Tag: New York

  • Ebba von Sydows bästa shopping i New York

    Ebba von Sydows bästa shopping i New York

    Hotell i New York

    Ebba har bloggat om mode sedan 2005 och är en flitigt anlitad shoppingexpert. För RES har hon delat med sig av sina tips och berättat varför New York är staden där hon handlar bäst och mest.

    Vilken är din absolut bästa stad när det gäller shopping?
    – Måste säga New York, det är där jag shoppar mest och bäst. Det har redan blivit tre gånger i New York i år, när jag tänker efter. Farligt trevligt!

    Vad är det som är så bra med New York?
    – Jag gillar mixen av att rota bland fynden på Century 21 till att strosa länge på Barneys och fina Henri Bendel där accessoaravdelningen liknar en godisaffär. Annars finns i princip allt du behöver i Soho. Missa inte att gå till Kirna Zabete, Anna Suis snygga butik, Calvin Klein Underwear och Intermix. Unna dig också en lördaglunch på Mercer Kitchen och shoppa söta brevpapper och fina affischer på Kates Paperie. En second hand-runda i Tribeca klämmer jag också gärna in, liksom Commes Des Garcons-butiken i Chelsea.

    New York är alltså bäst men du har nyligen besökt Kalifornien, vart shoppar man bäst här?
    – San Francisco var överraskande bra, en favorit är second hand-butiken My Roommates Closet på Filmore. Los Angeles är en fantastiskt cool och inspirerande shoppingstad, inte minst vad det gäller skönhetsprodukter, träningskläder, roliga marknader och mycket färg, överallt! Reser alltid dit med gott om plats i väskorna … Favoriten för shoppinglunch är Urth Cafe eller klassikern Ivy.

    Några tips på bra outlets i USA?
    – Mina favoriter är Desert Hills i Palm Springs utanför Los Angeles. Förmodligen bästa jag varit på, i hela världen. Som alltid gäller det att ha tur, men här finns allt från Yves Saint Laurent till Nike, Michael Kors, Ralph Lauren och Bottega till vrakpriser.

    Finns det någon stad där shoppingen gjort dig besviken?
    – Spanien har jag haft otur i, nu senast i Alicante och innan dess i Purto Banus och Barcelona. Konstiga trender, små storlekar och inget för mig. Men jag hade förmodligen bara dålig guidning …

    Ebba bloggar om mode och shopping på Veckorevyn
    veckorevyn.com

  • Presidentens alla hus

    Presidentens alla hus

    Vita huset i alla ära, men vill du veta hur en av USA:s mest berömda presidenter varvade ner är Key West i Florida platsen.

    Text: Johanna Frändén

    Truman Little White House blev Harry S Trumans residens i november 1946, när hans läkare ordinerade honom semester i varmare klimat för att stressa av.
    Truman kom att tillbringa 175 dagar i det vackra trähuset som ligger ett stenkast från Westin Key. Men han hade inte bara semester i Florida .Genom åren kom en mängd prominenta ledare på besök till villan för att diskutera politiska beslut. Än i dag finns huset tillgängligt för USA:ssittande president, men i första hand fungerar det som museum, väl värt ett besök för den som vill känna historiens vingslag.

    Truman Little White House
    111 Front Street, Key West, Florida
    +1 305 294 9911
    Inträde: 15 dollar
    trumanlittlewhitehouse.com

  • Våfflor och vintage i Hudson

    Våfflor och vintage i Hudson

    Våfflor förenar världen, enligt Barry Butterfield, pensionatägare, livsfilosof och en representant för det medelklasskulturella New York-kollektiv som har börjat flytta upstate. Roligare än på hans Hudson City Bed & Breakfast kan man inte bo. Välkommen till Hudson, två timmar norr om New York, och ett stycke americana under förändring.

    Hotell i Hudson

    När vi anländer på kvällen sitter det en post-it-lapp på dörren: ”Välkomna. Välj själva vilka rum ni vill ha. Vi ses i morgon.” Roligare än på Hudson City Bed & Breakfast kan man inte bo. Hela huset andas en annan tidsepok, jag kommer genast att tänka på Joseph Kesselrings Arsenik och gamla spetsar när vi stiger in. Rummen är alla väldigt olika, med himmelssängar och möbler från lite varstans.

    Ägaren Barry Butterfield sätter ytterligare färg på stället. En hjälpsam livsfilosof som gav upp karriären på J.P. Morgan och flyttade från Brooklyn. Han har lika nära till att formulera ett bevingat ord som att släppa allt han har för händer för att googla information åt oss.Namnet på frukostmatsalen har han låtit inregistrera. Barry Butterfield Waffle Shack. Men han kan också laga såväl oststinn omelett som banankaka till frukost (”Eftersom alla inte är sålda på våfflor”).

    Det bekymrar honom en aning. Särskilt när han hör att våffla och waffle är nästan samma ord.
    – Där hör ni. Det är våfflor som förenar världen. Vad kan man invända mot det, när de serveras med bacon, jordgubbar och sirap?

    Efter ett tag lär vi oss att den tid som vi anger för frukost ser Barry som riktmärke för när han ska åka och handla. Morgnarna tenderar därför att bli sena. Om han ens har tid just då. För varannan morgon skjutsar han yngsta sonen till skolan. Och det är trots allt något sympatiskt med en man som sätter sonens skolgång före sina gästers frukostvanor, så vi väntar snällt. Barry är en sällsam figur och blir snabbt mer vän än värd. Och han är representativ för det New York-kollektiv som har börjat flytta upstate. Köpstarkt, easy going, med vana av att ställa krav på komfort.

     

     

    Hudson, två timmar norr om New York, är ett stort stycke americana under förändring. En av de större i städerna i Nordamerika för drygt två hundra år sedan, i dag lantlig småstad. Då var det en viktig landningsplats för valindustrin. Valfångarna bogserade sina fångster uppför Hudsonfloden till Hudson där de bereddes och olja utvanns ur späcket.

    Sedan kom elektriciteten och järnvägen och industrin dog ut och orten förtvinade. Bara det vackra odlingslandskapet låg kvar, bördigt, storslaget, med Catskillbergen på andra sidan floden som sakta flyter söderut mot Manhattan och New Jersey varefter den mynnar ut i Atlanten. Men får du höra att någon varit ”up the river” innebär det inte en naturskön utflykt, utan en vistelse på någon av de många fängelserna häromkring.

