My Website

Tag: dykning

  • Indonesien – öarna bortom Bali

    Indonesien – öarna bortom Bali

    Med sina drygt 17 000 öar har Indonesien mer att bjuda på än sin mest berömda semesterö Bali. RES åkte till hjärtat av den indonesiska skärgården, klev på en båt och upptäckte paradiset personifierat bland vilda komodovaraner, rosa stränder och färgsprakande fiskar. 

    Text: Hanna Anfelter Foto: Linda Larsson

    Hotell i Indonesien

    Båten guppar meditativt i takt med vattnets rörelser. Luften är ljummen och det är alldeles tyst och mörkt så när som på ljuset från stjärnhimmelen där vintergatan välver sig över de blinkande diamanterna. Jag står på däck och blickar ut i den svarta natten. Framför mig skymtar silhuetten av en grön vägg som reser sig som en jätte ur havet. Några röster bryter tystnaden. Det är våra guider, Victor och Andy, som viskar att det är dags. Klockan har ännu inte slagit fem när vi kliver ner i den lilla träbåten som tar oss intill strandkanten. Målet är att hinna till toppen av ön innan solen går upp. Klättringen är bitvis brant och även om det är okristligt tidigt dröjer det inte länge innan svettdropparna börjar rulla i pannan.

    I takt med våra fötters steg smyger solen fram bakom horisonten och drygt tjugo minuter senare hälsas vi välkomna av det klotrunda ljuset. Andaktsfullt blickar vi ut över Padar Islands grönklädda kullar till tonerna av fåglarnas kvitter. En söt gräsdoft fyller våra näsborrar. Hela ön är täckt av ett finbladigt gräs.

    – Titta där, säger Victor försiktigt och pekar mot ett träd där en hjort står och mumsar på kronans gröna blad. Som lokalguide och född och uppvuxen på grannön Flores är han här regelbundet, men det spelar ingen roll. Han slås varje gång av hur vackert och fridfullt det är.

    Vi befinner oss i hjärtat av den indonesiska skärgården, i Komodo nationalpark. Parken som täcker en bit av kusten på ön Flores, de stora öarna Padar, Komodo och Rinca samt 26 mindre vulkaniska öar instiftades 1980 för att skydda och bevara områdets stora dragplåster – komodovaranerna, världens största levande ödlor – som lever fritt på flera av öarna, främst på Komodo och Rinca. 1991 blev parken upptagen på Unescos världsarvslista och sedan dess har bevarandearbetet utökats till att även omfatta livet under vattenytan.

    Vägen ner från toppen går betydligt lättare, men den tar ändå sin lilla tid eftersom jag stannar till varje meter. Överallt ligger plastflaskor, papper och godispapper som jag plockar upp. Det finns en papperskorg nere på stranden men besökarna kastar likväl skräpet rätt i naturen, utan att tänka på att de förstör den skönhet som de kommer hit för att betrakta. Victor berättar att det är samma sak varje gång och i ryggsäcken har han alltid en tom plastpåse redo att fyllas.

    – Vi har tyvärr ett stort problem med skräp i området. Vi har varken kunskap eller förutsättningarna för att ta hand om det på rätt sätt. Det finns ingen sopsortering och de flesta lägger skräpet på stränderna eller slänger det rätt i havet. Andy och jag försöker tillsammans med andra guider i parken att utbilda och informera lokalborna om problemet men det går långsamt. Vi tänker att om vi börjar med oss själva och vår familj skapar det förhoppningsvis ringar på vattnet. Man kan bara börja med sig själv.

    Området kring nationalparken befolkas av fyra folkslag som trots olika religioner och sysselsättningar lever i samförstånd och med respekt för varandra.  
    Manggarai bor i bergen, arbetar som jordbrukare och är katoliker. Bajau, Bugis, och Bima bor längs kusten, arbetar som fiskare och är muslimer.

    Lokalbefolkningens tolerans gentemot varandra beskriver ett Indonesien i stort. Även om statsreligionen är islam och 90 procent av befolkningen är muslimer, består den forne holländska kolonin och världens femte folkrikaste land av 300 olika etniska grupper med olika språk och religion.

     

    Vid sidan av jordbruket och fisket växer turismen som inkomstkälla i området, men lokalbefolkningen har inte riktigt hängt med i den snabba utvecklingen.

    – Huspriserna stiger, utländska investerare triggar upp priserna och det är svårt för oss att bo kvar. Men vår regering är medveten om situationen och har satt upp vissa regler. Inga utlänningar kan komma och ta arbete som dykmästare eller guide. De yrkena är reserverade för oss, berättar Victor.

    Turismen som fenomen är dock ingen ny företeelse, även om den har förändrats på senare tid. Från att främst ha bestått av backpackers som kom med båt från Bali och reste runt på egen hand, är det nu fler och fler vanliga turister som hittar hit. Det rör sig främst om australier, spanjorer, holländare och tyskar som kommer med flyg till Labuan Bajo, på västra sidan av ön Flores, där de kliver ombord på en chartrad träbåt med full besättning, som tar dem med på en tvådagars guidad tur för att leta efter komodovaraner och dyka. Med sina drygt 17 000 öar är Indonesien världens största skärgård och det finns långt mer än Bali att upptäcka.

     

    Tillbaka på båten väntar frukost, men först ett välbehövt dopp. Vi hoppar i det klara vattnet direkt och från däck och tar oss upp igen via båtens stege i trä. Medan badkläderna hänger på tork njuter vi av färsk frukt, rostat bröd och äggröra. Samtidigt lättar båten ankar och tuffar vidare på det kristallblåa havet.

    Efter någon timme kliver vi iland igen. Det är dags att utforska ön som har gett parken sitt namn, Komodo Island, verklighetens Jurassic Park och hem till ett tusental av parkens totalt cirka 5 000 komodovaraner, Komodo dragons. Tre rangers, parkvakter tillika bodyguards, möter upp oss och ger instruktioner; inga höga rop eller för mycket prat, släng inget på marken, ta inget annat än bilder, håll ihop gruppen och gå på led. En ranger går alltid först, en i mitten och en längst bak.

    Komodovaranen är världens största ödla och kan bli upp till tre meter långa och väga 90 kilo. De är köttätare men sväljer sitt byte levande och äter det mesta som kommer i deras väg – vattenbuffel, orm, hjort och vildsvin. De drar sig inte för att äta människor om de känner sig hotade. Chefsrangern Darman berättar att det för några år sedan var en incident där ett barn i en närliggande by blev uppätet. Det gäller med andra ord att hålla sig lugn och respektera reglerna. Alla rangers är utrustade med en stav med en klyka i ena änden som de kan använda om drakarna går till anfall. För att bli en ranger måste man vara 18 år fyllda och genomgå en sexmånaders utbildning. De flesta kommer från byn på ön eller från grannön Rinca.

