My Website

Tag: Gastronomi

  • Från frites till fine dining i Belgiens hetaste weekendstad Gent

    Från frites till fine dining i Belgiens hetaste weekendstad Gent

    Medeltida Gent är en underskattad weekendstad mitt i belgiska Flandern. Här väntar en rad historiska sevärdheter, men också tallrikar fll rock’n’roll och Europas bästa utbud av vegetarisk gourmetmat.

    TEXT: Linda Iliste
    FOTO: Christian Gustavsson

    Öl, choklad, våfflor, moules frites och ännu mer frites toppade med mäktig majonnäs och serverade i en enorm pappersstrut. Belgisk spis är vida berömd, men inte alltid för att vara särskilt nyanserad. Men bland matälskare bör det stå högt på prioriteringslistan att äta sig genom Flandern, en region i norra Belgien. Här finns ”Flanders Kitchen Rebels”, som kan sägas vara en belgisk motsvarighet till det nynordiska köket och utgörs av ett nätverk av talangfulla kockar som brinner för färska, lokala råvaror i kombination med beprövade lokala traditioner. Samt en stor dos kulinarisk innovation.

    Nätverket omfattar en hel drös kockar, samtliga under 35 år. Några av dem återfinns i den charmiga medeltidsstaden Gent: Tom Van Lysebettens som arbetar på restaurang Cochon De Luxe och Thomas De Muynck som driver Karel De Stoute. Davy De Pourcq på restaurang Volta är en vän av idéläran:
    – Jag åker till växtodlaren Claire Lutin i Zomergem två, tre gånger i veckan. Det ger mig en god uppfattning om vad som växer och blommar i hennes trädgård så att jag kan planera vad jag ska laga. Jag skapar mina rätter helt beroende av vad naturen erbjuder.
    Volta ligger i en före detta elkraftstation vid Groenevalleipark, en trendigt industrichic miljö som passar de ständigt växlande menyerna. ”Här serveras tallrikar f rock’n’roll” får vi veta när vi sitter på ovanvåningens bar med utsikt över det öppna köket och matsalen. När vi satt oss till bords instämmer vi snabbt. Avsmakningsmenyn med sju rätter är helt vegetarisk och inkluderar små punkiga mästerverk i form av avokado i dashi med vårlök, vit sparris smaksatt med surkörsbär och timjan samt spetspaprika fylld med säsongens grönsaker, parmesan och lavendel.

    Flandern har flest michelinstjärnor per invånare av alla europeiska regioner och bryggerikulturen är sedan ett par år världsarvslistad. Här blir till och med en kopp kaffe en upplevelse. Åtminstone i händerna på Valentine Wanders, vars kafé Het Moment ligger ett stenkast från Volta. Wanders har utsetts till Gents bästa barista och kaféet har fått pris för Belgiens bästa kaffekoncept. Här väntar toppmodernt javamakande i en luftig, historisk lokal med sirlig stuckatur, gulddekor och höga tak. Det doftar nymalda bönor och nybakade sötsaker.
    – I ärlighetens namn har jag velat öppna eget sedan jag var 16 år, säger holländskan Valentine Wanders och berättar att hon har en bakgrund inom hotell- och restaurangbranschen.
    – Men så blev jag kär i en barista. Jag jobbade redan med smaker, men han introducerade mig för kaffets underbara värld.
    Valentine serverar oss varsin utomordentlig espresso; två munfullar, sirapstjock, lite jordig och söt.

    Drycken får förstås en ytterligare dimension när den avnjuts tillsammans med en kunnig barista som gärna delar med sig av det svarta guldets hemligheter. Och Valentine är väl medveten om vikten av att dela med sig av kunskap; en av hennes viktigaste mentorer är hennes vän Simon Turner. Även han driver kaffebar i Gent, närmare bestämt färgstarka lilla Simon Says med tillhörande bed & breakfast. Även han är invandrare, från England, som hamnat här av en slump.
    – Jag jobbade länge med teater i Bryssel. När man är bosatt i Belgien känner man förstås till Gent, men det var inte förrän jag och min pojkvän Chris flyttade hit som aha-upplevelsen kom. Här är vackert, här finns liv och rörelse och tack vare Belgiens avslappnade utskänkningslagar vågar man ta ut svängarna. På sommaren flyttar vi till exempel ut delar av Simon Says på torget utanför och säljer öl.

    Unga kreatörer som tar över äldre lokaler utan att tumma för mycket på belgiska traditioner; Gent är fullt av sådana historier. Men här finns också blytung historia eftersom Flandern har varit en av världens grymmaste krigsskådeplatser. Landskapet är fyllt av militära gravfält, återskapade skyttegravar och minneslämningar över oerhört mänskligt lidande. Allt är dock inte bara vederstygglig erinran. I trakten finns också arkeologiska fynd från stenåldern och missionskloster från 600-talet. Vid slutet av 1100-talet blomstrade Gent på allvar och utvecklades till ett handelscentrum med en betydande textilindustri och ylle som främsta kapital. Periodvis var staden en viktig pollett i Europas storpolitik. Industrialiseringen gjorde sig så god vän med Gent att staden på 1800-talet dubbades ”kontinentens Manchester”.

    I Gents hjärta Patershol märks historien särskilt väl. När vi smyger ut i blekgul arla morgonstund är vi ensamma längs floden Leie, kantad av en bedårande byggnadskonst som får de smala husen att likna brokiga klossar staplade på varandra i geometriska mönster. De når hela vägen fram till vattnet och speglar sig i den blanka vattenytan. Att stadskärnan är bilfri bidrar till lugnet. Bara spårvagnarnas klangfulla signalhorn bryter av det kluckande vågskvalpet och fågelkvittret. Vi strosar långsamt mellan den imponerande borgen Gravensteen från 1100-talet, förbi hantverk och konst på marknadstorget Groetenmarkt och in på Groot Vleeshuis, en gammal köttmarknad från 1400-talet som i dag saluför råvaror från Östflandern. Inne i Sint Baafskyrkan finns Hubert och Jan van Eycks världsberömda Gentaltaret, ett altarskåp med målningar från 1400-talet. Vi förvånas över det oväntat roliga butiksutbudet med säregen mode- och inredningsdesign – och över det faktum att det i Gent, till skillnad från i exempelvis Amsterdam, saknas myllrande turistmassor. Simon Turner verkar vara något på spåren; vågar man påstå att Gent är en oupptäckt pärla?

    I var och varannan hörna ligger ölkaféer. Café Den Turk är det äldsta som ännu är i bruk, inhyst i en mysig liten lokal med träbord, lågmäld jazz, dämpad belysning och gott om stamgäster i form av äldre farbröder. Vi provar de fem ölsorterna från stadsbryggeriet Gruut: Ghent Gruut White, Ghent Gruut Blonde, Ghent Gruut Amber, Ghent Gruut Brown och Ghent Gruut Inferno. Det låter klassiskt, men faktum är att grundaren Annick De Splenter ägnade lång tid åt att studera bland annat biokemi för att utveckla recepten – som inte innehåller någon humle.
    – Det är inget jag har hittat på. Bryggeriet är bara tio år gammalt, men under medeltiden bryggde fransoserna väster om Leiefloden öl med örter, ”gruut”. Det vi gör i dag är alltså en kombination av moderna bryggeritekniker och flera hundra år gamla traditioner, förklarar Annick.

    Den italienskbrasilianska kocken Marcelo Ballardin fokuserar å sin sida nästan helt på det moderna. Han stod förr i Heston Blumenthals kök i England; nu är han en av de som bidrar till att göra Gent så intressant ur ett mat- och dryckesperspektiv. Sedan 2014 driver han tillsammans med maken Dominik lilla Oak, en liten men elegant finkrog i utkanten av Patershol. Här går det att beställa tre till sex rätter runt lunch, samt sex eller sju rätter till middag.
    – Egentligen ville jag bli biolog, men det var visst i köket jag hittade hem, säger Marcelo med ett skratt.

