Tag: Hotell

  • Adoptera en uppblåsbar haj

    Adoptera en uppblåsbar haj

    Många är de kvarlämnade, uppblåsbara badleksakerna som flyter runt på hotellen över hela världen, övergivna av sina ägare. Nu finns en adoptionbyrå. 

    Inte ens hälften av svenskarna tar med sig sina uppblåsbara enhörningar, munkar, palm-öar, flamingos och krokodiler hem igen, enligt en undersökning av Hotels.com. Nu lanserar företaget en adoptionsbyrå för uppblåsbara vattenleksaker, som går ut på att man tar till vara på de flytetöj som är i bra skick och lånar ut dem till nya gäster. Föst ut i försöket är Hipotels Grand Playa de Palma på Mallorca, men förhoppningsvis sprider sig initiativet. 

  • Grönt vatten på Gran Canaria

    Grönt vatten på Gran Canaria

    Nu syftar vi inte på havsvattnet utan det som flödar ur kranar och duschmunstycken.

    Gran Canaria har länge arbetat aktivt för att rena havsvatten för konsumtion och har i dag blivit världsledande i hållbarhetsfrågan. Runt 15 procent av allt vatten som används på ön i dag är avsaltat havsvatten. Därefter renas samma vatten ytterligare en gång för att återanvändas till bevattning av parker och golfbanor. Nu tar man nästa steg och investerar 18 miljoner euro i miljöprojektet Plan Renovagua, som syftar till att omvandla Gran Canarias 26 viktigaste vattenstationer till gröna energianläggningar, drivna av solenergi och vindkraft. Omvandlingen förväntas leda till kraftiga minskningar av utsläpp. Kort sagt: det vatten som de fyra miljoner turisterna duschar, poolbadar och borstar tänderna i är numera en del av ett i stort sett helt ekologiskt system. Tumme upp för det! 

    Hitta bästa priset på hotell på Gran Canaria här:

    Lediga rum & priser

     

  • Skidåkning i Schweiz – Jungfrau

    Skidåkning i Schweiz – Jungfrau

    Regionen Jungfrau i centrala Schweiz är ett av Alpernas mest spektakulära bergsområden. Nedanför det mytomspunna berget Eiger ligger flera klassiska skidorter och en mycket intressant bergshistoria.

    Text: Leslie Anthony Foto: Mattias Fredriksson

    På tyska kallas den för Nordwand, ”Norra väggen”, men de klättrare som flockades vid det schweiziska berget Eiger i början av det förra seklet hade ett annat namn på dess nordsida – Mordwand, ”Dödsväggen”. Det har förstås sin förklaring. Det dröjde nämligen ända till 1938 innan Mordwand slutligen bestegs och dessförinnan hade berget, genom laviner, stenras och plötsliga temperaturskillnader, tagit många klättrares liv. Från 1935 och fram till den lyckade bestigningen dog inte mindre än åtta personer i sin strävan efter att bli först upp till toppen.

    Men detta tycktes inte ha någon avskräckande effekt. Tvärtom strömmade klättrare från hela Europa till Eiger för att lösa det som kom att kallas för ”Alpernas sista problem”. Och det drama som utspelades på berget fick även övrig turism att blomstra. Med klättrarna i farten reste nu folk till Berner Oberland, inte bara för den friska alpluften och den fantastiska utsikten över Eiger, Mönch och Jungfrau, utan även för att få en glimt av skådespelet på Mordwand. Flera dödsfall och dramatiska räddningsaktioner under den här perioden bevittnades genom de teleskop som ställts upp på terrasserna och kaféerna i Kleine Scheidegg, en hotell- och restaurangby i närheten av den plats som samtliga bestigningsförsök utgick ifrån. Turisterna kom också för att åka Jungfraubanan, detta under av ingenjörskonst som sicksackar sig genom de tre topparnas inre och ända upp till Jungfraujoch, som på 3 456 meters höjd är Europas högst belägna järnvägsstation. Stora fönster höggs fram i berget och genom dessa kunde passagerarna på tåget ibland få se klättrare räddas efter misslyckade försök att nå toppen.

    Det var tack vare britterna och deras växande intresse för klättring och vandring i bergen som Berner Oberland, och framför allt Jungfrauregionen, slog igenom som turistdestination. Den brittiska entusiasmen tog sig till och med litterära yttringar, bland annat i form av att Sir Arthur Conan Doyle valde Reichenbachfallen utanför orten Meiringen som platsen där Sherlock Holmes fingerade sin egen död. Thomas Cooks och Henry Lunns resebyråer arrangerade de första organiserade semesterresorna till regionen och den senare blev särskilt förtjust i Mürren, en liten by belägen likt ett fågelnäste bland klipporna ovanför Lauterbrunnendalen. Till en början transporterades de rika resenärerna i bärstolar längs de klippiga stigarna upp till byn, men Mürren blev snart så populär att den förärades en egen järnvägsstation.

    Landmärket Grand Palace Hotel (som senare döptes om till Alpin Palace) öppnade redan 1847, långt före Lunns tid, men det skulle dröja innan det pampiga hotellet, där varje rum ståtade med en majestätisk utsikt över Eigermassivet, fick gäster i mängder även på vintern. Där och då var Jungfrauregionen nämligen en utpräglad sommardestination, det var inte förrän 1910 som Lunn lyckades övertyga järnvägsägaren om att hålla rälsen öppen även vintertid. Lunn trodde stenhårt på den norska ”nymodigheten” skidor och det visade sig vara ett lyckodrag. Världens första moderna skidort var född och Mürrens succé kom att inspirera andra platser runt om i Alperna och inte minst förändra turismen i Jungfrau i grunden.

    Allt detta tänker jag på när jag vandrar längs de snötäckta gatorna i Grindelwald som i dag är Jungfraus största skidort. Grindelwald är en alpby med snart 900-åriga anor och bland dess invånare genom åren märks kompositören Richard Wagner som fann inspiration till sin musik här och som faktiskt tillbringade större delen av sitt liv i Grindelwald. Om det är sant eller inte ska jag låta var osagt, men det sägs att engelsmannen Gerald Fox var den förste att åka skidor på just den här platsen. Enligt en ofta berättad historia satte Fox på sig ett par skidor på sitt hotellrum 1881 och vandrade sedan genom baren till närmaste backe med skidorna på fötterna. Mina bär jag dock över axeln och jag har heller inte särskilt långt att gå. Bara ett stenkast från Selfness Hotel Eiger där jag bor ligger tågstationen där jag hoppar på Wengernalpbanan som stod färdig 1893.

    Kleine Scheidegg reser sig 2 061 meter över havet över den platå som sträcker sig mellan Grindelwald och Wengen. Den här dagen tycks det vara lika delar skidåkare och turister på tåget och de senare hoppas förstås på att dels beskåda bergen på nära håll, dels få en glimt av anrika Hotel Bellevue. Vissa ska säkerligen också åka vidare med Jungfraubanan för att blicka ut över de 4 000 meter höga topparna och det hav av is som utgör början av Aletschglaciären, som 20 kilometer lång är Alpernas största av sitt slag.

    När tåget är framme beger jag mig till Salzeggliften som tar mig upp till Eigers fot. Väl där förstår man, förmodligen bättre än någon annanstans, hur berget fått sitt namn. En eiger är jättelikt troll och namnet är synnerligen passande. Efter några åk i den eviga skugga som berget kastar över backarna tar jag mig sedan tillbaka till tågstationen och slår mig ner med en kaffe med schnaps som jag dricker med blicken fäst på Eiger. Det ikoniska berget lockar fortfarande människor i massor, men i dag är det inte längre en plats där klättrare och natur möts i tyst vördnad utan i stället en lekpark för extremsportare från hela världen där saker som speed climbing, speed flying och base jumping står på programmet.

    Grindelwald är berömt för Europas längsta gondolbana och i övrigt hittar man det man kan förvänta sig av en modern skidort. Jag tillbringar hela den andra dagen i ”First area” en bit upp från stadskärnan med mängder av liftar och ett stort utbud av skidåkning i soldränkta backar. Tillbaka i byn provar jag sedan på Velogemelsläde, en sorts skoter på skidor som ortsborna tagit sig fram med i över ett sekel. Om jag hade haft tid för en riktig utmaning hade jag kunnat ta den till världens längsta kälkbacke, den 15 kilometer långa Big Pinterfritz, men det har jag tyvärr inte. Mina vänner pockar på uppmärksamhet. Jag behöver få min dos av nattliv och ingen annanstans under resan ges bättre möjligheter än på Grindelwalds restauranger, barer och nattklubbar.

    I traditionella och bilfria Wengen är atmosfären en annan än i Grindelwald. Belägen i en svag sluttning vid Jungfraus fot var Wengen ett litet bondesamhälle långt före skidåkningen kom till dessa breddgrader. Det är fortfarande litet, men de stora, viktorianska hotellen får byn att se större ut. Wengen är inte vackert på det puttenuttiga viset, men charmigt och avslappnat. Den korta gågatan är byns pulsåder och längs den breder en skridskorink, en nybörjarbacke och flera affärer och hotell i schweizerstil ut sig.

