My Website

Tag: Mat

  • San Sebastián: 4 tips i foodiefavoriten

    San Sebastián: 4 tips i foodiefavoriten

    I Baskiens mathuvudstad väntar fantastiska pintoxbarer och unika boutiquehotell. RES listar fyra tips för en extra god upplevelse av staden i norra Spanien.
     

    Läs RES guide till San Sebastián: 34 handplockade tips
     

    Foto: Press.
     

    1. Checka in på Hotel Villa Soro

    För knappt två år sedan fick en av San Sebastiáns gamla fastigheter från slutet av 1800-talet nytt liv i form av sofistikerade boutiquehotellet Villa Soro.

    Sedan hotellfamiljen Soldevila-Ferrer tog över egendomen har den omsorgsfullt renoverats för att behålla för att bevara vackra jugendetaljer, ursprungligen ritade av ansedde arkitekten Luis Elizalde. Den storslagna trappan, glasmålade fönster och baren med träpanel är ett fina exempel på det.

    De 25 rummen, av vilka 15 stycken ligger i huvudhuset, har även fått snitsig design. De präglas av samtida spansk konst, antika möbler som putsats upp och dämpade färgskalor – havsblå dörrar, grå sängöverkast, schackrutiga badrumsgolv. Hemma hos-känslan löper som en röd tråd, från biblioteket till salongen med sprakande brasa.

    Foto: Press.

    Goda drinkar och småtallrikar njuts på hotellets Eguzki Bar & Garden.

    Men med sitt ypperliga läge i fashionabla Barrio de Gros är det gångavstånd till mattempel som Arzak liksom kulturupplevelser som cidermuseet och Museo San Telmo.

    Boka rum på Hotel Villa Soro till bäst pris här

    Foto: Bar Néstor Facebook.
     

    2. Ät pintxos på Bar Néstor…

    San Sebastián har under det senaste decenniet börjat glittra som den främsta gastrojuvelen i världens Michelinkrona, med fler stjärnor per invånare än till och med Paris. Det spanska matmeckat har tolv honorerade finkrogar (åtminstone i skrivandets stund, vintern 2025). Tre av dem har hela tre sexuddiga nickningar.

    Med det sagt är de otaliga små hål-i-väggen-kaféerna och pintxosbarerna en ren fröjd för gommen. På gångavstånd från Villa Soro hittas legendariska Bar Néstor. Det är inte alltid som en stads mest berömda hak också är ett av de bästa, men i Bar Néstors fall stämmer det.

    Här stavas den heliga matenigheten röd tomat, gröna padrón peppers och chuletón, perfekt tillagad biff. Liksom en alldeles ljuvlig tortilla som bara serveras två gånger om dagen, så se till att tajma besöket väl.

    11 Arrandegi Kalea, Donostia

    Mer info om Bar Néstor här

    Foto: Cecilia Alvarez-Hevia Arias.
     

    Foto: Press.
     

    3. … och på La Viña

    La Viña ligger också på gångavstånd från Hotel Villa Soro. Även detta är en av San Sebastiáns mest kända pintxosbarer och även detta med rätta eftersom barens baskiska ostkaka, som funnits på menyn sedan slutet av 1950-talet, är något i särklass. Det är inte för inte som de skrivits spaltmeter om den. 

    Calle del 31 de Agosto, 3 Parte Vieja

    Mer info om La Viña här

    Foto: 148 Gastroleku Facebook.
     

    4. Ät också på 148 Gastroleku

    Torget Plaza de la Constitución myllrar vid lunchtid av uteserveringarnas matgäster.

    Ta sikte på moderna 148 Gastroleku där munsbitarna inte sällan ser ut som små konstverk, från klassiker i stil med friterad calamari till kulinariska nymodigheter som grillad bläckfisk med kryddstark potatis och kimchi.

    Iñigo Kalea 1, Donostia

    Mer info om 148 Gastroleku här

    Foto: 148 Gastroleku Facebook.
     

    Mer reseinspiration från San Sebastián

    5 handplockade tips på krogar i San Sebastián

    Resereportage: San Sebastián – Smakfest i sinnlig stad

  • Dubrovniks bästa restauranger

    Dubrovniks bästa restauranger

    Dubrovnik är en väldigt trevlig kuststad att semestra i – och dessutom bjuder staden på väldigt mycket gott att äta. Ska du unna dig en lite lyxigare måltid, gå hit:

    Lediga rum & priser i Dubrovnik

    Azur Dubrovnik Restaurant

    Vem hade anat att asiatiska smaker och kroatiska råvaror passar så fint tillsammans? Jo, bygdens son Darko Perojevic förstod det. Han har drivit restaurang i Hongkong och kunde förutspå vilka stordåd som skapas när man gifter de två köken. Azur är en mindre restaurang med servering i en mysig gränd. Urtrevlig personal och otroliga smaker. Man väljer med fördel ett antal små rätter och delar – vi slår ett extra slag för tacos salmon cevice och stir fried fresh chilli and basil prawns.

    Pobijana 10
     

    Posat

    Posat höjer sig majestätiskt över turisthorderna utanför ringmuren vid Pilaporten. Det här är en modern restaurang med gamla anor, vita dukar, prickfri service och som är helt och hållet inriktad på havets läckerheter. Måltiden börjar med att servitören håller fram en gigantisk silverbricka med dagens fångst där du väljer firre efter tycke och smak. Restaurangen ligger på övervåningen, där man har skalat bort stora delar av väggar och tak och ersatt dem med vikväggar av glas som raderar gränsen mellan inne och ute. Vid vackert väder sitter du med fördel längst fram vid balkongräcket med utsikt över ringmuren och havet.

    Ulica uz Posat 10

    Restaurant 360°

    Ska du slå på stort och verkligen skämma bort dig själv och ditt sällskap så är det här du ska boka bord. 360° är enbart öppet för middagar (ej lunch) och dess namn avslöjar en av restaurangen största fördelar – utsikten. En annan finfin egenskap är dess meny och den utmärkta maten. Med det sagt så får vi även tillstå att priserna ligger i det övre skiktet för att vara Dubrovnik. Här är det inte billigt, men du får också vad du betalar för – kvalitet.

    Sv. Dominika bb
     

    Stara Loza

    En fantastisk restaurang med den unge kocken Damir Saric bakom kastrullerna. Restaurangen är belägen i hotellet Prijeko Palace och man kan antingen sitta på översta våningens balkong, inomhus med magnifik utsikt över staden eller på gatan för att få känna på pulsen. Stara Loza ligger på en restaurangtät gata där det lurar många turistfällor men har man ett tränat öga ser man direkt att detta inte än någon dussinrestaurang – allt är genomtänkt, från designstolarna till menyns utformning. Boka bord!

    20000, Prijeko ulica 24

    Ta del av hela vår Dubrovnikguide HÄR.

    Lediga rum & priser i Dubrovnik

  • 3 X vietnamesiskt i Berlin

    3 X vietnamesiskt i Berlin

    Visst är pho ett bra mycket fräschare alternativ än en flottig kebab eller trött currywurst? Det vietnamesiska köket är välrepresenterat i Berlin. Här är tre favoriter:

    Lediga rum & priser i Berlin

    Si An

    Si An

    När du är sugen på bra vietnamesiskt är det dags att åka hit. Restaurangen ligger på en lugn gata i Prenzlauer Berg. Slå dig ner mitt i växtligheten på uteserveringen och njut av maten i skenet av rislamporna eller ta ett bord inne i den enkla men vackert inredda matsalen. Här ligger fokus på grönsakerna och tofu eller kött erbjuds som ett tillval till de flesta rätter. Förrätterna är smakrika och genomtänkta och huvudrätterna enorma. Riktigt bra mat till ett väldigt bra pris.

    Rykestraße 36, 10405 Berlin, Tyskland
     

    Madame Ngo Une Brasserie Hanoi

    Madame Ngo Une Brasserie Hanoi

    Vietnamesiskt/franskt brasserie i Charlottenburg. Grundaren Duc Ngo äger flera asiatiska restauranger runt om i Berlin och har blivit känd för sin sushi och sina asian fusion-rätter. På Madame Ngo får du inte missa den vietnamesiska soppan Pho och de friterade vårrullarna (rispappersarken kommer direkt från en marknad i Hanoi).

    Kantstraße 30, Berlin
     
    Saigon Green

    Saigon Green

    Från Saigon Green går alla nöjda och belåtna, utbudet av rätter är stort. Själv rekommenderar jag att man plockar ihop tre, fyra smårätter per person och sen delar på allt. En klar favorit är de krispiga räkorna, sommarrullar och sataykyckling. Missa inte heller grön papayasallad som är lite kryddig men härligt uppfriskande, och potatisdumplings som egentligen inte alls är en dumpling utan snarare åt rårakahållet, men krispig och gott tillagad av sötpotatis. Helt okej utbud av vin och öl, men prova en av de färska juicerna, oerhört goda med fräscha och överraskande smakkombinationer. Är det fullt, fortsätt då till systerrestaurangen Saigon Today som ligger tio minuters promenad bort – lika gott och fräscht men oftast färre gäster att trängas med.

