Italienska Cortina d´Ampezzo är en av världens vackraste skidorter, men har ett oförtjänt rykte om sig att bara vara en plats för jet setters. Så är det inte. Cortina är en gammal, klassisk bergstad med riktigt skidåkning för alla, mitt i det vackra Dolomiterna.
Text: Leslie Anthony F
oto: Mattias Fredriksson
Översättning: Anna Mattsson
Hotell i Cortina
Barn som växer upp i snöiga delar av världen hoppas ofta på att en kraftig snöstorm ska ge dem en dag ledigt från skolan. I Cortina d’Ampezzo, som fick 20 meter snö förra vintern, stängde skolorna en hel vecka eftersom föräldrar oroade sig över att deras barn skulle krossas av de kompakta snömassorna från de glaciärliknande taken ovanför deras huvuden. Hela alpområdet drog igen fönsterluckorna under en hel säsong av megastormar som började strax innan jul och sträckte sig ända in i mars och dalens guider jobbade dubbelt med att skotta tak och att gräva fram bilar. Många säger att de inte har sett så mycket snö på 50 år. Eftersom ingen för officiell statistik för sådant i Italien får vi nöja oss med att säga att det var ett bra tag sedan människorna i Cortina såg något liknande. Men ovädret har gett skidåkare en fantastisk present i ett område som vanligtvis förknippas med soliga, öppna landskap där man stillsamt glider fram. Även om förra året var långt ifrån normalt i Cortina – mitt i Dolomiti Superski, världens största skidregion med 12 skidområden, 450 liftar och 1 200 km pister som binds ihop av en enda biljett – var snöfallet definitivt inte en besvikelse.
Vi nådde Hotel Capannina sent på kvällen under ett kraftigt snöfall i sena februari och nåddes av en hotellägare som såg ut att vara hämtad direkt ur en italiensk 60-talsfilm: klädd i en svart polotröja och ett par Buddy Holly-glasögon. Vi förväntade oss antingen att en Peter Sellers-komedi skulle bryta ut eller att en häpnadsväckande vacker Sophia Loren skulle sitta i baren, men i stället svepte vi högtidligt några grappashots medan vi lovade varandra att morgondagen skulle bli ännu en av vinterns många, storslagna dagar.
De flesta av Cortinas skidområden i Tofane vetter söderut, så snön kan snabbt bli hårt packad. Men när det är mulet och så djup snö som det var den dagen, får man vara med om något riktigt speciellt. Vi upplevde gårdagskvällens löften om hemliga backar med midjedjup snö och skidåkning bland träd, något som det aldrig talas om utanför de lokala barerna. När eftermiddagssolen kom fram och jagade iväg molnen begav vi oss till den ökända Olimpia delle Tofane World Cup-pisten. Den perfekt skötta toppen ser både brant och inbjudande ut mellan bergpelare som kallas ”Labirinti”. Sådana ovanliga klyftor kan vara naturliga, men det går inte att bortse från att italienarna skulle kunna ha använt en del dynamit för att skapa ett effektfullt landskap.
Cortina stod värd 1956 för de olympiska vinterspelen och som de i flesta före detta olympiska byar får ingen glömma det: en backhoppningsbacke som tonar upp sig utanför staden vittnar om det. Dessutom gjorde den italienska uppfinningen storslalom sin internationella debut här. Pisten för ett störtlopp som skulle gå den 19 januari 1935 ovanför Lago Maggiore i Piedmont fick göras om på grund av snöbrist. I stället för det klassiska, öppna störtloppet förberedde FISI, det italienska skidförbundet, en ny bana med portar som tvingade de tävlande att följa en speciell bana. Eftersom 300 vertikala meter ansågs för lite bestämde man att loppet skulle bestå av två åk. Nöjda med resultatet presenterade FISI officiellt storslalom på de italienska mästerskapen en månad senare i Cortina.