    Till skillnad från den lokalt förankrade röda tråd som köksrebellerna följer så hämtar Oak mer internationell inspiration. Varje rätt domineras av en råvara vars smak ställs i centrum och förhöjs. De ökänt kräsna michelinkritikerna har belönat Oak med en stjärna, medan den mer sofistikerade Vrijmoed har fått två. Vrijmoed hör till de etablissemang som har gjort sitt till för att sprida Gents rykte som Europas vegetariska huvudstad. Gent var först i världen med att införa en vegetarisk veckodag på sjukhus och skolor, och det gröna dominerar även på de allra förnämsta restaurangernas matsedlar. Kocken Michaël Vrijmoed menar att grönsaker är fascinerande att experimentera med.
    – En av våra menyer är helt växtbaserad och genom att fokusera så djupt på grönsaker har jag utvecklats enormt i min jakt på rena smaker. Det är vad allt handlar om för mig.

    Han dukar personligen fram de sju rätterna som ingår i kvällens avsmakningsmeny. Bräserad endiv med miso och senap följs av dragonglaserad polkabeta. Den silkeslena burratan paras med pepparrotsstark spetskål och en vit chokladglass strösslas generöst med persilja – vilket visar sig vara ett genidrag. Nära nog fyra timmar senare rullar vi ut, runda om både magen och fötterna.

    Fler tips på matresor i RES

    Topp 10: Utmärkta hotell för alla foodieresenärer
    Matlust: Åtta av världens bästa matmarknader
    Weekend i London: 9 stämningsfulla krogar

  • Så spenderar vi reskassan 2025

    Så spenderar vi reskassan 2025

    Det pratas mindre om att “komma bort” och mer om att “få ut något” av sin semester. 2025 är året då resenärer prioriterar äventyr, återhämtning och att äntligen boka den där resan som det pratats om sedan 2018.

    Norrsken över Lappland och nya upptäckter i Tokyo. Återhämtning i södra Afrika och riktigt goda måltider i kuststäder runt Medelhavet. Enligt Mastercards Travel Trends 2025-rapport reser vi européer i år smartare, till drömdestinationer och lägger stort fokus på upplevelser. Rapporten bygger på anonymiserad transaktionsdata – “following the money” – kombinerat med externa analyser. Våra konsumtionsmönster visar särskilt ett ökat intresse för natur- och äventyrsresor, wellnessturism, matupplevelser och att det finns ett gäng överraskande destinationer som klättrar snabbt i bokningsstatistiken.

    Många planerar naturupplevelser i Finland. Foto: SaiKrishna Saketh Yellapragada.

    Naturälskarna hittar till Norden

    I Norden, särskilt Finland, märks ett tydligt uppsving för äventyrsturism. Mastercards data visar att nationalparker i Finland nu står för över 7 procent av turistkonsumtionen i landet. Det handlar inte om nödvändigtvis om forsränning eller snabb zipline, utan snarare om närkontakt med skogar och myrar. Gärna med en dos norrsken inblandat. Även i Norge, Polen, Schweiz och Frankrike syns ett ökat intresse för att besöka nationalparker.

    Shibuya i Tokyo. Foto: Jezael Melgoza.

    Tokyo i topp – och Tirana på väg upp

    Flygbokningarna inför sommaren 2025 visar tydligt vilka destinationer som är på modet. Överst på listan? Tokyo. Enligt bokningsdata från Mastercard är den japanska huvudstaden det mest populära resmålet att besöka från och med nu i juni fram till september. Men även Europa bjuder på uppstickare. Tirana i Albanien har haft den snabbaste tillväxten av europeiska besökare mellan 2019 och 2024 – en ökning som till stor del drivs av italienska turister. Palma de Mallorca, Hurghada, Paris, Osaka, Peking och London är också populära.

    Läs mer i Travel News: Så reser européerna 2025

    Vi väljer andrum i stället för alkohol. Foto: Mor Shani. 

    Wellness med substans

    Välmående är inte längre ett bonusspår i reseindustrin utan en huvudattraktion. I rapporten framgår att resor med fokus på återhämtning och fysisk eller psykisk hälsa är på fortsatt uppgång. Att Thailand ligger i topp är inte förvånande. Lite mer överraskande är att Namibia och Sydafrika börjat locka som resmål för tystnad, reflektion och stillhet. I år vill vi hellre göra yoga i öknen än dricka drinkar vid poolkanten. 

    Lokal mat fortsätter vara en hit. Foto: Andrii Solok.

    Matturism: Istanbul leder

    Mat kan nu på många sätt sägas vara huvudingrediens i resan. I rapporten utmärker sig Istanbul som Europas främsta kulinariska destination, med besökare från i snitt 67 olika länder som äter sig igenom stadens stora utbud av restauranger. Andra städer som sticker ut bland matintresserade resenärer är Cannes, Interlaken, Barcelona och Dubrovnik. Mönstret som framträder är att turister söker sig till platser där lokala råvaror, mathantverk och gastronomi tar stor plats.

    Safari är en drömresa för många. Foto: Cédric Dhaenens.

    Bucketlist på allvar

    Två tredjedelar – hela 70 procent – uppger att det i år är en topprioritet att bocka av något på sin bucketlist. Det kan vara allt från safari i Afrika till att äntligen göra den där vandringen i Alperna som inte blivit av. Poängen är att man inte längre skjuter upp det. 
    – Oavsett om det handlar om wellnessretreat, kulturella upptäcktsresor eller äventyr i naturen prioriterar européerna resor som speglar deras individuella värderingar och drömmar, säger Natalia Lechmanova, chefsekonom för Mastercard Economics Institute.

    Namibia, perfekt för stillhet. Foto: JP Desvigne.

    Fler restips från RES

    Zimbabwe: Unika äventyr bortom safariträngseln
    Glampingyra: RES listar 20 tips på lyxcamping i Sverige 2025
    RES favoriter i Tokyo: 92 handplockade tips

  • Mums filibabba i Rom

    Mums filibabba i Rom

    Är det någonstans man kan äta gött är det i Rom. Här tipsar vi om tre ställen du inte får missa:

    Lediga rum & priser i Rom

    La Portineria

    – Jag är en taliban när det gäller godsaker. Jag godtar inget annat än det bästa, berättar Gianluca Forino. Han har vunnit pris för bästa frukosten i regionen Lazio av vin- och gastronomiguiden Gambero Rosso och vunnit guldmedalj i världsmästerskapen i chokladtillverkning. Här gör man allt själva, från surdeg, en annan specialitet, till croissanter och praliner. Köket är inglasat så att man som gäst kan man se bakverken ta form innan man får sätta tänderna i dem. Man serverar en amerikansk brunch på lördagar och söndagar som lockar många matglada romare. Här är det lätt att den italienska frukosten drar ut på tiden. När man ser alla godsaker är det svårt att bara ta en espresso vid bardisken.

    Via Reggio Emilia, 22, 00198 Roma
    +39 06 9521 8864

    Secondo Tradizione

    La Tradizione är en av Roms bästa och mest välkända butiker av högklassiga matvaror. Här kan man botanisera bland 300 charkuterier, spanska och italienska skinkor och fler än 400 sorters ostar. Vinlistan är det inget att klaga på, kanske enda problemet är att den är så lång? Ett paradis för mat- och vinälskare med andra ord. Butiken startades 1980 av Renzo Fantucci och Valentino Belli som flyttade från Umbrien till Rom. Ryktet om deras bravur spred sig och La Tradizione blev snabbt ett namn att räkna med. I dag har man även öppnat en restaurang tillsammans med stjärnrestaurangen Il Pagliaccio som heter Secondo Tradizione. Och som du kan förstå är det inget fel på råvarorna.

