Tag: cityguide

  • Designed in Shanghai

    Designed in Shanghai

    Hotell i Shanghai

    Glöm fejkmarkander, dvd-försäljare och billigt krimskrams. Följ med på en runda finsmakarshopping genom Shanghais charmerande designkvarter. Och kolla in det kinesiska konstundret med egna ögon.

    Två år har gått sedan franska Vogue valde att ägna ett helt nummer åt ”det nya eldoradot” Shanghai och stadens ”explosiva, kreativa generation”. Ändå väljer de flesta besökare att trampa samma trötta stråk längs fejkmarknader och charmlösa gator kantade av ettriga dvd-försäljare. Fejkmarknaden på Nanjing Road, People’s Square, Yu Yuan-trädgården, McDonald’s. Så lyder den genomsnittlige turistens shoppingtur genom Shanghai. Vilket innebär att den genomsnittlige turisten får se ett par av stadens absolut tristaste sidor, och sedan eventuellt inte så mycket mer. Det är svårt att begripa varför, när den bästa och roligaste shoppingen ligger så aptitligt serverad i tre distinkta områden: ett för konst, ett för gatumode och ett för design. Här känns presentjakten aldrig betungande, snarare är det något man gör i förbifarten på sin vandring mellan brokiga gränder, bråkig arkitektur och kaféer som serverar extrafluffig cappuccino.

    En

    Glöm fejkmarkander, dvd-försäljare och billigt krimskrams. Följ med på en runda finsmakarshopping genom Shanghais charmerande designkvarter. Och kolla in det kinesiska konstundret med egna ögon.

    Två år har gått sedan franska Vogue valde att ägna ett helt nummer åt ”det nya eldoradot” Shanghai och stadens ”explosiva, kreativa generation”. Ändå väljer de flesta besökare att trampa samma trötta stråk längs fejkmarknader och charmlösa gator kantade av ettriga dvd-försäljare. Fejkmarknaden på Nanjing Road, People’s Square, Yu Yuan-trädgården, McDonald’s. Så lyder den genomsnittlige turistens shoppingtur genom Shanghai. Vilket innebär att den genomsnittlige turisten får se ett par av stadens absolut tristaste sidor, och sedan eventuellt inte så mycket mer. Det är svårt att begripa varför, när den bästa och roligaste shoppingen ligger så aptitligt serverad i tre distinkta områden: ett för konst, ett för gatumode och ett för design. Här känns presentjakten aldrig betungande, snarare är det något man gör i förbifarten på sin vandring mellan brokiga gränder, bråkig arkitektur och kaféer som serverar extrafluffig cappuccino.

    Första morgonen i en stad med sjutton miljoner invånare, där ett produktionsår är lika med fem i Europa. Om du vill vakna mjukt ber du chauffören köra dig till lilong nummer 274 på Taikang Road, i hjärtat av French Concession. Trots rivningsraseriet är Shanghais gamla franska kvarter alltjämt genomkorsat av lilonger, smala gränder där livet pågår ganska exakt som det gjort det senaste seklet.

    Vid en första anblick ser lilong 274 på pricken ut som alla andra, med sina soptunnor och bedagade, röda tegelbyggnader. Åldringar i pyjamas och innetofflor hasar runt på promenad under härvor av elledningar och tvättlinor där middagskycklingen hänger på tork. Så plötsligt uppenbarar sig en aggressivt renrakad betongfasad: en designbutik. Ytterligare några dörrar ner ligger en nyöppnad boutique för husdjur, där du kan pimpa din pudel av hjärtans lust, och om du tröttnat på den helt enkelt göra om den till ett annat djur (här finns bland annat humledräkter i velour, komplett med vingar och allt). Om en vecka – nej, det tar inte längre tid än så – har det öppnats ytterligare en hipp inrättning, i ett hus som tidigare rymde en hel familj med mamma, pappa, ett barn och farföräldrar.

    I själva huvudlilongen, nummer 210, finns knappt ett enda bostadshus kvar. Det var här allt började, i en nerlagd godisfabrik som så småningom skulle bli International Artists Factory. En av initiativtagarna var danska Trine Targett som driver butiken Jooi Design på andra våningen. När hon för tio år sedan flyttade till stan låg idén redan klar i huvudet – en del sparsmakad skandinavism och en del kinesiska former och tekniker, vissa av dem bortglömda sedan generationer. Bland butikens kuddar, väskor och sjalar finns även ett foto på danska exprinsessan Alexandra med en av Trines kuvertväskor under armen. Det går visst att skapa sig ett namn ändå, mitt i störtfloden av plagiat.

    Lilong 210 hade lika gärna kunnat jämnas med marken som olycksbröderna på andra sidan gatan. I stället, tack vare en designintresserad lokalregering och entreprenörer som Trine Targett, får den glittra i ny, hipp kostym. Hörnbutiken som säljer vaser med propagandamotiv av lokala keramiker är ett fint exempel på udda och välgjorda varor som finns att, kanske inte fynda, men i alla fall investera i. Sedan följer en ändlös rad av gallerier, smyckesdesigner, inredningsbutiker och klädaffärer. Precis som Trine har många valt att använda traditionella tekniker och material på ett oväntat sätt, exempelvis Woo som säljer sina tjusiga kashmirsjalar på två olika ställen i området. Eller också är du djärv och köper en ”Worker, peasant and soldier”-t-shirt till svärmor hos populära Shirt Flag.

    Viker du sedan in på någon av huvudlilongens små avknoppningar, hittar du ytterligare ett femtiotal butiker, bland annat Cashmere Lover och Cashmere House där du kan designa och måttbeställa egna, babymjuka plagg. Under tiden du väntar (nåja, det tar i alla fall ett par veckor), kan du slå dig ner på Kommunes lummiga uteservering och få en perfekt meckad espresso. Kommune är lite av en institution, speciellt sommartid när stora fläktar pyser ur sig kall vattenånga över horder av bakfulla, brunchande expats.

