Tag: flandern

  • Från frites till fine dining i Belgiens hetaste weekendstad Gent

    Från frites till fine dining i Belgiens hetaste weekendstad Gent

    Medeltida Gent är en underskattad weekendstad mitt i belgiska Flandern. Här väntar en rad historiska sevärdheter, men också tallrikar fll rock’n’roll och Europas bästa utbud av vegetarisk gourmetmat.

    TEXT: Linda Iliste
    FOTO: Christian Gustavsson

    Öl, choklad, våfflor, moules frites och ännu mer frites toppade med mäktig majonnäs och serverade i en enorm pappersstrut. Belgisk spis är vida berömd, men inte alltid för att vara särskilt nyanserad. Men bland matälskare bör det stå högt på prioriteringslistan att äta sig genom Flandern, en region i norra Belgien. Här finns ”Flanders Kitchen Rebels”, som kan sägas vara en belgisk motsvarighet till det nynordiska köket och utgörs av ett nätverk av talangfulla kockar som brinner för färska, lokala råvaror i kombination med beprövade lokala traditioner. Samt en stor dos kulinarisk innovation.

    Nätverket omfattar en hel drös kockar, samtliga under 35 år. Några av dem återfinns i den charmiga medeltidsstaden Gent: Tom Van Lysebettens som arbetar på restaurang Cochon De Luxe och Thomas De Muynck som driver Karel De Stoute. Davy De Pourcq på restaurang Volta är en vän av idéläran:
    – Jag åker till växtodlaren Claire Lutin i Zomergem två, tre gånger i veckan. Det ger mig en god uppfattning om vad som växer och blommar i hennes trädgård så att jag kan planera vad jag ska laga. Jag skapar mina rätter helt beroende av vad naturen erbjuder.
    Volta ligger i en före detta elkraftstation vid Groenevalleipark, en trendigt industrichic miljö som passar de ständigt växlande menyerna. ”Här serveras tallrikar f rock’n’roll” får vi veta när vi sitter på ovanvåningens bar med utsikt över det öppna köket och matsalen. När vi satt oss till bords instämmer vi snabbt. Avsmakningsmenyn med sju rätter är helt vegetarisk och inkluderar små punkiga mästerverk i form av avokado i dashi med vårlök, vit sparris smaksatt med surkörsbär och timjan samt spetspaprika fylld med säsongens grönsaker, parmesan och lavendel.

    Flandern har flest michelinstjärnor per invånare av alla europeiska regioner och bryggerikulturen är sedan ett par år världsarvslistad. Här blir till och med en kopp kaffe en upplevelse. Åtminstone i händerna på Valentine Wanders, vars kafé Het Moment ligger ett stenkast från Volta. Wanders har utsetts till Gents bästa barista och kaféet har fått pris för Belgiens bästa kaffekoncept. Här väntar toppmodernt javamakande i en luftig, historisk lokal med sirlig stuckatur, gulddekor och höga tak. Det doftar nymalda bönor och nybakade sötsaker.
    – I ärlighetens namn har jag velat öppna eget sedan jag var 16 år, säger holländskan Valentine Wanders och berättar att hon har en bakgrund inom hotell- och restaurangbranschen.
    – Men så blev jag kär i en barista. Jag jobbade redan med smaker, men han introducerade mig för kaffets underbara värld.
    Valentine serverar oss varsin utomordentlig espresso; två munfullar, sirapstjock, lite jordig och söt.

    Drycken får förstås en ytterligare dimension när den avnjuts tillsammans med en kunnig barista som gärna delar med sig av det svarta guldets hemligheter. Och Valentine är väl medveten om vikten av att dela med sig av kunskap; en av hennes viktigaste mentorer är hennes vän Simon Turner. Även han driver kaffebar i Gent, närmare bestämt färgstarka lilla Simon Says med tillhörande bed & breakfast. Även han är invandrare, från England, som hamnat här av en slump.
    – Jag jobbade länge med teater i Bryssel. När man är bosatt i Belgien känner man förstås till Gent, men det var inte förrän jag och min pojkvän Chris flyttade hit som aha-upplevelsen kom. Här är vackert, här finns liv och rörelse och tack vare Belgiens avslappnade utskänkningslagar vågar man ta ut svängarna. På sommaren flyttar vi till exempel ut delar av Simon Says på torget utanför och säljer öl.

