Tag: portugal

  • Vermelho Hotel: Kika in i Christian Louboutins nya lyxvillor i Portugal

    Vermelho Hotel: Kika in i Christian Louboutins nya lyxvillor i Portugal

    Modeskaparen bakom de röda sulorna öppnar två exklusiva designvillor i Alentejo – komplett med pool, personlig inredning och tillgång till Vermelho Hotel.

    Christian Louboutin, den franske designern som blivit världsberömd tack vare sina röda skosulor, fortsätter sin satsning med boutiquehotell i Portugal. Två år efter lanseringen av Vermelho Hotel i Melides – ett färgsprakande designhotell i kustregionen Alentejo – utökas nu sin hotellportföljen med två privata villor: La Salvada och La Maison des Bateaux.

    Villorna är tänkta för gäster som söker lyxigt boende i Alentejo, men med större avskildhet än ett hotellrum. Båda villorna är belägna nära huvudbyggnaden Vermelho och erbjuder full utrustning för självhushåll, men villagäster har också tillträde till hotellets restaurang, bar och wellnessfaciliteter. Båda är en del av Vermelhos samarbete med Marugal Hotel Management som är specialiserade på småskaliga, unika boutiquehotell i Europa.

    Boka rum på Vermelho Hotel här

    La Salvada – rosa kasbah med takterrasser och plunge pool

    La Salvada är en tvåvåningsvilla i kasbahstil, målad i en dämpad ton av rosa och designad av den egyptiske arkitekten Tarek Shamma. Här samsas två sovrum med takterrasser, 360-gradersutsikt över landskapet och ett färgskalor som går i nyanser av sand, rött och blått. Utomhus finns privat trädgård, eldstad och en plunge pool. Här finns plats för fyra gäster.

    La Maison des Bateaux – maritim lyx bland risfälten

    La Maison des Bateaux har inspirerats av lokala båthus. Fasaden är vitputsad med blå detaljer, och innanför väntar nautisk design, fartygsfönster i badrummen, konstverk från Louboutins egen samling och ett trädäck med direkt tillgång till en privat pool. Villan rymmer upp till sex gäster. 

    Båda villorna vardagsrum, matsal, kök och badrum i elegant portugisisk-fransk design.

    Vad kostar det?

    Ja, billigt är det inte… Priset för en natt i La Maison des Bateaux kostar från 1 700 euro (cirka 18 950 kronor). La Salvada är ännu dyrare: från 2 200 euro (cirka 24 500 kronor) per natt. För det får du förstås gott om flamboyans, eklektisk stämning och massor av sällsynt charm.

    LÄS MER I TRAVEL NEWS:
    Christian Louboutins lyxhotell öppnar två nya villor

    Kika in i de nya villorna på Vermelho Hotel här:

    Foto: Vermelho Hotel.

    Fler RES-tips i Portugal

    REPORTAGE: Hotellen som blåser nytt liv i centrala Portugal
    GUIDE: Centrala Portugal
    Alentejo – orört i Portugal

  • Guide: Centrala Portugal

    Guide: Centrala Portugal

    Det här är RES guide för dig som vill besöka centrala Portugal.

    TEXT: Lars Collin
    FOTO: Mauro Rongione

    LÄS HELA Lars Collins reportage från centrala Portugal här

    RESA HIT
    Direktflyg till Lissabon med TAP eller SAS. Därefter enklast hyrbil direkt norrut för att kunna nå djupare in i det portugisiska landskapet.

    MAT & DRYCK

    COOKING AND NATURE EMOTIONAL HOTEL
    Mitt i en nationalpark i centrala Portugal ingår dagliga matlagningskurser i rumspriset på hotellet Cooking and Nature. Kocken Nuno Barros är förstås en fena på bland annat torskfilé, som han toppar med en crust på mandel, lokala örter och områdets egen olivolja från Serra D’Aire. Däremellan kopplar man av i tre olika tempererade inomhuspooler eller i bassängen ute i det blå.
    ADRESS: Rua Asseguia das Lages 181, Alvados
    www.cookinghotel.com

    CASA DAS CALDEIRAS
    Inrymd i en före detta gammal värmestation råder rustik industrikänsla med vackra tegelväggar på Casa das Caldeiras. Prisvänliga hamburgare passar plånboken för många studenter vid Coimbras berömda universitet. Framåt midnatt förvandlas krogen till bar med stor sortering av gin, lokalt öl för 15 kronor och massor med musik på menyn.
    ADRESS: Rua Padre António Vieira, Coimbra

    BOENDE

    THE LITERARY MAN HOTEL
    Litteraturprofessorns dröm blev verklighet. Literary Man är Telmo Farias livsverk, inrymt i ett 1700-talskloster i söta staden Óbidos. 45 000 böcker tillhör scenografin, men fullt av litterära referenser både på hotellet och i staden. Mycket charmigt! Missa inte systerhotellet, ekovänliga Rio Do Prado närmare kusten.

    Boka rum på The Literary Man till bäst pris här

    VILLA PEDRA NATURAL HOUSES
    14 hus med individuellt boende, allt byggt ur gamla ruiner i bortglömda Aldeia de Cima. Delägaren, arkitekten Victor Mineiro är den som skapat den slags avskalade lantlyx i sten och trä som är Villa Pedra. Självhushållning med kök av hög standard, annars samlas man i The Kitchen på kvällarna och äter vad kocken Martha lyfter fram för dagen.

    Boka rum på Villa Pedra till bäst pris här

    CASAS DO CÔRO
    Anrikt boende med högsta designkänsla i den historiska stenbyn Marialva, inte långt från Dourodalen. Rustikt och ombonat hand i hand omringat av flera pooler, snyggt spa och egen biodynamisk odling.

    Boka rum på Casas do Côro till bäst pris här

    RIO DO PRADO
    Ekovänliga Rio Do Prado är systerhotellet till Literary Man i Óbidos och ligger några kilometer bort, just vid lagunen till Atlanten. Ett prisvinnande hotell där natur, rum och restaurang smälter samman till en enda enhet. De 15 rummen ligger i små betongboxar som döljs av grönska och stora fönsterpartier.

    Boka rum på Rio do Prado till bäst pris här

    COOKING AND NATURE EMOTIONAL HOTEL
    Det matglada, naturnära hotellet utanför lilla Alvados har tolv rum, alla inredda efter just sin personliga känslosträng. Välj rum efter tycke, smak och humör: Futuro, Exotismo, Magia, Romance – ja, ni fattar.

    Boka rum på Cooking and Nature till bäst pris här

    SE & GÖRA

    FESTIVALEN FOLIO
    Varje år i oktober hålls Festival Literário Internacional i Óbidos. Författare, förlagsfolk, artister och vanliga dödliga tar plats i denna Unescoskyddade vackert vittvättade portugisiska pärla. Missa inte någon av stans tolv bokhandlare, eller den fina gamla matmarknaden, numera plats för välhållen andrahandslitteratur.
    www.foliofestival.com

    UNIVERSITETET I COIMBRA
    Underbart vackert universitet med utsikt högt över Coimbra. Guidade visningar två gånger om dagen till detta ett av Europas äldsta lärosäten. Barockbiblioteket med sin sanslösa takhöjd anses som ett av de tio vackraste biblioteken i världen.
    ADRESS: Largo da Porta Ferrea, Coimbra
    www.uc.pt

    ALLMÄN INFO

    För mer allmän info om den portugisiska regionen Centro:
    www.centerofportugal.com

    Foto: TCP/ARPT Centro de Portugal.

    Mer inspiration från RES

    RES favoriter i Lissabon: 66 handplockade tips
    Kaféguide: Lissabons bästa pastel de nata
    Hotellrecension: Casa Chafariz i Lissabon

  • Sintra: 4 tips i den portugisiska kuststaden

    Sintra: 4 tips i den portugisiska kuststaden

    Den portugisiska sagoboksstaden är perfekt för kulinariska sötsaker och övernattning mitt i världsarv. RES listar fyra tips för en härlig dagsutflykt, en timme med tåg från Lissabon.

