My Website

Tag: Frankrike

  • Maten bestämmer vart vi åker

    Maten bestämmer vart vi åker

    Tapas, italiensk pasta eller pad thai? Maten är en viktig faktor i svenskarnas val av resmål. Här är ställena vi helst åker till för att äta gott.

    Nio av tio svenskar uppger att maten är en viktig faktor i val av resmål. I toppen kommer italiensk mat, följt av grekisk och thailändsk. Det visar Tickets nya Novus-undersökning.

    – God mat på utomlandsresan ger svenskarnas semester guldkant. Allra mest gillar vi italiensk mat och därför ser vi också att det i år blir en riktig Italien-sommar för svenskarna, med ökningar både till storstäder och till sol- och badresmål som till exempel Sardinien och Sicilien, säger Karin Starkman Ahlstedt, PR- och kommunikationsansvarig på Ticket Privatresor, som menar att länderna i toppen har en stark konkurrensfördel tack vare sina kök:

    – Vill du sola och bada i Medelhavet är sannolikheten stor att maten avgör att du väljer Italien framför Spanien eller Frankrike.

    Tio i topp-lista över svenskarnas favoritmatländer

    1. Italien

    2. Grekland

    3. Thailand

    4. Spanien

    5. Frankrike

    6. USA

    7. Turkiet

    8. Tyskland

    9. Kina

    10. Indien

    Källa: Resebyrån Tickets Novus-undersökning, som är riksrepresentativ och har 1117 respondenter.

     

  • Bäst i världen: Lars Wallin

    Bäst i världen: Lars Wallin

    Han har klätt både kungligheter och celebriteter. Han har skapat klänningar som de flesta av oss bara kan drömma om. Tidigare i år visade han sin höstkollektion vid Hong Kong Fashion Week. Vi träffade couturekungen Lars Wallin för att ta reda på vilka platser han anser är bäst i världen…

    Av: Linnea Wermeling

    … modestad

    – Jag måste säga Paris, för det var ju där allting började. Man märker fortfarande av det när man strosar längs stadens gator. Jag har alltid inspirerats av modet som finns här, fransk couture är något alldeles speciellt! Men New York är också en stark kandidat. Här finns en annan typ av kreativitet. Så jag kanske måste säga båda städerna, får jag det?

    … designbutik 

    – Då blir det nog Corso Como i Milano. Så fort man kliver innanför portarna på denna butik känner man ett otroligt ha-begär. Personerna som driver butiken har bara tagit in de allra bästa produkterna och allt känns så genomtänkt.
    Corso Como, 10, Milano, Italien
    10corsocomo.com

    … hotell 

    – Jag är ett riktigt hotellfreak och skulle nästan kunna checka in på ett och aldrig checka ut igen. Jag har rätt många favorithotell runt om i världen och ett av dem är La Mamounia i Marrakech. Det är som en liten oas i den fartfyllda storstaden. Deras trädgård är magisk!
    mamounia.com

    Fler hotell i Marrakech

    … konstmuseum 

    – Det kanske är tråkigt, men jag måste ändå säga Louvren. Det är ju trots allt en riktig klassiker när det kommer till konst. Här finns många kända målningar och under Paris Fashion Week (så) arrangeras även en del modevisningar här.
    99 rue de Rivoli, Paris, Frankrike
    www.louvre.fr

    … park 

    – Hagaparken! Jag börjar alltid att tänka på Gustav III när jag är där. Det är något fascinerande över att det finns ekar i den parken som stod där redan när den gamle kungen var regent. Man kan nästan se honom framför sig när man promenerar runt.

    … catwalk 

    – Det finns bara ett svar på den frågan – Paris.

    … kafé 

    – Jag är egentligen inte en person som fikar särskilt ofta, men ett av mina favoritställen måste nog vara Café Sacher i Wien. Deras Sachertårta är förstås någonting utöver det vanliga…

    Philharmonikerstraße 4, Wien, Österrike

    sacher.com

    … restaurang 

    – Om du är i Moskva måste du bege dig till den överdådiga restaurangen Turandot. Det känns som att man är i Versailles när man äter här. Mycket guld och pampiga detaljer – det lär ha kostat en förmögenhet att inreda stället. Den asiatiska maten som serveras är av hög kvalité/kvalitet.
    Tverskoy Boulevard 26/3, Moskva, Ryssland
    turandot-palace.ru

    … designskola 

    – Det är ju svårt för mig att säga, för jag har ju bara gått på Beckmans. Men om man ska se till var alla de stora modeskaparna har gått så kanske det måste bli Saint Martins i London eller på Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen.

    … modeskapare 

    – Tom Ford

    … pryl på resan

    – Hm… necessären har man ju alltid med sig, men det är inget roligt svar. Jag säger min ipad! Den är alltid bra att ha med sig. Eller min väskvåg. Det är lätt att man råkar få övervikt i bagaget när man är ute och reser…

     

  • Hjärtpunkten i Provence

    Hjärtpunkten i Provence

    Pastis är mer än en dryck. Det är en spegling av fransmannens själ lär någon ha sagt. På ett café i Avignon är vi så nära hjärtpunkten vi kan komma denna folkliga dryck. Annars är det på olivoljans och vinets domäner vi rör oss längs floderna Sourge och Rhone.

    Text och foto: Jörgen Ulvsgärd

    Kyparen på Le Grand Café glider upp mellan borden i skuggan under Platanträden med ett litet glas pastis. När han häller vatten i glaset stiger den söta anisdoften rakt upp i näsans doftkörtlar. Varumärken som Ricard föddes nämligen några mil söderut i Marseille medan Pernod såg dagens ljus i Avignon.

    Vår resa genom Provence och Vaucluse startar däremot lite längre söderut i Antibes.