    Vi går tillsammans på rad längs med stigen som är kantad av grönska. Värmen är tryckande och får luften att dallra. Jag känner mig småpirrig och även om jag gärna vill se en livs levande varan, är jag samtidigt en aning rädd. Jag håller mig långt fram i ledet, nära förste rangern Darman, för säkerhets skull.

    Eftersom det handlar om vilda djur finns det aldrig någon garanti att få syn på någon, men vi har tur. Efter bara några minuter ser vi hur en mindre varan springer in bland träden framför oss. Under ett skjul vid stranden ligger en fullvuxen varan och jäser. Den är extra rund och guiden berättar att hen troligtvis precis har fått sig något att äta. Vid ”vattenhålet” där öns andra vilda djur samlas för att dricka vatten, ligger två vuxna drakar alldeles blixtstilla. Det är mitt på dagen och värmen gör dem trötta. Flera i sällskapet går farligt nära för att ta kort på djuren, och fotografera sig tillsammans med dem. Själv håller jag mig på avstånd. Det är vi som är på besök i deras naturliga miljö och inte tvärtom. De flesta guider delar den uppfattningen och ser till att ingen kommer för nära, men ibland tar lusten att tillfredsställa turisterna över. När vi några timmar senare befinner oss på Rinca Island på jakt efter fler komodovaraner, hittar vi ett helt gäng vilandes vid foten av en rangerstation. De ligger alldeles stilla, till synes ointresserade av omgivningen. Det är flera grupper som står och tittar på dem när en ranger plötsligt slänger ut några matbitar till drakarna som genast reser på sig och roffar åt sig maten. Det går snabbt och på bara några sekunder pumpar adrenalinet hos de flesta runtomkring som med spänning väntar på att få se ett slagsmål, redo med kamerorna i högsta hugg. Jag drar mig därifrån. Det fantastiska med vilddjurslivet är just att det inte kan styras, det sker på djurens egna villkor och därför är det också essentiellt att inte lägga sig i det. Föreställningen som utspelar sig framför våra ögon är ett bevis på den sköra relationen mellan utbud och efterfrågan. Turisterna vill åka härifrån med häftiga berättelser och guiderna vill ha nöjda kunder. Frågan är vem som vinner.

    Komodos nationalpark har i en global omröstning blivit framröstad till en av världens ”sju nya naturliga underverk” och utöver komodovaranerna lockar livet under vattenytan. Vi lägger ankar på lämpligt avstånd från Pink Beach som är paradiset personifierat. Den rosaskimrande stranden får sin färg från små mikroskopiska djur som lever på korallerna, och som när de dör sköljs upp på stranden och blandar sig med den vita sanden. Jag hoppar i direkt från båten och upptäcker en hel värld av exotiska fiskar i olika färger och former under vattenytan. Det är som att flyta runt i ett enormt akvarium fullt med koraller, papegojfiskar och clownfiskar. En lejonfisk svävar majestätiskt framför mig. Det är lätt att glömma bort tiden i vattnet och efter ett tag ropar Victor och Andy på oss. Tidvattnet är på väg och jag simmar runt revet och låter mig föras framåt med strömmen. Ett dygn har snart passerat sedan vi steg ombord på båten i Labuan Bajo och det är dags att bege sig tillbaka. Vi lägger oss på däck och njuter av dagens sista solstrålar. Ett delfinstim gör oss sällskap en bit på vägen innan de dyker ner under ytan och försvinner ur vårt blickfång. Det har varit ett minst sagt magiskt dygn. Att vara ute till havs, mitt i naturen långt bort från allt vad civilisation och uppkoppling heter påminner mig om naturens skönhet och skörhet och viket ansvar vi har för att bevara allt det vackra vi drömmer om att se.

    Nästa dag landar vi på Lombok, en ö som ligger öster om Bali, i provinsen West Nusa Tenggura. Solen skiner när vi hoppar in i taxin och rullar iväg på den enfiliga motorvägen. Från bilfönstret skymtar vi kossor, barn som leker, män och kvinnor som arbetar på risfälten och små skjul där det säljs frukt och grönsaker. Plötsligt börjar det att regna och på bara några minuter har himlen öppnat sig och vi hör knappt våra egna röster då dropparna smattrar som mindre kanonkulor på taket. Regnsäsongen är egentligen officiellt över men någon enstaka daglig skur dröjer sig kvar och målar ön intensivt grön. Lagom till att vi kommer fram till vårt hotell upphör regnet och solen tittar fram igen. Vi tillbringar eftermiddagen i liggläge i hotellets solstolar med blicken fäst i palmernas skuggande tak. På kvällen äter vi middag på stranden. Grillad fisk, krispiga grönsaker, tempe ­– nationalrätten gjord på fermenterade sojabönor – och marinerad tofu ställs fram på borden medan solen går ner och lämnar plats åt den stjärnklara natten.

    Med en yta nästan lika stor som Balis är Lombok sin grannes raka motsats. Massturismen har ännu inte hittat hit, vägarna är enklare, utbudet mindre, lyxhotellen frånvarande och naturen desto mer närvarande. De långa orörda stränderna lockar surfare på jakt efter den perfekta vågen och i den inre delen av ön ligger Indonesiens näst största aktiva vulkan Mount Rinjani, eller Ganung Rinjani som den också kallas. En plats på kartan som lockar äventyrsresenärer för en vandring upp till toppen eller bland floderna och vattenfallen vid bergets fot. Två av öns mest kända vattenfall, Sendang Gile och Tiu Keelep ligger intill den lilla bergsbyn Senaru och efter den avkopplande dagen på strandhotellet på öns västra kust beger vi oss norröver för att ta oss en titt på dem. Det första vattenfallet, Sendang Gile ligger bara femton minuters promenadväg bort, nedanför stentrappor som löper genom den prunkande regnskogen. Några apor slår följe med oss en bit men de är kameraskygga och försvinner in i träddjungeln så fort jag försöker fånga dem på bild.

    Just som vi har nått fram till fallet som forsar nedåt från 30 meters höjd öppnar sig himlen och ett skyfall sköljer över oss. Vi tar skydd under ett tak där några män sitter och spelar domino, till synes helt oberörda av regnet. Tanken var att vi skulle fortsätta mot Tiu Kelep, det större vattenfallet längre bort, men vi blir hindrade av det kraftiga regnet. Floden som man måste gå över för att komma vidare har svämmat över och guiden vågar inte riskera att vi kan sköljas med. Istället sitter vi kvar under taket. Vi tar fram de friterade tempekakorna, inköpta av den kvinnliga försäljaren som satt vid ett av trappstegen på vägen ner, och mumsar i oss dem medan vi väntar på att regnet ska avta. Efter ett tag ger vi upp och beger oss till hamnen där en båt väntar för att ta oss till Giliöarna, tre små paradisöar utanför Lomboks kust där tiden sägs röra sig långsamt. Inspirerade av de stora drakarna planerar vi att jäsa på stranden ett par dagar.