    Och sedan var det detta med prutningen. Det går ibland, men lika ofta möts man bara av ett leende och ett ”sorry, det här är den bästa kvaliteten”. Och med tanke på att det tar runt tio dagar för en liten dam i en stuga att handbrodera en aftonväska som sedan hamnar i Trines butik, och eventuellt under armen på en kunglighet, så är det nog dumt att insistera.

    För exakt femtio år sedan bestämdes det att industrierna skulle flyttas från centrala Shanghai till ytterområdena. Sedan dess har många av de gamla fabriksbyggnaderna rivits och gett plats åt väldiga höghusområden, men en handfull av dem har skonats för att bli hemvist åt olika kreativa verksamheter. Så gick det till när textilfabriken på 50 Moganshan Road blev konstkolonin M50. Sedan sex år tillbaka är det framför allt hit man går om man är i Shanghai och vill skapa sig en egen uppfattning om det kinesiska konstundret. I motsats till mode- och designområdena där plagiatens diktatur alltjämt råder, är den kinesiska konstscenen nämligen ”the shit”. Och medan inhemska samlare föredrar traditionella motiv, betalar västerlänningar tiotals miljoner kronor för popkonst med politiska undertoner.

    M50 vecklar ut sig som en rostig gammal drake längs flodbädden. Bakom den stiliga entrén i betong och kvadratiskt glas breder gränderna ut sig, med sitt gytter av byggnader från olika perioder. Avantgardistiska lådor ligger inkilade mellan broar, prång och gamla industribyggnader med flagnande färg, varje enhet prydligt märkt med en skylt som avslöjar byggnadsår och struktur. Över allt det hårda leker slingerväxterna fritt. De drygt tjugo byggnaderna rymmer kanske hundra gallerier, från loftliknande jättehallar med få och noga utvalda verk till små kyffen där målningarna står i travar lutade mot väggen.

    Den verkliga institutionen i sammanhanget, ShanghART, visar i allmänhet bara en enda jätteupplevelse – bra mycket större än vad som får plats i resväskan hem. Priserna står heller inte utannonserade. Är du seriös spekulant drar du dig i stället in på kontoret och bläddrar i pärmar, medan du lågmält pratar affärer med innehavaren. Andra gallerister är mer oblygt kommersiella och låter Visakortssymbolen lysa redan på dörren.
    De allra minsta gallerierna ligger i de fallfärdiga loftgångshusen längs floden. Här står ofta konstnärerna själva och målar i de giftiga färgångorna, medan hungern river i deras bukar. Rostiga pråmar guppar i det bruna vattnet och rader av tomma Great Wall-vinflaskor vittnar om nattliga aktiviteter. Om du vill fynda är det nog smart att försöka just här: Kinafebern har redan trissat upp lägstapriserna till tiotusentals kronor, oavsett verkens kvalitet. Eller varför inte börja med en tur till den suveräna konst- och fotobokhandeln vid torget? Här kan du i lugn och ro sätta dig in i en estetik och mentalitet som bitvis är väldigt olik vår egen, medan du smuttar på M50:s godaste kaffe – bokhandelns eget.

    Under sommarhalvåret fäller platanerna ut sina kronor över gatorna i Shanghais franska kvarter. Det är ett stort område – man kan vandra i timmar under de grönluddiga arkaderna. Här hittar man också den lilla modegatan Xinle Road där varje fasad är som ett utropstecken av knallfärg, spegelglas, kakelmosaik eller slätputsad betong. Trottoaren blir till en stor catwalk: sytrådstunna kinesiskor visar upp sin version av den shanghaiska ”extra allt”-estetiken medan de blanka frisyrerna vajar i takt till klacksmattret.

    På Xinle Road ligger de trendiga butikerna omlott, lite som i Tokyo’s Harajuku fast på det där kinesiskt oskuldsfulla sättet. Här har inga stilexperter valt ut vad som är god respektive dålig smak, man tvingas lita till sitt eget omdöme och det är befriande eller förvirrande, beroende på hur man är. Visst, risken är rätt stor att man ser ut som en prinsesstårta när man lämnar butiken, men man har i alla fall aldrig tråkigt. Till och med fönstershoppingen känns meningsfull när sko- och bijouteributiker visar upp sina varor i glittrande montrar längs trottoaren, som om det rörde sig om åtråvärda statusföremål.

    De finaste butikerna gömmer sig inuti trädgårdarna. I damskobutiken på nummer 28 kan man bland annat hitta giraffmönstrade boots, plus en lång rad pumps och stövlar upp till storlek fyrtioett. En hel del är visserligen fejk, men då rör det sig i allmänhet om säsongens ”it”-handväska eller välgjorda plagg från roliga designer, till max en tjugondel av originalpriset. Cathrine Malandrino, Anna Sui, Betsey Johnson, Marc Jacobs, Diane von Fürstenberg – om bara de invändiga lapparna är rättstavade kan man åtminstone försöka lura i sig själv att det rör sig om äkta grejer som smugglats ut från fabriken nattetid. Eller också betalar man några hundringar mer och blir unik på riktigt.

    På nummer 143 ligger BU, vars monokroma, välskräddade plagg står i skarp kontrast mot gatans övriga glitter. Ett stenkast därifrån ligger The Thing med kaxigt, lokalt gatumode för tjejer och killar, samt Mix + Match som säljer lokala märken i alla tänkbara naturmaterial, inklusive skinn och strutsfjädrar. Storlekarna kan dessvärre vara ett problem, om man som tjej är större än en svensk trettiåtta eller har antydan till kurvor. Likaså är skorna sällan större än trettioåtta. På killsidan är det framför allt längden som inte brukar räcka till om man inte köper importerat eller låter sy upp. Source på nummer 158 har i alla fall ett stort och lekfullt utbud streetkläder från bland annat japanska märken, i humana storlekar. Fast priserna är högre än i Sverige, efter importskatt och påslag. Här kan man inte heller pruta som i de mindre butikerna (fast även där ska du vara glad och stolt om du får ner priset med mer än tjugo procent).

    Och när kroppen värker av allt trampande och bläddrande bland galgar går ingenting upp mot en oljemassage på Dragonfly. Frangipani i porten bredvid hjälper dig sedan att matcha tårna till den nya outfiten, oavsett graden av galenskap. Och medan naglar torkar och shoppingfynd beundras kan du njuta av stans godaste cappuccino på Boonna, eller ta ett glas vin på närbelägna Epicure.