    Unga kreatörer som tar över äldre lokaler utan att tumma för mycket på belgiska traditioner; Gent är fullt av sådana historier. Men här finns också blytung historia eftersom Flandern har varit en av världens grymmaste krigsskådeplatser. Landskapet är fyllt av militära gravfält, återskapade skyttegravar och minneslämningar över oerhört mänskligt lidande. Allt är dock inte bara vederstygglig erinran. I trakten finns också arkeologiska fynd från stenåldern och missionskloster från 600-talet. Vid slutet av 1100-talet blomstrade Gent på allvar och utvecklades till ett handelscentrum med en betydande textilindustri och ylle som främsta kapital. Periodvis var staden en viktig pollett i Europas storpolitik. Industrialiseringen gjorde sig så god vän med Gent att staden på 1800-talet dubbades ”kontinentens Manchester”.

    I Gents hjärta Patershol märks historien särskilt väl. När vi smyger ut i blekgul arla morgonstund är vi ensamma längs floden Leie, kantad av en bedårande byggnadskonst som får de smala husen att likna brokiga klossar staplade på varandra i geometriska mönster. De når hela vägen fram till vattnet och speglar sig i den blanka vattenytan. Att stadskärnan är bilfri bidrar till lugnet. Bara spårvagnarnas klangfulla signalhorn bryter av det kluckande vågskvalpet och fågelkvittret. Vi strosar långsamt mellan den imponerande borgen Gravensteen från 1100-talet, förbi hantverk och konst på marknadstorget Groetenmarkt och in på Groot Vleeshuis, en gammal köttmarknad från 1400-talet som i dag saluför råvaror från Östflandern. Inne i Sint Baafskyrkan finns Hubert och Jan van Eycks världsberömda Gentaltaret, ett altarskåp med målningar från 1400-talet. Vi förvånas över det oväntat roliga butiksutbudet med säregen mode- och inredningsdesign – och över det faktum att det i Gent, till skillnad från i exempelvis Amsterdam, saknas myllrande turistmassor. Simon Turner verkar vara något på spåren; vågar man påstå att Gent är en oupptäckt pärla?

    I var och varannan hörna ligger ölkaféer. Café Den Turk är det äldsta som ännu är i bruk, inhyst i en mysig liten lokal med träbord, lågmäld jazz, dämpad belysning och gott om stamgäster i form av äldre farbröder. Vi provar de fem ölsorterna från stadsbryggeriet Gruut: Ghent Gruut White, Ghent Gruut Blonde, Ghent Gruut Amber, Ghent Gruut Brown och Ghent Gruut Inferno. Det låter klassiskt, men faktum är att grundaren Annick De Splenter ägnade lång tid åt att studera bland annat biokemi för att utveckla recepten – som inte innehåller någon humle.
    – Det är inget jag har hittat på. Bryggeriet är bara tio år gammalt, men under medeltiden bryggde fransoserna väster om Leiefloden öl med örter, ”gruut”. Det vi gör i dag är alltså en kombination av moderna bryggeritekniker och flera hundra år gamla traditioner, förklarar Annick.

    Den italienskbrasilianska kocken Marcelo Ballardin fokuserar å sin sida nästan helt på det moderna. Han stod förr i Heston Blumenthals kök i England; nu är han en av de som bidrar till att göra Gent så intressant ur ett mat- och dryckesperspektiv. Sedan 2014 driver han tillsammans med maken Dominik lilla Oak, en liten men elegant finkrog i utkanten av Patershol. Här går det att beställa tre till sex rätter runt lunch, samt sex eller sju rätter till middag.
    – Egentligen ville jag bli biolog, men det var visst i köket jag hittade hem, säger Marcelo med ett skratt.

