Tag: reportage

  • Kul kultur och fantastisk mat: 48 timmar i Valencia

    Kul kultur och fantastisk mat: 48 timmar i Valencia

    Charmiga Valencia är ett perfekt helgresmål – även på vintern. Med milda temperaturer lockar staden på den spanska östkusten lockar med långa stränder, häftig design och ett pärlband av tapashak att utforska.

    Häng med på 48 timmar i Valencia!

    Torre del Micalet. Foto: Valencia Bonita.

    Ett utmärkt sätt att börja en weekend i Valencia är att ta sig upp i katedralens åttakantiga klocktorn Torre del Micalet vid kanten av Plaza de la Reina. Efter drygt tvåhundra steg i den smala, branta trappan väntar belöningen – en otrolig utsikt över hela staden. Från 51 meters höjd blickar du rakt ner över katedralens vackra kupoler, skymtar hamnen och ser krocken mellan gammal arkitektur och moderna skyskrapor.

    Slink sedan in på anrika Horchatería Santa Catalina och beställ in horchata. Det är en traditionell dryck gjord på jordmandlar, socker och krossad is. Med risk för sockerchock kompletteras den söta mjölkaktiga drycken gärna med en nybakad farton med chokladfyllning eller den perfekt frasiga och smöriga bullen ensaimada.

    Foto: Horchatería Santa Catalina.

    Många butiker stänger för siesta runt halv två och några timmar framåt. Då är ett besök på konstmuseet La Colección del IVAM ett bra alternativ. I en sval och stilren byggnad ritad av japanska arkitekter visas spännande modern konst i både permanenta och tillfälliga utställningar. Inträdet är blygsamma 18 kr. I museibutiken säljs många roliga coffee table-böcker.

    En kvart bort väntar salta vindar och rullande vågor. Med exempelvis buss nummer 32 når du enkelt stadens vidsträckta stränder. Playa Arenas och Playa Malvarrosa är breda, långgrunda och väldigt populära bland både turister och lokalbor. Just nu är kanske inte sol och bad-möjligheterna på topp, men du kan med fördel utforska strandpromenaden.

    La Colección del IVAM. Foto: Visit València. 

    Ett hett tips på en läcker dryck är att be om clara, som sällan står på menyn. Det är ett ljust fatöl blandat med citronläsk eller citronjuice. Fräscht och farligt lättdrucket! Passa på att äta en paella på någon av de vinteröppna strandserveringarna. Valencia sägs vara rättens födelsestad och här lagas en egen variant som innehåller kanin och kyckling. Låter det inte aptitretande finns nästan alltid den klassiska skaldjurssorten också på menyn.

    Tillbringa resten av dygnet i den gamla stadskärnan mitt i staden. Allra mysigast är det i den nordligaste delen som heter Barrio del Carmen. Bland kullerstensgränderna finns mängder av gulliga små torg med uteserveringar, färgstark gatukonst, roliga butiker och ett stort utbud av restauranger och barer.

    Foto: Unsplash / Maren Wilczek.

    Partygatan nummer ett är Calle Caballeros med massor av trendiga tillhåll nattetid. Tips: Café Sant Jaume och Bar La Pilareta. Föredrar du folkspaning och gatuartister beger du dig till det närliggande torget Plaza de la Virgen. Det är en given mötesplats som pampigt ramas in av vackra historiska byggnader. Här är det alltid något på gång!

    Inled dag två med att äta frukost på Mercado Central som öppnar halv åtta på morgonen och är en av Europas största saluhallar. På dess 8 000 kvadratmeter ryms ett gigantiskt sortiment av oliver, ostar, charkprodukter, nötter, frukt och grönsaker av hög kvalité. Fisk och skaldjur säljs i en separat sal vars diskar med bläckfisk och lustiga musslor är förundrande. Det är lätt att charmas av de äldre kvinnliga fiskhandlarna i fina mönstrade klänningar. Till morgonmat rekommenderas särskilt ett smarrigt bakverk från något av konditorierna och en nypressad fruktjuice i take away-mugg.

    Mercado Central. Foto: Unsplash / Juan Gomez.

    Sedan: cykla för att upptäcka något helt annat än dagen innan! Valencia Bikes erbjuder guidade turer, men staden är också lätt att upptäcka på egen hand. Hyr en cykel i några timmar och ge dig iväg längs parkområdet Turia, en uttorkad flodbädd som ramar in den gamla stadskärnan. I dag är det grönt och fullt av aktivitet. Förutom en mängd idrottsplaner, fontäner och skulpturer finns här också ett musikpalats, museum och kulturcenter.