    Foto: Press.

    1. Checka in på Sintra Marmòris Palace

    Sintrabergens kullar klädda i frodig skog, resterna av ett moriskt 700-talsslott, glittrande palats och förunderliga parker… Den världsarvslistade småstaden Sintra, en halvtimmes med bil väster om Lissabon, beskrivs ofta som hämtad ur en sagobok. Det bidrar Sintra Marmòris Palace till, med nio individuellt inredda utrymmen utspridda i två majestätiska byggnader. Alla med känslan av att befinna sig i ett privat hem som gemensam nämnare. Inte så konstigt, de uppfördes ursprungligen som boning till marmorhandlarfamiljen Alves som också bodde här fram till palatset omvandlades till hotell 2017.

    Ett större sällskap bokar ”Majestic Suite” vars 110 kvm delats upp på två sovrum, vardagsrum och balkonger med vacker utsikt över hotellets praktfulla trädgårdar och sluttningarna där bortom. Är ni färre har även de två minsta rummen lyxiga bekvämligheter som egen terrass och utomhusdusch. Det centrala läget innebär att det är lätt att ta sig an allt Sintra har att erbjuda. Men först efter ett par timmar vid den uppvärmda utomhuspoolen och några glas vinho verde ihop med lokala ostar och kallskuret i loungen.

    Adress: Av. Barão Almeida Santos 7

    Boka rum på Sintra Marmòris Palace till bäst pris här

    Foto: Casa Piriquita Facebook.

    2. Besök Casa Piriquita

    Ett besök i Sintra måste givetvis kryddas med romantiska Penapalatset, Quinta da Regaleiras magiska arkitektur och de omväxlande miljöerna i nationalparken Sintra-Cascais.

    Men Sintra är även berömt för sötsaker. Puttriga Casa Piriquita har uppfyllt konditoridrömmar sedan 1862, och det var här som grundarens barnbarn på 1940-talet hittade på travesseiros de Sintra. Äggula, mandel och mäktig grädde i så härlig svängom med krispig smördeg att såväl sockerglada lokalbor som turister började vallfärda.

    Adress: R. Padarias 1
    www.piriquita.pt

    Foto: Press.

    3. Besök Casa do Preto

    Casa Piriquita satt på kartan redan tidigare på grund av sina queijada de Sintra. I dag beställs dessa med fördel på Casa do Preto där alla steg för att skapa de perfekt fluffiga ostbakverken görs på plats.

    Adress: Travessa de Chão de Meninos 40
    www.instagram.com/casadopreto

    Foto: Press.

    4. Boka bord på LAB by Sergi Arola

    När riktig hunger slår till rekommenderas LAB by Sergi Arola. En liten finkrog med ynka 22 sittplatser där den modernt kreativa matlagningen även lyckats golva Michelinkritikerna.

    Adress: Quinta da Lagoa Azul

    Boka bord på LAB by Sergi Arola här

    Foto: Press.

    Mer inspiration från RES

    Kaféguide: Lissabons bästa pastel de nata
    RES favoriter i Porto: 15 handplockade tips
    Tåget mellan Lissabon och Madrid kommer tillbaka

  • Portugal – en het matdestination

    Portugal – en het matdestination

    Den som åker till Portugal har all möjlighet att äta gott. Över 20 restauranger har belönats med minst en stjärna i den senaste versionen av den prestigefyllda Michelinguiden. 

    I Michelin-guiden 2017 utmärker sig Portugal som matland – totalt har 21 restauranger i Portugal nu minst en stjärna i nya utgåvan av Guide Michelin. Den prestigefyllda guiden har belönat nio restauranger med nya stjärnor. Två tilldelas en andra stjärna – vilket innebär att Portugal nu har fem tvåstjärniga restauranger: restaurangen Yeatman i staden Gaia i norra Portugal och Gallo d’Oro på Madeira (som blir öns första och hitills enda Michelin-restaurang).  Sju restauranger belönas med en första stjärna. Bland annat LAB by Sergi Arola, nära Lissabon. 

  • Personliga Porto

    Personliga Porto

    Varför inte en weekend i staden där floden Douro mynnar ut i Atlanten? Porto i norra Portugal har ett förföriskt vackert läge – en naturlig skönhet med ett fascinerande förflutet och en svårslaget spännande samtid.

    Text: Lars Collin
    Foto: Mauro Rongione

    Hotell i Porto

    Andrastäder sägs ofta hamna i underläge. Se bara på Göteborg och Bergen, som ständigt tycks stå i skuggan av sina mer självsäkra och snobbiga storasyskon. Men lika ofta föds och frodas en behagligt avslappnad inställning och livsstil, mindre trendängslig och med tid över för att låta både kulturella och kommersiella strömningar få sjunka in och hitta hem. Porto är just en sådan stad.

    Även om solen kan tyckas lysa ständigt starkare och turisttrycket verkar betydligt tätare i Lissabon, lever man sitt eget liv häruppe i norra Portugal bortom braskande rubriker. Porto, med sina 250 000 invånare, är sålunda som skräddarsytt för en snyggt sittande långhelg.

    Vi börjar vid vattenvägarna och hyr en cykel med sikte mot Atlantens svala sälta. Allt fler cykelbanor byggs och det är möjligt att hoja hyfsat säkert från citykvarteren. Själva tar vi avstamp i stadsdelen Ribeira nära den pampiga Luis I–bron vid Dourofloden och fortsätter mot den nyanlagda stadsparken Parque da Cidade, för övrigt Portugals största gröna lunga och varje sommar värd för Primavera Sound – en internationell alternativrockfestival med högsta svansföring.

    Nedanför välkomnar det öppna vattnet med lagom vilda vågor. Alldeles vid stranden ligger glaskonstruktionen Transparent Building med sina fyra våningar av restauranger, kaféer och barer. Här huserar också några surfskolor. Området mellan kustkvarteren Foz och Matosinhos är inte minst populärt bland nybörjarsurfarna. Hos Surf Training School ges kurser inklusive utrustning och lärare i två timmar från 300 kronor och uppåt. Då har dock de riktigt vana och våghalsiga för länge sedan hunnit hoppa in i strandbussarna och åkt ytterligare någon mil norrut där vågorna slår ännu våldsammare in mot stränderna.

    I fashionabla Foz gör vi som lokalbefolkningen, sitter med havet i blicken och frossar söta bakelser på kaféet Gavi och strosar sedan förbi butikerna längs Rua Senhora da Luz. Det är också här som Atlanten möter utloppet till den mytomspunna Douro, floden som fungerar likt en läcker kartläsare ända in till kajerna i Ribeira. Tillbaka i stan lunchar vi just ovanför hamnen på sympatiska lilla Fish Fixe. Ägaren, en före detta ekonomijournalist, påtalar att det, trots läget, har funnits ont om toppresterande små fiskkrogar i Ribeira. Men turistfällorna blir allt färre när en ny generation krögare satsar hårdare på kvalitet än kvantitet. Småskaligheten är Fish Fixe signum. Två matsalar fördelade över två våningar, båda små som vardagsrum. Från balkongerna väntar en förförisk utsikt över floden och den kulliga systerstaden Vila Nova de Gaia på andra sidan med sina anrika portvinshus.

    Ackompanjerade av krogens vita Cabeca do Pote, en smakupplevese av Dourodalens drygt 300 druvsorter, tycks Portos affärslunchande klientel trivas fint tillsammans med några utländska par och lokala lunchnjutare. Många beställer in smårätter, som en mustig sopa de peixe och krogens specialitet torsk; antingen som en salada de bacalhau eller friterade bolinhos de bacalhau.

    Snart börjar värmen, cykelturen och det aromatiskt runda portvinet att skapa en skön dåsighet. Eftermiddagen tillbringas sålunda under några sömntutiga stunder med att lugnt flyta fram längs floden. En tur på Douro är för övrigt ett utmärkt sätt att lära känna Porto, som är både historiskt präglad men fortfarande så beroende av sin sjöfart. På södra sidan väntar Vila Nova de Gaia med sitt vackra pärlband av vintageproducenter. Här trängs de berömda logotyperna Cockburn, Taylor, Graham’s, Churchill’s, Sandemans – många har givande rundvisningar och även kombinerade butiker och barer som lockar till smuttande långsittning.