    Via Rialto, 39, 00136 Roma
    +39 06 3973 4757
     

    MAZZO

    Det här är en av de mest intressanta restaurangerna – inte bara i Rom, utan i hela Italien. Den ligger i det ruffiga kvarteret Centocelle, långt från Roms turistiga centrum. Här står Francesca Barreca och Marco Baccanelli i köket och de liknar inga andra kockar. Varje kväll är en jam session i matlagning. Det kan vara klassiker, både italienska och internationella, som görs om på ett minst sagt kreativt sätt. Det vore nog bättre att säga hard core för att man ska förstå att här spränger man gränser. Och det med nöje, glädjen sprids i den lilla lokalen efter hand som både gäster och kockar blir varma i kläderna. Hit måste man gå med öppet sinne och vara beredd på att erövra nya smaker.

    Via delle Rose, 54, Roma
  • Singapore – den nya gourméstaden

    Singapore – den nya gourméstaden

    Singapore är hett, hett, hett! Med en sprudlande matscen med influenser från Kina, Malaysia, Indien och Europa siktar Singapore på att bli Asiens mathuvudstad nummer ett. Mellan måltiderna strosar man lätt mellan ett kalejdoskop av stadsdelar som balanserar det moderna Asien mot charmen av en svunnen kolonialtid.

    Text och foto: Nina Olsson

    Hotell i Singapore

    Singaporborna älskar mat och det sociala livet kretsar kring att äta med vänner och familj. Maten från gatuköken håller toppklass och är såpass billig att många familjer äter alla sina måltider ute.

    Vår guide Suhail känner allt och alla i staden och han kan varenda krypin. Han är entusiastisk och stolt över sin stad. Hans familj härstammar från Indien, vilket inte är ovanligt i Singapore vars befolkning till största delen utgörs av inflyttade gästarbetare från Kina, Indien, och Malaysia som stannat kvar under de senaste 200 åren. Och det är tack vare de invandrande köken som Singapore nu hyllas som en av världens mest spännande matdestinationer.

    Främst besöker man hawker-restaurangerna, ett samlingsnamn för Singapores berömda gatukök. Suhail lotsar oss förbi den långa kön utanför Liao Fan Hong Kong Soya Sauce Chicken Rice & Noodle i China Town. Här köas det ibland upp till tre, fyra timmar för att få komma in och äta den kända ris- och kycklingrätten i brickresturangen. Bloggstjärnor sänder sina måltider live härifrån och man förevigar gärna besöket med en selfie framför restaurangens LCD-meny. Här äter man möjligen världens billigaste Michelinstjärna och priserna är precis lika låga som innan stjärnutnämningen 2016. Ägaren Chan Hong Meng håller sitt recept på den populära kycklingrätten delvis hemlig, men det man vet är att kycklingen marineras i soya, kvanne, stjärnanis och koriander och brässeras gyllenbrun.

    Chinatown doftar, smakar och sprakar av färg. Marknadsstånd, gatukök och små butiker ramas in av pastellfärgade hus med koketta fönster och de karaktäristiska kinesiska lamporna. Vi promenerar till en lugnare sidogata och tehuset Tea Chapter. Här råder stillsamhet och i de gamla lokalerna säljs te i lösvikt. Vid ingången hänger ett inramat fotografi av en ung drottning Elizabeth sippandes på te i Tea Chapters salonger. Tehuset är ett av de äldsta i Singapore och det är en upplevelse att se hur den välbevarade traditionen lever vidare. Tea Chapter är inte ett museum, utan besöks flitigt av affärsmän och privatpersoner som njuter av teceremonins strikta ritualer. Ett besök har en lugnande effekt, och många passar på att varva ner här efter några timmars shopping på livliga Orchard Road. Vem som helst kan besöka tehusen och ingen förkunskap krävs. Passa på att köpa med ett fint te hem, särskilt populär är smaken Imperial Golden Cassia Oolong, ett sött och fruktigt te.

    Det myllrar av kontraster mellan den gamla världen och det hypermoderna Asien. Pittoreska butiksgator och skyskrapor samsas i en salig blandning.

    Singapores samhälle har genomgått en enorm förvandling sedan the Peoples Action Party tog över efter det brittiska styret. Under de första åren utan kolonialt styre var staden synonym med kaos, social misär och gangstervåld. Idag är det en nationell stolthet att de har rest sig från att vara ett av världens socialt mest underutvecklade länder till att bli ett av de främsta på flera plan. Numera fungerar det koloniala arvet som charmiga kulisser. Livet har blivit bättre för den genomsnittliga medborgaren och Singapore består idag av en stor och nöjd medelklass där 90 procent av befolkningen äger sina hem. Singapore är en av världens starkaste ekonomier just nu. Tillsammans med Taiwan, Hongkong och Sydkorea omfattas Singapore av uttrycket “the Four Asian Tigers”, en benämning på de tigersprång in i framtiden som de fyra nationerna gjort sedan 1960-talet. Ändå är det historiska platser från kolonialtiden som sätter färg på staden och drar besökarna. Turismen och handeln är landets kapital, man odlar eller exporterar ingenting, allt som konsumeras måste importeras.


    Singapore är en spännande och bubblande destination för foodies! Mat och hotell i världsklass och proffsig service. 

    Här finns heller inte mycket scenisk natur att locka med, men det lider ingen brist på kompensationer. I den välbesökta, luftkonditionerade parken Gardens by the Bay har man byggt Cloud Forest, en konstgjord skog med ett enormt, artificiellt inomhusberg, vattenfall och imponerande grönska. Det känns lite som att jag befinner mig i en scen ur den första Star Wars-filmen när jag går in i Cloud Forest och bergets inre futuristiska sfär. Det slår mig att precis som i Nederländerna, där jag numera bor, har Singapore en liten markyta och heller inga naturtillgångar att slå mynt av, men genom skickligt ingenjörskap och modern teknik har man skapat det man saknar – ny mark med skog och terräng av områden som tidigare bestod av vatten.

    Mitt hotell Capella ligger på vackra och lummiga Sentosa Island, ett stenkast från centrala Singapore i en bukt som även den skapats på konstgjord väg. Nu finns här palmer och prunkande blomster som ger en känsla av ett vilt, tropiskt paradis. För den som vill stanna längre än en weekend i Singapore rekommenderar jag att man bokar några nätter på ett av buktens flera hotell, här finner man en perfekt oas att återhämta sig på bortom stadens puls och liv.

    Den huvudsakliga anledningen till att jag är här är för att undersöka stadens gastronomi. Vi äter middag på de lite finare krogarna kvällstid, som en kontrast till gatuköken vi besöker på dagarna. Ett av de tjusigare kvällsbesöken äger rum på Mandarin Orchard Hotel på våning 35 där vi njuter av kinesiska Sichuanrätter på fashionabla Shisen Hanten, som har två stjärnor i Guide Michelin. Ingen höjer på ögonbrynen över det faktum att vi äter kinesiska rätter i Singapore tolkade av en japansk kändiskock – Chen Kentaro. Chens japanska far växte upp i Sichuanprovinsen i Kina där han snabbt förälskade sig i den lokala maten, en kärlek som ärvdes av sonen Chen som i sin tur valde att lära sig allt han kunde om Sichuanköket genom att jobba i restaurangkök i regionen under en period av sitt liv innan han återvände till Japan där han nu är en firad kulinarisk stjärna. På sätt och vis är det helt rätt att Chen öppnade en restaurang i Singapore, staden där alla Asiens kök möts.

