Med sitt skyddade läge och torra klimat har Chile perfekta förutsättningar för att producera vin. RES utforskar det bergiga landet som 22 år efter Pinochets fall står på tröskeln till vinvärldens finrum.
Chile är som en rysk docka. Lyfter man på locket till den ena så upptäcker man en annan. I detta världens längsta land finns många dolda hemligheter. Här ryms mäktiga bergskedjor, brännheta öknar, vidsträckta slätter, ett oändligt hav och så dessa bördiga dalgångar med optimala förutsättningar för vinodling.
Det är med drygt ett dygns marginal vi undkommer jordbävningen i omgivningarna runt staden Talca, 25 mil söder om Santiago. När vi tagna av stundens allvar ringer upp Alejandro Sanchez, vinmakare på Casas Patronales, får vi beskedet att familjen är oskadd, likaså vingården med byggnader från 1700-talet och de flesta vinfälten, men många av vingårdsarbetarnas hus är förstörda. Hotellet som vi bodde på är till stora delar raserat. Och ännu värre är det runt kuststaden Concepción.
Detta hände för ett och ett halvt år sedan. Nu är vinarbetarnas bostäder reparerade och uppbyggda på nytt, och vinproduktionen i hela Central Valley är i gång för fullt. Men jordbävningens trauma är för evigt inympat i den chilenska själen. Åtskilliga gånger har de drabbats och de vet att de kommer att ansättas igen.
– Kanske är det därför vår fatalistiska inställning till livet är så stark och förklaringen till att vi gärna lever livet här och nu, säger Alejandro Sanchez. Morgondagen vet vi inget om, så det gäller att passa på att njuta av varje stund.
Innan vi reser söderut äter vi en god middag på den klassiska skaldjursrestaurangen Ostras Azocar i centrala Santiago. Vi passar på att få en försmak av några av Chiles vita, friska viner innan vi startar vår egen route du vin, som sträcker sig från de klassiska vinområdena runt huvudstaden genom Maipodalen, Rapel, Curico och Maule.
Bara ett stenkast från där vi sitter ligger nobelpristagaren Pablo Nerudas hus i Bellavistakvarteren vid foten av Cerro San Cristóbal, ett 500 meter högt berg mitt i Santiago. Författaren var en stor skaldjursvän och en av de många kända gäster som passerat Ostras Azocar. Kanske var det här som hans dikt till vinets lov blev till.
Sjung med mig tills bägarna rinner över och lämnar utspilld purpur på bordet. Denna honung kommer till din mun från jorden, från dess mörka vinklasar.
Vad många däremot inte vet, är att Neruda också var en av världens största samlare av snäckor. Hans samling bestod av 15 000 exemplar som han skänkte till universitetet i Santiago, men som ingen sedan dess har sett röken av. Här i huset La Chascona skrev han alla sina böcker. De sista sidorna av boken Jag bekänner att jag levat lär han ha skrivit bara tre dagar före Salvador Allendes död, elva dagar innan han själv gick bort.
Före revolutionen 1973 fanns en öppenhet för utländska idéer och politiska strömningar, som gjorde landet till en mönster-demokrati med politiska partier från yttersta högern till yttersta vänstern. Nerudas starka vänstersympatier försökte han aldrig dölja. På den tiden var Chile inget internationellt vinland. Det var först efter Augusto Pinochets fall 1989 som utländska vinmakare började söka sig till Chile för att börja modernisera en gammal och omodern vintillverkning.