    Som så många andra byar här omkring går det inte att åka bil hit utan till Wengen tar man sig med tåg. Mer äventyrslystna skidåkare har begränsade möjligheter att utmana sig själva, men familjevänliga Wengen är idealiskt för den som vill njuta av en typisk schweizisk skidsemester. Därför har orten också varit en favorit bland brittiska resenärer ända sedan Cooks och Lunns dagar. Sömlöst sammanlänkad med grannen Grindelwald erbjuder Wengen stora skidområden i ovanligt vackra omgivningar. Kvällstid är den dock inte mycket att hurra för. Förutom under Lauberhorns årliga världscupslalom, det vill säga. Den brukar bevittnas av omkring 60 000 personer och beroende på hur de schweiziska åkarna presterar blir festerna efteråt sedan olika långa. Går det bra är det många som missar sista tåget och i stället stannar kvar för att festa i Wengen hela natten.

    Utsikten är vacker, men det tar ett tag att sig med tåg från Wengen till backarna i Kleine Scheidegg. Den som vill åka skidor så tidigt som möjligt gör därför bäst i att ta linbanan till Mannlichen som ligger halvvägs mellan de två skidorterna. Jag får en underbar dag i snön och åker från ett område till ett annat och sedan tillbaka igen. Jag släpper aldrig Eiger ur sikte. Eller är det trollet som tittar på mig?

    Min sista dag i Jungfrau tillbringar jag i Mürren. Dit tar jag mig genom att först ta spårvagnen från Lauterbrunnen till Grütschalp och därifrån vidare med ett pittoreskt trätåg. I Mürren finns mycket att göra. Minst sagt – och sport står i centrum. Tennis, vandring, klättring och glidflygning sommartid. Curling, skridskor, snowboard och utförs- och längdskidåkning på vintern. Dessutom finns här ett sportcenter som rymmer en olympisk simbassäng, jacuzzi, bastu, gym och squashbanor. Men själv är jag förstås här för att ta mig an Mürrens berömda pister.

    Med linbanans hjälp tar jag mig upp på det 2 969 meter höga berget Schilthorn där jag välkomnas av den roterande restaurangen Piz Gloria. Piz Gloria bjuder på utsikt över ett närmast osannolikt landskap där scener från James Bond-filmen I hennes majestäts hemliga tjänst spelades in. Vyerna över Eiger, Mönch och Jungfrau är de bästa av alla jag stött på och efter den sena lunchen dröjer jag mig kvar. Länge.

    Fast det inte har snöat på en vecka kan jag åka mina sista åk för dagen i underbart puder i det amfiteaterliknande Sonnenbergområdet. Och tillbaka på hotellet hinner jag dra undan gardinerna precis i tid för att få se den första alpglöden lägga sig över Eiger. När det rosafärgade naturfenomenet kryper ned över snöområdet som går under namnet ”Den vita spindeln” påminns jag återigen om Jungfraus stolta alpina arv.

    Medan många av Europas högsta toppar bestegs under alpinismens gyllene era i mitten av 1800-talet förblev alltså Eigers norra sida obesegrad. Österrikaren Heinrich Harrers Den vita spindeln är en klassisk bergsklättringsroman som berättar historien om den första gången som Mordwand bestegs, en av historiens mest legendariska och framför allt skrämmande klättringar. Harrer, som också skrev Sju år i Tibet, var med i den kvartett som först lyckades att ta sig upp för den tidigare oåtkomliga toppen.

    Harrer var en mästerlig skidåkare, men bergsklättring var hans verkliga passion. Han visste att en extraordinär bedrift hemma i Alperna kunde ge honom en plats på en eftertraktad Himalayaexpedition och därför reste han och vännen Fritz Kasparek till Kleine Scheidegg i juli 1938 för att ta sig an den närmast vertikala väggen. Halvvägs till toppen träffade de två på en erfaren tysk duo bestående av Ludwig Vörg och Anderl Heckmair som även de hoppades att bli först upp för Mordwand. De fyra beslutade sig för att slå sina påsar ihop. Under den fyra dagar långa klättringen fastnade kvartetten i en lavin, men lyckades klara sig från att svepas med. Klockan fyra på eftermiddagen den 24 juli nådde de slutligen sitt mål och tog sig sedan ned igen genom en snöstorm längs den betydligt enklare västra vägen.

    Mordwand var åter Nordwand. Inte längre en dödens plats utan i stället en att förknippa med liv, skönhet och stora bedrifter. Ja, sådant som Jungfrauregionen har återspeglat ända sedan dess.

     

    Guide Jungfrau

    Boende

    Griwarent Holiday Homes, Grindelwald

    För större sällskap är dessa underbara stugor ett mer prisvärt alternativ än hotell. Stugorna är utrustade med riktigt bra kök och är centralt belägna precis utanför Grindelwalds livligaste delar.
    Dorfstrasse 118, Grindelwald

    Lediga rum & priser i Grindewald

    Hotel Bellevue des Alpes, Kleine Scheidegg

    Kleine Scheidegg ståtar med ett av de få storslagna 1800-talshotellen som fortfarande finns kvar i området. Hotel Bellevue des Alpes är fyrstjärnigt och utsågs 2011 till Swiss Historic Hotel of the Year.
    Kleine Scheidegg

    Lediga rum & priser i Kleine Scheidegg

    Hotel Belvédère, Wengen

    Ett hotell i bästa jugendstil med generöst tilltagna lounger, en mysig bar och en uteplats som – förstås – har en fantastisk utsikt.
    Galliweidli 1440A, Wengen
    Lediga rum & priser i Wengen

    Hotel Eiger, Mürren

    Allt du kan önska dig av ett klassiskt hotell, men samtidigt uppdaterat för samtiden med renoverade rum och ett Wallners-tema. Och utsikten, ja, den är ju fortfarande lika otrolig som den alltid har varit.
    Aegerten, Mürren

    Lediga rum & priser i Mürren

     

    Äta & dricka

    Barry’s Restaurant, Grindelwald

    Selfness Hotel Eiger i Grindelwald rymmer en restaurang som serverar modern mat i rustik miljö där inredningen går i trä. Vem är då Barry? Jo, en berömd Sankt Bernhardshund.
    Dorfstrasse 92, Grindelwald
    eiger-grindelwald.ch

    Hotel Eiger Saal Dining Room, Mürren

    Mürren har också sitt Hotel Eiger och dess stora matsal återspeglar verkligen ortens forna elegans med elegant europeisk mat och fransk service. Här känner du dig som James Bond ute på uppdrag.
    Aegerten, Mürren
    hoteleiger.com

    Roestizza, Kleine Scheideggs

    En verklig klassiker är att beställa in rösti på Roestizza som ligger i Kleine Scheideggs tågstation. Här äter du på 2 061 meters höjd, mitt i traktens livligaste vimmel av skidåkare som tågar mellan de olika skidorterna.
    Kleine Scheidegg
    bahnhof-scheidegg.ch

     

    Allmän information:

    myswitzerland.com
    grindelwald.ch
    wengen.ch
    mymuerren.ch
    touristikmuseum.ch
    jungfraualetsch.ch
    jungfraubahn.ch

     

  • 3 hotell i Singapore vi gärna checkar in på just nu

    3 hotell i Singapore vi gärna checkar in på just nu

    Singapore är ett av vinterns hetaste resmål och nog finns det fog för att förlänga Asienresan med ett par dagar i den här metropolen. Och du – här finns fler hotell än det berömda Raffle´s. Här är tre andra hotell vi gärna övernattar på.

    J.W Marriott South Beach

    Form och funktion i en utmärkt symbios på detta jättehotell med 654 rum, signerat Marriott i samarbete med arkitekten Norman Foster och designer Philippe Starck. Hotellet ligger i Singapores konst- och kulturområde på Beach Road. Här finns två takträdgårdar, två utomhuspooler och ett schysst spa av Spa by JW. Missa inte restaurangen Akira Back, där japanska köket möter det sydkoreanska.

    30 Beach Road, Access via Nicoll Highway

    Lediga rum & priser

     

    Hotel Vagabond

    Namnet skulle nästan kunna lura en att tro att detta är ett vandrahem, men icke! Vi kan kalla detta Singapores chicaste boutiquehotell. Hotellet är beläget i en kulturmärkt 1950-tals art deco-byggnad. Hotellet är fyllt med röd sammet, äkta konst och har en stämning av avslappnad dekadens. Bra läge med promenadavstånd till Raffles Bay, Marina Bay och Chinatown.

    39 Syed Alwi Rd

    Lediga rum & priser

    The Fullerton Bay Hotel

    Den här glaslådan till byggnad ligger på 1927 Clifford Pier med direktkontakt med vattnet. Rymliga rum med grandios utsikt, tunga överkast och mörkt trä i inredningen. Takbaren Lantern är helt klart en av hotellets främsta fördelar. Fläckfri service och toppenläge.

    80 Collyer Quay

    Lediga rum & priser

  • Lista: Mest instagrammade hotellet 2017

    Lista: Mest instagrammade hotellet 2017

    Vilket hotell hade flest incheckningar på Instagram 2017? Ny statistik har svaret, och vinnaren är …

     

    … Marina Bay Sands i Singapore.