    Till skillnad från den lokalt förankrade röda tråd som köksrebellerna följer så hämtar Oak mer internationell inspiration. Varje rätt domineras av en råvara vars smak ställs i centrum och förhöjs. De ökänt kräsna michelinkritikerna har belönat Oak med en stjärna, medan den mer sofistikerade Vrijmoed har fått två. Vrijmoed hör till de etablissemang som har gjort sitt till för att sprida Gents rykte som Europas vegetariska huvudstad. Gent var först i världen med att införa en vegetarisk veckodag på sjukhus och skolor, och det gröna dominerar även på de allra förnämsta restaurangernas matsedlar. Kocken Michaël Vrijmoed menar att grönsaker är fascinerande att experimentera med.
    – En av våra menyer är helt växtbaserad och genom att fokusera så djupt på grönsaker har jag utvecklats enormt i min jakt på rena smaker. Det är vad allt handlar om för mig.

    Han dukar personligen fram de sju rätterna som ingår i kvällens avsmakningsmeny. Bräserad endiv med miso och senap följs av dragonglaserad polkabeta. Den silkeslena burratan paras med pepparrotsstark spetskål och en vit chokladglass strösslas generöst med persilja – vilket visar sig vara ett genidrag. Nära nog fyra timmar senare rullar vi ut, runda om både magen och fötterna.

    Fler tips på matresor i RES

    Topp 10: Utmärkta hotell för alla foodieresenärer
    Matlust: Åtta av världens bästa matmarknader
    Weekend i London: 9 stämningsfulla krogar

  • Fnulans matresa i Flandern

    Fnulans matresa i Flandern

    Vi skickade iväg en av vinnarna i vår videobloggtävling; Fnulan, på en resa till Flandern tillsammans med sin vän Åse. Här får du ta del av hennes resa bakom kulisserna.

    Fnulan ger sitt bästa packtips:

     

    Fnulan och Åse på väg till Flandern:

     

    Låt matresan börja:

    Fnulan och Åse besöker bryggeriet Bourgogne des Flandres:

     

    Fnulan och Åse äter lunch på Belga Queen – Fnulan beställer räkor men hon får inte riktigt in vad hon tänkt sig:

     

    Fnulan och Åse letar rätt på besticken på restaurangen Roots:

     

    Fnulan och Åse skålar in lunchen – som består av både förrätt, varmrätt och efterrätt (visst är det härligt med rejäla luncher?):

     

    Vi på RES tackar Fnulan för att vi har fått ta del av hennes resa.

  • Fnulan till Flandern

    Fnulan till Flandern

    Nu ska en av våra vinnare i vloggtävlingen, fantastiska Fnulan, till Flandern. Snart kommer du att kunna ta del av hennes resa men redan nu får du ett litet smakprov. Fnulan funderar över sin resa och berättar om vad hon känner till om Flandern.

     

    Följ Fnulan på hennes egen blogg: hennes Instagramkonto och Twitter. Och har du, liksom henne, funderingar över Flandern, kontakta henne på sociala medier så kommer hon att se till att du får svar på dina frågor!

    Hela hennes resa kommer du att få ta del av snart! Prenumerera gärna på vår nya Youtube-kanal för att ta del av resan och fler resor.

    Trevlig resa Fnulan önskar alla vi på RES!

     

     

     

  • Vélo-chic design i Flandern

    Vélo-chic design i Flandern

    Som ett pärlband ligger de snygga boutique-bed & breakfast-ställena, de banbrytande restaurangerna och de nydanande designstudiorna utspridda i belgiska Flandern och södra Nederländerna. RES pedalar runt i vad som mycket väl kan vara en av världens bäst bevarade designhemligheter.

