Tag: italienska köket

  • Cook With Mamma: Äkta matäventyr med Fiamma Rossetti i Rom

    Cook With Mamma: Äkta matäventyr med Fiamma Rossetti i Rom

    Italienska smaker är världsberömda, men i Rom blir upplevelsen oförglömlig med en lokal guide som öppnar dörrar till stadens kulinariska hemligheter.

    Italiensk mat i Rom är alltid speciell – och med sommelieren Fiamma Rossetti och Cook with Mamma blir upplevelsen något ännu mer unikt. Lite som i den omåttligt populära tv-serien Italien med Stanley Tucci (fast inte via en skärm utan på riktigt) guidar matälskare Fiamma genom stadens hjärta, där historia, smak och atmosfär möts.

    När du hänger med på en av hennes matvandringar kan turen börja vid Piazza Navona med ett glas spritz och aptitretande småtallrikar på historiska Camillo. Därifrån slingrar sig promenaden genom Roms renässansmiljöer, förbi Berninis mästerliga fontäner, Borrominis arkitektur och den gömda pärlan Passetto del Biscione. Längs vägen stannar vu för att smaka på stadens bästa ostar och ett glas krispigt vitt vin på delin Ruggeri. Vi äter en perfekt krispig pizza rosso med öl på Forno Campo de’ Fiori. Njuter av den legendariska gelaton på Neve di Latte.

    I familjen Rossettis kök på kullen Gianicolo välkomnar även Fiamma och hennes mamma Debora gäster med öppna armar. Här lär du dig laga färsk pasta och klassisk tiramisù enligt hemliga familjerecept – en upplevelse som bjuder på både smaker och historier du inte hittar någon annan stans. Inte nog med det! Cook with Mamma erbjuder även unika upplevelser som ”The Most Amazing Dinner in Rome”, ”The Unexpected Four Senses” och ”Nine Wine Wine – The Wine Tour”.

    BOKA HÄR: www.cookwithmamma.com

    Foto: Cook With Mamma Facebook.

    Läs mer om Italien i RES

    RES favoriter i Florens: Handplockade tips på hotell, krogar, barer, shopping och sevärdheter
    Hotellrecension: The Rome EDITION, Rom
    RES listar 5 romantiska hotell i Rom

  • Hotellrecension: The Rome EDITION, Rom

    Hotellrecension: The Rome EDITION, Rom

    Det nya boutiquehotellet The Rome EDITION är en intim tillflykt nära Spanska trappan. RES:s redaktör Linda Iliste checkade in för att se vad en gäst får för pengarna.

    Boka rum på The Rome EDITION härDET BÄSTA
    • Läge på lugn sidogata nära Spanska trappan, Trevifontänen och Villa Borghese
    • Takterrass med pool och panoramautsikt över Rom
    • Hem åt Anima, en av Roms mest omtalade nya restauranger
    • Elegant design med italienska material
    • Varm och personlig service

    SÅDANT SOM KAN PÅVERKA DITT VAL
    • En del rum kan kännas mörka och saknar skrivbord / arbetsyta
    • Atmosfären är trendig och ungdomlig – mer passande för par och vuxna resenärer än för småbarnsfamiljer

    DETTA ÄR THE ROME EDITION
    Ett av de senaste tillskottet på Roms växande hotellscen är ett lyxhotell i hjärtat av den eviga staden, som på ett märkligt självklart sätt lyckas förena boutiquehotellkändisen Ian Schragers signatur (läs: urbant cool ut i fingerspetsarna) med en varm, nästan hemtrevlig känsla. The Rome EDITION, som öppnade 2024 i en 1940-talsbyggnad ritad av arkitekten Piacentini, är ett designhotell med 74 rum och 17 sviter som snabbt blivit ett måste för alla som söker en sofistikerad bas nära Via Veneto, Spanska trappan och Villa Borghese – med gott om känsla av lugn och avskildhet.

    Läget – mitt i Rom men ändå avskilt

    Hotellet ligger på en lugn sidogata mellan Piazza Barberini och Via Veneto, ett område som länge var synonymt med la dolce vita tack vare sina klassiska caféer och svartvita filmglamour. Härifrån är det bara några minuter till Spanska trappan, Trevifontänen och Villa Borghese, medan Colosseum, Pantheon och Campo de’ Fiori ligger inom 10 minuters taxiresa. Trots närheten till flera av stadens största sevärdheter – och till Roms shoppingstråk – känns det som ett gömt boutiquehotell där man slipper stadens värsta trafikbrus, sopbilar och måsskri. Ett perfekt läge för dig som vill bo centralt i Rom men med känslan av en privat reträtt.

