RES.se

Tag: Äventyr

  • Det okända Balkan: I Kosovo växer en ny berättelse ur gamla sår

    Det okända Balkan: I Kosovo växer en ny berättelse ur gamla sår

    I Europas yngsta nation rör sig historien ständigt under ytan, men här växer också en stark vilja att blicka framåt. Med lockande smaker, mäktiga landskap och en växande generation berättare vill Kosovo skriva in sig på Europas karta för nyfikna resenärer.

    TEXT: Linda Iliste.

    Den vilar en särskild känsla över Pristina. Den känns särskilt när man står intill den resliga byggnad som utgör Nationalbiblioteket, ett självklart tillhåll för den som vill upptäcka arkitektur i Kosovo.

    – Den kroatiske arkitekten Andrija Mutnjaković ritade byggnaden under Jugoslavientiden och det invigdes 1982, berättar Arsim Rexhepi medan vi betraktar den fantasifulla betongkonstruktionen.

    Foto: Press.

    De 99 kupolerna, i varierande format, är lika delar samtalsämne och stadsikon. Nationalbiblioteket väcker associationer till allt från science fiction till bikupor. Andra ser huset som en blinkning till nationens historia eller till arkitektoniska drag ur den muslimska traditionen.

    Att tolka huset är lite som att tolka Kosovo självt – och både Arsim och kollegan Fisnik Thaçi, som arbetar för researrangören Balkan Destination och är våra guider under vår vecka i Kosovo, hör till en ny generation som förvaltar och förmedlar sitt land. Både till sig själva och andra, för det finns nu en uttalad ambition att bli en mer självklart turistdestination.

    Självständighetsåren är få på pappret, men historia och kultur genomsyrar platsen, med gott om ottomanska arv liksom spår av det serbiska styret och tiden efter Jugoslaviens sammanbrott.

    Foto Venora Cerimi.

    Kosovo blev självständigt 2008, men långt ifrån alla länder i världen har erkänt nationen.

    Ett land med många lager

    Vi bor mitt i Pristina, på det femstjärniga Swiss Diamond Hotel vid Bulevardi Nënë Tereza. Den livliga gatan, kantad av kaféer och boklådor, leder vidare till Bulevardi Xhorxh Bush, döpt efter USA:s tidigare president som spelade en avgörande roll i Kosovos moderna historia.

    I närheten står monumentet Newborn, ett konstverk som symboliserar Kosovos känslor efter kriget i form av 250 ton metall. Ett stenkast bort besöker vi museet Reporting House som berättar om Balkankrigets 90-tal. Det öppnade så sent som förra året.

    Foto: Press.

    – Det var dags att skapa en gemensam, balanserad och inkluderande berättelse om vad som hände på 90-talet, och vilket bättre sätt att göra det än genom att visa vad internationella medier rapporterade under den tiden, förklarar museets grundare Jeta Xharra som själv är grävande journalist med bakgrund från bland annat BBC.

    På Reporting House möter vi utställningar med nyhetsinslag och oklippta filmer som ger utrymme för både lokalbefolkningens och journalisternas perspektiv. Vi ser filmat material som visar gruvarbetares protester och den brödmarsch som kvinnor i städer genomförde som stöd till de utsatta människorna på landsbygden brödmarsch.

    Vi ser också det exakta ögonblicket då BBC:s filmare Vaughan Smith, i mars 1998, besköts av serbisk polis, men klarade sig eftersom kulan fastnade i hans tjocka Sony Ericsson-mobil.

    Foto: Linda Iliste.

    – Vi är också det enda museet i Kosovo som har allt material på tre språk – engelska, albanska och serbiska. Det är viktigt för att skapa ett “common narrative”, menar Jeta.

    Magiska matupplevelser

    Det samtida Kosovo är så mycket mer än sin historia. Turismen är fortfarande i sin linda, men Pristina erbjuder restauranger och kaféer med en växande självsäkerhet. Hapiteria är en av stadens trendigaste mötesplatser, där den unga generationen sätter tonen för Kosovos “nya kök”.

    Foto: Linda Iliste.

    En resa i Pristina innebär också möjligheten att upptäcka närliggande sevärdheter: det arkeologiska området Ulpiana, Gadimës grottor och vattenfallet Mirusha.