    Kantstraße 23, 10623 Berlin, Tyskland
     
  • Seoul – smakrik världsmetropol

    Seoul – smakrik världsmetropol

    Morgonsolen glittrar i de strömlinjeformade skyskraporna som reser sig på bägge sidor av floden Han. Trots att det är rusningstid i Seoul promenerar människor lugnt med sina take-awaykaffe på de rena trottoarerna. Det är svårt att tänka sig att vi befinner oss i en stad som slogs i spillror av ett inbördeskrig för knappt 60 år sedan och fortfarande lever under hotet från sin granne i norr. 

    Text: Malin Hefvelin  Foto: Linda Romppala

    Hotell i Seoul 

    Genom en rad radikala reformer lyckades Sydkorea på mindre än fyra årtionden transformera ruinerna efter inbördeskriget till ett globalt innovationscentrum och världens trettonde största ekonomi, även om det delvis skedde på bekostnad av industriarbetarnas arbetsvillkor. Befolkningen själva refererar till landets tillväxtsaga som miraklet på floden Han.

    Sydkorea må ha slängt av sig oket från tidigare förtryckare, men med det har man också lämnat mycket av de gamla traditionerna bakom sig. De ultramoderna skyskraporna har namn som Lotte, Samsung, Hyundai och LG, de koreanska teknikföretag som står för en stor del av både BNP och stadsbilden i dagens Seoul.

    En plats att uppleva Koreas svunna kultur i är stadsdelen Bukchon som flankeras av det pampiga Gyeongbokpalatset i väst och Changdeokpalatset med sin hemliga trädgård i öst. Byn utgörs av hundratals traditionella hus, hanok, med sina karakteristiskt svängda tak och grova, handgjorda tegelpannor. Många av dem huserar i dag hantverksbutiker, pensionat eller tehus, men några är fortfarande privata hem. I de charmiga gränderna känner man sig förflyttad 600 år tillbaka i tiden, åtminstone tills man möter ett av alla högljudda gäng skolflickor i färgglada hanbokklänningar – traditionella koreanska folkdräkter som är populära att hyra – som med resta selfiepinnar dokumenterar sin vandring genom byns trånga gränder i jakt på sina favoritsnacks. Seouls ungdomar har en förkärlek för mat med specialeffekter, och i Bukchon säljs både hundbajsformade, tallriksstora kakor och snacks av pastellfärgade majspuffar på en bädd av kolsyreis som får det att puffa rök ur munnen vid varje tugga.

    Alkohol är ett särskilt kapitel i Koreas historia, Sydkorea ligger på trettonde plats när det gäller alkoholkonsumtion per capita och det är inte ovanligt att se fullständigt plakata affärsmän på gatorna en vardagskväll. Makgeolli bryggs på jäst och ris och var länge Sydkoreas mest populära dryck, framför allt bland bönder och arbetarklassen. Men när Sydkoreas politiska och ekonomiska klimat förbättrades i slutet av 1980-talet minskade befolkningens törst efter makgeolli till förmån för importerad öl och whiskey. Ga-Eul är restaurangchef på Wolhyang där man specialiserat sig på den traditionsfyllda drycken.

    X– På senare år har makgeolli ökat i popularitet igen, framför allt bland unga. Inte minst kvinnor gillar att den inte är så alkoholstark, berättar Ga-Eul när vi träffar henne på restaurangen nära City Hall.

    Den ofiltrerade alkoholen serveras i keramikskålar som måste röras om i för att bottensatsen ska blandas upp och dricks vanligtvis till maten. Makgeolli som innehåller runt sex procent alkohol är yoghurtaktig i smaken och lite bubblig tack vare fermenteringsprocessen. På Wolhyang serverar man den även i form av cocktails – signaturdrinken är en skummig variant mixad med färska jordgubbar. Makgeolli sägs ha läkande egenskaper, precis som mycket av maten som äts i Sydkorea.

    X– Jag vet inte om det stämmer, men den ger mindre baksmälla än whiskey, skrattar Ga-Eul.

    Seouls nattliv är varierat och spännande och det finns många stadsdelar att välja bland. Vi inleder en utekväll på Sheraton D-Cube söder om floden, där vi har en sagolik utsikt över hela staden från hotellbaren på 41:a våningen. Därifrån är det inte långt till Seouls absolut mest besjungna stadsdel Gangnam som betyder just ”söder om floden”. Här finns den mest exklusiva shoppingen och de fräckaste klubbarna och det är konsumismen i kvarteren som popstjärnan Psy driver med i sin monsterhit Gangnam style.

    Baren Twelve i Gangnam är inte lätt att hitta. En diskret skylt visar vägen ner i en källare och bakom en skjutdörr finns en bardisk med tolv barstolar. När vi står utanför kan vi se hur många och vilka av dem som är upptagna genom en snillrik neonskylt markerad i romerska siffror från I till XII. Här har man specialiserat sig på whiskey i alla dess former och ursprung. Nästa barstopp tar oss ner i ett kaninhål bakom Louis Vuittons flaggskeppsbutik till Alice in Cheongdam, endast markerad av en skylt med en stiliserad kanin i smoking. Med ett subtilt Alice-i-Underlandet-tema bjuds cool jazz, sköna skinnfåtöljer värdiga en brittisk herrklubb och faktiskt en blomsterbutik i källaren. Barmästaren Taeeun Yoon har inspirerats av sagoboksvärldens magi och gillar att överraska sina gäster när det gäller glasens innehåll.

    – Förra året var umami-smaker väldigt inne. Vi gjorde bland annat en vodka infuserad med räkor som var populär. Just nu är söta, kryddiga mjölkpuncher väldigt trendiga. Jag använder olika tekniker för att göra mjölkdrinkar helt genomskinliga till exempel, det brukar få folk att hicka till!

    Cocktailmenyn på Alice är utformad som en sagobok med innovativa cocktails. Vi provar fläderdoftande Hippity Hoppity i en porslinskanin, och därefter Reflection – en Old Fashioned serverad i en trälåda där rök väller ut när man gläntar på luckan och en spegel i locket reflekterar vår förvåning. Till drinkarna får man också en liten picknickkorg med en rutig duk fylld med snacks och godis att mumsa på.

    I Seouls stora familj av speakeasybarer – påstått hemliga ställen bara för invigda – är Le Chamber kanske den hemligaste. En diskret trappa leder ner från gatunivån till ett vardagsrum med soffgrupp och bokhylla. Nu gäller det att hitta rätt bok, dra ut den – och vips – så glider bokhyllan åt sidan och blottar en ytterst sofistikerad speakeasybar, både i prisnivå och i service. Golvkandelabrar, tjocka sammetsdraperier över bara tegelväggar och givetvis en meterlång lista över whiskeysorter och signaturcocktails gör Le Chamber till en av Seouls mest glamorösa barer just nu.

    Ytterligare ett område med sprudlande nattliv är internationella Itaewon, där inte minst turister och de många amerikanska soldaterna festar. Kvarteren runt Itaewon är som ett enormt varuprov på all världens drycker och maträtter. Här finns karibiska salooner, brittiska pubar, spanska tapasbarer, thailändska restauranger och japanska izakayor, ofta i flera våningsplan där hög musik strömmar ut över gatan.

    Dagens Seoul är en ung stad, och en stad för unga. Runt universitetsområdet Hongdae, den stadsdel som oftast utpekas som Gangnams efterträdare som partykvarter, ligger hundratals kaféer och barer. Hongdae är ett överraskande, energiskt och högljutt område som får mig högre i varv än ett sexpack red bull. Till vardags är gatorna fyllda av kläd- och prylförsäljare, på lördagar blir de istället en konst- och hantverksmarknad. Designhuset Sangsang Madang med sin vackra fasad i form av en fjäril i flykt är fyllt av unga konstnärer och kreatörer som här får möjlighet att pröva sina vingar, inklusive liveuppträdanden och gallerier. Temakaféer är populära, vi pustar ut från hetsen på ett fårkafé och fikar tillsammans med lammen Ana och Sam.

    Från Hongdaes höga puls är steget ganska långt, åtminstone mentalt, till vår nästa upplevelse. Att bo på ett tempel över helgen har blivit en allt mer populär företeelse bland koreaner som ett sätt att komma bort från det ofta hektiska livet i stan. Geumseonsatemplet uppe på Bukhansanberget strax utanför Seoul grundades på 1400-talet, men buddhismen har praktiserats i Korea i över 1 700 år.

    Klockan fem på morgonen väcks vi ur vår sömn på tunna golvmattor av en dov gonggong. Utanför den halvöppna skjutdörren hör jag syrsor knirka, solens strålar når ännu inte riktigt det dimhölja bergstemplet. Långt i fjärran skymtar den glittrande storstaden som aldrig sover. Jag drar på mig min tempelklädnad bestående av vida byxor och en väst i lila, urtvättat bomullstyg och beger mig till stora buddhahallen. Där står redan munkarna redo för morgonceremonin. Jag följer dem i prostrationerna, bugningar ner till en liggande position på knäna, och tillbaka upp i stående. Enligt traditionen ska man göra 108 bugningar – då ska själen vara renad, och knäna definitivt ömma. Vi nybörjare har blivit uppmanade att sluta när vi känner oss yra, men munkarna gör oberört alla sina bugningar innan det är dags för frukost.