    När författaren Scott Fizgerald med sin fru Zelda flydde från uppståndelsen orsakad av hans bok ”The Great Gatsby” i mitten av 1920-talet var det hit han tog sin tillflykt. När Scott i sin blåa Renault tog den slingrande vägen mellan Cannes och Nice blev han helt betagen av den vackra halvön Cap d´Antibes. Han letade efter ett ställe att slå sig ner på och fann till slut tack vare goda vänner Villa St. Louis i Juan-Les-Pins några kilometer utanför Antibes. Villan byggdes senare till med ett par våningar och är idag Hotel Belle Rives.

     

     

    Att ta in på detta ställe är som att göra en tidsresa tillbaka till Gatsbyepoken eller snarare Art Nouveau. Här har dåtidens celebriteter som bland annat Picasso, Gertrude Stein och Ernst Hemingway partat runt med paret Fitzgerald. Om väggarna kunde tala så skulle här finnas mycket att berätta. Vi nöjer oss med att njuta av den vackra Art Deco-miljön, insupa atmosfären på en av Rivierans bästa terrasser med ett glas champagne som sig bör. Middagen serveras på gourmetrestaurangen La Passagere där kocken Yoric Tiecheagar trollar fram en fantastisk måltid innan den glödande solen dyker ner i Golfe-Juan-bukten.

    När den årliga Jazzfestivalen i Antibes går av stapeln i mitten av juli varje år, ett stenkast härifrån, fylls hotellet Belles Rives och Garden Beach Hotel av världens bästa jazzmusiker. Jazzscenen är en av de vackraste i världen omgiven av pinjeträd med medelhavet som fond. I år stod Stevie Wonder för festivalens höjdpunkt med försångaren Gregory Porter visade med besked att han är Marvin Gayes och Nat King Coles arvtagare.  

    – Nästan alla mina texter och min musik föds när jag reser. Det är i rörelsen soundet utkristalliseras. Jag sätter mig ofta i min gamla Continental från 1968 och bara kör iväg någonstans. Då rensar jag hjärnan och fram växer de klaraste tankarna, berättar Gregory Porter när vi träffas i hotellfoajén innan kvällens framträdande.  I bilen från Lyon och hit skrev jag en sång som jag kommer att ha med på mitt nästa album.

     

     

    Från Belles Rives är det bara tjugo minuters promenad längs strandvägen in till Antibes och ett besök på det unika Picassomuseet. Här och bara här finns alla tavlor som Picasso målade, samt hans skulpturer och keramiska arbeten, under sin intensiva Antibes-period mellan 1946-47. Här kan den filmintresserade också besöka inspelningsplatserna från den svenska filmen ”En enkel till Antibes” som omfattar många vackra historiska platser, caféer och restauranger. En av dem är den täckta marknaden Marché Provençale på Cours Masséna eller varför inte göra en tur i Scott Fitzgeralds fotspår, med besök och kanske en drink på Hotel Excelsior och en lunch någonstans längs beachen La Garoupe.

    För den som har lite mer tid är en utfärd till den vackert belägna och genuina provensalska byn Haute Cagnes en bra idé. Om Scott Fitzgerald besökte denna by förtäljer inte historien, men den är värd ett besök. Byn har flera bra restauranger längs Montée de la Bourgade.

    Antibes får denna gång bli språngbrädan in i hjärtat av Provence eller närmare bestämt Vaucluse när vi sätter oss på tåget mot Avignon för att utforska en region som står som sinnebilden för södra Frankrike. Det är sent på eftermiddagen och det hinner bli mörkt innan vi når den berömda konst- och teaterstaden vid Rhônefloden. En fransman har tipsat på ett litet hotell, l’Auberge de la Treille, där vi tänker tillbringa natten. När vi till slut lyckats leta oss fram till det gamla värdshuset på Chemin de l’île Pilot, som är en ö mitt i floden Rhône, är matsalen stängd. Det får bli en Côtes du Rhône Villages innan cikadornas svirrande läte utanför fönstret vaggar oss till söms.

     

     

    ”Sanningen är den att innan turismen och ljusträngtande nordbor drabbade Provence var livet hårt i byarna, folket fåordigt, tegarna magra, solen förtärande på sommaren och nordanvinden, mistralen, förryckande om vintrarna”, skriver författaren Birgitta Edlund. Den som mer än någon annan upprätthållit den provensalska magin är författaren Mayle. I verkligheten är det nog ljuset, maten och vinet som gjort starkast intryck på oss nordbor. Det finns tecken i dag som visar på ett ordentligt uppsving för regionens vinodlande bönder, som är många i Provence. Ett par av dessa vinbönder träffar vi på Domaine  Unang, dit vi cyklar från staden Mazan. En annan berömd vinmakare utmed Rhoneflodens sluttningar är Alain Dugas.

    Sommarens hetta har fyllt vinklasarna på sluttningarna runt byn med sin sötma. Byn ligger omsluten av ett varmt morgonljus och trädens skuggor längs huvudgatan flyter ihop. Nedräkningen i almanackan, som hänger på stenväggen över vedspisen i familjen Dugas kök på Domaine de la Renjarde, visar när skörden ska börja. Himlen utanför de tjocka väggarna av sten är lika blå som Gauloisespaketet på spiselkransen.

     

     

    – Det är ett neurotiskt jobb att vara vingårdsman och inget jag rekommenderar folk med svaga nerver, berättar Alain Dugas och dukar upp bröd och ost på stenbordet under poppelträdet som lutar sig betänkligt över huset. Bekräftelsen på om du har lyckats får du bara en gång om året. Går något fel är det bara att vänta tills nästa år.

    Att det krävs ett passionerat förhållande till jobbet som vinmakare är ett understatement. Tålamod och noggrannhet är nog så viktiga egenskaper. Vingårdarna Domaine de la Renjarde och Chateau la Nerthe har vid flera tillfällen rankats bland de hundra bästa i världen av den ansedda amerikanska tidskriften Wine Spectator.

    Nästa dag kör vi vidare norr ut mot Vacqueyras. Vi passerar de små medeltida byarna Sablet och Séguret där en annan framgångsrik vinbonde slagit sig ned på vingården Domaine Mouchon. Stenhusen lutar sig tryggt mot bergskullarna i ryggen. Lunchen äter vi på l’Auberge Castel Mireio i Cairanne, en liten restaurang i bästa provensalska stil.