    Snabbguide till Shanghais finsmakarshopping

    Konst

    ShanghART/H-Space
    Shanghais mest välkända och etablerade galleri vars installationer ofta känns som jättelika happenings. Har bland annat utnämnts till ett av nittonhundratalets viktigaste gallerier, av tyska bokförlaget Taschen.
    Byggnad 16 och 18, 50 Moganshan Road

    Eastlink Gallery
    Lagerlokalsliknande galleri med gott rykte bland dem som förstår sig på den unga kinesiska konstscenen, eller vill göra det. Håller en egen Shanghaibiennal.
    Byggnad 6, 50 Moganshan Road

    BizArt
    Luftigt, loftliknande galleri med spännande utställningar av unga, kinesiska konstnärer. En favorit bland västerländska samlare.
    Byggnad 7, 50 Moganshan Road

    Vicky Yang Gallery
    Litet galleri som bland annat visar flera meter långa hörntänder, tänkta att fungera som terapi mot konstnärens tandläkarskräck.
    Byggnad 14, 50 Moganshan Road

    Wei Yi ARtstudio
    Spännande och utmanande konstnär som gör ”före/efter-porträtt” av unga prostituerade, i ett samhälle där prostitution officiellt inte existerar.
    Byggnad 4B, 50 Moganshan Road

    Mode

    BU
    Lokal designer som figurerat flitigt i nationell tv och magasin som Elle och Cosmopolitan.
    143 Xinle Road

    Mix + Match
    Klädaffär som delvis säljer lokala designer. Rena linjer och övervägande svart, grå och vit färgskala – mer fashion än så här blir det inte.
    54 Xinle Road

    The Thing
    Inarbetat lokalt märke som framför allt säljer t-shirtar med snygga och ironiska tryck.
    60 Xinle Road

    Shirt Flag
    Ironiska t-shirtar med kommunistslogans och förvrängda Maoporträtt, gjorda av en lokal och välkänd designer.
    Lilong 210, Taikang Road

    Design

    Jooi Design
    Skandinavisk design och kinesisk hantverkstradition i skön förening, tillika en av få designer som nått någon sorts internationell ryktbarhet.
    International Artists Factory, lilong 210, Taikang Road

    Loomoo
    Fantastisk (vuxen-)leksaksaffär som bland annat säljer repliker av gamla, kinesiska plåtleksaker till fyndpriser. Ett paradis för robotälskare.
    167 Xinle Road

    Woo
    Kashmirsjalar i alla upptänkliga former, av högsta kvalitet.
    International Artists Factory, lilong 210, Taikang Road

    Easydragon
    Rolig presentshopping, bland annat välgjorda leksaker med traditionellt stuk.
    Lilong 210, Taikang Road

    The Pottery Workshop
    Rustika koppar och vaser, ofta med propagandamotiv och alltid gjorda av lokala designer.
    Lilong 210, Taikang Road

    JIP
    Hongkongbaserad butik med intressanta herrsmycken i ädla material.
    Lilong 210, Taikang Road

    Boonna
    Shanghais bästa cappuccino.
    88 Xinle Road

  • Hippa Helsingfors

    Hippa Helsingfors

    Hotell i Helsingfors

    På andra sidan Östersjön ligger Finlands huvudstad Helsingfors, en stad som alla känner till men få känner väl. Det är dags att lämna Mannerheimvägen och upptäcka det riktiga Helsingfors med dessa restauranger, shopping, nattklubbar och trendiga kaféer.
     

    Om jag säger ”Helsingfors”, vad tänker du på då? Kiasma, Silja Line och Stockmann? Kanske Marimekko? Inget fel på det i sig. Kiasma är ju fantastiskt, Stockmann har stans bästa delikatessavdelning och Marimekko har definitivt fått en nytändning med Samu-Jussi Koskis fina kollektioner. Till och med Silja Line har ryckt upp sig, senast jag åkte serverades det faktiskt en helt underbar gravad sik på Captain’s Grills förrättsbord. Men ändå. Helsingfors är ju så mycket mer. Det är en stad med en alldeles egen karaktär, restaurangkultur och modescen. Med fina, gamla traditioner som Ellen Svinhuvuds tårta, loppis på Sandvikens torg och söndagspromenad på Havshamnens strand. Det äkta Helsingfors är inte direkt hemligt, men kan vara lite svårt att hitta. Så här kommer hjälpen. RES tipsar om ställena som får dig att känna dig som en riktig Helsingforsbo – eller ska vi säga Helsinkiläinen?

    Töölö – Tölö
    Töölö är Helsingfors kanske mest kulturella stadsdel. Området har flera teatrar, fina jugendhus, en musikhögskola, ett operahus och inte mindre än fjorton museer. Morgonfika på Tölötorget eller på något kafé är aldrig fel. Eller om du bor i närheten, varför inte ta en joggingtur runt Tölöviken? På kvällen lockar konserter och en middag på någon av områdets populära restauranger.

    Kulturfabriken Korjaamo
    Korjaamo är en mötesplats med ett konstgalleri, en bar, en restaurang och en scen för olika evenemang, från teater till konserter. Lokalen är en före detta spårvagnshall. På vintern kan man åka skridskor på innergården, och på sommaren finns det en uteservering.
    Adress: Töölönkatu 51 b
    Tel. +358-20-741 70 00
    www.korjaamo.fi

    Villetta
    Utseendemässigt påminner den här italienska restaurangen mer om en fotbollsbar än en topprestaurang – men maten är kanonbra. Stället är en favorit bland Helsingfors italienare. Servicen är alltid vänlig och personlig, trots att personalen ofta envisas med att prata italienska med gästerna.
    Adress: Ruusulankatu 8
    Tel. +358-9-49 89 60
    www.villetta.fi