    Området Kampong Glam var den första bosättningen på ön och är stadens malaysiska center. Vi går förbi Selfie Café, där man får en ätbar selfie till kaffet. Det sprakar av färgglada husfasader och för en kort stund känns det som jag är i en pastellig musikal. Mitt i området ståtar en vacker moské. Efter Kampong Glam hamnar vi i Little India bland Bollywoodaffischer och blomgirlanger. Suhail tar oss med till Banana Leaf Apolo, en populär restaurangkedja som serverar prisvärd, indisk curry och den traditionella Singaporerätten soppa på fiskhuvud. Inne i lokalen finner vi en brokig skara gäster, här delar människor från olika kulturer plats bland långborden. Lokalen är oglamorös och dekorerad med indiskt tingeltangel och det doftar intensivt av curry från köket.

    Vårt långbord fylls av indiska klassiker som korma, tikka, saag paneer och olika sorters naanbröd och glasen fylls med Singapores typiska limejuice och färsk kokoksmjölk eller indisk lassi. Vi är i sjunde himlen – alla älskar ju en god curry – men soppan på fiskhuvud delar lägret, den är lite svår att ta till sig med sin tunna sås och det stora fiskhuvudet som guppar bland grönsaksbitarna. Men historien bakom soppan engagerar. Under andra världskriget var Singapore ockuperat av Japan och lokalbefolkningen led av hungersnöd. Singaporianerna blev tvungna att leta efter mat bland japanernas matrester och fiskhuvuden som slängts bort fick en huvudroll i den nya nationalgrytan. Efter kriget har fiskhuvudsoppan upphöjts till en symbol för invånarnas överlevnadsvilja och styrka. Rätten lagas i de olika köken och kan serveras som curry, i kinesisk stil eller som malaysisk soppa.

    Suhail lotsar oss vidare till hjärtat av peranakankulturen i Katong-området. Peranakaner, även kallade Baba-Nyonyas är ättlingar till kinesiska bosättare och handelsmän som gifte sig med malaysiska kvinnor och bildade en egen kultur i Sydostasien. På Joo Chiat Road hittar vi charmiga, pastellfärgade hus med sirliga dekorationer, den peranakanska överklassens hem sedan slutet av 1800-talet. Området är k-märkt och de bor fortfarande kvar här. Här ligger även Rumah Bebe som säljer peranakanskt hantverk, men detta är inget för minimalister, det mesta är maximalt detaljerat och dekorerat.

    Resans kulinariska höjdpunkt blir vår middag på stjärnkocken Malcolm Lee’s restaurang Candlenut där det serveras moderna tolkningar av Singapores peranakankök, rätter med inslag av citrongräs, galangal, kaffirlimeblad, tamarind, lime, ingefära och kokosnöt. Peranakanmaten är en underbar blandning av malaysisk, indonesisk och kinesisk matlagningskonst med rätter som nyonya laksa och rendang att fresta med. På Candlenut serveras himmelsk rendang och andra peranakanrätter i avsmakningsmenyer. Det karakteristiska köket serveras på ett fåtal restauranger i Singapore och Candlenut är ett suveränt val för inbitna foodies.

    Det moderna Singapore ligger långt i framkant när det gäller utbildning och teknik. På Edible Garden City driver Bjorn Low en rörelse som engagerar singaporianer att odla på outnyttjade ytor, som tak. Vi besöker Nóng, en lummig oas på ett tak mitt i stan där Edible Garden City säljer ätbara plantor och driver ett mysigt vegetariskt kafé.

    – Målet är att vi skapar naturlig grönska i staden och odlar vår egen mat i den mån vi kan. Att leva nära naturen är den ultimata lyckan för människor, säger Bjorn som säljer grönt till flera av stadens restauranger, inklusive Jamie Olivers Italian. Ett besök på Nóng är helt klart inspirerande.

    Under vår sista kväll får vi en svindlande vy av staden från ett annat tak. Cocktailbaren 1-Altitude har den bästa och högsta utsiktspunkten med en vy på 360 grader över staden och är en perfekt plats att umgås på. 1-Altitude bjuder på cocktails, dj:s och välbehövd luftkonditionering – för party vid ekvatorn är en het historia.

    När vi mätta och belåtna packar väskorna och beger oss till flygplatsen för vår hemresa, önskar jag att jag kunde ha stannat en vecka till för att utforska hipsterkvarteren runt Tiong Bahru och för att se konsten i Bras Basah Bugis. Singapore är en stad som ingen verkar bli färdig med, en stad i ständig utveckling och med så många spännande upplevelser och kvarter är Singapore värd att bli mer än en mellanlandning i Asien – staden är värd resan i sig.

    Miniguide Singapore

    Mat & Dryck 

    Liao Fan Hong Kong Soya Sauce Chicken Rice & Noodle
    Prisvärt gatukök med en Michelinstjärna. Långa köer för att äta signaturrätten brässerad kyckling med ris. Detta är ett måste för inbitna foodies. För vegetarianer rekommenderas tofurätterna.
    78 Smith Street, China Town

    Tea Chapter
    En oas av lugn att besöka efter shopping och marknadsstråken i China Town. Tea Chapter är ett traditionellt tehus som erbjuder teceremonier i historiska lokaler. Inga förkunskaper krävs. Passa på att köpa hem underbara tesorter.
    9 Neil Road, China Town
    teachapter.com

    Shisen Hanten
    På 35:e våningen i Mandarin Orchard Hotel serverar japanska stjärnkocken Chen Kentaro rätter från det kinesiska Sichuanköket. Tjusigt!
    333 Orchard Road Level 35
    shisenhanten.com.sg

    Selfie Café
    Asiatisk popkultur i en kaffemugg! Personalen printar ut en ätbar selfie av dig och serverar den i kaffet. Kitschigt och kul, åtminstone en gång.
    11 Haji Lane, Kampong Glam
    facebook.com/selfiecoffeesg

    Banana Leaf Apolo
    Prisvärd indisk restaurang som drar besökare från hela världen. Här delar man långbord med andra gäster och den som vågar väljer Singapores nationalrätt soppa på fiskhuvud. Vill man ta det säkra före det osäkra kan man med fördel beställa igenkännbara favoriter som korma eller tikka masala.
    54 Race Course Road, Little India
    thebananaleafapolo.com

    Candlenut
    En av Singapores bästa middagar inmundigas på Michelinkrogen Candlenut där stjärnkocken Malcolm Lee serverar moderna peranakanrätter. Underbart, helt enkelt!
    Block 17A Dempsey Road
    comodempsey.sg/candlenut

    NÓNG by Edible Garden City
    Hipsterhäng med urban trädgårdsaktivism på takterrass. Ägaren Bjorn har skapat en oas i staden med vegetarisk meny mitt bland takodlingarna. Inspirerande.
    33 Hyderabad Road
    nong.com.sg

    1-Altitude
    Cocktailbaren 1-Altitude har den bästa utsikten över Singapore, här vill du sitta med nära och kära och sippa drinkar medan solen går upp. Mycket instagramvänligt.
    1 Raffles Place
    1-altitude.com

    Bo 

    Capella
    Capellla är ett elegant lyxhotell i kolonialstil på lummiga Sentosa Island. Här serveras en riktigt bra frukostbuffé, men även dess barer och restauranger håller hög kvalitet. Här får du prickfri service och paradisiskt poolhäng.
    1 The Knolls, Sentosa Island
    Lediga rum & priser