    Tio i topp-listan fortsätter sedan så här:

    2. Bellagio Las Vegas, Las Vegas
    3. The Venetian, Las Vegas
    4. Atlantis The Palm, Dubai
    5. MGM Grand Las Vegas, Las Vegas
    6. The Cosmopolitan, Las Vegas
    7. Wynn Las Vegas, Las Vegas
    8. Ceasars Palace, Las Vegas
    9. Fontainebleau Miami Beach, Miami
    10. Paris Las Vegas Hotel & Casino, Las Vegas

    Allt enligt statistik från Instagram.

    Text: Travel News

     

     

  • Amsterdam Trendspaning: 6 tips just nu

    Amsterdam Trendspaning: 6 tips just nu

    Amsterdam kryllar av pärlor. Här är några favoriter.

     

    SHOPPING

    Drömbutiken för foodies

    Dille & Kamille

    Dille & Kamille är ett måste för den matintresserade. Butiken är välsorterad med alltifrån linne och servis till köksredskap, kokböcker, te och kryddor. Dille & Kamilles signumstil är inspirerad av det klassiskt franska och det rustika holländska köket. Husmorsparadiset ligger på Nieuwendijk och omges komiskt nog av dimmiga turiststinna coffeeshops. Ett måste för matnördar.

    Nieuwendijk 16-18

    dille-kamille.nl

     

    BOENDE


    Snyggt boende med perfekt läge

    MORGAN & MEES AMSTERDAM

    Om jag inte redan bodde i Amsterdam är det på detta hotell jag skulle checka in – Morgan & Mees är ett av mina första val för boende! Det har ett perfekt läge vid Jordaan och en stilfull interiör. Morgan & Mees är inrett med en modern twist som kontrasterar i perfekt balans med den historiska byggnaden. Detaljer och material andas både funktion och lyx på ett avslappnat vis. Hotellets brasseri och restaurang är väl värda att besöka för en middag eller lunch.

    Tweede Hugo de Grootstraat 2-6

    Lediga rum & priser

     

    MAT & DRYCK

    Populär kvarterskrog på Prinsengraacht

    Buffet Van Odette

    Det är klokt att boka bord om du äta på Buffet van Odette, ett av stans mest älskade ställen att mötas på för vällagad mat och charmig atmosfär i elegant men avslappnad miljö. Maten på Buffet Van Odette är väldigt i ropet just nu med en meny som balanserar klassiska bistrorätter som laxomelett, musslor i vin och ravioli med en mer ambitiös, växtbaserad meny. Buffet van Odette serverar även naturviner och cocktails kvällstid. Missa inte att beställa dessert och kaffe efter middagen och inta den på terrassen med vy över Prinsengracht.

    Prinsengracht 598

    buffet-amsterdam.nl

     

    En dekadent oas

    The Duchess

    Behöver du en dos av flärd och lyx i ditt liv? The Duchess är botemedlet. Här kan du äta en kunglig frukost, lunch och middag. Eller varför inte beställa afternoon tea, makrons och sippa bubbel från det breda utbudet av champagne. Köket är inspirerat av den sydfranska och italienska maten med lyxigare medelhavsrätter som bläckfisk och hummer. The Duchess är husrestaurangen i fashionabla Hotel W.

    Spuistraat 172

    the-duchess.com

     

    Hipsterhäng

    The Avocado Show

    Yes! Äntligen, en restaurang för avokadoälskare har öppnat upp i kreativa hooden De Pijp.

    Poké bowls, avo toast, desserter – allt med avokado förstås. Hippt, kul och vänligt. Kvällstid är Avokado Show Bar öppen och då är det mer en mingelkänsla i lokalen. Instagramvänligt!

    Daniël Stalpertstraat 61

    theavocadoshow.com

     

     

    SE & GÖRA

    Museum med jazz och rysk aristokrati

    The Hermitage

    Från den 7 oktober till maj 2018 visar museet de holländska mästarna ur en specialkollektion från nationalhermitaget i Sankt Petersburg (världens äldsta museum). The Hermitage visar ofta utställningar med rysk anknytning från tsartiden men även andra utställningar. Trots fokus på aristokrati och samhällets elit är det en modern jordnära känsla som råder i de pedagogiskt uttänkta utställningarna. Här finns interaktiva element som bland annat ger besökarna möjlighet att fotoredigeras in i pampiga porträtt med adelsmän och borgmästarråd. Bara museikaféet är i sig är värt ett besök, med sin ekologiska mat och mikrobryggda öl och livejazz i trädgården. Kaféet lockar Amsterdambor dit året om.

    Amstel 51

    hermitage.nl

     

  • Paris TRENDSPANING: 6 tips just nu

    Paris TRENDSPANING: 6 tips just nu

    Paris är en stad i ständig förändring, här dyker nya hotell, restauranger, barer, butiker och trender upp som svampar ur jorden hela tiden. Här är våra nya favoriter. 

    Text: Victoria Machmudov

    Boende
     

    Bortom turiststråken

    HÔTEL PROVIDENCE

    Trött på landmärken och intresserad av att utforska stadens mer alternativa scen? Då gör du helt rätt i att checka in på Hôtel Providence. Hotellet är beläget långt ifrån Champs Elysée, Triumfbågen och Eiffeltornet, i närheten av Porte Saint-Martin. Inredningen går i dova färger och påminner om en engelsk stuga men utlovar en vykortsutsikt över Paris takåsar och Montmartre. Dubbelrum från cirka 1 400 kronor per natt.

    90 rue René Boulanger

    Lediga rum & priser

    Shopping

    Prenumerationstjänst får fysik butik

    BIRCHBOX

    Den första europeiska butiken till kosmetikajätten som specialiserar sig på skönhetsboxar online ligger i centrala Paris på en liten tvärgata till shoppingcentret Les Halles. Här kan du välja och vraka bland smink, hud- och hårvårdsprodukter för både män och kvinnor från märken som Bobby Brown, Clinique och Clarins. Och i fabriksdelen finns möjligheten att snickra ihop sin alldeles egna skönhetsbox.

    17 rue Montmartre

    birchbox.fr/boutique-paris

     

    Se & göra

    Pånyttfödd tågstation

    LE HASARD LUDIQUE

    Kulturprojektet Le Hasard Ludique är resultatet av en grupp eldsjälars gedigna arbete. Den övergivna tågstationen Saint-Ouen började renoveras för fem år sedan och rymmer i dag konserthall, workshop och restaurang. Precis som grannen, La Recyclerie, som genomgått en liknande förvandling är Le Hasard Ludique en av 18:e arrondissementets mest sevärda byggnad.

    128 avenue de Saint-Ouen

    lehasardludique.paris

     

    Mat & dryck

     

    Jamaicansk vegan

    JAH JAH BY TRICYCLE

    Innan ägarna bakom Jah Jah blev med sin första restaurang sålde de sina vegetariska korvar från en trehjuling på Paris gator. Nu, något år senare, erbjuder Coralie och Daqui afroveganska måltider i en rastafariinspirerad miljö i nyligen krönta Veggietown. På menyn finns råa, varma eller kalla bowls, deras klassiska veganska korvar samt juicer och smoothies. Stängt tisdagar.

    11 rue des Petites Ecuries

    instagram.com/letricycle

     

    Kikärtor för hela slanten

    SOUMSOUM

    Mitt bland alla Marais falafelställen har en hummusbar lagt ankare. Här hittar du bland annat rödbets-, sötpotatis- och champinjonhummus gjord på kikärtor som direktimporterats från Israel. Förutom stjärnan på menyn, den populära såsen från mellanöstern, serveras sabih, en berömd rätt som består av pitabröd fyllda med krispiga grönsaker. 

    15 rue des Ecouffes

    facebook.com/houmousbarparis

    Mumsfilibabba!

    HOLYBELLY

    Frukostvännen Holybelly har nästan blivit något av en institution i Paris 10:e arrondissement. Hos det populära Melbourneinspirerade kaféet ringlar sig kön alltid lång ut på gatan men den nya lokalen som bara ligger någon minuts gångavstånd från originalet kommer kanske lätta på trycket. Liksom hos föregångaren serveras äggröra, bacon, hashbrown, pannkakor och champinjoner vid brunch.

    5 rue Lucien Sampaix

    holybellycafe.com 

     

     

  • Seoul – smakrik världsmetropol

    Seoul – smakrik världsmetropol

    Morgonsolen glittrar i de strömlinjeformade skyskraporna som reser sig på bägge sidor av floden Han. Trots att det är rusningstid i Seoul promenerar människor lugnt med sina take-awaykaffe på de rena trottoarerna. Det är svårt att tänka sig att vi befinner oss i en stad som slogs i spillror av ett inbördeskrig för knappt 60 år sedan och fortfarande lever under hotet från sin granne i norr. 

    Text: Malin Hefvelin  Foto: Linda Romppala

    Hotell i Seoul 

    Genom en rad radikala reformer lyckades Sydkorea på mindre än fyra årtionden transformera ruinerna efter inbördeskriget till ett globalt innovationscentrum och världens trettonde största ekonomi, även om det delvis skedde på bekostnad av industriarbetarnas arbetsvillkor. Befolkningen själva refererar till landets tillväxtsaga som miraklet på floden Han.

    Sydkorea må ha slängt av sig oket från tidigare förtryckare, men med det har man också lämnat mycket av de gamla traditionerna bakom sig. De ultramoderna skyskraporna har namn som Lotte, Samsung, Hyundai och LG, de koreanska teknikföretag som står för en stor del av både BNP och stadsbilden i dagens Seoul.