    Elite
    På trettiotalet älskade finska kultureliten Elite, och det gör den i viss mån fortfarande. Den mest kända gästen genom tiderna är skådespelaren Tauno Palo, som fått en lökbiff döpt efter sig på funkisrestaurangens meny.
    Adress: Eteläinen Hesperiankatu 22
    Tel. +358-9-434 22 00
    www.royalravintolat.com/elite

    Tintin Tango
    Kafé, bar, tvättstuga och bastu. Vad mer kan man begära? Frukosten här är speciellt bra, och om man bokar i förväg, kan man passa på att basta samtidigt som man väntar på sin tvätt.
    Adress: Töölöntorinkatu 7
    Tel. +358-9-270 909 72
    www.tintintango.info

    Hietaranta – Sanduddsstranden
    Badstranden ”Hietsu” ligger bara ett stenkast från centrum, och på varma sommardagar fylls den av semestrande skolelever och vuxna. I närheten kan man spela tennis, och det är även populärt att åka inlines eller jogga längs Sandstrandsvägen.
    Adress: Hietarannankatu

    Punavuori – Rödbergen
    På nittiotalet blev Punavuori Helsingfors mest fashionabla stadsdel. Längs Uudenmaankatu, Fredrikinkatu och Bulevardi trängs modebutikerna med små finska märken som Ivana Helsinki, Hanna Sarén och Tiia Vanhatapio. Här hittar man också sköna skivbutiker och kaféer. Särskilt den sträckan av Fredrikinkatu som ramas in av Uudenmaankatu och Bulevardi är bra för shopping. På kvällarna fylls Punavuoris många barer av konstnärer, mediefolk, reklamare och trendigt folk i allmänhet. Ett perfekt ställe för en lördag alltså, från morgon till kväll. Bo kan du göra på det nya hippa hotellet Klaus K på Bulevardi 2.

    https://res-2.clientdemos.app/wp-content/uploads/2008/04/skysauna_helsinki2.jpg.1200x800_q85.jpg

    Nina’s
    Modellen Nina Kurkinen, känd bland annat som Lumenes ansikte, driver sin egen sko- och väskbutik sedan ett par år tillbaka. Utbudet är lyxigt: märken som Marc Jacobs, Miu Miu och Barbara Bui ingår i sortimentet.
    Adress: Bulevardi 13
    Tel. +358-9-622 10 02
    www.ninas.fi

    Viiskulma – Femkanten
    Korsningen i slutet av Fredrikinkatu kallas Femkanten eftersom den är en knutpunkt mellan fem gator. Området är känt för sina skivbutiker, som säljer nya och begagnade skivor inom alla genrer. Prova Digelius, Eronen och Lifesaver.
    Adress: Korsningen Fredrikinkatu/Pursimiehenkatu

    Ruuturouva
    En av Helsingfors bästa secondhandbutiker, en klassiker som alltjämt håller stilen.
    Adress: Fredrikinkatu 16
    Tel. +358-9-17 47 26

    Café Ekberg
    Helsingfors äldsta kafé – från 1852 – är ständigt populärt bland såväl unga som gamla. Det är härligt att komma hit för frukost, lunch eller bara fika. Glöm alla lattekedjor och pappmuggar – här är det porslin och bordsservice som gäller.
    Adress: Bulevardi 9
    Tel. +358-9-681 186 60
    www.cafeekberg.fi

    Ravintola Slussen
    En populär nykomling som har lånat sin stil och meny från femtio- och sextiotalen. Här serveras enkla men vällagade rätter som pyttipanna, lökbiff och stekt lever.
    Adress: Punavuorenkatu 3
    Tel. +358-9-65 93 80

    Kallio – Berghäll
    Kallio har ett förflutet som ett arbetarområde, och det syns. Runt Hakaniemis torg huserar SAK – finska LO – och Metallityöväenliitto – motsvarigheten till Metall. Mittemot hittar vi en av stans större Alkobutiker, och de obligatoriska gubbarna som tidigt på morgonen väntar på att dörrarna ska öppnas. Husen andas en sliten charm.
    Kallio är också favoritstadsdelen för singlar, bohemer, studenter och musiker. Många nykomlingar börjar sitt Helsingforsliv här på grund av de låga hyrorna, och ölen – den är likaså billigast på Kallios barer.
    Trots det besöker också det ”fina folket” Kallio, och då speciellt Haganäshallen. Där kan man på lördagsmorgonen se diplomatfruar som knallat över bron från Kronohagen för att köpa fisk och grönsaker till helgens middagar.

    Hakaniemen halli – Haganäshallen
    En gammal, charmig saluhall med ett stort utbud av färsk fisk, kött, delikatesser, textilier och souvenirer.
    Adress: Hakaniemen tori
    Tel. +358-9-169 34 17
    www.hakaniemenkauppahalli.fi

    Sävel
    En gammaldags, något sliten ölbar med avslappnad stämning och finska hittar i högtalarna.
    Adress: Hämeentie 2
    Tel. +358-9-774 10 82

    Linnanmäki – Borgbacken
    Helsingfors anrika nöjespark med en berg- och dalbana från 1951. Ser helt livsfarlig ut men ger sköna åk. Öppet från april till september.
    Adress: Tivolikuja 1
    Tel. +358-9-77 39 91
    www.linnanmaki.fi

    Kotiharjun sauna – Kotiharjus bastu
    Helsingfors sista allmänna bastu är över sjuttio år gammal men renoverades nyligen. Här kan man basta och sedan kyla sig ute på terrassen, mitt bland Kallios folkliv.
    Adress: Harjutorinkatu 1
    Tel. +358-9-753 15 35
    www.kotiharjunsauna.fi

    Sininen Huvila – Blå Villan
    Det här romantiska kaféet ligger i ett område som heter Linnunlaulu – Fågelsången. Många Helsingforsbor drömmer om att få bo här, i en gammal trävilla högt uppe mellan Tölöviken och Kallios stenstad, men det är bara få förunnat. Kaféets öppettider varierar, så det är bäst att ringa i förväg.
    Adress: Linnunlauluntie 11
    Tel. +358-9-753 51 28

    Keskusta – Centrum
    Helsingfors centrum kan ibland kännas grått och fult, men här finns det många pärlor som man inte bör missa. Man måste dock våga sig in på bakgatorna, annars fastnar man lätt i H & M- och McDonald’s-landet. Från Mannerheimintie tar du också enkelt spårvagnslinjen 3B eller 3T, som tar dig runt staden och tillbaka till centrum igen.