    Det sena eftermiddagsljuset blir allt djupare när vi tar hissen upp till toppen av det moderna vinhuset Porto Cruz. På takterrassen till Bar Santa Cruz sippar det minglande vackra folket stans signaturdrink porto tonic – en trendig tolkning av en gammal brittisk klenod – medan dj:n blåser ut böljande beats och tunga trumpetstötar långt bortom den upplysta gjutjärnsbron, för övrigt ritad av en lokal lärljunge till Eiffel. Plötsligt flockas folk och fotografer kring en, visar det sig, brasiliansk tv-såpaskådis som uppenbarligen går hem i fler portugisisktalande länder.

    Hemmasonen Rui Paula har blivit Portugals kanske första kockkändis tack vare mat-tv, kokböcker, kocktävlingar – och sina restauranger. På DOP skapar han måltider med mottot ”mat med minne”. En traditionell meny med portugisiska smaker och dofter men förpackad på senaste sätt.

    – Mormor lagade mat i hemmet varje dag för 60 personer. Mina farföräldar producerade portvin i Dourodalen och gjorde själva maten till alla anställda. Mycket gris, kyckling, ägg, grönsaker – allt som fanns tillhands på landsbygden. I dag räcker det att jag tar en tugga av en tomat för att jag ska börja tänka på min uppväxt, säger Rui Paula vars restaurang DOP är inhyst mitt i myllret i Portos konstakademi Palacio das Artes. 

    Den riktiga finmaten har han gjort mer kustnära. Nyligen öppnade Rui Paula restaurangen Boa Nova Tea House placerad på en klippa vid havet i chica Matosinhos. Den låga byggnaden med sina långsträckta fönster, som nästan organiskt tycks titta fram ur stenblocken, är ett nyrenoverat nationalmonument signerat Portos arkitekturikon Alvaro Siza Vieira. Det var för övrigt i Matosinhos som den alltjämt arbetande arkitekten föddes för 83 år sedan.

    Samma Siza Vieira står bakom Fundacaõ Serralves, Portos moderna museum från slutet av 1990-talet som är omgärdat av en arton hektar grönskande park. Inspirationen till det bländvita museet fick arkitekturprofessorn från den ursprungliga rosa art decobyggnad som ståtar mitt i parken och numera är kulturskyddad. Kom hit för de samtida utställningarna, kaféet på terrassen och det funkiga biblioteket – allt skapat av en levande legend med tydlig inspiration av sina egna förebilder Frank Lloyd Wright och Alvar Aalto.

    Nästa generation fiffiga formgivare och nyskapande konstnärer kan säkert hittas bland kollektiven kring bohemstråket Rua de Miguel Bombarda närmare city. Här har fantastiska men tidigare fallfärdiga fasader fått nytt liv. Ett 20-tal gallerier har redan etablerats och banat väg för en gentrifiering av området, även om det fortfarande är en bit kvar till att kallas ett låt säga portugisiskt Brooklyn eller Vesterbro. Förutom utställningar trängs här smarta design- och vintagebutiker (missa inte mikrogallerian Centro Comercial Bombarda), krogar, barer, små hostels och boutiquehotell gömda på snygga innergårdar. Stämningen är medvetet avslappnad och bohemisk, som på bokkaféet Candelabro på Rua da Conceicao.

    Några kvarter söderut ligger vad som måste vara en av världens vackraste bokhandlare, Livraria Lello från 1906. Numera är det köbildning utanför de höga ytterdörrarna – och det är en gåta hur ägarna har råd att driva en butik där alla tittar men få handlar. Skyll på den brittiska författaren J.K. Rowling som var en kämpande engelsklärare i Porto i tio år, men emellanåt sjönk ner i fåtöljen i övervåningens undersköna art decomiljö för att författa de första kapitlen till Harry Potter. Den väldiga, svängda fartygstrappan mitt i lokalen är för övrigt som hämtad från Hogwarts trollkonstskola.

    I Portos stadskärna trängs modebutiker med det anrika kaféet Majestic på bästa shoppingstråket Rua de Santa Catarina. Vik av mot smågatornas gamla butiker, som kakelklädda delikatessbutiken A Perola do Bolhão, som haft samma interiör sedan öppningen 1917. Mercado do Bolhão är ett annat måste, Portos neoklassiska saluhall. Här skräddarsyr man sin sandwich eller beställer stans egen gatumat, mackan francesinha – en sorts croque monsieur laddad med stark tomatsås. Ta med dig maten och återvänd till Bombardakvarteren för en grönskande picknick i trädgården Crystal Palace, inspirerad av förlagan i London.

    För en djupare förståelse av landet och landskapet räcker det sedan att gå mot torget Almeida Garrett och tjuvkika uppåt väggarna. Den värdigt åldrade, sekelgamla tågstationen São Bento är fylld med det mest fantastiska portugisiska väggkakel, azulejos. 20 000 kakelplattor i mestadels blått och vitt som skapar bilder i fullformat. Alla berättar de om viktiga händelser i Portugals och Portos historia, så vemodigt vackert att man bara gapar.

    Sao Bento var ursprungligen namnet på det benediktinerkloster som byggdes på samma plats under 1500-talet. Klostret brann ner i slutet av 1700-talet, återuppbyggdes men förföll gradvis innan det slutligen revs hundra år senare. Senare skulle det ta Portugals mest berömde kakelmålare Jorge Colaco elva år innan mästerverket var ett faktum.

    – Det är först i dag som Portoborna har blivit mer medvetna och inser storheten med dessa plattor – hur vackra de är och hur de avspeglar vår kultur. Ett annat skäl är att de gjordes för hela befolkningen. Tidigare hade sådana här berättande bildsviter mest skapats av konstnärer för de som hade råd att betala, men plötsligt gjordes azulejos för ”vanligt” folk, berättar keramikern Adosinda Pereira från sin kombinerade butik och verkstad A Cerca några kvarter därifrån.

    Ett annat minnesvärt men mer modernt monument är Casa da Musica, skapat av den hajpade arkitekten Rem Koolhaas. Holländaren från höghusens bevingade högborg Rotterdam har ritat inte bara en dröm för älskare av utmärkt akustik eller av arkitektens mäktiga materialval i betong, aluminium och glas. Även stans skejtare älskar att trixa på de organiskt formade kreationerna utanför Casa da Musica. Invigt 2005 i  den moderna stadsdelen Boavista är Casa di Musica hem för stans symfoniorkester och en populär gästspelsscen, men det är lika mycket ett prestigeladdat land- och varumärke. Städer i hela Europa letar numera ständigt efter motiv för sin marknadsföring – och Porto har massor av både personlighet och puls som borde locka hit horder av besökare.

     

    Guide Porto

    Ta dig dit: Det finns direktflyg från Stockholm till Lissabon med TAP.

    Ta dig runt: Därefter antingen inrikesflyg, tåg eller hyrbil. 30 mil (2,5h) från huvudstaden Lissabon till Porto.

    Invånare: Cirka 250 000

    Språk: Portugisiska.

    Valuta: Euro.

    Mat och dryck

    Conceicao 35
    Bästa barerna ligger längs Rua da Galeria de Paris och Rua da Conceicao. Och gindrinkar tycks ligga på allas läppar. På den senare gatan är Conceicão 35 tillbakalutat kafé på dagtid, cocktailsmart framåt kvällen och galet discodrivet ända framåt småtimmarna. Ägaren Miguel Guimaraes lämnade designvärlden för att satsa helhjärtat på att plocka in heta dj:s från hela kontinenten.
    Rua da Conceicao 35
    facebook.com/Conceição-35

    Fish Fixe
    Uttrycket fixe uttalas som engelskans fish, men är portugisisk slang för att vara cool. Och både det näraliggande Atlantens läckerheter och en avslappnad stämning är precis vad det är som gäller i den här lilla krogen nära Dourofloden i stadsdelen Ribeira. Även fint utbud av regionens viner.
    Cais de Ribeira 9
    portoribeira.webs.com

    Shopping

    Vintagemode, gallerier och popup-butiker samsas på alternativa Rua Miguel Bombarda medan Rua de Santa Caterina signalerar ett mer klassiskt shoppingstråk.

