My Website

Tag: Japan

  • Detta är svenskarnas nya drömresmål

    Detta är svenskarnas nya drömresmål

    Svenskarnas reslust har vänt österut. I stället för sangria i den spanska solen drömmer vi om sake under träd i rosa körsbärsblom. 

    Enligt nya uppgifter från resebyrån Ticket har bokningarna till Japan skjutit i höjden med 66 procent sedan årsskiftet. Landet har därmed seglat upp som det nya favoritresmålet för svenska semesterresenärer 2025 – och knuffar samtidigt ner tidigare, återkommande giganter som Spanien, Italien och Grekland från toppen. Och det är inte bara bokningsstatistiken som talar sitt tydliga språk. Bland unga vuxna mellan 18 och 29 år svarar hela 20 procent att Japan är deras drömresmål. En generation som vuxit upp med anime, ramen och j-pop är nu redo att ta steget från TikTok till verklighetens Tokyo.

    – Det är tydligt att fler blickar bortom de traditionella destinationerna. Japan har blivit ett trendresmål, inte bara i vår undersökning utan även i faktiskt bokningsmönster, säger Tiyoneh Jah, PR- och kommunikationsansvarig på Ticket och berättar att det är första gången de ser hur just Japan tar plats som svenskarnas mest eftertraktade utlandsdestination. 

    Det har förr hänt att USA legat etta. Det stora landet i väst är nu tvåa – samtidigt som det också ligger på tredje plats över de destinationer som svenskarna helst vill undvika. Ingen annanstans är polariseringen lika tydlig.

    Hit vill svenskarna resa 2025

    1. Japan
    2. USA
    3. Italien
    4. Grekland
    5. Spanien

    Hit vill svenskarna inte resa 2025

    1. Turkiet
    2. Egypten
    3. USA
    4. Thailand
    5. Albanien

    Undersökningen, genomförd av YouGov på uppdrag av Ticket, baseras på ett riksrepresentativt urval av svenskar över 18 år. Bokningsstatistiken gäller resor till Japan mellan 1 januari och 11 maj 2025 – och jämförs med motsvarande period 2024.

    Mer inspiration från RES

    Intervju med Kana Wakabayashi: Det här får du inte missa i Japan
    RES favoriter i Tokyo: 92 handplockade tips
    Ny direktlinje från Arlanda till Tokyo

  • Tokyos bästa kaffe

    Tokyos bästa kaffe

    För din dagliga dos koffein – bege dig till något av följande kaffehak:

    Lediga rum & priser i Tokyo

    Allpress Espresso Tokyo Roastery & Cafe

    Ett av många företag som bidragit till att göra den tidigare så sömniga stadsdelen Kiyosumi Shirakawa till ett hipstertillhåll med smeknamnet ”Coffeetown” är japanfilialen av Allpress Espresso, som huserar i en med tokyomått mätt osedvanligt generös och luftig timmerbyggnad. En del av lokalen är avgränsad och upptas av den egna rosteriverksamheten. Ber du så är chansen stor att du blir insläppt och kan studera denna i närmare detalj, då deras personal är ovanligt välkomnande och tillmötesgående. Antalet sittplatser är begränsat, men om du har tur kan du lägga beslag på en av deras mysiga uteplatser.

    3 Chome-7-2 Hirano, Kōtō-ku, Tōkyō-to 135-0023
    +81 3-5875-9392

    COFFEE CONE TOKYO

    Nyöppnat kafé som sticker ut eftersom de serverar sin espresso, cappuccino och matcha-latte i chokladdoppade glasstrutar. Trots att detta innebär att risken att du spiller ut dit kaffe är många gånger högre än på traditionella kaféer, så har konceptet snabbt blivit en hit.

    Japan, 〒166-0003 Tōkyō-to, Suginami-ku, Kōenjiminami, 3 Chome−２０−１５
    +81 50-1137-5662
     

    FabCafe Tokyo

    Det här är ett kafé i Shibuya som är populärt bland designers och andra kreatörer. Delvis därför att de vid sidan av kaffe och mikrobryggt öl även har en 3D-skrivare som kunderna kan använda sig av mot betalning. En gång i månaden arrangeras “FAB Meetup”, där vem som helst är välkommen att presentera sina egna projekt, stora som små, för en nyfiken publik.

    Japan, 〒150-0043 Tōkyō-to, Shibuya-ku, 渋谷区Dōgenzaka, 1 Chome−１−２２−７ 道玄坂ピア 1F
    +81 3-6416-9190
     

    HAGISO

    Ett charmigt kafé i Yanaka. Byggnaden, ett gammalt, japanskt trähus, användes ursprungligen som studentinternat för de studerande vid Tokyos konstuniversitet. Mycket av den ursprungliga charmen behölls när det för några år sedan byggdes om och blev kafé. Här finns även en utställningsavdelning och då och då arrangeras spelningar och dansuppvisningar.

    Japan, 〒110-0001 Tōkyō-to, Taitō-ku, Yanaka, 3 Chome−１０−２５
    +81 3-5832-9808

    Yanaka Coffee

    En av Tokyos bästa kafékedjor, som även rostar och säljer sina egna kaffebönor. Nu har de 24 butiker utspridda runt om i Tokyo-området, men det var i Yanaka som ursprungsbutiken slog upp portarna 2000. En kopp av deras fenomenala bryggkaffe kostar ynka 270 yen, knappt 20 kronor.

    6, 谷中高野荘 ３丁目-８-２０ 谷中 台東区 東京都
     
  • Upptäck norra Japan – Hokkaido och Tohoku

    Upptäck norra Japan – Hokkaido och Tohoku

    Japans största dragplåster är Tokyos storstadsmyller och Kyotos tusentals tempel och helgedomar. För naturälskaren rekommenderas dock ett besök till Tohoku och Hokkaido, de nordliga delarna av landet. RES har utforskat några av de mest spektakulära platserna.

    Text & foto: Said Karlsson

    Lediga hotellrum & priser i Hokkaido

    Nästan helt ljudlöst glider Shinkansen in på stationen i Tokyo. Det smått legendariska snabbtåget med sitt karakteristiskt näbbformade lok firade nyligen femtioårsdag, men just det här exemplaret är en splitterny variant som togs i bruk våren 2016 i samband med att snabbjärnvägsnätet som knyter ihop de flesta delar av Japan slutligen förlängdes till Hokkaido, landets nordligaste ö, via en fem mil lång undervattenstunnel. En högtalarröst meddelar att det är tid för avgång och önskar oss en trevlig resa. Shinkansentågen är bland annat välkända för sin extrema punktlighet och tåget både börjar och slutar sin resa med sekundprecision. Dagen till ära reser jag i ”Gran Class”, den allra lyxigaste varianten. Vagnen har bara plats för 16 passagerare. Sätena är oförskämt breda, och vi passas upp av en värdinna som snabbt ger oss vad vi än pekar på i menyn. Utöver en traditionell japansk lunchbento ingår även obegränsat med dryck under hela resan i biljettpriset.

    En timme efter avgång har vi sedan länge lämnat Tokyos förorter bakom oss. Nu består utsikten uteslutande av japanska jordbrukslandskap, inramade av berg långt borta vid horisonten. Vi susar fram i 320 kilometer i timmen. Utsikten är magnifik och servicen så generös att passagerarna i sätet bredvid mitt, ett par i 70-årsåldern, redan har börjat snubbla på orden. Själv håller jag mig till juice från nyplockade äpplen från Aomori för stunden. Jag har trots allt en lång resa framför mig och norra Japan är bland annat känt för sina många hyllade sakebryggerier.

    Omkring fyra timmar senare är vi framme i Hakodate, Shinkansen-nätets nordligaste station. Härifrån fortsätter resan med hyrbil längre in mot denna sparsamt befolkade ös mer centrala delar och till slut är vi framme i Tomamu, en smått surrealistisk resortstad där fyra tornliknande hotell, 36 våningar höga, har smällts upp i en i övrigt öde dal, omgiven av magnifika bergslandskap.

    Vid sidan av hotellbyggnaderna består resorten även av ett par smakfulla restauranger, en inte fullt lika smakfull vattennöjespark och ett vid en sjö beläget bröllopskapell av kal betong och glas, signerad stjärnarkitekten Tadao Ando. 

    Under efterkrigstiden gick Japans ekonomi som tåget. Många av de som blev rika på de skenande fastighetspriserna använde pengarna till att sjösätta närmast överambitiösa projekt i stil med detta. Detta var under 1980- och första halvan av 1990-talet, en period som i dag med facit i hand döpts till ”bubbeleran”. Den ekonomiska drömmen sprack kort därefter och många liknande platser har i dag mer eller mindre förfallit. Hoshino Resorts Tomamu är ett av förhållandevis få undantag. De unika omgivningarna i kombination med de högklassiga faciliteterna gör att det fortfarande är stor efterfrågan på rummen här. Besökarna består till stor del av barnfamiljer. De flesta som reser hit gör det för att åka skidor. Själv har jag kommit för att titta på moln.

    På en av de omgivande bergstopparna gör geografin i kombination med de metrologiska förutsättningarna att det ofta går att se unkai, ”ett hav av moln”, svepa förbi. Den närmsta toppen ligger drygt tusen meter över havsnivån och har en direktförbindelse med hotellet nedanför via en lift.  Halv fem varje morgon börjar besökarna forslas upp. En skylt i hotellobbyn meddelar att ofördelaktiga väderförhållanden gör att vi bara har 30 procents chans att se molnhavet just den här morgonen. Jag är för yrvaken för att registrera någon besvikelse över beskedet och snubblar in i en skyttelbuss som tar mig vidare till liften. Solen har fortfarande inte gått upp, resan upp till toppen görs omgiven av ett kompakt mörker och bitande kyla.

    Väl där uppe hittar jag ett kafé, ett litet bageri som serverar frukost och givetvis ett par ordentliga utsiktsplattformar dit jag beger mig med raska steg. Sakta börjar himlen skifta färg. Först mörkblått, sedan lila, sedan rosa och sedan följer ett fyrverkeri av färger som ingen kamera kan göra rättvisa men som alla ändå försöker dokumentera. Slutligen bländas vi av de första solstrålarna. Få av åskådarna kan hålla inne med sin förtjusning. Här och där sveper tussar av moln förbi nere i dalen och det tar uppemot en timmes huttrande innan jag fått nog av den spektakulära showen. Även om något fullskaligt molnhav aldrig uppstår just den här morgonen så är upplevelsen fantastisk och väl värd både den långa resan hit och det smått brutala uppvaknandet klockan fyra på morgonen.