    Galerie Anhava
    Ilona Anhavas galleri är Finlands mest internationella, och enligt många det bästa. Bland konstnärerna finns en av den finska bildkonstens just nu hetaste namn, Mari Sunna.
    Adress: Mannerheiminaukio 3
    Tel. +358-9-66 99 89
    www.anhava.com

    Chez Dominique
    Finlands kanske bästa restaurang har två stjärnor i Guide Michelin. Priserna är därefter, men så är också maten.
    Adress: Rikhardinkatu 4
    Tel. +358-9-612 73 93

    Helsinki 10
    Ett litet modevaruhus som säljer både nytt och begagnat, från finska och internationella modeskapare. Allt från de gamla underkjolarna och handväskorna till jeanssortimentet är valt med omsorg.
    Adress: Eerikinkatu 3
    Tel. +358-10-548 98 01
    www.helsinki10.fi

    Urban A
    Finlandssvenska Ullica Hansson och Andrea Sucksdorff driver denna lifestylebutik, som säljer trendiga kläder, inredningsobjekt, accessoarer och möbler. Tjejerna har även designat en egen kläd- och möbelkollektion.
    Adress: Erottajankatu 5
    Tel. +358-9-621 68 87
    www.urban-a.fi

    Yrjönkadun uimahalli – Georgsgatans simhall
    Det finns inte mycket som slår ett par timmar på Georgsgatans simhall en kylig dag. Byggnaden med sin klassicistiska stil är underbart vacker, och det finns flera olika bastur. Män och kvinnor har separata badtider, och simning sker med baddräkt eller utan.
    Adress: Yrjönkatu 21
    Tel. +358-9-310 874 01

    Stella Konditori
    Ett klassiskt konditori vars specialitet heter Ellen Svinhufvuds tårta. Ellen var fru till Pehr Evind Svinhufvud, Finlands president mellan 1931 och 1937, och brukade servera den söta mandeltårtan på sina kaffekalas.
    Adress: Pohjoisesplanadi 35
    Tel. +358-9-66 56 52

    Ullanlinna – Ulrikasborg
    Borgerligt charmiga Ullanlinna tillhör Helsingfors mest eftertraktade områden, och lägenhetspriserna är skyhöga. Lyckligtvis finns här mycket att njuta av utan att det behöver kosta skjortan. Stadsdelen ligger vid havet, och i närheten finns också två av Helsingfors bästa parker, Brunnsparken och Observatorieberget. Om du kliver upp till Observatoriebergets utsiktsplats, får du uppleva en fin utsikt över havet, hamnen och Uspenskikatedralens lökformade kupoler. Havshamnen är ljuvlig på soliga dagar. Hit kommer man för att sitta och titta på människor och båtar, avnjuta vårens första glass eller, om man vill, tvätta sina mattor för hand vid mattbryggan. I Ullanlinna finns också några av stadens topprestauranger och flera trevliga kvarterskrogar.

    Merisatama – Havshamnen
    Längs promenaden finns det flera bra kaféer, till exempel Café Ursula på Ehrenströmintie 3. På sommartid kan man ta båten till någon av örestaurangerna. Prova Klippan Palace, som har en terrass med vidöppen utsikt över havet. Restaurangen håller öppet 1 maj–30 september.
    Adress: Merisatamanranta

    Kaarle XII
    I folkmun kallas denna klassiska nattklubb Kalle. Festkvällen här är torsdag, då man spelar finsk schlager, rock och pop i nedre våningens bar.
    Adress: Kasarmikatu 40
    Tel. +358-9-612 99 90
    www.kaarle.com

    Designmuseet
    Många missar Designmuseet på grund av dess avskilda läge. Det är synd. Här visas fina utställningar med allt från möbler till grafisk design och mode. Bassamlingen belyser den finska konstindustrins historia och utveckling med 35 000 föremål.
    Adress: Korkeavuorenkatu 23
    Tel. +358-9-622 05 40
    www.designmuseum.fi

    Maxill
    En klassisk kvarterskrog som har många stammisar. Fin lokal med stora fönster och skön stämning. Bra för sena kvällar, eftersom köket tar emot beställningar till 23.00 på vardagar och till midnatt under helgerna.
    Adress: Korkeavuorenkatu 4
    Tel. +358-9-63 88 73
    www.maxill.fi

    FRÅN RES NR 03 – 2008

     

  • Hemliga rum och heta hak i Tallinn

    Hemliga rum och heta hak i Tallinn

    Den gamla allvarsamma Hansastaden Tallinn har blivit en av Nordens hetaste städer. Det byggs ständigt nya restauranger, hotell, klubbar och kasinon. Och till skillnad från andra städer är krogarna i gamla stan inga turistfällor.

    Hotell i Tallinn

    Sokos Hotel Viru byggdes under den sovjetiska ockupationen, och bara utländska gäster fick bo där. Först efteråt upptäcktes ett hemligt rum – eller snarare ett hemligt våningsplan.

    På sovjettiden gick hissen bara till tjugoandra våningen. Ingen visste att det fanns en våning till, förrän de nya ägarna gick husesyn. En dörr gick till maskinrummet och en annan dörr var låst och fick brytas upp. Bakom den hittades en massa kvarlämnad spionutrustning.

    Vi får tag på hotellets front office manager som berättar att det hemliga rummet var KGB:s avlyssningscentral. Rummet visas vanligtvis inte för allmänheten, men vi tjatar och hissen tar oss slutligen ända till tjugotredje våningen. Rummet ser ut precis som det gjorde när spionerna lämnade det, cigarettfimparna av ryskt märke finns kvar i askkoppen, en tältsäng står inträngd bakom skrivbordet och bakelittelefonerna står på bordet, en utan nummerskiva och förmodligen med direktkontakt till Moskva. Ett riktigt ruggigt rum som sätter fart på fantasin.