    På Ethno Kuca i Graçanicë serveras traditionell kosovansk mat: tavë kosi (lamm och ris bakat i yoghurt) och hemgjord ajvar, tillagad på klassiskt vis. Maten i Kosovo har ännu inte fått besök av Michelinkritiker och dylika, men för resenären är det en självklar höjdpunkt. Den är god, smakrik och en central del av det lokala livet.

    Foto: Linda Iliste.

    Prizren, Peja och den religiösa mångfalden

    Utanför huvudstaden Pristina väntar Peja och Prizren – två spännande städer med tydlig egen karaktär och historia. Prizrens gamla stad är en labyrint av torg, gränder, butiker och barer, där broar leder över floden Prizren Bistrica och Sharribergen reser sig i bakgrunden. Här trängs minareter med klocktorn, en påminnelse om den religiösa mångfald som präglar Kosovo.

    Foto: Dragana Arnaut.

    Flera av de lokala klostren är världsarvslistade av Unesco tack vare sina välbevarade fresker. En riktig pilgrimsfärd för konst- och kulturintresserade!

    Vin och hantverk

    I Gjakova har den historiska basaren byggts upp på nytt efter kriget och rymmer i dag små hantverksateljéer.

    Foto: Linda Iliste.

    Efter att ha botaniserat bland såväl lädervaror som smycken åker vi till Risons, ett destilleri och vineri som drivs av Butrint och Ylle Byci.
    – Vi har jobbat hårt sedan vi grundade Risons 2019, inte haft semester en enda dag, skrattar Ylle och berättar att de sålde sitt hus i Pristina, allt de ägde, för att satsa på drömmen om drycker. Marken fick de i gåva av Butrints far.

    I dag gör Risons 18 produkter. Däribland fyra viner, bland annat på den regionala druvan vranac.
    – Vi köper alla druvor, frukter och bär från lokala bönder. Man kan säga att vi har investerat allt i Kosovo, för vi är väldigt stolta och vill växa med landet, berättar Ylle när vi slår oss ner i vinoteket som invigdes i fjol; nu kan de erbjuda vinprovning och mat på plats.

    Foto: Linda Iliste.

    Ylle har själv lagat lunchen. En prima parad av matiga sallader, skaldjur, lokal ost och chark. Och givetvis dryckerna, alla 18! Den lycksaliga mättnaden är kolossal.

    Vandring i Rugovabergen och Liqenat

    Hela nästa dag tillägnas naturen. På menyn står sådant som zipline, via ferrata, paddling och mountainbike.

    Foto: Press.

    Själv följer jag guiden och etnologen Ilir Sopjani på en vandring i Rugovabergen. Leden leder till Liqenat, en sjö på 1 800 meters höjd vars klara vatten reflekterar landskapets otaliga gröna nyanser. Jag tar några steg över till andra sidan sjön, där gränsen mot Montenegro går rakt genom vattnet.

    Foto: Snownjeri.

    Det är stilla och storslaget. I byn Kuqishtë får vi efteråt vår belöning i form av den lokala ölen Birra Peja, iskall och extra god efter timmar på stigen.

    – Gezuar! skålar vi på albanska.

    Kosovo gör inte mycket väsen av sig, men resan sätter spår. Landet är likt en berättelse som ständigt visar upp en ny infallsvinkel. Och desto mer man upptäcker, desto svårare blir det att åka hem.

    Guiderna Ilir Sopjani och Arsim Rexhepi från Destination Balkan. Foto: Linda Iliste.

    Läs mer om upplevelser på Balkan i RES

    Kika in på det nya boutiquehotellet på Albaniens riviera
    Segla i Kroatien: Semesternjutning med svensk besättning
    Miniguide: Segla i Kroatien

  • Armenien är världens bästa äventyrsresmål 2025

    Armenien är världens bästa äventyrsresmål 2025

    Vill du ha vidsträckta bergslandskap, utmanande vandringsleder och äventyr runt varje hörn? Då är Armenien destinationen att rikta kompassen mot.

    Landet i Kaukasus, på gränsen mellan Europa och Centralasien, har just kammat hem titeln Årets äventyrsresmål 2025 vid PATWA International Travel Awards i Berlin. En utmärkelse som bekräftar vad friluftsälskare och adrenalinentusiaster redan börjat upptäcka.

    Foto: Artur Adilkhanian.

    Spännande vandring

    Armenien är på många sätt vilt, orört och fullt av möjligheter för resenärer som vill tänja lite på gränserna.

