My Website

Tag: Queensland

  • Australiens drottning – Queensland

    Australiens drottning – Queensland

    Queensland har allt. Långa stränder ut mot Stora Barriärrevet med snorkling och dykning i världsklass, cowboyliv på gigantiska rancher, samt trendigt bar- och restauranghäng i Brisbane, Noosa och Cairn. För att inte tala om regionens rika djurvärld. Fotografen och skribenten Jörgen Ulvsgärd har provat en del av vad den australiska östkusten har att erbjuda.

    Text & foto: Jörgen Ulvsgärd

    Hotell i Queensland

    Krokodiljägaren, Steve Irwin, dog av en stingrockas kraftfulla snärt som träffade honom rakt i hjärtat. Det hände under inspelningen av undervattensdokumentären Ocean’s Deadliest på Stora Barriärrevet för tio år sedan. En som däremot lyckats överleva kampen med dessa bepansrade urtidsdjur möter vi redan första dagen på ett kafé i stadsdelen West End i Brisbane. Det är en försynt och bohemisk man som inte alls motsvarar bilden av en äventyrlig Crocodile Hunter om det inte var för hans utstyrsel.

    Vid ett litet bord mot gatan sitter han varje morgon med sin cappuccino, en röd liten kopp som nästan helt försvinner mellan långa ringbeströdda fingrar i en senig hand. John Papadakis heter han och är en charmerande grek på 85 år. Han plirar mot ljuset genom sina smala ögonspringor. I större delen av sitt liv har han livnärt sig på att jaga och fånga krokodiler. Han är till det yttre imponerande. Stövlar i krokodilskinn, bälte och hatt likaså med krokodiltänder på kullen. I kedjan runt halsen hänger en stor trofé. Insidan däremot är full av hissnande historier som han gärna berättar. När han kom hit som 21-åring från Grekland och ön Delfi var inte hans tanke att livet skulle vigas åt krokodiler, men så blev det. 

    – Ett bra sätt att tjäna pengar, men det höll på att kosta mig livet flera gånger, säger John. Utrustningen på den tiden var usel. Med list, en gnutta mod och i viss mån kraft lyckades vi för det mesta överlista krokodilerna och alla benen i min kropp är hela även om de idag är lite stela.

    Vi startar resan norrut i Brisbane och stadsdelen West End som är den hippaste delen av staden just nu och som lockar många backpackers som vill jobba ett tag för att tjäna pengar innan de drar upp till Cairns och Stora Barriärrevet. Stadsdelen kallas följdriktigt för lilla Aten, eftersom befolkningen till 70 procent består av greker som invandrade i början av 1950-talet. Från söder till norr längs Guldkusten löper Sunshine Hig­hway. Utmed vägen upp till Cairns är barriärrevet vår följeslagare hela tiden, även om reven ligger längre ut från stränderna än vad många tror. Hit till Queensland kommer turis­ter för att hitta exotiska miljöer, men kanske mest för solens skull. Epitetet ”solskensstaten”, med över 300 soldagar per år, är en utnött slogan eller som det står i turistbroschyrerna: ”Queensland, where Australia shines.”

    Här kan du dyka och snorkla i världens största naturliga akvarium, vandra i regnskogen, rida outback i öken eller på stränderna och njuta av den sköna pulsen i den populära semesterorten Noosa Heads. Det finns med andra ord gott om exotiska platser i denna glest befolkade del av Australien med knappt fyra miljoner invånare på en yta som är nästan fyra gånger Sveriges. Turismen sysselsätter omkring femtio tusen människor i Queensland framförallt i Cairns och i Port Douglas. Reven består av nära 3 000 separata rev och 300 kor­allöar, en labyrint med en svindlande artrikedom som följer kusten i närmare 200 mil.

    Spörjer man en queensländare om vädret får man snabbt till svar:

    – I dag är det fint, i morgon blir det perfekt.

    Längs vägen, som är 180 mil upp till Cairns, ser vi ormbunkar stora som träd, flygande hundar och de sävliga koalorna som alltid ser ut som de sover. Kängu­ruer och halvtama vallabys blir till slut vardagsintryck. Men vissa djur vill man inte stöta på. Queensland har giftormar, krokodiler, hajar, brännmaneter av olika giftighetsgrad, stenfisk, stingrockor och giftiga snäckor, spindlar och paddor. Det är inte för inte som begreppet ”flying doctors” myntades i Australien. På nära håll fick jag uppleva skräcken av att hamna i ett sådant nödläge.

    I Rockhampton får vi äntligen napp i jakten efter en ranch att besöka. I hela mitt liv har jag drömt om att från hästryggen få driva boskap på prärien. Till slut gick min dröm i uppfyllelse. På restaurang Rock Salt får jag kontakt med ägaren Bill Lewis. Han tar genast mobilen och ringer upp sin kompis på en ranch.

