Tag: Phuket

Stenkoll på Thailand? Kanske finns det mer än du tror. Följ med på en exklusiv, kulinarisk färd genom ett annat Phuket.

Foto: Bruno Ehrs

Hotell i Phuket

I Nai Yang Beachs norra del ligger Sirinath nationalpark som skyddar ett stort promenerbart område mangroveskog. Där åker jag långbåt tillsammans med tvååringen och ciceronen Yahya för att se de små, vilda aporna klättra över klipporna på vägen till nästa strand.

Långbåten lägger till vid resorten Dewas strandparasoller och vi vadar i land mot den lokala, ursprungliga strandserveringens öppna små bambukojor. Där har vi en kilometer vit sand på båda sidor om oss. Vi följer nationalparkens södra gräns genom en gammal och gles strandskog, där solljuset silas mellan de höga trädens nålsmala blad. Här, utspridda på marken, picknickar gärna lokalbefolkningen med ångorna från grumlig bodofisksås stående som skyar omkring sällskapen. På andra sidan strandvägen ligger Dewas bageri, så att man kan fika västerländskt och sedan söka sig upp längs de vindlande muromgärdade gångarna mot restaurangen vid vuxenpoolen. Eller mot baren för en drink aromatiserad med både limeblad och citrongräs. Och så socker och chili, för i Phuket ingår socker och chili i allt, även i huvud- och efterrätter.

Den vackraste tidpunkten att vandra in på Dewa är i skymningen just efter solnedgången på stranden, då lampor tänds under rasslande höga bambuspiror och solfjäderspalmer som står som överdimensionerade påfågelsstjärtar längs gångarna.
Då kan man höra svarta gulnäbbade fåglar vissla in natten. Murarna dämpar effektivt förtjusta skrik från smekmånadspar när de tumlar runt i poolvillorna eller i poolerna i trädgården som omger dem. Dewas västra område är en hel by av sådana villor, som gömmer sig för betraktaren bakom två, tre meter höga, vita murar. Bortom dem ramas tränings- och barnpoolerna in av ljusa, rymliga lägenheter med kök där man kan äta sig igenom ett varierat utbud av färdigmat från marknaden vid granngatan, knappt en kilometer från hotellet. Kökschefen Bee guidar mig runt på marknaden innan jag får mortla sötsursalt somtamsallad på grön papaya tillsammans med honom i köket. Jag får välja mellan en, två eller tre eldiga små chilifrukter per portion, och överlever själv tre.

När man följer strandvägen mot de enkla serveringarna och minisnabbköpet några 100 meter söderut, behöver man bara en liten Changöl for the road i baren som är en buss som förankrats stadigt i jorden vid vägkanten. Mest inbjudande bland opretentiösa kvällsnöjen är den lilla fiskrestaurang som skyltar med sina levande krabbor och musslor i baljor och hinkar, mitt i den klunga av serveringar som ligger ett litet stycke från Indigo Pearl, ännu en av Nai Yang Beachs riktigt roliga resortupplevelser.

Indigo Pearls smygentré på andra sidan vägen från dess strandbar och parasoller, är så diskret att man lätt missar dess mörka passage. Väl innanför behöver man vandra ytterligare ett hundratal meter för att kunna ta solnedgångsdrinken på Rebar en våning upp, med grovhyvlade mahognyplankor samt väldiga Mad Maxlampor inspirerade av lotusblommornas fröställning hängandes under taket. Och taket, det liksom svävar över Rebar så att man ser allt som rör sig runt om. För att påminna om hur tidigare generationer grävde efter Phukets forna källa till rikedom – tenn – har tennindustrin lånat ut formspråk och designelement, rader av nitar ner till minsta vattenkran. Tenngrått dominerar med zinkvita och kimrökssvarta accenter, vilket lyfter fram ytor i varm, rödbrun mahogny. Och så indigoblå fläckar av glas eller tyg.

Söndagsbrunchen har bidragit till sekulariseringen bland alla expats i Phuket. I stället för att gå i kyrkan klär man sig omsorgsfullt ledigt och sminkar upp sig för att samlas utomhus i tälten runt restaurangen en trappa ner från Rebar. Alla som kommer till starten klockan tolv har tre timmar på sig att peka ut och äta sig igenom ett flertal av världens ledande kök, inte minst olika fiskar, krabbor och scampi från en roddbåt fylld med is, samt Phukets alla övriga havsspecialiteter. Grillarna går varma och allt utom den franskinspirerade efterrättsbuffén lagas på beställning. Folk som är luttrade över att vin och sprit beskattas med 260 eller 360 procent enligt ett outgrundligt system, väljer mat- och vinpaketet som inkluderar gratis drinkar och vin för 650 kronor. Stämningen är väldigt social under resten av söndagen.