    Nästa dag beger jag mig söderut, tillbaka till Honshu, Japans ”huvudö”. På vägen dit passar jag på att stanna i Sapporo, norra Japans största stad känd bland annat för att vara Japans ena nudelhuvudstad (Fukuoka, cirka 150 mil i sydvästlig riktning, är den andra). Här äter jag en skål värmande miso ramen på Sumire, en av de mest välkända ramenhaken i hela landet. Väggarna är tapetserade med signaturer från de många kändisar som tittat förbi genom åren. Inte bara väggarna förresten, hälsningarna från såväl välkända musiker, tv-profiler och basebollstjärnor har blivit så många att restaurangägarna börjat sätta fast dem i taket också. Och jodå, maten är god men inte fantastisk. Handen på hjärtat har jag ätit bättre ramen i Tokyo.

    Efter lunchen passar jag även på att göra en avstickare till Moerenuma Koen, en av Japans mest spektakulära stadsparker, även den en av bubbelerans många ögonbrynshöjande artefakter. 1982 bad Sapporos kommunpolitiker den amerikansk-japanska konstnären Isamu Noguchi att förvandla vad som då var en stor soptipp till en stadspark i världsklass. Projektet blev helt färdigt först 2005. Här samsas geometriska skulpturer med perfekt formade kullar från vars toppar vi besökare bjuds på svindlande vyer av tvåmiljonersstaden och dess omgivningar. Parken är en populär destination, i synnerhet för arkitekturintresserade, som går utmärkt att besöka året runt. I en stor glaspyramid hittar jag ett litet museum tillägnat parkens skapare, som dessvärre aldrig hann uppleva platsen personligen då han gick bort 1988.

    Väl tillbaka på Honshu hoppar jag av Shinkansen i Aomori där jag byter till ett lokaltåg som tar mig längs med öns västra kust. Japan har ett av världens mest välutbyggda järnvägsnät, med linjer som stundtals är lika mycket en turistdestination i sig som enkom ett transportmedel. Gono-line, som jag just nu befinner mig på, är en av storfavoriterna hos landets många järnvägsfantaster. Det är inte svårt att förstå varför. Större delen av sträckan går så nära vattenbrynet att saltvattnet stänker mot tåget. Vi passerar sömniga små fiskebyar, karga bergsplatåer och en och annan sandstrand på väg mot vår slutdestination –nationalparken Shirakami-Sanchi. Tågfönstren är extra stora och vid några av de mest spektakulära platserna längs rutten bromsar tåget in och en speakerröst upplyser oss om att ett gyllene fototillfälle inom kort kommer uppenbara sig.

    Ett par stopp innan vi är framme hoppar två musiker ombord med varsin shamisen, ett stränginstrument med anor från just den här delen av landet. Speakerrösten talar om att en konsert strax börjar i vagn nummer ett och jag skyndar mig dit. Några minuter senare klappar jag takten till traditionella japanska folkvisor som alla andra i vagnen sjunger med till och blir bjuden på öl av ett par äldre män som tycker att jag ser ut som ”den där killen som uppfann Facebook”. Jag dricker upp och konstaterar att det är dags att gå av.

    Shirakami-Sanchi är en av Japans största nationalparker och tack vare sin unika flora och fauna även världsarvsklassad av Unesco. För naturälskaren finns det en uppsjö av aktiviteter att välja bland. Jag väljer ett av de mer lättillgängliga alternativen, att vandra en kortare rutt längs med flera småsjöar som uppstått till följd av den geologiska aktiviteten i området. Mer avancerade besökare tenderar att sikta på någon av de många vandringslederna som leder upp till någon av de omgivande bergstopparna. Längs med min vandring hittar jag ett litet tehus där vatten direkt från en av de små bäckarna som rinner förbi används för att brygga en kopp grönt matcha-te. Ett par kvinnor som verkar väldigt bekanta med trakterna talar om för mig att vattnet här är så rent att jag kan dricka det direkt från bäcken, jag prövar och inga protester hörs från varken min gom eller mage.

    Vid sidan av de många klarblåa sjöarna längs med vandringsleden har även den geologiska aktiviteten i området gett upphov till ett annat fenomen som lockar turister till den här delen av landet – otaliga onsen, källbad med hett vatten uppvärmt av naturens egna krafter.

    Furofushi är ett av landets äldsta onsen och en omåttligt populär destination bland japanerna själva. Namnet betyder ordagrant ”inte åldras, inte dö” och anspelar givetvis på de hälsomässiga konsekvenserna som ett dopp i källan anses bidra till. Huruvida detta faktiskt stämmer eller ej låter jag vara osagt, men däremot kan jag intyga att det här måste vara en av de mest spektakulära platserna för varma källbad jag någonsin varit på. De geologiska egenskaperna ger det 49-gradiga vattnet en tydligt gulbrun färg som kanske inte ser så aptitlig ut men som sägs göra underverk för huden. Den mest eftertraktade källan ligger utomhus, precis vid kanten av Japanska havet och är en utmärkt plats att betrakta solnedgången från. För att kunna göra detta krävs dock att du övernattar här. Rummen är få och efterfrågan hög, så det rekommenderas att du bokar i god tid om du planerar ett besök. Fram till och med klockan fyra på eftermiddagen är lyckligtvis källan öppen för alla.

    Nästa dag reser jag via Sendai till Yamagata, cirka 40 mil söderut. Strax utanför staden ligger ett av landets mest egensinniga buddhisttempel, med anor från 800-talet. Det formella namnet på det här tempelområdet är Risshakuji, men de flesta kallar platsen Yamadera, vilket kort och gott betyder ”bergstemplet” och utmärkt summerar vad det hela handlar om. För att komma upp till huvudbyggnaderna krävs en promenad på omkring tusen trappsteg, men det är inte alls så jobbigt som det låter. Det finns gott om viloplatser längs vägen upp och vandringen är kantad av så väl gravplatser som imponerande bergsväggar och dussintals statyer. Varje liten detalj har en egen historia, för att ta del av den rekommenderas att du tar hjälp av någon av de många guiderna som går att anlita för en billig peng nere vid tågstationen.

    Väl uppe möts vi av flera imponerande tempelbyggnader. De som lämnar starkast intryck är Kaisando och Nokyodo, den förstnämnda en imponerande byggnad tillägnad templets skapare Jijaku Daishi – i dag en kulturarvsklassad byggnad som dessvärre inte är öppen för allmänheten längre. Nokyodo är en mindre rödfärgad byggnad som en gång i tiden användes av munkar som kopierade heliga skrifter som en del av sin träning. De båda byggnaderna ligger längst ut på en klippa med dalen och de omgivande bergstopparna som bakgrund.

    Inte långt därifrån ligger paviljongen Godaido, ett observationsdäck som bjuder på en svindlande utsikt över dalen nedanför. Jag pustar ut samtidigt som jag ser det sista solljuset svepa över de gröna vidderna innan jag beger mig ner igen. Inte långt därefter sitter jag återigen på Shinkansen, på väg tillbaka till Tokyos blinkande lampor och skyskrapor. Efter några dagar bland Japans naturskatter är det dags att bege sig tillbaka till verkligheten igen.

     

     

    Guide Tohoku och Hokkaido

    Ta dig dit: De största flygplatserna i norra Japan är Shin-Chitose strax utanför Sapporo och Sendai Airport i Sendai. De flesta flygen från Europa går dock till Tokyo, där du kan byta till snabbtåg eller inrikesflyg.

    Ta dig runt: Som turist kan du köpa ett ”Japan Rail Pass” som ger dig obegränsat antal resor längs de flesta större tåglinjerna, inklusive Shinkansen. Passet kan köpas för en, två eller tre veckor, och priset är väldigt fördelaktigt. För mer information: japanrailpass.net

    Shinkansen: Biljetter till snabbtågen köper du hos JR, Japans största tågföretag. Alla Shinkansen-tågen avgår från Tokyo Station. jreast.co.jp/e

    Hyrbil: Tågnätet på landsbygden, i synnerhet i norra Japan, är förhållandevis begränsat. Med hyrbil blir det betydligt lättare att ta sig runt. Att hyra bil är relativt billigt, men tänk på att vägtullar tillkommer. I Japan råder vänstertrafik och du behöver ett internationellt körkort. niconicorentacar.jp

    Bästa tiden: Tohoku och Hokkaido är populära destinationer året runt. Somrarna är svalare här än i Tokyo-trakten, och på vintern är i synnerhet Hokkaido en populär destination för vintersport. Här hittar du även ett stort utbud av friluftsaktiviteter som går att ta del av året runt.