Vår väg söderut går mitt i landet, men från bilfönstret kan vi se ända bort till kusten, bara 8 mil västerut, och från det andra fönstret den mäktiga bergskedjan Anderna 8 mil åt andra hållet. Skulle vi bila genom hela Chile har vi däremot 430 mil att tillrättalägga från Atacamaöknen i norr till Eldslandet och Antarktis i söder. Den snötäckta bergskedjan som löper längs hela landet är själva ryggraden i chilenarnas liv, som definierar både dess identitet och geografi. Det sägs att en chilenare alltid orienterar sig i förhållande till bergen. Känslan av att vara rotad i sitt land förstärks av den geografiska isoleringen. En annan del av deras identitet är förhållandet till vin som sedan 1500-talet präglat landet och dess befolkning. Chiles viner har en stark fransk influens, med druvor som till exempel Sauvignon Blanc, Chardonnay, Merlot och Cabernet Sauvignon, medan de argentinska på andra sidan Anderna har influerats av Italien med vinstockar som Sangiovese, Tempranillo, Lancellotta och Montepulciano.
Medan Argentina gått sin egen självsäkra vinväg med hög svansföring, har Chile haft en mer lågmäld och ödmjuk inställning till sin förträfflighet som vinland. Från att under en lång period mest ha producerat drickvänliga, saftiga och fruktiga bordsviner, är man i dag med och tävlar bland världens prestigeviner.
– Dagens viner är mer komplexa och har kraftigare pondus än tidigare. Chile har definitivt tagit klivet upp bland världens mer intressanta vinländer, tillsammans med grannlandet Argentina. Landet har aldrig producerat bättre viner än vad de gör i dag, säger Madeleine Stenwreth, Sveriges första kvinnliga Master of Wine, som i flera år har arbetat tillsammans med vinproducenter både i Chile och Argentina.
Hemligheten är framför allt att allt fler europeiska och amerikanska vinmakare köpt vingårdar efter demokratiseringen 1989, och att dessa odlingar krupit allt längre upp på Andernas magra och mineralrika sluttningar, som i Casablancaregionen där bland annat Michel Laroche köpt vingårdar från vilka han med stor framgång producerat Bourgogneinspirerade viner med chilensk touch. Här uppe kan han utnyttja de svala vindarna från havet och de starka temperaturväxlingarna mellan dag och natt. På den argentinska sidan finns däremot ingen närhet till havet. Där blir istället höjden avgörande som kylaggregat för solens hetta.
– De chilenska vinerna är som en Volvo – säkra och trygga, men med en allt starkare personlig karaktär. Som vinmakare är de strukturerade och organiserade med stor nyfikenhet på den allra senaste vinifieringstekniken. Argentinarna har däremot länge saknat modern teknik. De har snarare låtit känsla och dagsform avgöra kvaliteten i vinerna, men med mycket spännande resultat som följd.
Att Chile har unika förutsättningar för vinodling är ingen hemlighet. Med sitt torra klimat med heta dagar och kalla nätter, och sitt skyddade läge mellan Anderna och Stilla havet, drabbades aldrig landet av vinlusen. Och som tur var hann sticklingarna lämna Europa innan vinlusen raderade de flesta vinstockarna. Bordeauxdruvan Carmenére var en av de som överlevde i Chile, och räknas nu som landets egen druva. Än i dag vilar därför vinstockarna på sina egna rötter, och har aldrig behövt ympas med resistenta, amerikanska rotstockar. Röta i vinfälten är också mycket ovanligt, och mjöldagg existerar över huvud taget inte bland vinfälten i Chile.
Casas Patronales är ett av de många, unga chilenska vinföretagen som satsat stort i vindistriktet i Central Valley utanför Talca. Staden har sedan 1600-talet varit ett kommersiellt och kulturellt centrum och hemvist för landets välbärgade jordägare.
Att regionen, med sitt medelhavsklimat av torra somrar och fuktiga vintrar med ständig svalka från havsvindarna, ger optimala förhållanden för vinodling har man känt till sedan spanjorerna introducerade vinet i Chile. En av de yngsta och snabbast växande vingårdarna är Vina Casas Patronales.
Vinmakaren Alejandro Sanchez bjuder in oss tillsammans med en av ägarna i ett av de gamla estanciahusen med metertjocka murade väggar som på 1700-talet var bostadshus för rika godsägare. Varumärket Casas Patronales betyder på svenska just ”patronernas” eller ”godsägarnas” hus. Vi slår oss ner i den vackra trädgården och bjuds på det klassiska sydamerikanska druvdestillatet pisco som aperitif.