    En plats att uppleva Koreas svunna kultur i är stadsdelen Bukchon som flankeras av det pampiga Gyeongbokpalatset i väst och Changdeokpalatset med sin hemliga trädgård i öst. Byn utgörs av hundratals traditionella hus, hanok, med sina karakteristiskt svängda tak och grova, handgjorda tegelpannor. Många av dem huserar i dag hantverksbutiker, pensionat eller tehus, men några är fortfarande privata hem. I de charmiga gränderna känner man sig förflyttad 600 år tillbaka i tiden, åtminstone tills man möter ett av alla högljudda gäng skolflickor i färgglada hanbokklänningar – traditionella koreanska folkdräkter som är populära att hyra – som med resta selfiepinnar dokumenterar sin vandring genom byns trånga gränder i jakt på sina favoritsnacks. Seouls ungdomar har en förkärlek för mat med specialeffekter, och i Bukchon säljs både hundbajsformade, tallriksstora kakor och snacks av pastellfärgade majspuffar på en bädd av kolsyreis som får det att puffa rök ur munnen vid varje tugga.

    Alkohol är ett särskilt kapitel i Koreas historia, Sydkorea ligger på trettonde plats när det gäller alkoholkonsumtion per capita och det är inte ovanligt att se fullständigt plakata affärsmän på gatorna en vardagskväll. Makgeolli bryggs på jäst och ris och var länge Sydkoreas mest populära dryck, framför allt bland bönder och arbetarklassen. Men när Sydkoreas politiska och ekonomiska klimat förbättrades i slutet av 1980-talet minskade befolkningens törst efter makgeolli till förmån för importerad öl och whiskey. Ga-Eul är restaurangchef på Wolhyang där man specialiserat sig på den traditionsfyllda drycken.

    X– På senare år har makgeolli ökat i popularitet igen, framför allt bland unga. Inte minst kvinnor gillar att den inte är så alkoholstark, berättar Ga-Eul när vi träffar henne på restaurangen nära City Hall.

    Den ofiltrerade alkoholen serveras i keramikskålar som måste röras om i för att bottensatsen ska blandas upp och dricks vanligtvis till maten. Makgeolli som innehåller runt sex procent alkohol är yoghurtaktig i smaken och lite bubblig tack vare fermenteringsprocessen. På Wolhyang serverar man den även i form av cocktails – signaturdrinken är en skummig variant mixad med färska jordgubbar. Makgeolli sägs ha läkande egenskaper, precis som mycket av maten som äts i Sydkorea.

    X– Jag vet inte om det stämmer, men den ger mindre baksmälla än whiskey, skrattar Ga-Eul.

    Seouls nattliv är varierat och spännande och det finns många stadsdelar att välja bland. Vi inleder en utekväll på Sheraton D-Cube söder om floden, där vi har en sagolik utsikt över hela staden från hotellbaren på 41:a våningen. Därifrån är det inte långt till Seouls absolut mest besjungna stadsdel Gangnam som betyder just ”söder om floden”. Här finns den mest exklusiva shoppingen och de fräckaste klubbarna och det är konsumismen i kvarteren som popstjärnan Psy driver med i sin monsterhit Gangnam style.

    Baren Twelve i Gangnam är inte lätt att hitta. En diskret skylt visar vägen ner i en källare och bakom en skjutdörr finns en bardisk med tolv barstolar. När vi står utanför kan vi se hur många och vilka av dem som är upptagna genom en snillrik neonskylt markerad i romerska siffror från I till XII. Här har man specialiserat sig på whiskey i alla dess former och ursprung. Nästa barstopp tar oss ner i ett kaninhål bakom Louis Vuittons flaggskeppsbutik till Alice in Cheongdam, endast markerad av en skylt med en stiliserad kanin i smoking. Med ett subtilt Alice-i-Underlandet-tema bjuds cool jazz, sköna skinnfåtöljer värdiga en brittisk herrklubb och faktiskt en blomsterbutik i källaren. Barmästaren Taeeun Yoon har inspirerats av sagoboksvärldens magi och gillar att överraska sina gäster när det gäller glasens innehåll.

    – Förra året var umami-smaker väldigt inne. Vi gjorde bland annat en vodka infuserad med räkor som var populär. Just nu är söta, kryddiga mjölkpuncher väldigt trendiga. Jag använder olika tekniker för att göra mjölkdrinkar helt genomskinliga till exempel, det brukar få folk att hicka till!

    Cocktailmenyn på Alice är utformad som en sagobok med innovativa cocktails. Vi provar fläderdoftande Hippity Hoppity i en porslinskanin, och därefter Reflection – en Old Fashioned serverad i en trälåda där rök väller ut när man gläntar på luckan och en spegel i locket reflekterar vår förvåning. Till drinkarna får man också en liten picknickkorg med en rutig duk fylld med snacks och godis att mumsa på.

    I Seouls stora familj av speakeasybarer – påstått hemliga ställen bara för invigda – är Le Chamber kanske den hemligaste. En diskret trappa leder ner från gatunivån till ett vardagsrum med soffgrupp och bokhylla. Nu gäller det att hitta rätt bok, dra ut den – och vips – så glider bokhyllan åt sidan och blottar en ytterst sofistikerad speakeasybar, både i prisnivå och i service. Golvkandelabrar, tjocka sammetsdraperier över bara tegelväggar och givetvis en meterlång lista över whiskeysorter och signaturcocktails gör Le Chamber till en av Seouls mest glamorösa barer just nu.

    Ytterligare ett område med sprudlande nattliv är internationella Itaewon, där inte minst turister och de många amerikanska soldaterna festar. Kvarteren runt Itaewon är som ett enormt varuprov på all världens drycker och maträtter. Här finns karibiska salooner, brittiska pubar, spanska tapasbarer, thailändska restauranger och japanska izakayor, ofta i flera våningsplan där hög musik strömmar ut över gatan.

    Dagens Seoul är en ung stad, och en stad för unga. Runt universitetsområdet Hongdae, den stadsdel som oftast utpekas som Gangnams efterträdare som partykvarter, ligger hundratals kaféer och barer. Hongdae är ett överraskande, energiskt och högljutt område som får mig högre i varv än ett sexpack red bull. Till vardags är gatorna fyllda av kläd- och prylförsäljare, på lördagar blir de istället en konst- och hantverksmarknad. Designhuset Sangsang Madang med sin vackra fasad i form av en fjäril i flykt är fyllt av unga konstnärer och kreatörer som här får möjlighet att pröva sina vingar, inklusive liveuppträdanden och gallerier. Temakaféer är populära, vi pustar ut från hetsen på ett fårkafé och fikar tillsammans med lammen Ana och Sam.

    Från Hongdaes höga puls är steget ganska långt, åtminstone mentalt, till vår nästa upplevelse. Att bo på ett tempel över helgen har blivit en allt mer populär företeelse bland koreaner som ett sätt att komma bort från det ofta hektiska livet i stan. Geumseonsatemplet uppe på Bukhansanberget strax utanför Seoul grundades på 1400-talet, men buddhismen har praktiserats i Korea i över 1 700 år.

    Klockan fem på morgonen väcks vi ur vår sömn på tunna golvmattor av en dov gonggong. Utanför den halvöppna skjutdörren hör jag syrsor knirka, solens strålar når ännu inte riktigt det dimhölja bergstemplet. Långt i fjärran skymtar den glittrande storstaden som aldrig sover. Jag drar på mig min tempelklädnad bestående av vida byxor och en väst i lila, urtvättat bomullstyg och beger mig till stora buddhahallen. Där står redan munkarna redo för morgonceremonin. Jag följer dem i prostrationerna, bugningar ner till en liggande position på knäna, och tillbaka upp i stående. Enligt traditionen ska man göra 108 bugningar – då ska själen vara renad, och knäna definitivt ömma. Vi nybörjare har blivit uppmanade att sluta när vi känner oss yra, men munkarna gör oberört alla sina bugningar innan det är dags för frukost.

    Även att äta är ett sätt att praktisera buddhism. Vi har förberett oss med nötter och energikakor i väskan, men de får stanna där de är. Den vegetariska tempelmaten är både utsökt och riklig i sin enkelhet. Templet odlar mycket av sin mat själva, varje dag går kocken ut och skördar grönsaker och örter till de tre måltiderna som kallas Baru gongyang.

    Vi får också möjlighet att dricka te med en av munkarna. Sun Woo har varit munk i över 20 år och är van vid att besökare, framför allt utlänningar, ifrågasätter hennes val.

    – Jag gjorde karriär på ett företag i Seoul, men kände bara tomhet. Då mötte jag buddhismen och kände att jag kunde se en mening i allt runt omkring mig, även i de små tingen, berättar hon.

    Seoul är en av de mest innovativa städerna i världen även när det kommer till hälsa och miljö. Stadens snabba ekonomiska tillväxt har påverkat miljön negativt och regeringen har fastslagit att all ny urban utveckling måste vara grön. Solpaneler, gröna takträdgårdar och ekobussar syns överallt, och det som en gång var en sexfilig motorväg rakt genom staden har nu blivit en grönskande å där Seoulbor slappar och promenerar.