    Vi hinner inte köra långt västerut på Capri­corn Highway innan bilradion övergår i ett brus. Den röda sanden virvlar som ett jättemoln efter den fyrhjulsdrivna landcruisern. Mil efter mil styr vi längre och längre bort från civilisationen. Efter varje vägkorsning blir vägarna allt smalare innan vi till slut når Ohio ranch. Här är det cowboyen Mark Howards som förvaltar och sköter ranchens 800 boskap tillsammans med sin kompis. De arbetar tolv timmar om dagen till häst tillsammans med en flock listiga vallhundar.

    – Livet här ute är kärvt men fritt, säger Mark medan han sadlar sin häst.

    Just i dag har hans kollega blivit tvungen att uppsöka sjukhus så jag erbjuder snabbt min hjälp, trots att jag aldrig drivit boskap från hästryggen förr. Solen bränner som en svetslåga. Det är när vi ridit närmare en timme i högt gräs som Mark plötsligt ber mig rida i en helt annan riktning och pekar på en svagt upphöjd träddunge i horisonten.

    – Du får två hundar med dig. Driv de 400 djuren som betar där borta tillbaka till ranchen, så hämtar jag de 400 andra i den här riktningen, säger Mark utan att tvivla det minsta på att jag ska klara av det. 

    Det är bara att bita ihop och hoppas att det lyckas. Det är då jag drabbas av en lätt panik. Genom min hjärna far den oerhörda tanken på att hästen plötsligt ska kasta av mig och att jag måste gå till fots genom detta ingenmansland som i min fantasi kryllar av livsfarliga ormar och spindlar.

    Jag har svårt att frigöra mig från dessa skräckfyllda tankar medan jag i trav beger mig bort mot den utpekade platsen. Det är nu det svåra börjar. Jag rundar hjorden av djur som plötsligt sticker iväg åt olika håll. I galopp jagar jag efter samtidigt som hundarna tar hand om en del utlöpare. När boskapsflocken till slut lugnat ner sig och i en ström vänder hemåt går allt mycket lättare, mycket tack vare vallhundarna ska i sanning tilläggas. Jag lyckas till slut nå ranchen med mina 400 kor märkligt nog samtidigt som Mark kommer med sina. Vilken lycka denna första dag i mitt nyvunna cowboyliv. Senare ska jag få tillfället att sträcka ut i full galopp på stränderna vid Rainbow Beach, världens vackraste strand norr om Cairns, men då behöver jag bara tänka på mig själv och hästen.

    Innan dess efter ändlösa mil, som går genom ett grönt hav av sockerrör, ska vi njuta av den mysigaste platsen längs hela östkusten, nämligen Noosa Heads. Här samlas både trendkänsliga backpackers, surfare och familjer. När jag första gången för tjugo år sedan besökte Noosa var det en liten semesterort för Brisbanebornas söndagsutflykter. Idag är det en pulserande stad full av barer och restauranger med trendiga affärer för den shoppinglystne. Det är bara den magnifika halvmånsstranden jag känner igen från mitt tidigare besök. I detta subtropiska område ligger temperaturen mellan 20–29 grader på sommaren och mellan 10–21 grader på vintern.

    I Bowen mellan Townsend och Cairns gör vi ett stopp för att besöka puben Grand View Hotel där inspelningen av Baz Luhrmanns film Australia med Nicole Kidman i huvudrollen, spelades in. Det är inte svårt att förstå varför regissören valde just denna plats. Gatorna runt torget påminner om en gammal västernstad med sin låga bebyggelse av trähus där Grand View Hotel med sina inbyggda verandor ut mot gatan i klassisk Queenslandstil från 1864 är vackrast av dem alla. Härifrån är utsikten mot fiskehamnen Port Denison Harbour perfekt

    Målet för vår resa är för oss liksom för så många andra Australienresenärer Stora Barriärrevet med utgångspunkt i Cairns eller Port Douglas. Barriärrevet består av tre tusen rev och hundratals öar som sträcker sig över en yta lika stor som Italiens. Det är en surrealistisk plats, ett myller och en artrikedom som inte går att överblicka. Själva ryggraden i detta gigantiska byggnadsverk av koraller är en symbol för planetens gåtfulla mångfald, skönhet och ömtålighet, som någon så vackert uttryckt det. Stora Barriärrevet är i allvarlig fara, säger den brittiske programledaren Sir David Attenborough i den nya BBC-serien som sändes i tv i somras. Trots sin höga ålder var han närvarande under hela inspelningen och deltog i filmningen av reven från sin specialbyggda dykarklocka. Medeltemperaturen ska helst ligga mellan 24–25 grader för att korallerna ska hålla sig friska.  I år har den legat ett par grader högre.