– Det finns ett gammalt utryck här i trakten, säger Alejandro Sanchez. ”Talca, Paris och London”, för att visa att vi är belevade och världsvana. Skämt åsido så är vi extremt stolta över vår bakgrund och vår historia. Vi är inte intresserade av att göra enkla bordsviner. Det ska vara spännande, friska och fruktiga viner med mogen syra som sticker ut från mängden.
Med förkärlek för Sauvignon Blancdruvan försöker han göra vita prestigeviner, men också röda viner på den inhemska Carmenéredruvan som de senaste åren har fått en renässans i vinvärlden och i dag ingår bland de riktigt fina vinerna från Chile.
När vi nästa dag kör lite längre norrut igen landar vi i Casablanca-dalen mellan Santiago och Valparaiso, på ytterligare en av dessa framgångsrika nya vingårdar. Dalgångens namn, som betyder det vita huset, blev en inspirationskälla när företaget Indomita byggde sitt slottsliknande vinmakeri på en kulle vid foten av berget. Huset rymmer också en av områdets bästa restauranger, där kökschefen Oscar Tapia lagar chilenska traditionella läckerheter med inspiration från moderna, internationella kök. Gården har dessutom ett stall och en ansenlig mängd hästar.
Vinmakaren Roberto Carrancá har bestämt att vi ska göra en spektakulär vinprovning högt uppe i Anderna. Hästarna lastas med vin, glas och en buffé bestående av torkad skinka, olika sorters ostar, bröd, oliver och tapenade. Det blir en fantastisk ritt genom pinjeskog, över stock och sten, på smala branta, stigar allt högre uppför berget.
Jag har gjort många vinprovningar genom åren, men detta slår det mesta. Att vid vägens slut få ta ett par klunkar frisk Sauvignon Blanc och Brio Chardonnay 2000, och samtidigt låta blicken försvinna bort över den vackra Casablancadalen, är en ynnest. Vinet fick en guldmedalj vid Catad ’Or 2001, den årliga blindprovningen av alla chilenska viner. Vid samma tillfälle fick också deras Galope Chardonnay 2000 från Mauledalen en silvermedalj. Vi provar också en lättare Cabernet Sauvignon med namnet Zardoz i klassisk, elegant stil, medan hästarna tar igen sig en bit bort.
I Casablanca avslutar vi denna route du vin med ett besök hos Michel Laroches ögonsten, vingården Punto Alto, som han köpte i mitten av 1990-talet. I skuggan av ett jätteträd, omgivna av vinrankor, provar vi hans aromatiska och friska Sauvignon Blancviner med tydligt franskt påbrå, innan vi i skymningen kör tillbaka till Santiago. På bilradion hör jag en reporter återge det magiska tillfället när Chile slog Argentina med 1–0 i en viktig kvalmatch i fotboll. Resultatet var en smärre sensation som på fotbollens richterskala skapade chockvågor genom den latinska världen. De stolta argentinarna hade fått sig en knäpp på näsan, och det chilenska självförtroendet en rejäl knuff framåt. Nu återstår att se om samma sak kan upprepas på vinets område, om det nu inte redan har gjort det. n
Den chilenska maten
Mattraditionerna i Chile går i fiskens och skaldjurens tecken. Ceviche är ett vanligt inslag i det chilenska köket och serveras ofta som förrätt. Det är fisk eller musslor marinerade i citronsaft smaksatt med chili och vitlök.
Till denna uppfriskande rätt passar en väl kyld Chardonnay eller Sauvignon Blanc. Cazuelas är en annan chilensk klassiker, en gryta på buljong, grönsaker och kött. Till den kan man dricka både Chardonnay eller Cabernet Sauvignon. En annan delikatess från havet är Manchas, knivmusslor som äts råa eller snabbt grillade med lite citron och vitlök. Calamares i olika varianter är också något man ska passa på att njuta av under besöket i Chile.