    Text: Micha van Dinther
    Foto: Magnus Wittbjer

    Hotell i Flandern

    – Flandern är något av en hemlig designskatt som världen ännu inte riktigt fått upp ögonen för, säger industridesignern Michaël Verheyden.
    Saartje Vereecke, Michaëls fru, nickar medhållande och ställer ner den läderklädda brickan med de stilrena keramikkopparna och de färgmatchade spekulatiuskakorna på matbordet. Med de dammiga förklädena fortfarande på tar de en paus i sin hektiska arbetsvecka för att ge oss en husesyn av den nyinförskaffade 60-talsvillan i Genk. Det är något av en premiärvisning och vi ombeds att låta bli att fotodokumentera deras hem, som även hyser deras studio, då de har turen att bli uppvaktade av stora delar av världens designjournalistkår, som står och bankar på dörren.

    Efter porträttet av Michaël och hans arbete i New York Times stilbilaga T Magazine har han gått från att vara relativt okänd till att bli en av landets hetaste designernamn. Därför råder det nu huggsexa om att bli det första inredningsmagasin som publicerar bilder från det nya hemmet.
    – Det är oerhört kul att se att fler och fler upptäcker Flandern och vad området har att erbjuda, flikar Saartje in.

    Genk, det tysta lilla industrisamhälle som paret har valt att bosätta sig i, är vid genomfart lik vilken ordinär nordbelgisk landsort som helst. Ändå är staden, med sina lite drygt 65 000 invånare, ovanlig. För en tid sedan kom chockbeskedet att den stora Ford-fabriken, som stod för majoriteten av ortens arbetstillfällen, skulle läggas ner. Vad som gör Genk exceptionellt – men samtidigt så typisk flamländskt – är att invånarna vägrade att stå handfallna i väntan på att någon skulle kliva in och rädda upp situationen. Istället gick man själv in för att, genom kreativitet och innovation, skapa nya vägar framåt. Ett exempel är C-mine, ett kulturcentrum och en inkubator inhyst i den röda tegelbyggnad som fram till 1960-talet fungerade som en av Genks gruvor, som vi passar på att göra ett kort besök i på väg ut ur staden.

    På cykelsadeln anländer vi till Moka en Vanille – en värdig representant för det vi kan kalla för den nya tidens bed and breakfast – beläget mitt ute i den grönskande, pannkaksplatta belgiska landsbygden. Moka en Vanille är också ett resultat av det Belgiens regering har gjort för att hålla landsbygden levande genom att uppmuntra till nya verksamheter på uttjänta lantgårdar.
    – Jag ville skapa en modern typ av bed and breakfast, berättar Dorien Cooreman och sveper med handen över den rejäla huslängan som är hennes hem, designstudio och pensionat.
    – Det finns en stark tradition av pensionat i området, men tidigare övernattade man i något som mest liknade en loppmarknad. Nu för tiden läggs mer vikt vid estetik.

    Vi checkar in i ett fristående gårdshus och somnar efter vår cykeltur kvickt i den totala tystnaden. Frukosten morgonen efter inleds med en kopp kaffe nedsjunken i en läderlappsfåtölj, samtidigt som den tupp som för en halvtimme sedan väckt oss, lojt spatserar runt på gräsmattan framför oss. Den på ett rustikt långbord uppdukade frukosten är delikat: gårdens egna ägg, hemkokt sylt och äppelsaft från fruktträden längre ner på gräsmattan. Inget lämnas åt slumpen på Moka en Vanille, som döpts efter de två åsnorna som slött står och betar längre bort i trädgården.