    Hotell

    Lediga hotellrum & priser i Hokkaido

    Hoshino Resorots Tomamu
    Barnvänligt resorthotell byggt på höjden. Ligger i centrala Hokkaido och är omgivet av flera högklassiga skidbackar. Dubbelrum från cirka 1 500 kronor per natt.
    Naka-Tomamu, Shimukappu, Yufutsu, Hokkaido

    snowtomamu.jp

    Ajigasawa Onsen Grand Mer Sankaiso
    Lyxigt hotell med rum i både japansk och västerländsk stil med utomhusbad. Ligger i Ajigasawa, en mindre resortstad längs med Gono-linjen. Beläget på en klippa vilket ger rummen magnifik havsutsikt. Dubbelrum från cirka 1 200 kronor per natt.
    1 Naruto, Maito-Cho, Ajigasawa-machi, Nishitsugaru, Aomori
    hotel-grandmer.com

    Oirase Keiryu Hotel
    Imponerande hotell som ligger mitt i nationalparken Hachimantai, nära några av norra japans vackraste vandringsleder. Rekommenderas särskilt för konstälskaren, i hotellet finns ett litet galleri och lobbyn är prydd av ett 8,5 meter högt konstverk signerat Taro Okamoto. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor per natt.
    oirase-keiryuu.jp
    231 Tochikubo, Oirase, Towada-shi, Aomori

    Naruko Kanko Hotel
    Större ryokan (hotell i traditionell japansk stil) med lyxiga rum i japansk stil. Beläget i Naruko, en av de mest välbesökta onsenresorterna i Tohoku. Bli inte förvånad om du ser gäster vandra mellan de olika badhusen i området enbart i klädda yukata (en tunnare bomullskimo). Dubbelrum från cirka 2 000 kronor per natt.
    41 Yumoto, Naruko Onsen, Osaki-Shi, Miyagi

    narukokankouhotel.co.jp

    Sendai Akiu Spa Hotel Sakan
    Ryokan beläget i utkanten av miljonstaden Sendai hittar du det här hotellet, där gästerna har fyra olika varma källor till att välja bland, varav ett ligger utomhus, bredvid en liten flod. Dubbelrum från cirka 1 800 kronor per natt.
    28 Yakushi, Akiumachiyumoto, Taihaku-ku, Sendai, Miyagi

    sakan-net.co.jp

     

     

    Se & Göra
     

    Tomamu Unkai Terrace

    Från Hoshino Resorts Tomamu går det en linbana upp till bergstoppen och utsiktsplatsen där molnhavet för det mesta går att se i dalen nedanför. Resan upp tur- och retur kostar 1 900 yen. Till Tomamu Station tar du dig snabbast med expresståget Super Ozora från Sapporo. Restid cirka två timmar, enkelbiljett cirka 360 kronor.

     

    Sumire

    En av de mest välrennomerade ramenrestaurangerna i Sapporo.cirka 150 kronor för en skål nudlar, beroende på smak och topping. Närmaste tunnelbanestationen heter Nakanoshima.

    4-7-28 Nakanoshima 2 Jo, Toyohira-ku, Sapporo

    sumireya.com

     

    Moerenuma Park

    Sapporos spektakulära stadspark ligger cirka 20 minuter från stadskärnan. Reser du kollektivt tar du tunnelbanan till Kanjodori-Higashi Station där du byter till busslinje 69 eller 79. Fri entré till både parken och museet. Parken öppen 07-22 (sista insläpp kl 21). Museets öppettider varierar beroende på säsong, kolla hemsidan för aktuella tider.

    moerenumapark.jp

     

    Shirakami Sanchi

    En av Japans största nationalparker, belägen på gränsen mellan prefekturerna Aomoroi och Akita. JR Gono-Line tar dig till parkens västra delar, Från Juniko Station går det bussar till området med de många småsjöarna och lagunerna. Observera att delar av parken är stängda under vintermånaderna.

                                                                                                                                                                                

    Furofushi Onsen

    Havsnära onsenbad som sägs ha hälsofrämjande effekter. Res till Henashi Station på JR Gono-line. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor inklusive middag och frukost.

    furofushi.com

     

    Risshakuji / Yamadera

    Till bergstemplet tar du dig enklast med JR Senzan Line Line från Yamagata eller Sendai, gå av vid Yamadera Station. Tänk på att det tar minst en timme att ta dig upp för alla trapporna och ner igen. Cirka 25 kronor i entré till tempelområdet. Öppet 8-17.

    yamaderakankou.com

     

    Vår stora reseguide till Tokyo hittar du HÄR.

  • Sju heta tips till Tokyo

    Sju heta tips till Tokyo

    Said Karlsson är fotograf och skribent och hopplöst förälskad i Japan, där han bott sedan 2008. Här ger han sina sju bästa tips till staden just nu. Bland annat tipsar han om ett kafé där kaffet serveras i chokladdoppade glasstrutar. Hur bra? 

    Boende 

    BnA Hotel
    – Kul konsthotell
    Charmigt konsthotell i Koenji vars interiör är täckt med verk av lokala konstnärer. Lyckas du inte boka något av deras två rum rekommenderar vi att du ändå tar dig hit och provar det goda kaffet som serveras i den lika smakfulla som minimala lobbyn på bottenplan. I källaren hittar du ett litet galleri och eventutrymme. Se hemsidan för schema. 
    2-4-7 Koenjikita, Suginami-ku
    Lediga rum & priser

    Se fler hotell i Tokyo

    Mat & Dryck 

    Cocktail Shobo
    – Drinkar i klassisk miljö
    Antikvariat och bar är kanske inte den vanligaste av kombinationer, men efter ett besök på Cocktail Shobo är det svårt att inte fråga sig själv varför. Här dricker du utmärkta drinkar till humana priser i ett traditionellt japanskt gammalt trähus. 
    3-8-13 Koenjikita, Suginami-ku

    Tensuke
    – Tokyos bästa tempura?
    Det är aldrig långt till en restaurang som serverar tempura i centrala Tokyo. Vill du ha den absolut bästa varianten av denna magnifika rätt rekommenderas ett besök på Tensuke och ett smakprov av deras paradrätt, tamago tempura – friterat, löskokt ägg som serveras med en skål ris och misosoppa. Räkna med att behöva köa ett tag om du kommer hit under lunchtid.
    3-22-7 Koenjikita, Suginami-ku

    Coffee Cone
    – Svårdrucket kaffe
    Nyöppnat kafé som sticker ut eftersom de serverar sin espresso, cappuccino och matcha-latte i chokladdoppade glasstrutar. Trots att detta innebär att risken att du spiller ut dit kaffe är många gånger högre än på traditionella kaféer, så har konceptet snabbt blivit en hit. 
    3-20-15 Koenjiminami, Suginami-ku

    Mutekiya
    – Toppenramen
    I stadsdelen Ikebukuro i norra Tokyo hittar du en av stadens kanske allra bästa ramen. Räkna med att kön ringlar lång utanför, oavsett vilken tid på dygnet du väljer att titta förbi, men för det mesta går det relativt snabbt och smärtfritt att bli tilldelad en sittplats. Högklassiga råvaror, perfekt tillagade gör att deras goda rykte känns välförtjänt. Känner du dig djärv rekommenderar vi att du prövar deras kanimiso-ramen, vars soppa bland annat består av krabbinälvor.
    1-17-1 Minamiikebukuro, Toshima-ku
    mutekiya.com

    Se & Göra

    Ameshin
    – Konst möter godis
    Butik som aspirerar på att göra japans vackraste amezaiku, en traditionell sorts godis med anor från 1600-talet, oftast föreställande djur som guldfiskar, grodor eller kaniner. I deras butik i Oshiage, vid foten av Tokyo Sky Tree, kan du botanisera bland en uppsjö olika varianter, och se hur dessa ätbara konstverk skapas för hand av deras skickliga personal. Skulle du bli riktigt inspirerad kan du boka in en egen 90-minuters workshop där du får chans att prova på att skapa din egen amezaiku. 
    1-1-2 Oshiage, Sumida-ku
    ame-shin.com

    Shopping

    Marugoto Nippon
    – Lokala specialiteter
    Nyöppnat shoppingkomplex tillägnat de många olika regionerna i Japan, och deras lokala produkter, oavsett om det handlar om mat och dryck eller traditionell konst och hantverk. Här finns även en matlagningsskola som lär ut hur du kan tillreda många specialiteter från den japanska landsbygden. På bottenvåningen hittar du ett snabbköp med kanske Tokyos bästa sortiment av lokalproducerad sake. Matlagningsskolan måste bokas i förväg.
    2-6-7 Asakusa, Taito-ku
    marugotonippon.com

  • Världsresenärens fem favoritländer

    Världsresenärens fem favoritländer

    30-årige Francis Giannaros bestämde sig för att säga upp sig från sitt toppjobb på en investmentbank i London för att resa världen runt. Fem månaders planerat resande blev två år.

    Av: Linda Larsson
    Foton: Francis Giannaros privata. 

    Varför bestämde du dig för att ge dig iväg?
    – Jag är uppväxt i London och trivdes egentligen bra med livet där: jag gillade mitt jobb, hade bra vänner, en flickvän. Men jag kände hela tiden en längtan efter att ge mig ut och det var den längtan som fick mig att till slut ge mig iväg. Från början skulle jag bara vara borta i fem månader men fem månader blev två år. Jag gav mig inte iväg för att fly något – utan för att jag ville upptäcka världen.  

    Efter två års runtresande har du nu flyttat till New York – varför inte tillbaka till London?
    – Jag har bott i New York i fem månader nu – men de här fem månaderna känns snarare som tre veckor. När du reser upplever du så mycket – hela tiden. På fem månader skulle jag, om jag fortfarande reste runt, ha sett över hundra nya platser. När du bor i samma stad är det annorlunda: dagarna går mer in i varandra. 

    Jag hade tur som hade ett välbetalt jobb så jag hade mycket pengar sparade innan jag gav mig iväg. Jag slutade inte att resa för att pengarna tog slut – utan för att jag började sakna rutiner.

    Samtidigt, jag hade nog inte flyttat till New York om jag inte hade åkt iväg och rest. Alla jag har träffat som har varit ute på resande fot längre än ett år hatar att komma tillbaka och bo i samma stad de lämnade. Jag tror att rutiner till trots vill man fortfarande ha nya upplevelser – vilket man får om man flyttar till en ny stad.

    Kommer du att ge dig iväg igen?
    – För tillfället trivs jag bra i min tillvaro här men helt klart. Mongoliet och Nepal är på min ”att se”-lista.

    Vad är det som lockar med att resa?
    – Alla nya upplevelser – och alla vänner du träffar. Nu på bara fem månader här i New York har jag redan haft cirka tio vänner som har bott hos mig – vänner från hela världen som jag har träffat under mina resor.

    Francis fem bästa platser i världen

    Japan

    Jag skulle kunna berätta om Japan i evigheter. Tanken var att jag skulle stanna i två veckor men två veckor blev tre månader. Kulturen är superunik – en helt annan värld. Människor tänker annorlunda – vilket får dig att reflektera över dina egna antaganden om hur man ”bör” leva. Naturen är också så vacker: och skiftande. Från snötäckta berg i norr till en känsla av Hawaii i söder.

    Min favorit i Japan var en cykeltur i centrala Japan – Shimanami Kaido. Man cyklar på broar som binder samman sex öar med varandra – så vackert!