    I Mangwon, ett bostadsområde nära floden Han, möter vi ytterligare ett Seoul. I det som tidigare var stadens fattigaste område pågår vardagen med ett rikt folkliv och många små restauranger, kaféer och trädgårdsbutiker. Vi har stämt möte med Chris som driver matlagningsskolan K-Cooking Class. Han arbetade tidigare på ett båtvarvsföretag men tröttnade på de långa dagarna och dåliga arbetsvillkor.

    – Sydkoreaner har som regel en veckas semester om året, jag kände mig aldrig fri.

    Chris tar med oss till Mangwonmarknaden runt hörnet från sin köksstudio. Utbudet är bedövande stort. Drygt 200 affärer och stånd saluför allt ifrån torkad bläckfisk, levande fiskar och grisfötter till färdiglagade banchan, smårätter som traditionellt serveras vid varje koreansk måltid. Det är tydligt var på marknaden kimchiförsäljarna står, inte minst på grund av den starka doft som de jäsande grönsakerna sprider omkring sig. Sydkoreas nationalrätt kimchi är en säregen, men efter ett tag beroendeframkallande rätt som stått på koreanernas middagsbord sedan urminnes tider. Den vanligaste sortens kimchi görs på salladskål som fermenteras hela i stora lerkrus. Capsaicinet i chilin gör att grönsakerna konserveras och rätten kan bevaras under hela vintern.

    Vi stannar till vid ett stånd och provar eomuk, mjuka pannkakor gjorda på fisk som kokats sega i en smakrik buljong och serveras uppträdda på pinne. Chris bjuder oss också på tteok, ett bakverk gjort på sötat ris som är så segt och klibbigt att jag knappt kan sticka gaffeln genom det, än mindre få den kladdiga biten att släppa från tallriken. Chris berättar att man brukar ge det i present till studenter inför ett svårt prov.

    – För att svaren ska fastna lika bra som efterrätten!

    Vi förstår senare att Mangwon bara är ett snabbköp i jämförelse med Seouls giganter till marknader, flera av dem stora som stadsdelar. Namdaemun Market härstammar från 1400-talet och är så välsorterad att det lätt blir en chock för den oförberedde att kliva in i kommersen, Dongdaemun är marknaden för mode och tyger som har öppet till midnatt varje dag och på Yangjae market säljs blommor från hela världen. Allt finns att köpa i Seoul.

     

    Väster om det vidsträckta Gwanghwamuntorget ligger Insa-dong, mest känt för sina många butiker och restauranger. Över gatan svävar förföriska dofter från olika stånd. Här utbjuds keramik, bakverk, te, smycken och traditionellt koreanskt hantverk, en perfekt plats för presentletaren. På inomhusmarknaden Ssamziegil huserar även några spådamer för den som vill informera sig om vad framtiden bär i sitt sköte. Vi vet redan att den för vår del innehåller en rejäl lunch, och styr våra steg mot tempelmatsrestaurangen Sanchon.

    Under sina 18 år som munk blev Kim Yon Shik en ivrig anhängare av tempelmat, ett kök baserat på färska grönsaker och råvaror som trädgården och skogen ger. Han ansåg att tempelmaten förtjänade en bredare publik och öppnade sin restaurang i ett vackert gammalt palats runt hörnet från Insa-dong. Innanför dörren får vi lämna våra skor i små skåp, och bjuds därefter att barfota träda in i restaurangen. Som alltid i Sydkorea är trägolvet uppvärmt underifrån, skönt om man som vi valt att sitta i restaurangens traditionella sittdel med låga bord. Många av rätterna som serveras i tempel och även i koreanska hem äts för sina medicinska kvaliteter, några sägs vara bra för magen, andra för huden eller ögonen. Snabbt fylls bordet med skålar, varje liten rätt har sin en egen smak och konsistens. Stekta svampar, friterad zucchini, inlagda rotfrukter och rispuffar doppas i läckra sojasåser. Spenat, potatispannkakor, stekt tofu, en skål med genomskinliga nudlar mixade med grönsaker, rötter och sjögräs, och inte mindre än två olika soppor serveras, en tjock kryddig sojabönsgryta med tofu och en misosoppa med grönsaker och alger. Vid borden runtomkring oss sitter koreanska familjer iklädda traditionella hanbok-kostymer, flera firar födelsedagar eller bröllopsdagar, och vi sitter länge och njuter av maten.

    Emellanåt när skyskrapornas ultramoderna strukturer skymmer Seouls vackra palats och tempel som har överlevt så många invasioner känns Seoul väldigt avskuret från sin bakgrund. Men Koreas historia är fortfarande högst levande om inte annat i maten, och på dess marknader och restauranger kan man åtminstone skrapa på ytan till den traditionella koreanska kulturen.

     

     

     

    Guide till Seoul

     

    Snabbfakta Seoul

    Seoul ligger i nordvästra Sydkorea bara fem mil från gränsen mot Nordkorea. Staden är byggd på bägge sidor om den breda floden Han och omges av berg.

     

    Resa hit: Flera bolag flyger till Seoul (Incheon), snabbast är Finnair med en restid på drygt 12 timmar från Arlanda. Andra alternativ är KLM/Air France eller Lufthansa, då via Amsterdam eller Frankfurt. Seoul ingår i paketresor hos bland annat Jambo Tours.

    Invånare: I stadskärnan bor ca 8 miljoner invånare, drygt 25 miljoner i storstadsregionen.

    Tidsskillnad: +7 timmar

    Valuta: Won

    Ta sig runt: Tunnelbanenätet är väl utbyggt och modernt med information både på engelska och koreanska. Med ett påfyllt T-money-kort är du välkommen på alla kommunikationer i hela Sydkorea, och du kan även betala taxi med kortet.

    Taxi och Uber är smidigt och billigt, kostar ungefär en tredjedel av vad det gör i Sverige.

    Uppkopplat: Wifi finns nästan överallt – på kaféer, restauranger och i butiker. Ibland är det öppet, annars brukar koden finnas vid kassan. Många tunnelbanestationer bjuder på fritt wifi.

     

    Mat & dryck

    Koreansk vällagad snabbmat finns på alla marknader. Det är bara att peka och prova sig fram, pris från tio kronor per smårätt. Bibimbap är en sorts koreansk pytt i panna med ris och stark sås som måste testas, liksom koreansk barbecue, kött grillat över en kolgrill infäst i bordet. Gimbap är en sushirulle som ofta innehåller kött.

     

    Sanchon

    Vegansk restaurang med fokus på tempelmat. Här finns två färdiga menyer att välja på och även om serveringspersonalen enbart pratar koreanska går det bra att beställa med handrörelser.

    30-13, Insa-dong-gil

    sanchon.com

     

    Maple Tree House

    En av Seouls mest populära kedjor för koreansk barbecue. Grillen står mitt på bordet, servitrisen hjälper till att grilla maten. Mängder av smårätter, banchan, ingår.

    116-1, Itaewon-dong

    mapletreehouse.co.kr

     

    Wolhyang

    Wolhyang är en risvinstaverna som specialiserat sig på alkoholdrycken maekgoli. Vid den eleganta bardisken eller i mindre bås äter man traditionella koreanska rätter som moderniserats. Boka gärna i förväg.

    Sejong-daero 21-gil 30, Jung-gu

    facebook.com/tasteofthemoon

     

    Marknadsmat

    Koreaner köper gärna med sig mat hem, och ett av de bästa ställena att göra det är på stans många marknader. Bland Gwangjang markets många matstånd kan man prova sojamarienerde småkrabbor som man äter hela, dumplings, kycklingfötter, nudelsoppor och givetvis bibimbap.  
    Gwangjang Market

    88, Changgyeonggung-ro, Jongno-gu

     

    Shopping

    Seoul är ett shoppingmecka med allt från enkla marknader till enorma varuhus i tio våningar.

    Området runt Insa-dong är bra för souvenirer. Marknaderna Dongdaemun och Naemdamun säljer precis allt. Myeongdong har stora kedjor i budget- och mellanprisklass och i Samcheongdong finns små designerbutiker. I Gangnam, främst i Apgueong, finns lyxmärkenas flaggskeppsbutiker utmed Brand name street. D-Cube Department store i anslutning till Sheraton Hotel och den enorma gallerian Lotte World i Gangnam är två populära shoppingdestinationer.

     

    Boende

     

    Sheraton D Cube Seoul

    I D-Cube-området finns ett stort kulturcenter med teatrar och biografer, liksom ett stort varuhus. Trots sitt läge lite utanför stadskärnan är kommunikationerna mycket goda via tunnelbanestationen Sinidorm, en av de största i Seoul där fyra nyckellinjer möts. 5-stjärniga Sheraton är ett modernt, tyst och lyxigt hotell med fantastisk utsikt från rymliga rum som startar på 29:e våningen och fortsätter upp till våning 40.

    Lediga rum & priser

     

    Yehadoye guesthouse

    Pensionatet med tolv rum ligger centralt i charmiga området Insa-dong, ett område känt för sina små gränder med mat, hantverk och souvenirer.

    Lediga rum & priser

     

    Savoy Hotel

    Savoy Hotel ligger i Myeong-Dong, ett av Seouls livliga shoppingdistrikt nära flera marknader och tunnelbanan. Lite nedgånget, men fräscht och bra priser. Både familjerum och enkelrum med gott om plats. 