Det är historia som gäller i Italien, oavsett om det rör sig om lopp eller om arkitektur, och Cortina skryter inte heller lite om det senare, vilket vi upptäckte på vägen till en mycket välförtjänt after ski. Bakom byns torg och gågatan Corso Italia delar vägarna på sig kring en gammal kyrka som inte rymmer fler än 20 personer. Om det var någon i den när vi passerade bad de troligtvis för att det skulle sluta att snöa. Det ikoniska klocktornet på torget, som syns i hela byn, omges av klassiska fyr- och femstjärniga hotell, inklusive Hotel Cortina, vars historia sträcker sig till 1870, och flera restauranger och vinbarer, vilket var vårt mål. Enoteca Cortina som ägs av Rita och Gerolamo Gaspari är ett absolut måste.
Trappan slingrar sig ned till ett pyttelitet, labyrintliknande utrymme, där det verkade omöjligt att få en sittplats tills, som genom ett trollslag, ett bord där en grupp divor från Milano hade suttit, övergavs i ett moln av parfym och till rasslet av guldkedjor. Knappt hade vi hunnit att sätta oss ned förrän en mansstämma hördes från baren: ”What do you need – Prosecco? Of course!” Innan vi ens hann att svara stod en flaska på bordet. Gerolamo (som kallas Gerry av stammisarna) och hans familj har drivit Enoteca Cortina i snart 50 år och ständigt väller folk in från de båda dörrarna som vetter åt olika gator, för att ta del av snabb service och lokal mat, som torkat kött och ostar. Det är ett fantastiskt ställe att avnjuta en after ski och där du kan upptäcka att personen som precis gav dig en örfil egentligen bara talade om för någon hur fantastisk dagen har varit, när ditt ansikte råkade komma i vägen för dennes händer.
Tillbaka på torget finns det mat med lite mer substans vart du än tittar. Pizza, det givna italienska valet för alla skidåkare, finns överallt och vi valde att besöka Pizzeria Cinque Torri eftersom de också har en stor och varierad meny av pastarätter, inklusive en mycket lovande version av den lokala specialiteten casunziei all’Ampezzana – raviolihalvmånar, fyllda med rödbeta och vallmofrön, toppade med smält smör, ännu mer vallmofrön och generöst med parmesanost. Alla svär på att deras pastakock gör den bästa versionen och alla har sin favoritrestaurang att äta den på. Det tog inte lång tid för oss att hitta vårt favoritställe för rödbetsravioli: Rifugiu Scoiattoli, på toppen av Cinque Torris pister, där vi slog oss ned följande dag.
När det stormade ute gav byborna oss rådet att ta oss till toppen av Cinque Torre där skidåkningen är lika skyddad som den 270-gradiga utsikten är vacker. Nedifrån såg området litet och kompakt ut, men väl där uppe är Cinque Torre likt en rysk docka. Området rymmer klyftor och sprickor som är den perfekta lekplatsen mellan pisterna.
Det var inte heller någon brist på lugnare utförsåkning och Cinque Torris högsta avsats, Averau, var typisk för de skidturer som man kan förvänta sig här. Från bergspasset i toppen av backen glider man ned i en dal, upp igen på andra sidan, för att sedan åter igen åka nedåt i ett annat bergspass och vidare ner till en annan dal, upp igen med en knapplift och sedan tillbaka till Cinque Torri. Då har vi färdats 3 000 vertikala meter och genom tre skidområden på mindre än en timme. Det var under denna tur som vi blev introducerade för Lagazuói Piccolos historiska vallar.
Dolomiternas toppar tornar upp sig över den kringliggande landsbygden, likt en kalkstensborg, och har många gånger använts som just det. Man skulle kunna gå långt tillbaka i tiden för att kartlägga alla gånger som denna ojämna terräng har skapat problem för en eller annan inkräktande armé, inte minst stod Lagazuói plats för de ökända stridigheterna mellan Österrike och Italien i ”battle of the caves” under det första världskriget. Både italienska och österrikiska trupper grävde omfattande tunnelsystem genom Lagazuóis 600 meter höga kalkstensvägg, där de inte bara hade bra översikt och kunde försvara sina egna frontlinjer, utan också kunde spränga fienden underifrån. Det pågick inga strider i Cortina förra vintern, om du inte jobbade som snöröjare, men det går fortfarande att uppleva tunnlarna som ett friluftsmuseum, dit du kan ta dig på skidor för att sedan promenera igenom.