    Den nederländske designern Piet Hein Eek är förmodligen en av Europas mest produktiva designer. I den av turister outforskade nederländska staden Eindhoven, drygt 60 kilometer norrut, finner vi hans gigantiska värld – en gammal industrifastighet som hyser designstudio, butik, fabrik, kafé med små designade bakverk och inte minst en underbar restaurang. Den industriella känslan har fått prägla inredningen och mycket av designen, för att inte säga nästan allt, görs med bas i återvunnet material. Vi skådar en uppsättning av hans näst intill ikoniska verk, ett drivvedsbord i dämpade men talrika färger som blanklackats till en silkeslen och tålig yta. Coolt att ha på terrassen, tänker vi, men lite svårt att transportera med oss på cykeln just i dag. Prislappen på i runda slängar 70 000 kronor bär respekt med sig.

    I Eindhoven finns också elektroniktillverkaren Philips gamla fabrikslokaler som fått lov att bli kvar för att konverteras till coola och hippa butiker, restauranger och edgy butiker. Istället för att riva hela rasket för att uppföra könlösa, moderna bostäder i nyfunkisstil låter man det ruffa industriområdet Strijp-S ligga kvar – komplett med gasledningar, justerrattar, kopplingsdon och traverskranar. Industrifönster i järn och exponerade betong- och tegelväggar får vara en del av dekoren i alla de små, kreativa verksamheter som så sakta börjar flytta in. Vi stannar till och tar en kaffe på kaféet Pastryclub, inhyst i fabrikens före detta gasverk – en imponerande lokal med en takhöjd om sisådär 25 meter.

    Den alltigenom helrätta hipsterservitören på restaurang Mariapaviljoen i ’s-Hertogenbosch tittar frågande på oss då vi, för att smälta in, önskar fukta strupen med en kall och humlig mikrobryggd av något slag. ’s-Hertogenbosch, eller Den Bosch, som den sydnederländska staden kallas i folkmun, har just avslöjat sitt lantliga läge. Det känns befriande att holländsk chosefrihet fortfarande gäller. Vi tar en Heineken istället.
    – För oss är detta mitten av Nederländerna, säger designerparet Petra Janssen och Edwin Vollebergh i munnen på varandra när vi slagit oss ner vid ett av långborden.
    – Vi har nära till ett flertal större städer, men kan jobba i lugn och ro med våra egna tankar och projekt. För oss är det livskvalitet.

    Petra och Edwin, som tillsammans driver designbyrån Studio Boot och som båda har ett förflutet som lärare på omtalade Design Academy Eindhoven, är den kreativa drivkraften bakom skapandet av Mariapaviljoen, en popup-krog som huserar i ett före detta sjukhus.
    – Här, i den absolut fulaste delen av staden, har vi haft förmånen att få vara med och stöpa om, förnya och återanvända, berättar Edwin nöjt när han beskriver sina första stapplande steg som restaurangdesigner.

    Bland borden och stolarna ligger ett skelett på en brits och på väggen hänger gamla medicinska postrar av gallblåsor och andra inre organ. Vi borrar ner tårna djupare i den mjuka strandsand som täcker uteserveringen, samtidigt som den smaljeansbeklädda servitören bär fram ytterligare några Heineken för vårt vidare filosoferande kring kreativitet, slash-karriärer och urban utveckling. Det börjar sakta mörkna i den lilla staden – som fortfarande sjuder av liv på uteserveringar och i de kvällsöppna butikerna.

    Rozalinda Bovend’Eerdt, ägarinnan till Den Bosch kanske enda design-bed and breakfast, De Bossche Beul, tillhör också dem som medvetet valt södra Nederländerna som sin bas.
    – Jag arbetade tidigare som dekoratör för en stor internationell butikskedja och reste konstant, berättar Rozalinda under tiden som hon tidigt nästa morgon dukar fram frukosten i det lilla gemensamma köket.
    – Hur spännande mitt tidigare jobb än var så sög det till slut musten ur mig. Jag ville helt enkelt göra något eget. Livet som bed and breakfast-ägarinna är inte enkelt men jag rår åtminstone om mig själv och min egen tid. Dessutom har jag riktigt nära till Antwerpen, världens coolaste stad.

