg till Rom. Tåg från Rom till Neapel. Därifrån går båtar till Capri eller bussar till Positano. Alternativt hyr man bil i Rom och kör hela vägen själv. Att ta med bilen över till Capri är dock ingen bra idé, då gatorna är trånga och trafiken komplicerad. Från kajen i Positano kan du lätt ta dig till Capri, Amalfi och Sorrento. Capri ligger nästan inom synhåll från Positano och tar bara 40 minuter med båt. Båtarna mot Capri går på förmiddagen men under högsäsongen under juni till augusti går de även på eftermiddagen.

     

     

     

     

     

     

  • Storslaget på Amalfikusten

    Storslaget på Amalfikusten

    Amalfikustens kuperande kustlinje är oöverträffad. Här nere i sydvästra Italien breder paradiset ut sig längs det Tyrrenska havets stränder. Följ med till Capri och den mysiga lilla hamnstaden Positano.

    Text och foto: Daniel Olsén

    Hotell på Amalfikusten

    Uppgradering. Det där ordet man hör då och då från sina kamrater när det gäller hotell eller flygstolar men som aldrig någonsin, av någon anledning, händer en själv. Men så plötsligt, efter årtionden av resande säger det bingo. Vårt rum uppgraderas till “full sea view”. Och vilken vy. Hotellets manager öppnar stolt upp de två trädörrarna till balkongen i vårt rum med ett ”prego”. Solen strålar in och Medelhavets turkosa färg tar upp mer eller mindre hela synfältet. Tills vi går ut på balkongen varifrån vi även kan se ut över staden. Det går inte att låta bli att förstummas. Under oss trängs husen på den extremt branta bergssluttningen tillsammans med små restauranger och en och annan lysande pool. Längst ner finns en liten strand med inte allt för mycket människor. Säsongen har just börjat och vattnet är fortfarande ganska kallt, även om man här och där kan se ett par modiga badjävlar.

    Den lilla hamnstaden Positano längs Amalfikusten, ungefär en timmes bilfärd från Neapel, har sedan femtiotalet lockat turister. Staden var en blomstrande hamn under medeltiden och är idag en av de mest romantiska platserna på jorden. Åker du hit med någon du tycker om får du räkna med att komma tillbaka hem med ett och annat löfte du kanske inte planerat från början. Vi har checkat in på La Sirenuse, ett exklusivt, litet hotell i mitten av staden. Under vår balkong ligger terrassen med pool, soldäck och bar. Poolen är, som tur är för en badkruka som jag, uppvärmd. Bad i havet får vänta den här gången för min del.

    Positano är ingen stor stad och här saknas en uppsjö av traditionella turistaktiviteter. Hit åker man inte för att gå på nattklubbar eller för att åka på uppblåsbara bananer efter motorbåtar. Hit kommer man för att bara vara, för att njuta av stunden och platsen, carpe diem och allt det där.  Och då menar jag inte genom en snirkligt typograferad tatuering i svanken. Här får du faktiskt tillbringa en hel dag på hotellet och skämma bort dig med service vid poolkanten utan att få dåligt samvete. Att promenera runt i staden tar inte allt för lång tid. Kanske just därför är det viktigt att bo på ett romantiskt hotell som ligger bra till, med utsikt över havet och staden, det går inte att få nog av den synen. Tiden flyger förbi.

    Men visst finns det saker som man kan – och bör – passa på att göra. För att förbränna maten, som är helt omöjlig att inte överdosera, finns en vandringsstig från staden upp till den lilla, lilla byn Nocelle. Höjdskillnaden är inte nådig: över 1 700 trappsteg. För varje meter blir utsikten över bukten ännu mer majestätisk. Väl uppe möts du av en liten by med en pittoresk kyrka och ett torg. Låren skakar och svetten rinner, den här bestigningen är helt klart inget man gör i flip-flops men väl uppe är all möda glömd.