    Burma

    Burma är ett så unikt land – mycket på grund av att landet har varit stängt så länge för turister. Vissa säger att det var såhär hela Sydostasien var för tjugo år sedan. Människorna är så genuint trevliga – de är otroligt välkomnande. I Burma upplever man en helt ny nivå av vänlighet. 

    Bagan är ett måste att besöka – ett 10 mil stort tempelområde i norra Burma med över 3000 pagodor. Angkor Wat är ingenting i jämförelse. Du hittar din egna favoritpagoda där du kan sitta i timmar och njuta av utsikten. Först där insåg jag hur vackra släta landskap kan vara.

    Filippinerna

    Filippinerna är ett så stort land – med så mycket att göra. Vissa platser, som Boracay, är turistiga men sen kommer du till ställen där du är den enda västerlänningen. Och gillar du att dyka är det till Filippinerna du ska – här finns fantastiska korallrev och många vrak.

    Men sen gillade jag speciellt Siargao Surf Island. En vacker liten ö där bra surf är garanterad året runt: både för nybörjare och proffs. Stämningen där är helt fantastisk.

    Island

    Island har en sån unik kultur och naturen är så vild – och skiftande. ”Land of fire and ice” brukar man benämna Island som vilket beskriver ön bra: här finns vulkaner och glaciärer, varma källor och snötäckta berg. Att rekommendera ett ställe på Island går inte: det är blandningen av allt som gör Island så speciellt. Tips är att hyra en bil och köra runt själv.

    Colombia

    Colombia var min favoritdestination i Latinamerika. Här finns både ökenlandskap, regnskog och karibiska stränder. Och livsstilen är så härlig: här finns en livsglädje. Alla älskar att dansa salsa – bara en sån sak!

    Min favorit i Colombia var Punta Gallinas – en gigantisk öken som övergår till en av de vackraste stränderna i hela Sydamerika. Nästan inga resenärer åker dit eftersom resan tar åtta timmar i en fyrhjulsdriven bil från närmsta stad. Den långa resan till trots – Punta Gallinas var en av mina bästa upplevelser under resan.

     

  • HETA KÄLLOR – NYCKELN TILL JAPANS HJÄRTA

    HETA KÄLLOR – NYCKELN TILL JAPANS HJÄRTA

    Många reser till Japan för att titta på blommande körsbärsträd, begapa neonskyltar eller sjunga karaoke. Men varken detta, Fujiberget eller mangakonst är orsaken till att kulturjournalisten Anette Masui och fotografen August Eriksson ständigt återvänder till landet. Anledningen stavas onsen – Japans största och hemligaste turistattraktion, vilken varje år lockar över 100 miljoner besökare.

    Text: Anette Masui Foto: August Eriksson

     

     

    För en japan är detta med bad något lika självklart som att äta och sova. Kanske för att badet har en så lugnande effekt, och att stressade japaner behöver koppla av efter en lång och inte sällan hektisk dag på arbetet. Kanske för att shintoismen, japanernas egen världsunika religion, och buddhismen, den från Kina importerade, påbjuder bad som ett sätt att rena sin själ, och att ingenting – oavsett detta – kan återställa den inre balansen, såsom det 42-gradiga vattnet i ett badkar eller det mineralrika vattnet i en vulkanisk källa. För den som vill prova på det senare är det enkelt om man väl har lyckats att ta sig till Japan.

    Även om man bara har en veckas semester inplanerad i Tokyo bör man se till att ge sig tid att hoppa på ett tåg, åka en eller två timmar i valfri riktning, stiga av i ett hänförande vackert bergs- eller kustlandskap och ta in på ett traditionellt japanskt värdshus, så kallat ryokan. Väl där skalar man av sig alla kläderna, drar på sig en nystruken yukata, bomullskimono, och klapprar med lånade badtofflor ner till husets badavdelning för att tvätta sig. Med kroppen vederbörligen renad återstår själen, vilken renas i ett onsen, eller vulkaniskt bad, inomhus eller utomhus, och i ovana turisters fall bör man nog rekommendera det senare. Inomhusbaden är ofta så varma att man lätt kan skålla sig på dem, medan utomhusbaden, rotenburo, brukar hålla en något lägre temperatur. I synnerhet om vintern, den tid på året då man också kan få störst behållning av att uppsöka onsen – få upplevelser kan mäta sig med känslan av att sitta nersänkt i ett ångande hett bad, omgiven av snötyngda träd med dinglande röda kakifrukter, och där tystnaden är så stor så att man kan höra sitt eget hjärta bulta.

     

     

    Med bara en handduk om höfterna eller överkroppen stiger man så småningom upp ur det varma vattnet, sveper bomullskimonon om sig och tassar tillbaka till värdshuset där kvällens middag håller på att förberedas. Denna intas vanligen på rummet, framdukad av en nakai-san, eller personlig uppasserska, som i detalj förklarar vad middagen består av, hur den är tillagad, hur den ska intas, och efteråt dukar av och förbereder gästerna för sänggåendet. Middagen är ofta kaiseki ryori – ett slags exklusiva japanska tapas som ursprungligen åts ihop med teet under teceremonin. Lackbrickorna som ställs fram är dekorerade med sashimi, rå fisk, och lerkärl med grillkol på vilka man får grilla nyfångad fisk och nyplockade, vitaminrika grönsaker från de närliggande bergen. Till detta kommer ett urval saltade och syrliga inlagda grönsaker, klara soppor och skålar med ångande, vitt ris – sammantaget ett femtontal smårätter. Allt är inte gott, allt känns inte ens igen – men den fest för ögat som framdukningen påbjuder stillar en annan, väl så krävande hunger.

    Efter måltiden, som i regel tar två-tre timmar att konsumera, kommer nakai-san tillbaka, drar isär skjutdörrarna och plockar fram ett flertal futon, sovmadrasser, som hon placerar på det gräsdoftande vassmattsgolvet. De fluffiga täckena ser kanske onödigt varma ut, men behövs då rummen saknar element, dras med rejält golvdrag och ofta kan bli väldigt kalla om nätterna.

    Frukosten intas på rummet eller i matsal och består vanligen av grillad fisk, misosoppa, ris och ett urval inlagda grönsaker. Till detta serveras enbart grönt te, så har man behov av en koffeinkick på morgonen kan det vara en god idé att ta en liten burk pulverkaffe med sig.

     

     

    När det gäller japanernas tradition att bada i onsen är denna lika gammal som höljd i mystikens dunkel. De flesta tror att ritualen har religiösa rötter, då både buddhismen och shintoismen förespråkar bad som ett sätt att rena själen. Buddhismen har till och med ett ordspråk som säger att den som badar befrias från sju sjukdomar och begåvas med sju välsignelser. Genom att sjunka ner i ett varmt och helande bad upplöses de synder som befläckar badarens själ och han eller hon stiger ur badet som en bättre människa. Oavsett om man väljer att tro på detta eller ej, är det ett faktum att onsenbadet ofta får dystra tankar att förångas, hjärtat att slå lite lugnare och huden att bli lika mjuk och len som hos en nyfödd baby.

    En djupare förståelse för onsenbadet och dess helande effekter kan man få om man jämför med den reningsceremoni som amerikanska indianstammar genomför i sin ”svetthydda”. Genom att slå vatten på upphettade stenar inne i hyddan frigörs het ånga som kommer hyddans invånare att svettas. Med svetten försvinner giftämnen och andra slaggprodukter som har lagrats i kroppen, på samma vis som salter och urinämnen svettas ut i en västerländsk bastu.

     

     

    Både onsenbadet och ceremonin i svetthyddan uppfattas som en helig stund och ett tillfälle då man med eller utan ord kommunicerar med sin Skapare. Hos indianerna är bönerna en viktig del av reningsceremonin, medan japanerna brukar föredra att sitta insvepta i meditativ tystnad. Syftet är dock detsamma och kan sammanfattas med följande citat av en indiansk schaman: ”Det är en rening, inte bara av kroppen, utan också av sinnet och själen. Det är som att födas på nytt, vi raderar ut gångna misstag, hjärtesorger och besvikelser, sopar bort dem helt och hållet så att vi kommer att börja om på nytt när vi går ut.” 

    Värmen från onsenbadet antas också ha en antiinflammatorisk effekt och förmåga att stärka kroppens immunförsvar. Därutöver tros de mineraler och salter som finns i vattnet vara hälsobringande, varför onsenbad ibland rekommenderas av läkare som del av en medicinsk behandling. Syftet med behandlingen kan vara att normalisera en tillfällig obalans i kroppen, förebygga sjukdomar eller bara bevara patientens hälsa.

     

    11 slags onsen

    Vanligt onsen

    Färglöst och genomskinligt, utan varken smak eller lukt. Det innehåller inga särskilda mineraler och är den vanligaste typen av onsen. Det sägs vara effektivt mot nervvärk, muskelvärk, blåmärken, stukningar, trötthetskänslor med mera.

    Svavel-onsen

    Hett och grumligt med en lukt som påminner om ruttna ägg. Eftersom svavlet i vattnet reagerar med metaller (platina och guld undantagna), kan det vara klokt att ta av sig till exempel silversmycken innan man stiger ner i badet. Vattnet tros vara effektivt mot akne, fet hy, hudinflammation, diabetes och gynekologiska problem.

    Natriumklorid- eller salt-onsen

    Färglöst och genomskinligt, smak- och luktlöst. Det innehåller höga mängder av framförallt vanligt salt som sägs vara bra mot yttre sår, kronisk hudinflammation, blåmärken, stukningar, reumatism, infertilitet, gikt och åderförkalkning.

    Järn-onsen eller ”röda bad”

    Järnet i vattnet oxiderar när det kommer i kontakt med luften och färgar vattnet rött. Det sägs vara effektivt mot värkande leder, klimakteriebesvär, hudinflammation, njurproblem och magbesvär.

    Koppar-onsen eller ”gula bad”

    Det innehåller små mängder av koppar och järn som tros lindra nervvärk, ledvärk, blåmärken, stukningar och trötthetskänslor.

    Aluminium-onsen

    Färglöst och genomskinligt, alternativt gulbrunt med en bitter smak. Det innehåller aluminium som sägs ha en steriliserande effekt och förmåga att lindra ögonsjukdomar, utslag, kronisk hudinflammation och fotsvamp.