     

     

    Guide Indonesien

     

    Snabbfakta

    Invånare: Cirka 257 miljoner.

    Språk: Bahasa Indonesia, men det talas också engelska, holländska och en rad dialekter varav javanesiska är den mest utbredda.

    Valuta: Rupiah.

    Visum: För en vistelse under 30 dagar behövs inget visum, men ett pass giltigt minst sex månader efter inresa, samt bevis på en returbiljett.

     

    Ta dig dit: Emirates flyger till Jakarta och Bali via Dubai. Från och med sommaren 2017 har de har utökat sina flygningar till Bali med en andra avgång som innebär ännu bättre anslutning för resande som flyger mellan Arlanda och Dubai och sedan vidare till Bali.

     

    Ta dig runt: Garuda Indonesia är Indonesiens nationella flygbolag med många avgångar och inrikes destinationer som gör det enkelt att utforska stora delar av landet. Båt för resande mellan öarna. På fastlandet rekommenderas buss eller hyrbil.

     

     

    Jakarta

     

    Boende

     

    Hotel Indonesia Kempinski

    Ett historiskt lyxhotell beläget i centrala Jakarta, mittemot den berömda rondellen med Välkomststatyn som restes för att hälsa deltagarna välkomna i det fjärde asiatiska världsmästerskapet 1962. Rummen är rymliga och modernt inredda och badrummen är utrustade med japansk teknologi. På hotellets tak finns ett spa och en pool med utsikt över Jakartas skyskrapor. Ett tips är att gå upp en kvart tidigare än du hade tänkt. Frukostbuffén innehåller nämligen allt du kan tänka dig och charmar vilken frukostälskare som helst. Dubbelrum från cirka 1 800 kronor per natt.

    Jl. MH Thamrin No. 1, Jakarta

    Lediga rum & priser

     

    Se & Göra

    Car Free Sunday

    Varje söndag mellan klockan 06.00–11.00 stängs gatorna Jalan Sudriman och Jalan Thamrin av för biltrafik och lämnar plats åt tusentals jakartabor som kommer hit för att springa, cykla, promenera eller skejta tillsammans med vänner och familj. Det som från början var ett initiativ från regeringen för att få bukt med stadens luftföroreningar har förvandlats till en mycket uppskattad tradition och en riktig folkfest.

    Komodo National Park

    Från hamnen i Labuan Bajo eller Bima avgår chartrade båtar som tar dig med på en tvådagars kryssning med en övernattning på båten.  Den vanligaste typen är en indonesisk träbåt med sex spartanska hytter under däck och med en besättning på två till fyra personer. Målet är att se komodovaraner och att dyka och turen inkluderar stopp på Padar island, Komodo, Rinca och Pink beach. Priserna varierar men ligger på runt 2 500 kronor och inkluderar alla måltider plus dryck. Räkna med en inträdesavgift till parken på cirka 100 kronor som betalas sparat. Sen tillkommer en kostnad om du ska dyka, snorkla, fota eller filma i parken från cirka 30 kronor styck. 

    komodonationalpark.org

     

     

    Lombok

    Boende

    Holiday Resort Lombok

    På öns västkust, intill den populära stranden Senggigi ligger Holiday Resort Lombok där du bor omgiven av en grönskande trädgård och palmer. Rummen är enkelt inredda men rena och fräscha och med balkong eller en liten terrass. Här finns ett fint poolområde och längs med stranden ligger små restauranger och kaféer och surfskolor för den som är sugen på att lära sig att surfa. Dubbelrum med balkong eller terrass från cirka 900 kronor per natt.

    Jl. Raya Senggigi Mangsit, NTB, Senggigi, West Nusa Tenggara

    Lediga rum & priser

     

    Se & Göra

    Sendang Gile och Tiu Kelep vattenfall

    Två av Lomboks mest kända vattenfall ligger med gångavstånd från bergsbyn Senaru. Genom en prunkande djungel promenerar du ner för en stentrappa till det första vattenfallet, Sedang Gile. Det är lättillgängligt och tar cirka 15 minuter att komma dit. Det andra fallet, Tiu Kelep ligger cirka 45 minuters promenad därifrån och kräver lite mer vandringsvana. Vägen korsar bland annat en forsande flod och stora stenar.

    Gili-öarna

    Strax utanför Lombok ligger Gili-öarna – Gili Air, Gili Meno och Gili Trawangan – tre mindre öar som nås med båt från Lombok (cirka 15 minuter) eller från Bali (cirka två timmar). Från att främst ha använts för kokosnötsproduktion och fiske av lokalbefolkningen, upptäcktes öarna runt 1980-talet av en mindre skara resenärer som sökte sig bortom Balis puls. Alla tre öarna är små – gili betyder ”liten” på sasak, det lokala språket som talas på Lombok. Öarna omgärdas av restriktioner vilket innebär att inga hus får byggas högre än två våningar, det finns inga privata stränder och biltrafik är förbjudet. Vägarna består av sand och du tar dig fram med hästskjuts, cykel eller till fots. Gili Trawangan är den större av de tre och har störst utbud på restauranger, kaféer och hotell. Gili Air lockar fler backpackers och Gili Meno marknadsförs som den romantiska ön för nygifta på smekmånad.

     

    Boende

    Hotel Ombak Sunset

    På den västra sidan av Gili Trawangan, på lagom avstånd från restaurangerna, barerna och kaféerna på huvudgatan, ligger Hotel Ombak Sunset. Ett charmigt hotell i traditionell arkitektur där de små låga mörka trähusen gömmer sig bland prunkande trädgårdar. Från stranden blickar du över Balis högsta topp, Mount Agung och i vattnet står den instagramvänliga gungan som lockar hit folk från hela ön för en sving i solnedgången. Dubbelrum med balkong från cirka 1 700 kronor per natt.
    Gili Trawangan, West Nusa Tenggara
    Lediga rum & priser

     

    Se & göra

    Utanför Gili-öarna finns det fantastiska snorkel- och dykplatser där du simmar bland färgstarka fiskar och koraller och där chansen att få se havssköldpaddor är stor. Båtturer avgår från alla tre öar. Längs med huvudgatorna finns flera aktörer att välja bland, exempelvis Blue Marin Dive resort som har sin flaggskeppsbutik på Trawangan. 

    bluemarlindive.com

     

  • Fem häftiga dykplatser världen runt

    Fem häftiga dykplatser världen runt

    På med cyklopet och fenorna. Här tipsar vi om fem coola dykplatser världen över: från grottdykning i Mexiko till fiskstim à la Hitta Nemo på Borneo. 