     

     

    I Mazan bor vi i Marquis de Sades privata bostad, som förvandlats till Hotell Chateau Mazan. Det är dagen före den årliga tryffelmarkanden och säljarna håller på att förbereda stånden på torget. Det bruna guldet från Provence ska byta ägare. Mycket pengar står på spel och uppköpare från hela världen väntar i kulisserna. I varje by tvärs över hela Provence är torghanden en fröjd för både öga och näsa. Dofterna av timjan, lavendel, mynta och körvel sveper in mellan torgstånden. Här i Mazan blandas de med doften från den kryddiga tryffeln. Hotellet är som ett mindre slott, byggt på 1720-talet, med en underbar provensalsk trädgård. Det var härifrån som Marquisen organiserade den första teaterfestivalen i Frankrike och det var hit han tog sin tillflykt under franska revolutionen. I Mazan var han nämligen ”persona non grata”.

    Gästerna har inte vaknat när jag morgonen därpå smyger mig ut i den svala och klara morgonen. Mistralen har just dragit förbi och rensat luften.. Det är visserligen tidigt, men inte tidigare än att caféet har öppnat. Här sitter redan ett par män och njuter av dagens första café crème. Lukten av färskt bröd och nyrostat kaffe fyller hela lokalen. På bardisken ligger gårdagens La Provence uppspänd på en pinne, sönderläst och full av kaffefläckar. Det är i Frankrike som de riktiga kaféerna finns. En atmosfär som är impregnerad i väggar och spetsgardiner: här får man sitta i fred hur länge som helst utan att ifrågasättas. En enkel espresso räcker för att lägga beslag på ett bord för resten av dagen. Jag dricker långsamt min noisette och vandrar sedan tillbaka till hotellet.

     

     

    Nästa dag tar vi oss upp mot byn Brantes på nordsidan av Mont Ventoux, känt för de stora utmaningar som cyklisterna i Tour de France utsätter sig för under bergsetappen mot toppen på 1900 meter. Vi möter en hel del motionscyklister som tappert försöker, men som redan halvvägs ger upp. Här på Mont Ventoux sluttningar har kanadensiskan Odile och hennes make slagit sig ner, köpt ett vackert gammalt stenhus som hänger över branten ut mot dalgången och öppnat en vegetarisk restaurang med tillhörande matlagningskurser för alla som är intresserad av lokala råvaror och vad naturen runt omkring ka ge. Här håller hon dagliga workshops för matintresserade från hela världen.

    – I regel har jag tio deltagare åt gången, men jag har haft 27 japaner samtidigt i mitt lilla kök och det gick utmärkt. Med tio italienare blev det däremot totalt kaos, säger hon släpper ut oss i naturens väldiga matvaruhus jakten på ingredienserna till dagens lunch.

     

     

    Vår provensalska resa avslutar vi efter en smakrik måltid i den poetiska byn Fontaine-de-Vaucluse. Här i byn rinner floden upp osynlig för den oinvigde. Dess källvatten tränger nämligen fram ur underjorden nedanför de höga klipporna i byn. Hit sökte sig renässanspoeten Petrarca för att skriva sina dikter och böcker. Vad passar bättre än att i kanot och glida iväg längs floden Sorgues klara och kalla smaragdgröna vatten genom det pastorala landskapet tills vi når byn Isle-sur-la Sorgue.

    Lite senare på eftermiddagen återvänder vi till Mazan och Le Grand Café. Ett par män sitter nonchalant uppkrupna på ett par höga barstolar i intensivt samtal. En av dem röker en cigarett, blåser några rökringar upp mot fläkten i taket och fimpar därefter i det gula askfatet från Ricard. Själv beställer jag in en pastis och begrundar orden: ”Det är först efter ett långsamt intagande av pastisen som den rätta atmosfären infinner sig”.

    Ett bra sätt att närma sig den franska själen.

     

     

     

     

  • Påskens mest prisvärda skidsemester

    Påskens mest prisvärda skidsemester

    Vill du åka på skidsemester under påsklovet men inte bli ruinerad på kuppen? Med hjälp av Skyscanners nya kartläggning hittar vi de billigaste samt de dyraste skidorterna för i år.

    Text: Sandra Forsvik Foto: vas vas vas

    Påsklovet närmar sig med stormsteg och så också årets kanske sista skidsemester. Många upplever nog att en skidresa till Alperna skulle innebära hål i plånboken, men inte. Skyscanners nya kartläggning visar nämligen att så inte alltid är fallet. Genom att jämföra tio välkända skidorter i Sverige och Alperna har de lyckats ta reda på vart det är billigast att åka skidor under påsklovet. 

    Italienska Madonna di Campiglio är det som toppar listan över de billigaste skidorterna följt av svenska Idre. En veckas skidåkning i den italienska alpbyn kostar cirka 7 000 kronor medan det i Val Thorens i Frankrike, som är det dyraste stället att åka till kostar omkring 17 000 kronor för en vecka.

    Här får du mest samt minst för pengarna

    Billigast:

    1. Madonna di Campiglio, Italien ca 7 000 kr

    2. Idre, Sverige ca 9 000 kr

    3. Bad Gastein, Österrike ca 9 000 kr

    4. Åre, Sverige ca 9 500 kr

    5. Chamonix, Frankrike ca 10 000 kr

    Dyrast:

    1. Val Thorens, Frankrike ca 17 000 kr

    2. Verbier, Schweiz ca 15 000 kr

    3. St. Anton, Österrike ca 12 000 kr

    4. Sälen (Tandådalen), Sverige ca 11 000 kr

    5. Zell am See, Österrike 10 000 kr

  • 4 fantastiska skidhotell

    4 fantastiska skidhotell

    Föreställ dig känslan som du får av att stå på toppen av ett snötäckt berg, bara ett stavtag från att glida nedför backen. Det är en känsla som är lika delar skrämmande och spännande och för vissa är det den ultimata flykten. Här är fyra hotell där vi gärna varvar ner efter en heldag i backen.