    Raffles
    Klassisk och historiskt Singaporehotell i kolonialstil där drinken Singapore Sling föddes. Hotellet är fortfarande poppis och byggnaden är värd ett besök i sig. Long Bar är öppen för allmänheten om du vill göra som alla andra förstagångsturister i staden och beställa den obligatoriska drinken, äta osaltade jordnötter och föreviga ögonblicket på Facebook.
    1 Beach Road
    raffleshotel.com

    Gallery Hotel
    Gallery Hotel är ett hippt konst- och designhotell och erbjuder, som alla hotell med självaktning i Singapore, en takpool. Här finns en av de populäraste och hotelltaket är onekligen en oas mitt i stan.
    76 Robertson Quay
    galleryhotel.com.sg

    The Scarlet Hotel
    För dig som har tröttnat på minimalism och söker en färgstark hotellupplevelse är Scarlet Hotel svaret på dina böner. Hotellet ligger mitt i Chinatown och är inrett med dekadens, röd sammet och svart läder, som hämtat ur en asiatisk film noir.
    33 Erskine Road, Chinatown
    Lediga rum & priser

    Se & göra 

    Gardens by the Bay
    Spektakulär naturpark byggd på mark som tidigare var havsbotten. Ett av de mest populära helgutflyktsmålen för Singaporbor och turister året runt. Här hittar du ett konstgjort berg och en samling botaniska växter från hela världen. Du kan även ta hissen upp i enorma, konstgjorda träd i äkta Avatar-känsla.
    18 Marina Gardens Drive
    gardensbythebay.com.sg

    Joo Chiat Road
    Känd gata med söta hus i dekorativ peranakanstil. Platsen är som hämtad ur en musikal, som en blandning mellan Paraplyerna i Cheerbourg och en Studio Ghibli-film!
    Joo Chiat Road, Katong

     

    För fler tips: spana in vår Singapore-guide. 

  • Smaka på New York

    Smaka på New York

    Vart ska man äta när man befinner sig i “The Big Apple”? Luc Hoornaert och Kris Vlegels listar inte bara stadens främsta matställena utan även vilken mat som är bäst på vilket ställe.

    Vilken kock lagar den bästa Caesarsalladen? Vilken pizzabagare serverar den bästa margheritan? Var kan du hitta den godaste pastramin? Luc Hoornaert och Kris Vlegels har tillsammans skapat en guidebok som inte bara fokuserar på var man ska äta utan också på vad man ska välja – vilken maträtt som är bäst på vilken restaurang. Must Eat NYC erbjuder ett spännande urval av restauranger utifrån sina specialiteter. Guiden innehåller även klassiska krogar. Köper du boken kan du också ladda ner en gratisapp på iTunes med alla restaurangtips.

    Lannoo förlag, ca 250 kr.

     

  • Kyoto: Gastronomins huvudstad finns i Japan

    Kyoto: Gastronomins huvudstad finns i Japan

    Just nu färdas världens bästa kockar till Japans Kyoto. Anledning: rena smaker, asketisk kökskonst och renodlade traditioner.

    Text: Petter Bjerke Foto: Susanna Blåvarg

    RES Petter Bjerke har vispat te och lunchat på tolv sorters tofu i världens mest unika matstad. Ta en tugga jäst sjöborre och njut.
    Förra året förflyttades världens gastronomiska centrum från Frankrike till en liten arkipelag i Stilla havet. När Guide Michelin släppte sin första japanska utgåva fick Tokyo överlägsna hundranittioen stjärnor i ett slag. Paris har sextiofem. New York ynka fyrtiotvå.

    Som du förstår är Japan ett skapligt matland. Och essensen och ursprunget till världens ledande matkultur finns i Kyoto. Därför åker just nu västvärldens mest ambitiösa kockar hit, på jakt efter kunskap och inspiration. I flera av de traditionella restaurangköken hittar jag tackbrev från mängder av amerikanska och europeiska stjärnkockar, därav flera svenska. Världens mest omtalade kock Ferran Adria, från restaurang El Bulli, använder storslagna ord i förordet på boken Kaiseki – The exquisite cuisine of Kyoto’s Kikunoi Restaurant: ”Asiens matkultur är en av de största influenserna till västerländsk haute cuisine, och bland de asiatiska köken är det Japans som rör mig djupast.”

    Kyoto är världens mest unika matstad. Men trots att den är hyllad av kockar, matjournalister och foodies över hela världen är det inte ett lättillgängligt kök. Ofta hör man överraskade Kyotoresenärers besvikna reaktioner, ibland nästan chockade.

    – Det smakar ju för fan ingenting, fräser en av Sveriges kända gourmeter och frankofiler när Kyoto kommer på tal.
    – Jag glömmer aldrig de läskigt dallrande bläckfiskinälvorna, berättar en matfotograf med en rysning.

    Organiskt sublim gastronomiKyoto kräver föreberedelse och en genuin nyfikenhet för japanska smaker. När Guide Michelin tog steget över japanska bukten valde de för första gången att kicka sina vanliga recensenter och i stället anlita japanska. Det japanska köket är helt enkelt så annorlunda att det är svårt att bedöma för den ovane. Och ingenstans kunde detta vara tydligare än i Kyoto. Det gäller att vara förberedd på en speciell smakvärld, så långt ifrån gräddsåser, entrecote och fylliga rödviner man kan komma.

    För oss som rankar organiskt sublim gastronomi högst, är Kyoto himmelriket. För att rensa bort alla barbariska, västerländska smaker och konfigurera smaklökarna till Kyotomode, väljer jag att gå ut hårt med shojin ryori. Det brukar översättas med ”tempelmat” och är något av det mest renodlade, traditionella och asketiska stan kan erbjuda. Och denna stad hyser än i dag inte mindre än två tusen tempel och helgedomar, så det är inte konstigt att det finns gott om munkmatsrestauranger kvar.

     

    Den kanske mest klassiska av dem alla, Okutan, ligger i innerstadens östra delar, omgiven av ett lummigt park- och skogsområde bredvid det världsberömda och resliga zenbuddistiska Nanzenjitemplet från 1291. Också för en tofufanatiker är det här helig mark. Här hävdar man att en av Japans mest klassiska rätter uppfanns: yudofu – mjuk tofu som får sjuda i mild dashibuljong på kombutång och torkad bonitofisk.

    Enklare än så här kan mat inte bli, renare kan smaker inte vara. Känns det här smakprovet på Kyoto för minimalistiskt, kan man med den typiska hålskeden doppa tofun i en mjuklagrad soja med skogsaromatisk sanchopeppar – Japans svar på sichuanpeppar. Genialiteten i Okutans yudofu får väl anses bevisad i och med att zenmunkar, pilgrimer och tofufreaks återkommit till denna rätt i omkring trehundrafemtio år.

    Traditionell huvudstad
    Till en början blir jag väldigt imponerad, nästan överväldigad av Kyotos storslaget, utdragna tidsperspektiv. Några dagar senare har jag träffat otaliga två-, tre-, och fyrahundraåriga familjerestauranger och hotell i tionde generationen. De gäspar avmätt åt allt som är under hundra år. Kyoto suger snabbt in en i sin anrika atmosfär och tidsrymd.

    – Kyotobor tycker att Kyoto fortfarande är den riktiga huvudstaden. De är väldigt traditionella.

    Jag får samma svar om och om igen när jag frågar japaner om Kyoto. Det är en utomståendes generalisering, men en metafor som innehåller ett mått av sanning. Staden och dess invånare har en mäktig bakgrund som kan förklara varifrån dess konservatism kommer.
    Kyoto var huvudstad i Japan i mer än tusen år, till dess att Tokyo tog över 1868. Förutom gastronomisk mittpunkt har man också varit ett religiöst, filosofiskt, kulturellt och intellektuellt centrum. Det känns i luften. Staden är fylld av buddistiska tempel och shintoistiska helgedomar, varav sjutton officiellt räknas som världsarv (Sverige har totalt fjorton).