    Sipadan Island, Borneo

    Sipadan Island är i dykkretsar en mytomspunnen plats. Precis utanför den lilla ön i malaysiska delen av Borneo finner du en av världens bästa dykplatser. Vad man kan förvänta sig av en sådan plats? Bland annat ett lodrätt stup vars vägg täcks av koraller, hajar, sköldpaddor och stim av barracudor. Lär dig tecknet för nakensnäckor – du kommer att ha möjlighet att studera mängder av dessa under dina dyk här. Sedan 2002 finns vare sig restauranger eller boende på ön men ett tips är att bo på den närliggande ön Mabul. En i sig också magisk plats som lite påminner om en budgetvariant av Maldiverna med hus som ligger på pålar i vattnet.  

    Cenotes, Mexiko 

    På Yucatanhalvön i Mexiko gömmer sig en mängd cenotes, slukhål som har skapats när kalkstensberggrund rasat samman, inne i djungeln. Att dyka i en cenote är en upplevelse du aldrig glömmer. En känsla av att befinna sig på helt fel plats – men samtidigt så rätt. Att dyka i sötvatten kräver en lite annorlunda teknik än vad du är van vid från när du dyker i havet. Men har du cert: se till att boka in ett dyk. Att bara snorkla – som också erbjuds hos de olika turoperatörerna– är en inte alls lika mäktig upplevelse då du inte når lika långt in i grottsystemen.

    Hotell på Yucatanhalvön 

    Blue Hole, Belize 

    Blue Hole i Belize är egentligen ett slukhål. Vackrare sett från ovan än undifrån är det här dyket fortfarande ett måste att pricka av på alla dykares bucketlist. 40 meter ner är det här ett sätt att säga hej till underjorden.  

    Stora barriärrevet, Australien 

    Ett av världens kändaste rev och också världens största. 200 mil långt sträcker sig stora barriärrevet runt Australiens nordösta kust, från söder om Queensland till Papuabukten söder om Nya Guinea, Ytan täcker cirka 230 000 kvadratkilometer. Många dagsutflykter erbjuds, från exempelvis Cairns men den absolut vackraste dykningen finner du på de mer avlägsna reven. För att ta sig till dessa krävs att du bokar in dig på en så kallad liveboard i fyra till sju dagar. Då både bor och äter du på båten – och dyker såklart! 

    Röda havet, Egypten 

    Röda Havet är alla dykares drömdestination med berg av koraller och vackra fisktim. Många dykare utgår från Hurghada och Sharm el Sheik. Men som i Australien: ju längre ut du kommer desto vackrare och mer oförsörda rev kommer du att finna generellt. Därför kan det vara värt att välja att spendera några dagar på en liveboard. 

    Hotell i Hurghada

    Hotell i Sharm el Sheik

    Foton: IStock. 

  • Australiens drottning – Queensland

    Australiens drottning – Queensland

    Queensland har allt. Långa stränder ut mot Stora Barriärrevet med snorkling och dykning i världsklass, cowboyliv på gigantiska rancher, samt trendigt bar- och restauranghäng i Brisbane, Noosa och Cairn. För att inte tala om regionens rika djurvärld. Fotografen och skribenten Jörgen Ulvsgärd har provat en del av vad den australiska östkusten har att erbjuda.

    Text & foto: Jörgen Ulvsgärd

    Hotell i Queensland

    Krokodiljägaren, Steve Irwin, dog av en stingrockas kraftfulla snärt som träffade honom rakt i hjärtat. Det hände under inspelningen av undervattensdokumentären Ocean’s Deadliest på Stora Barriärrevet för tio år sedan. En som däremot lyckats överleva kampen med dessa bepansrade urtidsdjur möter vi redan första dagen på ett kafé i stadsdelen West End i Brisbane. Det är en försynt och bohemisk man som inte alls motsvarar bilden av en äventyrlig Crocodile Hunter om det inte var för hans utstyrsel.

    Vid ett litet bord mot gatan sitter han varje morgon med sin cappuccino, en röd liten kopp som nästan helt försvinner mellan långa ringbeströdda fingrar i en senig hand. John Papadakis heter han och är en charmerande grek på 85 år. Han plirar mot ljuset genom sina smala ögonspringor. I större delen av sitt liv har han livnärt sig på att jaga och fånga krokodiler. Han är till det yttre imponerande. Stövlar i krokodilskinn, bälte och hatt likaså med krokodiltänder på kullen. I kedjan runt halsen hänger en stor trofé. Insidan däremot är full av hissnande historier som han gärna berättar. När han kom hit som 21-åring från Grekland och ön Delfi var inte hans tanke att livet skulle vigas åt krokodiler, men så blev det. 

    – Ett bra sätt att tjäna pengar, men det höll på att kosta mig livet flera gånger, säger John. Utrustningen på den tiden var usel. Med list, en gnutta mod och i viss mån kraft lyckades vi för det mesta överlista krokodilerna och alla benen i min kropp är hela även om de idag är lite stela.

    Vi startar resan norrut i Brisbane och stadsdelen West End som är den hippaste delen av staden just nu och som lockar många backpackers som vill jobba ett tag för att tjäna pengar innan de drar upp till Cairns och Stora Barriärrevet. Stadsdelen kallas följdriktigt för lilla Aten, eftersom befolkningen till 70 procent består av greker som invandrade i början av 1950-talet. Från söder till norr längs Guldkusten löper Sunshine Hig­hway. Utmed vägen upp till Cairns är barriärrevet vår följeslagare hela tiden, även om reven ligger längre ut från stränderna än vad många tror. Hit till Queensland kommer turis­ter för att hitta exotiska miljöer, men kanske mest för solens skull. Epitetet ”solskensstaten”, med över 300 soldagar per år, är en utnött slogan eller som det står i turistbroschyrerna: ”Queensland, where Australia shines.”

    Här kan du dyka och snorkla i världens största naturliga akvarium, vandra i regnskogen, rida outback i öken eller på stränderna och njuta av den sköna pulsen i den populära semesterorten Noosa Heads. Det finns med andra ord gott om exotiska platser i denna glest befolkade del av Australien med knappt fyra miljoner invånare på en yta som är nästan fyra gånger Sveriges. Turismen sysselsätter omkring femtio tusen människor i Queensland framförallt i Cairns och i Port Douglas. Reven består av nära 3 000 separata rev och 300 kor­allöar, en labyrint med en svindlande artrikedom som följer kusten i närmare 200 mil.