     

     

    Hotel Zhero, Ischgl, Österrike

    Bara några kilometer bort från Ischgls 238 kilometer av perfekt preparerade pister ligger Hotel Zhero. Glas, trä och sten smälter in i moderna linjer i varenda vrå av de 79 hotellrummen. Dess skimrande fasad återspeglar den naturliga glansen kring hotellet, vilket gör ett slående, visuellt intryck, medan märken som Minotti och Bottega Veneta utgör inredning. Vi föredrar ett glas värmande glühwein i lobbyn.

    Lediga rum & priser

    designhotels.com

     

     

    Nira Alpina, St. Moritz, Schweiz

    Tänk dig att vakna upp in din hotellsäng och 30 minuter senare är du på toppen av Corvatsch, ett 3 300 meter högt berg som har bland de bästa backarna i St Moritz. Det är precis vad du kan göra på Nira Alpina i Silvaplana, där du bor på tröskeln till skidbackarna med sann ski in/ski out-upplevelse. Här får du tillgång till pudret före någon annan.

    niraalpina.com

    designhotels.com

     

     

    Le Val Thorens, Val Thorens, Frankrike

    Val Thorens är, med sina 2 300 meter över havet, Europas högst belägna skidort och del av Les Trois Vallées, de tre dalarna, som i sin tur är världens största sammanhängande skidområde. Orten är helt och hållet uppbyggd kring skidåkning, men man har även förstått tillfredsställelsen med bra restauranger och schyssta hotell. Le Val Thorens är ett av ortens första hotell, men har nyligen genomgått en omfattande renovering och har nu transformerats till en modern version av ett traditionellt alphotell. 

    Lediga rum & priser

    designhotels.com

     

     

    Copperhill Mountain Lodge, Åre, Sverige

    En bit utanför Åres stadskärna ligger Copperhill Mountain Lodge som är en perfekt tillflyktsort för den som vill slippa stök och högljudd afterski. Här myser du med fördel framför den stora brasan i lobbyn med en kopp varm choklad efter en heldag i backen eller njuter av en skön behandling i hotellets spa. Arkitekten bakom bygget, Peter Bohlin, är bland annat skaparen bakom de uppmärksammande Apple-butikerna, och han har lyckats att mixa svenska fjäll med amerikansk lodge-känsla på ett utmärkt sätt.

    Lediga rum & priser

    designhotels.com

  • 5 skidorter i världsklass

    5 skidorter i världsklass

    I och med att det inte går att rangordna världens ”bästa” vintersportorter har vi valt ut de mest nödvändiga för ditt skid-CV. Orterna du måste pricka av på din lista innan du lägger planken på hyllan. Kort sagt: här är världens coolaste skidorter.

    Text: Niclas Sjögren

    Jackson Hole, USA

    Visst, Nordamerika har inte lika bra, anrik eller varierad utförsåkning som Europa. Här finns inte heller det österrikiska gemytet, den italienska maten, franska storslagenheten eller den schweiziska noggrannheten. Men här finns det puder, städer med vilda västern-känsla och en fantastisk vänlighet parat me d serviceiver. I Jackson Hole hittar du förvånande bra pister och Nordamerikas mest lättillgängliga off-pist. Vild terräng som du faktiskt kan åka utan att riskera indraget liftkort, dryga böter eller fängelse – vilket de facto är fallet på en del andra skidorteri überförsiktiga USA. Åk till Jackson Hole för skön stämning, bra snö, ett fantastiskt skidberg och det faktum att amerikaner ofta är enormt trevliga.
     
    Foto: Jean-Charles Poirot/ Camonix Tourist Office

    Chamonix, Frankrike

    Man kommer aldrig runt Alpernas, och därmed också världens, epicentrum för bergsport i allmänhet och skidsport i synnerhet. Här finns de mest dramatiska utförsåkarmiljöerna som världen har skådat. Här föds legender och här dör legendarer. Vill du spela tuff på skidor är detta den svårasteplatsen på jorden att få uppskattning. Men här finns givetvis också lättillgänglig skidåkning och välpreppade pister. Bedårande utsikt och all den charm som en bara en riktig, fransk småstad kan erbjuda. Chamonix har världens bästa skidåkning, men det stora problemet är att hela världen känner till det. Rusningen till lössnön är därför mer hektisk här än någon annanstans
     

    Champoluc, Italien

    Med Monteromassivet inom räckhåll och ett mycket varierat liftsystem är det lätt att hitta bra skidåkning i Champoluc och grannbyn Gressoney. Inte minst turåkning är superb. Även puderhålan Alagna ligger nära om du är lite positivt lagd och har överseende med en del transportsträckor. Förutom bra åkning måste du också se till att njuta ordentligt av riktigt bra italiensk mat. Även om huvudgatan inte är något att skriva hem om är den tillräcklig för en intressant pub cra
    wl. På helgerna är Milanesarna i majoritet, men i veckorna är liftköerna korta och tempot lugnare.
     
    Foto: Josef Mallaun

    St Anton, Österrike

    Flera alporter hävdar att de är vaggan till det som vi i dag kallar utförsåkning. Men ingen har bättre på fötterna än St Anton. Det var här utförsåkning som vi känner den i dag skapades. Den främste pionjären av dem alla hette Hannes Schneider och startade en skidskola och en metodik som fick genomslag överallt där man hasade och kom att hasa på snö. Dessutom var det givetvis St Anton som var skådeplatsen för Leni Riefenstahls fullkomligt epokbildande film Der Weisse Rausch (1931) med just Schneider i huvudrollen. Bergen är fortfarande bland de bästa skidvärlden känner till och entusiasmen för skidåkning är oöverträffad.
     