    – Queensland är den vackraste platsen på jorden och Barriärrevet ett av naturens största underverk, säger Attenborough, som är mycket bekymrad över hälsotillståndet.

    Revet hör till det som kan gå förlorat på grund av klimatförändringarna. Liksom inlandets torka miss­tänks bero på klimatförändringarna, så hotar de också detta underverk om vattnet blir för varmt. Just denna sommar har medeltemperaturen varit någon grad varmare än normalt, mycket beroende på väderfenomenet El Niño. Korallblekningsperioden detta år är den längsta i revens historia. Sedan Attenborough besökte revet för första gången 1957 har Stora barriärrevet förlorat mer än halva sitt korallbestånd. Men om värmeökningen på jorden stiger 1,5 grad, är forskarna samstämmiga om att situationen kan bli långt mer allvarlig. Då kommer sannolikt många av världens korallrev att försvinna..

    Ombord på Silver Sonic och arrangören Poseidon Outer Reef Cruises tar vi oss de tio milen ut till de yttre reven, Agincourt Reef. Att få simma ut i denna förtrollande undervattenvärld av fluorescerande korallskogar är en nåd att stilla be om. Och nu är vi här tillsammans med ett hundratal andra lika nyfikna och förväntansfulla turister som utan minsta blygsel skruvar på sig de heltäckande våtdräkterna.´

    – Jag är glad att det inte är en skönhetstävling, säger en tysk kvinna och skrattar så hon kiknar. Fiskarna bryr sig i alla fall inte, säger hon innan hon kastar sig i vattnet i jakten på Nemo.

    Stimmen av fiskar skimrar i alla tänkbara färgkombinationer beroende på solljusets brytningar och sveper förbi cyklopet i blixtsnabba vändningar som om de hade fått en elektrisk stöt. Det är få arter jag på förhand känner till, men clownfisken går ju inte att ta fel på i sin distinkta brandgula färg med vita ränder. Dykguiden Liam Platt som arbetat tio år ute på barriärreven berättar i en paus hur han upplever att dagligen vistas ute på reven.

    – Jag lever min dröm och blir aldrig uttråkad. Varje dag är förhållanden olika och artrikedomen är så stor att man aldrig blir blasé, säger Liam Platt. Ibland får vi se valar, ibland hajar. Under knölvalsmigrationen får vi däremot inte gå ut alls. Mitt favoritrev är Izzys Wall där sikten är 35 meter sommartid, men vi har 42 olika rev att välja mellan på våra turer så det blir omväxling både för turisterna och för mig hela tiden.

    Revet är ett så kallat ribbon reef, ett band av rev som löper parallellt med kontinentalplattan, och med ett djup på mellan 5–20 meter. Ett perfekt rev för snorkling och dykning för nybörjare och inte alltför avancerade dykare. Bland koraller i de mest spektakulära färgdräkter skymtar då och då en korall i vit nyans, vacker för ögat, men det är ett oroväckande tecken.

    Om denna oro som tagit ny fart efter sommarens hetta och stora korallblekning svarar han så här:

    – Tack och lov har vi äntligen fått regn och temperaturen har sjunkit från 31 till 27 grader, så korallerna kommer att hämta sig. Jag har redan sett förbättringar.

    Signalen från visselpipan anger att det är dags att lämna vattnet. Vi gör det motvilligt men lyckliga om än med lite dubbla känslor av glädje och oro för planetens framtid.

    Att korallreven är en av de känsligaste indikatorerna går inte att ta miste på efter snorkelturerna ute på Stora barriärrevet.

    Guide Queensland

    Snabbfakta

    Invånare Queensland: 4,7 miljoner, 23,13 miljoner i hela Australien.

    Valuta: AUD, australisk dollar.

    Tidsskillnad: + 9 timmar.

    Ta dig dit: Vi flög med Singapore Airlines från Köpenhamn via Singapore. Ett stopp på ett par dagar i Singapore är att rekommendera för att komma mer utvilad och i bättre tidsomställd balans till Australien. Sträckan trafikeras av de större bolagen Emirates över Dubai, Malaysia Airlines över Kuala Lumpur och Thai över Bangkok eller Air New Zealand med stopp i Söderhavet.