    Spörjer man en queensländare om vädret får man snabbt till svar:

    – I dag är det fint, i morgon blir det perfekt.

    Längs vägen, som är 180 mil upp till Cairns, ser vi ormbunkar stora som träd, flygande hundar och de sävliga koalorna som alltid ser ut som de sover. Kängu­ruer och halvtama vallabys blir till slut vardagsintryck. Men vissa djur vill man inte stöta på. Queensland har giftormar, krokodiler, hajar, brännmaneter av olika giftighetsgrad, stenfisk, stingrockor och giftiga snäckor, spindlar och paddor. Det är inte för inte som begreppet ”flying doctors” myntades i Australien. På nära håll fick jag uppleva skräcken av att hamna i ett sådant nödläge.

    I Rockhampton får vi äntligen napp i jakten efter en ranch att besöka. I hela mitt liv har jag drömt om att från hästryggen få driva boskap på prärien. Till slut gick min dröm i uppfyllelse. På restaurang Rock Salt får jag kontakt med ägaren Bill Lewis. Han tar genast mobilen och ringer upp sin kompis på en ranch.

    Vi hinner inte köra långt västerut på Capri­corn Highway innan bilradion övergår i ett brus. Den röda sanden virvlar som ett jättemoln efter den fyrhjulsdrivna landcruisern. Mil efter mil styr vi längre och längre bort från civilisationen. Efter varje vägkorsning blir vägarna allt smalare innan vi till slut når Ohio ranch. Här är det cowboyen Mark Howards som förvaltar och sköter ranchens 800 boskap tillsammans med sin kompis. De arbetar tolv timmar om dagen till häst tillsammans med en flock listiga vallhundar.

    – Livet här ute är kärvt men fritt, säger Mark medan han sadlar sin häst.

    Just i dag har hans kollega blivit tvungen att uppsöka sjukhus så jag erbjuder snabbt min hjälp, trots att jag aldrig drivit boskap från hästryggen förr. Solen bränner som en svetslåga. Det är när vi ridit närmare en timme i högt gräs som Mark plötsligt ber mig rida i en helt annan riktning och pekar på en svagt upphöjd träddunge i horisonten.

    – Du får två hundar med dig. Driv de 400 djuren som betar där borta tillbaka till ranchen, så hämtar jag de 400 andra i den här riktningen, säger Mark utan att tvivla det minsta på att jag ska klara av det. 

    Det är bara att bita ihop och hoppas att det lyckas. Det är då jag drabbas av en lätt panik. Genom min hjärna far den oerhörda tanken på att hästen plötsligt ska kasta av mig och att jag måste gå till fots genom detta ingenmansland som i min fantasi kryllar av livsfarliga ormar och spindlar.

    Jag har svårt att frigöra mig från dessa skräckfyllda tankar medan jag i trav beger mig bort mot den utpekade platsen. Det är nu det svåra börjar. Jag rundar hjorden av djur som plötsligt sticker iväg åt olika håll. I galopp jagar jag efter samtidigt som hundarna tar hand om en del utlöpare. När boskapsflocken till slut lugnat ner sig och i en ström vänder hemåt går allt mycket lättare, mycket tack vare vallhundarna ska i sanning tilläggas. Jag lyckas till slut nå ranchen med mina 400 kor märkligt nog samtidigt som Mark kommer med sina. Vilken lycka denna första dag i mitt nyvunna cowboyliv. Senare ska jag få tillfället att sträcka ut i full galopp på stränderna vid Rainbow Beach, världens vackraste strand norr om Cairns, men då behöver jag bara tänka på mig själv och hästen.

    Innan dess efter ändlösa mil, som går genom ett grönt hav av sockerrör, ska vi njuta av den mysigaste platsen längs hela östkusten, nämligen Noosa Heads. Här samlas både trendkänsliga backpackers, surfare och familjer. När jag första gången för tjugo år sedan besökte Noosa var det en liten semesterort för Brisbanebornas söndagsutflykter. Idag är det en pulserande stad full av barer och restauranger med trendiga affärer för den shoppinglystne. Det är bara den magnifika halvmånsstranden jag känner igen från mitt tidigare besök. I detta subtropiska område ligger temperaturen mellan 20–29 grader på sommaren och mellan 10–21 grader på vintern.

    I Bowen mellan Townsend och Cairns gör vi ett stopp för att besöka puben Grand View Hotel där inspelningen av Baz Luhrmanns film Australia med Nicole Kidman i huvudrollen, spelades in. Det är inte svårt att förstå varför regissören valde just denna plats. Gatorna runt torget påminner om en gammal västernstad med sin låga bebyggelse av trähus där Grand View Hotel med sina inbyggda verandor ut mot gatan i klassisk Queenslandstil från 1864 är vackrast av dem alla. Härifrån är utsikten mot fiskehamnen Port Denison Harbour perfekt

    Målet för vår resa är för oss liksom för så många andra Australienresenärer Stora Barriärrevet med utgångspunkt i Cairns eller Port Douglas. Barriärrevet består av tre tusen rev och hundratals öar som sträcker sig över en yta lika stor som Italiens. Det är en surrealistisk plats, ett myller och en artrikedom som inte går att överblicka. Själva ryggraden i detta gigantiska byggnadsverk av koraller är en symbol för planetens gåtfulla mångfald, skönhet och ömtålighet, som någon så vackert uttryckt det. Stora Barriärrevet är i allvarlig fara, säger den brittiske programledaren Sir David Attenborough i den nya BBC-serien som sändes i tv i somras. Trots sin höga ålder var han närvarande under hela inspelningen och deltog i filmningen av reven från sin specialbyggda dykarklocka. Medeltemperaturen ska helst ligga mellan 24–25 grader för att korallerna ska hålla sig friska.  I år har den legat ett par grader högre.

    – Queensland är den vackraste platsen på jorden och Barriärrevet ett av naturens största underverk, säger Attenborough, som är mycket bekymrad över hälsotillståndet.

    Revet hör till det som kan gå förlorat på grund av klimatförändringarna. Liksom inlandets torka miss­tänks bero på klimatförändringarna, så hotar de också detta underverk om vattnet blir för varmt. Just denna sommar har medeltemperaturen varit någon grad varmare än normalt, mycket beroende på väderfenomenet El Niño. Korallblekningsperioden detta år är den längsta i revens historia. Sedan Attenborough besökte revet för första gången 1957 har Stora barriärrevet förlorat mer än halva sitt korallbestånd. Men om värmeökningen på jorden stiger 1,5 grad, är forskarna samstämmiga om att situationen kan bli långt mer allvarlig. Då kommer sannolikt många av världens korallrev att försvinna..

