I veckans artikel om poängnyheter förklarar Chatflights Jonas El Said begrepp som förfallna poäng och devalveringar. Och ger dig flera argument om varför du inte ska spara poängen för länge.

Flygbolagens lojalitetsprogram är i dag en miljardindustri och en livsviktig intäktskälla för flygbolagen, där programmen i många fall är värderade högre än flygbolagen själva. Utfärdade poäng betraktas som en skuldpost på flygbolagens balansräkning vilket innebär att poängen med jämna mellanrum devalveras. I den här artikeln går vi igenom hur och varför poängdevalveringar sker, samt vad du kan göra för att undvika att dina hårt förvärvade bonuspoäng förlorar sitt värde.

Flygbolagens lojalitetsprogram var till en början simpla kundklubbar med syfte att belöna lojala passagerare med poäng och förmåner. Poängen tjänades i första hand in på flygresor där en flugen amerikansk “mile” ger en intjänad poäng. Antalet miles baserades direkt på distansen, utan hänsyn till biljettpriset. Poängen kunde sedan växlas in på flygbolagets egna flygningar. 

För flygbolaget innebar detta att man gav bort platser som annars hade gått osålda till sina lojala resenärer. Därav medförde bonusplatserna ingen direkt kostnad och man kunde i stället använda dem för att bygga lojalitet.

Starkt incitament för flygbolaget att sälja poäng

Så småningom insåg flygbolagen att de kunde kapitalisera på sina lojalitetsprogram genom att sälja poäng till partners, däribland kreditkortsföretag, banker, hyrbilsfirmor, hotell och shoppingportaler. Varje såld poäng innebär en direkt intäkt till flygbolaget och saldot på ditt poängkonto bokförs som en skuld i flygbolagets balansräkning.

För flygbolaget finns det således ett starkt incitament att försöka sälja så många poäng som möjligt till externa partners då dessa medför direkta intäkter. Det är en av anledningarna till att flygbolag som SAS marknadsför sina co-brandade kreditkort så aggressivt.

Tänk dig att du har ett bankkonto med 100 000 kr. Banken låter dig tjäna hur mycket pengar som helst, men de bestämmer vad du kan använda dina pengar till, när du kan använda dem och i vissa fall hur mycket du kan använda vid ett och samma tillfälle. Om du inte använder dina pengar på tre till fem år från året de tjänades så förlorar du dem.

Så ser verkligheten ut inom flygbolagens lojalitetsprogram, då flygbolagen bestämmer vilka flygningar du kan och inte kan använda dina poäng på, hur många poäng som krävs, samt hur länge dina poäng är giltiga. Förfallna poäng innebär en ren vinst för flygbolaget då skuldposten i balansräkningen avskrivs.

Giltighetstid hanteras olika av olika lojalitetsprogram

Hur giltighetstiden av poäng hanteras varierar mellan olika program. SAS EuroBonus ger poängen en giltighetstid på 5 år från medlemsåret som de tjänades in. Om ditt medlemsår börjar den 1 april 2023 så gäller poängen till och med den 31 mars 2028.

Andra program ger poängen obegränsad giltighetstid under förutsättning att kontot hålls aktivt. Vanligtvis brukar det krävas en kontoaktivitet var andra eller tredje år. Om kontot hålls inaktivt under perioden så förfaller hela saldot.

Devalvering är vanligt förekommande

Bonuspoäng är en valuta med hög inflation, och devalveringar i flygbolagens lojalitetsprogram är vanligt förekommande. Devalveringar kan på många sätt betraktas som ett nödvändigt ont. Delvis av anledningen att flygbolaget behöver hantera skuldposten i sin balansräkning som växer sig allt större desto fler poäng som finns i cirkulation. Likaså ökar konkurrensen om bonusplatserna när allt fler medlemmar sitter på tillräckligt stora saldon för att kunna boka en bonusresa. Devalveringar kan även ske som en följd av omvärldsfaktorer utanför lojalitetsprogrammets egen kontroll, till exempel partnerflygbolag som stänger ner rutter eller minskar kapacitet på sina egna flygningar.