    Foto: Christof Sonderegger

    Zermatt, Schweiz

    Som en av Alpernas metropoler är Zermatt en anrik skidort i den absoluta världstoppen. Matterhorn är världens snyggaste berg och skidåkningen kring byn skäms inte heller försig. Smart nog har man förbjudit explosionsmototer i den supermysiga byn vilket ger ett skönt gemyt och ett fräscht intryck. Även om Zermatt inte är så exklusivt som en del andra lyxbetonade skidorter andas byn väldigt mycket jetset. Om du bara ska besöka ett par skidorter till innan du slutar åka bör du verkligen ha med Zermatt på din lista.
     
  • Hög på Provence

    Hög på Provence

    I Haute Provence, bara några mil upp från kusten och ett av de glesast befolkade departementen i Frankrike, skiner solen lika mycket (300 dagar per år) som på klassiska Rivieran. Men där stannar också likheterna, här är stämningen skönare, maten och boendet både vackrare och billigare, luften lättare att andas och man slipper trängas. Haute Provence har dessutom långt intressantare saker att uppleva och titta på än människor i badkläder. Till exempel rosa katter, mystiska kloster, mysiga bistroer, klarblå sjöar, nästan larvigt vackra lavendelfält, sjukt smala korvar, 1950-talshotell och vindpinade byar– allt detta inbäddat i ett vilt, bedövande vackert landskap.

    Text: Evelyn Persikan Foto: Johan Lindskog

    Hotell i Haute Provence

    Det är i den charmiga staden Forcalquier, cirka tio mil norr om Marseille, som den lite knäppa associationen mellan strand och kyrkogård dyker upp. Som turistmål brukar kyrkogårdar kanske inte hamna längst upp på listan men den som ligger i utkanten av Forcalquier är absolut sevärd. Till ytan är den en av Frankrikes största men det ovanliga är att den är full av labyrinter av hårt tuktad idegran vilket ger en sällsam stämning. Och precis som nere på stränderna några mil härifrån ligger människorna också här tätt, tätt intill varandra, orörliga och bleka som i början av strandsäsongen och med idegranar som parasoll. Steget efter stranden …

    Kanske är det inte alls någon slump att vi hamnar på en kyrkogård här uppe i Haute Provence. Detta är av hävd mystiska, spirituella trakter där författare som Jean Giono hämtade sin inspiration och där de höga, spöklika bergen i nationalparken Mercantour mäktigt lurar i bakgrunden.

     

     

    Staden Forcalquier har inte bara ett namn som det är snudd på omöjligt att stava till, den är också lite svårbeskriven eftersom den är så otypisk. Det är en liten, mondän stad med stora, kulturella och aningen bohemiska ambitioner, full av vackra, liksom lite för pampiga hus, mysiga restauranger, eleganta affärer och trevliga marknader med ovanliga ekologiska produkter.

    Historiens så kallade vingslag fladdrar märkbart överallt i den gamla stadsdelen. Särskilt stolta och klädsamt generade är invånarna över den ekivoka fontänen Saint-Michel från 1512. Extremt ovanligt och uppfriskande att hitta erotiska inslag i den offentliga konsten i ett katolskt land.

    I den här staden kan man tillbringa mycket tid utan att bli uttråkad, men omgivningarna är om möjligt ännu intressantare. Det varsamt renoverade klostret Couvent de Minimes, i lilla byn Mane någon mil från staden, har sedan några år förvandlats till ett lyxigt hotell och spa. Här kan man i bokstavlig mening, in på bara huden, känna allt vad denna del av Provence har att erbjuda i form av sinnliga dofter och blomsterprakt, inte enbart lavendel som praktiskt taget täcker hela regionen. Hotellet ägs nämligen av företaget L’Occitane som hämtar råvaror och tillverkar allsköns produkter i närheten och naturligtvis baserar sitt spautbud på det egna sortimentet. Allt håller hög klass på denna vilsamma plats men några av rummen är tyvärr lika små som på nunnornas tid och kanske kunde den exklusiva renoveringen ha varit lite mindre stram och maskulint präglad. Beställ gärna ett glas gènèpi i den mysiga baren för att bryta det lite puritanska allvaret. Denna ovanliga, lokala likör är en ytterst njutbar sammanfattning av de provencalska alperna. Absolut ofjäskig och nästan lika tuff som grappa.

    Man blir mild till sinnet här i Mane, inte bara av likören. Att döma av antalet imponerande religiösa byggnader och lämningar i denna region är detta något av ”heliga” marker.  En bit ifrån Mane ligger till exempel det sevärda Prieuré de Salagon, ett benediktinerkloster från 1100-talet med en mycket vacker trädgård och ett intressant hantverksmuseum som bland annat visar hur hanteringen av lavendel, regionens levebröd, går till. Kanske bidrar den milda lavendeldoft som svävar över landskapet till sinnesfriden och den goda sömnen under resan. Lavendel är ju bland annat känt för att vara mycket rogivande.

    Simiane la Rotonde är en annan sevärd plats i närheten, liksom Viens (som inte för inte faktiskt betyder ”kom hit” på franska, observera att s:et ska uttalas) med sitt sanslöst spektakulära läge och sin sköna stämning, men Banon, vid foten av Lurebergen, är snäppet vassare som turistmål.

     

     

    Det kunde ha varit vilken liten byhåla som helst men här finns det bland annat ett jättestort privat bibliotek inne i en minst sagt udda bokhandel, en mycket speciell charkuteriaffär med otroligt originella, långa och svårt anorektiska salamikorvar samt den charmiga tesalongen Les bons moments som visar och säljer konst och antika prylar. Banon med sin särpräglade atmosfär är definitivt en plats att stanna till på och strosa runt i. I en svensk by av motsvarande storlek skulle det förmodligen knappt ens finnas en kiosk.