    Även att äta är ett sätt att praktisera buddhism. Vi har förberett oss med nötter och energikakor i väskan, men de får stanna där de är. Den vegetariska tempelmaten är både utsökt och riklig i sin enkelhet. Templet odlar mycket av sin mat själva, varje dag går kocken ut och skördar grönsaker och örter till de tre måltiderna som kallas Baru gongyang.

    Vi får också möjlighet att dricka te med en av munkarna. Sun Woo har varit munk i över 20 år och är van vid att besökare, framför allt utlänningar, ifrågasätter hennes val.

    – Jag gjorde karriär på ett företag i Seoul, men kände bara tomhet. Då mötte jag buddhismen och kände att jag kunde se en mening i allt runt omkring mig, även i de små tingen, berättar hon.

    Seoul är en av de mest innovativa städerna i världen även när det kommer till hälsa och miljö. Stadens snabba ekonomiska tillväxt har påverkat miljön negativt och regeringen har fastslagit att all ny urban utveckling måste vara grön. Solpaneler, gröna takträdgårdar och ekobussar syns överallt, och det som en gång var en sexfilig motorväg rakt genom staden har nu blivit en grönskande å där Seoulbor slappar och promenerar.

    I Mangwon, ett bostadsområde nära floden Han, möter vi ytterligare ett Seoul. I det som tidigare var stadens fattigaste område pågår vardagen med ett rikt folkliv och många små restauranger, kaféer och trädgårdsbutiker. Vi har stämt möte med Chris som driver matlagningsskolan K-Cooking Class. Han arbetade tidigare på ett båtvarvsföretag men tröttnade på de långa dagarna och dåliga arbetsvillkor.

    – Sydkoreaner har som regel en veckas semester om året, jag kände mig aldrig fri.

    Chris tar med oss till Mangwonmarknaden runt hörnet från sin köksstudio. Utbudet är bedövande stort. Drygt 200 affärer och stånd saluför allt ifrån torkad bläckfisk, levande fiskar och grisfötter till färdiglagade banchan, smårätter som traditionellt serveras vid varje koreansk måltid. Det är tydligt var på marknaden kimchiförsäljarna står, inte minst på grund av den starka doft som de jäsande grönsakerna sprider omkring sig. Sydkoreas nationalrätt kimchi är en säregen, men efter ett tag beroendeframkallande rätt som stått på koreanernas middagsbord sedan urminnes tider. Den vanligaste sortens kimchi görs på salladskål som fermenteras hela i stora lerkrus. Capsaicinet i chilin gör att grönsakerna konserveras och rätten kan bevaras under hela vintern.

    Vi stannar till vid ett stånd och provar eomuk, mjuka pannkakor gjorda på fisk som kokats sega i en smakrik buljong och serveras uppträdda på pinne. Chris bjuder oss också på tteok, ett bakverk gjort på sötat ris som är så segt och klibbigt att jag knappt kan sticka gaffeln genom det, än mindre få den kladdiga biten att släppa från tallriken. Chris berättar att man brukar ge det i present till studenter inför ett svårt prov.

    – För att svaren ska fastna lika bra som efterrätten!

    Vi förstår senare att Mangwon bara är ett snabbköp i jämförelse med Seouls giganter till marknader, flera av dem stora som stadsdelar. Namdaemun Market härstammar från 1400-talet och är så välsorterad att det lätt blir en chock för den oförberedde att kliva in i kommersen, Dongdaemun är marknaden för mode och tyger som har öppet till midnatt varje dag och på Yangjae market säljs blommor från hela världen. Allt finns att köpa i Seoul.

     

    Väster om det vidsträckta Gwanghwamuntorget ligger Insa-dong, mest känt för sina många butiker och restauranger. Över gatan svävar förföriska dofter från olika stånd. Här utbjuds keramik, bakverk, te, smycken och traditionellt koreanskt hantverk, en perfekt plats för presentletaren. På inomhusmarknaden Ssamzie–gil huserar även några spådamer för den som vill informera sig om vad framtiden bär i sitt sköte. Vi vet redan att den för vår del innehåller en rejäl lunch, och styr våra steg mot tempelmatsrestaurangen Sanchon.

    Under sina 18 år som munk blev Kim Yon Shik en ivrig anhängare av tempelmat, ett kök baserat på färska grönsaker och råvaror som trädgården och skogen ger. Han ansåg att tempelmaten förtjänade en bredare publik och öppnade sin restaurang i ett vackert gammalt palats runt hörnet från Insa-dong. Innanför dörren får vi lämna våra skor i små skåp, och bjuds därefter att barfota träda in i restaurangen. Som alltid i Sydkorea är trägolvet uppvärmt underifrån, skönt om man som vi valt att sitta i restaurangens traditionella sittdel med låga bord. Många av rätterna som serveras i tempel och även i koreanska hem äts för sina medicinska kvaliteter, några sägs vara bra för magen, andra för huden eller ögonen. Snabbt fylls bordet med skålar, varje liten rätt har sin en egen smak och konsistens. Stekta svampar, friterad zucchini, inlagda rotfrukter och rispuffar doppas i läckra sojasåser. Spenat, potatispannkakor, stekt tofu, en skål med genomskinliga nudlar mixade med grönsaker, rötter och sjögräs, och inte mindre än två olika soppor serveras, en tjock kryddig sojabönsgryta med tofu och en misosoppa med grönsaker och alger. Vid borden runtomkring oss sitter koreanska familjer iklädda traditionella hanbok-kostymer, flera firar födelsedagar eller bröllopsdagar, och vi sitter länge och njuter av maten.

    Emellanåt när skyskrapornas ultramoderna strukturer skymmer Seouls vackra palats och tempel som har överlevt så många invasioner känns Seoul väldigt avskuret från sin bakgrund. Men Koreas historia är fortfarande högst levande om inte annat i maten, och på dess marknader och restauranger kan man åtminstone skrapa på ytan till den traditionella koreanska kulturen.

     

     

     

    Guide till Seoul

     

    Snabbfakta Seoul

    Seoul ligger i nordvästra Sydkorea bara fem mil från gränsen mot Nordkorea. Staden är byggd på bägge sidor om den breda floden Han och omges av berg.

     

    Resa hit: Flera bolag flyger till Seoul (Incheon), snabbast är Finnair med en restid på drygt 12 timmar från Arlanda. Andra alternativ är KLM/Air France eller Lufthansa, då via Amsterdam eller Frankfurt. Seoul ingår i paketresor hos bland annat Jambo Tours.

    Invånare: I stadskärnan bor ca 8 miljoner invånare, drygt 25 miljoner i storstadsregionen.

    Tidsskillnad: +7 timmar

    Valuta: Won

    Ta sig runt: Tunnelbanenätet är väl utbyggt och modernt med information både på engelska och koreanska. Med ett påfyllt T-money-kort är du välkommen på alla kommunikationer i hela Sydkorea, och du kan även betala taxi med kortet.

    Taxi och Uber är smidigt och billigt, kostar ungefär en tredjedel av vad det gör i Sverige.

    Uppkopplat: Wifi finns nästan överallt – på kaféer, restauranger och i butiker. Ibland är det öppet, annars brukar koden finnas vid kassan. Många tunnelbanestationer bjuder på fritt wifi.

     

    Mat & dryck

    Koreansk vällagad snabbmat finns på alla marknader. Det är bara att peka och prova sig fram, pris från tio kronor per smårätt. Bibimbap är en sorts koreansk pytt i panna med ris och stark sås som måste testas, liksom koreansk barbecue, kött grillat över en kolgrill infäst i bordet. Gimbap är en sushirulle som ofta innehåller kött.

     

    Sanchon

    Vegansk restaurang med fokus på tempelmat. Här finns två färdiga menyer att välja på och även om serveringspersonalen enbart pratar koreanska går det bra att beställa med handrörelser.

    30-13, Insa-dong-gil

    sanchon.com

     

    Maple Tree House

    En av Seouls mest populära kedjor för koreansk barbecue. Grillen står mitt på bordet, servitrisen hjälper till att grilla maten. Mängder av smårätter, banchan, ingår.

    116-1, Itaewon-dong

    mapletreehouse.co.kr

     

    Wolhyang

    Wolhyang är en risvinstaverna som specialiserat sig på alkoholdrycken maekgoli. Vid den eleganta bardisken eller i mindre bås äter man traditionella koreanska rätter som moderniserats. Boka gärna i förväg.

    Sejong-daero 21-gil 30, Jung-gu

    facebook.com/tasteofthemoon

     

    Marknadsmat

    Koreaner köper gärna med sig mat hem, och ett av de bästa ställena att göra det är på stans många marknader. Bland Gwangjang markets många matstånd kan man prova sojamarienerde småkrabbor som man äter hela, dumplings, kycklingfötter, nudelsoppor och givetvis bibimbap.  
    Gwangjang Market

    88, Changgyeonggung-ro, Jongno-gu

     

    Shopping

    Seoul är ett shoppingmecka med allt från enkla marknader till enorma varuhus i tio våningar.