Prishöjningar är den vanligaste typen av devalveringar. Den kan ske på en rad olika sätt. För program som tillämpar fast prissättning publiceras en ny poängtabell med de nya priserna. Vanligtvis informeras medlemmarna om prishöjningen några veckor i förväg för att ge tillräckligt med tid för att boka resor till de gamla priserna.

Byte av prismodell från fast till dynamisk

En allt vanligare typ av devalvering är byte av prismodell från fast till dynamisk. Dynamiska priser innebär att poängpriserna inte längre fastställs av fasta tabeller utan där poängpriset baserar sig på flygningens marknadspris. Fördelen med denna prismodell är att varje stol på flygplanet kan bokas med poäng, nackdelen är att det kostar därefter. Många program som tillämpar dynamiska poängpriser har ofta minimipriser som är publicerade eller opublicerade.

Till skillnad från program med fasta poängtabeller där ändringar ofta meddelas i förväg, kan program med dynamiska priser ändra priserna helt utan förvarning.

Flygbolagens samarbeten med kreditkortsföretagen har gjort det möjligt för allt fler medlemmar att samla ihop tillräckligt med poäng för en bonusresa. Detta innebär att konkurrensen om bonusplatserna blir allt större under en tid där kapaciteten till många populära resmål inte har återställts till fullo efter pandemin.

Utbudet av partnerflygbolag viktigt för många medlemmar

Försämrad tillgänglighet kan på många sätt betraktas som en devalvering då medlemmarna inte har samma valmöjlighet när det kommer till antalet flygningar och datum som kan bokas med poäng. Poängen blir således mindre värda även om priset i sig inte har förändrats.

En stor del av värdet i många lojalitetsprogram är utbudet av partnerflygbolag som du kan använda dina poäng på. Medlemskap i en allians innebär att du kan nå i stort sett hela världen med dina poäng, men detta förutsätter att det finns partners som flyger till den destination som du vill flyga till, samt att flygbolaget i fråga är benäget att släppa bonusplatser.

Omvärldsfaktorer såsom kriget i Ukraina och pandemin ledde till att många flygbolag stängde ner sina rutter till Asien och ännu inte har återhämtat kapaciteten.

Tidningen RES och Travel News medgrundare, den filosofiskt lagda civilekonomen Eva Rosenqvist avled den 30 november 2023, 82 år gammal.
 

Här tecknar ett antal av tidningens skribenter bilden av henne.
 

Gänget som startade RES.
Från vänster Bosse Ljungström, Bobo Karlsson, Eva och Magnus Rosenqvist.
 

Staffan Heimerson, världsreporter:
“Eva visste att en tidning måste ha en själ”

Alfred Hitchcock excellerade i insikten att tågresor är romantiska, ödesdigra och livsavgörande. Alla minns vi hans ”En dam försvinner” från 1938 i vilken Miss Froy, en brittisk spion förklädd till guvernant, under en resa genom det påhittade landet Bandrika vips försvinner från tåget.

I ”Främlingar på tåg” från 1951 låter Hitchcock två män slumpartat mötas under en tågresa. Den ene vill bli kvitt en hustru som inte vill skiljas, den andre vill ärva sin rike far – fort. De ingår en pakt: du röjer undan min fru, jag har hand om din far. De perfekta brotten, båda skulle ju ha vattentäta alibin. Upplagt för förvecklingar, jakter, spänning och komik.

I “I sista minuten” från 1959 ser han till att en framgångsrik reklamman (spelad av Cary Grant) förväxlas med en kontraspion. Han flyr både undan en utländsk spionliga och polisen, som tror att han är en mördare. Räddningen blir att han kastar sig på ett tåg på vilket han möter en ung kvinna som hjälper honom.

Denna tågens värld av äventyr och charm kröntes i ett av sextiotalets tidigaste år av en händelse i verkligheten. En ung kvinna från Vasastan i Stockholm, Eva Thanning som i släkten ansågs ”lite busig och måst byta skola några gånger” hade vunnit tillträde till Göteborgs handelshögskola. Nu satt hon på tåget till rikets framsida. På samma tåg råkade en ung man, Magnus Rosenqvist, befinna sig, också han antagen till Göteborgs handelshögskola. 