    Syra- eller sur-onsen

    Vattnet har ett ph-värde som ligger lägre än 3, vilket tros vara effektivt mot fotsvamp, eksem och kronisk hudinflammation. Mineralerna i vattnet tar också bort döda hudceller och hjälper huden att förnya sig själv. Vätejonerna i vattnet kan irritera huden, varför en dusch är att rekommendera efteråt.

    Bikarbonat- eller vätekarbonat-onsen

    Det sägs hjälpa mot trötthet, yttre sår, hudinflammation, atopiskt eksem och allergier när man badar i det, lindra gikt, diabetes och kronisk magkatarr när man dricker det. Det alkaliska vattnet kan dock irritera huden, varför det kan vara bra att duscha efteråt.

    Koldioxid-onsen eller bubbelbad

    Färglöst och genomskinligt, ibland med ett fint skum på ytan som ger intryck av att vattnet bubblar eller är kolsyrat. Det kan både inmundigas och badas i. Badet sägs lindra högt blodtryck och hjärtbesvär, medan drycken tros motverka förstoppning och aptitlöshet.

    Radon- eller radioaktivt onsen

    Det innehåller små mängder av radioaktiva ämnen som tros vara effektiva mot gynekologiska problem, yttre sår, hudinflammation, gikt, högt blodtryck och rubbningar i blodcirkulationen. Radon-onsen sägs också ha en viss hämmande effekt på cancer, även om det i dagsläget inte finns några vetenskapliga belägg för detta.

    Sulfat-onsen

    Vattnet har en bitter lukt och kan ibland upplevas som trögflytande. Verksamt mot rubbningar i blodcirkulationen, yttre sår, gikt, stela axlar, ryggont och nervvärk om man badar i det; mot utslag och förstoppning om man dricker det.

     

     

    GUIDE  JAPANSKA KÄLLOR – Onsen och ryokan

     

    Arai Ryokan/Shuzenji Onsen, Izu-halvön, Shizuoka-prefekturen

    Detta gamla, traditionella värdshus har attraherat japanska konstnärer och författare ända sedan starten 1872. Det stora inomhusbadet är ett kapitel för sig: byggt i cypress 1933 i en arkitekturstil från 700-talet, ståtar det med en imponerande takhöjd. Från badet kan man också se fiskar simma omkring i dammen utanför.

    Utöver källorna finns här ett tehus, omgivet av 3 000 plommonträd, varifrån man kan se Fujiberget. Den som vill se dem blomma bör bege sig hit i slutet av februari.

     

    Chojukan/Hoshi Onsen, Gunma-prefekturen

    Chojukan är Hoshi Onsens enda ryokan – men vilket värdshus! Byggt i traditionell Edo-stil och med öppna eldstäder mitt i rummen; ett bygge helt i trä, inklusive det stora, mixade inomhusbadet. Poolernas botten består av småsten, eftersom källan ovanligt nog ligger direkt under baden och bubblar upp genom bassängbotten. Maten är utsökt och promenadvägarna i de kringliggande bergen fullbordar upplevelsen.

    Kändiskuriosa: När Kronprinsessan Victoria gjorde sin första resa till Asien, föll valet på Chojukan. Föreståndaren visar gärna upp bildbevis.

     

    Hyotan Onsen, Beppu, Oita-prefekturen

    Ett utmärkt ställe för den som vill prova på många olika typer av onsenbad. Här finns allt från vanliga, heta källor till sandbad, ångbad och masserande vattenfall – utan stojet och stimmet från ett sedvanligt vattenland. Självklart finns här också en restaurang med Jigoku Mushi Cuisine, det vill säga mat som har ångkokats i heta källor.

     

    Maguse Onsen, Kijimadaira, Nagano-prefekturen

    Till detta onsen vallfärdar folk från hela Japan för att njuta av utsikten över Nagano by night eller de närliggande japanska alperna. Själva badet ligger också uppe på en alptopp och det enda sättet att ta sig hit är med taxi eller egen bil. Å andra sidan kan man bo relativt prisvärt på ett enkelt värdshus i närheten.

     

    Myoban Onsen, Beppu, Oita-prefekturen

    Till Myoban är det lätt att ta sig med buss från tågstationen i Beppu, men sedan blir det svårare. Utrustad med en karta, bra skor och goda föresatser brukar det emellertid gå vägen. Här handlar det om att gå länge i oländig terräng tills man – med lite tur – lokaliserar det första av ortens tre ”hemliga” onsen. Nabeyama no yu ligger omgivet av skog och utgörs av två bad, varav det ena är fyllt med svart vatten, det andra med lera. Låter detta inte lockade, kan man vandra vidare till Hebin yu, som utgörs av en handfull pooler, belägna i en liten sänka. Populärast är dock Tsuru no yu, dit man kan ta sig med buss – kanske för att det ligger granne med en kyrkogård som bör vara tillgänglig för de anhöriga.

     

    Nozawa Onsen, Nozawa, Nagano-prefekturen

    Nozawa Onsen ligger vid berget Kenashi och är en lika välbesökt skidort som onsenby. Hit reser skidåkare från hela världen för att åka nerför berget i yrande pudersnö eller bada i ortens heta källor med anor från 700-talet.

    Av de 13 offentliga baden i byn är Oyu med sin Edo-inspirerade arkitektur, det populäraste.

     

    Okukinu Onsen, Tochigi-prefekturen

    Hela det här området är klassat som nationalskatt, vilket bara det kan vara skäl nog att resa hit. Kännetecknande för Okukinu Onsen är de många ”hemliga”, heta källorna, som ligger på promenadavstånd från varandra. Den som ändå inte känner sig tillfreds med utbudet kan låna spadar från värdshusen och prova på att gräva sitt eget onsen. Inom gångavstånd ligger också sevärdheten Oze – en vidsträckt sumpmark på hela 2 000 meters höjd…

     

    Takaragawa Onsen, Minakami, Gunma-prefekturen

    Det är lite bökigt att ta sig hit, men definitivt värt besväret! Takaragawa Onsen ligger mitt uppe bland bergen i Gunma-prefekturen, nordväst om Tokyo, och utnämns varje år av både nationella och internationella bedömare som ett av landets i särklass bästa onsen. Detta på grund av det stora antalet utomhusbad, och för att man oavsett tid på året kan njuta av de vackraste omgivningar:; blommande körsbärsträd om våren, orangeröda bergssluttningar om hösten, frodig grönska om sommaren och ett magiskt snölandskap om vintern. Till saken hör också att Takaragawa Onsen ligger i anslutning till det förstklassiga värdshuset Osenkaku Ryokan.

     

    Tsuru no yu, Nyuto Onsen, Akita-prefekturen

    Vid foten av berget Nyuto ligger detta omtyckta onsen med anor från 1600-talet. Namnet kommer från en lokal jägare som påstod sig ha sett en skadad trana – tsuru – ta ett dopp i en av källorna för att hela sig. Här finns flera bad med och utan tak, varav det mest kända är ett stort utomhusbad med mjölkvitt vatten och vackra omgivningar.

    Själva värdshuset är av den gammaldags, rustika typ med en öppen eldstad mitt i rummet som för tankarna till Edo-perioden.

     

    Yukari Jindaiji Onsen, Chofu, Tokyo

    Det här badet ligger inbäddat i en trädgård och granne med Jindaiji – ett av Tokyos äldsta, buddhistiska tempel. Anläggningen består av tolv olika inomhus- och utomhusbad, där varje bad sägs ha sin egen välgörande effekt på hälsan eller skönheten. Medan kolbadet (reserverat för män!) sägs bevara ens ungdom, tros kristallbadet hjälpa mot andningsproblem och örtbadet vara allmänt vitaliserande. Feng Shuis principer har tillämpats konsekvent när det gäller inredningen, vilket ger hela anläggningen en lite andlig atmosfä

     

    Onsen – badvett och etikett

    GLÖM INTE ATT:

    – Tvätta dig grundligt före badet. Efter badet står det var och en fritt att skölja av sig eller låta de välgörande mineralerna stanna kvar på huden.

    – Dricka ordentligt efteråt.

     

    UNDVIK ATT:

    – Kliva i badet utan att tvätta dig innan.

    – Hoppa i badet för snabbt. Man kommer antingen att råka ut för hjärtstillestånd eller ådra sig lättare brännskador. Även om man är en sådan person som normalt duschar i 35-gradigt vatten, är det endast möjligt att stiga ner i ett mycket varmare bad om man bara gör det försiktigt.

    – Ha på dig baddräkt i de gemensamma baden för män och kvinnor. Männen skyler sig – om de vill – med en näsduksstor handduk (vilken de lägger hopvikt på hjässan när de har satt sig), kvinnorna med en större badhandduk, svept runt hela överkroppen. Barnen ska vara nakna.

    – Simma omkring i badet. Detta är inte en plats för motion utan meditation.

    – Röka i badet.

    – Äta i badet.

    – Sjunga i badet.

    – Spotta i eller på annat sätt förorena vattnet.

    – Tvåla in sig eller tvätta håret i badet.

    – Stirra på badgrannarna.

    –  Kärringdopp. I Japan kallas ett sådant beteende för karasu no gyozui och liknas vid korpens snabba dopp i en vattenpöl, gjort i hast och utan eftertanke. Till karasu no gyozui räknas också de i väst så vanliga snabbduscharna, vars enda syfte är att skölja av sig svett och smuts.

    – Sitta kvar i badet i flera timmar, det ökar risken för hjärtattack. 20 minuter per badtillfälle anses vara lagom.

     

     

    CITAT:

    ”I Japan kallas kärringdopp för karasu no gyozui och liknas vid korpens snabba dopp i en vattenpöl, gjort i hast och utan eftertanke. Hit räknas också de i väst så vanliga snabbduscharna.”

    ”Simma inte omkring i badet. Detta är inte en plats för motion utan meditation.”

    ”Buddhismen har ett ordspråk som säger att den som badar befrias från sju sjukdomar och begåvas med sju välsignelser.”

     

  • Kyoto: Gastronomins huvudstad finns i Japan

    Kyoto: Gastronomins huvudstad finns i Japan

    Just nu färdas världens bästa kockar till Japans Kyoto. Anledning: rena smaker, asketisk kökskonst och renodlade traditioner.