Följande dag befann vi oss på den välbesökta verandan på det vandrarhemsliknande Rifugio Lagazuói, där vi skulle tillbringa natten, 2 800 meter över havet, med en utsikt över både Tofane och Cinque Torri. För att fira våra många skidturer de senaste dagarna i detta örnbo, beställde vi en flaska Barbaresco, och medan molnen rullade in kunde vi också konstatera att Cortinas barn skulle få ännu en ledig dag från skolan.
Guide Cortina
Boende
Hotel Capannina
På en lugn, solig gata finner man det trestjärniga Hotel Capannina, ett typiskt bergshotell som består av en ursprunglig del med rum, bar, restaurang, gym och bastu. Det finns också en nyare del med modernare rum. Det är en kort promenad till Col Drusies kabinbana, bredvid Cortinas skridskobana.
Lediga rum & priser
Hotel Cortina
Hotel Cortina, som har utsikt över Corso Italia, har erbjudit gästvänlighet, professionalism och den bästa bekvämligheten sedan 1870. Till hotellets långa historia av exklusiv elegans har nyligen också en restaurang tillkommit.
Lediga rum & priser
Rifugio Lagazuói
2 800 meter över havet, på toppen av Mount Lagazuói, över Passo Falzarego, ligger Rifugio Lagazuói, ett av de högst belägna bergsvärdshusen i Dolomiterna. Du kan bo i ett eget rum eller välja att få sällskap av flera skidturister i sovsalarna. Den stora verandan är berömd för sin fantastiska utsikt och det är också en utmärkt startpunkt för att ta en tur till bergets friluftsmuseum.
rifugiolagazuoi.com
Mat och dryck
Pizzeria Cinque Torri
Pizzeria Cinque Torri är ofta fullsatt och det av en god anledning. Om du gillar italiensk mat och tyskt öl som serveras i en miljö som påminner om Schweiz är det här stället som har allt.
ristorante5torri.it
Rifugio Scoiattoli
Man bör inte missa att äta lunch högst upp vid Cinque Torris stolslift, i den gammaldags atmosfär som Rifugio Scoiattoli erbjuder. Verandan är fin, men inomhus brinner en stor brasa som värmer dig medan la famiglia Lorenzi serverar traditionella recept med fokus på lokala ingredienser.
http://www.rifugioscoiattoli.it
Restaurang Ariston
Restaurang Ariston, som ligger mitt emot Cortinas busstation, är en utmärkt, familjeägd restaurang, med humana priser och en utomordentlig vinlista med lokala viner. Pizza är dess specialitet.
ristorantearistoncortina.it
Ristorante Tivoli
Det här är en av Cortinas tre toppresturanger. Med kökschefen som ägare och hans fru som den välkomnande värdinnan kan du förvänta dig mycket god mat och artig service i en bekväm atmosfär.
ristorantetivolicortina.it
Enoteca Cortina
Enoteca Cortina är Italiens första vinbar och förblir Cortinas mest välbesökta. Atmosfären är oslagbar och servicen är genuin, den ges av människor som verkligen kan sina viner och som får dig att känna dig som hemma.
enotecacortina.com
Clipper Bar
Det är bra att besöka Clipper Bar tidigt på kvällen, eftersom det brukar bli tämligen fullt framåt kvällen.
Largo Poste
Hotel de la Poste
Om du är ute efter att ta en drink i en något mer sofistikerad miljö, rekommenderas Hotel de la Poste för ändamålet.
delaposte.it
Mer information:
cortina.dolomiti.org
www.dolomiti.org
ecomuseograndeguerra.it
musei.regole.it