    En promenad genom staden tar oss ner till stranden. Vägen kantas av små butiker som säljer limoncello, citronlikören som görs längs hela Amalfikusten, restauranger och givetvis en kyrka. Även en och annan italiensk märkesbutik har hittat hit. Väl nere på stranden ligger kaféer och restauranger tätt intill varandra. Vyn upp mot staden är mäktig. Det bästa jag vet med att resa är maten. Hemma i Sverige bläddrar jag ofta i kokböcker och drömmer mig bort, särskilt till Italien vars kök är oslagbart. Italienarnas hyllning till sina råvaror är imponerande. Varje ingrediens används med passion och ger rena, välbalanserade smaker. Här på Amalfikusten i synnerhet.

    Maten i Positano är till stor del baserad på fisk och skaldjur. Pastan är perfekt. I kampen för att känna sig som äkta italienare beställer vi in allt: aperitivo, antipasto, primo och secondo. Mättnaden slår till redan i halvlek, men med så god mat är det bara att fortsätta. Prisnivån här är som på en fin restaurang i Sverige. Men självklart ska man inte underskatta de enklare ställena. På kaféerna nere vid stranden kan du få en alldeles utmärkt pizza till lunch. Helst med massa buffelmozzarella på. Positano är som sagt ingen stor stad. Det räcker att tillbringa två, tre nätter här för att man ska kunna känna att man upplevt staden, även om den är beroendeframkallande.

    Vi har planerat in att fortsätta vår resa till Capri. Båtmänniskor som vi är beslutar vi oss för att hyra en båt (och kapten) som ska ta oss till, och runt, Capri. I grannstaden Sorrento byggs båttypen Fratelli Aprea, som med sina rötter i fiskebåtar idag gör några fantastiska båtar typiska för det här området. Hotellet hjälper oss att boka in kapten Giovanni med sin 32 fots La Luga. En båt som veckan innan hyrdes av Sharon Stone, meddelar en stolt kapten. I sann James Bond-stil kliver vi ombord på båten. Allt bagage har tagits hand om av hotellets bagageservice, vilket är tur för det är inte lätt att släpa på tunga resväskor nedför de smala gränderna och trapporna. Positano är inte direkt handikappvänligt.

    Kapten Giovanni lägger ut och vi påbörjar vår resa mot Capri. Vädret är inte det absolut bästa men vi klarar oss från regn. Långtröja krävs för att vi inte ska frysa. När vi närmar oss Capri tornar ön upp sig med sina mäktiga 600 meter över havet. De lodräta, ljusa klipporna möter det ljusblå havet. Giovanni navigerar oss runt ön och gör stopp lite här och där och kör in oss i de naturliga grottorna som finns längs ön – den “lilla blå grottan”, den “gröna”, den “röda”, den “vita”. Sedan har vi den “blå grottan” som är ett känt turistmål. Hit kommer man bara in med små roddbåtar där man drar sig framåt i grottan längs kättingar på väggen. Vill du göra ett besök här så får du räkna med att köa för att komma in och inträdet är cirka 120 kronor. En sak är säker och det är att Capri verkligen måste upplevas från båt. Mindre båtar avgår hela dagarna från Capris hamn.

    Capri består av två städer – Capri och Anacapri. Till Capri kan man ta en linbana från hamnen upp till det stora torget där designbutikerna trängs med restauranger och kaféer. Vartenda italienskt lyxmärke finns representerat, i sällskap av utländska som Louis Vuitton och Ralph Lauren. Det italienska modet som råder på ön är långt ifrån minimalistiskt. Här gäller guld och mönster i överflöd, linneskjortor med svulstiga sjalar och skor med guldspännen stora som surfplattor. Efter ett par dagar bland detta glitter vänjer man sig märkligt nog. Plaggen från Acne och Filippa K glöms bort i resväskan och helt plötsligt står du där med uppvikt krage på en piké som har mer tryck och brodyrer än en overall på en KTH-student. Men Capri har mer att erbjuda än så.

    I utkanten av staden kan man besöka den lilla fabriken där tillverkningen av parfymen Carthusia sker, en partfym som säljs över hela världen. Enligt sägnen började parfymen tillverkas så tidigt som 1380 av munkar på Capri. De nära hundra olika essenserna som används hämtas från ön. Till dofterna för män används huvudsakligen rosmarin från berget Monte Solaro och för kvinnor en vilt växande nejlika.