    En andra fas inleddes runt förra sekelskiftet och höll i sig in på femtiotalet. Skörlevnad gjorde staden ökänd: spel, sprit och prostitution lockade folk från hela delstaten New York. Men av sjuttiotalet barer återstår egentligen bara två i dag, om man undantar alla nyöppnade restaurangers bardiskar. På Savoia är stämningen hög och en dubbel whisky det samma som ett bräddat glas. På Iron Horse håller en åldrad man den sjömanstatuerade innehavaren sällskap framför tv:n, och man kan förmoda att de tillsammans minns barens storhetstid som varade ungefär fram till att Paul Newman spelade in Nobody’s fool här. Stan förföll i decennier. Arbetena försvann, liksom framtidstron. Fram till för bara några år sedan påminde centrum mest om bakgrunden till en Bruce Springsteen-video.

    I dag är det just elektriciteten, i form av den digitala teknik som den transporterar, och järnvägen som gjuter nytt hopp i Hudson. Stan är på uppgång igen, den amerikanska recessionen till trots. Eller kanske tack vare. New York-borna flyttar nämligen upp hit för att få ett billigare boende och en mindre stressad tillvaro på pendlingsavstånd till metropolen. Slår sig ner här eller skaffar feriehus i omgivningarna. Sedan 11 september har huspriserna i området så gott som fördubblats. Hudsondalen har blivit det nya svarta för den kulturinriktade medelklassen.

    – Vi bodde på Manhattan i tjugo år. Det räckte. Här är det lugnare för både oss och barnen, säger Kathleen som tillsammans med maken Peter låtit bygga en vidunderlig villa strax utanför Hudson.

    Från studion intill driver de sin arkitektbyrå. De saknar inte uppdrag. Många som flyttar upp har gott om pengar att bygga spektakulära hus för.

    – Det är inte längre än att vi kan köra ner till New York för möten med våra uppdragsgivare. Eller för att ta en helg på Manhattan.

     

     

    Mycket av centrala Hudsons ursprungliga bebyggelse är restaurerad till originalskick. Hus med liggande panel och front porch, flagga fladdrande i den loja vinden och välklippta gräsmattor. Inte konstigt att filmbolagen har sökt sig hit när amerikanskt småstadsliv ska skildras.

    Nya restauranger, kaféer och butiker öppnar i samma takt som inflyttningen ökar, och de vänder sig till en medveten publik. Men stans självkänsla har inte riktigt hunnit med. Hudson måste vara den enda plats jag varit på där det inte säljs vykort med lokala motiv!

    Warren Street, den oändligt långa huvudgatan, skär rakt genom stan. På norra sidan är det fattigt och förfallet, på den södra rikt och renoverat. Gourmetkrog och exklusiv heminredning i ena kvarteret, i nästa en skylt i livsmedelsbutikens fönster: ”Food coupons accepted”. Det tar mindre än femton sekunder att förflytta sig mellan Greenwich Village-inspirerade serveringar till droghandel och social misär à la Bronx.

    Medan vi kör genom stan lyssnar vi till National Guards radioreklam som vänder sig till tonårsföräldrar: ”Låt era döttrar ta värvning hos oss, så ger vi dem collegeutbildning.” Inget sägs om att döttrarna kan komma att tjänstgöra i Irak.

    Men att vi befinner oss i ett land med väpnade trupper på en annan kontinent märks ändå, eller om det är medvetenheten om den egna sårbarheten som väckts. Det är en känsla som är ogripbar, omöjlig att sätta fingret på. Jag kan inte benämna det på annat vis än som en stämning som skapas av påbud och förbud, vart för sig inte anmärkningsvärt men som helhet skapar det en misstänksamhet som är nedbrytande för ett samhälle.

    Ändå är det svårt att inte bli förälskad i den här delen av Amerika. Hudsondalen och bergen på andra sidan floden är förtrollande vackra områden. Catskills är klassisk mark för friluftsliv, med skidåkning på vintern och trekking resten av året.

     

     

    Vid sidan av livsstilen och naturupplevelserna är det framför allt gallerier och antikviteter som lockar besökare. Längs hela Warren Street ligger antikvitetshandlarna tätt, uppemot ett femtiotal. Fast, ärligt talat, en del möbler är mer begagnade än antika. Det beror kanske på vad man har för tidsperspektiv.

    Jag går från butik till butik. Besöker handlare som har specialiserat sig på soffor och stolar, förvaringsmöbler, lampor eller glas och porslin. Utbudet spänner över hela skalan – både på djupet, med allt från shakermöbler från artonhundratalet till sentida danska designklassiker, och på bredden, från butiker där visningar måste förhandsbokas till John Does Books & Records som har öppet veckans alla dagar och vars möbler och prylar inte är värdefullare än att de lämnas ute på gatan över natten.

    Antikviteter fraktas hit från hela landet av uppköpare. Handlarna säljer i sin tur vidare till inredare och arkitekter som kommer upp från New York för sina kunders räkning. Och naturligtvis till hitflyttade newyorkare. Hudson är som en stor hub för antikviteter och vintagedesign.

    – Men ingen från Hudson köper antikviteter, säger Edward Keegan. Här finns ingen lokal handel.

    Sedan trettio år driver han Armory Antique i en märklig byggnad som med bastant stensockel och torn till lika delar påminner om riddarborg och fästning. Taggtrådsstängslet är kvar sedan National Guard använde huset som vapenförråd. Handlarna hyr utrymme och Edward sköter försäljningen mot provision.

    Jag går runt i gångarna mellan stånden. Fascineras av blandningen av loppis och kvalitet och funderar länge på hur jag ska kunna transportera hem några välbehållna shakerstolar.

     

     

    Lustigt nog har Hudson blivit något av en svenskort. Face Stockholm har ett spatiöst showroom på Warren Street och grundarna Gun Nowak och dottern Martina Arfwidson har varsitt hus i stan. I lokalen intill driver Lars Hedström en av de bästa blomster- och inredningsbutikerna. Och längre uppför gatan stiger vi en kväll in på Da Ba.

    Hudsons mest innovativa restaurang drivs av två barndomskompisar från Nynäshamn. Daniel Nilsson flyttade tidigt till USA – hans pappa är hockeylegenden Ulf ”Lill-Pröjsarn” – men återvände till Sverige på somrarna och lekte med Ola Svedman. Sedan förlorade de kontakten, tills de i vuxen ålder sprang på varandra på en bar i Stockholm. Båda var då utbildade kockar. Något år senare ringde Daniel från USA och bad Ola komma över och hjälpa honom starta en krog.