    Vandring i Zangezurbergen på gränsen till Azerbajdzjan erbjuder spektakulära vyer och branta stigar för den uthållige.

    I Geghamabergen, där fleradagsleder slingrar sig genom dramatiska landskap, är ensamheten nästan lika slående som naturen.

    Och för dig som verkligen vill sätta dig själv på prov väntar Aragatsberget – Armeniens högsta topp och en bestigning som inte är för den veke.

    Foto: Gor Davtyan.
     

    Rikt kulturarv

    Äventyret handlar förstås inte bara om vandring. Bergsklättring och skärmflygning är andra populära aktiviteter.

    Det är heller inget problem att varva fysisk utmaning med kulturella upptäckter. Armenien har ett rikt arv, från det gripande Armeniska folkmords- och minnesmuseet till det spektakulära Cafesjian Center for the Arts, en brutalistisk pärla från sovjettiden där konst och arkitektur smälter samman.

    Foto: Levon Vardanyan.
     

    Oupptäckt skatt

    Även om landet har satsat stort på hållbar turism, är det fortfarande en relativt oupptäckt skatt. Vägarna kan vara lite tuffa, kollektivtrafiken en utmaning och språket lite av en barriär. Men vad gör egentligen det? Särskilt inte för resenärer som gillar just äventyr.

    – Det här erkännandet är ett bevis på Armeniens storslagna natur, breda utbud av äventyrsturism och det engagemang som finns inom vår turismsektor. Vi välkomnar resenärer från hela världen att upptäcka Armeniens unika landskap och känna pulsen av äventyret i ett land fyllt av historia och gästfrihet, säger Lusine Gevorgyan, ordförande för Armeniens turistråd.

    Foto: Daria Kurennaya.

    Mer reseinspiration från RES

    Dolomiterna: Vandring i vackert italienskt världsarv

    Nepal: Vandringsglädje på hög höjd

    Japan: Naturupplevelser, vandring och spa

  • Ständigt på resande fot

    Ständigt på resande fot

    De har cyklat genom Vietnam, åkt husbil från Sverige till Mongoliet, vandrat i Nepal… ja, listan på äventyr kan göras lång. Frida och Jacob träffades i Nya Zeeland när båda var där och backpackade. Sex år senare befinner de sig fortfarande på resande fot – nu är de i Thailand där de arbetar som dykinstruktörer. RES fick en pratstund med ena halvan av Everydayexplorers.org, Jacob Ode. ”Folk frågar när vi ska göra något riktigt. Men vad är egentligen riktigt?”.

    Av: Linda Larsson
    Bilder: Privata

    Berätta om er livsstil?
    – Vi blev ett par när vi båda var ute och reste och har sen fortsatt att resa runt. Att resa är vår vardag. Vi har inget som knyter oss till Sverige mer än familjen: vi har inget hem i Sverige, ingen lägenhet, inget jobb. Hur kan vi finansiera våra resor? frågar vissa. Men bara för att vi inte jobbar i Sverige innebär det inte att vi saknar jobb. Tvärtom. vi är båda utbildade till skid- och dykinstruktörer så att hitta och skaffa jobb är enkelt för oss. Om man säger att man vill jobba med ett specifikt jobb i en specifik stad är man väldigt begränsad. Om man däremot kan tänka sig jobba var som helst i världen finns hur mycket som helst.

    Sen reser vi runt mellan våra säsongsjobb. Vi cyklade runt i Vietnam i två månader, en annan cykelresa gick till Kina, vi vandrade i Nepal i en månad, vi köpte en husbil för 40 000 och åkte från Sverige till Mongoliet i höstas. Resorna och jobben avlöser varandra.

    Har ni några planer på att sluta att resa?
    –     Vi trivs med vår livsstil och har inga planer på att ändra sättet vi lever på.  

    Att resa innebär en frihetskänsla: känslan av att inte vara fast, inte låst, att aldrig bli uttråkad. ”Jag kan göra vad jag vill – när jag vill”. Vill vi jobba kan vi göra det var som helst i världen. För även paradis kan bli rutin efter ett tag men då är det enkelt för oss att bryta upp. Det är fördelen med att säsongsarbeta: vi behöver aldrig säga upp oss utan kontrakten går ut efter några månader och då flyttar vi till ett annat ställe.