    Staden och invånarna hade turen på sin sida under andra världskriget och slapp de värsta bombattackerna. Därför kan geishorna klappra omkring på kullerstenen i sina geta (träskor) bland pittoreska machiva (låga, pittoreska trätownhouses från sjutton- och artonhundratalen). Runtomkring staden finns lika pittoreska parker, som tävlar om att härbärgera det mest heliga templet och den mest hänförande trädgården. Min vän Takashi vars aristokratiska samurajsläkt härstammar från Kyoto berättar att hans släktingar fortfarande åker häst och vagn till skolan. Han verkar inte skoja.

    Tiorätters tofuSom du redan förstått är det inte direkt cross cooking eller nytänkande som kännetecknar Kyotos matkultur. Men Kyotoköket kan få den mest experimentelle att omvärdera orden traditionell och konservativ. Visst finns det moderna restauranger även här, men det är som om instinkten att leta trender försvinner så fort man andas Kyotoluft.

    Den som fått smak för japansk tofu har hamnat rätt. Kyoto är Japans tofucentrum eftersom här funnits många munkar som har haft tofu som proteinstinn favorit. Kyoto är också känt för sitt goda vatten, som ju är en viktig ingrediens i tofu. Har du avskräckts av Icas svensktyska fusktofu så tänk om! Kyototofu är något helt annat. Den lena smaken av sötnötig, färskpressad sojamjölk är en av de renaste och sublimaste delikatesser som finns.

    På den specialiserade tofurestaurangen Tousuiro serveras jag en magnifik tiorätters tofulunch. Sällan har jag sett så många variationer av tofu och sällan har jag fått i mig så mycket protein under en enda måltid. Rätterna är avskalade och rena men ändå kreativa. Tofuns konsistens och temperatur står i centrum och varieras från iskall, silkeslen till nyfriterat hetkrispig.

    Till varje konsistens kommer noga utvalda tillbehör och smaksättare. En mjuk pudding, annin tofu, på isbädd toppas med lite uppfriskande ingefära och en av de dovaste sojor jag smakat. Tofukocken går sedan lite crazy med några smaksättningar, om än milda. Till exempel stjärnformade bitar smaksatta med gröna ärter och en tofupudding med majs och dashibuljong.

    Så kommer min och många japaners favoriträtt yuba, skinnet som koagulerar på ytan när man värmer sojamjölk och med en smak så mild att den är svår att beskriva – äggig, proteinig? Här ackompanjeras yuban av krispigt råa bläckfisksugkoppar. Efter en sådan mjuk inledning blir gommen nästan chockad när en knastrig yubatempura dyker upp. Men lugnar snart ner sig när måltiden avslutas med svalkande purfärsk tofusorbet.

    När jag väl hänförts av denna shojin ryori tycker jag att det är lika bra att gå vidare med en annan ultramild munkråvara – den i väst ganska okända fu. Fu är ungefär detsamma som rent gluten. På Hanbei-Fu kan du inte bara fördjupa dig i fusmakerna utan också ta del av en utställning om den arbetskrävande fuprocessen som går ut på att utvinna stärkelsen från vetedeg. Du kan också se prylar och målningar och foton från restaurangens historia. Och den är ganska omfattande eftersom stället öppnades 1689 av dåvarande kejsarens kock.

    Tolv olika delikatesserJag har provat fu i Kina och inte övertygats. När jag får prova en bit ren fu blir jag ännu mer skeptisk. Degigare än deg. Men så smakar jag av deras tolvrättersmeny – och går över helt till fusidan. Kanske säger det något om japansk förädlingskonst: att segdegigt gluten kan förvandlas till tolv så olika delikatesser.

    Här förvandlas fu till olika skepnader i mängder av konsistenser och smaker – mjuk, sojakokt och fylld med misosockerkräm, ljus och mild i sesamsoppa med pepprig karashi (japansk senap). Den blir mintgrönt wasabihet och krispig som strössel. Och som komplement till ett lokalt, algigt senchate söt som en dessertkaka. Mycket spännande, men glutenallergiker, håll er härifrån.

    Har du tagit dig igenom tempelmat, tofu och fu utan att längta efter grädde eller rödvinssås anser jag dig botad från franska kökssjukan. Det är snart dags att gå på det alla söker: kaiseki – Kyotos stora bidrag till världsgastronomin. Ett ord som rymmer mycket och som lätt kan missförstås. Om du verkligen vill förstå vad det innebär måste vi först backa en fem–sex hundra år och dricka en kopp vispat te.

    Kaisekin hör nämligen till teceremonin som utvecklades av zenbuddistiska munkar och som fått en märkvärdigt stor betydelse. Den ligger till grund för en stor del av japansk gastronomi – även det kulturella och estetiska. Det förstår man när man deltar i en traditionell teceremoni och kaiseki. Mer Japan kan det knappast bli.
    Teceremonin är i grund och botten en middag som man avslutar med te. Men den är omgärdad av en sådan mängd kulturella inslag och rituella former att det kan kännas oöverstigligt för den oinvigde. Jag har besökt många temästare och slutar aldrig att fascineras av vikten av detaljer. Eleven lyfter upp en teskål, vrider den ett halvt varv i två drag, läraren stoppar och ber eleven flytta pekfingrets läge mot skålkanten en halv centimeter. Det är som att se en gymnast eller bordtennisspelare finslipa på tekniken, eller en pianist träna inför en stor konsert. Grundidén är att formerna alltid ska vara samma för att gästerna ska känna sig fria och bekväma inom dessa ramar. För en svensk nybörjare är det tveksamt om det funkar.

    Kyoto är matchans hemmastad och Uji strax söder om Kyoto är det kanske mest klassiska teodlingsområdet i Japan. Matchate är finmalet pulver från ångat grönt te och det liknar inget annat te. Det påminner mer om soppa, eftersom man dricker allt utan att sila bort något. Smaken är algig, gräsig – inte sträv, men sanslöst mäktig. Du får i dig mängder av näringsämnen, avslappnande teanin, och uppiggande koffein. Många har svårt för smaken första gången men många blir också beroende av den djupa smakupplevelsen och den sköna trippen på teaninet och koffeinet. I teceremonin dricker man två sorters matcha: först koicha – den tjocka, som mörkgrön sirap, och sedan avslutas hela ceremonin med usucha – den tunna. Den tjocka har man mer te och mindre vatten och den blir krämig, nästan som pesto. Den försiktige kan börja med en matchamjukglass som säljs lite överallt i staden.

    Att teet måste vara überexklusivt är en självklarhet, men även vispningstekniken är essentiell för smaken. Den allra godaste matchan, krämig och bubbelfri, serveras jag lustigt nog av en gaijin (vilket betyder ungefär utböling, det vill säga utlänning).
    – Jag har grävt djupt djupt i teceremonin och därmed i det japanska kynnet. Jag vet inte hur många gånger jag har hört att jag är mer japansk än japaner, säger Randy Channel, eller Soei som hans temästartikel lyder.

    Krigarens eller teets väg
    Som en mäktig sektledare i sin mörka ”mästarmantel” och rakade hjässa berättar han sin historia medan han bugar i exakt vinkel och elegant vispar en skål matchate med bambuvisp.

    Randy Channel kom hit för att träna budo (krigarens väg) för femton år sedan, men skadade knät och hamnade i stället i chado (teets väg). Han har nu gjort det omöjliga: blivit en accepterad och berömd temästare. Han uppträder ofta i tv och har ett eget teceremonihus öster om kejsarpalatset i Kyoto.