    Ta dig runt: Att resa runt i Australien gör du bäst med Quantas inrikesflyg som också har särskilda flygpass. Det går också bra att åka buss, Greyhound, eller hyra bil

    Boende

    Tryp Hotel
    Ett mycket speciellt hotell med stora graffitimålningar i loungen, höga barbord för både frukost och kvällsdrink och matchande hög musik. Stället smälter väl in i det hippa och trendiga kvarteren i West End. Allt är fräscht och snyggt. Dubbelrum från cirka  1 100 konor per natt.
    14-20 Constance Street, Brisbane
    Lediga rum & priser

    Peppers Noosa Resort & Villas
    Boendet ligger ett par minuters promenad från stranden. Hotellet är femstjärnigt med egen balkong. Här finns även en restaurang, en bar, två pooler, gym och spa. Stranden vid Laguna Bay ligger 500 meter bort. Dubbelrum från cirka 3 000 kronor natten.
    33A Viewland Drive, Noosa Heads
    Lediga rum & priser

    Blue Lagoon Resort
    Detta hotell ligger inbäddat bland palmerna intill den vackra Trinity Beach och består av lägenheter, de flesta med balkong och har flera pooler som smiter in mellan husen. Rum på nedre botten ligger i direkt anslutning till poolen. Bra restauranger ligger bara runt hörnet. Dubbelrum från cirka 1 300 kronor natten.
    22-26 Trinity Beach Road, Trinity Beach
    Lediga rum & priser

    Reef House Resort and Spa
    Detta är ett av mina absoluta favorithotell längs den australiska östkusten i Palm Cove, 25 minuters bilresa norr om Cairns. Vackert, romantiskt i kolonial stil med fantastiska innergårdar och havsutsikt från restaurangen som dessutom serverar utsökt mat. Dubbelrum från cirka 2 000 kronor natten. Det finns även olika paketarrangemang.
    99 Williams Esplanade, Palm Cove 
    Lediga rum & priser

    Mat & Dryck

    Grandview Hotel Pub & Restaurang
    Ett legendariskt hotell som nu är pub och restaurang. Det ligger i den lilla hamnstaden Bowen längs Sunshine Highway mellan Brisbane och Cairns och är känd för filminspelningarna av filmen Australia där flera av scenerna utspelar sig i denna vackra träbyggnad från 1870. Vann förra året pris för Best Casual Dining av Queensland Hotels Association.
    5 Herbert Street, Bowen
    grandviewhotelbowen.com

    2 Fish Seafood Restaurant
    Prisbelönt fisk och skaldjursrestaurang i Port Douglas som jag varmt kan rekommendera. Här åt jag kanske den bästa middagen under hela resan längs den australiska östkusten.
    56 Macrossan Street (Coconut Grove), Port Douglas 
    2fishrestaurant.com.au

    Gerard’s Bistro
    Stället är en av de mest ikoniska restaurangerna i Brisbane med inredning och mat i mellanösternstil. Du kommer inte att bli besviken varken när det gäller maten eller interiören.
    14-15 James Street, Fortitude Valley
    gerardsbistro.com.au

    L’unico Café
    Denna italienare ligger på esplanaden i Trinity Beach 20 km norr om Cairns och är ett utsökt val när det gäller det italienska köket.
    75 Vasey Esplanade, Trinity Beach
    lunico.com.au

    Billy Kart restaurant
    Ett coolt, enkelt men läckert ställe som ligger i en ombyggd affär på  Edmondstone Street i West End. Stället smälter väl in i de hippa kvarteren i området. Maten går i fusionstil med inspiration från Sydeuropa, Mellanöstern och Nordafrika.
    2-4 Edmondstone Street, West End, Brisbane
    billykart.com.au/west-end

    Bistro C 
    Populär restaurang för både lunch och middag. Ligger direkt vid beachen Laguna Bay. Fräscht ställe och god mat med fisk och skaldjur som sin specialitet.
    49 Hastings Street, Noosa Heads
    bistroc.com.au

    Locale Noosa Restaurant & Bar           
    Detta är ett av mina favoritställen i Noosa. Italieninspirerad restaurang i skön miljö. Utmärkt kök och trevlig personal. Ligger nära stranden och är mycket populär, så boka i tid.
    62 Hastings Street, Noosa Heads
    localenoosa.com.au

    Mr Fitz’s 
    Detta är en glassbar med handgjord glass som är ett måste att besöka i Brisbane.
    1 Little Street,  Fortitude Valley 4006
    misterfitz.com.au/#mister-fitz

    Se & Göra

    Riverlife Adventure Centre
    Här kan du hyra cyklar för att upptäcka South Bank Parklands och Kangaroo Point Cliffs.
    Naval Stores, Kangaroo Point
    riverlife.com.au

    Noosa Everglades Discovery
    Utforska Noosas flodsystem och sumpmarker som rymmer ett fantastiskt djurliv och Great Sunday Nationalpark som också ger utrymme för bad i ett av tillflödena till Noosa River.
    Jetty 186 Gympie Terrace, Noosaville 
    thediscoverygroup.com.au/bar-b-canoe