    Men det är inte staden Capri som är vårt mål, utan vi ska vidare upp till Anacapri och hotellet Caesar Augustus. Det finns bara en väg upp, en serpentinväg med ett lodrätt stup på ena sidan. Ön har något speciella taxibilar – omgjorda, förlängda, nedcabbade bilar från Fiat. När jag kliver in undrar jag lite varför alla bilar fäller in sina sidospeglar. Femhundra meter in i färden har jag fått svaret – gatorna är extremt smala. Vägarna i Positano känns som stora motorleder i jämförelse. Varje möte med en annan bil gör mig övertygad om att ”nu smäller det”. Men det gör det inte. “Capri regolare!” skrattar taxichauffören när han ser våra uppspärrade ögon och gapande munnar. Även bussarna är specialgjorda för ön. Små, korta, tjocka block, ofta överfyllda med folk, susar förbi oss med bara några centimeters marginal. Att sitta och försöka se avslappnad ut med armen över dörrkanten leder antagligen till amputation.

    Vårt hotell ligger på klippkanten med utsikt över bukten mellan Capri, Sorrento och Neapel, två- trehundra meter upp på det lodräta berget. Jag hänger ut lite över terrassens räcke och svindeln kommer krypande, men det är det värt. Utsikten är makalös. På andra sidan vattnet ser jag Vesuvius torna upp sig. Till höger om det, Sorrento och bergsryggen med Positano på andra sidan. Härifrån har vi första parkett till solnedgången ned i havet, med vulkanön Ischia bredvid som mäktig siluett. Hotellets restaurang är perfekt placerad för att alla gäster ska kunna njuta av solnedgången. Jag tänker på Douglas Adams Restaurangen vid slutet av universum och kommer på mig själv med att sitta och fånle när jag tittar ut över en orangeröd sol och ett mörkt, gråblått hav.

    Vi tar vår första middag här och grundar med öns paradrätt Ravioli Caprese. Perfekt kokt pasta utan ägg, fylld med mozzarella, i en sås av små välsolade tomater. Därefter lammkotletter. Maten är fantastisk. Hovmästaren Alessandro gör ett strålande jobb med att matcha vinerna, som kommer från den lokala regionen Campania. Morgonen efter slår vi upp dörrarna på balkongen. Utsikten rakt mot Sorrento och Medelhavet fortsätter att förstumma. Värt att tänka på just med detta hotell är att försöka undvika rummen som vetter mot vägen, den enda mellan Capri och Anacapri. Här far små bussar och mopeder fram och tillbaka större delen av dagen. I övrigt är hotellet utsökt. De har riktat in sig på bröllopsresor och romantiska get-aways och jag kan förstå varför. Allt är uppbyggt för att skapa den perfekta romantiska atmosfären. Pianobar, infinitypool och en mysig örtagård där kocken plockar ingredienserna till kvällens maträtter. Ute på en liten avsats vid restaurangen finns ett bord där man kan sitta avskiljt med endast solnedgången som sällskap. Och en egen kypare.

    Några minuters gångavstånd från hotellet ligger torget i Anacapri. Hundra meter härifrån hittar vi skomakaren Antonio som sedan nio års ålder tillverkat sandaler för hand. Idag är Antonio mer eller mindre en legend på ön och folk köar för att köpa med sig ett par av den typiska Caprisandalen. Från Anacapris torg går stolsliften som tar oss upp på berget Monte Solaro, 589 meter över havet. Enstolsliften kommer i bra fart och den något likgiltiga liftvakten skyfflar iväg folk i rasande takt. Ingen uppbromsning av stolen här inte.

    Den tyska pensionären framför mig skjuts iväg och ansiktsuttrycket påminner om de där bilderna man får på sig själv när man åker Fritt Fall på Gröna Lund. Väl uppe väntar en fantastisk panoramavy. Utsiktsplatserna ligger precis intill stupen. Om svindeln kändes på hotellet, så kan jag lova att den förstärks här. Höjden är nästan overklig. Från toppen finns ett par vandringsleder tillbaka ner om man inte vill åka stolsliften. En går direkt till Anacapri och den andra går ut till västra delen av ön och slutar vid en stor fyr. Känner man sig mör i benen efter den strapatsen går det bussar tillbaka till Anacapri och Capri.