    Området runt Insa-dong är bra för souvenirer. Marknaderna Dongdaemun och Naemdamun säljer precis allt. Myeongdong har stora kedjor i budget- och mellanprisklass och i Samcheongdong finns små designerbutiker. I Gangnam, främst i Apgueong, finns lyxmärkenas flaggskeppsbutiker utmed Brand name street. D-Cube Department store i anslutning till Sheraton Hotel och den enorma gallerian Lotte World i Gangnam är två populära shoppingdestinationer.

     

    Boende

     

    Sheraton D Cube Seoul

    I D-Cube-området finns ett stort kulturcenter med teatrar och biografer, liksom ett stort varuhus. Trots sitt läge lite utanför stadskärnan är kommunikationerna mycket goda via tunnelbanestationen Sinidorm, en av de största i Seoul där fyra nyckellinjer möts. 5-stjärniga Sheraton är ett modernt, tyst och lyxigt hotell med fantastisk utsikt från rymliga rum som startar på 29:e våningen och fortsätter upp till våning 40.

    Lediga rum & priser

     

    Yehadoye guesthouse

    Pensionatet med tolv rum ligger centralt i charmiga området Insa-dong, ett område känt för sina små gränder med mat, hantverk och souvenirer.

    Lediga rum & priser

     

    Savoy Hotel

    Savoy Hotel ligger i Myeong-Dong, ett av Seouls livliga shoppingdistrikt nära flera marknader och tunnelbanan. Lite nedgånget, men fräscht och bra priser. Både familjerum och enkelrum med gott om plats. 

    Lediga rum & priser

     

     

    Se & göra

     

    Matlagningskurs

    Kocken Chris är född och uppvuxen i Seoul och kan grannskapet utan och innan. Han berättar kunnigt och insatt om Koreas gastronomiska arv och demonstrerar koreanska rätter i sin hemtrevliga matstudio.

    k-cookingclass.com

     

    Hyra hanbok

    Ett av Seoulbornas stora söndagsnöjen är att hyra hanbok, traditionella koreanska kläder för både män och kvinnor, och spatsera runt kring stadens palats och tempel.

     

    Palatsbesök

    Gyeongbok och Changdeok är två pampiga palatsområden med varsin vacker park.

     

    Tempelvistelse

    Att bo på tempel en natt eller två ger besökaren en inblick i den koreanska buddhismen och livet i ett tempel. På templestay.com finns alla tillgängliga tempel listade för bokning. Pris cirka 500 kr/dygn.

    eng.templestay.com

     

    Besök kalla krigets sista gräns

    Den demilitariserade zonen vid gränsen till Nordkorea går att besöka med en guidad tur.

    dmztours.com

     

    Mer information

    Visit Korea har utförlig information om destinationer och sevärdheter.

    english.visitkorea.or.kr

     

  • På smaksäkra stigar i Emilia Romagna

    På smaksäkra stigar i Emilia Romagna

    Långsträckta stränder, gulliga bergsbyar, filmlegendaren Federico Fellini och mat i världsklass. Allt hittas i Emilia Romagna. Och självklart var det i detta Italiens kulinariska hjärta som den första berömda italienska kokboken skrevs. RES lagar mat med lokala matronor, cyklar runt i klassiska stadskärnor och äter finmat med sand mellan tårna. 

    Text och foto: Lars Collin

    ”I mitt blod flyter balsamvinäger. Mina muskler är gjorda av parmesanost”. I stjärnkocken Massimo Bottura har den italienska regionen Emilia Romagna fått sin mest talföra och färgstarka förespråkare. Han är just petad från förstaplatsen, men som ägare till världens i år (enligt Worlds 50 Best) näst bästa restaurang Enoteca Francescana i Botturas lika mondäna som mysiga hemstad Modena, åker Massimo klotet runt likt en finmatens frälsare och pratar sig varm för vad som händer när klassiska italienska mattraditioner möter avantgardistiska kockambitioner.

    Stoltheten över sin trakt och dess fantastiska produkter, från den syndigt svarta balsamvinägern och mest perfekta parmesanosten till den nötiga prosciutton och de otaliga pastasorterna, delar Bottura med invånare i denna rika region som sträcker sig från anrika Piacea i väster ända ut till den långsträckta kusten vid Adriatiska havet för att i söder avgränsas mot bergskedjan Apennierna och Toscana. 


    Präktig parmesansamling hos ostmästaren på Caseificio San Lucio i Val Baganza. 

    Vägen mellan hav och inland, från Rimini till Piacenza, grundades redan av romarna. Ungefär halvvägs in på denna Via Emilia möter Modena med sina eleganta arkader och ofta verserade och välskräddade invånare. Trots att trakten är säte för snabba bilar som Maserati och Lamborghini är det mer av ett långsamt liv som hyllas här i stan. Tidlöst mode sedan mannaminne är att sommartid ta ut svängarna på väg från matmarknaden på höga herrcyklar klädda i gul linnekostym. Och det långsamma livet kräver slow food. På pratvänliga piazzor tycks diskussionerna aldrig sina över evighetslånga måltider där rätterna består av råvaror med bekanta beteckningar som prosciutto, mortadella, pancetta, cotechino, parmigiano reggiano, tortellini och tagliatelle.

    För att få korn på några av dessa matbordets hörnstenar färdas vi genom den gröna dalgången Val Baganza strax söder om Parma. Det här är en italiensk food valley av mest framgångsrika sort. Mellan de små floderna hittas flertalet av tillverkarna av parmesanost och parmaskinka. I dag förmögna bönder bepansrade med långsamt lagrade osthjul och torkade skinkor som betalningsmedel.

    Råmjölk blev till smör och längre fram tillsattes löpe och havssalt. Denna trio grundbultar utgör fortfarande receptet på äkta, ursprungsskyddad parmesanost. Efter ett års lagring kommer en granskande inspektör från det kooperativa ostkonsortiet och närmar sig de väldiga hjulen med kritik i blick och metallhammare i hand. Därefter bränds den berömda stämpeln in.

    Lite längre österut ligger Langhirano, en av elva byar som gör prosciutto di Parma. Fabriker för parmaskinka har funnits sedan början av förra seklet, men två världskrig satte krokben och egentligen var det först på 1950-talet som kontrollen föddes kring ursprunget. I dag gör runt 150 tillverkare i Parmaregionen 20 miljoner åtråvärda skinkor per år. Klimatet på 300 meters höjd är perfekt för proscuitton. Staden Parma ligger för lågt och får faktiskt inte tillverka någon skinka alls.

    – För att göra den bästa parmaskinkan behövs tid och tålamod. Därför är det självklart att en  traditionell produktion blir dyrare än en mer automatiserad, berättar Stefano Borchini från tillverkaren Slega och sticker in ett smalt hästben i en skinka och sniffar.

    Langhiranos museum är förstås fokuserat på stans stolthet, och på torget utanför Museo del Prosciutto dukar krögarna lunchtid upp med kallskuret; ost och skinka i drivor.

    Dyra är dropparna från den mycket lokalt producerade traditionella balsamvinägern. Glöm socker och karamellfärg, äkta DOP-skyddad vinäger består i det närmaste bara av druvsaft. Det är också anledningen till priser som konkurrerar med saffran, vit tryffel och Beluga-kaviar. Detta trögflytande svarta guld, som ger guldkant på den mest kantstötta tallrik, måste lagras och flyttas mellan tunnor av bland annat ek eller mullbär i minst tolv år.


    Vinmakaren Mauro Sirri i Bertinoro gör Sangiovese-viner under namnet Celli. 

    En av tillverkarna håller till i det låglänta och sommartorra inlandet i San Prospero norr om Modena. Daniele Bonfatti från familjeföretaget Aceitaia del Christo går försiktigt upp för en brant, knarrande trappa till vinden. Här förvaras 2 000 tunnor som ett smakminne över generationer. Den äldsta vintunnan är tappad 1848. Tradition möter samtid – suget efter en äkta Aceto Balsamico Tradizionale di Modena är större än nånsin:

    – Vi har haft tur. När kända kockar på 1980-talet började upptäcka vad det innebar att tillsätta några få droppar på sina rätter ledde det till en riktig explosion. Eftersom det behövs så lite är det också väldigt enkelt för oss att resa jorden runt och presentera produkten, säger han.

    Längtan efter att borsta av sig vägdammet och ta årets första dopp i ett varmt vatten växer sig plötsligt allt starkare. Vi kör österut in i Romagna och närmar oss det mytomspunna Rimini vid Adriatiska havet.

    Porträtterad i mängder med Fellini-filmer blev Rimini något av sommarårets svar på det italienska bitterljuva liv som annars levdes längs Via Veneto i Rom. Men badorten halkade snett och hamnade på Dolce Vita-dekis under framför allt 1970- och 80-talet, med en alltför ensidig exponering på högljutt strandliv och billiga hotell.

    Men något är på gång i denna stad som grundades av romarna år 268 f.Kr. som Ariminum. Kvalitet håller på att slå knockout på kvantitet när Rimini vågar visa sig från sin både kulinariska och kulturella sida. Från Fellini till finsmakarmat. Nu bor vi hellre lokalt och småskaligt i hus från fiskarfamiljernas kvarter, går längs kajerna eller lånar hojar och hittar själva ner till den 15 kilometer långa sandstranden och havet, som är renare än förr och står under ständig kontroll.