    Surf & Sand Safaris
    Med jeep tar de dig till stränderna Rainbow Beach, Coloured Sands och 40 Mile Beach genom Cooloola Nationalpark. (I Queensland får man fortfarande köra bil på stränderna.) En helt fantastisk tur med kunnig guidning. Har du tur kan du se val och delfiner vid fyren.
    1 Karoonda Road, Rainbow Beach
    surfandsandsafaris.com

    Rainbow Beach Horse Rides
    Här kan du boka en ridtur på en av världens häftigaste stränder, Rainbow Beach. Vältränade och välskötta hästar. Att galoppera i solnedgången är magiskt.
    Rainbow Beach
    rainbowbeachhorserides.com.au

    Tjapukai Aboriginal Cultural Park
    Kanske ett av de bästa sätten att snabbt få en inblick i urinvånarnas liv i Australien. Vid sidan om ligger Skyrail som tar dig upp över regnskogen och ger en suverän utsikt över Cairns.
    Kamerunga Road, Caravonica Lakes  
    tjapukai.com.au
    skyrail.com.au

    Poseidon Outer Reef Cruises
    Från Port Douglas trafikeras Stora Barriärrevet av bland annat denna arrangör. Det tar ett par timmar att nå ut till de yttre reven där du kan snorkla och dyka ett par timmar. Under turen besöks minst två olika rev.
    Port Douglas
    poseidon-cruises.com.au
    quicksilvergroup.com.au

     

     

  • Solens rike i Australiens Queensland

    Solens rike i Australiens Queensland

    Queensland, The Sunshine State, är en av Australiens största turistmagneter med sin fantastiska natur. RES ger sig ut på en en roadtrip genom en australiensisk delstat som trots sin popularitet skymts bakom det stora barriärrevet.

    Hotell i Queensland

    Kustremsan är en gräns mellan ödsligheter. Österut Stilla havets svindlande tomhet ända bort till Chile. Inåt land blir kartans röda vägnät allt grovmaskigare ju längre västerut man far i glesbygden. Queensland är nära fyra gånger så stort som Sverige men har bara fyra miljoner invånare. Bakom oss ligger The Gold Coast med Surfers Paradise, ett Florida down under av shopping- och nöjeskomplex. Bakom oss ligger också Brisbane, delstatens huvudstad med ett överraskande rikt kulturliv för att vara centralort i vad som kallats ”en kulturell ödemark”.

    Korruptionsskandalerna som avslöjades på åttiotalet då det djupt konservativa National Partys maktfullkomlige sir Joh Bjelke-Petersen styrde delstaten är ännu inte glömda. Under ytan öppnades en jäsande kloak av korruption, hyckleri och organiserad brottslighet där såväl polisen som den högsta politiska ledningen plaskade. Under nytt styre har den gamla bilden av Queensland som ett reaktionärt redneck-Australien bleknat, även om bulldozern Pauline Hanson gjort sitt bästa för att återskapa den med bland annat aggressiv främlingsfientlighet under partibeteckningar som One Nation och Pauline’s United Australia Party. Vi lämnar Bruce Highway för att färdas ännu närmare kusten. The Sunshine Coast norrut, mot tropikerna, mot Revet.

    Noosa Heads
    Café le Monde har öppet från sex på morgonen och in på natten och är den livliga och avspända samlingspunkten i mondäna Noosa. Såväl frukosten som kvällens våningsfat med skaldjur är riktigt bra.Tydligen också ostburgarna som de tjocka barnen vid grannbordet glufsar i sig. Rolls och Jaguar rullar förbi juvelerare och fastighetsmäklare på Hastings Street. Folk kommer för stränderna och den lilla nationalparken vid havet. Det som i den första förvåningen såg ut som ett småväxt fyllo högt uppe i eukalyptusträdet vid ingången till parken visade sig vara en koala som med tröga rörelser stoppade i sig av trädets blad. Floran och faunan är full av främmande inslag. Fågeln där låter som en leksakstrumpet, växter har färger och proportioner som fantasifoster. På Noosa Beach stiger vi in i ett liveavsnitt av Baywatch. Ljuset är vitt och egenartat intensivt. Tony Anisimoff och hans grupp av rödgula livräddare är solbrända, luttrade och vaksamma.
    – Det blir en hel del axlar ur led här, säger Anisimoff. Nybörjarsurfare förstår inte med vilken kraft vågorna bryter.
    Men de håller också ögonen på ensamma män med kamera som visar intresse för barn.