    Text: Petter Bjerke Foto: Susanna Blåvarg

    RES Petter Bjerke har vispat te och lunchat på tolv sorters tofu i världens mest unika matstad. Ta en tugga jäst sjöborre och njut.
    Förra året förflyttades världens gastronomiska centrum från Frankrike till en liten arkipelag i Stilla havet. När Guide Michelin släppte sin första japanska utgåva fick Tokyo överlägsna hundranittioen stjärnor i ett slag. Paris har sextiofem. New York ynka fyrtiotvå.

    Som du förstår är Japan ett skapligt matland. Och essensen och ursprunget till världens ledande matkultur finns i Kyoto. Därför åker just nu västvärldens mest ambitiösa kockar hit, på jakt efter kunskap och inspiration. I flera av de traditionella restaurangköken hittar jag tackbrev från mängder av amerikanska och europeiska stjärnkockar, därav flera svenska. Världens mest omtalade kock Ferran Adria, från restaurang El Bulli, använder storslagna ord i förordet på boken Kaiseki – The exquisite cuisine of Kyoto’s Kikunoi Restaurant: ”Asiens matkultur är en av de största influenserna till västerländsk haute cuisine, och bland de asiatiska köken är det Japans som rör mig djupast.”

    Kyoto är världens mest unika matstad. Men trots att den är hyllad av kockar, matjournalister och foodies över hela världen är det inte ett lättillgängligt kök. Ofta hör man överraskade Kyotoresenärers besvikna reaktioner, ibland nästan chockade.

    – Det smakar ju för fan ingenting, fräser en av Sveriges kända gourmeter och frankofiler när Kyoto kommer på tal.
    – Jag glömmer aldrig de läskigt dallrande bläckfiskinälvorna, berättar en matfotograf med en rysning.

    Organiskt sublim gastronomiKyoto kräver föreberedelse och en genuin nyfikenhet för japanska smaker. När Guide Michelin tog steget över japanska bukten valde de för första gången att kicka sina vanliga recensenter och i stället anlita japanska. Det japanska köket är helt enkelt så annorlunda att det är svårt att bedöma för den ovane. Och ingenstans kunde detta vara tydligare än i Kyoto. Det gäller att vara förberedd på en speciell smakvärld, så långt ifrån gräddsåser, entrecote och fylliga rödviner man kan komma.

    För oss som rankar organiskt sublim gastronomi högst, är Kyoto himmelriket. För att rensa bort alla barbariska, västerländska smaker och konfigurera smaklökarna till Kyotomode, väljer jag att gå ut hårt med shojin ryori. Det brukar översättas med ”tempelmat” och är något av det mest renodlade, traditionella och asketiska stan kan erbjuda. Och denna stad hyser än i dag inte mindre än två tusen tempel och helgedomar, så det är inte konstigt att det finns gott om munkmatsrestauranger kvar.

     

    Den kanske mest klassiska av dem alla, Okutan, ligger i innerstadens östra delar, omgiven av ett lummigt park- och skogsområde bredvid det världsberömda och resliga zenbuddistiska Nanzenjitemplet från 1291. Också för en tofufanatiker är det här helig mark. Här hävdar man att en av Japans mest klassiska rätter uppfanns: yudofu – mjuk tofu som får sjuda i mild dashibuljong på kombutång och torkad bonitofisk.

    Enklare än så här kan mat inte bli, renare kan smaker inte vara. Känns det här smakprovet på Kyoto för minimalistiskt, kan man med den typiska hålskeden doppa tofun i en mjuklagrad soja med skogsaromatisk sanchopeppar – Japans svar på sichuanpeppar. Genialiteten i Okutans yudofu får väl anses bevisad i och med att zenmunkar, pilgrimer och tofufreaks återkommit till denna rätt i omkring trehundrafemtio år.

    Traditionell huvudstad
    Till en början blir jag väldigt imponerad, nästan överväldigad av Kyotos storslaget, utdragna tidsperspektiv. Några dagar senare har jag träffat otaliga två-, tre-, och fyrahundraåriga familjerestauranger och hotell i tionde generationen. De gäspar avmätt åt allt som är under hundra år. Kyoto suger snabbt in en i sin anrika atmosfär och tidsrymd.

    – Kyotobor tycker att Kyoto fortfarande är den riktiga huvudstaden. De är väldigt traditionella.

    Jag får samma svar om och om igen när jag frågar japaner om Kyoto. Det är en utomståendes generalisering, men en metafor som innehåller ett mått av sanning. Staden och dess invånare har en mäktig bakgrund som kan förklara varifrån dess konservatism kommer.
    Kyoto var huvudstad i Japan i mer än tusen år, till dess att Tokyo tog över 1868. Förutom gastronomisk mittpunkt har man också varit ett religiöst, filosofiskt, kulturellt och intellektuellt centrum. Det känns i luften. Staden är fylld av buddistiska tempel och shintoistiska helgedomar, varav sjutton officiellt räknas som världsarv (Sverige har totalt fjorton).

    Staden och invånarna hade turen på sin sida under andra världskriget och slapp de värsta bombattackerna. Därför kan geishorna klappra omkring på kullerstenen i sina geta (träskor) bland pittoreska machiva (låga, pittoreska trätownhouses från sjutton- och artonhundratalen). Runtomkring staden finns lika pittoreska parker, som tävlar om att härbärgera det mest heliga templet och den mest hänförande trädgården. Min vän Takashi vars aristokratiska samurajsläkt härstammar från Kyoto berättar att hans släktingar fortfarande åker häst och vagn till skolan. Han verkar inte skoja.

    Tiorätters tofuSom du redan förstått är det inte direkt cross cooking eller nytänkande som kännetecknar Kyotos matkultur. Men Kyotoköket kan få den mest experimentelle att omvärdera orden traditionell och konservativ. Visst finns det moderna restauranger även här, men det är som om instinkten att leta trender försvinner så fort man andas Kyotoluft.

    Den som fått smak för japansk tofu har hamnat rätt. Kyoto är Japans tofucentrum eftersom här funnits många munkar som har haft tofu som proteinstinn favorit. Kyoto är också känt för sitt goda vatten, som ju är en viktig ingrediens i tofu. Har du avskräckts av Icas svensktyska fusktofu så tänk om! Kyototofu är något helt annat. Den lena smaken av sötnötig, färskpressad sojamjölk är en av de renaste och sublimaste delikatesser som finns.

    På den specialiserade tofurestaurangen Tousuiro serveras jag en magnifik tiorätters tofulunch. Sällan har jag sett så många variationer av tofu och sällan har jag fått i mig så mycket protein under en enda måltid. Rätterna är avskalade och rena men ändå kreativa. Tofuns konsistens och temperatur står i centrum och varieras från iskall, silkeslen till nyfriterat hetkrispig.

    Till varje konsistens kommer noga utvalda tillbehör och smaksättare. En mjuk pudding, annin tofu, på isbädd toppas med lite uppfriskande ingefära och en av de dovaste sojor jag smakat. Tofukocken går sedan lite crazy med några smaksättningar, om än milda. Till exempel stjärnformade bitar smaksatta med gröna ärter och en tofupudding med majs och dashibuljong.

    Så kommer min och många japaners favoriträtt yuba, skinnet som koagulerar på ytan när man värmer sojamjölk och med en smak så mild att den är svår att beskriva – äggig, proteinig? Här ackompanjeras yuban av krispigt råa bläckfisksugkoppar. Efter en sådan mjuk inledning blir gommen nästan chockad när en knastrig yubatempura dyker upp. Men lugnar snart ner sig när måltiden avslutas med svalkande purfärsk tofusorbet.

    När jag väl hänförts av denna shojin ryori tycker jag att det är lika bra att gå vidare med en annan ultramild munkråvara – den i väst ganska okända fu. Fu är ungefär detsamma som rent gluten. På Hanbei-Fu kan du inte bara fördjupa dig i fusmakerna utan också ta del av en utställning om den arbetskrävande fuprocessen som går ut på att utvinna stärkelsen från vetedeg. Du kan också se prylar och målningar och foton från restaurangens historia. Och den är ganska omfattande eftersom stället öppnades 1689 av dåvarande kejsarens kock.

    Tolv olika delikatesserJag har provat fu i Kina och inte övertygats. När jag får prova en bit ren fu blir jag ännu mer skeptisk. Degigare än deg. Men så smakar jag av deras tolvrättersmeny – och går över helt till fusidan. Kanske säger det något om japansk förädlingskonst: att segdegigt gluten kan förvandlas till tolv så olika delikatesser.

    Här förvandlas fu till olika skepnader i mängder av konsistenser och smaker – mjuk, sojakokt och fylld med misosockerkräm, ljus och mild i sesamsoppa med pepprig karashi (japansk senap). Den blir mintgrönt wasabihet och krispig som strössel. Och som komplement till ett lokalt, algigt senchate söt som en dessertkaka. Mycket spännande, men glutenallergiker, håll er härifrån.

    Har du tagit dig igenom tempelmat, tofu och fu utan att längta efter grädde eller rödvinssås anser jag dig botad från franska kökssjukan. Det är snart dags att gå på det alla söker: kaiseki – Kyotos stora bidrag till världsgastronomin. Ett ord som rymmer mycket och som lätt kan missförstås. Om du verkligen vill förstå vad det innebär måste vi först backa en fem–sex hundra år och dricka en kopp vispat te.

    Kaisekin hör nämligen till teceremonin som utvecklades av zenbuddistiska munkar och som fått en märkvärdigt stor betydelse. Den ligger till grund för en stor del av japansk gastronomi – även det kulturella och estetiska. Det förstår man när man deltar i en traditionell teceremoni och kaiseki. Mer Japan kan det knappast bli.
    Teceremonin är i grund och botten en middag som man avslutar med te. Men den är omgärdad av en sådan mängd kulturella inslag och rituella former att det kan kännas oöverstigligt för den oinvigde. Jag har besökt många temästare och slutar aldrig att fascineras av vikten av detaljer. Eleven lyfter upp en teskål, vrider den ett halvt varv i två drag, läraren stoppar och ber eleven flytta pekfingrets läge mot skålkanten en halv centimeter. Det är som att se en gymnast eller bordtennisspelare finslipa på tekniken, eller en pianist träna inför en stor konsert. Grundidén är att formerna alltid ska vara samma för att gästerna ska känna sig fria och bekväma inom dessa ramar. För en svensk nybörjare är det tveksamt om det funkar.