    Balsamvinägern, parmesanosten och prosciutton: de lokala lyxvarorna finns förstås i Sebastiano Serafinos fina butik Commestibile i Modena. 

    Matmanifestationen Ai Meni föddes för tre år sedan av en restaurangchef hos Massimo Bottura, allt med ambitionen att samla unga, uppåtgående souschefer från toppkrogar över hela världen framför råvarorna i Rimini.

    Ännu tidigare ut var Rimini Street Food. 2012 grundades denna privata organisation som den första i Italien att hylla lokal streetfood. Här stavas den piadina, en sorts inbakad pizza av tunnaste deg, traditionellt fylld med den lokala, mycket mjuka och supersaftiga osten squacquerone, parmaskinka och rucola – och något som lokalborna äter precis överallt och närsomhelst.

    – Rimini Street Food var faktiskt det första projekt i Italien där vi enbart talade om cibo di strada, alltså gatumat. I guiden har vi samlat 95 ställen i stan, från krogar till hål-i-väggen, som alla är specialiserade just på piadina, berättar grundaren Filippo Polidori.

    Han har själv valt platsen – krogen NudeCrud som gör lite mer bearbetade piadina. Läget för en genuin produkt som denna är förstås perfekt här i Borgo San Giuliano, en något svunnen stadsdel som doftar av det gamla Rimini. Ett charmigt virrvarr av små gränder klädda i gatsten och med husväggar målade i motiv från olika Fellinifilmer. Regissören och hans musa Giulietta Masina gick ofta hit, och Fellini drömde om att en gång flytta tillbaka till kuststaden och bo här på Via Marecchia.

    Kvällen tillbringas på strandpromenaden. Guido är Riminis enda Michelinkrog och har legat här på samma plats sedan 1946 då den skapades av bröderna Guidos farföräldrar som en enkel strandbar. I dag är den en av den långa strandlinjens mest exklusiva, men ändå sympatiskt avskalade, toppkrogar med självklart fokus på fisk och skaldjur.

    Vill man möta Fellinis Rimini kan man börja i Borgo San Giuiliano, men just här innanför strandlinjen ligger annars det sofistikerade men lätt bedagade Grand Hotel, den pampiga Art Nouveau-byggnad lille Federico drömde om att en gång få bo på. Som en av Italiens allra mest uppburna regissörer blev drömmen sann. Fellini både filmade härinne och hade alltid en svit till förfogande. I dag har han fått både torget utanför och den stora trädgården vid Marina Centro uppkallade efter sig.

    Om Emilia Romagnas städer som säg Parma, Modena, Bologna och i viss mån Rimini är extravagant världsvana, är orterna mot bergen längre söderut betydligt bonnigare. Här väljer många turister också ofta att istället för hotell stanna några nätter på små charmiga agriturismi, lantgårdsboenden. Samtidigt skapar närheten till Adriatiska havet lite lättare menyer, inte lika proteinstinna som västerut där allt inte sällan faktiskt börjar och slutar med parmesan och prosciutto.

    Några av de bästa vinerna i trakten kommer från bergsstaden Bertinoro, även kallad Romagnas balkong två mil från kusten. Här görs både det vita Albana men också mer berömda Sangiovese-viner, precis som i Toscana. Sangiovesen har odlats länge i Romagnas kalkstensrika jordar med sitt milda klimat. Vi provar den på huvudgatan från ett minimalt gatukök med det mer storslagna namnet Boutique della Piadina.


    Modenas mäktiga arkitektur skapar såväl svalka på sommaren som skydd under vintern. 

    Följer man den skyltade vinvägen väntar Forlimpopoli. Staden längs Via Emilia är starkt förknippad med italiensk matkonst. Härifrån kom Pellegrino Artusi, en kunskapshungrig handelsresande som när han åkte runt hela landet, från norr till söder, passade på att smyga sig in i folks kök för att lära sig allt om landets lokala kokkonster. Det insamlade resultatet blev 1891 kokboken La scienza in cucina e l’arte di mangiar bene. Konsten att äta gott spred sig snabbt och fortfarande finns boken i många italienares hem och är en självklar gåva till italienska bröllopspar.

    Varje sommar firar Forlimpopoli sin Artusi med stor matfestival. Pellegrinokulten har kulminerat i Casa Artusti, ett slags kulturkluster inhyst i ett 1500-talspalats dedikerat matlagningskonsten med restaurang, kulinariskt bibliotek och plats för matlagningskurser.

    Det är bara att kavla upp skjortärmarna och gå in till det tajta gänget av småstränga, hårdhudade mattanter med kräsna knytnävar. För här ska det knådas till den bästa handgjorda pastan. Och som alla vet lagar ingen i hela Italien lika god mat som La Mamma.  

    Ännu mer mat står på menyn hos Osteria La Campanara. I ett romantiskt rullande landskap inte långt från den toscanska gränsen har paret Roberto och Alessandra skapat sig ett liv bortom bullret. Utanför Galeata ligger deras dröm om det perfekta lantboendet. Paret är älskvärdheten personifierade när de tar emot söndagseftermiddagens matgäster som både kommer från La Campanaras agriturismo med sex rum i huset bredvid, och folk från trakten som inte gör något hellre än att ”döda en söndag” – ammazzare una domenica är ett bevingat uttryck i Emilia Romagna, och här består lustmordet bland annat i att börja måltiden med en sötfrisk blandning av fint skurna sommarvarma tomater tillsammans med gårdagens bröd smulat tillsammans med vitvinsvinäger. Det mycket medvetna fattigmansköket har djupa rötter. Snart kommer det in saftigt kött av rasen Mora Romagnola, ostar med ricottan i spetsen som gjorts av mjölk på traktens höghöjds-kor. Pastan ser antingen ut som fyllda tortelli eller prästamördaren strozzapreti.

    Dagen efter slår Roberto och Alessandra sig ner vid frukostbordet i det före detta kostallet och berättar om hur allt började. Hur han, ingenjör från trakten, och hon, lärare från Forlì, tröttnade på sina inrutade vardagar och sökte något nytt. Mat har de båda alltid lagat, så när de för 16 år sedan fick syn på byns före detta sakristia frågade de försynt om det skulle kunna vara möjligt att få lov att göra om den till osteria.

    Det var inte helt enkelt, eftersom den här typen av krogar alltid har erbjudit både kortspel och alkohol. Men Alessandra och Roberto var uppenbarligen guds bästa barn och efter att ha finslipat sin slow food-filosofi visste de hur La Campanara skulle formas: från jord till bord.

     

    Miniguide 

    Snabbfakta

    Ta sig hit: Flyg till Bologna, till exempel med SAS via Köpenhamn eller Lufthansa via Frankfurt/München. Alternativt Ryanair till Rom.

    Ta sig runt: De större städerna kan självklart nås med tåg, men ska du uppleva hela landskapet behövs hyrbil. Däremot är det sällan mer än tio mil i någon riktning om man utgår från flygplatsen i Bologna.

    Bo 

    B&B Il Brigitta
    Bed and breakfast med möjlighet till ett eget våningsplan och takterrass hemma hos designern och konstnären Brigitta. Fantastisk frukost på innergården. Bästa läge i Riminis gamla hamnkvarter. Fiskebåtarna kastar ankar varje morgon. Går även att hyra hela huset med tre sovrum. Dubbelrum från cirka 1 200 kronor per natt.
    Via Sinistra del Porto 90, Rimini
    ilbrigitta@alice.it

    Albergo Cappello
    Ravenna strax norr om Rimini är den perfekta lilla kulturstan att tillbringa några dagar i mellan strand och berg. Gå-vänligt, underbara heta piazzor med iskall granita och mysiga krogar. Och såklart anrik mosaik i massor. Det här lilla boutiquehotellet mitt i ett gammalt palats i historiska centrum har bara sju rum, eller snarare sviter, med imponerande takhöjd. Dubbelrum från cirka 1 300 kronor per natt.
    Via IV Novembre 41, Ravenna

    Lediga rum & priser

    La Locanda della Campanara
    Drömmen om livet på landet bor i pyttelilla Pianetto utanför Galeata. I bergsbyn har Roberto och Alessandra skapat sex mycket individuella rum vägg-i-vägg med en 1400-talskyrka. Svalkande efter några storstäder, inte minst om man tar sig ett dopp i den muromgärdade utepoolen mitt i grönskan. Missa inte deras osteria med rätter enligt slow food-filosofin. Dubbelrum från cirka 900 kronor per natt.
    Via Pianetto Borgo 24, Galeata

    Lediga rum & priser

    Mat & Dryck 

    Ristorante Guido
    Michelinkrog i en liten strandbar några meter från havet. De tonsäkra bröderna Raschi skapar innovativa fisk- och skaldjursrätter i en prisvärd avsmakningsmeny av små rätter med stora smaker. Boka bord utomhus och låt de salta vindarna smaksätta rätterna.
    Lungomare Guido Spadazzi 12, Miramare di Rimini
    ristoranteguido.it