    Gräslandet
    Bruce Highway löper norrut mellan sockerrörsfälten. De höga, tätt planterade kvastarna bildar enorma, gröna mattor. Under slutet av artonhundratalet var det män från Söderhavsöarna som under slaveriliknande former högg sockerrör bland giftormarna i hettan. Nu tror många att sockerrörets framtid är som biobränsle.Sockerröret är faktiskt ett slags gräs, liksom de tjugo meter höga bambuplantorna som vajar hos Bamboo Land. Slanka stammar klickar diskret ihåligt mot varandra och bildar en skuggig och susande liten sagoskog vid floden Burrum. Här säljs sticklingar av över hundra varianter av bambu, och man kanske inte skulle sätta sina sista dollar på att stället ägs av ett svenskt par, men så är det. Klas Nilsson och Mona Andersson med rötterna i Skåne har varit här sedan 1990. Klas är en skäggig äventyrare som första gången for till Australien redan 1965. Bland annat har han varit opalletare och krokodiljägare.
    – Vi hade gevär som var något klenare än älgstudsare, säger han. Trehundratreor.

    Bundaberg
    Vi når Bundaberg till kvällen. En lång gata kantad av bilhandlare och vitvaruaffärer, ett motell med tjock och sannolikt innehållsrik heltäckningsmatta. Det är inte för charmen som namnet Bundaberg har klang i Australien, utan för rommen. Naturligtvis förkortas den på australiskt manér till ”bundy”, som cabernet sauvignon blir ”cabsav”. Ute på den stora spritfabriken luktar det sött och unket av melass. Vi bevittnar den oaptitliga processen från ax till limpa. Det färdiga sockerrörsbrännvinet är vattenklart, man tillsätter olika nyanser av brunt för att exempelvis signalera högre ålder. Sockerrörsfälten tycks oändliga, men med pauser som Rosedale Royal Hotel. Tv:n står på utan ljud. Rugby och burdusa Aussie Rules kan räknas till traktens religioner. ”Ingen är ful klockan två på morgonen” står det på skylten mellan ölkylen och den moderliga värdinnan. Så länge tänker vi dock inte stanna.

    1770
    Grannorterna Agnes Water och Town of 1770 är så idylliska som namnen antyder. På kullarna tronar villor med avundsvärd havsutsikt, inåt land växer hela områden av semesterlägenheter. Varningsskyltarna vid stranden gäller vågorna, underströmmarna och inte minst maneterna, som härifrån och norrut är ett gissel mellan oktober och maj. Då badar man helst bakom skyddsnät eller i havsvattenbassäng. De stora kubmaneternas långa tentakler ger mardrömslik smärta och kanske andningsförlamning. Irukandji är en genomskinlig, hallonstor manet, nästan osynlig i vattnet och med ett extremt starkt gift. Att ropa ”sist i är en kruka!” under manetsäsongen kan alltså vara en Queenslandvariant av rysk roulette. ”The brave ones don’t come home”, som det heter. Vi är i sydänden av Great Barrier Reef Marine Park som sträcker sig två hundra mil norrut. Stora barriärrevet är egentligen nära tre tusen separata rev och tre hundra korallöar och täcker en yta större än Italien. Artrikedomen är nästan ofattbar. För att se detta underverk tvingas man dock som utlänning att bidra till de utsläpp som på sikt hotar dess existens. Det är ett svart moment 22. Sådana självanklagelser kan lindras med några glas riesling i skymningen på grovyxade Saltwater Pizza & Café vid havet i 1770. Mannen intill pratar om de eländiga förhållandena i många självstyrande aboriginska bosättningar.
    – Det är som i Zimbabwe, säger han, ger man de svarta makten går det bakåt.

    Den där vardagsrasismen dyker ofta upp när man pratar med medelålders aussies och samtalet blir en smula förtroligt. Förklaringen till aboriginernas misär är för det mesta att de super och inte vill arbeta. För tjugo år sedan sjöng Peter Garrett i Midnight Oil om de vitas illdåd mot aboriginerna: ”How can we dance when our earth is turning / How do we sleep when our beds are burning”. Nu är Garrett minister i den nya regeringen och har en officiell ursäkt till urbefolkningen på programmet. En efterlängtad gest, men vad kan göras i praktiken? Den förra regeringen försökte med stränga alkoholrestriktioner i reservaten. De flesta av Queenslands aboriginer lever långt i norr. Den gamla kulturen romantiseras, men bakom didjeridoobrummandet finns en verklighet som har liknats vid ett kulturellt självmord. 1770 har sitt namn efter årtalet för James Cooks landstigning. Cook namngav många platser längs östkusten och tog den sedan i besittning för engelska kronan. Då hade landet redan varit bebott i minst fyrtio tusen år.