    Kyoto är matchans hemmastad och Uji strax söder om Kyoto är det kanske mest klassiska teodlingsområdet i Japan. Matchate är finmalet pulver från ångat grönt te och det liknar inget annat te. Det påminner mer om soppa, eftersom man dricker allt utan att sila bort något. Smaken är algig, gräsig – inte sträv, men sanslöst mäktig. Du får i dig mängder av näringsämnen, avslappnande teanin, och uppiggande koffein. Många har svårt för smaken första gången men många blir också beroende av den djupa smakupplevelsen och den sköna trippen på teaninet och koffeinet. I teceremonin dricker man två sorters matcha: först koicha – den tjocka, som mörkgrön sirap, och sedan avslutas hela ceremonin med usucha – den tunna. Den tjocka har man mer te och mindre vatten och den blir krämig, nästan som pesto. Den försiktige kan börja med en matchamjukglass som säljs lite överallt i staden.

    Att teet måste vara überexklusivt är en självklarhet, men även vispningstekniken är essentiell för smaken. Den allra godaste matchan, krämig och bubbelfri, serveras jag lustigt nog av en gaijin (vilket betyder ungefär utböling, det vill säga utlänning).
    – Jag har grävt djupt djupt i teceremonin och därmed i det japanska kynnet. Jag vet inte hur många gånger jag har hört att jag är mer japansk än japaner, säger Randy Channel, eller Soei som hans temästartikel lyder.

    Krigarens eller teets väg
    Som en mäktig sektledare i sin mörka ”mästarmantel” och rakade hjässa berättar han sin historia medan han bugar i exakt vinkel och elegant vispar en skål matchate med bambuvisp.

    Randy Channel kom hit för att träna budo (krigarens väg) för femton år sedan, men skadade knät och hamnade i stället i chado (teets väg). Han har nu gjort det omöjliga: blivit en accepterad och berömd temästare. Han uppträder ofta i tv och har ett eget teceremonihus öster om kejsarpalatset i Kyoto.

    Randy Channel är trevligt burdus på ett nordamerikanskt vis och minst sagt en krydda i den zenbuddistiska, ultrajapanska atmosfären. Randy verkar fascinera människor över hela Japan, förmodligen för att det är svårt att komma in i Kyoto även för japaner.
    – Som tur är var jag amerikanskt naiv när jag började utbilda mig till temästare. Många japaner skulle aldrig våga, de är livrädda av respekt för teceremonin.
    En äkta teceremoni, chaji, hålls traditionellt i slutna sällskap där gästval och inbjudningar skulle få Michael Bindefelds utsållningsteknik att blekna. Temästaren bjuder hem sina gäster till sitt tehus och bjuder på en flertimmars måltid som avslutas med två omgångar matchate. Det kan vara svårt att komma in som turist. Men Randy och vissa andra temästare kan ta emot grupper för så kallad chakai, en mer informell teceremoni i hans nyöppnade, moderna tehus.

    Teet var den ena delen i denna zenbuddistiska munkfika – kaisekin är den andra. Detta mellanmål kan te sig enkelt och spartanskt men var mycket genomtänkt och är grunden för dagens mer avancerade kaiseki. Begreppet wabi sabi (ungefär naturlig enkelhet) genomsyrar såväl mat och te och estetik. Ursprungligen var kaisekin en mycket enkel och asketisk måltid, bestående av en soppa, ris och ett par vegetariska smårätter.

    Efterhand som kaisekin influerat Kyotos kockar och spridits på restaurangerna har den blivit lite större och elegantare. Men essensen i den minimalistiska filosofin har bevarats och finslipats på ett märkvärdigt sätt. Fem hundra år senare lyser filosofin fortfarande tydligt. Begreppet kaiseki har dock förändrats och står i dag för små genomtänkta rätter som ofta symboliserar japanska restaurangers mest exklusiva avsmakningsmenyer.

    Det finns en gren av kaisekin som håller fast lite mer vid ursprunget. Den brukar kallas cha kaiseki och är så nära ursprunget du kan komma i maten och teet, men utan de rituella inslagen.
    Koujiro Yoshida driver Minoko, en av Kyotos mest traditionella cha kaiseki-restauranger. Han serverar en sakizuke, den första rätten i traditionell kaiseki – här i form av sjöborregenitalier i plommongelé.

    – Vi har ingen fast meny, den ändras varje dag, säger Koujiro Yoshida. Precis som i den ursprungliga teceremonin ska säsongen och naturen kännas i råvarorna och kockarna ska känna av sommaren när de lagar maten. Därför har vi ingen luftkonditionering, inte ens när det är som hetast.

    Och säsongen känns mycket tydligt. I köket är det som en bastu och havsålen hamo är uppenbarligen i säsong. Den manifesteras under middagen i en mängd olika variationer. Den har mängder av sylvassa ben som kräver en mycket skicklig och noggrann kock. Här doppas den snabbt i kokande vatten och fälls då ut som en vit blomma. Sedan dippas den i en mycket fin, lagrad soja. Lite senare återkommer den som hamo-zushi – där den serveras grillad och sojamarinerad på sushiris. Havsålsrommen kommer också i olika former – färsk, gravad och kokt.
    Alla vi som någon gång har ätit äkta Kyotokaiseki kan inte låta bli att le lite när västerländska kockar pratar om att låta råvaran komma fram och om säsongens betydelse.

    Efter en kavalkad av traditionella kaisekirätter i den klassiska ordningen leder herr Yoshida oss ut genom trädgården på små stenar över en damm med loja sköldpaddor till det speciella teceremonirummet där matchavisperskan avslutar min måltid med en mjuk och söt rödbönskaka.
    Han verkar avslappnad där han står barfota på tatamimattan, men jag kan skönja en viss oro över kaisekiutvecklingen:

    – Många moderna människor kan inte längre uppskatta de sublima, delikata smakerna. Därför börjar kaisekin förändras. Det är inte så att jag är en bakåtsträvare, jag serverar till och med fisk här. Men när det börjar blandas in kött i kaiseki, då har det gått för långt.

    Sova med nobelpristagareJag går tillbaka till mitt hotell, ett traditionellt ryokan – bara det en fullkomlig och nästan tidlös upplevelse av Kyoto och kaiseki. Mat, te, estetik i ett. Hiiragiya är varken billigt eller någon chansning. Tillsammans med Tawaraya och Sumiya har det här varit Kyotos mest exklusiva ryokan sedan den öppnade 1818.

     

    Det är lätt att gå vilse i labyrinten av skumma, tatamitäckta gångar som vecklar in sig i det gamla townhouset i en aura av lågmäld lyx. Varje rum har en japansk trädgård. Det är lätt att känna tidens vingslag när man övernattar i nobelpristagaren Yasunari Kawabatas favoritrum som är döpt efter honom. Trots det drömmer jag hjärtskärande mardrömmar om att en annan av mina favoritförfattare, Yukio Mishima, försöker döda mig med svärd. Ägarinnan berättar dagen efter att även han tydligen krävde att bo i det här rummet, och att han här planlade sitt offentliga harakiri.
    Middagen har även den en exklusiv aura och serveras i mitt rum på lokal keramik från ett av Japans äldsta och mest kända keramikområden, Kiyomizu. Råvarorna är på hög nivå. Havsålsvarianter serveras även här och så de där typiska Kyotonumren som vissa älskar och andra hatar: rå, mjukknastrig abalone, ostronaromatiskt jäst sjögurka, jäst uni (ja, sjöborregenitalier) och picklad tistel.

    Efter en sådan middag och ett traditionellt japanska bad är det en lyxig känsla att väckas av en frukost på sängen som antagligen är den godaste jag ätit. Sötfräsh finmiso fylld med småmusslor, grillad sötfisk och ris som toppats med småfisk och inlagda vildgrönsaker. Det ger en ny mening till ordet roomservice.

    Efter några dagar på ett flertal ryokan tar jag in på Grand Hyatt med prickfri service, inredning av heta designbyrån Super Potato och en lika gedigen västerländsk som japansk meny. Managern ler självsäkert när han hälsar mig välkommen och säger att alla kommer hit efter några nätter på ett ryokangolv. Jag lägger mig i den bekväma sängen och beställer upp en bärs och en helt perfekt stekt hamburgare med lika perfekt friterade pommes frites. Inte så dumt efter en veckas kaisekifrossande och golvnötande. Man är ju trots allt gaijin, innerst inne.

    BOENDE Att omge sig av japansk estetik, kultur och gastronomi i dessa japanska gästgiverier är den starkaste Japanupplevelse man kan få. Och Kyoto är en klassisk ryokanstad. De exklusivaste är under av diskret lyx men även de enkla kan bjuda på stora kulturella upplevelser. De flesta ryokan serverar traditionell frukost och middag på ditt rum, så håll reda på tiderna. Du sover oftast på madrass direkt på tatamimattorna. Många ryokan har även traditionella bad, i utkanterna av Kyoto till och med varma källor.

    Hiiragiya (ryokan)
    Här har aristokrati och berömdheter njutit av lugnet och sofistikerad lyx sedan 1818. Ät, drick, sov, bada, andas Kyoto här så länge du har råd.
    Adress: Nakahakusancho, Fuyacho Anekoji-agaru, Nakagyo-ku
    Tel: +81-75-221 1136
    Pris: 2500-7500 kr/person
    www.hiiragiya.co.jp

    Hanayashiki Ukifune-en (ryokan)
    Övernatta i japans mest berömda teby till doften av te, omgiven av teodlingar, temakare, tebutiker, tehus, terestauranger, teglass, tegodis, te, te, te.
    Adress: 611-0021 20, Uji-tougawa, Uji
    Tel: +81-774-21 2126
    Pris: från 650 kr
    Lediga rum & priser
     

    Hyatt Regency Kyoto (hotell)
    När du sovit nog på ryokangolv är det läge för lyxig hotellsäng. Servicen är prickfri liksom som både den japanska och den italienska restaurangen. Klassisk japansk inredning, moderniserad av hippa designbyrån Super Potato.
    Adress: 644-2 Sanjusangendo-mawari, Higashiyama-ku
    Tel: +81-75-541 1234
    Lediga rum & priser
     

    Hitta Ryokan
    Ryokan finns från 200 kr upp till 10000 kr natten. De billigare har oftast ingen hemsida och kan sällan engelska. Leta i förväg på ryokansajter och forum som t ex www.japaneseguesthouses.com . På plats kan du få hjälp att välja och boka av Kyoto turistinformations kostnadsfria ryokanförmedling på Kyoto Station (hemsida www.pref.kyoto.jp/visitkyoto/en ).