    Trattoria La Sangiovesa
    Byn Santarcangelo en halvtimme från Rimini är Bolognabornas hemliga helgnöje. Här vandrar man runt i ett välbevarat medeltida centrum, äter glass på färskaste frukt – och slår sig sent omsider ner på La Sangiovesa, äter piadina och hemgjorda pastarätter så det sprutar om öronen och sköljer ner med lokalt odlat Sangiovese-vin.
    Piazza Beato Simone Balacchi, Santarcangelo di Romagna
    sangiovesa.it

    Hosteria Giusti
    Delibutik i Modena med anor ända tillbaka till 1600-talet. Ta bakdörren bakom disken och upptäck ett hemligt litet rum med plats för fyra matbord. Som att komma rakt in i en söndagsmiddag på landet.
    Via Farini 75, Modena
    hosteriagiusti.it

    Se & Göra

    Mosaics by night
    Mosaikarbetet i Ravennas kyrkor Basilica San Vitale och Galla Placidia är något helt unikt och enastående. Följ med en liten exklusiv grupp på guidad tur när mörkret fallit och imponeras av dessa världsarvsskyddade religiösa motiv skapade redan på 500- och 600-talet.
    emiliaromagnaturismo.com

    Matlagningskurser
    Den italienska kokbokens fader Pellegrino Artusi har fått ett helt matcentrum uppkallat efter sig i hans hemstad Forlimpopoli. Ska man lära sig rulla och vika pasta är det här hos Casa Artusi. Lika stort är nöjet efteråt att mumsa i sig godsakerna över en lunch med fler lokala produkter. Några mil söderut är Alessandra på La Campanara (se adress ovan!) expert på rätter från det bergiga gränslandet mellan Romagna och Toscana. Stor som liten lär sig rulla hennes vegetariska polpette, köttbullar, med egenodlad zucchini.
    Via Andrea Costa 27, Forlimpopoli
    casartusi.it

    Viner från Bertinoro
    Även kallad Romagnas balkong är den här bergsbyn två mil från Rimini inte bara känd för dramatiska vyer, utan även för sina lokala viner gjorde på framförallt druvsorterna Sangiovese och Albana. Vinproducenten Celli har både rundvisning, avsmakning och försäljning.
    Viale Carducci 5, Bertinoro
    celli-vini.com

     

  • Singapore – den nya gourméstaden

    Singapore – den nya gourméstaden

    Singapore är hett, hett, hett! Med en sprudlande matscen med influenser från Kina, Malaysia, Indien och Europa siktar Singapore på att bli Asiens mathuvudstad nummer ett. Mellan måltiderna strosar man lätt mellan ett kalejdoskop av stadsdelar som balanserar det moderna Asien mot charmen av en svunnen kolonialtid.

    Text och foto: Nina Olsson

    Hotell i Singapore

    Singaporborna älskar mat och det sociala livet kretsar kring att äta med vänner och familj. Maten från gatuköken håller toppklass och är såpass billig att många familjer äter alla sina måltider ute.

    Vår guide Suhail känner allt och alla i staden och han kan varenda krypin. Han är entusiastisk och stolt över sin stad. Hans familj härstammar från Indien, vilket inte är ovanligt i Singapore vars befolkning till största delen utgörs av inflyttade gästarbetare från Kina, Indien, och Malaysia som stannat kvar under de senaste 200 åren. Och det är tack vare de invandrande köken som Singapore nu hyllas som en av världens mest spännande matdestinationer.

    Främst besöker man hawker-restaurangerna, ett samlingsnamn för Singapores berömda gatukök. Suhail lotsar oss förbi den långa kön utanför Liao Fan Hong Kong Soya Sauce Chicken Rice & Noodle i China Town. Här köas det ibland upp till tre, fyra timmar för att få komma in och äta den kända ris- och kycklingrätten i brickresturangen. Bloggstjärnor sänder sina måltider live härifrån och man förevigar gärna besöket med en selfie framför restaurangens LCD-meny. Här äter man möjligen världens billigaste Michelinstjärna och priserna är precis lika låga som innan stjärnutnämningen 2016. Ägaren Chan Hong Meng håller sitt recept på den populära kycklingrätten delvis hemlig, men det man vet är att kycklingen marineras i soya, kvanne, stjärnanis och koriander och brässeras gyllenbrun.

    Chinatown doftar, smakar och sprakar av färg. Marknadsstånd, gatukök och små butiker ramas in av pastellfärgade hus med koketta fönster och de karaktäristiska kinesiska lamporna. Vi promenerar till en lugnare sidogata och tehuset Tea Chapter. Här råder stillsamhet och i de gamla lokalerna säljs te i lösvikt. Vid ingången hänger ett inramat fotografi av en ung drottning Elizabeth sippandes på te i Tea Chapters salonger. Tehuset är ett av de äldsta i Singapore och det är en upplevelse att se hur den välbevarade traditionen lever vidare. Tea Chapter är inte ett museum, utan besöks flitigt av affärsmän och privatpersoner som njuter av teceremonins strikta ritualer. Ett besök har en lugnande effekt, och många passar på att varva ner här efter några timmars shopping på livliga Orchard Road. Vem som helst kan besöka tehusen och ingen förkunskap krävs. Passa på att köpa med ett fint te hem, särskilt populär är smaken Imperial Golden Cassia Oolong, ett sött och fruktigt te.

    Det myllrar av kontraster mellan den gamla världen och det hypermoderna Asien. Pittoreska butiksgator och skyskrapor samsas i en salig blandning.

    Singapores samhälle har genomgått en enorm förvandling sedan the Peoples Action Party tog över efter det brittiska styret. Under de första åren utan kolonialt styre var staden synonym med kaos, social misär och gangstervåld. Idag är det en nationell stolthet att de har rest sig från att vara ett av världens socialt mest underutvecklade länder till att bli ett av de främsta på flera plan. Numera fungerar det koloniala arvet som charmiga kulisser. Livet har blivit bättre för den genomsnittliga medborgaren och Singapore består idag av en stor och nöjd medelklass där 90 procent av befolkningen äger sina hem. Singapore är en av världens starkaste ekonomier just nu. Tillsammans med Taiwan, Hongkong och Sydkorea omfattas Singapore av uttrycket “the Four Asian Tigers”, en benämning på de tigersprång in i framtiden som de fyra nationerna gjort sedan 1960-talet. Ändå är det historiska platser från kolonialtiden som sätter färg på staden och drar besökarna. Turismen och handeln är landets kapital, man odlar eller exporterar ingenting, allt som konsumeras måste importeras.


    Singapore är en spännande och bubblande destination för foodies! Mat och hotell i världsklass och proffsig service. 

    Här finns heller inte mycket scenisk natur att locka med, men det lider ingen brist på kompensationer. I den välbesökta, luftkonditionerade parken Gardens by the Bay har man byggt Cloud Forest, en konstgjord skog med ett enormt, artificiellt inomhusberg, vattenfall och imponerande grönska. Det känns lite som att jag befinner mig i en scen ur den första Star Wars-filmen när jag går in i Cloud Forest och bergets inre futuristiska sfär. Det slår mig att precis som i Nederländerna, där jag numera bor, har Singapore en liten markyta och heller inga naturtillgångar att slå mynt av, men genom skickligt ingenjörskap och modern teknik har man skapat det man saknar – ny mark med skog och terräng av områden som tidigare bestod av vatten.

    Mitt hotell Capella ligger på vackra och lummiga Sentosa Island, ett stenkast från centrala Singapore i en bukt som även den skapats på konstgjord väg. Nu finns här palmer och prunkande blomster som ger en känsla av ett vilt, tropiskt paradis. För den som vill stanna längre än en weekend i Singapore rekommenderar jag att man bokar några nätter på ett av buktens flera hotell, här finner man en perfekt oas att återhämta sig på bortom stadens puls och liv.

    Den huvudsakliga anledningen till att jag är här är för att undersöka stadens gastronomi. Vi äter middag på de lite finare krogarna kvällstid, som en kontrast till gatuköken vi besöker på dagarna. Ett av de tjusigare kvällsbesöken äger rum på Mandarin Orchard Hotel på våning 35 där vi njuter av kinesiska Sichuanrätter på fashionabla Shisen Hanten, som har två stjärnor i Guide Michelin. Ingen höjer på ögonbrynen över det faktum att vi äter kinesiska rätter i Singapore tolkade av en japansk kändiskock – Chen Kentaro. Chens japanska far växte upp i Sichuanprovinsen i Kina där han snabbt förälskade sig i den lokala maten, en kärlek som ärvdes av sonen Chen som i sin tur valde att lära sig allt han kunde om Sichuanköket genom att jobba i restaurangkök i regionen under en period av sitt liv innan han återvände till Japan där han nu är en firad kulinarisk stjärna. På sätt och vis är det helt rätt att Chen öppnade en restaurang i Singapore, staden där alla Asiens kök möts.

    Området Kampong Glam var den första bosättningen på ön och är stadens malaysiska center. Vi går förbi Selfie Café, där man får en ätbar selfie till kaffet. Det sprakar av färgglada husfasader och för en kort stund känns det som jag är i en pastellig musikal. Mitt i området ståtar en vacker moské. Efter Kampong Glam hamnar vi i Little India bland Bollywoodaffischer och blomgirlanger. Suhail tar oss med till Banana Leaf Apolo, en populär restaurangkedja som serverar prisvärd, indisk curry och den traditionella Singaporerätten soppa på fiskhuvud. Inne i lokalen finner vi en brokig skara gäster, här delar människor från olika kulturer plats bland långborden. Lokalen är oglamorös och dekorerad med indiskt tingeltangel och det doftar intensivt av curry från köket.