    Ombord på Silver Sonic och arrangören Poseidon Outer Reef Cruises tar vi oss de tio milen ut till de yttre reven, Agincourt Reef. Att få simma ut i denna förtrollande undervattenvärld av fluorescerande korallskogar är en nåd att stilla be om. Och nu är vi här tillsammans med ett hundratal andra lika nyfikna och förväntansfulla turister som utan minsta blygsel skruvar på sig de heltäckande våtdräkterna.´

    – Jag är glad att det inte är en skönhetstävling, säger en tysk kvinna och skrattar så hon kiknar. Fiskarna bryr sig i alla fall inte, säger hon innan hon kastar sig i vattnet i jakten på Nemo.

    Stimmen av fiskar skimrar i alla tänkbara färgkombinationer beroende på solljusets brytningar och sveper förbi cyklopet i blixtsnabba vändningar som om de hade fått en elektrisk stöt. Det är få arter jag på förhand känner till, men clownfisken går ju inte att ta fel på i sin distinkta brandgula färg med vita ränder. Dykguiden Liam Platt som arbetat tio år ute på barriärreven berättar i en paus hur han upplever att dagligen vistas ute på reven.

    – Jag lever min dröm och blir aldrig uttråkad. Varje dag är förhållanden olika och artrikedomen är så stor att man aldrig blir blasé, säger Liam Platt. Ibland får vi se valar, ibland hajar. Under knölvalsmigrationen får vi däremot inte gå ut alls. Mitt favoritrev är Izzys Wall där sikten är 35 meter sommartid, men vi har 42 olika rev att välja mellan på våra turer så det blir omväxling både för turisterna och för mig hela tiden.

    Revet är ett så kallat ribbon reef, ett band av rev som löper parallellt med kontinentalplattan, och med ett djup på mellan 5–20 meter. Ett perfekt rev för snorkling och dykning för nybörjare och inte alltför avancerade dykare. Bland koraller i de mest spektakulära färgdräkter skymtar då och då en korall i vit nyans, vacker för ögat, men det är ett oroväckande tecken.

    Om denna oro som tagit ny fart efter sommarens hetta och stora korallblekning svarar han så här:

    – Tack och lov har vi äntligen fått regn och temperaturen har sjunkit från 31 till 27 grader, så korallerna kommer att hämta sig. Jag har redan sett förbättringar.

    Signalen från visselpipan anger att det är dags att lämna vattnet. Vi gör det motvilligt men lyckliga om än med lite dubbla känslor av glädje och oro för planetens framtid.

    Att korallreven är en av de känsligaste indikatorerna går inte att ta miste på efter snorkelturerna ute på Stora barriärrevet.

    Guide Queensland

    Snabbfakta

    Invånare Queensland: 4,7 miljoner, 23,13 miljoner i hela Australien.

    Valuta: AUD, australisk dollar.

    Tidsskillnad: + 9 timmar.

    Ta dig dit: Vi flög med Singapore Airlines från Köpenhamn via Singapore. Ett stopp på ett par dagar i Singapore är att rekommendera för att komma mer utvilad och i bättre tidsomställd balans till Australien. Sträckan trafikeras av de större bolagen Emirates över Dubai, Malaysia Airlines över Kuala Lumpur och Thai över Bangkok eller Air New Zealand med stopp i Söderhavet.

    Ta dig runt: Att resa runt i Australien gör du bäst med Quantas inrikesflyg som också har särskilda flygpass. Det går också bra att åka buss, Greyhound, eller hyra bil

    Boende

    Tryp Hotel
    Ett mycket speciellt hotell med stora graffitimålningar i loungen, höga barbord för både frukost och kvällsdrink och matchande hög musik. Stället smälter väl in i det hippa och trendiga kvarteren i West End. Allt är fräscht och snyggt. Dubbelrum från cirka  1 100 konor per natt.
    14-20 Constance Street, Brisbane
    Lediga rum & priser

    Peppers Noosa Resort & Villas
    Boendet ligger ett par minuters promenad från stranden. Hotellet är femstjärnigt med egen balkong. Här finns även en restaurang, en bar, två pooler, gym och spa. Stranden vid Laguna Bay ligger 500 meter bort. Dubbelrum från cirka 3 000 kronor natten.
    33A Viewland Drive, Noosa Heads
    Lediga rum & priser

    Blue Lagoon Resort
    Detta hotell ligger inbäddat bland palmerna intill den vackra Trinity Beach och består av lägenheter, de flesta med balkong och har flera pooler som smiter in mellan husen. Rum på nedre botten ligger i direkt anslutning till poolen. Bra restauranger ligger bara runt hörnet. Dubbelrum från cirka 1 300 kronor natten.
    22-26 Trinity Beach Road, Trinity Beach
    Lediga rum & priser

    Reef House Resort and Spa
    Detta är ett av mina absoluta favorithotell längs den australiska östkusten i Palm Cove, 25 minuters bilresa norr om Cairns. Vackert, romantiskt i kolonial stil med fantastiska innergårdar och havsutsikt från restaurangen som dessutom serverar utsökt mat. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten. Det finns även olika paketarrangemang.
    99 Williams Esplanade, Palm Cove 
    Lediga rum & priser

    Mat & Dryck

    Grandview Hotel Pub & Restaurang
    Ett legendariskt hotell som nu är pub och restaurang. Det ligger i den lilla hamnstaden Bowen längs Sunshine Highway mellan Brisbane och Cairns och är känd för filminspelningarna av filmen Australia där flera av scenerna utspelar sig i denna vackra träbyggnad från 1870. Vann förra året pris för Best Casual Dining av Queensland Hotels Association.
    5 Herbert Street, Bowen
    grandviewhotelbowen.com

    2 Fish Seafood Restaurant
    Prisbelönt fisk och skaldjursrestaurang i Port Douglas som jag varmt kan rekommendera. Här åt jag kanske den bästa middagen under hela resan längs den australiska östkusten.
    56 Macrossan Street (Coconut Grove), Port Douglas 
    2fishrestaurant.com.au

    Gerard’s Bistro
    Stället är en av de mest ikoniska restaurangerna i Brisbane med inredning och mat i mellanösternstil. Du kommer inte att bli besviken varken när det gäller maten eller interiören.
    14-15 James Street, Fortitude Valley
    gerardsbistro.com.au

    L’unico Café
    Denna italienare ligger på esplanaden i Trinity Beach 20 km norr om Cairns och är ett utsökt val när det gäller det italienska köket.
    75 Vasey Esplanade, Trinity Beach
    lunico.com.au