    Inne i Anacapri ligger Villa San Michele som uppfördes av läkaren Axel Munthe. Även Axel Munthe-muséet finns här. Ett nästan obligatoriskt besök för oss svenskar. Axel Munthe, som bland annat var läkare till kronprinsessan Victoria (kung Gustaf V:s hustru), flyttade till Capri under 1890-talet. Han blev en populär person på ön då han vårdade den fattiga befolkningen utan att ta betalt. Efter fyra nätter på Capri är det dags att checka ut och påbörja resan hemåt. Det känns sorgligt. Personalen har tagit väl hand om oss och deras tips och guidningar har varit ovärderliga. Hotellets bil kör oss ner till hamnen där turbåten tillbaka till Positano väntar.

    Mat & Dryck

    Buonocore Gelateria
    Inne i Capri ligger den här populära glassbutiken Buonocore Gelateria som serverar sammetslen glass i nybakade våfflor. En slev per våffla, det blir knepigt att blanda smaker. Tur att man får köpa två om man vill. Missa inte citronsorben. Här serveras också bakverk av alla olika slag, många med citroner som smaksättning.
    Via Vittorio Emanuele 35, Capri

    Paulino’s
    Nere vid utkanten av Capri hittar vi Paulino’s. Ett måste när det gäller restaurangbesök på ön. Här sitter man utomhus och äter under hängande citroner som bildar ett tak av gult och grönt över hela restaurangen. Från början var det här en utomhusbowlingbana. Med tiden öppnades ett litet kafé som sedan utvecklats till den restaurang det är idag. Många av rätterna innehåller citron så klart och givetvis gör de sin egen limoncello.
    Via Palazzo a Mare, 11, Capri
    paolinocapri.com

    L’Olivo
    Vill man äta mer exklusivt, rekommenderas ett besök på den tvåstjärniga Michelinkrogen L’Olivo, restaurangen på Capri Palace i Anacapri. Middagen inleds med något de kallar för baguetteservice. En vagn med nybakad baguette och ett antal olika röror som pålägg. De har även en meny enbart för vatten, sorterat i kolsyre- och mineralmängd. Här får man nästan korslagda ärtor. Servicen är givetvis prickfri och det enda du i princip behöver göra själv är att tugga maten. Det mesta på menyn baseras på fisk och skaldjur men även en kötträtt letar sig in då och då.
    Via Capodimonte, 14, Anacapri
    capripalace.com

    Da Gelsomina
    Som kontrast till stjärnkrogarna är de mindre, lite enklare, restaurangerna ett måste. I Italien i allmänhet och på Capri i synnerhet. Den lilla familjeägda restaurangen Da Gelsomina är ett lysande exempel på detta. Här serveras det rustik mat till en fantastisk vy. Två rätter är fortfarande med på menyn sedan starten på 1950-talet – grillad kyckling med rosmarin, tillagad mellan tegelstenar och kanin i stark tomatsås. Måltiderna avslutas traditionsenligt med restaurangens egen limoncello, kryddad med fänkål och underbart god.
    Via Migliara, 72, Anacapri
    dagelsomina.com

    La Sponda
    Hotellet La Sirenuse egna restaurang, La Sponda, har en stjärna i Guide Michelin. Här serveras en meny som bjuder på det bästa allra bästa Positano har att komma med, tillsammans med viner från regionen Campania. Med levande italiensk musik och med över fyrahundra tända ljus tända på borden, är känslan av lyx och romantik fulländad.
    Via Cristoforo Colombo, 30, Positano
    sirenuse.it

    Ta sig hit:

    Flyg till Rom. Tåg från Rom till Neapel. Därifrån går båtar till Capri eller bussar till Positano. Alternativt hyr man bil i Rom och kör hela vägen själv. Att ta med bilen över till Capri är dock ingen bra idé, då gatorna är trånga och trafiken komplicerad. Från kajen i Positano kan du lätt ta dig till Capri, Amalfi och Sorrento. Capri ligger nästan inom synhåll från Positano och tar bara 40 minuter med båt. Båtarna mot Capri går på förmiddagen men under högsäsongen under juni till augusti går de även på eftermiddagen.

    Läs fler artiklar om Italien