Bortom den barnförbjudna poolen, den med 16-årsgräns, bokar thaimatsentusiasterna in sig på Black Ginger – restaurangen som ligger i en stor näckrosdamm som ett medeltida slott, fast i svart trä och thailändsk stil. Här har kockarna samlat rätter för att ge en uppfattning om variationsrikedomen i det thailändska köket. Och komponerat maträtter i tapasmenyer så att man inte ska behöva äta ihjäl sig. Det finns ett rikt liv bortom Tom yam goong.

Ett stycke söderut i Pansea Bay har de som söker ett något mera isolerat läge hittat Surin, resorten som tidigare hette Chedi. Bor man i en strandvilla skuggad av höga träd är det bara att lyfta ner tvååringen från verandan till en ny lekfylld dag på en kilometerlång vit sandstrand. Ska man gnugga fram ett nytt manus i avskildhet väljer man i stället någon av villorna som klättrar högt upp på sluttningarna. Det löper en labyrint av trappor upp och ner mellan villorna och resortens centralt belägna servicebyggnad, vars två våningar höga mahognyfasad ligger mjukt inbäddad bland träd som stått emot Andamansjöns saltmättade bris i årtionden. En av snickarna som byggde resorten har öppnat en solhatts- och pareoaffär och en tältservering längst i söder på stranden. I övrigt delas den bara med 1980- och 1990-talens oöverträffade resorthit Amanpuri, som har fått fler utmärkelser än vad de flesta orkar räkna upp. I själva verket delar Surin och Amanpuri också på en anläggning för strandservering, vilket förvirrade gäster bara kan upptäcka genom att ta fel väg vid toalettbesöket. Själv var jag på god väg att beställa några prestigefyllda japanska specialiteter till familjen innan jag tittade på prislappen, frågade, och förstod att jag hade hamnat hos Amanpuris japanska mästerkock – i stället för bland Surins sallader och andra strandfavoriter.

Surins restauranger ligger annars bakom och ovanför den generösa vuxenpoolen, inbjudande nog för att tvååringen ska kasta sig i den och upptäcka hur roligt det är att doppa huvudet under vattnet. Om och om igen. Det är omöjligt att locka henne med kökets gula garupafiskcurry, hur vackert den än rimmar med solnedgången. Som tur var går det bättre med de mjuka risdegsvårrullarna och scampin i tamarindsås. Det är de värda.

Efter en kilometerlång tur inåt land, till höger från Surinvägen, kan man längs gatan botanisera bland serveringar och affärer med lite lägre svansföring. Vi sträcker utflykten till Phuket Town och köper mangosteen och jättelik, smörig, mogen och blekgul mango för en femtedel av det svenska priset. På Central Festivals moderna affärscenter betalar man lite extra för att slippa pruta, och vandrar sedan i stadens gamla kvarter där både dess portugisiska och kinesiska rötter anas, där matmarknaden lockar på förmiddagen innan det börjar kännas utplockat. Bara ett hundratal meter från marknaden ligger den populära, kitschiga thairestaurangen Natural, byggd i ett svåröverblickbart antal små etager. Maten är som sig bör, chilihet och söt. Den är autentisk och ett bra exempel på det lokala köket, inte minst den chilirosa fiskmoussen kokad i bananblad. Kryddningen i den gula scampi-curryn är värd en egen omväg. Och kojifiskarna i inomhusdammen är som magneter för gästande barn.

Efter knappt 20 minuters resa från flygplatsen kan ömfotade badgäster välja att titta på, eller balansera barfota över, den vackra stenstranden som Trisara mutat in bara för dem. Decimeterhöga, mjukt avslipade stenar, som är resterna av det gamla revet, göms under havsytan tills lågvattnet blottar dem. Många häckar likväl vid den långa, stensatta poolen som sträcker sig längs raden av palmer parallellt med sandstranden nedanför. Eller så låter de Trisaras egna thailändske Tor rekommendera något att äta eller dricka på terrasserveringen intill. Han kommer vanligtvis ihåg vad man tyckte bäst om senast.