    Da Bas kök är internationellt med en tydlig norrländsk profil. Råvaror som sill, röding och älg presenteras i nyskapande kompositioner.

    – Och vi har alltid en dagens husman, säger Ola.

    – I dag är det köttbullar med mos och lingon, fortsätter Daniel med lätt brytning.

    Till skillnad från många andra krogar som jag har hängt i köket på så verkar Ola och Daniel hela tiden ha genuint roligt. Knoll och Tott, Humle och Dumle – två gamla kompisar som munhuggs och skämtar medan de skyndar mellan grytorna.

    Daniel supportar och backar upp. Ola lutar sig över varenda tallrik och duttar och justerar och godkänner. Ut bärs rätter med smaker som antingen samspelar eller oväntat bryter mot varandra. Kanske behövdes avståndet hemifrån för att Daniel och Ola skulle återupptäcka smakerna och hitta nya kombinationer.

    Det blir i alla fall den krog vi återvänder till. Och äter amerikanskt: den bästa hamburgaren med pommes under hela resan.

     

     

    När vi checkar ut får vi med oss ett knippe tänkvärdheter. Medan han följer oss ut på verandan berättar Barry Butterfield entusiastiskt om sina planer att involvera Hudsonborna i nattliga spökvandringar för besökare.

    På huset mittemot har kväkare klistrat en streamer: ”Vänner för fred”. Det får honom att stanna upp och fundera.

    – Det är ju rörmokare som får världen att gå runt. Utan dem skulle ingenting fungera. Ska vi starta en internationell rörelse, ”Vänner för rörmokare”?

    Tja, kanske det. Men när vi kör därifrån är vi för vår del helt nöjda med att ha blivit vänner med Barry.

     

    RESA DIT
    Hudson ligger två timmars resa norr om New York. Med bil från Manhattan kör man enklast Taconic Parkway. Kommer man från Newark håller man sig på New Jersey-sidan av Hudsonfloden och tar Rip Van Winkle-bron över Hudsonfloden vid Catskill. Amtraktåg till Hudson har dagligen flera avgångar från Penn Station på Manhattan.

     

    BOENDE

    Hudson City Bed and Breakfast
    Roligast! Våfflor och himmelssängar.
    326 Allen Street
    +1-518-822 80 44
    Lediga rum & priser

    Mount Merino Manor
    Lyxigast! Komfort i lantlig herrgårdsmiljö.
    4317 Route 23
    +1-518-828 55 83
    mountmerinomanor.com

     

    RESTAURANGER

    Da Ba
    Bäst! Internationellt och norrländskt.
    225 Warren Street
    +1-518-249 46 31
    dabahudson.com

    Local 111
    Ekologiskt, mycket Birkenstock.
    111 Main Street, Philmont
    +1-518-672 78 01
    local111.com

     

    BARER

    Savoia
    För att höra historier om Hudson.
    255 Warren Street
    +1-518-822 12 81

    Iron Horse Bar
    För att höra historier om Paul Newman.
    North 7th Street

     

    ATT GÖRA

    he Fields Sculpture Park
    En stor park med skulpturer och konstverk av några av världens nu främsta konstnärer. En utställningshall och ett kafé ligger i anslutning till parken.
    59 Letter South Road, Ghent
    +1-518-392 45 68

    Warren Street
    Konst- och antikvitetsaffärerna ligger sida vid sida längs hela den kilometerlånga gatan.

     

     

  • Bohemiskt boende bygger om

    Bohemiskt boende bygger om

    1912 fylldes hotellet av överlevande från Titanic, ett decennium senare var det tillfällig hemvist för stadens tillresta sjömän. Men mest av allt är The Jane i Greenwich village, New York en mötesplats för vagabonder och tillfälliga turister med ”more dash than cash”.

    Foto: Gregory Goode

    Under hösten har hotellet restaurerats och man hyr nu ut tvåhundra rum för den som letar efter svunna tiders bohemiska Big apple. Ett femtiotal dubbelrum är utrustade med badrum, medan majoritetenpåminner om en första klass tågkupé från förra sekelskiftetmed gemensamt bad och dusch längst ner i korridoren. Här kan man hyra ett rum över en weekend eller bosätta sig i två månader.

    “Mångaungdomar har en bild av det bohemiska New York, men har svårt att hittadet i dag. Mer eller mindre alla nya hotell här ser ut som nyaöverdesignade versioner av varandra. The Jane är hotellet jag självhade velat bo på när jag kom till New York för 25 år sedan”, säger SeanMacPherson, en av två ägare och hjärnan bakom ombyggnationen.
    2009 års upplaga av The Jane är lika delar trådlös internetuppkoppling och originaltapeter från 30-talet i varje rum.
    Sedan några år utgör kvarterets populära Jane street theatre hotellets lobby och mötesplats, efter höstens renovering också med en terass med utsikt mot närliggande Hudsonfloden.
    Som en följd av den ekonomiska situationen har The Jane sänkt priserna under vintern.

    113 Jane Street, New York
    +1 212 924 6700
    Dubbelrum från 75 dollar under vintern
    Lediga rum & priser

     

  • Dagens tips – att undvika hotelldöden

    Dagens tips – att undvika hotelldöden

     En resa utan oväntade inslag är en tråkig resa. Men det finns roligare upptäkter att göra än att hotellrummet man bokat är för rökare eller att sängmadrasserna är så hårda att du inte kan sova.
        RES ger dig tre tips på sajter att besöka inför resan för att slippa obehagliga överraskningsmoment för boendet.

    På väg mot USA?
    UpTake kan du söka hotell på nyckelord som art deco, bohemiskt eller naturnära och sidan skannar över tusen olika sajter, bloggar och tidningar för att hitta det hotell med flest taggar till dina sökord.
    www.uptake.com

    TV Trip
    Här kan du virtuellt besöka över 8 000 hotell världen över med hjälp av korta videoklipp från lobby, restaurang, badrum och sängar.
    www.tvtrip.com

    Hotel Comparison
    Lättnavigerad och välutvecklad söksida, där man kan söka hotell efter önskemål om bastu, närhet till fygplats och valfri valuta.
    www.hotelscomparison.com

  • Billig lyxmat under restaurangveckan

    Billig lyxmat under restaurangveckan

    Mat Det började 1992 under demokraternas konvent i New York. För att locka delegater och kongressmedlemmar satte många av stadens krögare och restaurangägare ihop särskilda trerättsluncher för tjugo dollar under veckan. Initiativet spred sig snabbt och blev startskottet till den amerikanska restaurangveckan som pågår under två veckor i januari.