    På vägen till ett mystiskt kloster med ett om möjligt ännu mer mystiskt namn, Ganagobie, passerar vi den högt belägna medeltidsbyn Lurs (observera att s:et ska uttalas även här) som är mer turistisk än det vi har sett hittills, men på ett sympatiskt avslaget vis. Det forna hotellet/restaurangen i byn med den magnifika utsikten över dalgångarna runt floden Durance är på grund av sjukdom tyvärr numera bara öppet för te, kaffe eller en öl. Garanterat dålig plats för höjdrädda.

    Det fortfarande aktiva munkklostret högt ovanför Ganagobie är ett gammalt rastställe för pilgrimer på vägen mellan Rom och Santiago de Compostela. De ockrafärgade urgamla byggnaderna är oerhört vackra och hela området är precis så rofyllt som en sådan här plats ska vara, här behövs ingen lavendel. Mycket sevärt.

    Lavendel kan man lätt bli lite trött både av och på här i Haute Provence men Café de la Lavande, ett genuint bistrot de pays i den oansenliga byn Lardiers, tröttnar man inte på i första taget. Maten är utsökt, inredningen är 1930- och 1940-talsintakt och urläcker, ägarinnan Emmanuelle Burollet är charmig – men mest oförglömlig är dock den naturligt rosa huskatten som med kattlig och fransk arrogans smyger omkring bland borden. Le Hameau de Pichovet i Vachéres är ett annat av de många ovanliga mat- och boendealternativen häruppe. Här finns fem vackra rum och det går att beställa middag i samband med bokningen, detta är ett så kallat table d’hôte.

    Möjligen är den speciella geologin i dessa trakter en förklaring till att människor förr uppfattade dem som magiska. Här finns imponerande vidsträckta högplatåer som påminner om både Tibet och Mongoliet och där den fruktade, iskalla mistralvinden får helt fritt spelrum troligen lite för ofta varje år. Här finns också ytterligt märkliga, liksom veckade, bergsformationer som till exempel Les Penitents des Mees – också detta en religiös vallfärdsplats. Det sägs att berget föreställer munkar som blivit straffade genom förstening efter att ha syndat med några unga kvinnor, en föga vetenskaplig förklaring på ett geologiskt fenomen. ”Munkarna” är sevärda, särskilt i solnedgång, men själva byn Mees är inte märkvärdig.

    Det är däremot bed and breakfast-stället, eller snarare örnnästet, Le Vieil Aglun som ligger en kort bit därifrån. Den sista kilometern från huvudvägen är minst sagt oförglömlig och gör sig nog bäst till fots: 775 meter i princip rakt upp på en smal grusväg rakt ute i ingenting. Men till sist kommer man äntligen upp till det som en gång var en liten medeltida by. Kyrkan och några av husen är kvar, nu omsorgsfullt renoverade av ett belgiskt par. Här kan man hyra två fristående hus eller bara rum med frukost. Varning för lappsjuka måste dock utfärdas. Några nätter här kan garanterat kurera all strandleda och få vem som helst att börja älska svettiga folkmassor igen.

     

     

    Digne les Bains är i likhet med Manosque en osannolikt ful stad men de olika vägar man kan ta mot kusten är desto vackrare. Byn Moustiers Sainte Marie är jättecharmig med många restauranger. Nedanför byn ligger det superläckra 1950-talshotellet La Ferme Rose, som ägs av den passionerade samlaren Kako Vagh och där alla retrodesignintresserade följaktligen nästan går ner i begeistrad koma över alla snygga prylar och vansinnigt snygga rum, särskilt det som heter Amande. Om man bor här har man rätt att vistas på en privat strand nere vid sjön Saint Croix, åtta kilometer härifrån, som hör till hotellet. Den stora sjön har en osannolikt vacker turkosblå färg och är ett bra alternativ till vattenlivet vid Medelhavet.

    Gillar man inte stilen på La Ferme Rose kan La Bastide du Paradou med anor från 1500-talet vara ett mer traditionellt alternativ. Hotellet ligger inbyggt i klipporna ovanför Moustiers och har åtta rum.

    Oavsett om man är på väg upp eller ner från kusten är Castellane ett trevligt ställe att stanna till på, med sitt fina, lite loja torg omgivet av vackra hus. Naturen runt omkring här i Les Gorges du Verdon är mycket dramatisk, som en mjukare variant av Grand Canyon.  Äventyrslystna kan här ägna sig åt rafting i floden Verdon, mountainbiking, vandring och klättring. Eller kanske bara ta en Pastis och ägna sig åt avspänt, äkta provensalskt torgliv – mycket långt borta från uppvisningsfjanteriet i Saint-Tropez.

    Det ligger nära till hands att börja ta till klyschor om att bara den här vägen mellan kusten och Haute Provence är värd själva resan, att resan är målet. Men det håller kanske inte fångarna på det spektakulärt belägna fängelset strax ovanför Grasse med om. Detta måste vara Europas lyxigaste fängelse med en hisnande utsikt som antingen kan ses som viss strafflindring eller som en ovanligt grym påminnelse om allt vackert som dessa stackars ofria missar.

    FAKTA PROVENCE

    La Ferme Rose
    Adress: Moustiers Sainte Marie
    Tel: +33-4-927 575 75
    Lediga rum & priser

     

    La Bastide du Paradou
    Adress: Moustiers Sainte Marie
    Tel: +33-4-927 413 60
    Webb: bastide.paradou.free.fr

    Le Vieil Aiglun
    Adress: Aiglun
    Tel: +33-4-923 467 00
    Lediga rum & priser

    Le Hameau de Pichovet
    Campagne Pichovet, Vachéres
    Tel: +33-4-927 333 48
    Webb: www.hameau-de-pichovet.com

    Auberge Charembeau
    Adress: Route de Niozelles, Forcalquier
    Tel: +33-4-927 091 70
    Webb: www.charembeau.com

    La Bastide Saint Georges
    Adress: Route de Banon, Forcalquier
    Tel: +33-4-927 572 80
    Lediga rum & priser

    Café de la Lavande
    Adress: Place de la Lavande, Lardiers
    Tel: +33-4-927 331 52
    Webb: www.bistrotdepays.com

     

  • Konst på franska vischan

    Konst på franska vischan

    Museum Metz är först ut bland Frankrikes gamla industristäder att vilja göra en Bilbao. I maj invigdes Paris moderna museum Centre Pompidou sin filial i den gamla industristaden.