    Mercado do Bolhao
    Stans stolta saluhall från mitten av 1800-talet bjuder på sedvanlig meny av charkuterier, ostar, fisk, frukt och grönsaker. Strosa runt i det stora gjutjärnstemplet och fynda den läckert lufttorkade porco preto, portugisernas okända mer prisvärda släkting till pata negran i öster.
    Rua Formosa

    A vida portuguesa
    Både traditionella och högst nutida produkter med portugisisk avsändare är hela idén med A Vida Portuguesa på Portos bästa bargata. Inhyst på översta våningen i en fantastiskt luftig gammal textilfabrik ståtar utbudet in sina vackra förpackningar nästan som på piedestal. Ett slags Design House Stockholm i en lite mer fluffigt sydeuropeisk kostym.
    Rua Galeria De Paris 20
    avidaportuguesa.com

    Boende

    Hotel Infante sagres
    2010-tal möter 1950-tal i en mycket vältajmad twist i Portos historiska centrum. Fast det pampigt sofistikerade slutnumret stavas ändå art nouveau. 70 rum, varav tre kungliga sviter för den som gillar när det svider lite i plånboken. Missa inte att sippa på en porto tonic i den undersköna hotellbaren. Även restaurang Book i huset. Dubbelrum från 1 300 kronor/natt.
    Praca D. Filipa de Lencastre 62
    Lediga rum & priser

    Mercador guest house
    Småskaligt och högsta bohemvarning med sina sju megamysiga rum mitt i kulturklustret på Miguel Bombarda. För att höja den trolska stämningen;, boka ett rum mot trädgården.
    Rua Miguel Bombarda 382
    Lediga rum & priser

    Se och göra

    Casa da musica
    I Porto, känt för sin barocka arkitektur och vackra broar, är den senaste statussymbolen denna skruvade historia i glas och metall. Fantastiska konserter, från klassiskt till klubbmusik. Missa inte takterrassen Al Fresco där man kan sippa på en vintage port nästan i nerförsbacke.
    Avenida da Boavista 604-610
    casadamusica.com

    Fundacao de Serralves
    Kultur och grönska i skön förening. Nyskapande konstutställningar i stans moderna museum kombinerat med goda luncher och fina promenader i skulpturparken. Kan livet bli bättre? Och allt tecknat av Portos arkitekturnestor Alvaro Siza Vieira, som 1992 belönades med arkitekturens ”nobelpris” Pritzker Prize.
    Rua D. Joao de Castro 210
    serralves.pt

  • Madeira – Atlantens flytande spa

    Madeira – Atlantens flytande spa

    På Madeira njuter man av storslagna naturupplevelser och överdådig blomsterprakt, för att sedan ta del av någon av de många spapärlor ön bjuder på. Här får kroppen sitt, sinnet likaså. Såväl inne som ute. Madeira är som en enda stor wellnessupplevelse.

    Text: Kina Andersson.

    Hotell på Madeira

    Madeira brukar kallas Atlantens flytande trädgård. Med all rätt – det är en tropisk arkipelag med ett subtropiskt klimat som ger ett behagligt klimat året om och med en överdådig blomsterprakt – ALLT verkat växa här, stort och mycket ­– och dessutom ett hisnande landskap med höga berg, djupa dalar, vattenfall och urskog.

    Det absolut bästa sättet att uppleva Madeira är till fots, längs en av Madeiras berömda levador, bevattningskanalerna som leder vatten från de höglänta delarna av ön ut till odlingarna. Levadorna slingrar sig sammanlagt 2 000 kilometer runt ön och bjuder på olika svårighetsgrader.  

    Att sedan få slappna av i ett skönt spa, är en oslagbar känsla.

    Det finns en tydlig ambition att lyfta fram just spaverksamheten på Madeira. Här finns nu många spahotell med olika inriktningar, som anrika Reid’s Palace Hotel (Winston Churchills favorit) med klassisk lyx men också med behandlingar baserade på örter och växter från ön, till designhotellet Vine Hotel med sitt konceptspa där man specialiserat sig på behandlingar med vindruvor. Man hittar även små ställen med inriktning mer på själen som Ayurveda Cure Center liksom ultratrendiga anläggningar som Melia Madeira Mare Resort and Spa som även erbjuder behandlingar så som botox.

    Den genuint spa- och wellnessintresserade åker förstås också till Porto Santo, en liten ö några timmars färjefärd bort som Madeiraborna kallar för sin “hidden treasure” och som de gärna åker till under semestrar och helger. Här lyser sanden guldgul, en sand som också är känd för sin helande verkan. Öborna har i århundraden hävdat att den har medicinska egenskaper som hjälper mot reumatism och skelettsjukdomar, och numer finns det också forskning som stödjer detta. Porto Santo är också den Madeirafödde fotbollsspelaren Cristiano Ronaldos favorit – och det sägs att han brukar ta med sig lite sand varje gång han är där.

    Men det är inte bara sanden som det handlar om, på Porto Santo har även lera och mineraler kurerande egenskaper, liksom havsvattnet. Det finns också flera bra spaanläggningar på ön.


    Foto: Istock

    Spapärlor på Madeira

    The Vine Spa, Hotel the Vine
    Bara två minuters väg från Funchals centrum ligger The Vine Hotel, som med sin design vill ta med sina gäster till en vacker vingård. Den känslan vill man även ge i spaaavdelningen med behandlingar baserade på vindruvor. A divine experience…
    Lediga rum & priser

    Four Feelings Baía Spa, Four Views Baía
    Här provar man med fördel reflexology eller behandlingar med ayurvedisk inriktning. I övrigt ett snyggt hotell med fin utsikt över Funchalbukten, hamnen, katedralen och gamla staden. Här ligger man gärna på en solstol vid poolen och bara njuter av de vackra vyerna.
    Lediga rum & priser

    Malo Clinic Spa, Melia Madeira Mare Resort & Spa
    High tech-spa med sköna miljöer där gästerna förflyttas till soliga stränder och naturliga landskap genom dekor och speciell ljus- och ljudsättning. Riktigt duktiga massageterapeuter och uppskattade skönhetsbehandlingar. Melia Madeira ligger för övrigt fint alldeles vid strandpromenaden.
    Lediga rum & priser

    The Spa, Reid’s Palace Hotel
    Reid’s Palace är själva sinnebilden för gammaldags lyx. Hotellet ligger alldeles vid havet, på gångavstånd från huvudstaden med fantastiska vyer över bukten i Funchal. Även spaavdelningen bjuder på stillsam lyx med klassisk touch och varje behandlingsrum erbjuder utsikt över Atlanten. Välkända produkter – men också behandlingar med örter och växter från Madeira tillverkade särskilt för Reid’s Palace.
    Lediga rum & priser

    Thalassotherapy Centre, Hotel Vila Baleira på Porto Santo
    Havsvattnet och leran på Porto Santo är känt för sin läkande verkan – det tar man till vara här. “Thalassa” är det grekiska ordet för hav, och thalassoterapi bygger på användning av just havsvatten, havssalt, alger och leror. Ligger precis vid stranden.
    Lediga rum & priser

    Ayurveda Cure Centre
    Yoga, massage och mat i ayurvedisk tradition för gäster som söker en djupare tillvaro.
    ayurveda-madeira.com


    Foto: Istock.