    KGB lämnade rummet 1989 och tog med sig det mesta av den tidens topputrustning för telefon- och radioavlyssning. Spioneriverksamheten ska framför allt ha varit riktad mot Finland. I matsalen på hotellet fanns dessutom extra tjocka tallrikar med inbyggda mikrofoner som de som skulle avlyssnas fick sin middag serverad på. En man i den estniska personalen skulle vid ett tillfälle lämna en ny telefon till en av KGB-agenterna och hamnade av misstag på det förbjudna våningsplanet. Han fick en pistol riktad mot sig. ”Du har inte sett det här”, sa ryssen och mannen berättade ingenting förrän rummet upptäcktes av de estniska ägarna.

    Det var inte lett att vara est, men i dag är det balt. Ursäkta ordvitsen, men det känns som om den äntligen börjar stämma in på verkligheten. Den gamla allvarsamma Hansastaden Tallinn har blivit en av Nordens hetaste städer. Det byggs ständigt nya krogar, hotell, klubbar och kasinon. Esterna är märkbart stolta över sin relativt nyvunna frihet. De refererar ofta till att de också tillhör Norden. Och visst, trots att man stående i spionerirummet på tjugotredje våningen känner vingslagen från en historia som ligger väldigt långt ifrån den svenska vardagen och verkligheten, så hade vi ursprungligen och väldigt länge mycket kontakter med Estland och Tallinn.

    Estland är en av Europas äldsta nationer och esterna har bott här sedan egyptierna börja fundera på att bygga sina första pyramider. Men redan 1219 förlorade de sin självständighet för första gången. Då till danskarna, som också gav Tallinn dess namn. Staden hette ursprungligen Taani linn som betyder dansk stad eller danskborgen.
    1561 blev den norra delen av Estland en svensk besittning som utvidgades med den södra delen och ön Ösel 1645. Esterna talar fortfarande om den gamla goda svenska tiden.

    Från balkongen utanför KGB-rummet ser vi Tallinns silhuett och hamnen. Gamla nerslitna trähus trängs mellan nybyggda glas- och stålskrapor. En terrass på taket till en av skyskraporna mitt emot ser häftig ut och väcker vår nyfikenhet.

    Takträdgården visar sig tillhöra Vertigo, Tallinns nyaste och kanske mest exklusiva restaurang. Kontrasterna är minst sagt påtagliga. Vi tar steget från den mörka dåtiden till den ljusa framtiden.

    Vertigo är bara ett exempel på att stan växer med en rasande fart. Lite för fort ibland tycks det. Våningsplanen under Vertigo är fortfarande byggarbetsplats, men det hindrade inte ägaren från att öppna sin restaurang, även om den bara var öppen för bokade sällskap när vi besöker den.

    Vertigo ägs av Imre Kose, Estlands mest kände kökschef. Han är lika entusiastisk och omtyckt för sina matprogram i tv som Mat-Tina är i Sverige. Jamie Oliver, den nakne kocken, är som en stilla sommarbris jämförd med honom. Imre Kose är en orkan, är cool, har is i magen och stenkoll på personalen. Han bjuder på ett glas champagne i baren medan han far som en Duracellkanin mellan baren och köket. Personalen på trettio personer styr han med skratt, värme och järnhand.

    Vertigo är en oerhört elegant för att inte säga sofistikerad restaurang i två plan. Inredningen är italiensk, i baren hänger bilder av den finske fotografen Lauri Eriksson och på en av väggarna finns en stor målning av den estniske konstnären Ivar Kaasik. Varje liten sak är vald av Imre Kose och med säker smak.

    Maten är en upplevelse för både ögat och gommen, smaklökarna får glädjefnatt. Här serveras det bästa av det bästa. Vertigo direktimporterar vinerna från mindre franska och italienska vingårdar och matsedeln anpassas efter årstiderna. Det är en blandning av ”local rustic” och ”world chic”. En riktig höjdare.

     

    Framför den stora öppna spisen i entrén på lyxhotellet Schlössle i hjärtat av gamla stan träffar vi dess marknadschef Anton Olkin, en ännu ung och kunnig est som också ansvarar för systerhotellet St. Petersbourg en bit bort.

     

    Schlössle tillhör The Leading Small Hotels of the World och det är här celebriteterna bor när de besöker Tallinn. I Schlössle Suite har kungligheter och politiker bott, som till exempel Anna Lindh och Lena Hjelm-Wallén (även om den senare på plaketten över digniteter fått heta Kjell Wallen). Musiker och artister som Sting, Duran Duran och Alice Cooper, Pet Shop Boys och Joe Cocker har alla bott i sviten. Listan är lång. Men smakar det så kostar det, 949 euro per natt. Säkerligen värt det, om någon annan betalar …

    En trappa ner ligger hotellets restaurang, Stenhus, ett säkert val om man är gourmet. Här är allt dead on right, från dukning och ljussättning till förstklassigt cuisine, och vinlistan är omfattande. 2005 tilldelades Stenhus Estlands gastronomiska sällskaps utmärkelse Silver Spoon för bästa gourmetrestaurang.

    För den som inte har en budget som tillåter den sortens utsvävningar, för givetvis kostar det en hel del, finns det dock finfina restauranger och småkrogar i vartenda hörn där priserna är betydligt mer humana.

    På Sushihouse till exempel serveras både lunch och middag för en mycket rimlig peng. Där möts det medeltida Tallinn och det moderna japanska köket i ett fem hundra år gammalt hus. Och på Meister Michel serveras pomme toute la pomme, från appetizers till desserter. Kökschefen gör sitt eget dessertvin av den förbjudna frukten som är gudomligt gott.

    Restaurangen har fått sitt namn efter Estlands mest kände konstnär, Michel Sittow (1469–1525), vars målningar finns på bland annat Louvren i Paris, National Gallery i Washington D.C. och på Statens museum for kunst i Köpenhamn.