    Metz ligger 82 minuter med snabbtåg rakt in i dimmorna, nordost om Paris. Staden är inklämd i EU:s Bermudatriangel av arbetslöshet, industriflykt och kulturellt mörker. För fransmän rimmar Metz med leriga lumparminnen, sotiga gruvor och gnälliga väljare, men det ska alltså arkitekterna Shigeru Ban och Jean de Gastines sätta stopp för.

    Förhoppningen är att Beaubourgmuseet ska bli samma makeover för Metz som Guggenmheimmuseet blev för spanska Bilbao. Och den extravaganta museibyggnaden är inte bara ett vackert skal. Utställningen Chef d’oeuvre? bjuder på det bästa av Joan Miró, Henri Matisse, Pablo Picasso och gänget. 700 verk i toppklass.

     

  • Eze – den ultimata weekendresan på Franska Rivieran

    Eze – den ultimata weekendresan på Franska Rivieran

    Inte för långt bort, ingen onödig transfer, bra mat och möjlighet till både avkoppling och upplevelse. Johan Lindskog ger sig ut på jakt efter den perfekta weekendresan. Han slutar i Eze på Rivieran.

    Det svåraste med att boka en weekendresa brukar vara att hitta den där blanka helgen i kalendern. Sedan ligger världen öppen. Kan tyckas. Men när man väl sitter där och ska hitta det optimala resmålet, så är det inte helt lätt ändå.

    En kort semester adderar fler komponenter till ekvationen. Det får inte var för långt bort, inga onödiga stopp, ingen krånglig transfer, hotellet ska bädda för njutning, man vill äta bra, ha möjlighet till både avkoppling och upplevelse. En perfekt weekend kräver helt enkelt lite mer. Det kan också få kosta lite mer. På några få dagar blir det ändå inte så djupa hål i plånboken.

    RES kalibrerade instrumenten efter weekendresans gyllene regler och fann en klassiker på Rivieran. Vi kan kalla det Guldgetens palats, men det låter finare på franska: Chateau de la Chevre d’Or.

    Vi kan börja med läget. Direktflyg pang ner till Nice, sedan en knapp halvtimme med bil. Du kan vakna i Sverige och checka in vid lunch. Perfekt. Hotellet ligger dessutom på en av Rivierans mest dramatiska platser, i byn Eze som klättrar över den toppiga klippan med vidunderlig utsikt över Rivierans guldkust från Nice till Monaco.

    En kort taxiresa från Eze har du också ett pärlband av det bästa på Rivieran, Villefranche, Beaulieu, Cap d’Ail (Rivierans vackraste strand), Monacos extravagans och Nices puls och kulturutbud.

    Men hotellet i sig erbjuder också tillräcklig variation för några dagars häng om man bara vill ta det lugnt. Ta ett dopp i poolen, en kväll i cigarrbaren, en kaffe med utsikt, ett glas bubbel i prunkande trädgårdar.

    Hela hotellet hänger på en klippa över havet med sanslös utsikt från de flesta rum. Genom åren, sedan starten på 1950-talet, har hotellet växt och ätit sig in i den lilla byn och köpt små hus och lägenheter som blivit hotellrum, många helt fristående från den ursprungliga hotellbyggnaden. Vilket resulterar i att man går till receptionen, får sin nyckel och sedan knallar ut i byn och till sitt rum som till sin egen lägenhet.

    Själva byn är nästan för pittoresk för sitt eget bästa, eller inte bara nästan, den är det. Det är helt enkelt för tillrättalagt, för många små affärer med turistplock, för få mjöliga boulangerier, hundlortar och felparkerade bilar. Det känns allt för mycket som en kuliss man knallar igenom på en halvtimme. Det gör man och sedan hänger man på hotellet i stället. Som är lite mer inspirerande.

    Excentriska ägare har petat in en hel del lite överraskande detaljer som till exempel en park med enorma afrikanska djur i brons. Helt apart men bra för det stör den i övrigt perfekta ordningen.

    Rummen är också roliga. Inga standardiserade modulinredningar här inte. De är mycket olika sinsemellan, vissa med lite modernare touch andra riktigt franskt puttinuttiga. De har också ett stort prisspann och man måste verkligen inte bo i topprummen för att få en förstklassig upplevelse.

    Poolen ligger lika dramatiskt som allt annat, lunchrestaurangen levererar precis det man vill ha, baren är skön i all sin cognacstunga svulstighet. Allt är bra integrerat, finurligt placerat längs klippkanten för bästa möjliga vy var man än är.

    Som av en händelse hyser hotellet också en av Rivierans och hela Frankrikes främsta krogar, den tvåstjärniga Chevre d’Or, numera rattad av stjärnkocken Didier Elena. Det sjunger förstås till i plånboken när man slår upp menyn men det blir också höjdpunkten på en nära nog perfekt helg.

     

    Chateau de la Chevre d’Or

    Rue du Barri, Eze, Frankrike
    +33-4-921 066 66
    Lediga rum & priser

     

    Pris: dubbelrum från 280 euro till bra bit över tusenlappen (men även de små rummen är bra)

    Barnvänligt: Nja. Barn är välkomna men det är oändligt många trappor och inte läge att köra bomben i poolen.

    Romantiskt: Oslagbart. Här har nog en och annan ring delats ut med framgång.

    Stil: Pittoreskt, klassiskt, personligt och franskt.

    Bäst: Läget.

    Sämst: Inget för trötta ben.

     

     

     

     

  • Fransk bed and breakfast

    Fransk bed and breakfast

    Att inta croissanter och ekologiskt kaffe under Jesus välsignande armar i ett tempelriddarkapell från niohundratalet kommer onekligen långt upp på listan ”märkliga frukostupplevelser”. Men det är bara ett exempel på vilka oväntade miljöer man kan hamna i om man bor på ett chambre d’hôtes, den spännande och föga kända franska motsvarigheten till bed and breakfast.