    Om Madeira

    Ön ligger i norra Atlanten, omkring 90 mil utanför Portugal och 60 mil utanför den marockanska kusten, som en sista europeisk utpost i den stora oceanen. Madeira är huvudön i en ögrupp med samma namn, och förutom Madeira ingår även Porto Santo i nordost, samt den obebodda ögruppen Ilhas Desertas i sydost. Dessutom ingår ytterligare en obebodd ögrupp, Ilhas Selvagens, som ligger lite mer än halvvägs till Kanarieöarna.

     

  • Designsurf i Portugal

    Designsurf i Portugal

    Som barn drömde John Malmqvist en natt att han surfade på en våg. Resten är svensk surfhistoria. Sedan tre år tillbaka bor John i Portugal och där driver han surfhotellet Surfers Lodge Peniche. Vi hörde av oss till gamle surfmästaren och fick en pratstund med honom.

    Text: Hanna Anfelter

    Lediga rum & priser

    John Malmqvist har surfat i snart 20 år och har både ett VM och EM på sin meritlista. Uppväxt i Stockholm upptäckte han vågsporten när han som 16-åring åkte på ett utbytesår till USA. Trots starka önskemål om att få bo längs med kusten, hamnade han till sin stora förtret mitt i den kaliforniska öknen, utan körkort och långt till havet.
    – Jag fick ta saken i egna händer och såg till att ta mig till havet åtminstone fyra gånger det året, berättar John. Det räckte för att jag skulle bli fast och när jag efter gymnasiet åkte till Australien för att plugga reklam och marknadsföring så var inte fokus på skolböckerna, utan på landets grymma vågor.

    Väl hemma i Sverige igen startade John, tillsammans med några kompisar, surfmärket Nord. Efter ett tag kände han att bara jobbade med surf, han hann aldrig stå på brädan själv. När surfbegäret blev för stort åkte han ner på olika surfläger i södra Europa och upptäckte att det fanns en nisch att fylla.
    – Jag märkte att de flesta surfresorna riktade sig till ungdomar och såg samtidigt att flera äldre gillade att surfa men att de inte ville ha ”pubertetshänget”. Där och då föddes idén om att starta ett eget surfhotell med fokus på sköna sängar, trevlig atmosfär, god mat och, viktigaste av allt, en riktigt bra surfskola.

    Valet av plats föll på Peniche, en mysig liten portugisisk fiskeby belägen på en halvö, cirka en timme norr om Lissabon, och vars stränder ännu är relativt oupptäckta och oexploaterade. För drygt ett år sedan blev Surfers Lodge Peniche en verklighet – ett surfhotell som strävar efter att komma så långt bort från det traditionella hotellkonceptet som möjligt.
    – Tanken är att gästerna ska känna sig som hemma här. Vi har satsat på att skapa en skön och avslappnad stämning där hållbarhet är en viktig faktor i allt från inredning till mat och arbetsförhållanden. Vi har försökt att använda återvunnet material så långt det går. Receptionen är byggd av gamla lastpallar och bardisken av gamla båtar. I restaurangen serveras vällagad mat baserad på lokala råvaror.

    Hotellet har 17 rum, varav 15 dubbelrum och två sviter . För den som önskar uppleva ett lyxigare campingliv finns det två sovsalar med sex våningssängar. Hjärtat i verksamheten är surfskolan och ambitionen är att alla som kommer hit med drömmen om att lära sig att surfa, ska lyckas.
    – Vår surfskola håller en hög standard. Alla lärare är utbildade surfinstruktörer och anpassar utbildningen efter elevernas nivå. Grupperna är små. Lektionerna videofilmas så att eleverna kan se vad som behöver förbättras och det finns ett videorum tillgängligt för videoanalyser i grupp. När veckan är slut får alla elever ett mejl med en full rapport på vad de har lärt sig och behöver jobba mer på. Dessutom sparar vi allt material så – om och när – eleverna kommer tillbaka, är det bara för instruktörerna att ta vid där de slutade förra gången.

     

    Alentajo – orört i Portugal

     

  • Nya tider i Lissabon – som vågar ta plats

    Nya tider i Lissabon – som vågar ta plats

    Vi tittade bort ett ögonblick och under den tiden hann staden genomgår en metamorfos. När vi vände tillbaka blicken upptäckte vi att staden, som försynt har vandrat i skuggan av andra framstående huvudstäder, har blivit en storstad med skön attityd, som sticker ut hakan och vågar ta plats.

    Text: Kajsa Beausang

     

    Kanske är det dess avsides geografiska läge, eller så har vi helt enkelt stirrat oss blinda på den spanska grannens pulsfyllda städer, men av någon anledning har det talats ganska tyst om Lissabon de senaste åren. Tills nu. Den portugisiska huvudstaden lär –och borde – bli en av vårens hetaste weekenddestinationer. Staden har en skön, lite sydamerikansk, avslappnad atmosfär som gifter sig fint med de urpampiga byggnaderna som har slitits vackert av tidens tand. Här blandas hippa boutiquehotell och kulinariska höjdarrestauranger med charmigt, sjaviga barer och loppmarknader med humana priser och galna fynd. Den kuperade staden med dess karaktäristiska spårvagnar är ett myller av vackert och fult, högt och lågt, socker och salt i en befriande blandning. 

    LX Factory
    Vad ska man kalla det här egentligen – en kreativ smältdegel, kanske? Det här industriområdet byggdes 1846 för textilindustrin och bestod av spinnerier och tygfabriker. Under många år låg byggnaderna tomma och området bortglömt – tills LX Factory flyttade in. En grupp kreatörer såg potentialen i de gamla lokalerna, slog sina kloka huvuden ihop och i dag inhyser de gamla, vackra fabrikerna små designbutiker, gallerier, kreativa verkstäder, kaféer, barer, restauranger, marknader, konsertlokaler, och har blivit en självklar skådeplats för event inom mode, konst, arkitektur och musik. LXF ligger i stadsdelen Alcântara.

    Rua Rodrigues (de) Faria 103
    lxfactory.com

    Bica do Sapato
    Den här restaurangen, som delvis ägs av Hollywoodskådisen John Malkovich, är inte någon hemlig nykomling, men likväl en trendig plats att se och bli sedd. Inrättningen ligger vid floden, bredvid Lissabons äldsta tågstation, den pampiga Santa Apolónia-stationen. På övervåningen knaprar du högtidligt på din sashimi i den lilla, minimalistiska baren, och på nedervåningen ligger den omsorgsfullt inredda restaurangen som serverar japansk-portugisiska smaker. Även om det är lockande att fylla magsäcken omgående, så lämna plats för crème brûléen på citrongräs – du kommer inte att ångra dig. Så länge temperaturen tillåter – vilket den gör under den större delen av året – så sitter du även med fördel på uteserveringen längs med kajkanten och spanar på dina snygga bordsgrannar och övriga gäster, på väg till någon av de andra restaurangerna som trängs längs med floden.

    Avenida Infante Dom Henrique Armazém B, Cais da Pedra
    bicadosapato.com

    Restaurante Pharmacia
    På papperet kanske det inte låter så lockande att dinera på en restaurang där inredningen kommer från riktiga sjukhus och apotek, men här har man faktiskt lyckats att göra medicinkitsch till ett aptitretande tema. Namnet och temat är inte taget ur luften – restaurangen delar byggnad med Museu da Farmácia i Santa Catarina. Och vilken byggnad sedan! Ett mindre palats med en stor trädgård med utsikt över staden och floden. Antingen bokar du en helkväll med middag, eller så kommer du bara hit på kvällen och slår dig ner med en drink i trädgården och lutar dig tillbaka, lugnt förvissad om att kvällen kommer att sköta sig själv. Båda alternativen är pålitliga framgångsrecept för en lyckad kväll.

    Rua Marechal Saldanha 2

    Chapitô à Mesa
    Om man korsar en cirkusskola och en restaurang är det här vad du får.  Bokstavligt talat. Den här restaurangen, som till största delen består av en utomhusterrass med läcker utsikt, ligger intill cirkusgymnasiet med samma namn – Chapitô. För att komma till restaurangen går du in genom butiken mot gatan och via några trappor, fyllda av installationer och konstverk på cirkustema, kommer du till den lilla restaurangen. Servicen är av varierande kvalitet, men om du kan ha överseende med det så har du en rolig restaurangupplevelse framför dig. Det är ofta kö till borden om du kommer hit spontant, att boka i förväg är att rekommendera.