    Ett givet mål är Ciudad de las Artes y las Ciencias vid parkens slut. Konst- och vetenskapsstaden är ett av Valencias främsta dragplåster. I en samling fantasifulla och ultramoderna byggnadsverk huserar bland annat opera, vetenskapsmuseum, 3D-biograf och lasershow. Här finns alltså gott om underhållning även om många nöjer sig med att beskåda den spektakulära arkitekturen från utsidan. Ett populärt besöksmål är L’Oceanogràfic, Europas största akvarium.

    Ciudad de las Artes y las Ciencias. Foto: JMLlorente.

    En av höjdpunkterna under en vistelse i Valencia är att ägna en hel kväll åt att äta tapas, pintxos och prova köken på flera olika ställen. Starta till exempel rundan på La Pepica och beställ in esgarraet, en lokal specialitet som består av avsaltad torsk och rostad röd paprika som serveras med olivolja och vitlök. Fortsätt sedan till Gastro Trinquet Pelayo och smaka titaina – en svängom som består av lätt friterad tomat, rostad röd paprika, pinjenötter och tonfiskmage. Missa heller inte alla olika slags bläckfiskvarianter, till exempel på Taberna La Sènia.

    Foto: Unsplash / Andrea Huls Pareja.

    Valencia har en alldeles egen cocktail som kallas Agua de Valencia. Den serveras oftast i tillbringare och består av apelsinjuice, cava, vodka och gin. Populära torg att ta ett glas på är Plaza Tossal, Plaza Reloj Viejo och Plaza Negrito. Den tillbakalutade stämning som skapas när en brokig blandning av livsnjutare i olika åldrar samlas på samma plats är bland det bästa med upplevelsen. Är du ute efter en bar med modern storstadsfeeling traskar du till Radio City som är bar och kulturhus i ett. Här finns bar och biograf, teater och utställningar, livemusik och vintagemarknader. Allt i ett! Det är en perfekt avrundning på dina 48 timmar.

    Bo på:
    Våldsamt snygga Palau de la Mar inuti en 1800-talsegendom med luftiga rum, fint spa och god frukost.

    Hitta lediga rum

    Foto: Unsplash.

  • På upptäcktsfärd i Sevilla

    På upptäcktsfärd i Sevilla

    För fem år sedan utsåg Lonely Planet den andalusiska staden Sevilla till världens bästa resmål att besöka. När RES är på plats är det lätt att förstå varför. Det är något av kontrasternas stad, med något för alla.

    Foto: Seville Traveller.

    För att få ett grepp om den vackra och, vilket är ganska ovanligt för att vara Spanien, cykelvänliga staden väljer vi att först ta oss runt på två hjul.

    Cyklar finns att hyra lite överallt, vi upplever att det bästa alternativet är Sevici. För dem som önskar göra det med guide är Elecmove att rekommendera.

    Det visar sig vara en fin start. Sevilla har drygt 17 mil markerade cykelleder och flera av dem går utmed Guadalquivirfloden – i sig ett av de bästa sätten att börja ta in stadens låga, vitmålade bosättningar.

    Plaza de España. Foto: Unsplash.

    Efter att ha trampat i ett par timmar lockar den historiska kärnan. En plats som tvärtom behöver upptäcks till fots, och likt Venedig gör sig bra att gå vilse i.

    Här, i miljöer som skuggas av palmer och kyrktorn, finns spår av romare, araber och judar.

    Att torget Plaza de España, ritat av Aníbal González på 1920-talet, är så berömt blir lätt att förstå när man står mitt på det. Omringad av grandiosa byggnader, färgglad mosaik, fontäner och kanaler.

    Ett annat måste är det moriska fortet Real Alcázar som i dag är temporärt hem åt den spanska kungafamiljen.

    När de inte är ”hemma” är palatset allmän sevärdhet. Det känns lite som att stiga rakt in i ett historiskt vykort, att besöka de praktfulla rummen och trädgårdarna.

    Real Alcázar. Foto: Tânia Mousinho.

    Vi dröjer oss även länge kvar på konstmuseerna Museo de Bellas Artes och Centro Andaluz de Arte Contemporáneo.

    Samt arkeologiska museet Museo Arqueológico de Sevilla som är fullt av storslagna reliker från den utgrävna romerska staden Itálica som ligger i närheten.

    Storslagna är även de grandiosa parkerna och boulevarderna som lite varstans bryter upp Sevillas ljuvliga stadsvirrvarr.

    Foto: Getty. 

    I det är det svårt att inte särskilt förtrollas av Barrio Santa Cruz, de judiska kvarteren som också är Sevillas äldsta stadsdel.