    Randy Channel är trevligt burdus på ett nordamerikanskt vis och minst sagt en krydda i den zenbuddistiska, ultrajapanska atmosfären. Randy verkar fascinera människor över hela Japan, förmodligen för att det är svårt att komma in i Kyoto även för japaner.
    – Som tur är var jag amerikanskt naiv när jag började utbilda mig till temästare. Många japaner skulle aldrig våga, de är livrädda av respekt för teceremonin.
    En äkta teceremoni, chaji, hålls traditionellt i slutna sällskap där gästval och inbjudningar skulle få Michael Bindefelds utsållningsteknik att blekna. Temästaren bjuder hem sina gäster till sitt tehus och bjuder på en flertimmars måltid som avslutas med två omgångar matchate. Det kan vara svårt att komma in som turist. Men Randy och vissa andra temästare kan ta emot grupper för så kallad chakai, en mer informell teceremoni i hans nyöppnade, moderna tehus.

    Teet var den ena delen i denna zenbuddistiska munkfika – kaisekin är den andra. Detta mellanmål kan te sig enkelt och spartanskt men var mycket genomtänkt och är grunden för dagens mer avancerade kaiseki. Begreppet wabi sabi (ungefär naturlig enkelhet) genomsyrar såväl mat och te och estetik. Ursprungligen var kaisekin en mycket enkel och asketisk måltid, bestående av en soppa, ris och ett par vegetariska smårätter.

    Efterhand som kaisekin influerat Kyotos kockar och spridits på restaurangerna har den blivit lite större och elegantare. Men essensen i den minimalistiska filosofin har bevarats och finslipats på ett märkvärdigt sätt. Fem hundra år senare lyser filosofin fortfarande tydligt. Begreppet kaiseki har dock förändrats och står i dag för små genomtänkta rätter som ofta symboliserar japanska restaurangers mest exklusiva avsmakningsmenyer.

    Det finns en gren av kaisekin som håller fast lite mer vid ursprunget. Den brukar kallas cha kaiseki och är så nära ursprunget du kan komma i maten och teet, men utan de rituella inslagen.
    Koujiro Yoshida driver Minoko, en av Kyotos mest traditionella cha kaiseki-restauranger. Han serverar en sakizuke, den första rätten i traditionell kaiseki – här i form av sjöborregenitalier i plommongelé.

    – Vi har ingen fast meny, den ändras varje dag, säger Koujiro Yoshida. Precis som i den ursprungliga teceremonin ska säsongen och naturen kännas i råvarorna och kockarna ska känna av sommaren när de lagar maten. Därför har vi ingen luftkonditionering, inte ens när det är som hetast.

    Och säsongen känns mycket tydligt. I köket är det som en bastu och havsålen hamo är uppenbarligen i säsong. Den manifesteras under middagen i en mängd olika variationer. Den har mängder av sylvassa ben som kräver en mycket skicklig och noggrann kock. Här doppas den snabbt i kokande vatten och fälls då ut som en vit blomma. Sedan dippas den i en mycket fin, lagrad soja. Lite senare återkommer den som hamo-zushi – där den serveras grillad och sojamarinerad på sushiris. Havsålsrommen kommer också i olika former – färsk, gravad och kokt.
    Alla vi som någon gång har ätit äkta Kyotokaiseki kan inte låta bli att le lite när västerländska kockar pratar om att låta råvaran komma fram och om säsongens betydelse.

    Efter en kavalkad av traditionella kaisekirätter i den klassiska ordningen leder herr Yoshida oss ut genom trädgården på små stenar över en damm med loja sköldpaddor till det speciella teceremonirummet där matchavisperskan avslutar min måltid med en mjuk och söt rödbönskaka.
    Han verkar avslappnad där han står barfota på tatamimattan, men jag kan skönja en viss oro över kaisekiutvecklingen:

    – Många moderna människor kan inte längre uppskatta de sublima, delikata smakerna. Därför börjar kaisekin förändras. Det är inte så att jag är en bakåtsträvare, jag serverar till och med fisk här. Men när det börjar blandas in kött i kaiseki, då har det gått för långt.

    Sova med nobelpristagareJag går tillbaka till mitt hotell, ett traditionellt ryokan – bara det en fullkomlig och nästan tidlös upplevelse av Kyoto och kaiseki. Mat, te, estetik i ett. Hiiragiya är varken billigt eller någon chansning. Tillsammans med Tawaraya och Sumiya har det här varit Kyotos mest exklusiva ryokan sedan den öppnade 1818.

     

    Det är lätt att gå vilse i labyrinten av skumma, tatamitäckta gångar som vecklar in sig i det gamla townhouset i en aura av lågmäld lyx. Varje rum har en japansk trädgård. Det är lätt att känna tidens vingslag när man övernattar i nobelpristagaren Yasunari Kawabatas favoritrum som är döpt efter honom. Trots det drömmer jag hjärtskärande mardrömmar om att en annan av mina favoritförfattare, Yukio Mishima, försöker döda mig med svärd. Ägarinnan berättar dagen efter att även han tydligen krävde att bo i det här rummet, och att han här planlade sitt offentliga harakiri.
    Middagen har även den en exklusiv aura och serveras i mitt rum på lokal keramik från ett av Japans äldsta och mest kända keramikområden, Kiyomizu. Råvarorna är på hög nivå. Havsålsvarianter serveras även här och så de där typiska Kyotonumren som vissa älskar och andra hatar: rå, mjukknastrig abalone, ostronaromatiskt jäst sjögurka, jäst uni (ja, sjöborregenitalier) och picklad tistel.

    Efter en sådan middag och ett traditionellt japanska bad är det en lyxig känsla att väckas av en frukost på sängen som antagligen är den godaste jag ätit. Sötfräsh finmiso fylld med småmusslor, grillad sötfisk och ris som toppats med småfisk och inlagda vildgrönsaker. Det ger en ny mening till ordet roomservice.

    Efter några dagar på ett flertal ryokan tar jag in på Grand Hyatt med prickfri service, inredning av heta designbyrån Super Potato och en lika gedigen västerländsk som japansk meny. Managern ler självsäkert när han hälsar mig välkommen och säger att alla kommer hit efter några nätter på ett ryokangolv. Jag lägger mig i den bekväma sängen och beställer upp en bärs och en helt perfekt stekt hamburgare med lika perfekt friterade pommes frites. Inte så dumt efter en veckas kaisekifrossande och golvnötande. Man är ju trots allt gaijin, innerst inne.

    BOENDE Att omge sig av japansk estetik, kultur och gastronomi i dessa japanska gästgiverier är den starkaste Japanupplevelse man kan få. Och Kyoto är en klassisk ryokanstad. De exklusivaste är under av diskret lyx men även de enkla kan bjuda på stora kulturella upplevelser. De flesta ryokan serverar traditionell frukost och middag på ditt rum, så håll reda på tiderna. Du sover oftast på madrass direkt på tatamimattorna. Många ryokan har även traditionella bad, i utkanterna av Kyoto till och med varma källor.