    Costa do Castelo 1
    chapito.org

    Pensao Amour
    Ett perfekt tillhåll för dig som har en fäbless för röd sammet, klirrande kristallkronor, burleska budoarer och som charmas av en inredning som flirtar med La Belle Époque och franska bordeller. Pensao Amour ligger precis vid brofästet där Rua Alecrim korsar över bargatan R. Nova do Carvalho. Man kan äntra baren från både gatorna, men ingen av dörrarna är särskilt väl markerade med skyltar – du hittar stället eftersom du vet vad du letar efter, eller tack vare det röda skenet genom de välvda fönstren och de sorlande gästerna som alltid är många till antalet. Baren har en pytteliten uteservering längs med Rua Alecrim, men är i övrigt belägen i en läckert inredd sekelskifteslägenhet.

    Rua Alecrim 19
    pensaoamor.pt

    Memmo Alfama
    Ett relativt nytt och modernt boutiquehotell i Alfama-området som gör varje designnördig resenär nöjd och glad. Inredningsstilen känns snarare skandinavisk än sydeuropeisk, men med en djärvare twist. Huvudentrén ligger dold i en skymd gränd där närmaste grannfrun hänger sin tvätt tvärs över parkeringsrutan. Antingen bor du här, eller så besöker du Memmo för en drink eller lunch på dess största tillgång – terrassen. Vegetera i loungemöblerna eller sitt rakryggat vid någon av de mindre kaféborden och njut av en relativt dyr cava, tillsammans med en häpnadsväckande perfekt utsikt över staden.
    Lediga rum & priser

    LX Boutiqe Hotel
    Bo med bra läge i Bairro Alto, den äldre delen av Lissabon, som har fått ett riktigt uppsving inom restaurang- och barliv på sistone. Ett boutiquehotell som ligger i ett läckert, ljusblått sekelskifteshus och har ganska små men snygga rum. Personalen är extremt serviceinriktad och hjälper till med allt från restaurangbokningar till att rita lämpliga promenadrutter på stadskartan. I huset finns även restaurangen Confraria LX, som nyligen har rankats som en av stadens bästa restauranger. Här serveras sushi, sallader och innovativa sallader – riktigt bra sådana. Vi rekommenderar varmt deras moderna sushiblandning. Namnet då? Jo, LX är kort och gott en vanlig förkortning för Lissabon.
    Lediga rum & priser

    Hotel do Chiado
    Det här hotellet ligger på de två översta våningarna av Armazéns do Chiado-huset, som huserar den vackra, lilla gallerian med samma namn. Det här är det enda hotellet i city som har hotellrum med egna terrasser med utsikt över takåsar, slottet och Tagusfloden. Se till att boka just en av dessa! Men Hotel do Chiado är inte bara ett finfint tips för den som söker tak över huvudet, utan ett utmärkt förslag på en undangömd takbar för den som är sugen på en drink med utsikt. Hit hittar garanterat ingen av misstag och du slipper att trängas med kreti och pleti.

    Lediga rum & priser

    14 andra tips till Portugals fantastiska huvudstad hittar du här. 

    Se andra hotell i Lissabon

  • Alentejo – orört i Portugal

    Alentejo – orört i Portugal

    När de unga portugiserna drar till Lissabon och turisterna till Algarve åker Anders Mathlein till Portugals glömda kust. En tur bland trösterrik död och dramatiska landskap.

    Foto: Susanne Kronholm

    Hotell i Alentejo

    Det är någonting med kranier som lockar turister. Men det är knappast påminnelsen om den egna förgängligheten som skapar köer utanför katakomberna i såväl Paris som Palermo, eller som här, utanför Capela dos Ossos i Évora. Snarare handlar det om det trösterika i att man själv ännu inte visar dödskallegrinet.

    Franciskanermunkarna som på 1600-talet byggde detta bisarra kapell av benen efter 5 000 medborgare avslutade med ett memento mori: ”Vi ben som är här, väntar på era”.

    Vänta ni, bara. Vi går i stället ut till livet, till kaféerna i arkaderna kring Praça do Giraldo medan skymningen blånar och lyktorna tänds. Det praktfulla torget är hjärtat i den medeltida delen av Évora, som i sin tur är hjärta och huvudstad i regionen Alentejo, Portugals största och mest glesbefolkade.

    Bilvägen är vi bara två timmar öster om Lissabon, men ändå i en annan värld. Det konservativa och fattiga Alentejo lever på spannmål, kork, marmor, vin, boskap och olivolja, och så här i lågsäsong är det så stilla i så många av de vita byarna bland inlandets kullar. ”Det finns ingen skugga i Alentejo” enligt talesättet, och på bytorgen sitter seniga kepsgubbar efter ett solstekt och strävsamt liv och ser de unga dra till Lissabon eller söderut till turismens Algarve.

    Och till universitetet i Évora, tack och lov, för utan studenterna kanske också staden skulle slumra bland minnen och lämningar av romare och morer, dåsigt tillfreds med en konserverande plats på Världsarvslistan.


    Foto: Susanne Kronholm

    Vi, däremot, ska västerut, till det tidlösa och ständigt föränderliga havet. Vi ska följa solnedgångens kust från norr till söder, en sträcka som för andra än portugiser är ganska okänd, men som hör till de vackraste och mest dramatiska strandlandskapen i Europa.

    Troía

    Också Troía har en morbid anstrykning: det var ju här som Marie Fredriksson i videon till Roxettelåten Anyone från 1999 gick med brustet hjärta genom ödsliga hotell och rakt ut i havet. Självmordstemat blev dock för mycket för MTV.

    Den långa landtungan som pekar mot Lissabon består av sanddyner och pinjer och är en del av stora Reserva Natural do Estuária do Sado. Det är en smaksak om man vill likna den vid ett horn eller en fallos, men om man tror att Troía på dess spets är en liten charmig fiskeby, då får man tänka om.

    I stället är det vad som så här i lågsäsong liknar en utrymd förort, en labyrint av hotell, tillbommade semesterlägenheter och ödsliga butiker i väntan på invasionen. Lite deppigt är det, men inte tillräckligt för att gå i sjön. Och man har ju den makalösa vita, vida sandstranden nästan helt för sig själv.

    Sines

    Det blir flera ofrivilliga rundturer genom hamnstadens virrvarr av trånga, branta gränder, och att parkera kräver millimeterprecision och infällda sidospeglar.

    Högst ovanför bukten tronar borgen, och där finns naturligtvis en utställning om Vasco da Gama, hamnstadens son. Han sägs vara född här – eller möjligen i Vidigueira? – men skeppsflaggorna välsignades i Évoras katedral innan han i juli 1497 gav sig ut för att finna sjövägen till Indien. Plundringen och förslavandet av länderna bortom haven skulle göra Portugal till Europas rikaste land.

    Porto Covo

    Mellan Sines och lilla Porto Covo är kusten en uppvisning i naturdramaturgi. Nedanför tvärbranta klippstup öppnas de mest betagande vikar med len sand och blåskimrande vatten. Stranden, havet och solnedgången; att skriva om det på samma gång svindlande och lugnande i att betrakta oceanen är nästan lika svårt som att skriva om sex. Man riskerar hela tiden att gå ner sig i banaliteter eller svulstigheter.


    Foto: Susanne Kronholm

    Men på surfskolan vid Praia de San Torpes jamar man inte om längtan och livets mysterium. Här handlar det om att tämja de vitskummande vågor som kanske har varit på väg ända från Nya världen.

    Innanför den växande kransen av semesterradhus finns den gamla fiskebyn Porto Covo kvar. Att kalla det palmkantade torget pittoreskt vore en underdrift. Husen är kritvita med knallblå detaljer, huvudgatan Rua Vasco da Gama leder förbi männen på Café Pastelaria Arsénio och spikrakt mot havet.