    Capricorn Highway och den stora tomheten
    ”Rest or R.I.P.”, ”Vila eller vila i frid”, stod det på skylten som vi just susade förbi. Capricorn Highways solstekta, sövande raksträckor ser ut att leda in i evigheten. Landskapet är platt, tomt och torrt. Vägen följer Stenbockens vändkrets och utgör alltså gränsen till tropikerna. Nattetid behärskas den av vägtågen, gigantiska långtradare med dubbla släp som är döden för mängder av känguruer. På ensliga Westwood Hotel är det tidig eftermiddag, men den storväxte skotten i dunklet vid disken är redan ganska slirig.
    – G’day, hälsar han men mumlar sedan något nedlåtande om att vi verkar vara släkt med Bambi.
    I macholand ska det synas att man jobbar med kroppen. Det är dock knappast läge för en könsrollsdiskussion. Men så hör han att vi är svenskar och förvandlas till en stor, varm björn av välvilja.
    – Gud kommer ju från Sverige! utbrister han.
    Med Gud menar han Henke Larsson. Han berättar hur han gråtit av glädje inför Henkes insatser, inte minst i Celtic.

    Han är kringresande byggnadsarbetare vid olika gruvor. Långa pass och tusen män i baracker med mycket supande och enstaka horor som enda kvinnligt sällskap. Nu är han ledig och höjer ännu en schooner till avsked när vi går. Vi viker av från huvudvägen och väntar medan ett koltåg med över hundra vagnar passerar. Kinesiska smältverk behöver ständigt mer av Australiens kol och järnmalm. Det är nära fyra tomma mil till Ohio Station, den australiska benämningen på farm eller ranch. Somliga är stora som Belgien, annorlunda livsmiljöer med bland annat stendöda mobiltelefoner och miltals till grannen. Mark Howard förvaltar Ohio och driver boskap från häst eller fyrhjuling och med hjälp av små listiga och pilsnabba vallhundar. Han är en solbränd trebarnsfar och säger att det krävdes en del övertalning för att få med sig hustrun hit. Han har tolv timmars arbetsdag, men ett fritt liv utan stress. Boskapen råmar på avstånd, enstaka fåglar kraxar, vinden susar i torrgräset kring det gula huset. Djuren på farmen blir färre för varje år på grund av torkan. Den har varat i åratal i vad som redan är världens torraste land. Den nye premiärministern, laborledaren Kevin Rudd, har signalerat att Australien äntligen ska ta klimathotet på allvar.
    – Men torkan har gjort oss till bättre farmare, säger Mark Howard. Vi tar vara på vattnet och är mer omsorgsfulla om djuren.

    Han som så många talar med ett stigande, liksom frågande tonfall som ger intryck av trygg lättsamhet. No worries, you’ll be right, mate.

    Airlie Beach och Revet
    Finch Hatton Gorge åtskilliga mil längre norrut är en extrem kontrast till Capricorn Highway. I den trolska djungeln kring vattendraget i ravinens botten är luften drypande fuktig och doftande. Samtidig tillväxt och förmultning i ett kretslopp av obändig, tropisk växtkraft. Airlie Beach lever på turismen till Whitsundayöarna och Revet. Småbåtshamnen är enorm, och Shute Harbour Road kantas av vandrarhem, hotell, turarrangörer, matställen, pubar och fullsatta internetkaféer. Någonting grundläggande i föreställningen om långresan har förändrats när det är möjligt att hålla ständig kontakt med livet därhemma. På kvällen är det ganska tung och gräskryddad backpackerfylla i Airlies beer gardens.

    På morgonen glider katamaranen fram mellan Whitsundayarkipelagens vackra, rundkulliga öar. Passagerare plockas upp från Daydream Island innan vi far mot Knuckle Reef i Stora Barriärrevets yttersta del, nittiofem kilometer från kusten. Där ligger en stor ponton förankrad som för tankarna till de konstgjorda öarna på det översvämmade jordklotet i Kevin Kostners kalkonfilm Waterworld. Våtdräkt rekommenderas även för snorkling, den skyddar både mot solen och irukandji. I det sällsamma fantasilandskapet av korall tycks det stora stimmet av blåskimrande småfisk ha en gemensam hjärna, hur kan det annars byta riktning på ett ögonblick? Papegojfiskar knaprar korall och spottar ut moln av stoft. De stora musslornas läppar lyser i neonfärger.
    Fartygets fotograf tar porträttbilder under vattnet. Det blir ett bisarrt galleri av nästan identiska ansikten i cyklop och snorkel. Inför hemfärden räknas passagerarna. Man vill inte göra om misstaget från Port Douglas 1998, då Tom och Eileen Lonergan glömdes kvar vid revet. Kanske trodde de sig vara utsatta för ett idiotiskt practical joke när de kom upp till ytan och båten var borta. Där fanns ingen ponton, bara vatten. Kropparna återfanns aldrig. I filmen Open water är dramat förlagt till Karibien.