     

    Fenomenet omfattar nu 26 amerikanska städer och bara i New York deltar över 250 restauranger.
        Här pågår NYC Winter Restaurant Week från den 18 till den 30 januari där en trerätters lunch kostar 24.07 dollar och en middag 35 dollar, vilket gör det möjligt att äta riktigt bra till överkomliga priser på flera av stadens bästa ställen.
        Förra året hoppade Los Angeles på tåget och krognäringen ökade sin omsättning med en fjärdedel under de två veckorna. I år har konceptet nått även lyxhaken och den “elake kocken” Gordon Ramsay slår upp dörrarna för budgetätare på sitt flådiga London West Hollywood.

  • Tidningshistoria på Moma

    Tidningshistoria på Moma

    Från 1962 och tio år framåt designade George Lois 92 omslag för det amerikanska livsstilsmagasinet Esquire. Lois gjorde sig känd för sitt avskalade och allt annat än subtila bildspråk, där kontroversiella ämnen som rasism, feminism och amerikansk utrikespolitik rymdes.

    På Museum of Modern Art i New York visas en utställning över mannen som för alltid ritade om kartan för tidningsdesign. Utställningen är ett tidstypiskt dokument över den moderna amerikanska historiens politiskt mest turbulenta decennium.

    The Museum of Modern Art
    11 West 53 Street,
    New York
    www.moma.org

    Öppettider
    söndag till torsdag
    10.30 – 17.30
    fredag 
    10.30 – 20.00
    tisdagar stängt

  • The Bowery Hotel New York

    The Bowery Hotel är något av minimalismens och designhotellens motsats.En anspråkslös tegelbyggnad på Manhattan som döljer ett luxuöst inre avgammaldags hotelltradition: allt ifrån handsskrivna meddelanden ochpersonliga väckningssamtal till dörrvakt i röd jacket och svart höghatt.

    Mot en bakgrund av mörka träpaneler, antika mattor, eldstad, karmfåtöljer i sammet och tavlor med motiv av forna tider.
    Ändå blir det inte för mycket. Dessutom har all möjlig modern teknologi integrerats i inredningen, och hotellets restaurang, Gemma, är så bra att även om man befinner sig i ett krogtätt distrikt bör man inta minst en måltid där.

    Adress: 335 Bowery, New York
    Tel. +1-212-505 91 00

    Pris: dubbelrum från 3 100 kronor
    Lediga rum & priser

     

    Fler hotell i New York

  • Nessers New York

    Hotell i New York

    När yngsta dottern flyttade hemifrån slog han till. Författaren Håkan Nesser bytte sin paradvåning vid Fyrisån i Uppsala mot en lägenhet i centrala New York. I RES guidar han till sina nya stammishak i den nya hemstaden.

    Håkan Nessers New York är rätt litet. Från 14th Street ner till Houston. Från Hudson River till McDougal. West Village. Det är inte som det trendiga East Village, med hippa lagom sleazy barer och krogar i nerslitna, ruffiga fastigheter med graffiti och färgsprakande väggar i olika mönster. Ett spännande, explosivt och levande område där kreativiteten pyser ur vartenda gathörn. De hippaste rockklubbarna och de läckraste modeaffärerna. Ett grannskap där trenderna växlar fortare än det berömda New York-vädret. Nej, West Village är äldre, mer laidback.

    Gatorna är grönare, träden flera. Bilarna färre, och husen är av rött tegel. Det är i en lägenhet på Perry Street som Carrie i Sex & the city drar sig tillbaka och slickar sina sår och det var här Bob Dylan och Suzie Rotolo röjde för fyrtiofem år sedan – huset han bodde i 1961 står fortfarande kvar på West 4th Street. Ett äkta New York-hyreshus med trappa och brandstegar mot gatan.
    – Allting finns här, säger Håkan Nesser när vi sitter på The Grey Dog mittemot hans och hustrun Elkes lägenhet på Carmine Street och sippar på varsin cappucino.

    Grey Dog är på många sätt ett typiskt ställe för West Village. Johnny Cash i bakgrunden, små bord i olika klara färger, en disk där du beställer ditt fika eller din macka, ung publik, många studenter med böcker och stammisar med utbredda tidningar.
    – När vi flyttade in tänkte vi att ett apotek behöver vi – jaha, det fanns femtio meter bort. Och en glasögonaffär – hundra meter. Det finns verkligen allting – bank, post, järnhandel, bokhandlar, restauranger, barer, tvätt – allt inom fem minuters promenadavstånd hemifrån. Bara på Carmine Street finns fyra, fem bra restauranger, och lika många kaféer. Om jag ska träffa någon eller göra ett ärende så åker jag i väg och gör det, och sedan kommer jag tillbaka hit. Jag promenerar inte upp till Chelsea eller till Midtown utan jag håller mig här i kvarteren. Mitt New York slutar vid 14th Street (skratt) … det finns ett annat universum utanför, det är jag medveten om, men det är verkligen en bykänsla här.

    – Några dagar innan jag kom var det trettio grader varmt i New York. Nu är det omväxlande sol och regn och dagstemperaturen ligger runt sexton, sjutton. Både Nesser och fotografen trivs, men för min del skulle det gärna ha fått vara några grader varmare. Vindarna från Hudsonfloden är inte att leka med. När vi går neråt floden berättar Nesser att indianerna som först fann New York letade efter en flod som rann åt två håll, som beskrevs i deras legender som platsen där de skulle bo. De hittade Hudson River. När vi kommer ut på den nyrenoverade piren vid Christopher Street upptäcker jag att indianerna hade rätt. Floden rinner åt två håll när strömmen norrifrån möter Atlantens tidvatten.
    – Utan Hudsonfloden hade inte New York funnits, säger han. Den är nyckeln till New Yorks storhet. Långt in på artonhundratalet tävlade Boston och Philadelphia med New York om vilken stad som skulle bli viktigast på östkusten, och tack vare att de grävde Eirekanalen, från Eiresjön till Hudson River, kunde man frakta gods från hela området kring de Stora sjöarna till New York.