    Historiskt skal, modern själ

    Byggnaden, tidigare en bank, har kvar sina mäktiga drag. Här finns en dramatisk spiraltrappa i Cipollino-marmor, originalarmaturer och en luftig innergård. Men Schrager och Marriott (Edition har ingått i den gigantiska hotellkedjans portfölj sedan starten 2007) har gett de strama linjerna sällskap av grönska, takterrass och lyxiga salonger med mörka färgskalor, fuskpälsfiltar och specialritade möbler. Det gör att det här bästa designhotellet i centrala Rom känns allt annat än kyligt.

    Så fort vi stiger genom entrén, där väldoftande blommor slingrar sig runt portiken, öppnar sig en lummig uteservering som fungerar både som atrium, lounge och matsal under bar himmel. Och högst upp? Just det, en takbar med panoramautsikt över Rom – och en pool som lockar till svalkande dopp (vilket verkligen kan behövas när Roms sommartemperaturer går en bra bit över 30-strecket).

    Rummen – italiensk lyx i Schrager-tappning

    Alla rum har specialframtagna sängar av valnötsträ, möbler designade av Charlotte Perriand, badrum av Carraramarmor från Agape och Le Labo-produkter med Editionseriens karakteristiska signaturdoft. Mitt rum har utsikt över kyrkobyggnaden San Nicola da Tolentino som vid min vistelse visserligen renoveras men ändå utgör en storslagen kuliss. Utsikten över innergårdens grönska är dock att föredra, så det kan vara värt att be om ett sådant vid bokning. Andra rum, särskilt i de ombyggda kontorsdelarna, har extra generösa fönster och därmed mer ljus – ett plus om du uppskattar en luftig känsla.

    Är det något som känns mindre bra med mitt eget rum (i kategorin Superior) är det just detta; det känns mörkt. För någon som arbetar på dator och vill klämma in några timmar på resan är det också värt att notera att det i många rum saknas skrivbord eller annan arbetsyta.

    Anima – en av Roms mest omtalade nya restauranger

    På bottenplan ligger Anima, hotellets italiensk-mediterrana restaurang, med meny inspirerad av Rom och Neapel. Köket leds av Antonio Gentile som skapar klassiker med säsongsbetonad twist. När jag slår mig ner här för lunch dignar bordet av otroligt god mat.

    I en stadig ström serveras det cous cous al pomodoro (couscous med krispig aubergine och rökt mozzarella). Il crudo e mozzarella (buffelmozzarella från Kampanien och skinka från Basiano). Le zucchine alla scapece e menta (vinäger-, vitlök- och myntamarinerad och friterad zucchini). Och en himmelsk la cacio e pepe dello chef (Benedetto Cavalieri-linguine toppad med sicilianska, limemarinerade räkor). Samt den – jag skojar inte – godaste focaccia jag någonsin ätit, parad med en skvätt ljuvlig Latium extra virgin olive oil.

    Innergården fylls kvällstid av Roms evigt stiliga lokalbefolkning, vilket gör att Anima redan blivit ett av de bästa matställena i centrala Rom.

    The Rome EDITION rymmer dessutom Punch Room (en sofistikerad speakeasybar med sammetssoffor och öppen spis), Jade Bar (en smaragdgrön och mässingsglänsande nattbar) samt en takbar för cocktails och småtallrikar med utsikt över Roms takåsar – en av de bästa takbarerna bland boutiquehotellen i Rom.

    Frukosten serveras i Anima och består av nybakade bageriprodukter, yoghurt, färsk frukt och internationella à la carte-favoriter som avokadotoast, pannkakor och äggrätter.

    Faciliteter och service

    Gymmet är toppmodernt, och servicen är varm och personlig – hela vägen från piccolo och receptionister, till concierge, servitörer och bartendrar. Det är tydligt att personalen vill att gästerna ska känna sig hemma, med en uppmärksamhet som känns mer välkomnande än på många andra trendiga designhotell i Rom.

    Trots Schragers ungdomliga DNA är The Rome EDITION öppet även för familjer, med specialrum och paket för barnfamiljer (särskilt passande för tonåringar snarare än småbarn). Hållbarhet genomsyrar vistelsen: inga plastflaskor, tränycklar och vatten i tetraförpackning.

    Sammanfattningsvis…

    The Rome EDITION är ett av de mest spännande och bästa boutiquehotellen i Rom. Det lyckas vara centralt men avskilt, trendigt men varmt, och lika mycket en destination för mat- och cocktailälskare som för den som vill ha ett lyxhotell med takbar i Rom nära Spanska trappan, Trevifontänen och Villa Borghese.

    PRIS: Dynamiskt, men från cirka 7 000 kr / natt. 

    TOTALT BETYG: 9/10.

    Samtliga foton: Press.

    Läs mer om Italien i RES

    RES favoriter i Rom: Handplockade tips på hotell, krogar, barer och sevärdheter
    Författaren Anna Martinengos 16 favoriter i italienska Ligurien
    5 tips: Hett just nu i Florens

  • Siciliens kök: Varmkorv med champagne

    Siciliens kök: Varmkorv med champagne

    RES stående matkrönikör Staffan Heimerson om hur man egentligen ska beskriva Siciliens kök. 