På tåget hände – precis som om det vore en sekvens ur en Hitchcockfilm – att “boy meets girl, falls in love” och, med dramaturgisk finess, också att “girl meets boy, falls in love”. Så enkelt var det. Tillsammans – kära, gifta och med Handelshögskolans examens-diplom i fickan – åter i Stockholm gav de sig i den tidens tumultartade glamourbransch, reklamen.

De gav sin byrå namnet Madison, de skapade, som en biprodukt, ett förlag, Emma, de jagade kunder, kläckte idéer, formulerade slogans, debiterade – och promenerade sedan (via Östermalmshallen) hem till den mysiga lägenheten i Gamla stan. Magnus lagade middagen (kalv på varma tallrikar med utsökt sås) och Eva läste svåra böcker. Hon hade som barn och ung kvinna varit självständig. Hon hade fyllt livet med att åka mycket spårvagn i stan, sitta på Kjellsons konditori, träna konståkning på isen i Vasaparken, göra hål i öronen på folk som ville ha det så och arbeta i godisaffären i samma hus som hon bodde.

Somrarna tillbringade hon oftast i Båstad och Torekov. Men vid några tillfällen satte sig Eva med sina två syskon i en Fiat 500 och bilade med mormor vid ratten till Medelhavet och Rivieran.

De som senare i livet kom att känna paret Rosenqvist visste inte vilken av de två som var det större geniet: Magnus, som till varje pris undvek fällan att falla för det banala, eller Eva, som var sökande, infallsrik och filosofisk (senare i livet pluggade hon just filosofi på universitetet).

Dessutom var hon – i bästa mening – en aning vimsig. I fallet Eva och Magnus var det en kynnenas och sinnenas kollision och komplettering. Det var därför de, mot de flesta odds, tjugo år senare på egen hand, som en familjefirma utan knytningar till de stora förlagen, 1981 kunde starta Sveriges första och främsta resemagasin, Tidningen RES. Den var flott. Tonen var trevlig. Den tog läsaren på allvar. Dess fokus var globalt, dess kunskap var lokal och exakt. Den undvek dagstidningarnas och populärpressens vanliga ”här hittar du stadens billigaste en-stor-stark”.

Staffan Heimerson.

I sin egenreklam skröt tidningen: ”Vi vet adressen till den bästa fiskrestaurangen i Marseille, vi har bott på det mest prisvärda hotellet i Rom, vi kan shoppingstråken i Los Angeles och vi vet vilken strand man bör välja på Kreta.” Eva och Magnus visste att det inte räckte med en idé, en AD och en typometer. En tidning måste ha en själ. De inspirerade sina redaktörer, stundtals den geniale Bobo Karlsson, en längre tid den drömmande Kjell Fornander, den mångsidige Anders Mathlein och den glamourösa Kajsa Beausang.

RES utvecklades från en nischtidning till ett livsstilsmagasin för gränslösa resenärer. Resor var bara ett samlingsbegrepp för reportage och guider om mat och historia, konst, natur, design, vin och politik. Den vidgade sig ytterligare med separata tryckta guider och med resebranschens husorgan, Travel News.

Eva kunde någon gång låta de små läsglasögonen glida ner på näsan, när hon med siffrorna framför sig var tvungen att konstatera, att branschen ibland var gammaldags, försiktig, snål och icke förstod att annonser var vägen till resenärernas hjärtan och plånböcker. RES levde i tryckt form ända till årsskiftet 2020, covid-19 dödade människors semesterplaner och resmöjligheter. Men RES, fortfarande i familjens händer, lever vidare i våra digitala kanaler med RES.se som nav.

Det började med ett möte på tåg. Eva och Magnus fortsatte att resa – ofta och naturligtvis alltid tillsammans. Inte bara resmålen valdes med omsorg, också transportörerna. Det flygbolag – och de blev allt färre – som tillät rökning ombord vann kampen om dem som passagerare. Det gjorde att paret Rosenqvist  kunde hamna i Colombia i stället för i USA. Mellan dem fanns ända tills Magnus, för tidigt, dog 1999 … ja, vad var det som fanns?

Alfred Hitchcock visste, när han sa: ”Riktigt gift är bara den man som minns varje ord hans hustru inte har yttrat.”