    Foto: Ulrika Ekblom

    Chambre betyder rum och hôte betyder värd. Chambre d’hôtes betyder med andra ord värdens rum eller rum hos värden. Inget konstigt med detta, förutom att man kan fråga sig varför chambre d’hôtes aldrig har blivit ett lika känt begrepp för utländska turister som det engelska bed and breakfast – trots att det i Frankrike finns tusentals klassificerade inrättningar.

    Många som ändå har hört talas om begreppet tycks ha fått för sig att det är en form av sunkigt boende, av typen ”möblerat rum uthyres”. Inget kunde vara mer felaktigt. Ett chambre d’hôtes kan vara precis vad som helst mellan slott och koja, för att använda ett slitet uttryck. Kostnaden kan variera från 30 till 300 euro per natt och det finns chambre d’hôtes överallt i Frankrike, i stora och små städer, i byar, ute på vischan …

    Att välja ett chambre d’hôtes i stället för hotell är ett utmärkt – och oftast billigare – sätt att komma in i otroligt tjusiga och i alla avseenden exklusiva miljöer. Det är så långt ifrån standardiserade och totalt opersonliga kedjehotell man kan komma. Det finns inte två ställen som är likadana, det handlar ju om människors hem. Ett exempel är just platsen där vi intar vår oförglömliga frukost – La Chapelle Saint Gervais i lilla staden Sospel, norr om Nice. Detta chambre d’hôtes med två vackra nyrenoverade rum drivs sedan några år av Pascale och Olivier Moschetti.

    – När vi köpte huset visste vi bara att det var gammalt, men inte hur gammalt, säger Pascale. Men så snart vi började renovera insåg vi att detta nog är ett av de äldsta husen i hela Sospel. Kapellet och huvudbyggnaden byggdes av tempelriddarna omkring år 985. Från slutet av trettonhundratalet, då Tempelriddarorden mer eller mindre utplånades, förvandlades hela platsen till en bondgård och alla kyrkliga detaljer byggdes över.

    I dag är både det ursprungliga boningshuset, där de två rummen ligger, och det lilla kapellet pietetsfullt renoverat. Om det är särskilt pietetsfullt att servera frukost inne i en kyrka må vara osagt men det är onekligen en mycket speciell upplevelse att äta ihop med Jesus, som med utbredda armar ler vänligt mot oss under hela måltiden.

    – Ja, många gäster reagerar men vi kan inte se något fel i detta. Vi tycker att det är bra att detta vackra kapell äntligen kommer till användning igen, skrattar Pascale, vars frukost med ekologiska produkter från regionen också är något utöver det vanliga.

    55 euro kostar det att bo på detta oförglömliga ställe, där det i likhet med nästan alla chambre d’hôtes inte går att betala med kreditkort. Eftersom ställena oftast drivs av värdparet själva är servicenivån inte densamma som på hotell. Många chambre d’hôtes-ägare föredrar av den anledningen att man stannar minst två nätter, helst ännu fler. Det är också vanligt att man får betala första natten i förskott, om man bokar via internet.

    Frukost ingår alltid och på många ställen kan man också äta middag med värdparet och övriga gäster. Denna extra service, som alltid aviseras, heter table d’hôte (värdens bord) och är ett bra sätt att pröva på hemlagad mat och samtidigt utan egen ansträngning träffa nya människor.

    Svenska Karin van Volen som tillsammans med maken Sydney sedan ett antal år driver La Parare, ett underskönt chambre (och table) d’hôtes i en vacker bergsby norr om Nice, är entusiastisk över denna boendeform.

    – Innan vi slog oss ner här hade vi både bott och rest över hela världen, nu kommer hela världen till oss i stället, säger hon. Det är mycket jobb men vi tycker fortfarande att det är roligt. På ett chambre d’hôtes råder ofta en mycket trevlig och familjär stämning. Gästerna ska känna sig lika välkomna som om de vore hembjudna till någon, men samtidigt finns det gränser som måste respekteras. Man blir lite ledsen om folk har picknick på rummet eller använder handdukarna till att färga håret. Men sådant händer inte ofta. De allra flesta gäster uppskattar våra ansträngningar att göra rummen hemtrevliga och brukar tycka att det är ett fantastiskt bra och personligt alternativ till hotell.

     

    La Chapelle

    Saint Gervais Njut av paret Moschettis oförglömliga frukost i Sospel, norr om Nice.
    Quartier Saint Gervais-Nieya, Route de Breil, Sospel
    +33-4-930 416 49
    webbplats saknas men information finns på sospel-tourisme.com

    Lediga rum & priser

    La Parare

    Karin och Sydney van Volens undersköna ställe i bergen.
    67 Calade du Pastre, Chateauneuf Villevieille
    +33-4-937 922 62
    Lediga rum & priser

    Hitta fler chambre d’hôtes

    Det finns en uppsjö av chambre d’hôtes-sajter i Frankrike men den allra pålitligaste är gites-de-france.com (sök på chambre d’hôtes). Gites de France är nämligen en statlig organisation med ett mycket seriöst klassificeringssystem som ställer höga kvalitetskrav på sina objekt. Många andra sajter är betalda av annonsörerna själva, vilket givetvis påverkar trovärdigheten.

    Några andra bra tips hittar du här:
    cote-azur-autrement.com – en sajt med tjugo utvalda chambre d’hôtes på Rivieran
    maison-hotes-design.com – utvalda design-chambre d’hôtes i Provence och på Rivieran
    monte-arena.com – mycket vackert chambre d’hôtes i slottsmiljö, strax utanför den spännande staden Uzés
    moulinrenaudiots.com – charmigt och lyxigt chambre d’hôtes i Bourgogne
    28-a-aix.com – flott designat och mycket dyrt chambre d’hôtes mitt i Aix en Provence