    På väg in genom belgiska Antwerpens hårt trafikerade stadskärna är det tydligt av vår omgivning – stadens olikriktade och multikulturella utbud av nationaliteter, byggnadsstilar, restauranger och butiker – att vi har hamnat i Europas näst största hamnstad.

    För urbanisten med koll etablerade staden sig under 80-talet som modehub, mycket tack vare Antwerp Six, de sex tongivande avantgardistiska modeskaparna Walter van Beirendonck, Ann Demeulemeester, Dries van Noten, Dirk van Saene, Dirk Bikkembergs och Marina Yee. Dagens Antwerpen, som bibehållit sin status som en ledande modestad genom en av världens mest välrenommerade modeutbildningar, det helt egna modemuseet MoMu och varumärken som Martin Margiela och Raf Simons, är dock mycket mer än bara fashion. Det är som om den fantasi som låg till grund för stadens utveckling har smittat av sig och skapat korsbefruktningar inom olika gebit. Mode möter arkitektur möter konst möter gastronomi möter design i en lång rad nyskapande konstellationer. Och detta i ett fasligt tempo, som gör att stadens senaste hotspot får en kortare livslängd än en dagsslända.

    – I våra individuellt designade tre sviter möts de två modedesignande systrarna Pepa och arkitekt Jo Peeters estetik, berättar serieentreprenören Jan Michiels när han visar oss upp för de branta trapporna på Room National, ett talande exempel för stadens slash-kreativitet.

    Vid sidan av Room National, ett slags B&C (där B:et för breakfast har ersatts med C för coffee) mitt i ett av stadens populäraste shoppingstråk, driver han tillsammans med kocken Viki Geunes den tvåstjärniga krogen ’t Zilte i ett av Museum aan de Strooms översta våningsplan. Det nya museet har, med sin tegelröda, legobitslika fasad, blivit en symbol för en stad under utveckling. Från vår cykelsadel upplever vi en stad som vågar ta nya modiga steg framåt. En stad som sprudlar av livslust och innovation.

    Om Antwerpen har sinne för det estetiska så är Gent (ej att förväxla med Genk) staden med de vassaste smaklökarna. Trots att väntelistan brukar vara på ett halvår, har vi turen att landa ett bord på Vrijmoed för en riktigt delikat fyrarätters lunch. Efter lunchserveringen, lagom till kaffet, tar den 33-årige stjärnkocken Michaël Vrijmoed själv en runda i den intima matsalen för att hälsa på sina gäster.

    Efter uppsvinget av det spanska och det nya, nordiska köket, talas det i Flandern om den flamländska vågen. Något som verkar karaktärisera rörelsen är att de flesta kockar som driver utvecklingen framåt under 35. På den yta om 13 500 kvadratkilometer som utgör Flandern innehas totalt 83 Michelinstjärnor av 66 restauranger. Men istället för att, likt andra matländer, göra allt för att fånga dessa stjärnor, går en rad flamländska kockar sin egen väg. Matrebeller så som Jason Blanckaert på JEF i Gent och Sergio Herman på The Jane i Antwerpen har övergivit sina stjärnkrogar för att istället starta nya ställen där kreativiteten får friare spelrum. Designern Piet Boons placering av ett neonljuskonstverk i form av en dödskalle i den tidigare kyrksal som huserar The Jane skulle mycket väl kunna tolkats som ett stort långfinger åt etablissemanget.

    Trots frånvaron av dödskallar på Volta, en restaurang som ligger i den byggnad som tidigare var ett av Gents elkraftverk, så är varken inredningen eller maten mindre häpnadsväckande.
    – Jag arbetar gärna med lokala och färska råvaror vars smaker får tala. Bäst gillar jag att laga fisk så som sill och sardiner, som jag helst serverar nästan råa. Eventuellt saltar och pepprar jag lite, berättar den unga chefskocken Davy De Pourcq då vi byter några ord med honom efter avslutat måltid.