    På tal om konst, missa inte det nya museet KUMU ritat av den finske arkitekten Pekka Vapaavuori. Efter åttiofem år och ett antal arkitekttävlingar har Tallinn äntligen fått sitt museum och samlingarna gemensamt tak över huvudet. Men det tog två starka kvinnor och en kreativ finansiering. Lite extra skatt på inkomsterna från stans alla casinon slussades från finansdepartementet till kulturdepartementet och saken var klar. Högst uppe på en kalkstenskulle intill parken Kadriorg där presidenten har sitt residens i det vackra palatset från tsar Peter I:s tid ligger museet i kalksten, glas, ek och koppar. Det enorma huset påminner om en båt på väg ut i Tallinnbukten med sikte på gamla stan på andra sidan parken. En upplevelse, både arkitektoniskt och för invigningsutställningen av internationell nutidskonst.

    Tillsammans ger palatset och museet en bild av landets historia. Från den ryska ockupationen, vars första period varade ändra från 1710 till 1917 med ett kort självständigt avbrott fram till 1939 då andra världskriget bröt ut. Och fram till det ständiga framtidshoppet och optimismen som rått sedan ”den sjungande revolutionen” 1988 som drev ut ockupationsmakten med sång i stället för med vapen.
    Ernest Hemingway skrev: ”I varje hamn i världen hittar du en estländsk sjöman.” Nu hittar du en ung estländsk chef i varje företag. Fyrtiotalisterna har inga positioner att försvara och sitter inte som proppar i hålen, det är unga män och kvinnor på ledande poster.

    På Stereo Lounge i gamla stan hänger IT-generationen, oftast med datorn i knäet. Som nästan överallt är uppkopplingen trådlös. Tallinn är tveklöst high-tech. I den kritvita inredningen är det gästerna som blir dekoren. Här serveras allt från frukost till drinkar, soppor, pasta och kött och till ett helt okej pris.

    Innan natten börjar blir det en liten och sen måltid i Merchant’s House restaurang under stjärnorna på den kringbyggda innergården. Charlie, the chef, föreslår carpaccio på foie gras och oxfilé, serverad med en korg gjord av parmesan fylld med rättika och gurksallad och ett torrt vitt vin. Det är himmelskt och försvinnande gott.

    Mellan tuggorna konstaterar vi att gamla stan i Tallinn inte är en turistfälla som i de flesta andra städer med en sådan gammal stadsdel. Vi hittar inget märkbart Västerlånggatantingeltangel. Finns det, så finns det gömt på någon hemlig våning någonstans.

  • Hemliga rum och heta hak i Tallinn

    Hemliga rum och heta hak i Tallinn

    Den gamla allvarsamma Hansastaden Tallinn har blivit en av Nordens hetaste städer. Det byggs ständigt nya restauranger, hotell, klubbar och kasinon. Och till skillnad från andra städer är krogarna i gamla stan inga turistfällor.

    Hotell i Tallinn

    Sokos Hotel Viru byggdes under den sovjetiska ockupationen, och bara utländska gäster fick bo där. Först efteråt upptäcktes ett hemligt rum – eller snarare ett hemligt våningsplan.

    På sovjettiden gick hissen bara till tjugoandra våningen. Ingen visste att det fanns en våning till, förrän de nya ägarna gick husesyn. En dörr gick till maskinrummet och en annan dörr var låst och fick brytas upp. Bakom den hittades en massa kvarlämnad spionutrustning.

    Vi får tag på hotellets front office manager som berättar att det hemliga rummet var KGB:s avlyssningscentral. Rummet visas vanligtvis inte för allmänheten, men vi tjatar och hissen tar oss slutligen ända till tjugotredje våningen. Rummet ser ut precis som det gjorde när spionerna lämnade det, cigarettfimparna av ryskt märke finns kvar i askkoppen, en tältsäng står inträngd bakom skrivbordet och bakelittelefonerna står på bordet, en utan nummerskiva och förmodligen med direktkontakt till Moskva. Ett riktigt ruggigt rum som sätter fart på fantasin.

    KGB lämnade rummet 1989 och tog med sig det mesta av den tidens topputrustning för telefon- och radioavlyssning. Spioneriverksamheten ska framför allt ha varit riktad mot Finland. I matsalen på hotellet fanns dessutom extra tjocka tallrikar med inbyggda mikrofoner som de som skulle avlyssnas fick sin middag serverad på. En man i den estniska personalen skulle vid ett tillfälle lämna en ny telefon till en av KGB-agenterna och hamnade av misstag på det förbjudna våningsplanet. Han fick en pistol riktad mot sig. ”Du har inte sett det här”, sa ryssen och mannen berättade ingenting förrän rummet upptäcktes av de estniska ägarna.

    Hemligt

    Det var inte lett att vara est, men i dag är det balt. Ursäkta ordvitsen, men det känns som om den äntligen börjar stämma in på verkligheten. Den gamla allvarsamma Hansastaden Tallinn har blivit en av Nordens hetaste städer. Det byggs ständigt nya krogar, hotell, klubbar och kasinon. Esterna är märkbart stolta över sin relativt nyvunna frihet. De refererar ofta till att de också tillhör Norden. Och visst, trots att man stående i spionerirummet på tjugotredje våningen känner vingslagen från en historia som ligger väldigt långt ifrån den svenska vardagen och verkligheten, så hade vi ursprungligen och väldigt länge mycket kontakter med Estland och Tallinn.

    Estland är en av Europas äldsta nationer och esterna har bott här sedan egyptierna börja fundera på att bygga sina första pyramider. Men redan 1219 förlorade de sin självständighet för första gången. Då till danskarna, som också gav Tallinn dess namn. Staden hette ursprungligen Taani linn som betyder dansk stad eller danskborgen.
    1561 blev den norra delen av Estland en svensk besittning som utvidgades med den södra delen och ön Ösel 1645. Esterna talar fortfarande om den gamla goda svenska tiden.

    Från balkongen utanför KGB-rummet ser vi Tallinns silhuett och hamnen. Gamla nerslitna trähus trängs mellan nybyggda glas- och stålskrapor. En terrass på taket till en av skyskraporna mitt emot ser häftig ut och väcker vår nyfikenhet.

    Takträdgården visar sig tillhöra Vertigo, Tallinns nyaste och kanske mest exklusiva restaurang. Kontrasterna är minst sagt påtagliga. Vi tar steget från den mörka dåtiden till den ljusa framtiden.