    Billy Kart restaurant
    Ett coolt, enkelt men läckert ställe som ligger i en ombyggd affär på  Edmondstone Street i West End. Stället smälter väl in i de hippa kvarteren i området. Maten går i fusionstil med inspiration från Sydeuropa, Mellanöstern och Nordafrika.
    2-4 Edmondstone Street, West End, Brisbane
    billykart.com.au/west-end

    Bistro C 
    Populär restaurang för både lunch och middag. Ligger direkt vid beachen Laguna Bay. Fräscht ställe och god mat med fisk och skaldjur som sin specialitet.
    49 Hastings Street, Noosa Heads
    bistroc.com.au

    Locale Noosa Restaurant & Bar           
    Detta är ett av mina favoritställen i Noosa. Italieninspirerad restaurang i skön miljö. Utmärkt kök och trevlig personal. Ligger nära stranden och är mycket populär, så boka i tid.
    62 Hastings Street, Noosa Heads
    localenoosa.com.au

    Mr Fitz’s 
    Detta är en glassbar med handgjord glass som är ett måste att besöka i Brisbane.
    1 Little Street,  Fortitude Valley 4006
    misterfitz.com.au/#mister-fitz

    Se & Göra

    Riverlife Adventure Centre
    Här kan du hyra cyklar för att upptäcka South Bank Parklands och Kangaroo Point Cliffs.
    Naval Stores, Kangaroo Point
    riverlife.com.au

    Noosa Everglades Discovery
    Utforska Noosas flodsystem och sumpmarker som rymmer ett fantastiskt djurliv och Great Sunday Nationalpark som också ger utrymme för bad i ett av tillflödena till Noosa River.
    Jetty 186 Gympie Terrace, Noosaville 
    thediscoverygroup.com.au/bar-b-canoe

    Surf & Sand Safaris
    Med jeep tar de dig till stränderna Rainbow Beach, Coloured Sands och 40 Mile Beach genom Cooloola Nationalpark. (I Queensland får man fortfarande köra bil på stränderna.) En helt fantastisk tur med kunnig guidning. Har du tur kan du se val och delfiner vid fyren.
    1 Karoonda Road, Rainbow Beach
    surfandsandsafaris.com

    Rainbow Beach Horse Rides
    Här kan du boka en ridtur på en av världens häftigaste stränder, Rainbow Beach. Vältränade och välskötta hästar. Att galoppera i solnedgången är magiskt.
    Rainbow Beach
    rainbowbeachhorserides.com.au

    Tjapukai Aboriginal Cultural Park
    Kanske ett av de bästa sätten att snabbt få en inblick i urinvånarnas liv i Australien. Vid sidan om ligger Skyrail som tar dig upp över regnskogen och ger en suverän utsikt över Cairns.
    Kamerunga Road, Caravonica Lakes  
    tjapukai.com.au
    skyrail.com.au

    Poseidon Outer Reef Cruises
    Från Port Douglas trafikeras Stora Barriärrevet av bland annat denna arrangör. Det tar ett par timmar att nå ut till de yttre reven där du kan snorkla och dyka ett par timmar. Under turen besöks minst två olika rev.
    Port Douglas
    poseidon-cruises.com.au
    quicksilvergroup.com.au

     

     

  • Dykning i Egyptens röda havet

    Dykning i Egyptens röda havet

    Hotell i Sharm el Sheik

    Sharm el Sheik i Egypten – ett paradis för dykare med koraller och färggranna fiskar. Det behövs inga dykartuber och certifikat för att njuta av livet under ytan. I Sharm el Sheik i Egypten räcker det med cyklop och snorkel.

    Text: Gunnar Andersson

    Kroppen svävar bland fiskar och koraller. Fri och fantastisk. Sinnesnärvaron är total och nyfikenheten tycks gränslös under den enstaka och tidlösa minut som jag orkar hålla andan. Vissa dykare lär sig att kontrollera andningsreflexen och stannar länge under vatten. Andra snorklar mestadels uppe vid ytan för att stilla betrakta. Oavsett attityd väljer vi att marinera våra medvetanden på naturens egna villkor och accepterar människans fysiska begränsning. Jag har förstås försökt att dyka med tuber, men det blev aldrig mer än en instängd teknikpanik med dånande hjärt- och andningsljud i skallen. När längtan efter undervattensvärlden ändå kvarstod bestämde jag mig för att försöka som snorklare i stället, och mötet med egyptiska Sharm el-Sheik slog som klubba. Jag var långt ifrån ensam om att vilja uppleva Röda havets berömda korallrev. Kaoset i marinan var enastående. Bryggan sjöd av bruna bärare och bleka turister, hojtande sjömän och allsköns säkerhetsvakter i röran av den fascinerande mängd skilda språk som stötvis lyckades tränga genom dieselmotorernas orenade avgaser. Vinden blåste i vanlig riktning och sjön var gropig.


    Första revet blir Jackson. Namnet stammar från en brittisk general och på revets nordsida rostar vraket efter en cypriotisk styckegodsare. Som så många andra korallrev kring Sharm el-Sheik skjuter Jacksonrevet upp som ett torn ur djupet och vi snorklare väntar artigt tills de aningen nervösa och ständigt lika fokuserade apparatdykarna försvunnit ur sikte.
    – För fem år sedan dök alla med tuber. Numera är över hälften snorklare, berättar svensken Niklas Funk som driver dykcentret Colona Divers och som jobbat med dykning i Sharm el-Sheik ända sedan åttiotalet när den milslånga turiststaden blott var en sandig kustremsa med enstaka hotell.

    Själv presenterar jag mig som en skapligt rutinerad snorklare med erfarenhet från både Thailand och Västindien, men vätan överraskar lika fullt och kroppen sprattlar i upprätt fosterställning som om den inte visste hur man simmar. Inom en halvtimme hinner jag avverka de flesta nybörjarmissar: Krocka med andra snorklare. Svälja saltvatten. Förlora riktning och tappa bort instruktören. Krocka med ankarlinan. Krocka med korallrevet. Kliva ombord på fel dykbåt och givetvis ställa den absoluta nybörjarfrågan om vad det var för färgglad fisk som jag sett. Niklas svarar artigt att det nog var en vanlig papegojfisk (chlorurus sordidus) som innesluter sig i slem om natten till skydd mot rövare, och jag instämmer fastän jag vet att det inte var någon papegojfisk, utan förmodligen en arabisk picassofisk (rhinecanthus assasi) eftersom den hade blå- och svartrandig fantomenmask med orangea ögon högst upp på den gulgröna kroppen. Sedan frågar jag om Ulla Skoog-fisken. Den som saknar närminne i filmen Hitta Nemo, men Niklas begriper inte vad jag yrar om. Han är mantalsskriven i Egypten och har inte sett versionen där alla talar svenska.