    Méditerraneos terrass ligger högt ovan fiskehamnen och den grillade havsrudan serveras utan krusiduller med citron och kokta grönsaker. De saftiga, klarröda tomaterna har en överraskande intensiv smak av … tomat. Det säger något om de anemiska växthusprodukter man utfodras med därhemma.

    Efter en avslutande tarte de limão, citrontårta med matig botten, kan man bli sittande med den sista slurken vin och blicken i fjärran. Med ny teknik förfinas de rustika vinerna från Alentejo allt mer, gjorda på druvor som aragonéz, alfrocheiro och trincadeira som få har hört talas om. Men den nya tiden skapar också problem i arbetslöshetens Alentejo: en skördemaskin gör 60 plockare överflödiga. De flesta av egendomarna som togs över av lantarbetare vid revolutionen 1974 är åter i händerna på de gamla godsägarfamiljerna.

    Vila Nova de Milfontes

    Den långa huvudgatan kantas av butiker, barer, snabbköp, konditorier, krogar och Den helige andes bank. Så här i försäsong behöver man inte vänta på bord på A Choupana nedanför fyren på Praia do Farol, där de grillade sardinerna är en läckerhet.

    Vi bor ett stycke inåt land, vid de laguner som bildas innan floden Mira möter havet. När tidvattnet går ut förvandlas den dimsvepta vattenspegeln till en skärgård av gräsöar.

    Mannen som i kvällningen står och fiskar på den smala bryggan säger att många av dem som jobbar på hotellen här kommer från förhållanden utan el och rinnande vatten. Många människor över 60 är analfabeter.

    – Det har varit så fattigt här, men mycket har blivit bättre tack vare EU, säger han och kastar ut på nytt. När jag kom hit på 1970-talet fanns sex telefonlinjer, nu har de flesta mobil.


    Susanne Kronholm

    Zambujeira do Mar

    Vägen mot Zambujeira do Mar går via Almograve och Cavaleiro med den stiliga fyren. Stränder, surfare, klippor, till synes utrymda byar. Praia do Tonel är stranden för den som söker avskildhet, enda sättet att ta sig ner är med klätterutrustning. Husbilarna – påfallande många nederländska – samlas i flockar där utsikten är som bäst på solnedgångsklipporna.

    Tysta, vita Zambujeira ligger hjärtskärande vackert vid en bukt där väldiga vågor bryter i snövitt skum. I augusti får de 900 bofasta invånarna sällskap av tiotusentals festsugna surfare, beach bums och musikintresserade som dras till Festival do Sudoeste. Då är det mycket långt till stillheten och de stela leendena i Capela dos Ossos.

     

    Fakta Alentejo

    Resa dit

    Från Lissabon med hyrbil, tåg eller buss, cirka två och en halv timme. Alternativ är norrut med bil eller buss från Algarve via Odeseixe.

    Säsong

    I högsäsong – mitten av juni till mitten av september, topp i augusti – blir det trångt på kusten. Lågsäsong är rätt säsong, redan i mars/april kan vädret vara som svensk sommar.

    Boende

    På Alentejokusten är de stora hotellen få, det är glest mellan orterna, och betydande delar är avsatta som naturområden. Bra dubbelrum från cirka 500 kronor, ett alternativ är ståtligt boende på pousada, historiska byggnader som förvandlats till hotell.

    Att göra

    Prova Alentejos typiska viner längs Rota dos Vinhos Alentejo. Det är klokt att ringa i förväg till de vingårdar man vill besöka.

    Shopping

    Shopparen kan satsa på till exempel keramik, vin och läder- och korkvaror. Med nya metoder kan kork hyvlas så tunn att den används till bland annat väskor, hattar och paraplyer. Kanske inte alltid så snyggt men klart originellt.

    Läsning

    Lonely Planet har gåtfulla luckor i den senaste guiden, satsa hellre på The Rough Guide to Portugal eller, på svenska, Reseförlagets Portugal.

    The wine and food lover’s guide to Portugal av Charles Metcalfe och Kathryn McWhirter (Wine Appreciation Guild, 2008).

    Sommaren i Mamarrosa (originaltitel Alentejo blue), roman av Monica Ali (Forum/Månpocket).

    Turistinformation

    Portugals handels- och turistbyrå i Stockholm
    08- 506 521 00
    embassyportugal.se

    Webbplatser
    visitalentejo.com
    pousadas.pt
    viniportugal.pt
    vinosdoalentejo.pt

     

     

     

  • Apelsinblommornas Algarve

    Apelsinblommornas Algarve

    Här finns fler hotellrum och uthyrningslägenheter än i resten av landet. Med över tretusen soltimmar per år riskerar man knappast att får ledigheten bortregnad i Algarve. På Portugals sydvästra kust pendlar man ständigt mellan den ljuva doften av apelsinblommor och den av rödstekt turistfläsk.

    Hotell i Algarve

    Varningslampan vägrar slockna, så i skymningen svänger vi in på första mack. Men i stället för den väntade lukten av bensin och avgaser omsluts vi av ett osynligt, magiskt moln av väldoft. I apelsinodlingen intill lyser blommorna vita i dunklet. Det är en fröjd som följer resenären genom Algarve. På torgen, utmed gatorna, när man stannar vid en gammal tant som sitter vid vägen och säljer saftiga apelsiner i femkilospåse för fjorton kronor – varhelst man passerar kan man plötsligt smekas av den förföriska blomdoften.

    Att prata om dofter blir subjektivt och inte sällan kvalmigt sentimentalt. Det beror väl på att luktsinnet är direktkopplat till hjärnans känslocentrum, det är därför dofter så lätt väcker minnen och associationer. Men orden räcker liksom inte, doftbeskrivningar blir jämförelser – se bara hur vinprovare brottas med liknelser till läder och röda bär. Så hur doftar apelsinblomman?

    Sensuellt, skulle jag säga, med toner av gardenia och jasmin. Och så något annat, ordlöst, som föder en känsla som liknar den nordiska sommarnattens vemod: i skönheten finns ett bedrägligt löfte om det ouppnåeliga. Det tar emot att föreställa sig att något ont kan ske i doft av apelsinblom, men det kan det naturligtvis. Till exempel skulle hela macken kunna explodera i ett eldhav och förvandla oss till briketter när servicekillen bredvid pumpen tänder en cigarrett. Han förklarar lugnt att det inte är bilen det är fel på, utan varningslampan. Det är just vad vi vill höra. Så vi fortsätter västerut, mot solnedgångens kust.

    Solen, morerna och turisterna
    Apelsinblom är en av Algarves dofter, den av rödstekt turistfläsk en annan. Och så är det: här liksom nästan överallt där massturismen väller in är det ändå inte långt till något helt annat. Turismen, och EU- bidragen, är dock till stor del det som håller Algarve vid liv. Hälften av dem som har jobb arbetar på ett eller annat sätt i den så kallade besöksnäringen. Och vid sidan av turisterna finns de tiotusentals bofasta utlänningarna, inte minst tyska och brittiska pensionärer. Hos Lidl finns vin för en femma litern, så här räcker pengarna långt. Men det är inte bara kostnadsläget som drar, det är solen också. Den lyser tretusen trehundra timmar per år. Det är därför man norröver, i Serpa, nyligen invigde världens största solkraftverk med femtiotvå tusen vridbara solpaneler.

    Och bortom hotellkomplexen och semesterlägenheterna finns en storartad natur och en lång historia. Spåren av morernas över fem hundra år i södra Portugal är långt fler än kakelkonsten och skorstenarnas form. Redan namnet Algarve kommer från deras al-Gharb, ”väster”, och otaliga ortsnamn har också islamska rötter. Men de riktigt gamla byggnaderna är få. Somligt står kvar, som morernas borg i Silves, men ofta är det till synes åldriga byggt efter jordbävningen år 1755, den som lade både Lissabon och Algarve i ruiner. Vi fortsätter på den tättrafikerade kustvägen med nummer 125. Här gäller det att vara både nykter och klok, räknat per miljon invånare dör mer än dubbelt så många portugiser som svenskar i trafikolyckor. På den snabbare men tråkigare motorvägen A22 är maxfarten hundratjugo kilometer i timmen, men man blir raskt omkörd även när man håller hundrafyrtio.