    Resan ner till Mongoliet med husbil: hur mycket måste man förbereda sig för en sådan resa?
    – Vi planerade inte mycket alls faktiskt. Tre månader innan vi drog ut köpte vi husbilen. Den kostade 40 000 och sen renoverade vi upp den för ytterligare 15 000 (trots att båda egentligen saknar snickerikunskaper).

    Tanken var att skeppa husbilen vidare till Kanada men det blev för dyrt. När vi var i Kazakstan frågade vi därför en kompis om han ville komma ner till Mongoliet och köra hem den. Och det ville han. Så nu är bilen i tryggt förvar i föräldrahemmet  i Trollhättan.

    Ni förlovade er i Kirgizistan?
    – Ja – eller vi hade faktiskt gift oss innan. Mest av praktiska skäl – i vissa länder måste man vara gift för att få bo tillsammans. Men vi hade inga ringar. Därför, när vi var i Kirgizistan, passade vi på. Vi hamnade nämligen på en marknad med över 30 silverstånd så då slog vi till på två släta ringar som vi hittade.

    Ingraveringen blev lite speciell – vi trodde att kvinnan som skulle gravera ringarna hade en särskild maskin för det men hon handgraverade. Alla bokstäver fick därför inte riktigt plats – hon hade sluntit lite så bokstäverna blev breda och den sista bokstaven hamnade precis på silverstämplen så den ser man inte riktigt. Vi funderade på om vi skulle köpa nya – men de här bär ju på en historia och känns typiska för oss.

    Vilken av alla era resor har varit bäst?
    – Vi har fastnat för att cykla. Vi hade aldrig gjort det innan första cykelresan för fem år sedan. Vi var i Vietnam och fick för oss att köpa två cyklar på en marknad. Fem dagar senare satt vi på våra cyklar – en resa som blev två månader lång. Vi gjorde samma sak i Kina förra året: då cyklade vi 250 mil.

    Ni verkar göra det som faller er in. Vad har ni för råd till de som vill ge sig iväg men inte riktigt vågar?
    – Att resa behöver inte vara mycket förberedelse – det handlar mer om att faktiskt bara göra. När vi gav oss iväg till Mongoliet hade vi visum till Ryssland och vi hade köpt en bil. Men vi hade inga vägar förutbestämda utan pratade med folk längs vägen. Vågar man bara ta första steget brukar det mesta att lösa sig.

    Att resa behöver inte heller kosta en massa. Vissa budgeterar efter hur mycket de gör av med när de är iväg på charter. Men reser man iväg ett år reser man annorlunda. Du går inte på finrestaurang hela tiden, du dricker inte öl varje kväll. Man lever mer som man gör hemma – fast på resande fot.

    Ni är bägge två veganer? Hur fungerar det att vara vegan på resan?
    – Det funkar förvånansvärt bra. Att vara vegan i Asien är lätt: mycket grönsaker och frukt används i matlagningen här. Svåraste landet att vara vegan i är i Schweiz och i Norge – att hitta restauranger som serverar veganska alternativ där är svårt.

    Man lär sig att vara vegan på resande fot såsom man lär sig att vara vegan hemma i Sverige. Under en övergångsperiod är det svårt men sen kommer man in i det. Man vet var man ska leta.

    Vad är era planer för framtiden?
    – I sommar kommer vi att cykla runt i Taiwan, Kina och Japan. Efter det kommer vi att göra ett besök hemma i Sverige. Nästa vinter kommer vi att arbeta som skidinstruktörer i Kanada och efter det är planen att jobba som dykinstruktörer i Mexiko. Förhoppningsvis kan vi skeppa vår husbil till Kanada så att vi kan köra ner till Mexiko efter skidsäsongen och sen efter dyksäsongen köra ner genom Sydamerika.

    Längre fram vet vi inte vad våra planer är. Men så länge allt fungerar och vi trivs ser vi ingen anledning att sluta.

    Vissa frågar när ska vi ska göra något riktigt? Men vad är riktigt? Att köpa ett hus och ta ett lån vi måste betala av hela livet? Eller få fasta jobb som vi inte riktigt trivs med?

    Om Everydayexplorers.org

    Består av: Frida och Jacob Ode. 

    Ålder: 29 respektive 28 år. 

    Bor: Ingen hemort. Reser runt i världen.

    Gör: Säsongsarbetar som dyk- och skidinstruktörer. Däremellan reser de runt.