Bosse Ljungström, medgrundare av RES:
“Jag kunde inte ha en bättre (res)kamrat”

Eva Rosenqvist var pragmatisk, påläst, nyfiken, självständig, berest, elegant, språkkunnig, äventyrlig och inte särskilt intresserad av mat, jag kunde inte ha en bättre (res)kamrat.

I 50 år pratade vi med varandra minst varje vecka. Vi åkte taxi i månader i Asien och bitvis Europa, stannade i veckor i Bangkok, Jaisalmer, Istanbul och Mallorca, hennes favoritplatser.

Hon var fantastisk på att röra sig mellan slott och koja, mellan alkoholiserade Maharajor, nyrika kinesiska miljardärer och spansk adel, kameldrivare, fiskare och taxichaufförer alla charmades av henne.

Stor saknad.

Anders Mathlein.
 

Anders Mathlein, f.d. chefredaktör RES:
“Kvalitet skulle genomsyra allt”

Jag kom som redaktör till RES mot slutet av 80-talet. Redaktionen under takåsarna på David Bagares gata var en kreativ lekplats med Magnus och Eva som ett närmast symbiotiskt par i ledningen. Man kunde avundas den lojalitet och det goda humör som de utstrålade.

Vi verkade i en ihållande bris från Den stora världen, med ständigt tal om resor och platser och med New York Times, Vanity Fair och Condé Nast Traveller som husorgan. Alla rökte. Kvalitet skulle genomsyra allt, från tidningen till inredningen och vinerna på redaktionsmötena.

Eva var klarsynt, spirituell och rakt på sak, och visade med eftertryck att det fanns fler kvinnor än Margaret Thatcher som hade humor här i världen.

Richard Björnelid, f.d. chefredaktör Travel News:
“Jag tror att hon hade en förmåga att inte bekymra sig i onödan”

Det är någon gång på 90-talet, Eva står längst fram till höger i den avlånga kontorslokalen på Biblioteksgatan och blickar ut genom panoramafönstren mot Wienerkonditoriet eller bortåt mot Restaurang Prinsen. Håret är uppsatt, i handen en cigarett. Hon står ofta där och funderar. Vad tänker hon på?

Eva hade hand om förlagets ekonomi, vilket ständigt måste ha brytt henne, men jag tror att hon hade en förmåga att inte bekymra sig i onödan.

Desto mer upplivad var Eva när hon pratade om sina studier. Minns särskilt uppsatsen som hon skrev om Anders Sparrman, en av Linnés lärjungar.

Blommor och blomsteruppsättningar var ett annat stort glädjeämne. Jag kan höra hennes djupa och lite hesa röst när hon entusiastiskt berättar om ett besök hos Tage Andersen, blomsterkreatören i Köpenhamn.

Claes Britton.
 

Claes Britton, författare och journalist:
“Hon var ingen Svenne-Banan, Eva. Hon hade koll”

Cool är ett svengelskt begrepp som spontant faller i sinnet när jag tänker på Eva Rosenqvist. Hon var verkligen en cool kvinna, med sin stil, sitt sätt, sin hund som var med överallt, ciggen och helst vinglaset därtill.

Sista gången jag träffade Eva var någon gång vintern 2015 eller så. Tillfället var passande. Jag besökte henne i hennes varma, trivsamma vindsvåning i Gamla Stan, där historiens vingslag fläktade. Mitt ärende var att jag skulle låna de så kallade ”Pingpong”-katalogerna, det vill säga de tre klassiska utställningskatalogerna för Pontus Hulténs episka ”Pingpong”-utställningar vid Centre Pompidou i Paris — i tur och ordning Paris-New York (1977), Paris-Berlin (1978) och Paris-Moskva (1979), var och en fem-sjuhundra sidor tjocka biblar späckade med konsthistoria, helt ovärderliga för min research för min biografi över Pontus Hultén.

Genom Evas generositet att låna mig denna skatt slapp jag köpa dem själv för dyra pengar från någon internationell bok-site. När jag hämtade katalogerna hade vi ett par trevliga timmar tillsammans då vi delade en god flaska vin, med konversation om konst, Paris, historia och andra ämnen långt ovan den vintriga stockholmsvardagen slaskande på gatorna där utanför. Inte bara generositeten var typiskt Eva utan också att just hon hade samtliga dessa otroliga kataloger i sitt bibliotek.