    Vila Real de Santo António
    En gatstump in från marinan öppnar sig det stora torget med mönster av strålar från obelisken i mitten. Det är ett vackert stadsrum, omgivet av låga, vita byggnader, apelsinträd och kyrkan. Torget är uppkallat efter statsmannen markisen av Pombal, som på 1770-talet lät återuppföra Vila Real de Santo António som ett skrytbygge för att visa spanjorerna på andra sidan gränsfloden Guadiana. Han ritade också Baixaområdet i Lissabon, och genom att ge Vila Real ett rätlinjigt gatunät skilde han den från alla andra städer i Algarve. Vi följer floden upp till Alcoutim. Pastoralt är ordet: olivlundar, betande kor, ängar täckta av gula blommor. Ibland kan man få bevittna hur Guadiana blir mångalen på grund av tidvattnet och börjar flyta uppåt land mot Alentejo i stället för ut mot oceanen.

    Tavira
    Från Praça da República leder den gamla bron över floden Gilão som delar Tavira. Staden har en mycket lång historia, men trots vad som står i guideböckerna är nog bron snarare medeltida än från romarnas dagar. Salt har varit en huvudsak här i ett par tusen år, och fortfarande breder saltdammarna ut sig utanför stan. Kanske är Tavira kustens finaste stad, med tiotals kyrkor, borgen på höjden, vackra torg och trädgårdar och gränder att förlora sig i. Och så fiskrestaurangerna, naturligtvis. Läckra musslor som coquhillas och ameijoas, bläckfisk och räkor, och förutom de obligatoriska grillade sardinerna väljer man mellan tonfisk, makrill, svärdfisk, sjötunga, guldbraxen och en stor, god variant av ansjovis. Det mesta är kryddat med koriander.
    – Under högsäsongen har jag sex servitörer anställda, säger ägaren på Cad’Oro som nu själv serverar torta de laranja Algarvia, den saftiga apelsinkakan.

    Faro och Ria Formosa
    Såväl i den muromgärdade gamla staden som på shoppingstråken hör man storkar klappra med näbbarna uppe i de stora, risiga bona. Storkboet i katedralen räknas till stadens sevärdheter. Och trakterna kring Algarves huvudstad är populära bland fåglar. Utmed kusten nästan bort till spanska gränsen sträcker sig naturparken Ria Formosa, en labyrint av öar och halvöar med sanddyner, våtmarker, laguner, saltbassänger och vida, breda stränder. Mängder av fåglar häckar eller övervintrar, eller rastar under flytten mellan Afrika och Europa. För människor är flygplatsen utanför Faro porten till denna ljusa, varma kust. Vid bagagebandet tycks det som om varannan väska är en golfbag. Algarve är strösslat med golfbanor, en av de mest kända är Vale de Lobo vid den förnäma och tråkiga semesterorten med samma namn.

    Albufeira
    Att Algarve har fler hotellrum och semesterlägenheter än hela resten av Portugal är inte svårt att tro i Albufeiratrakten. Tidvis har exploateringen svämmat över alla bräddar, betong eller golfbanor täcker tidigare jordburksområden, byar har slukats av hotellkomplex och semesterlägenheter och kan finnas kvar som en turistpittoresk kärna någonstans i mitten. Britterna tittar på fotboll i tv på pubar som är minst lika mörka och unkna som hemma i Blackpool eller Newcastle.

    Bland bergen
    Om pubarna, de grälla souvenirerna och trafiken börjar kännas kvävande, då vänder man norrut mot bergen, mot Serra de Alcaria do Cume, Serra do Calderão eller Serra de Monchique. Där doftar luften av tall och eukalyptus och cistros, himlen är hög och sluttningarna färgas av ginst och ljung och lavendel. Man odlar oliv och mandel, johannesbröd, fikon och druvor. Och kork, naturligtvis. Det som ser ut som högar av benhud från flådda elefanter är i själva verket barkrullar på tork. De knotiga korkekarnas stammar kläs av vart nionde år. Och kring alltsammans välver sig den stora friden, med tysta byar som kanske inte finns på kartan. Det är mest äldre människor som syns, men jobb på kusten har lockat tillbaka en hel del utvandrade bybor.

    Vid vägskälet står fårade kvinnor med hatt på hucklet, mellan steniga åkerlappar kommer en man med en åsna och en skuttande vallhund. Mycket av det som kallas genuint eller traditionellt är här sådant som konserverats av fattigdom snarare än av nostalgi eller pietet. Det finns förstås undantag, som Caldas de Monchique, som varit kurort sedan romartiden. Kring källan har vuxit en lummig by med vackra byggnader, hotell och ett spa med mycket mellan behandling mot andningsbesvär och chokladterapi. Det låter som en aningen kinky kur, då kroppen förvandlas till en stor biskvi. Vinterapi finns också, men den är inte så enkel som att man tar sig tre glas vin och nickar till i skuggan.

    Lagos
    Henrik Sjöfararen, liksom så många andra, hade inga problem med att passionerat älska både Gud och guld. Han står staty på torget i Lagos, en mycket gammal stad som är mest känd för att ha hyst Europas första slavmarknad.

    Nu äter vi lunch på restaurang Navegadors lilla terrass strax intill den plats där många tusen människor byttes mot regales i den kommers som utgjorde en av de bestialiska baksidorna av historiska upptäcktsfärder och växande välstånd. Fiskebåtar kommer in i moln av måsar. Såväl fenicier som romare och morer värdesatte Lagos för den utmärkta hamnens skull. Lagos är en turistfälla, men en trivsam sådan. Om somrarna är det fullt ös på barerna, och staden har också en särskild lockelse på åldrade hippies. Här finns en gammal tradition av både etnisk och kulturell blandning. Se bara indianorkestern på torget som spelar Hotel California på panflöjt.

    Cabo de São Vicente
    Sista biten ut mot Europas sydvästligaste spets går över en trädlös hed. Där borta reser sig fyren, män fiskar med spö från de sextio meter höga, lodräta klipporna där Atlantens vågor krossas. Den mobila korvkiosken drivs av ett tyskt par och heter Letzte Bratwurst vor Amerika, Sista korven före Amerika.

    Förr, innan man visste att Amerika fanns bortom horisonten, var detta en mycket laddad plats: den sista utposten i den kända världen. Ingen visste vad som väntade där ute – vidunder, ett ändlöst stup, eller skulle havet bli tjockflytande? De som småningom vågade sig ut skulle komma tillbaka med karavellerna fulla av guld och kryddor och slavar, och Portugal skulle bli Europas rikaste land.

    Solnedgångens kust
    Vägen ner till den lilla fiskehamnen i Arrifana stupar orimligt brant. På kajen ligger travar av tinor, fällor och burar som har det gemensamt att det ska vara lätt och lockande att ta sig in, men omöjligt att ta sig ut. Ungefär som med somliga erbjudanden om att köpa andelslägenhet på den soliga kusten i öster.

    På andra sidan udden lyser surfarnas favorit Praia da Arrifana gyllengul i eftermiddagsljuset. Den är bara en i en lång rad av magnifika stränder, som Praia do Amado, Praia da Bordeira och Praia de Monte Clérigo. Hela den vilda västkusten, från Cabo de São Vicente till Odeceixe uppe vid Alentejogränsen, är avsatt som naturpark. I stället för all inclusive-hotell, semestersovstäder eller industrier är det dramatiska sandstensklippor som reser sig vid havet. Och mellan dem dessa gyllene stränder.

    Vid de tyska husbilarna som står parkerade strax intill avgrunden klirrar det av glas. Det är dags för en sundowner, medan solen sväller och rodnar och sänker sig mot den väldiga oceanen som med undantag för Azorerna ligger tom och ödslig ända bort till Nya världens Washington DC.