    Av: Staffan Heimerson

    ”Alla regioner har ett eget kök”, sa jag och lät motbjudande förnumstig. ”Jag har bara inte kommit på hur man beskriver Siciliens.”

    ”Så!”, sa min reskamrat och pekade i mot en gränd med namnet Via XXV Novembre. ”Läs skylten! Det är SÅ Sicilien är.”

    Jag läste och förstod någorlunda. Skylten sa: ”FRITTO & DIVINO”.

    ”Spänn ögonen och läs menyn under!”

    ”Jag bara gissar”, svarade jag. ”Fritto betyder nog friterad mat och divino står för ljuvligheter. Kanske.”

    ”Eller kanske inte. Men läs längre ner!”

    ”Du har rätt, signora. Det står: MACKOR OCH CHAMPAGNE. Regionens kök. Siciliens själ. Avanti!”

    Klockan var redan 9.30. Vi var i Cefalú. Vi hade redan avverkat Duomon, kyrkan i siciliansk barock, och vandrat i sanden på den halvmåneformade badstranden nedanför vårt hotell, vilket bar ett namn, som förde tankarna till folkrörelse-fix från 50 år tillbaka i tiden, Riva del Sole.

    Vi var verkligen värda ett glas champagne. (En beprövad iakttagelse: champagne smakar bäst på förmiddagen.) Till vår champagne åt vi en varmkorv med arancine, friterade risbollar. Prima. Ja, det finns verkligen regionala kök utan spridningseffekt överallt i världen. Det är i Skåne – surprise, surprise – vi äter skånsk kalops och i Piteå vi äter pitepalt. Inte tvärtom.

    I Frankrike lagas maten med smör i Normandie men med olivolja i Provence. I Tjeckien dricker alla öl, i Slovaken är det vin som gäller. Om ni äter gumbo med cornbread är ni garanterat i New Orleans och äter ni en chicken tikka med salmonella är ni i Kathmandu.

    I matens värld existerar gränser. Men nu i Cefalù ­– en arkeologisk pärla och badort sju mil öster om Palermo och platsen där stora delar av den underbara filmen Cinema Paradiso spelades in ­­– undrade vi: Är det egentligen nå’n skillnad på italiensk mat och siciliansk?

    O ja! Det finns på Sicilien, Medelhavets största ö, många rätter och recept som inte tar sig över Messinasundet. Jag upptäckte det dag två. Jag hade av fantasilöshet och lättja, och för att det är så gott, ätit pasta till varje måltid. Nu den fjärde var det pasta igen, och det blev spaghetti con le sarde; sardinerna var smaksatta med öns unika vildfänkål och av lök, pinjenötter och russin. Det smakar som det låter.

    Det sicilianska köket är resultatet både av öns råvaror och dess märkliga historia: den är präglad av härskare och kolonisatörer från det klassiska Grekland och kartager, fenicier och punier redan på 700-talet f.Kr. Senare av sikaner, sikeler och elymer, följda av romare, saracener, spanjorer, napolitanare och – mest överraskande – normander.

    Det är på Sicilien Europa, Mellanöstern och Nordafrika kolliderar och det är här världens allra första kokbok författats, Konsten att laga mat, av Mithaecus, en grek från Syrakusa, på 400-talet f. Kr. Och, tänkte jag, om jag äter mig runt ön kanske jag stöter på ”det nya saracenska köket” eller en ny-punisk konkurrent till Fävikens avskalade jämtska kök.

    Ja, minsann. I det gamla Ragusa i Siciliens sydosthörn fick jag bord på den tvåstjärniga Locanda Don Serafino, ett gammalt stall som inretts minimalistiskt. Det var skrämmande formellt i sin framtoning. Jag åt en finstämd kombination av ägg och tomatsås som sannolikt inte skulle kunna presteras någon annanstans. Det var också mycket sparris och smultron.

    Det sicilianska köket präglas annars av ett enkelt livsnjuteri, baserat på öns råvaror som körsbärstomater och kapris, svärdfisk, mandel, pistagenötter och saffran. Skalden Homeros besjöng det. Araberna kom med apelsiner och citroner, auberginer och sockerrör. Öborna fick smak för sötsaker, främst marsipan, och i gränderna i vilka jag vandrade bjöds överallt ut granite, isglass smaksatt med frukt.

    Aristokraterna åt förnämligt och de fattiga klasserna apade efter. Men av kostnadsskäl ersatte de köttet med aubergine och i stället för riven ost använde de brödsmulor. Det är detta fattigmanskök som ger det sicilianska köket dess särart.

    Sicilianarna är så fästa vid det att jag under en vecka i bil över hela ön såg mycket få pizzerior och inte ett enda McDonalds.