Bakom den jadefärgade vattentrappan som ramas in av lokal, röd sandsten tar vd:n A.L. eller resortchefen Marie ofta själva emot gästerna. De eskorterar runt dem som om det vore husesyn, eller äter tillsammans med dem som om de vore gamla skolkamrater. På egendomen har ett helt villasamhälle med infinitypooler till varje hus gömts i så tät grönska att endast dekorativa tegeltak med åskledare i thailändsk stil sticker upp.

– Ett hundratal träd- och buskarter och andra växter från platsen flyttades och återplanterades sedan efter husbyggandet med hjälp av 30 inhyrda trädgårdsmästare, erkänner A.L.

Sedan millennieskiftet är det synbart att resortens privatdjungel vuxit så det knakar. Någon tycks också ha vattnat villorna som har gott om platser för tvååringen att gömma sig på. Jag hinner göra ett antal tjurrusningar ut till poolen för att leta, men hittar henne vanligtvis bakom de tjocka gardinerna på rätt sida om dörren.

Kökschefen Kla har sin mamma som matlagningsidol och bär med sig hennes skatt av curryrätter i alla färgnyanser. Han hanterar lugnt woken över spisens svetslågeliknande flammor, för att jag ska få fritera Phuketscampi inlindad i tunna risnudlar. Han åker också på utbildningsresor till ett franskt tvåstjärnigt kök, så thairätterna kompletteras med blodiga biffar, inbakad fisk med senapsstinn majonnäs och en uppsjö av sötsaker exekverade à la française.

Det är så mörkt när vi anländer att inte ens spökena skulle våga sig ut. Här råder också definitionen på stillhet, ända fram till incheckningsceremonin. Då bärs en tung gonggong in och man förväntas fördriva alla onda andar som vågat sig hit i mörkret, med välriktade slag med den lindade klubban. Inga välkomstdrinkar med limeblad, inget godis – bara gonggongen.

När man tittar ut genom fönstret på morgonen ser man tre blå nyanser. Himmelsblått högst upp, sedan grönblå vågor, och längst ner så där intensivt poolblått. För det är pool som gäller här, egen eller gemensam. Namnet på platsen, Kamala Cliffs, skvallrar om det. Man befinner sig ett stycke över Andamansjöns yta. Det är bara fyra kilometer söderut till den totala motsatsen till Paresa, det berusade Patong med högt och lågt utstrött längs dess långa strand.

Här i Paresa har den thailändske arkitekten lämnat de alltmer vanligt förekommande tempel- eller palatsförebilderna, och stöpt platsen i ett nyfunktionellt och enkelt formspråk. Vilstolar stora nog för Hulken, och en lika stor Hulkflicka, bildar sex öar vid poolen närmast den italienska restaurangen. Det serveras bland annat tigerräkor, rostad pumpa med söt chili och mozzarella. Några ovanliga rätter att inte missa på thairestaurangen högst upp är tunt skivad abalonesnäcka med lime och chili, och het surmangosallad med grillade scampistjärtar.

Phuket hungrar efter lyx och välbeställda turister, som motvikt till öns charterinvasion. Funkar det? Visst. RES har testat fyra boenden i den övre priskategorin.

Phuket håller på att göra en Mallis. Gå från ett massturistmål till ett resmål med guldkant. Visst rasar turisterna fortfarande in med charterplanen, bussas till storhotellen och flockas kring buféer och pooler. Gott så. Phuket är och kommer att förbli ett stort resmål för hundra tusentals soltörstiga svenskar. Men nu har de lite mer kräsna resenärerna hoppat på flyget och antalet riktigt bra hotell har börjat nå en kritisk massa.

Det här är en naturlig utveckling och ett ganska logiskt steg för framgångsrika destinationer. Först gick Phuket igenom fasen galen eufori när turisterna började välla in. Det byggdes furiöst och vildvuxet. Sen uppenbarade sig det inte alltid så lyckade resultatet: fuskbyggen, tonvis med krimskrams, trängsel och drängturism. Nästa drag blev att städa upp och bygga nytt, bygga bättre. Nya områden exploaterades men den här gången är det glesare mellan solstolarna, fler kvadrat i rummen och högre svansföring på servicen. Det är ju inte helt lätt att vända ett rykte som massdestination till något exklusivt. Men Phuket kan klara det.