    Hiiragiya (ryokan)
    Här har aristokrati och berömdheter njutit av lugnet och sofistikerad lyx sedan 1818. Ät, drick, sov, bada, andas Kyoto här så länge du har råd.
    Adress: Nakahakusancho, Fuyacho Anekoji-agaru, Nakagyo-ku
    Tel: +81-75-221 1136
    Pris: 2500-7500 kr/person
    www.hiiragiya.co.jp

    Hanayashiki Ukifune-en (ryokan)
    Övernatta i japans mest berömda teby till doften av te, omgiven av teodlingar, temakare, tebutiker, tehus, terestauranger, teglass, tegodis, te, te, te.
    Adress: 611-0021 20, Uji-tougawa, Uji
    Tel: +81-774-21 2126
    Pris: från 650 kr
    Lediga rum & priser
     

    Hyatt Regency Kyoto (hotell)
    När du sovit nog på ryokangolv är det läge för lyxig hotellsäng. Servicen är prickfri liksom som både den japanska och den italienska restaurangen. Klassisk japansk inredning, moderniserad av hippa designbyrån Super Potato.
    Adress: 644-2 Sanjusangendo-mawari, Higashiyama-ku
    Tel: +81-75-541 1234
    Lediga rum & priser
     

    Hitta Ryokan
    Ryokan finns från 200 kr upp till 10000 kr natten. De billigare har oftast ingen hemsida och kan sällan engelska. Leta i förväg på ryokansajter och forum som t ex www.japaneseguesthouses.com . På plats kan du få hjälp att välja och boka av Kyoto turistinformations kostnadsfria ryokanförmedling på Kyoto Station (hemsida www.pref.kyoto.jp/visitkyoto/en ).

    ÄTA/RESTAURANGEROkutan
    Gör som munkar och pilgrimmer gjort i 350 år. Njut av klassisk yudofu i det lummiga parkområdet vid Nanzenjitemplet. Avsluta med matcha i templet bredvid Nanzenjitemplet.
    Adress: 86-30 Fukuchi-cho
    Tel: +81-75-771 8709

    Hanbei Fu
    Specialicerad på fu, vilket är vetegluten. Nej, det låter inte gott men du kommer att bli överraskad av avsmakningsmenyn. Hur skulle stället annars kunna ha varit fullsatt i 400 år?
    Adress: 433 Shonin-Cho, 2 Chome, Gozyo-Sagaru, Tonya-Machi, Higashiyama-Ku
    Tel: +81-75-525 0008

    Minoki
    Cha kaiseki, traditionella smårätter, inspirerade av teceremonin. En mindre meny kostar ca 700 kr, en komplett ca 1300 kr. Bentolådor att ta med 2-300 kr, vilket är extremt prisvärt.
    Adress: 480 Kiyoi-cho, Location Shimogawara-dori, Gion.
    Tel: +81-75-561 0328

    Tousuiro
    En tofurestaurang i Japans tofustad. Avsmakningsmenyn är det ultimata beviset på att man kan skapa hög gastronomi av koagulerad sojamjölk.
    Adress: 517-3 Kamiosakamachi, Sanjo Agaru Kiyamachi St, Nakagyo-Ku
    Tel: +81-75-251 1600
    www.tousuiro.com

    Kikunoi
    Kyotos mest berömda kock serverar kaiseki med absolut gehör när han inte uppträder i TV eller skriver böcker. Inte gratis men hyllningen från världens berömdaste kock, Ferran Adrià säger det mesta.
    Adress: Makuzugahara, Maruyama, Gion, Higashiyama, Kyoto
    Tel: +81-75-561 0
    www.kikunoi.jp

    TESHOPPINGTe och teprylar måste du köpa här i ett av världens tecentrum. Teceremonins malda tepulver “matcha” är unikast – fylligt som soppa med spenatig och algig arom. Köp en bambuvisp och börja vispa. Prova även de vanliga gröna teerna. “Gyokuro” är exklusivast, mjukt, algigt och naturligt sött. “Sencha” mer vardagste men inte sämre, bara mindre sött. Tefantasten tar pendeln till världsberömda byn Uji på en kvart och strosar bland teodlingar, temakare, tehus och tebutiker. Skördetid i maj, då färska teer och extra te-action.

    Ippodo
    Snart 300-årig tebutik med egna tehuset Kaboku där du själv får provbrygga deras egna fin-teer. Dessutom teprovningar och kurser hos med personal som kan engelska.
    Adress: Teramachi-dori Nijo, Nakagyo-ku
    Tel: +81-75-211 3421
    www.ippodo-tea.co.jp/en

    Kanbayashi Sannyu Honten
    Ta pendeln till Uji för den maximala teupplevelsen i en fyrahundraårig tebutik. Ägarens förfader var kompis med teets messias Sen no Rikyu. Mal(!), vispa och drick din egen matcha och besök deras tehistoriska utställning.
    Adress: 27-2 Ujirenge, Uji
    Tel: 81-774-21 2636
    ujicha-kanbayashi.co.jp

    Horaido
    Ägaren Nagahiro Yasimori, är den kunnigaste teguide du kan få. Deras lokala Uji-teer är högklassiga, precis som tekannor, koppar och annan utrustning i butiken från 1803. Hans farfar uppfann genmaicha, klassikern på grönt te med rostat ris.
    Adress: Teramachi Shijo agaru, Nakagyo-ku
    Tel +81-75- 221 1215
    www.kyoto-teramachi.or.jp/horaido

    Shioyoshi-ken, wagashibageri
    “Wagashi”, de mjuka, söta tekakorna kan vara lite “ovana” för västerländska gommar. Men på Shioyoshi-ken förstår man varför temästarna vallfärdar hit. Ultratraditionella konsthantverk på högsta nivå.
    Adress: Nakadachi-uri-agaru, Kuromon-dori, Kamigyo-ku
    Tel: +81-75-441 0803

    TECEREMONI OCH TEHUSTeceremonin är ett av japans märkvärdigaste kulturuttryck och Kyoto dess starkaste fäste. “Äkta” teceremonier är ofta interna och svåra att delta i som turist, dessutom är ritualerna komplicerade för nybörjare. Men i de gamla stadsdelarna och i parkerna finns många gamla tehus där du kan smaka en kopp matcha med en tekaka under lättsamt, rituella former. Mycket Kyotokänsla för lite pengar. Flera teceremoniskolor och kulturella center erbjuder också introduktioner till denna zenbuddistiska fika.

    Temästare Randys Channell Soei/Ran Hotei
    Trots att han är kanadensare vispar Randy godaste matchan i stan. Med ena foten inne i teceremonin och andra i västerlandet är han en perfekt introduktion till teceremonin. Håller även teceremonier för nybörjare i sitt japanska kafe eller hans traditionella tehus.
    Adress: 64 Kamikawara, Sanjo Omiya, Naokagyo
    Tel: +81-75-801 0790
    www.ranhotei.com
    www.15-1a.com

    Iyemon
    Nytänkande tehus med målsättningen att modernisera den klassiska tekulturen för en yngre generation. Mycket kreativ meny med te som krydda, t ex matchasobanudlar, gris uppfödd på teblad och crème caramel på hojicha, rostat te.
    Adress: Karasuma Sanjo
    Tel: +81-75-222 1500
    www.iyemonsalon.jp

    Taihoan tehus, Uji
    Tebyn Ujis eget teceremonihus. Ett autentiskt tehus med trevliga tetanter som bjuder på en kvarts introduktion i teceremonin och en matcha med tekaka till priset av en vanlig fika.
    Adress: 1-5 Uji, Togawa, Uji city
    Tel. +81-774-23 3334

    Hosomi Museum med Kokoan terum
    Mäktig samling av japansk konst och konsthantverk från hela landets historia, inklusive teceremoniobjekt. I “Kokoan”, museets traditionella terum serveras matcha, och du kan boka en enklare teceremoni.
    Adress: 6-3 Saishoji-cho Okazaki, Sakyo-ku, Kyoto
    Tel: +81-75-752 5555
    www.emuseum.or.jp

    Urasenke Center, teceremoniskola
    En av de tre stora skolorna, som härstammar från mästaren Sen No Rikyu. Besök deras utställningar, drick god matcha och ta en nybörjarlektion i “Chanoyu”, teceremonin.
    Adress: Horikawa-dori, Teranouchi agaru, Kamigyo-ku
    Tel: +81-75-431 6474
    www.urasenke.or.jp