    Lediga rum & priser

     

     

    Se & göra

     

    Matlagningskurs

    Kocken Chris är född och uppvuxen i Seoul och kan grannskapet utan och innan. Han berättar kunnigt och insatt om Koreas gastronomiska arv och demonstrerar koreanska rätter i sin hemtrevliga matstudio.

    k-cookingclass.com

     

    Hyra hanbok

    Ett av Seoulbornas stora söndagsnöjen är att hyra hanbok, traditionella koreanska kläder för både män och kvinnor, och spatsera runt kring stadens palats och tempel.

     

    Palatsbesök

    Gyeongbok och Changdeok är två pampiga palatsområden med varsin vacker park.

     

    Tempelvistelse

    Att bo på tempel en natt eller två ger besökaren en inblick i den koreanska buddhismen och livet i ett tempel. På templestay.com finns alla tillgängliga tempel listade för bokning. Pris cirka 500 kr/dygn.

    eng.templestay.com

     

    Besök kalla krigets sista gräns

    Den demilitariserade zonen vid gränsen till Nordkorea går att besöka med en guidad tur.

    dmztours.com

     

    Mer information

    Visit Korea har utförlig information om destinationer och sevärdheter.

    english.visitkorea.or.kr

     

  • New York Trendspaning: 6 tips just nu

    New York Trendspaning: 6 tips just nu

    New York – du ständigt aktuella stad! Trenderna kastas om snabbare än vi hinner säga Tribeca – men vår korre Argot Murelius har koll på barerna, restaurangernam shoppingen och hotellen som det snackas om just nu. 

     

    SHOPPING

    Handskmakare med extra allt

    LaCrasia

    Hollywoodstjärnor, formel 1-förare, strippor, presidenthustrur, upploppspoliser, societetsdamer, brottare och showartister från Broadway till Vegas. Alla har de burit måttsydda handskar från legendariska LaCrasia, liksom Prince som slet ut 60 par fingerlösa spetskreationer per vecka under Purple Rain-turnén. (Exakt 1 440 par, ifall du undrade.) Att låta skräddarsy handskar är dock ganska frivolöst med tanke på shoppens hisnande utbud av färdigsydda kreationer; allt från långa, Jackie O’-eleganta operahandskar och ormskinnsexotiska fingervärmare, till Tom of Finland-fetischistiska lädergrejer och strassförsedda torgvantar.

    270 West 38th Street, suite 1201

    samt på Grand Central Station

    lacrasia.com

     

    ÄTA & DRICKA

    People watching deluxe

    Harry Cipriani

    Harry Cipriani, eller Cipriani Uptown som det heter i folkmun, gör inget väsen av sig. Den anonyma krogen med venetianska anor och tyllgardiner ser ut att locka blåhåriga tanter efter en bridgeträff, det är burget, det är gammaldags, det är en egen liten värld av Upper East Side-flärd. ”Varför ska vi gå på det tråkstället”, suckade min vän nyligen innan han insåg vilka underbara spektakel som utspelar sig bakom de där mormorsridåerna. Allra bäst är det vid cocktaildags, precis då middagsruschen sätter fart och en kavalkad av välpolerade personligheter trillar in med skräddade manér. Ta en drink i baren och titta på folk, tjuvlyssna på deras konversationer och läppja på den guldkantade tillvaron som är klassiskt New York-förnäm. Negronin må vara dyr men den är starkare än bordsgrannens aktieportfölj och de friterade zucchinichipsen är gratis.

    781 Fifth Avenue

    cipriani.com

     

    Fyra barer i en

    Dear Irving

    Kära Irving, vem är du egentligen? En framtidssträvande modernist eller en livsbejakande, art-deco pastisch? En bourbonläppjande, viktoriansk gentleman eller kanske rent av Marie Antoinettes förtappade själ? Du lockar med välkomponerade cocktails, så mycket vet vi. Ditt hem är dock en tidsresa genom fyra vitt skilda epoker. Du välkomnar oss in i en Don Draper-dröm med stänk av stiltrogen tre-martini-lunch, längre in i dina generösa lokaler doftar det av Gatsbys tygellösa jazzåldersglam, där uppmanar du oss att kuttra i halvprivata vrår, bakom glimrande pärldraperier. Din generösa bar är ett vykort från Abraham Lincolns tidevarv, ett saloon-inrett förmak med sammet och mörk boasering, och som om det inte vore nog har du slagit knut på dig själv och även installerat ett halvt Versailles med kristallkronor, speglar och sirligheter. Vid närmare eftertanke struntar vi i vem du vill vara, vi älskar dig som du är.

    55 Irving Place

    dearirving.com

     

     

    BOENDE

    Discokungens nya hotell

    Public Hotel

    År 1980 fick Studio 54:s discohit en fatal repa då skattmasen klurade ut att klubbens ägare Steve Rubell och Ian Schrager fifflat undan 2,5 miljoner dollar. Vinylen tystnade, danspalatset stängde och kändisarna förlorade därmed ett stamlokus. Dekadensmästarna Rubell och Schrager åkte dit för skattefusk, de satt på kåken i ett drygt år, när de friades hade de förstås förlorat sina alkoholtillstånd. Utan sponken gick det ju inte att starta någon ny nattklubb, de fann dock en lucka i alkohollagen – om de drev hotell var det fullt möjligt att få utskänkningstillstånd. Herrarna öppnade sålunda Morgans. Rubell dog fem år senare medan Schrager fortfarande är New Yorks mesta hotellkung. Public är hans senaste kioskvältare, perfekt beläget på Lower East Side, ett litet nöjesfält med ljusa, smakfulla rum, ett par stimmiga restauranger och tre barer (en på taket!), samt självklart en klubb för dans, performance, konst med mera.

    215 Chrystie Street

    Lediga rum & priser i New York

     

    SE & GÖRA

    Presidentens paranta park

    Wave Hill

    Visst, Central Park är väl käckt, men det finns andra grönområden att upptäcka. Före detta privatresidenset Wave Hill är som gjort för en dagsutflykt bortom asfalten när löven börjar skifta färg. Det är en undangömd klenod snäppet norr om Manhattan, där sömniga Riverdale möter Bronx, en oas på en höjd med spektakulära Hudson River-vyer. Parkens böljande grönska vecklar ut sig i välmanikurerade gräsmattor, den spiller över vilda odlingar och slingrar sig rätt in i ett växthus med konstfulla bonsaier. Teddy Roosevelt bodde här som barn, Mark Twain hyrde ett av ägornas två gods några år innan J.P. Morgans affärspartner köpte det, under Andra världskriget flyttade den famösa dirigenten Arturo Toscanini hit. Bronx må låta långt bort men det är lätt att ta sig hit, vid vägs ände finns dessutom ett ståtligt kafé som serverar chic afternoon tea.

    249th Street vid Independence Avenue

    wavehill.org

    Rat Pack revy

    Sinatra Saturdays with Steven Maglio

    Kom igen, det är ok att vara lite vuxen ibland, istället för att svepa burköl på en hipsterbar i Bushwick kan det väl vara skoj att läppja en fotbadsstor martini och uppleva lite old school-underhållning à la Frank Sinatra? Steven Maglio och hans elvamannaband spelar klockrena jazzstandards varje lördag på anrika, murriga Carnegie Club. Imponerande nog har de gjort detsamma sedan 2004, utan att ens revidera innehållet – varför ändra på ett vinnande koncept? Det är traditionellt New York-cabaret-svulstigt, det är en resa till Old Blue Eyes era och även om Maglio inte har blå ögon är han en mästerlig sångare som bjuder på en stilren smoking-vass show. Och på tal om smoking, Carnegie Club har cigarrlicens, ifall du letar efter ett Cohiba-värdigt ställe att puffa på.

    156 West 56th Street

    stevenmaglio.com

     

     

     

     

  • Indonesien – öarna bortom Bali

    Indonesien – öarna bortom Bali

    Med sina drygt 17 000 öar har Indonesien mer att bjuda på än sin mest berömda semesterö Bali. RES åkte till hjärtat av den indonesiska skärgården, klev på en båt och upptäckte paradiset personifierat bland vilda komodovaraner, rosa stränder och färgsprakande fiskar. 

    Text: Hanna Anfelter Foto: Linda Larsson

    Hotell i Indonesien

    Båten guppar meditativt i takt med vattnets rörelser. Luften är ljummen och det är alldeles tyst och mörkt så när som på ljuset från stjärnhimmelen där vintergatan välver sig över de blinkande diamanterna. Jag står på däck och blickar ut i den svarta natten. Framför mig skymtar silhuetten av en grön vägg som reser sig som en jätte ur havet. Några röster bryter tystnaden. Det är våra guider, Victor och Andy, som viskar att det är dags. Klockan har ännu inte slagit fem när vi kliver ner i den lilla träbåten som tar oss intill strandkanten. Målet är att hinna till toppen av ön innan solen går upp. Klättringen är bitvis brant och även om det är okristligt tidigt dröjer det inte länge innan svettdropparna börjar rulla i pannan.