För något år sedan klev jag in i restaurangen på Twin Palms, ett bättre hotell med viss svenskkoppling på Surin Beach. Jag hade lika gärna kunnat gå in på Riche eller annan valfri krog kring Stureplan. Där satt både Magnus Uggla och Lena Ph och småpratade med Teatergrillens one-liner-virituous Anders Timell samt en hel drös andra som man kan förknippa med vad som helst men inte med massturism. Det är förstås ingen slump.

De lockas dit för att locka andra och sen är svansen igång. Men det hela är inte bara en marknadsföringsbubbla. Phuket hade aldrig lyckats om det inte vore så att det är ett formidabelt bra resmål. Det thailändska köket har fått sällskap av hela världens smaker, ett nöjesutbud från det sofistikerade till det bisarra och designershopping från billiga kopior till äkta vara. Det är enkelt, bra, snabbt och trevligt. Instant vacation. Phuket har allt, och avgångarna från Sverige ser ut som en busstidtabell. Allt sammantaget är det svårt att bortse från Phuket som det perfekta vinterresmålet. Nu även för dem som söker det lilla extra.

Aleenta Phuket – nedtonad lyx
På Aleenta känner man sig väldigt långt bort från massorna i Phuket och rent tekniskt är man inte heller på själva Phuket eftersom Aleenta ligger på andra sidan bron i Phang-Nga. Här råder lugnet. Snudd på lite klosterkänsla. Perfekt för dem som söker stillhet. Inget för dem som vill ha variation. Hotellet ligger isolerat med en helt egen strand. Små kluster av designade solstolar upptar en liten del av den breda vita sandremsan.

Just stranden är en av Aleentas starkaste sidor. Du delar en härlig vidsträckt och långgrund strand med några få gäster. Precis vid strandkanten ligger hotellets läckra poolvillor med rejäl lyx och space för den som kan casha upp ordentligt. Tveksamt dock om det är värt det när det finns så många privatvillor att hyra i området.Bästa valet på Aleenta är hotellts enklaste rum, som kallas Ocean view loft. Enkelt är ett relativt ord i sammanhanget och man får ändå hosta upp ett par, tre tusenlappar beroende på säsong. Snyggt och spatiöst, med sparsmakad design som för den med lite mer vågad smak kan kännas väl könlös.     Det bästa med rummen är poolen. Här erbjuds en intressant lösning i form av en stor pool precis vid terassen. Man kliver alltså rakt ut från rummet till den något snålt tilltagna terassen och rakt ner i poolen. Man delar poolen med sju andra rum. Lite intimt när någon simmar förbi utanför ens panoramafönster, men samtidigt en bättre lösning än privat pool som andra dyrare rum har och som många av hotellen i den här klassen stoltserar med. I praktiken betyder privat pool oftast ett förvuxet badkar att svalka sig i. På Aleentas loft får man en utmanande pool som inbjuder till långa uppfriskande morgonsimningar och sena nattbad.

På gott och ont ligger Aleenta avsides i en helt oexploaterad del där grannarna främst består av skog och stora privatvillor. Det betyder stillhet men samtidigt långt ifrån spontana restaurangbesök. Hotellet har två egna restauranger, den ena dyr och ganska bra, den andra halvdyr och ganska trist. Frukosten är prålig och pretentiös av typen kakfat. Varför göra det krångligt när det enkla är bättre?
Det som saknas här är möjligheten att knalla ner till någon lokal restaurang för en rykande tom kha gai. Att ta hotellets taxi till andra delar av Phuket är rejält dyrt. Bor man här och inte bara vill hänga på hotellet så bör man hyra bil.
Hela stället andas mondän internationell lyx. Designen förstärker känslan av retreat. Logiskt nog så har man också satsat på ett prisbelönt spa. Ett hotell för dem som söker stillhet och tillgång till en perfekt strand.

Bra
Fantastisk strand * Lugnt * Bra spa

Mindre bra
Halvtrist mat * För isolerat * Väl dyrt

Dubbelrum under högsäsong från cirka 4 000 kronor
Bra val: Ocean view loft, cirka 4 000 kronor
Lediga rum & priser

Indigo Pearl – Familjernas paradis
Hade inte Indigo Pearl hållit så hög klass hade det varit ett förskräckligt ställe. Det här är ett stort hotellkomplex med 243 rum. Men bortsett från den ibland lite väl tematiserade designen, så är det lätt att trivas här. Indigo Pearl är allt annat än lugnt och intimt men storskaligheten är ändå inte påfrestande. Hotellet ligger utspritt över ett stort område och det är egentligen bara vid frukostbuffén som man känner att man delar upplevelse med hundratals andra.