    Det visar att den gamle skolfuxen själv satt sig i skolbänken. En gång i veckan går han på en kurs om New Yorks historia.
    – Jag sitter mest och sover på lektionerna, säger han. Men det är klart att en del fastnar väl.

    Och så är han i gång med en utläggning om hur Manhattan, som betyder ”ön med små kullar”, förändrats under fyra hundra år – från en kullig ö med små sjöar till det vi ser i dag. Från början var New York bara bosättningen söder om Wall Street – norr om muren var det indianland. Broadway var från början en gammal indianstig som så småningom blev postvägen genom Manhattan – därför den märkliga sträckningen diagonalt över ön.
    – Går man längs hela First eller Second Avenue kan man fortfarande märka spåren av kullarna, säger han. Manhattan är backigare än man tror …   

    För fem år sedan var Håkan och hans fru Elke på besök hos vänner här. De åkte hem på själva halloween.
    – Alla människor var uppklädda för att gå på party och vi skulle åka hem. Då kände vi båda att här skulle vi vilja bo en gång.
    Förra året flyttade Nessers yngsta dotter Sanna till Lysekil för att gå på högskola.
    – Då kände vi att det var läge. Jag började närma mig sextio och skulle jag bryta upp en gång till skulle det vara nu. Dessutom kom mina böcker ut i USA.

    De sålde sin stora paradvåning vid Fyrisån i Uppsala, magasinerade alla möbler och gav sig av till USA tillsammans med afrikanska lejonhunden Norton. Under tre månader bodde de i husbil medan de körde kors och tvärs över USA och lärde känna landet. I juni hade de tittat på tre olika ställen på Upper West Side och i West Village, men fortfarande inte hittat nånstans att bo.
    – Vi hade en period när vi inte hade någon adress, ingen post, ingen e-post, bara en mobiltelefon – men det var ganska skönt. Fast vi började fundera på om vi skulle behöva bo i husbil hela hösten. I juni gav vi upp och jag sade till Elke att hon fick åka hit och fixa en lägenhet så stannade jag kvar i Kalifornien med husbilen. Men när hon ringde hade hon fortfarande inte hittade någonting. ”Jag ska titta på två till i morgon”, sa hon …

    Dagen efter hade de sin lägenhet. Elke slog till omedelbart.
    – Hon går mycket mer på sin gut feeling än jag, säger Nesser och skrattar. Det är lätt att hitta lägenheter i New York. Dåliga lägenheter. Många är ganska sunkiga.

    Det gäller dock inte tvårummaren på Carmine Street, som kunde hämtats direkt från ett inredningsmagasin. Vartenda utrymme har tillvaratagits av en expert på compact living, med inbyggda hyllor och skåp i väggarna. Det moderna köket med en avancerad espressomaskin är öppet mot ett vardagsrum med sovloft, en trappa och takhöjd på uppemot fyra meter. Bakom huset ligger en lummig, plattbelagd trädgård med träd, buskar, rabatter och målade murar som får en att tro att man befinner sig i Provence i stället för i hjärtat av New York. Vardagsrummet domineras av en stor och bekväm soffgrupp och dessutom finns ett litet sovrum och en alkov för dator och skrivbord.
    – Vi lever ett gott liv här, säger Håkan Nesser och lutar sig tillbaka i den mjuka soffan. Det är en nåd och ett privilegium att få vara här. Här finns alla möjligheter – om man vill. Vill jag se en opera en kväll så har jag sex olika att välja på – utbudet liknar inget annat. Man kanske inte gör så mycket i alla fall, men det är skönt att veta att det finns.

    Fast egentligen handlar det inte om det. Det finns en magi i New York som det är svårt att sätta fingret på.
    – Jag tror alla här drabbas av någonting, säger Nesser. Det här är den folktätaste stadsdelen i världen och alla vill hit. Alla dras hit. Det blir en speciell energi. Det händer någonting här – oklart vad, men man känner det. På många sätt är det bättre än jag trodde. Det jag tycker om här i West Village är den här stillsamma … vänligheten, lågmäldheten. Artigheten. Man hälsar på varandra på gatan. Om jag promenerar med hunden längs floden kan det hända att jag stiger upp samtidigt som en av de få uteliggare som finns kvar vaknar upp i sin sovsäck. Om jag säger ”God morgon, hur har natten varit?” så kanske han svarar ”Det har varit lite kallt, men jag hade en bra sovsäck”. Mötet mellan människor fungerar – det är nog det allra viktigaste. Det finns ingen stress i The Village. Unga och gamla människor, olika raser och härkomster – alla får existera på sina villkor. Det är behagligt. Tolerant, i ordets bästa bemärkelse.

    Manhattan har en bit över en och en halv miljon invånare. Det är en stad byggd på höjden. Folk är vana vid att behöva dela lägenhet, att sitta trångt när de går ut. Bara tio procent av dem som arbetar kör bil till sin arbetsplats. Alla övriga använder kollektivtrafiken.
    – Det är många fler människor, mycket mer av allting, säger Nesser. Fast folk fungerar ändå. Det kanske är det som gör att folk respekterar varandra. I Sverige tittar man bort, hälsar inte, vi är lite skygga. Men det går inte att vara på det sättet i New York. Man blir påhoppad av folk hela tiden – ”Hej, vem är du?”. Samtidigt finns det en otrolig integritet hos folk. Man kan bete sig som man vill. Vill du bli galen kan du bli det, vill du ta livet av dig går det också bra. Och vill du verkligen vara i fred får du vara det.

    Håkan Nesser är en trevlig, lättsam och social människa, men det är ingenting jämfört med hans fru. Elke är läkare, och använder tiden i New York till att förkovra sig, både i yrket och privat, genom att gå olika kurser och träffa folk.
    – När hon har varit ute på någonting kommer hon alltid hem och har träffat minst två nya människor som vi måste träffa och äta middag med (skratt). Många här är nybyggare, har bara bott här en kort tid och behöver hjälp med olika saker – och man får hjälp om man frågar folk man känner. Och de i sin tur kanske behöver hjälp med någonting annat. Du kan inte kräva att samhället ska hjälpa dig, utan du får fråga dig fram, klara dig själv – och det funkar!