    Vårt långbord fylls av indiska klassiker som korma, tikka, saag paneer och olika sorters naanbröd och glasen fylls med Singapores typiska limejuice och färsk kokoksmjölk eller indisk lassi. Vi är i sjunde himlen – alla älskar ju en god curry – men soppan på fiskhuvud delar lägret, den är lite svår att ta till sig med sin tunna sås och det stora fiskhuvudet som guppar bland grönsaksbitarna. Men historien bakom soppan engagerar. Under andra världskriget var Singapore ockuperat av Japan och lokalbefolkningen led av hungersnöd. Singaporianerna blev tvungna att leta efter mat bland japanernas matrester och fiskhuvuden som slängts bort fick en huvudroll i den nya nationalgrytan. Efter kriget har fiskhuvudsoppan upphöjts till en symbol för invånarnas överlevnadsvilja och styrka. Rätten lagas i de olika köken och kan serveras som curry, i kinesisk stil eller som malaysisk soppa.

    Suhail lotsar oss vidare till hjärtat av peranakankulturen i Katong-området. Peranakaner, även kallade Baba-Nyonyas är ättlingar till kinesiska bosättare och handelsmän som gifte sig med malaysiska kvinnor och bildade en egen kultur i Sydostasien. På Joo Chiat Road hittar vi charmiga, pastellfärgade hus med sirliga dekorationer, den peranakanska överklassens hem sedan slutet av 1800-talet. Området är k-märkt och de bor fortfarande kvar här. Här ligger även Rumah Bebe som säljer peranakanskt hantverk, men detta är inget för minimalister, det mesta är maximalt detaljerat och dekorerat.

    Resans kulinariska höjdpunkt blir vår middag på stjärnkocken Malcolm Lee’s restaurang Candlenut där det serveras moderna tolkningar av Singapores peranakankök, rätter med inslag av citrongräs, galangal, kaffirlimeblad, tamarind, lime, ingefära och kokosnöt. Peranakanmaten är en underbar blandning av malaysisk, indonesisk och kinesisk matlagningskonst med rätter som nyonya laksa och rendang att fresta med. På Candlenut serveras himmelsk rendang och andra peranakanrätter i avsmakningsmenyer. Det karakteristiska köket serveras på ett fåtal restauranger i Singapore och Candlenut är ett suveränt val för inbitna foodies.

    Det moderna Singapore ligger långt i framkant när det gäller utbildning och teknik. På Edible Garden City driver Bjorn Low en rörelse som engagerar singaporianer att odla på outnyttjade ytor, som tak. Vi besöker Nóng, en lummig oas på ett tak mitt i stan där Edible Garden City säljer ätbara plantor och driver ett mysigt vegetariskt kafé.

    – Målet är att vi skapar naturlig grönska i staden och odlar vår egen mat i den mån vi kan. Att leva nära naturen är den ultimata lyckan för människor, säger Bjorn som säljer grönt till flera av stadens restauranger, inklusive Jamie Olivers Italian. Ett besök på Nóng är helt klart inspirerande.

    Under vår sista kväll får vi en svindlande vy av staden från ett annat tak. Cocktailbaren 1-Altitude har den bästa och högsta utsiktspunkten med en vy på 360 grader över staden och är en perfekt plats att umgås på. 1-Altitude bjuder på cocktails, dj:s och välbehövd luftkonditionering – för party vid ekvatorn är en het historia.

    När vi mätta och belåtna packar väskorna och beger oss till flygplatsen för vår hemresa, önskar jag att jag kunde ha stannat en vecka till för att utforska hipsterkvarteren runt Tiong Bahru och för att se konsten i Bras Basah Bugis. Singapore är en stad som ingen verkar bli färdig med, en stad i ständig utveckling och med så många spännande upplevelser och kvarter är Singapore värd att bli mer än en mellanlandning i Asien – staden är värd resan i sig.

    Miniguide Singapore

    Mat & Dryck 

    Liao Fan Hong Kong Soya Sauce Chicken Rice & Noodle
    Prisvärt gatukök med en Michelinstjärna. Långa köer för att äta signaturrätten brässerad kyckling med ris. Detta är ett måste för inbitna foodies. För vegetarianer rekommenderas tofurätterna.
    78 Smith Street, China Town

    Tea Chapter
    En oas av lugn att besöka efter shopping och marknadsstråken i China Town. Tea Chapter är ett traditionellt tehus som erbjuder teceremonier i historiska lokaler. Inga förkunskaper krävs. Passa på att köpa hem underbara tesorter.
    9 Neil Road, China Town
    teachapter.com

    Shisen Hanten
    På 35:e våningen i Mandarin Orchard Hotel serverar japanska stjärnkocken Chen Kentaro rätter från det kinesiska Sichuanköket. Tjusigt!
    333 Orchard Road Level 35
    shisenhanten.com.sg

    Selfie Café
    Asiatisk popkultur i en kaffemugg! Personalen printar ut en ätbar selfie av dig och serverar den i kaffet. Kitschigt och kul, åtminstone en gång.
    11 Haji Lane, Kampong Glam
    facebook.com/selfiecoffeesg

    Banana Leaf Apolo
    Prisvärd indisk restaurang som drar besökare från hela världen. Här delar man långbord med andra gäster och den som vågar väljer Singapores nationalrätt soppa på fiskhuvud. Vill man ta det säkra före det osäkra kan man med fördel beställa igenkännbara favoriter som korma eller tikka masala.
    54 Race Course Road, Little India
    thebananaleafapolo.com

    Candlenut
    En av Singapores bästa middagar inmundigas på Michelinkrogen Candlenut där stjärnkocken Malcolm Lee serverar moderna peranakanrätter. Underbart, helt enkelt!
    Block 17A Dempsey Road
    comodempsey.sg/candlenut

    NÓNG by Edible Garden City
    Hipsterhäng med urban trädgårdsaktivism på takterrass. Ägaren Bjorn har skapat en oas i staden med vegetarisk meny mitt bland takodlingarna. Inspirerande.
    33 Hyderabad Road
    nong.com.sg

    1-Altitude
    Cocktailbaren 1-Altitude har den bästa utsikten över Singapore, här vill du sitta med nära och kära och sippa drinkar medan solen går upp. Mycket instagramvänligt.
    1 Raffles Place
    1-altitude.com

    Bo 

    Capella
    Capellla är ett elegant lyxhotell i kolonialstil på lummiga Sentosa Island. Här serveras en riktigt bra frukostbuffé, men även dess barer och restauranger håller hög kvalitet. Här får du prickfri service och paradisiskt poolhäng.
    1 The Knolls, Sentosa Island
    Lediga rum & priser

    Raffles
    Klassisk och historiskt Singaporehotell i kolonialstil där drinken Singapore Sling föddes. Hotellet är fortfarande poppis och byggnaden är värd ett besök i sig. Long Bar är öppen för allmänheten om du vill göra som alla andra förstagångsturister i staden och beställa den obligatoriska drinken, äta osaltade jordnötter och föreviga ögonblicket på Facebook.
    1 Beach Road
    raffleshotel.com

    Gallery Hotel
    Gallery Hotel är ett hippt konst- och designhotell och erbjuder, som alla hotell med självaktning i Singapore, en takpool. Här finns en av de populäraste och hotelltaket är onekligen en oas mitt i stan.
    76 Robertson Quay
    galleryhotel.com.sg

    The Scarlet Hotel
    För dig som har tröttnat på minimalism och söker en färgstark hotellupplevelse är Scarlet Hotel svaret på dina böner. Hotellet ligger mitt i Chinatown och är inrett med dekadens, röd sammet och svart läder, som hämtat ur en asiatisk film noir.
    33 Erskine Road, Chinatown
    Lediga rum & priser

    Se & göra 

    Gardens by the Bay
    Spektakulär naturpark byggd på mark som tidigare var havsbotten. Ett av de mest populära helgutflyktsmålen för Singaporbor och turister året runt. Här hittar du ett konstgjort berg och en samling botaniska växter från hela världen. Du kan även ta hissen upp i enorma, konstgjorda träd i äkta Avatar-känsla.
    18 Marina Gardens Drive
    gardensbythebay.com.sg

    Joo Chiat Road
    Känd gata med söta hus i dekorativ peranakanstil. Platsen är som hämtad ur en musikal, som en blandning mellan Paraplyerna i Cheerbourg och en Studio Ghibli-film!
    Joo Chiat Road, Katong

     

    För fler tips: spana in vår Singapore-guide. 

  • Venedig sätter stopp för snabbmat

    Venedig sätter stopp för snabbmat

    Hotell i Venedig

    Inga nya snabbmatsstånd får öppna i Venedig och en ny lag begränsar försäljningen av pizza slice. Syftet – bevara stadens kultur och miljö.

    Det kryllar av snabbmatsställen i Venedig och antalet bara växer i stadens mest välbesökta områden. Alla dessa serveringar anses leda till obehag för staden och dess medborgare och därför vill man nu hindra fler från att öppnas.  