    Det finns dryga tusen fiskarter i Röda havet, ungefär lika många ryggradslösa djur och säkert två hundra olika koraller. Vattenvärldens färgstarka ymnighet kontrasterar skarpt mot landbackens bruna ökenberg och orsaken till havets slösande rikedom beror på värmen. Röda havet är världens nordligaste tropiska vatten. Dessutom utgörs Akabaviken, där vi snorklar, av en bråddjup förkastning med aktiv vulkanbotten och ju varmare vatten, desto frodigare växtlighet. Allra livligast under ytan är det följaktligen under sommaren när vattentemperaturen ligger kring tjugoåtta grader och du kan steka ägg på bilens bagagelucka efter dykningen. Därtill spolar starka havsströmmar in rikligt med plankton mot Akabaviken, vilket lockar än mer fisk, vilka i sin tur lockar än större predatorer som hajar – alla apparatdykares våta dröm.

    Störst chans att se haj är vid Hajrevet som ligger i nationalparken Ras Mohammed vid Sinais absoluta sydspets. Här finns flera av världens bästa dykställen och tre dagar senare driver vi längs en formidabel korallvägg som störtar åtta hundra meter i djupet. Läderlappsfiskar (platax orbicularis) möter i stim och clownfiskarna (amphiprion ocellaris) är så söta att man vill ta med dem hem, och girlander av små orangefärgade vimpelabborrar pyntar närseendet (utan att jag bryr mig om vad de heter på latin). Tillsammans med de tropiska regnskogarna är korallreven de mest produktiva miljöerna på jorden. Mer än tjugofem procent av allt marint liv är direkt avhängigt av dessa stora kalkstrukturer, vilka skapas av koralldjurens skelett och som försvunnit med en procent per år under de senaste tjugo åren.

     

    Vårt lilla snorkelsällskap flyter med strömmen och simmar sakta längs korallväggens kant. Plötsligt är det någon som tar ett par ordentliga fentag, vinklar överkroppen nittio grader ner, rätar upp benen i luften och låter deras tyngd pressa neråt. Redan vid tre meter börjar öronen att spränga och du nyper tag kring näsborrarna, och blåser ut så att det tjuter till i skallen. Trycket upphör och du är lycklig som en säl. Eller en dugong (dugong dugong) som dess rödlistade släkting kallas i Röda havet.

    Förutom fiskarna är det instruktören Lindsey Syne från Kanada som imponerar. På land rör hon sig lika spattigt som de flesta nyss-fyllda-tjugo-tjejer, men under ytan blir hon en lekfull sjöjungfru genom att forma kroppen till en enda effektivt böljande muskelrörelse. Hon är fullkomligt vattenvan och mycket harmonisk.
    Imponerar gör även en fridykare som lite motvilligt samlar vår nyfikna beundran. En sådan där vältränad ensamvarg ur filmen Det stora blå. Fridykaren simmar längs en lina mot botten och stannar under ytan så länge att vi hinner bli oroliga. Ändå handlar det bara om träningsdyk till trettiofem meter. Mitt eget personbästa ligger kring åtta meter. Världsrekordet är tvåhundrafjorton meter.

    På den här turen finns inga apparatdykare att visa hänsyn inför, varför stämningen blir mer kaotisk och uppsluppen. Vi snor varandras prylar av misstag, står i vägen och babblar skit. Säkerhetsnivån är lika hög som alltid, men ingen vet något om nitroxblandningar och ingen behöver certifikat för att bada. Det enda som krävs är lite god vilja. Snorkling är en social frihet som bygger på upptäckarglädje och en viss portion barnslighet. Dessutom råkar livet under ytan vara som allra vackrast i grunda vatten. Dit apparatdykarna längtar finns inga färger, där är bara kallt och mörkt.

    Snorklingstips
    Utrustning
    Om du reser till ett känt dykställe finns utrustning för snorkling att hyra på plats, men hyrprylar slits hårt och du kommer snart att vilja ha en egen utrustning. Främst då mask (”cyklop”) och snorkel. Masken ska sitta tätt. Placera den mot ansiktet utan att ta på nackbandet, tryck till och se om den sitter kvar.
    Fenor tar stor plats i bagaget och kan med fördel hyras på plats. För nybörjare blir helfotsfena bäst, med ett kortare plastblad. Neoprensockor minskar risken för skavsår. Våtdräkt låter som överkurs, men vattnet är kallare än kroppen och kyler. I tropiska vatten räcker det med en så kallad shorty (korta ärmar och ben). Dräkten skyddar även mot solen och ger extra flytkraft som du snart vill ha vikter för att kompensera. Är du helt ovan börjar du med flytväst.Ta med en vindjacka eller tröja till havs, liksom rikligt med dryck och något att äta, såvida inte lunch serveras ombord.

    Dykcenter
    Välj ett dykcenter som håller på disciplin och punktlighet, inte semesterslappa firman med salta hangarounds på kontoret. Är du på charterresa anlitar du dykcentret som din researrangör rekommenderar – de är stora kunder och charterföretagen gillar inte när gästerna klagar. Gör klart för instruktören att du vill lära dig lite teknik.

    Viktigt
    Rör inget under vatten. Varken djur eller korall. Snorkla aldrig ensam.

    Sharm el-Sheik-tips
    Sharm el-Sheik är en hundraprocentig turistort som vuxit sanslöst snabbt under kort tid och som i princip sitter ihop med grannen Naama Bay, som håller på att ta över funktionen som nöjescentrum. De flesta stränder är privata och tillhör något hotell. Några är offentliga, men kostar inträde.

    Resa dit
    Det är smartast att åka charter. Alla stora charterarrangörer har Sharm el-Sheik i programmen och att resa dit på egen hand blir både dyrt och tidskrävande.

    Boende
    Iberotel Lido i Naama Bay är bästa tänkbara boende. Fanara tillhör samma hotellkedja, ligger mittemellan turiststäderna och har ett korallrev vid stranden. Båda säljs av Fritidsresor.

    Barer och restauranger
    Bra arabisk krog är Abu el Sid som ligger ovanför Hard Rock Café. Dykarnas traditionella vattenhål heter Camel Bar och är ett lite halvsunkigt ställe som håller öppet så länge som det är varmt ute. Båda finns i Naama Bay.

    Dykcenter
    Colona Divers (www.colona.com ) är ett väletablerat dykcenter med instruktörer som bland annat talar svenska. Beyond Limits (www.beyondlimitsegypt.com) i Naama Bay är dykbutiken.