I min Hultén-biografi citerar jag en känd italiensk curator i New York som skriver att dessa kataloger kan hittas i biblioteken hos alla konstpersoner med självaktning världen över, som bevis för att dessa personer besitter minimum av smak och konsthistorisk orientering. Självfallet hade Eva sett utställningarna i Paris och köpt katalogerna då det begav sig. Hon var ingen Svenne-Banan, Eva. Hon hade koll.

Hon var, för att svänga mig med ännu ett populärt om än trist begrepp, osvensk, i ordets bästa bemärkelse. När jag sedan sent omsider hade lämnat tillbaka katalogerna, och givit henne boken, sju-åtta år senare, hade vi sedan ännu en härlig konversation, denna gång på telefon, som jag värdesatte mycket. Givetvis hade hon förärat min bok vassast tänkbara läsning och bjöd på skarpa analyser och reflektioner.

Jag höjer en skål med största kärlek för Eva! Gutår!

Eva Rosenqvist.

Lojalitetsprogrammen för alla som flyger är många. De ingår i sin tur i allianser mellan olika flygbolag och erbjuder olika typer av nivåer och förmåner.
 

Vi bad plattformen Chatflights poängexpert Jonas El Said förklara mer. Först ut i vår nya serie om poängnyheter är SAS Eurobonus.

SAS EuroBonus är Nordens största lojalitetsprogram med över 7,5 miljoner medlemmar, majoriteten bosatta i Sverige, Norge och Danmark.

EuroBonus har blivit synonymt med Star Alliance, världens största flygbolagsallians som SAS var med och grundade 1997.

Vad händer när SAS lämnar Star Alliance?

I oktober meddelades att SAS på sikt ska lämna Star Alliance och i stället gå över till Sky Team, flygbolagsalliansen som Aeroméxico, Air France, Delta Air Lines och Korean Air grundade 2000 och som i dag även har medlemmar som KLM och Virgin Atlantic. Utträdet har väckt stora frågor bland medlemmarna kring huruvida programmet fortsatt kommer att vara attraktivt i framtiden.

Här går vi igenom historien bakom SAS EuroBonus, samt hur flygbolagens lojalitetsprogram och poängvalutor har utvecklats från simpla kundklubbar till den miljardbransch som de är i dag.

Extraordinärt värde för medlemmar

SAS EuroBonus är ett bonusprogram som erbjuder extraordinärt värde för medlemmarna. Möjligheterna att tjäna poäng är goda, både genom flygresor på SAS och Star Alliance, men framförallt via de co-brandade kreditkorten.

”2for1”-förmånen från SAS Amex Premium och Elite gör det möjligt att resa till halva poängpriset över hela världen med Star Alliance. Detta i kombination med de rimliga poängpriserna, låga avgifterna och stora utbudet av partners gör EuroBonus till ett av de bästa lojalitetsprogrammen i världen för dig som vill resa långt och billigt i business class.

Att uppnå guldstatus och få tillgång till förmåner som lounge och fast track är också relativt enkelt, både genom flygresor eller genom att spendera på kreditkort.

Lojalitetskoncept introducerat av American Airlines

EuroBonus lanserades den 27 april 1992. Syftet med programmet var att belöna sina lojala kunder med förmåner, såväl som poäng som kan användas till flygresor och uppgraderingar.

Flygbolagen är tämligen unika från andra branscher i avseendet att mäta lojalitet, där det inte mäts i hur många kronor du har spenderat på flygbolaget utan hur många ”miles” du har flugit.

Detta koncept introducerades av American Airlines på 1970-talet och har lagt grunden för hur majoriteten av flygbolagen mäter lojalitet än i dag.

Tillgång till allt från lounge till fri uppgradering

Poäng och förmåner är de två viktigaste komponenterna i ett framgångsrikt lojalitetsprogram. Poängen tjänar du från dina flygresor, men även genom diverse partners så som hotell, hyrbilsfirmor, kreditkort, restauranger och shoppingpartners.