Rum finns i en rad olika kategorier och det är viktigt att hamna rätt. De minsta rummen, kallade Kelly Quarters, är för små och ofta illa placerade nära de stora gemensamma utrymmena som barer och pooler. Mest prisvärda är Private Garden Pavilion där man får en egen terrass med plats för solstolar. Kliver man upp ett snäpp får man en liten pool också. Värt det? Nja. Vill man ha pooler så finns tre rejäla pooler på området. En av poolerna är reserverad för vuxna utan barn. Vettigt. För resten av hotellet är en dröm för barnfamiljer. Här finns barnpassning, barnpooler, lekområden och framför allt andra barn.

Rummen är väldesignade med en bas av betong och järn. Låter kanske inte så sexigt men det fungerar. Stilen har hämtat inspiration från gamla tennfabriker. Tennindustrin var basen i Phukets ekonomi innan turismen tog över. Lite väl mycket temapark blir det i lobbyn där bultar och järntravare samsas med märkliga glasinstallationer. Men där behöver man ju inte hänga.
Det finns åtta restauranger på området och de håller hög kvalitet. Frukosten är föredömlig. Storskaligheten gör att allt man kan önska sig finns och en stab av servitörer och kockar finns redo att fixa den där speciella omeletten eller färskpressade josen.

Utanför hotellet har det växt upp ett litet men trevligt samhälle som nästan uteslutande lever på hotellets gäster. Här finns billiga restauranger, barer, massagesalonger och ett par snabbköp. Alla erbjuder en bra omväxling till hotellets anpassade verklighet.

Stranden direkt utanför hotellområdet är fin och långgrund med både fria ytor och områden med solstolar. Hotellet har ett eget område en bit bort på stranden där det finns en liten bar och solstolar och handdukar att låna. Det är en bra bit att gå dit men hotellet kör skytteltrafik med en liten elbil. Indigo Pearl också ett bra gym och flera tennisbanor. Ett riktigt bra val för familjen som vill ha en aktiv semester.

Bra
Barnvänligt * Bra frukost * Prisvärt

Mindre bra
Storskaligheten * Hög ljudnivå i vissa rum

Dubbelrum under högsäsong från cirka 2 000 kronor
Bra val: Private garden pavilion från cirka 2500 kronor
indigo-pearl.com

Mom Tri´s Villa Royale – Romantik på berget
Stranden Kata Noi är en av de trevligare stränderna på Phuket inbäddad i en bukt mellan två höjder. På ena kanten klättrar hotellet Mom Tri´s Villa Royale uppför berget. Det här är ett litet ställe som var ett av de första att erbjuda ett förstklassigt boende i Phuket. Det är inte ett grandiost hotell med storslagna pooler, marmorentré och prisbelönt spa. Sådana finns det numera gott om i Phuket. Mom Tri´s är annorlunda och just därför ett intressant alternativ för dem som söker en upplevelse av klass men inte vill ha den internationella färdigstöpta lösningen. Här är det mer småskaligt, nästan familjärt, med 27 rum, alla med utsikt mot den vackra bukten.

Designen är thailändsk eller åtminstone asiatisk med mycket trä och varma röda och gula färger. Detaljerna är både det som brister och det som Mom Tri´s vinner på. Utsökta färska blomarrangemang, små presenter på rummet, familjär service som går ett steg extra är plus. Slarvigt skötta pooler, bitvis eftersatt underhåll är på minussidan.
Att hotellet kan upplevas lite slitet är främst en följd av svåra materialval. Träpaneler tar gärna stryk i den tropiska fukten. Renoveringar görs ständigt men naturen hinner ibland före. Hotellet är byggt i terrasser och inbäddat i grönska med små avsatser för privat solande. Poolerna ägår inte att simma i. Det är mer dopp i grytan. Till stranden kommer man via en ganska brant stentrappa. Inget för krassliga knän eller små barn.

Över huvud taget är det inte ett barnställe – här finns gott om branta trappor och romantiska par som säkerligen inte vill ha sina viskande kärleksdiskussioner störda av små glada tillrop.
En av hotellets verkliga styrkor är restaurangen. Detta är inte bara en riktigt bra hotellrestaurang. Det är en restaurang värd en egen utflykt även för dem som inte bor här. Köket presenterar en thai-europeisk fusion och till det en vinkällare som hör till de bästa i Phuket. Priserna är därefter även om de som bor på hotellet får rabatt. Nu är man dock inte hänvisad till att äta alla sina mål här eftersom samhället Kata Noi ligger på gångavstånd. Här finns en uppsjö av små restauranger, massageställen och butiker.