    Nesser uppskattar småskaligheten i West Village.
    – Det finns till exempel inga Starbucks här utan kaféerna är små, privata. Det finns väldigt lite av det kedjetänkande som annars är standard i USA. Här är det bara små butiker. Även om hyrorna håller på att gå upp och tvingar många små butiker att sälja.

    Just nu håller han på med en bok som utspelar sig i New York. Men det är inte första gången han skriver om The Big Apple. Redan i Van Veeteren-deckaren Carambole utspelar sig fem kapitel i New York och i Skuggorna och regnet finns hundra sidor från stan. Men nu är det på allvar.Han håller på med en fristående, thrillerartad roman om ett europeiskt par som kommit till New York som följd av en tragedi med ett försvunnet barn. Boken utspelar sig huvudsakligen i West Village, med vissa utlöpare till Upstate New York. Den tredje boken av fyra om Gunnar Barbarotti är redan i hamn, och kommer ut i augusti eller september 2008.
    – Jag ska bara skriva om den några varv.

    Dessutom har Nesser planer på att skriva en mer faktabetonad bok om staden han bor i.
    – Det är väldigt löst än så länge. I så fall skriver jag den tillsammans med en god vän. Men det blir inget systematiskt. Jag bara samlar intryck. Det blir väl i det närmaste en sorts lättare essäer.

    Han skriver fortfarande disciplinerat, och för hand. Pilotpennan av tjocklek 0.7 och de svarta anteckningsböckerna finns med i New York.
    – Jag försöker jobba fem timmar om dan, men det är inte alltid det funkar. Ibland sitter jag hemma och skriver, ibland ute på gården och är det bra väder sitter jag gärna nere vid floden eller på en bänk någonstans. Vi har ett lite gammaldags, småsunkigt bibliotek som heter Leroy och ligger på Seventh Avenue där jag brukar sitta och skriva.

    Veeterendeckarna Återkomsten och Borkmanns punkt är utgivna i USA, men han försöker att inte dra för stora växlar på det.
    – Jag tror det är tre procent av de böcker som läses i det här landet som är översatta, säger han. Men av dem är tio svenska deckare – det är en ganska hög siffra.

    Håkan Nessers New York-tips

    Smultronställen

    4th Street och Perry Street
    ”Jag har inte sett alla gatukorsningar i världen, men av dem jag sett är detta den bästa. Det känner man med hjärtat. Det måste vara det lugna, avslappnade tempot, den mjuka atmosfären som finns här utan att någonting är det minsta tillrättalagt. En salig blandning av varutransporter, cyklister, fotgängare, restauranger, järnhandlare och barer. Bilarna smyger sig fram, nästan ljudlöst. West Village är en stadsdel som fungerar, och ingenstans bättre än här. Det är bara att ställa sig i korsningen en timme och insupa atmosfären, eller varför inte sätta sig på trottoaren utanför en av restaurangerna i korsningen med ett glas rött och se solen försvinna bakom husfasaderna.”

    Barrow Street Gardens
    ”Intill kyrkan Saint Luke in the fields på 487 Hudson Street finns en järngrind som leder in till en liten trädgård med träbänkar där du kan sitta i absolut lugn och ro. Det är en liten, nästan okänd oas mitt i West Village. Jag brukar sitta där och skriva ibland när jag går hemifrån. Det är tyst och stilla och man ska helst inte prata högt eller ha mobilen på – det känns nästan som en klosterträdgård. Bland växterna finns bland annat granatäpplen, rosmarin och fikon, och över nittiofem olika sorters fåglar stannar till här under sina flyttsträckor.”

    Pier 45 Christopher Street vid Hudson River
    ”Här går jag varje dag med min hund Norton, om vi inte tar en taxi upp till Central Park – hundar får nämligen inte åka tunnelbana. De håller på att bygga om och restaurera alla de gamla pirarna i hamnen och förvandla området närmast floden till en park där man kan gå, cykla eller åka rollerblades. När det är klart ska man kunna gå ända från Battery Park upp till Riverside Drive och ännu längre norrut. Piren vid Christopher Street har fått gräsmatta och längst ut finns ett soldäck, där folk ligger och solar. Går man längst ut på piren kan man se Frihetsgudinnan och Ellis Island – det var hit de kom en gång, immigranterna. Nu åker vi fram och tillbaka, men de som kom hit på artonhundratalet och framåt hade enkel biljett – och vissa åkte aldrig tillbaka. När man tittar ut över vattnet känner man fortfarande det där – det kan hända att det gått snett för det här landet på många sätt, men Frihetsgudinnan står ändå kvar som en symbol för hur det var tänkt.”
     

    Butiker

    Murray’s Cheese Shop

    Murray’s är en ostaffär med femstjärnigt rykte och den kanske bästa i hela New York. Personalen är kunnig och trevlig och det går bra att smaka på alla ostar.
    ”Vi brukar gå in för att köpa en eller två ostar och kommer ut med fem. De har inte västerbotten, men det beror bara på att jag inte tryckt på tillräckligt. Min favorit är en amishost som heter godessa – den är grynig, torr och fruktansvärt god.”
    Adress: 254 Bleecker Street

    The Non-Imperialistic Unoppressive Bargain Bookstore
    Här finns mycket konst-, foto- och musikböcker och det mesta kostar under 10 dollar. Eftersom det är i West Village finns det gott om Dylanlitteratur – från 4 till 10 dollar för böcker som skulle kosta från 200 och uppåt hemma. Öppet till elva på kvällarna.
    ”När jag går ut och köper hem mat och får vänta tio minuter på att den ska bli klar brukar jag gå in och köpa ett par böcker under tiden.”
    Adress: 34 Carmine Street

    Restauranger

    AOC
    Det närmaste en äkta fransk bistro man kan komma i New York. Personalen bryter till och med på franska. Här finns max trettio platser så det är säkrast att beställa i förväg. En fast trerättersmeny går på 32 dollar – ett fynd med dagens dollarkurs – och du kan få både ankterrin och spädgris à la carte. På söndagar och måndagar kan du ta med dig ditt eget vin – vilket gör middagen betydligt billigare.
    ”Ett av mina absoluta favoritställen.”
    Adress: 14 Bedford Street

    Noodle Bar
    En vardagsrestaurang med fantastiska thailuncher för 10 dollar som håller på att dra till sig besökare från hela stan. Som vanligt i New York ser stället ganska anspråkslöst ut, men maten är fantastisk.
    ”Helst ska man sitta inne vid baren och se hur de jobbar vid woken. Det är nästan som koreografi.”
    Adress: 26 Carmine Street