    ÄTA/RESTAURANGEROkutan
    Gör som munkar och pilgrimmer gjort i 350 år. Njut av klassisk yudofu i det lummiga parkområdet vid Nanzenjitemplet. Avsluta med matcha i templet bredvid Nanzenjitemplet.
    Adress: 86-30 Fukuchi-cho
    Tel: +81-75-771 8709

    Hanbei Fu
    Specialicerad på fu, vilket är vetegluten. Nej, det låter inte gott men du kommer att bli överraskad av avsmakningsmenyn. Hur skulle stället annars kunna ha varit fullsatt i 400 år?
    Adress: 433 Shonin-Cho, 2 Chome, Gozyo-Sagaru, Tonya-Machi, Higashiyama-Ku
    Tel: +81-75-525 0008

    Minoki
    Cha kaiseki, traditionella smårätter, inspirerade av teceremonin. En mindre meny kostar ca 700 kr, en komplett ca 1300 kr. Bentolådor att ta med 2-300 kr, vilket är extremt prisvärt.
    Adress: 480 Kiyoi-cho, Location Shimogawara-dori, Gion.
    Tel: +81-75-561 0328

    Tousuiro
    En tofurestaurang i Japans tofustad. Avsmakningsmenyn är det ultimata beviset på att man kan skapa hög gastronomi av koagulerad sojamjölk.
    Adress: 517-3 Kamiosakamachi, Sanjo Agaru Kiyamachi St, Nakagyo-Ku
    Tel: +81-75-251 1600
    www.tousuiro.com

    Kikunoi
    Kyotos mest berömda kock serverar kaiseki med absolut gehör när han inte uppträder i TV eller skriver böcker. Inte gratis men hyllningen från världens berömdaste kock, Ferran Adrià säger det mesta.
    Adress: Makuzugahara, Maruyama, Gion, Higashiyama, Kyoto
    Tel: +81-75-561 0
    www.kikunoi.jp

    TESHOPPINGTe och teprylar måste du köpa här i ett av världens tecentrum. Teceremonins malda tepulver “matcha” är unikast – fylligt som soppa med spenatig och algig arom. Köp en bambuvisp och börja vispa. Prova även de vanliga gröna teerna. “Gyokuro” är exklusivast, mjukt, algigt och naturligt sött. “Sencha” mer vardagste men inte sämre, bara mindre sött. Tefantasten tar pendeln till världsberömda byn Uji på en kvart och strosar bland teodlingar, temakare, tehus och tebutiker. Skördetid i maj, då färska teer och extra te-action.

    Ippodo
    Snart 300-årig tebutik med egna tehuset Kaboku där du själv får provbrygga deras egna fin-teer. Dessutom teprovningar och kurser hos med personal som kan engelska.
    Adress: Teramachi-dori Nijo, Nakagyo-ku
    Tel: +81-75-211 3421
    www.ippodo-tea.co.jp/en

    Kanbayashi Sannyu Honten
    Ta pendeln till Uji för den maximala teupplevelsen i en fyrahundraårig tebutik. Ägarens förfader var kompis med teets messias Sen no Rikyu. Mal(!), vispa och drick din egen matcha och besök deras tehistoriska utställning.
    Adress: 27-2 Ujirenge, Uji
    Tel: 81-774-21 2636
    ujicha-kanbayashi.co.jp

    Horaido
    Ägaren Nagahiro Yasimori, är den kunnigaste teguide du kan få. Deras lokala Uji-teer är högklassiga, precis som tekannor, koppar och annan utrustning i butiken från 1803. Hans farfar uppfann genmaicha, klassikern på grönt te med rostat ris.
    Adress: Teramachi Shijo agaru, Nakagyo-ku
    Tel +81-75- 221 1215
    www.kyoto-teramachi.or.jp/horaido

    Shioyoshi-ken, wagashibageri
    “Wagashi”, de mjuka, söta tekakorna kan vara lite “ovana” för västerländska gommar. Men på Shioyoshi-ken förstår man varför temästarna vallfärdar hit. Ultratraditionella konsthantverk på högsta nivå.
    Adress: Nakadachi-uri-agaru, Kuromon-dori, Kamigyo-ku
    Tel: +81-75-441 0803

    TECEREMONI OCH TEHUSTeceremonin är ett av japans märkvärdigaste kulturuttryck och Kyoto dess starkaste fäste. “Äkta” teceremonier är ofta interna och svåra att delta i som turist, dessutom är ritualerna komplicerade för nybörjare. Men i de gamla stadsdelarna och i parkerna finns många gamla tehus där du kan smaka en kopp matcha med en tekaka under lättsamt, rituella former. Mycket Kyotokänsla för lite pengar. Flera teceremoniskolor och kulturella center erbjuder också introduktioner till denna zenbuddistiska fika.

    Temästare Randys Channell Soei/Ran Hotei
    Trots att han är kanadensare vispar Randy godaste matchan i stan. Med ena foten inne i teceremonin och andra i västerlandet är han en perfekt introduktion till teceremonin. Håller även teceremonier för nybörjare i sitt japanska kafe eller hans traditionella tehus.
    Adress: 64 Kamikawara, Sanjo Omiya, Naokagyo
    Tel: +81-75-801 0790
    www.ranhotei.com
    www.15-1a.com

    Iyemon
    Nytänkande tehus med målsättningen att modernisera den klassiska tekulturen för en yngre generation. Mycket kreativ meny med te som krydda, t ex matchasobanudlar, gris uppfödd på teblad och crème caramel på hojicha, rostat te.
    Adress: Karasuma Sanjo
    Tel: +81-75-222 1500
    www.iyemonsalon.jp

    Taihoan tehus, Uji
    Tebyn Ujis eget teceremonihus. Ett autentiskt tehus med trevliga tetanter som bjuder på en kvarts introduktion i teceremonin och en matcha med tekaka till priset av en vanlig fika.
    Adress: 1-5 Uji, Togawa, Uji city
    Tel. +81-774-23 3334

    Hosomi Museum med Kokoan terum
    Mäktig samling av japansk konst och konsthantverk från hela landets historia, inklusive teceremoniobjekt. I “Kokoan”, museets traditionella terum serveras matcha, och du kan boka en enklare teceremoni.
    Adress: 6-3 Saishoji-cho Okazaki, Sakyo-ku, Kyoto
    Tel: +81-75-752 5555
    www.emuseum.or.jp

    Urasenke Center, teceremoniskola
    En av de tre stora skolorna, som härstammar från mästaren Sen No Rikyu. Besök deras utställningar, drick god matcha och ta en nybörjarlektion i “Chanoyu”, teceremonin.
    Adress: Horikawa-dori, Teranouchi agaru, Kamigyo-ku
    Tel: +81-75-431 6474
    www.urasenke.or.jp

  • Bländande meny i Tokyo

    Vad gör en ny restaurang framgångsrik? Sensationell interiör? Intensivthäftig meny? Fokuserad och kompetent personal?

    Med stämningenförutbestämd av namnet, lyckas Dazzle, Ginzas senaste glamorösauppkomling, kapa åt sig full pott på alla plan (bokstavligen).Stället är inhyst i Mikimotos leopardmönstrade showcase, och man landarpå åttonde våningen mitt i köksruschen varifrån färden går vidare tillen drömliknande balsal med Barbapappainspirerade väggnischer.

    Stilen är trettiotalsbrasserie någonstans i Europa, men när de med global-lokala råvaror tillagade anrättningarna kommer vinande, transporteras man abrupt tillbaka in i det tjugoförsta århundradet: amerikanska västkustoston i koreansk miso, grillad Stillahavsål i fransk fänkålssoppa, eryngiisvamp över platinum pork eller jus d’agneau-smaksatt NZ-lamm. Gänget bakom Global Dining, som dukat upp Tokyos största restaurangdunderhittar det senaste decenniet, kan sitt framgångsrecept utantill och har fört samman världens smaksensationer under ett och samma tak.

    Dazzle
    Adress: 8/9F Mikimoto Ginza 2, 2-4-12 Ginza, Chuo-ku, Tokyo
    Tel. +81-3-515 909 91
    www.huge.co.jp/DAZZLE
     

    Hotell i Tokyo

  • Bländande meny i Tokyo

    Vad gör en ny restaurang framgångsrik? Sensationell interiör? Intensivthäftig meny? Fokuserad och kompetent personal?

    Med stämningenförutbestämd av namnet, lyckas Dazzle, Ginzas senaste glamorösauppkomling, kapa åt sig full pott på alla plan (bokstavligen).Stället är inhyst i Mikimotos leopardmönstrade showcase, och man landarpå åttonde våningen mitt i köksruschen varifrån färden går vidare tillen drömliknande balsal med Barbapappainspirerade väggnischer.

    Stilen är trettiotalsbrasserie någonstans i Europa, men när de med global-lokala råvaror tillagade anrättningarna kommer vinande, transporteras man abrupt tillbaka in i det tjugoförsta århundradet: amerikanska västkustoston i koreansk miso, grillad Stillahavsål i fransk fänkålssoppa, eryngiisvamp över platinum pork eller jus d’agneau-smaksatt NZ-lamm. Gänget bakom Global Dining, som dukat upp Tokyos största restaurangdunderhittar det senaste decenniet, kan sitt framgångsrecept utantill och har fört samman världens smaksensationer under ett och samma tak.

    Dazzle
    Adress: 8/9F Mikimoto Ginza 2, 2-4-12 Ginza, Chuo-ku, Tokyo
    Tel. +81-3-515 909 91
    www.huge.co.jp/DAZZLE
     

    Hotell i Tokyo