    Vertigo är bara ett exempel på att stan växer med en rasande fart. Lite för fort ibland tycks det. Våningsplanen under Vertigo är fortfarande byggarbetsplats, men det hindrade inte ägaren från att öppna sin restaurang, även om den bara var öppen för bokade sällskap när vi besöker den.

    Vertigo ägs av Imre Kose, Estlands mest kände kökschef. Han är lika entusiastisk och omtyckt för sina matprogram i tv som Mat-Tina är i Sverige. Jamie Oliver, den nakne kocken, är som en stilla sommarbris jämförd med honom. Imre Kose är en orkan, är cool, har is i magen och stenkoll på personalen. Han bjuder på ett glas champagne i baren medan han far som en Duracellkanin mellan baren och köket. Personalen på trettio personer styr han med skratt, värme och järnhand.

    Vertigo är en oerhört elegant för att inte säga sofistikerad restaurang i två plan. Inredningen är italiensk, i baren hänger bilder av den finske fotografen Lauri Eriksson och på en av väggarna finns en stor målning av den estniske konstnären Ivar Kaasik. Varje liten sak är vald av Imre Kose och med säker smak.

    Maten är en upplevelse för både ögat och gommen, smaklökarna får glädjefnatt. Här serveras det bästa av det bästa. Vertigo direktimporterar vinerna från mindre franska och italienska vingårdar och matsedeln anpassas efter årstiderna. Det är en blandning av ”local rustic” och ”world chic”. En riktig höjdare.

     

    Framför den stora öppna spisen i entrén på lyxhotellet Schlössle i hjärtat av gamla stan träffar vi dess marknadschef Anton Olkin, en ännu ung och kunnig est som också ansvarar för systerhotellet St. Petersbourg en bit bort.

     

    Schlössle tillhör The Leading Small Hotels of the World och det är här celebriteterna bor när de besöker Tallinn. I Schlössle Suite har kungligheter och politiker bott, som till exempel Anna Lindh och Lena Hjelm-Wallén (även om den senare på plaketten över digniteter fått heta Kjell Wallen). Musiker och artister som Sting, Duran Duran och Alice Cooper, Pet Shop Boys och Joe Cocker har alla bott i sviten. Listan är lång. Men smakar det så kostar det, 949 euro per natt. Säkerligen värt det, om någon annan betalar …

    En trappa ner ligger hotellets restaurang, Stenhus, ett säkert val om man är gourmet. Här är allt dead on right, från dukning och ljussättning till förstklassigt cuisine, och vinlistan är omfattande. 2005 tilldelades Stenhus Estlands gastronomiska sällskaps utmärkelse Silver Spoon för bästa gourmetrestaurang.

    För den som inte har en budget som tillåter den sortens utsvävningar, för givetvis kostar det en hel del, finns det dock finfina restauranger och småkrogar i vartenda hörn där priserna är betydligt mer humana.

    På Sushihouse till exempel serveras både lunch och middag för en mycket rimlig peng. Där möts det medeltida Tallinn och det moderna japanska köket i ett fem hundra år gammalt hus. Och på Meister Michel serveras pomme toute la pomme, från appetizers till desserter. Kökschefen gör sitt eget dessertvin av den förbjudna frukten som är gudomligt gott.

    Restaurangen har fått sitt namn efter Estlands mest kände konstnär, Michel Sittow (1469–1525), vars målningar finns på bland annat Louvren i Paris, National Gallery i Washington D.C. och på Statens museum for kunst i Köpenhamn.

    På tal om konst, missa inte det nya museet KUMU ritat av den finske arkitekten Pekka Vapaavuori. Efter åttiofem år och ett antal arkitekttävlingar har Tallinn äntligen fått sitt museum och samlingarna gemensamt tak över huvudet. Men det tog två starka kvinnor och en kreativ finansiering. Lite extra skatt på inkomsterna från stans alla casinon slussades från finansdepartementet till kulturdepartementet och saken var klar. Högst uppe på en kalkstenskulle intill parken Kadriorg där presidenten har sitt residens i det vackra palatset från tsar Peter I:s tid ligger museet i kalksten, glas, ek och koppar. Det enorma huset påminner om en båt på väg ut i Tallinnbukten med sikte på gamla stan på andra sidan parken. En upplevelse, både arkitektoniskt och för invigningsutställningen av internationell nutidskonst.

    Tillsammans ger palatset och museet en bild av landets historia. Från den ryska ockupationen, vars första period varade ändra från 1710 till 1917 med ett kort självständigt avbrott fram till 1939 då andra världskriget bröt ut. Och fram till det ständiga framtidshoppet och optimismen som rått sedan ”den sjungande revolutionen” 1988 som drev ut ockupationsmakten med sång i stället för med vapen.
    Ernest Hemingway skrev: ”I varje hamn i världen hittar du en estländsk sjöman.” Nu hittar du en ung estländsk chef i varje företag. Fyrtiotalisterna har inga positioner att försvara och sitter inte som proppar i hålen, det är unga män och kvinnor på ledande poster.

    På Stereo Lounge i gamla stan hänger IT-generationen, oftast med datorn i knäet. Som nästan överallt är uppkopplingen trådlös. Tallinn är tveklöst high-tech. I den kritvita inredningen är det gästerna som blir dekoren. Här serveras allt från frukost till drinkar, soppor, pasta och kött och till ett helt okej pris.

    Innan natten börjar blir det en liten och sen måltid i Merchant’s House restaurang under stjärnorna på den kringbyggda innergården. Charlie, the chef, föreslår carpaccio på foie gras och oxfilé, serverad med en korg gjord av parmesan fylld med rättika och gurksallad och ett torrt vitt vin. Det är himmelskt och försvinnande gott.

    Mellan tuggorna konstaterar vi att gamla stan i Tallinn inte är en turistfälla som i de flesta andra städer med en sådan gammal stadsdel. Vi hittar inget märkbart Västerlånggatantingeltangel. Finns det, så finns det gömt på någon hemlig våning någonstans.