    Rejält mätta och dästa släntrar vi sakta tillbaka in mot stadskärnan under kvällningen. Vår inkvartering för natten sker på Shelter 7 som, efter mycket sökande, visar sig ligga innanför en garderobsdörr i en hipp cykelbutik på en av stadskärnans pyttesmå tvärgator. Innanför den väl dolda dörren ligger en 81 kvadratmeter stor lägenhet utspridd på tre plan. Här har designer Raymond Jacquemyn skapat en annorlunda cityoas där alla de vintage designpjäser som utrymmet är möblerat med dessutom är till salu. Vi somnar till ljudet av katedralen Saint Bavos klockspel och regnet som faller på takfönstren i vårt loftsovrum. I morgon skippar vi nog cyklarna.

    I den svarta komedin In Bruges från 2008 konstaterar den uttråkade huvudkaraktären, spelad av Colin Farrell, att en möjlig variant av helvetet är att tillbringa resten av sitt liv i staden. Och visst, den sagolikt vackra medeltida staden är både sömnig och tyst tidigt på söndagsmorgonen då vi anländer. Men på ett par timmar förvandlas Brygge till ett myllrande turistmecka utan dess like. Var man än vänder sig så finns hästdragna droskor, våfflor och kanalbåtar. Just de sistnämnda kan vi inte hålla oss ifrån och en stund senare sitter vi hopträngda med knäna under hakan och gungar fram över de vackra kanalerna.

    Bakom Brygges sagobokslika fasad döljer sig dock en sida av staden som är allt annat än tillrättalagd och tråkig. Vid första anblick känns The Chocolate Lines specerihandelslika butiksinteriör kanske aningen mossig, men chokladkreationerna av Dominique Persoone och Fabienne de Staerke är, med sina underliga smakkombinationer, betydligt mer rock’n’roll på tungan. En bit utanför staden, i området Sint-Michiels, serverar kocken Pieter Lonneville en trerätters prix-fixe meny vid ett enda långt, gemensamt bord på lunchkrogen Tête Pressée. I Belgien och Nederländerna är haute frites – fin-pommes frites – en av de senaste mattrenderna. Prova Chez Vincent för dessa välsmakande och friterade läckerheter. Vi hamnar dock på stämningsfulla Cambrinus, en pub som erbjuder över 400 ölsorter och som serverar gott pubkäk där öl ingår som ingrediens i de flesta rätter.

    Ett stenkast från den nederländska gränsen ligger Knokke-Heist – Belgiens svar på Skanör-Falsterbo, fast uppblåst i större skala. Byns centrum är inget under av pittoresk skönhet men stranden är kanonfin. Det är också möjligheten att spana på folk. Går man i gång på lyxbilar, glittriga människor och flaggskeppsbutiker torde Knokke slå knockout på det mesta i denna del av Europa.

    Anledningen till att vi på våra cyklar letat oss in bland Jaguarerna på Knokkes gator heter Bea Mombaers, inredaren som öppnat bed and breakfast beläget i ett rejält tilltaget vasstaksbeklätt hus i ett villaområde bara några hundra meter från havet. Hon har, med hjälp av sitt stora hus och sin eklektiska smak, lyckats skapa en skön och somrig inramning, trots rå betong och industriella designelement. Alla de handplockade designelementen är till salu i detta levande showroom, där hon själv står vid spisen och lagar gästernas frukost på morgonen. Hon varvar, i likhet med så många andra av regionens kreatörer, dagligen sina många olika roller. Bea är nämligen inredare, bed and breakfast-värdinna, festfixare och butiksbiträde i den egna butiken Bea Items. Om en sak är områdets kreativa garde överens: varför nöja sig med att göra en sak, när man kan ha många olika former av utlopp för kreativiteten? 


    Läs mer om Belgien