    I takt med våra fötters steg smyger solen fram bakom horisonten och drygt tjugo minuter senare hälsas vi välkomna av det klotrunda ljuset. Andaktsfullt blickar vi ut över Padar Islands grönklädda kullar till tonerna av fåglarnas kvitter. En söt gräsdoft fyller våra näsborrar. Hela ön är täckt av ett finbladigt gräs.

    – Titta där, säger Victor försiktigt och pekar mot ett träd där en hjort står och mumsar på kronans gröna blad. Som lokalguide och född och uppvuxen på grannön Flores är han här regelbundet, men det spelar ingen roll. Han slås varje gång av hur vackert och fridfullt det är.

    Vi befinner oss i hjärtat av den indonesiska skärgården, i Komodo nationalpark. Parken som täcker en bit av kusten på ön Flores, de stora öarna Padar, Komodo och Rinca samt 26 mindre vulkaniska öar instiftades 1980 för att skydda och bevara områdets stora dragplåster – komodovaranerna, världens största levande ödlor – som lever fritt på flera av öarna, främst på Komodo och Rinca. 1991 blev parken upptagen på Unescos världsarvslista och sedan dess har bevarandearbetet utökats till att även omfatta livet under vattenytan.

    Vägen ner från toppen går betydligt lättare, men den tar ändå sin lilla tid eftersom jag stannar till varje meter. Överallt ligger plastflaskor, papper och godispapper som jag plockar upp. Det finns en papperskorg nere på stranden men besökarna kastar likväl skräpet rätt i naturen, utan att tänka på att de förstör den skönhet som de kommer hit för att betrakta. Victor berättar att det är samma sak varje gång och i ryggsäcken har han alltid en tom plastpåse redo att fyllas.

    – Vi har tyvärr ett stort problem med skräp i området. Vi har varken kunskap eller förutsättningarna för att ta hand om det på rätt sätt. Det finns ingen sopsortering och de flesta lägger skräpet på stränderna eller slänger det rätt i havet. Andy och jag försöker tillsammans med andra guider i parken att utbilda och informera lokalborna om problemet men det går långsamt. Vi tänker att om vi börjar med oss själva och vår familj skapar det förhoppningsvis ringar på vattnet. Man kan bara börja med sig själv.

    Området kring nationalparken befolkas av fyra folkslag som trots olika religioner och sysselsättningar lever i samförstånd och med respekt för varandra.  
    Manggarai bor i bergen, arbetar som jordbrukare och är katoliker. Bajau, Bugis, och Bima bor längs kusten, arbetar som fiskare och är muslimer.

    Lokalbefolkningens tolerans gentemot varandra beskriver ett Indonesien i stort. Även om statsreligionen är islam och 90 procent av befolkningen är muslimer, består den forne holländska kolonin och världens femte folkrikaste land av 300 olika etniska grupper med olika språk och religion.

     

    Vid sidan av jordbruket och fisket växer turismen som inkomstkälla i området, men lokalbefolkningen har inte riktigt hängt med i den snabba utvecklingen.

    – Huspriserna stiger, utländska investerare triggar upp priserna och det är svårt för oss att bo kvar. Men vår regering är medveten om situationen och har satt upp vissa regler. Inga utlänningar kan komma och ta arbete som dykmästare eller guide. De yrkena är reserverade för oss, berättar Victor.

    Turismen som fenomen är dock ingen ny företeelse, även om den har förändrats på senare tid. Från att främst ha bestått av backpackers som kom med båt från Bali och reste runt på egen hand, är det nu fler och fler vanliga turister som hittar hit. Det rör sig främst om australier, spanjorer, holländare och tyskar som kommer med flyg till Labuan Bajo, på västra sidan av ön Flores, där de kliver ombord på en chartrad träbåt med full besättning, som tar dem med på en tvådagars guidad tur för att leta efter komodovaraner och dyka. Med sina drygt 17 000 öar är Indonesien världens största skärgård och det finns långt mer än Bali att upptäcka.

     

    Tillbaka på båten väntar frukost, men först ett välbehövt dopp. Vi hoppar i det klara vattnet direkt och från däck och tar oss upp igen via båtens stege i trä. Medan badkläderna hänger på tork njuter vi av färsk frukt, rostat bröd och äggröra. Samtidigt lättar båten ankar och tuffar vidare på det kristallblåa havet.

    Efter någon timme kliver vi iland igen. Det är dags att utforska ön som har gett parken sitt namn, Komodo Island, verklighetens Jurassic Park och hem till ett tusental av parkens totalt cirka 5 000 komodovaraner, Komodo dragons. Tre rangers, parkvakter tillika bodyguards, möter upp oss och ger instruktioner; inga höga rop eller för mycket prat, släng inget på marken, ta inget annat än bilder, håll ihop gruppen och gå på led. En ranger går alltid först, en i mitten och en längst bak.

    Komodovaranen är världens största ödla och kan bli upp till tre meter långa och väga 90 kilo. De är köttätare men sväljer sitt byte levande och äter det mesta som kommer i deras väg – vattenbuffel, orm, hjort och vildsvin. De drar sig inte för att äta människor om de känner sig hotade. Chefsrangern Darman berättar att det för några år sedan var en incident där ett barn i en närliggande by blev uppätet. Det gäller med andra ord att hålla sig lugn och respektera reglerna. Alla rangers är utrustade med en stav med en klyka i ena änden som de kan använda om drakarna går till anfall. För att bli en ranger måste man vara 18 år fyllda och genomgå en sexmånaders utbildning. De flesta kommer från byn på ön eller från grannön Rinca.

    Vi går tillsammans på rad längs med stigen som är kantad av grönska. Värmen är tryckande och får luften att dallra. Jag känner mig småpirrig och även om jag gärna vill se en livs levande varan, är jag samtidigt en aning rädd. Jag håller mig långt fram i ledet, nära förste rangern Darman, för säkerhets skull.

    Eftersom det handlar om vilda djur finns det aldrig någon garanti att få syn på någon, men vi har tur. Efter bara några minuter ser vi hur en mindre varan springer in bland träden framför oss. Under ett skjul vid stranden ligger en fullvuxen varan och jäser. Den är extra rund och guiden berättar att hen troligtvis precis har fått sig något att äta. Vid ”vattenhålet” där öns andra vilda djur samlas för att dricka vatten, ligger två vuxna drakar alldeles blixtstilla. Det är mitt på dagen och värmen gör dem trötta. Flera i sällskapet går farligt nära för att ta kort på djuren, och fotografera sig tillsammans med dem. Själv håller jag mig på avstånd. Det är vi som är på besök i deras naturliga miljö och inte tvärtom. De flesta guider delar den uppfattningen och ser till att ingen kommer för nära, men ibland tar lusten att tillfredsställa turisterna över. När vi några timmar senare befinner oss på Rinca Island på jakt efter fler komodovaraner, hittar vi ett helt gäng vilandes vid foten av en rangerstation. De ligger alldeles stilla, till synes ointresserade av omgivningen. Det är flera grupper som står och tittar på dem när en ranger plötsligt slänger ut några matbitar till drakarna som genast reser på sig och roffar åt sig maten. Det går snabbt och på bara några sekunder pumpar adrenalinet hos de flesta runtomkring som med spänning väntar på att få se ett slagsmål, redo med kamerorna i högsta hugg. Jag drar mig därifrån. Det fantastiska med vilddjurslivet är just att det inte kan styras, det sker på djurens egna villkor och därför är det också essentiellt att inte lägga sig i det. Föreställningen som utspelar sig framför våra ögon är ett bevis på den sköra relationen mellan utbud och efterfrågan. Turisterna vill åka härifrån med häftiga berättelser och guiderna vill ha nöjda kunder. Frågan är vem som vinner.

    Komodos nationalpark har i en global omröstning blivit framröstad till en av världens ”sju nya naturliga underverk” och utöver komodovaranerna lockar livet under vattenytan. Vi lägger ankar på lämpligt avstånd från Pink Beach som är paradiset personifierat. Den rosaskimrande stranden får sin färg från små mikroskopiska djur som lever på korallerna, och som när de dör sköljs upp på stranden och blandar sig med den vita sanden. Jag hoppar i direkt från båten och upptäcker en hel värld av exotiska fiskar i olika färger och former under vattenytan. Det är som att flyta runt i ett enormt akvarium fullt med koraller, papegojfiskar och clownfiskar. En lejonfisk svävar majestätiskt framför mig. Det är lätt att glömma bort tiden i vattnet och efter ett tag ropar Victor och Andy på oss. Tidvattnet är på väg och jag simmar runt revet och låter mig föras framåt med strömmen. Ett dygn har snart passerat sedan vi steg ombord på båten i Labuan Bajo och det är dags att bege sig tillbaka. Vi lägger oss på däck och njuter av dagens sista solstrålar. Ett delfinstim gör oss sällskap en bit på vägen innan de dyker ner under ytan och försvinner ur vårt blickfång. Det har varit ett minst sagt magiskt dygn. Att vara ute till havs, mitt i naturen långt bort från allt vad civilisation och uppkoppling heter påminner mig om naturens skönhet och skörhet och viket ansvar vi har för att bevara allt det vackra vi drömmer om att se.