    – Vi vill dra i bromsarna för sådant som inte är förenligt med bevarandet och utvecklingen av Venedigs kulturella arv, säger stadens turismchef Paola Mar till the Guardian.

    En förhoppning är också att de nya reglerna ska leda till mindre nedskräpning av staden och det ska även finnas planer på att inför särskilda picknickområden för att minska ätandet vid de stora turistmålen. Undantaget från de nya reglerna är försäljningen av traditionellt gjord italiensk glass.

    – Problemet är att i en turiststad som Venedig finns det en risk att identiteten går förlorad. Vi måste försöka främja lokala produkter som är bättre både för stadens anda och för miljön, säger Paola Mar.

    Venedig är inte den första italienska staden som försöker begränsa snabbmaten till fördel för det traditionellt italienska köket. Även i Verona har man satt stopp för öppnandet av nya kebabserveringar och i Florens historiska centrum måste restauranger och matserveringar använda sig av minst 70 procent lokala produkter.

  • Matupplevelse mitt i naturen

    Matupplevelse mitt i naturen

    I sommar utlovas en exklusiv matupplevelse mitt i den Svenska och Danska naturen. Två pop up-restauranger slår upp dörrarna – men bara för en dag.

    Whiskeytillverkaren Talister har tagit hjälp av de svenska kockarna Joel Åhlin och Filip Fastén för att skapa vad de kallar en ”once in a lifetime experience”. Till vardags driver kockarna restaurangen Agrikultur i Stockholm men sommarens två restauranger kommer att sättas upp i Kullaberg på den svenska östkusten och Boesdal kalkbrud på Sjelland i Danmark.

    Restaurangerna är en del av Scandinavian Detours, en upptäcksguide som har tagits fram tillsammans med skandinaviska äventyrare och målet är att uppmärksamma och lyfta fram den skandinaviska naturen.

    Man får bara två chanser till den naturnära matupplevelsen – restaurangerna är öppna i en dag vardera.

     

  • Slut med street food på Bangkoks gator

    Slut med street food på Bangkoks gator

    För en månad sedan utsågs staden till den bästa street food-destinationen i världen. Nu kör de lokala myndigheterna bort alla gatuförsäljare i Bangkok.

    Innan årsskiftet ska den Thailändska huvudstadens gator vara tömda på street food-försäljare och trottoarerna ska återtas av fotgängarna. Den centrala stadsdelen Siam har redan tömts av polisen och härnäst väntar Chinatown och den populära backpackergatan Khao San Road. Syftet är att öka renligheten, säkerheten och ordningen i staden.

    När CNN i början av året utsåg världens bästa destinationer för street food tog just Bangkok hem förstaplatsen och stadens Chinatown hyllades särskilt.  Men detta påverkar inte Bangkok Metropolitan Administrations (BMA) beslut.

    – Vi förser redan gatuförsäljarna med utrymme för att sälja sina varor lagligt på marknaden, så den här insatsen kommer inte att avbrytas. Varenda gatuförsäljare kommer att behöva flytta bort, säger Wanlop Suwandee, huvudrådgivare för Bangkoks borgmästare.

    Sedan juntan tog makten i Thailand 2014 har en kampanj med fokus på att motverka bland annat korruption och sexhandel bedrivits för att ”städa upp och ta tillbaka glädjen” till landet.

    Hotell i Bangkok

  • Finns det ett amerikanskt kök?

    Finns det ett amerikanskt kök?

    RES stående matkrönikör Staffan Heimerson ställer sig frågan: finns det ett amerikanskt kök? 

    Text: Staffan Heimerson 

    Jag spände ögonen i Emma Bengtsson och sa: 

    – Emma, finns det ett  amerikanskt  kök? Jag menar på samma sätt som det finns ett italienskt och ett franskt? 

    Med Emma i en stol i ett matkonstens tempel, Akvavit på East 55th Street i New York, borde jag få ett klart svar. Den 35-åriga Falkenbergsflickan är Sveriges enda kvinnliga kock med två stjärnor i Michelinguiden. Mitt på Manhattan har hon kokat ner – reducerat heter det på köksspråk – de vanligaste svenska rätter till hög konst. Inget åbäkande på matsedeln med mystiska beteckningar, inget crossover. Rakt på, puritanskt avskalat: isterband, köttbullar med potatismos, Scandinavian bouillabaisse (fonden gjord på musslor), råraka, kroppkakor, skagenröra, gravlax och så vidare.

    – Jag lagar bara svensk mat. Råvarorna är det viktiga och viktigt är också att göra allt själv här i mitt kök: grava och röka, fermentera och lägga in, svarade Emma.

    Den tron på sin egen stil, i en världsstad där etnisk fusion är själva livsnerven, fordrar dödsförakt.

    Med samma enkla självklarhet kan hon dra sina favoriter. Favoritfisk? Piggvar. Favoritkött?  Rådjur. Favoritost? Västerbottenost. Favoritsupplement? Tryffel, svamp, vilda blåbär. Favoritkrydda? Salt. Favoritkock i världen? Massimo Bottura med Osteria Francescana i Modena i Italien, etta på listan World’s 50 Best Restaurants. Favoritkock i Sverige? Magnus Nilsson med Fäviken Magasinet i Jämtland. 

    Men sen är det stopp. Efter sex år i Amerika kan Emma ändå inte förklara det amerikanska köket.

    – Jag ser det bara som stora portioner, säger hon.

    Okej, Det går naturligtvis att äta gott och elegant i New York, kanske än mera i det sofistikerade Washington, i Kaliforniens vindalar och – med tur – i New Orleans, som har ett eget fransk- och karibieninspirerat cajunkök. Men amerikansk mathållning representeras oändligt mycket mer av det du möter längs Amerikas vägar.

    Emmas stora portioner har en historisk förklaring. Invandrarna från Europa kom ur samhällsklasser utan matkultur – de flyttade för att få en chans att överleva. De hade ingen mattradition. De flydde från svält. När det sedan i Amerika snabbt gick dem väl kunde de bara gissa hur de besuttna i Europa haft det. Gissningarna var inte elegant uppläggning och raffinerade såser. De gissade fel och trodde att det handlade om mängden. För tysken dubbelt så mycket gås som han kunde föreställa sig, för italienaren dubbelt så stora lass spagetti som han drömt om under svältåren i Neapel. Big is beautiful. 

    Den amerikanska fliten gjorde att människor inte gav sig tid till måltider. ”To grab a bite” – en matbit i förbifarten – skapade smörgåskulturen, att äta en macka medan man går. Inga bestick, inga servetter, ett stycke pålägg mellan två brödskivor, av modell wettextrasa. Hamburgaren är det bästa exemplet, en pannbiff som med fördel kunde serveras med sin lök och tomat på en tallrik och ätas med kniv och gaffel görs till sandwich. 

    De höga mackorna skapade en amerikansk livsstil – att gå på trottoaren med en sandwich i vänsterhanden och med en Coke i högerhanden. Amerikaner behöver sedan några år tillbaka en tredje hand för att hålla mobiltelefonen. Tålamod, den kommer. 

    Den som vandrar till fots och samtidigt äter behöver ingen kniv och gaffel och skulle han ha fått en är den av lila plast. Detta oskick eskalerar. Jag var på en kanonsnygg jättekrog i det ungdoms-chica Brooklyn. Countrymusik, bra stämning, barbecue, en plats för en god korv med vita bönor – som serverades på ett pappersunderlag som i sin tur låg i en papplåda. 

    Det kanske alltid har varit så att amerikanen har sett något suspekt i tallrikar. Såsen till fish and chips kommer i små underliga pappersburkar, chipsen i strutar. 

    Jag satte mig i hyrbilen och gav mig ut på Interstate 80 mot Pennsylvanias vildmark. Det var filmen Deerhunters värld. Vid avfart 185 tog jag av mot Loganton och hittade Twilight Diner. Den hade allt: en stor, glad servitris och bygdens öldrickare. Men jag fäste mig mest vid att Twilight på torsdagar erbjöd en after work med halva priset på pilsner och chicken wings som gick under artistnamnet Wing Dings. Jag var frestad att stanna. Men det var bara tisdag. Jag noterade hur på en dinermeny ALLT kan blandas, enligt modellen spagetti med vaniljsås. Sallad är som bekant en sak, taco en annan. På Twilight serverades tacosallad. Köttfärslimpa serveras som sandwich. Och naturligtvis rekommenderades en pizza-burger. 

    Med detta i minne var det naturligt att jag nästa dags kväll i Pittsburgh sökte mig till ströget i storstadens besuttna kvarter. Där fanns allt: tex-mex, thaimat, gyros, kineser, meze, pizzerior, tacoshak – men ingen stillsam italienare eller fransos med riktiga servetter och utan musik. 

    Ändå blev kvällen ett glädjeämne. På ett Pancake House firade mixandet och trixandet en triumf. Jag åt ”dagens” som var ett  stekt ägg, en baconskiva och liten kryddstark korv. Detta serverades med en ljuvlig belgisk våffla till vilken hörde lönnsirap – och, naturligtvis vispad grädde! 

    Jag undrar vad Emma Bengtsson skulle ha sagt?