    Aqua Grill
    Specialiserar sig på fisk och skaldjur – framför allt ostron. Valdes till bästa brunchstället i New York tre år i rad, med början 1999.
    ”De har säkert fyrtioåtta olika sorters ostron att välja på. Det är bara att fråga vilka som är bäst just i dag – jag vill inte ha för stora – och beställa några av varje sort. Doppa dem i någon av såserna som finns eller njut dem naturella med citron.”
    Adress: 210 Spring Street

    Sushi Samba Seven
    Sushi Samba är en rolig mix av bar och restaurang. Köket är japansk-brasilianskt och vad du än beställer innebär det nya, spetsiga smakupplevelser. Ett ställe med drag och ung, trendig publik – framför allt på takterrassen. Det var hit Samantha i Sex & the city tog en av sina dejter.
     ”Jag brukar be personalen att de föreslår tre, fyra rätter och det har alltid varit spännande och nytt – och skitgott.”
    Adress: 87 Seventh Avenue

    Kaféer

    The Grey Dog Café
    Det bästa med det här stället är att man får ta med sig sin hund – därav namnet. Även om det lär finnas de som åker över halva stan bara för att dricka kaffet på Grey Dog. Mycket populärt, ljudnivån är hög, musiken är bra och personalen trevlig.
    ”Det finns många dåliga saker med Amerika, men en av de sämsta är kaffet. Regular coffee är fullkomligt odrickbart utan mjölk och socker.”
    Adress: 33 Carmine Street

    Barer och klubbar

    Arthur’s Tavern
    Både Charlie Parker och trumpetaren Roy Hargrove har spelat här, men nu för tiden är Arthur’s en opretentiös jazzbar där man antingen kan man sitta nära de tre, fyra äldre herrarna på scenen och digga eller längre bort i baren och prata. Ingen entré – det kostar dig bara två drinkar att lyssna så länge du vill.
    ”Jag är femtiosju år och hänger inte direkt på barer längre, men det är skönt att gå hit och höra de här herrarna spela jazz. Det är ett otroligt anspråkslöst ställe – juldekorationerna hänger fortfarande kvar, det kan ju bli jul en gång till.”
    Adress: 57 Grove Street

    Marie’s Crisis Café
    På Marie’s i dörren intill kostar det dig bara en drink att komma in. Här är det du själv och de andra gästerna som står för underhållningen. Efter några drinkar brukar alla brista ut i allsång till gamla Broadwaymelodier och andra låtar ur The Great American Songbook.
    ”Det är rena music hall-stämningen.”
    Adress: 59 Grove Street

    The Bitter End
    New Yorks mest klassiska rockklubb, nu när CBGB:s har slagit igen portarna för gott. Långsmal källarlokal med bar och bord för den ätande publiken framför scenen. Öppnades 1961 och har hållit på sedan dess – längst av alla stans rockklubbar. Här har alla – Tori Amos och Bob Dylan, Miles Davis, Van Morrison och Norah Jones – spelat. Tisdagarna är fortfarande legendarisk hootenannykväll, där vem som helst får uppträda gratis. Bästa stället att se artister på väg upp, som till exempel popfolkrockarna Christine Seddon Band, som just håller på att spela in sitt första album. Entré mellan 5 och 15 dollar.
    Adress: 147 Bleecker Street

    Village Vanguard
    Världens mest kända, fortfarande aktiva jazzklubb. Öppnade redan 1935, och sedan dess har publiken strömmat till de hundratrettio platserna i den trånga källarlokalen. Storheter som John Coltrane, Sonny Rollins och Bill Evans har spelat in livealbum här och så gott som varenda större jazzmusiker, inklusive Thelonius Monk, Miles Davis, Charlie Mingus och Wynton Marsalis har stått på scenen. Entré från 30 dollar och uppåt.
    Adress: 178 Seventh Avenue

    Teatrar

    Cherry Lane Theatre
    Cherry Lane är den äldsta off-Broadway-teatern i New York, med det kanske vackraste läget. Den öppnades 1923 av en mycket excentrisk kvinna och har ofta gästspel av kända skådespelare. Just nu tv-skådisen Dulé Hill.
    ”Cherry Lane är bara en av tio, femton off-Broadway och off-off-Broadway (hundra platser eller mindre) som finns i kvarteren.”
    Adress: 38 Commerce Street
     

  • Litterära stjärnor i New York

    Litterära stjärnor i New York

    Den amerikanska litteraturscenen har fått sig en nystart det senaste decenniet. Och ingenstans märks det så tydligt som i New York. Författarnas uppläsningar kan vara lika populära som succéshower på Broadway.

    Text: Caroline Ringskog Ferrad-Noli

    Hotell i New York

    Vi befinner oss i en Barnes & Noble-bokhandel på Upper West Side. I kväll är det journalisten och författaren Adam Gopnik som ska läsa ur sin nya bok Through the children’s gate som handlar om hans barn och deras perspektiv på ett bohemiskt men dyrt New York-liv. Tidigare har han skrivit om sitt liv med sina barn och sin fru i Paris, när han var Pariskorrespondent.

    Till vardags är Gopnik journalist för den intellektuella blaskan The New Yorker. Hans barn är i boken mellan sex och tio år gamla, men han jämför dem med förläggare och stora celebriteter i bokbranschen. Själv är Gopnik i fyrtioårsåldern, och de möten han skildrar mellan de två generationerna får ofta hela publiken att förvånat gapskratta.

    Som när han läser ett stycke om hur far och son säger god natt. Adam Gopnik sitter och skriver i lägenheten och hans son ligger i sin säng i sitt rum, båda surfandes med trådlöst bredband. Med varsin dator säger de godnatt genom MSN, och enligt traditionen avslutar de alltid med Internetuttrycket ”l.o.l.”. Gopnik blir rörd över att varenda kväll se bokstäverna som han tolkar som ”lots of love” (ungefär ”kära hälsningar”) och för att visa att han hänger med anammar han förkortningen och använder den i mejl till arbetskollegor, redaktörer och bekanta. Tills han får veta ”l.o.l” står för ”laughing out loud”. Varför Gopniks son avslutar varje godnattmeddelande till pappan med ”gapskrattar” framstår som lite underligt, men ännu underligare är nog att Gopnik gapskrattat åt släkt, kollegor och chefer.