Förmånerna tjänar du in genom att flyga frekvent med flygbolaget och dessa inkluderar bland annat tillgång till lounger, extra bagage, fast track och ibland även fria uppgraderingar.

Allians innebär poäng även med partnerbolag

SAS grundade Star Alliance 1997 tillsammans med Lufthansa, Air Canada, United Airlines och Thai Airways, vilket kom att bli världens största flygbolagsallians.

Medlemskapet i Star Alliance blåste nytt liv i EuroBonus där medlemmarna nu erbjöds möjligheten att tjäna och använda sina poäng på alla medlemsflygbolag. Möjligheten att nå världens fyra hörn med sina EuroBonus-poäng tillför ett stort mervärde i programmet, något som har hjälpt programmet att öka i popularitet under senaste år.

Flygbolagens lojalitetsprogram gick till en början ut på att i första hand belöna direkt lojalitet, med detta avses kunder som reser på flygbolaget egna flygningar. I samband med att allianserna började spela en allt större roll, så kunde medlemmar tjäna sina poäng och uppnå status genom att flyga med andra inom alliansen.

Lojal med ett flygbolag, samla poäng i annat lojalitetsprogram

I praktiken innebär det att du kan vara lojal mot EuroBonus, men tjäna dina poäng och din guld/diamant-status utan att ha satt foten på ett SAS-flyg. Som exempel: en person kan primärt resa med Lufthansa, men samla sina poäng hos EuroBonus. Det gör det lättare att tjäna tillräckligt med poäng för en bonusresa och uppnå viss status – än om personen valt att kreditera sina flygningar till Lufthansas lojalitetsprogram, Miles&More.

Allianserna har med andra ord gett upphov till ett arbitrage där resenärerna kan kreditera sina flygningar till det lojalitetsprogram i alliansen som är mest fördelaktigt – utan hänsyn till vilket flygbolag programmet tillhör.

Mer pengar i poäng än flygningar

För varje poäng som en EuroBonus-medlem tjänar från en Lufthansaflygning, så betalar Lufthansa SAS en summa pengar för de poäng som krediteras. Intjänade poäng från partners kan således ses som en intäkt, varvid SAS har ett stort incitament för sina medlemmar att tjäna poäng hos partners såsom andra flygbolag. Men även kreditkort, hotell, hyrbilsfirmor och shoppingportaler.

Denna frikoppling är inte unik för SAS utan har även spelats ut hos andra aktörer i branschen, där lojalitetsprogrammen i många fall värderas högre än flygbolagen själva. Flygbolagen tjänar mer pengar på att sälja poäng än att flyga passagerare.

Poängförsäljning lönsam affär för flygbolagen

Flygbolagens samarbeten med kreditkortsföretag, shoppingportaler och hyrbilsfirmor har på senare år blivit en allt mer lukrativ affär. Försäljning av poäng betraktas som en direkt intäkt för EuroBonus när du samlar poäng via ett co-brandat kreditkort.

Poängen har en giltighetstid på 5 år och bokförs som en skuld på balansräkningen. Om poängen inte utnyttjas avskrivs skulden, och tillgodoräknas som en ren vinst för flygbolaget.

När poängen används uppstår en kostnad för flygbolaget. Kostnaden varierar beroende på om poängen används hos ett partnerflygbolag, då SAS får betala flygbolaget i fråga för bonusresan – på SAS egna flygningar är bonusplatsen i fråga en flygstol som annars hade gått tom.

Kalkylen bygger på att endast en bråkdel av alla poäng som tjänas in faktiskt används, vilket innebär att poängförsäljning är en lönsam affär för flygbolagen.

Samarbeten med kreditkortsföretagen livlina under pandemin

Försäljning av poäng till kreditkortsföretag var en livlina för SAS och många andra flygbolag under pandemin – då flygresandet stannade av, men konsumtionen fortfarande hölls på höga nivåer.

Poängen som tjänades in via spendering på de co-brandade kreditkorten från American Express och MasterCard bidrog till livsviktiga intäkter, och EuroBonus-programmet kan på många sätt betraktas som ett kritiskt vinstcentra för flygbolaget.