    Stjärnor och krokodiler
    ”Bowen by night” står det självironiskt på det helsvarta vykortet, men just nu går jordbrukarstaden på högvarv. Regissören Baz Luhrmann har dragit in med fyra hundra personer, inklusive Nicole Kidman, för att spela in eposet Australia. Delar av Bowen får föreställa Darwin på fyrtiotalet. Queensland lockar utländska filmbolag med exotiska miljöer. Pirates of the caribbean-trilogin skulle ha blivit betydlig billigare att producera här, men det föll på att Johnny Depp vägrade flyga mer än fem timmar i sträck. Vi kommer till Mission Beach sent på kvällen och spanar efter cassowaries, de meterhöga, strutsliknande fåglar som vägskyltarna varnar för.
    På morgonen flödar ljuset över den långa räckan av stränder med regnskog i fonden. Det är stilla, varmt och fuktigt. Kakaduor flyger mellan träden.
    – I september när krokodilerna parar sig går de mellan flodmynningarna, säger hotellägaren. Då tar man ogärna nattliga promenader på stranden.

    Fast den gamle krokodilfarmaren Mick Tabone utanför Innisfail kanske skulle våga. Alligatorer och stora saltvattenkrokodiler ligger uråldriga och orörliga i hans inhägnader. Men när skötaren kommer med mat är de plötsligt kusligt snabba. De mindre får hinkar med kycklinghuvuden, de större får hela höns kastade i gapet. Drygt tusen småkrokodiler växter till sig i de stora skjulen. Slaktåldern är tre år om skinnet är felfritt. Köpare finns över hela världen, och enligt Mick är det bara ”engelska vegetarianflickor” som har något att invända mot uppfödningen.
    – Men det är ingen idé att slakta en gammal krokodil, säger han. För mycket ärr och skador, det är som om jag skulle ställa upp i mr Universum.

    Vi kommer fram till Gregory. Han är ett monster till saltvattenkrokodil, sextiofem år gammal, fem och en halv meter lång och tolvhundra kilo tung.
    – Vill du äta ett par svenskjävlar, Gregory? ropar Mick och öppnar grinden.

    I frihet dödade Gregory över femtio kor och har några gamla skottskador. Mick fick uppdraget att göra slut på honom men bad att få försöka fånga honom i stället.
    Han bankar vänskapligt Gregory på nosen med en räfsa.
    – Öppna munnen Gregory! skriker han. Mera! Mera!

    Sjutton års dagligt upprepande av kommandot har gjort susen, Gregorys mycket lilla hjärna till trots. Gregory öppnar sitt groteska gap. Situationen är lätt overklig. Djuret skulle kunna döda Mick på ett ögonblick. Musklerna för att öppna käftarna är svaga, men den biter med ett tryck på två ton per kvadratcentimeter. Mick sätter sig på Gregorys rygg och är då den ende mannen med fem och en halv meter mellan benen, som han säger, det finns det ingen bloody Swede som har, eller hur? Han säger att allt är stort i Australien. Australiska kvinnor gillar storvuxna män. Och hans far fångade fågelspindlar stora som middagstallrikar.

    Cairns
    Närmare Cairns börjar sockerrören trängas ut av bananodlingar. Staden är den stora porten till Revet och är ett slags Airlie Beach i kvadrat: ett oöverskådligt utbud av butiker, krogar, pubar, karaokebarer, souvenirer, vandrarhem, hotell och utflyktsarrangörer som erbjuder allt mellan dykning från helikopter och aboriginsk kulturshow. I centrum finns The Lagoon, en stor bassäng med konstgjord strand som drar till sig klungor av backpackers. Cairns är en nöjes- och äventyrsstad, det är lättsinnigt och tillbakalutat och ganska själlöst. Många har försökt säga något om den australiska själen, vad det nu kan vara. Ofta blir det stereotyper som Crocodile Dundee och barbeque på stranden. Författaren Richard Flanagan har pekat på en negativism som bland annat yttrar sig i likriktning och en kolonialt präglad vilja att härma i stället för att ta täten. Jag vet inte, men många tror att en ny tid randas för Australien. Vurmen för det brittiska hör till det förgångna, ekonomiskt ligger landet sedan länge närmare Kina, Indien och Indonesien. Det är hur som helst en sällsam förvandling som detta liksom tidlösa land har genomgått på bara drygt två hundra år. Uppe på Cape York, det australiska fastlandets nordspets vid Torres Strait, är vinden het, vattnet turkost och de vidsträckta stränderna fullkomligt öde. Det skulle kunna vara för tusen år sedan, eller tio tusen.