    Nästa dag landar vi på Lombok, en ö som ligger öster om Bali, i provinsen West Nusa Tenggura. Solen skiner när vi hoppar in i taxin och rullar iväg på den enfiliga motorvägen. Från bilfönstret skymtar vi kossor, barn som leker, män och kvinnor som arbetar på risfälten och små skjul där det säljs frukt och grönsaker. Plötsligt börjar det att regna och på bara några minuter har himlen öppnat sig och vi hör knappt våra egna röster då dropparna smattrar som mindre kanonkulor på taket. Regnsäsongen är egentligen officiellt över men någon enstaka daglig skur dröjer sig kvar och målar ön intensivt grön. Lagom till att vi kommer fram till vårt hotell upphör regnet och solen tittar fram igen. Vi tillbringar eftermiddagen i liggläge i hotellets solstolar med blicken fäst i palmernas skuggande tak. På kvällen äter vi middag på stranden. Grillad fisk, krispiga grönsaker, tempe ­– nationalrätten gjord på fermenterade sojabönor – och marinerad tofu ställs fram på borden medan solen går ner och lämnar plats åt den stjärnklara natten.

    Med en yta nästan lika stor som Balis är Lombok sin grannes raka motsats. Massturismen har ännu inte hittat hit, vägarna är enklare, utbudet mindre, lyxhotellen frånvarande och naturen desto mer närvarande. De långa orörda stränderna lockar surfare på jakt efter den perfekta vågen och i den inre delen av ön ligger Indonesiens näst största aktiva vulkan Mount Rinjani, eller Ganung Rinjani som den också kallas. En plats på kartan som lockar äventyrsresenärer för en vandring upp till toppen eller bland floderna och vattenfallen vid bergets fot. Två av öns mest kända vattenfall, Sendang Gile och Tiu Keelep ligger intill den lilla bergsbyn Senaru och efter den avkopplande dagen på strandhotellet på öns västra kust beger vi oss norröver för att ta oss en titt på dem. Det första vattenfallet, Sendang Gile ligger bara femton minuters promenadväg bort, nedanför stentrappor som löper genom den prunkande regnskogen. Några apor slår följe med oss en bit men de är kameraskygga och försvinner in i träddjungeln så fort jag försöker fånga dem på bild.

    Just som vi har nått fram till fallet som forsar nedåt från 30 meters höjd öppnar sig himlen och ett skyfall sköljer över oss. Vi tar skydd under ett tak där några män sitter och spelar domino, till synes helt oberörda av regnet. Tanken var att vi skulle fortsätta mot Tiu Kelep, det större vattenfallet längre bort, men vi blir hindrade av det kraftiga regnet. Floden som man måste gå över för att komma vidare har svämmat över och guiden vågar inte riskera att vi kan sköljas med. Istället sitter vi kvar under taket. Vi tar fram de friterade tempekakorna, inköpta av den kvinnliga försäljaren som satt vid ett av trappstegen på vägen ner, och mumsar i oss dem medan vi väntar på att regnet ska avta. Efter ett tag ger vi upp och beger oss till hamnen där en båt väntar för att ta oss till Giliöarna, tre små paradisöar utanför Lomboks kust där tiden sägs röra sig långsamt. Inspirerade av de stora drakarna planerar vi att jäsa på stranden ett par dagar.

     

     

    Guide Indonesien

     

    Snabbfakta

    Invånare: Cirka 257 miljoner.

    Språk: Bahasa Indonesia, men det talas också engelska, holländska och en rad dialekter varav javanesiska är den mest utbredda.

    Valuta: Rupiah.

    Visum: För en vistelse under 30 dagar behövs inget visum, men ett pass giltigt minst sex månader efter inresa, samt bevis på en returbiljett.

     

    Ta dig dit: Emirates flyger till Jakarta och Bali via Dubai. Från och med sommaren 2017 har de har utökat sina flygningar till Bali med en andra avgång som innebär ännu bättre anslutning för resande som flyger mellan Arlanda och Dubai och sedan vidare till Bali.

     

    Ta dig runt: Garuda Indonesia är Indonesiens nationella flygbolag med många avgångar och inrikes destinationer som gör det enkelt att utforska stora delar av landet. Båt för resande mellan öarna. På fastlandet rekommenderas buss eller hyrbil.

     

     

    Jakarta

     

    Boende

     

    Hotel Indonesia Kempinski

    Ett historiskt lyxhotell beläget i centrala Jakarta, mittemot den berömda rondellen med Välkomststatyn som restes för att hälsa deltagarna välkomna i det fjärde asiatiska världsmästerskapet 1962. Rummen är rymliga och modernt inredda och badrummen är utrustade med japansk teknologi. På hotellets tak finns ett spa och en pool med utsikt över Jakartas skyskrapor. Ett tips är att gå upp en kvart tidigare än du hade tänkt. Frukostbuffén innehåller nämligen allt du kan tänka dig och charmar vilken frukostälskare som helst. Dubbelrum från cirka 1 800 kronor per natt.

    Jl. MH Thamrin No. 1, Jakarta

    Lediga rum & priser

     

    Se & Göra

    Car Free Sunday

    Varje söndag mellan klockan 06.00–11.00 stängs gatorna Jalan Sudriman och Jalan Thamrin av för biltrafik och lämnar plats åt tusentals jakartabor som kommer hit för att springa, cykla, promenera eller skejta tillsammans med vänner och familj. Det som från början var ett initiativ från regeringen för att få bukt med stadens luftföroreningar har förvandlats till en mycket uppskattad tradition och en riktig folkfest.

    Komodo National Park

    Från hamnen i Labuan Bajo eller Bima avgår chartrade båtar som tar dig med på en tvådagars kryssning med en övernattning på båten.  Den vanligaste typen är en indonesisk träbåt med sex spartanska hytter under däck och med en besättning på två till fyra personer. Målet är att se komodovaraner och att dyka och turen inkluderar stopp på Padar island, Komodo, Rinca och Pink beach. Priserna varierar men ligger på runt 2 500 kronor och inkluderar alla måltider plus dryck. Räkna med en inträdesavgift till parken på cirka 100 kronor som betalas sparat. Sen tillkommer en kostnad om du ska dyka, snorkla, fota eller filma i parken från cirka 30 kronor styck. 

    komodonationalpark.org

     

     

    Lombok

    Boende

    Holiday Resort Lombok

    På öns västkust, intill den populära stranden Senggigi ligger Holiday Resort Lombok där du bor omgiven av en grönskande trädgård och palmer. Rummen är enkelt inredda men rena och fräscha och med balkong eller en liten terrass. Här finns ett fint poolområde och längs med stranden ligger små restauranger och kaféer och surfskolor för den som är sugen på att lära sig att surfa. Dubbelrum med balkong eller terrass från cirka 900 kronor per natt.

    Jl. Raya Senggigi Mangsit, NTB, Senggigi, West Nusa Tenggara

    Lediga rum & priser

     

    Se & Göra

    Sendang Gile och Tiu Kelep vattenfall

    Två av Lomboks mest kända vattenfall ligger med gångavstånd från bergsbyn Senaru. Genom en prunkande djungel promenerar du ner för en stentrappa till det första vattenfallet, Sedang Gile. Det är lättillgängligt och tar cirka 15 minuter att komma dit. Det andra fallet, Tiu Kelep ligger cirka 45 minuters promenad därifrån och kräver lite mer vandringsvana. Vägen korsar bland annat en forsande flod och stora stenar.

    Gili-öarna

    Strax utanför Lombok ligger Gili-öarna – Gili Air, Gili Meno och Gili Trawangan – tre mindre öar som nås med båt från Lombok (cirka 15 minuter) eller från Bali (cirka två timmar). Från att främst ha använts för kokosnötsproduktion och fiske av lokalbefolkningen, upptäcktes öarna runt 1980-talet av en mindre skara resenärer som sökte sig bortom Balis puls. Alla tre öarna är små – gili betyder ”liten” på sasak, det lokala språket som talas på Lombok. Öarna omgärdas av restriktioner vilket innebär att inga hus får byggas högre än två våningar, det finns inga privata stränder och biltrafik är förbjudet. Vägarna består av sand och du tar dig fram med hästskjuts, cykel eller till fots. Gili Trawangan är den större av de tre och har störst utbud på restauranger, kaféer och hotell. Gili Air lockar fler backpackers och Gili Meno marknadsförs som den romantiska ön för nygifta på smekmånad.

     

    Boende

    Hotel Ombak Sunset

    På den västra sidan av Gili Trawangan, på lagom avstånd från restaurangerna, barerna och kaféerna på huvudgatan, ligger Hotel Ombak Sunset. Ett charmigt hotell i traditionell arkitektur där de små låga mörka trähusen gömmer sig bland prunkande trädgårdar. Från stranden blickar du över Balis högsta topp, Mount Agung och i vattnet står den instagramvänliga gungan som lockar hit folk från hela ön för en sving i solnedgången. Dubbelrum med balkong från cirka 1 700 kronor per natt.
    Gili Trawangan, West Nusa Tenggara
    Lediga rum & priser

     

    Se & göra

    Utanför Gili-öarna finns det fantastiska snorkel- och dykplatser där du simmar bland färgstarka fiskar och koraller och där chansen att få se havssköldpaddor är stor. Båtturer avgår från alla tre öar. Längs med huvudgatorna finns flera aktörer att välja bland, exempelvis Blue Marin Dive resort som har sin flaggskeppsbutik på Trawangan. 

    bluemarlindive.com