Mom Tri´s är inte ett lyxställe för den som söker den senaste designupplevelsen eller vill bli uppassad som en prinsessa. Mom Tri´s är ett bra hotell för par som vill dra sig undan på sin terrass och titta ut över Andamanska havet med ett glas i handen.

Bra
Vackert * Romantiskt * Bra restaurang

Mindre bra
Bitvis slitet * Branta trappor * Små pooler

Dubbelrum under högsäsong från cirka 2 800 kronor
Bra val: Fueng Fa suite cirka 3400 kronor under högsäsong
villaroyalephuket.com

TwinPalms – Trendigt på Surin
Twinpalms har lyckats bra med att bli svenskhänget framför andra i Phuket vilket medför att risken/chansen att stöta på någon du känner inte är obetydlig. Inte så märkligt kanske med tanke på att detta är en i grund och botten svensk dröm. Efter en karriär i underhållningsbranschen satsade CG Langenskiöld sin energi och plånbok i ett lyxhotell på Phuket. 2004 öppnade dörrarna till Twinpalms och släppte in turister som ville ha en ”oas” på ön.

Oastänket är ju knappast unikt. Snarare något som alla med ambitioner vill skapa och dessutom nödvändigt i marknadsföringen för alla bättre hotell på Phuket. Det måste betonas att gästen kan dra sig undan från de attribut som ön normalt förknippas med. Det kan man på Twinpalms.

Den hårda lite uteslutande entrén ser ut som något Världsbanken skulle vara stolt över. Betong och massiv sten förstärker känslan av att här ligger något värdefullt. Väl inne öppnar sig ljuset och poolen omgiven av palmer och rum. En imponerande start. Egentligen är entrén lite för pampig för det ganska begränsade hotell den döljer. Väl incheckad märker man snabbt att detta är ett litet, om än välplanerat hotell. Rummen ligger kring en stor pool men ger ändå en hyfsat privat känsla inbäddade som de är i grönskan. Utsikten är dock begränsad. Många rum stirrar rakt in i ett träd andra ut mot poolen. De minsta rummen är i minsta laget för att kännas lyxiga. Det är ju det vanliga på den här typen av hotell. Folk vill få bättre än de egentligen har råd med och tar det minsta rummet på det dyra hotellet. Oftast är det ett misstag. Bättre att ta det stora rummet på det enklare hotellet. På Twinpalms måste man upp på juniorsviterna för att det ska tjonga till i lyxnerven. Då blir det riktigt trevligt och bara badrummen är något att skriva hem om.

Twinpalms är snyggt. Gillar man att bläddra i glossiga inredningsmagasin så är man hemma. Det är en internationell design, hottad med lite lokalfärg. Inte minimalistiskt men återhållet. Inte överdrivet lyxigt men dyrt i materialet. Inte utmärkande på något sätt utan bara bra design helt enkelt. Maten i hotellets restaurang rimmar väl med designen. Hög kvalitet men den skapar inte några minnesvärda klockspel i gommen.

Servicen är ett kapitel för sig. RES har besökt Twin Palms tre gånger, under sammanlagt två veckor. För det mesta har det varit föredömligt trevligt. Men vid några tillfällen har vi fått häpnadsväckande uselt bemötande. Inte okej för ett hotell i den här klassen.

Stranden ligger några hundra meter från entrén men man har inte direkt access från hotellet utan man får gå över en liten väg för att komma till Surin Beach och den trevliga strandklubb Catch som hotellet driver. Surin är ett av de områden som växer snabbast på Phuket just nu och det har blivit en enklav för bättre hotell och privata villor. Det gör att det byggs en hel del här och konstruktionsbuller surrar lite irriterande i öronen och byggdammet lägger en liten störande matta över denna annars vackra del av Phuket.
Ett hotell för unga trendjeppar som vill ha nära till smeten men också dra sig undan för att hänga med likasinnade och prata design kring poolen.

Bra
Designen * Strandklubben Catch * Badrummen * Hög trendfaktor

Mindre bra
Servicen * Priset * Utsikten

Dubbelrum under högsäsong från cirka 3 400 kronor
Bra val: Palm junior suite cirka 6000 kronor under högsäsong
Lediga rum & priser

Fler hotell i Phuket