    Vi sitter på övervåningen i den mysiga bokhandeln och lyssnar på Gopniks små familjära lustigheter. Regnet dränker gula taxibilar utanför, man dras i hans värld och till slut blir publiken en del av berättelsen: en gammal excentriker till teaterdirektör avbryter och frågar avancerade frågor om scenografin i hans lägenhet. En annan kvinna vill diskutera konstnärliga progressiva privatskolor för de små barnen. En finklädd man i rullstol sitter och lyssnar uppmärksamt, slår vad om att han också är författare. Mellan stolarna springer barn omkring, som tagna ur boken.

    De senaste åren har litteratur blivit något av en livsstilsmarkör för hipsters over there så väl som hemma i Sverige. Amerikanska Dave Eggers är en av de författare som populariserat litteraturen, dels genom sina egna böcker, men framför allt genom att starta kvalitetstidningarna The Believer och McSweeney’s, som håller nivån ”god litteratur” men med ett populärt tilltal. De adresserar klubbkids lika väl som professorer. Runt Eggers har det skapats en ny amerikansk litteraturscen, som egentligen innebär att unga människor har börjat skriva på ett sätt som känns relevant och som de får uppskattning för. Det har blivit lite av en litteraturens comeback. Kanske har det att göra med att andra identitetsmarkörer som musik och film har blivit lite upplösta i konturerna i och med Internets revolution – nerladdning av alla möjliga musikreferenser och inblick i varenda subkultur möjliggörs i närmaste Googlesökfält. Böcker däremot andas den exklusivitet som smal popmusik har fått göra sedan sextiotalet: det är coolt helt enkelt. Och är man i New York och spatserar i legendariska bokaffären The Strand ser man därför både det gamla vanliga bokhandelsklientelet, de genuina farbröderna och kulturkvinnorna, och en massa snygga och coola och unga människor. Skulle Nick Hornby skriva sin skivnördsbestseller High fidelity i dag i stället skulle han antagligen välja att placera den i en bokhandel.

    New York är den perfekta platsen för litteratur som subkultur. Det är inte första gången den har varit hipp här. Flera gånger under historien har det funnits intellektuella grupper med rika föräldrar som diskuterat vikten av punkt och kommatecken. Mest känd är kanske kretsen kring författaren och journalisten Dorothy Parker, det runda bordet-gäng som kallades just ”Runda bordet”. De brukade träffas på Algonquin Hotel i New York på trettiotalet. Ett sällskap intellektuella, vars middagar gick ut på att växla kvickheter och djupsinnigheter med varandra. Dagen därpå fanns samtalen i textform, publicerade och citerade i New Yorks tidningar. Dorothy var en av dem som var med och grundade tidskriften The New Yorker, en tidning som återigen har blivit viktig i den nylitterära subkulturen bland unga i dag.

    East Village. Vi har varit i Brooklyn, jag och min infödda vän som jag bor hos. Månaden är november, vilket berättigar även denna taxitur. Brooklynbrons breda filer vaggar in oss i trygghet och skylinen, alla miljontals lampor, neonet i mörkret påminner om minnen som inte tillhör en själv. Filmer där poliser har jagat bovar. Scener där unga kvinnor tittar ut över vattnet i skymningen. Denna gång är det jag. Och vi är på väg till KGB Bar, en cool bar som drar till sig vänstervridna studenter från hela New England, i kväll är det två författare som läser ur sina böcker – Heidi Julavits och Lisa Moore. För svenska litteraturnördar är Heidi Julavits mest känd som redaktör för det tidigare nämnda magasinet The Believer. Lisa Moore är en ung författare från Canada, hitflugen för tillfället. Hon har vunnit en rad prestigefulla priser för sina noveller, men är här för att läsa ur sin första roman Alligator.

    Lokalen är komplett rödmålad i ett slags kommunismblinkning, alla är unga och har lite underliga kläder. Jag är hungrig men de serverar bara öl. Den här uppläsningen sker på ett mycket mer improviserat sätt, inte lika högtidligt som Adam Gopniks hos Barnes & Noble. Lisa öppnar med en sexscen, samtidigt som folk står och beställer öl i baren. Men det finns en koncentration i lokalen. Publiken lyssnar. New York-klichén är stark: här är folk som vill skriva, som vill lyckas, med det konstärliga. Det gör inget om de är fattiga.

    Författaren fortsätter deklamera den känsliga dialogen mellan två ungdomar i en källare i Montreal, medan folk från KGB – som både är en bar, en klubb, en tidning och en blogg – går omkring och tar mingelbilder. Jag och mitt sällskap kommer senare att hamna på deras webbplats, med felstavade för- och efternamn. Heidi Julavits beter sig som en idol i sammanhanget. Hon drar vitsar och missminner sig gamla uppläsningar som gått åt helvete. Sedan läser hon avslappnat. Folk skrattar på valda tillfällen. Uppträdandet har visst släktskap med en standupshow och är lite teatralt, man blir helt enkelt underhållen, något som det annars brukar vara förbud mot när det handlar om litteratur.

    I stort har litteraturscenen fått lite oförtjänt dåligt rykte som trist och svåråtkomlig. Men i New York, och säkert på många andra ställen just nu, är det ett sätt att roa sig på, så gott som något annat. Det är även ett bra sätt att känna sig som en äkta New York-bo, hit söker sig folk som är intresserade och insatta. Mia Farrow har en uppläsning senare i veckan och Hillary Clinton nästa vecka. Rapparen Too Short ska läsa ur sin nya bok i Brooklyn och på ett loft någonstans ska tydligen Paul Auster precis ha uppträtt. Att gå på litterära uppläsningar är ett sätt att överbrygga gapet mellan kändisar och vanligt folk, alla är här på grund av kärleken till litteraturen (och för att ragga på folk med samma intresse).

    Det blir frågestund efteråt och sedan tar författarna varsin öl och sätter sig och pratar med den som vill. Jag småsnackar lite med både Lisa Moore och Heidi Julavits. Men det ska tydligen ligga en av New Yorks bästa italienska restauranger på andra sida gatan här i East Village, så vi går dit. Köar lite för att få bord, och äter sedan den godaste salsiccian och rigatonin hittills. Klockan är 22.00. Det är kallt och blåsigt. Men folk strömmar ut från olika restauranger och barer. Vi fortsätter natten vandrades genom stan. Nästa ställe är en bar som heter Spotted Pig.