    De är ett labyrintiskt gytter av trånga gränder kantade av mysiga barer kaféer, och hål-i-väggen att njuta av tapas på – och när det gäller just gastronomi är Sevilla en fullträff.

    En bra plats att börja på, är den 1500 kvadratmeter stora gourmetsaluhallen Mercado Lonja del Barranco som ritats av ingen mindre än Gustave Eiffel. Här finns ett tjugotal stånd som erbjuder omkring 150 olika kulinariska påhitt.

    Foto: Mercado Lonja del Barranco Facebook.

    Eftersom hettan på dagarna kan vara övermäktig, är det framför allt på kvällarna som det börjar surra i Sevilla.

    På eftermiddagens siesta följer en slags uppvaknande från 17-snåret och framåt. Uteserveringarna fylls, det blir trångt runt bardiskarna och framåt midnatt syns fortfarande familjer med medlemmar ur alla åldersgrupper, från bebisar till mor- och farföräldrar.

    Foto: Unsplash.

    På senare år har det avlånga, stora torget Alameda de Hércules klivit fram som en av stadens främsta mötesplatser och nattlivsnav. Det ligger i distriktet La Alameda som i typisk anda förr var ruffigt, men nu blivit trendigt och coolt.

    Även shoppingen bjuder på specialiteter. Utmed torget Plaza Nuevo liksom parallellgatorna Calle Tetuan och Calle Sierpes ligger de unika affärerna på rad.

    Bokhandeln och kaféet Caótica och modisten Agustín Roizs ateljé och butik Sombrerería Roiz är andra måsten.

    Foto: Sombrerería Roiz Facebook.

    Inledningsvis frågade vi oss vad det är som gör att Sevilla känns som en så urspansk stad, i mångt och mycket mer spansk än många andra landet städer.

    Efter ett par dagar i Andalusiens huvudstad känns det dock tydligt bortom tvivel. Platsen är unikt intimt förenad med flamenco, tapas och tjurfäktning.

    Även om det sista är en förlegad tradition vi undviker, är kroppsrörelserna och maten en verklig fröjd.

    Efter att ha njutit av dansen på lite olika barer, den ena mer förtrolig än den andra, passar det särskilt bra att avrunda besöket i Sevilla på Museo de Baile Flamenco.

    Foto: Schnobby.
     

    Miniguide: Sevilla

    Drick på: Baren El Rinconcillo som öppnade redan 1670.
    Calle Gerona 40
    www.elrinconcillo.es

    Ät på: Hemtrevligt intima La Cochera del Abuelo vars tillagning av grönsaker är helt otrolig.
    Calle Álvaro de Bazán 2

    Se flamenco på: Underbart genuina och stämningsfulla La Carbonería.
    Calle Céspedes, 21, A, Casco Antiguo

    Bo på: imponerande Casa del Poeta, en renoverad 1600-talsfastighet med vänlig femstjärnskänsla.

    Hitta lediga rum på Casa del Poeta

    Foto: Casa del Poeta.

  • Zimbabwe – Unika äventyr bortom safariträngseln

    Zimbabwe – Unika äventyr bortom safariträngseln

    Zimbabwes safariturism är på många sätt i sin linda. RES:s redaktör Linda Iliste reste till landet i södra Afrika och möttes av gästvänlighet, rustik lyx och unik närkontakt med djur och natur. Det blev en oförglömliga upplevelse.

    Text: Linda Iliste

    – Sitt still!
    Stephen, vår chaufför och guide, tillåter att den gyllene safariregeln han tidigare tutat i oss, nu gäller skarpt. Håller du dina kroppsdelar innanför fordonets interiör så håller du också risken nere för att det ska bli farligt på riktigt.

    – Vet elefanten om det? dristar jag mig att skämta.

    Det är ett dåligt skämt, denna soliga eftermiddag i Zimbabwe. Elefantens snabel är lyft, öronen viftar och jeepen verkar definitivt irritera.
    – Stanna inuti jeepen och rör er inte, säger Stephen igen.

    Elefanten backar några steg som för att ta sats, trumpetar, och försvinner in i buskaget. Vi pustar ut. Snart har händelsen blivit en kul historia snarare än en lätt skräckinjagande upplevelse som kräver ett stärkande glas.

    På den här typen av spänning balanserar hela vår vecka i Zimbabwe. Det kustlösa landet i södra Afrika som de flesta i vår del av världen är bekanta med framför allt via negativa rubriker. Europeiska, ofta hänsynslösa kolonisatörer. Inbördeskrig. En självständighet plågad av motsättningar, konflikter och ekonomisk kollaps. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att resa i regionen utan att bli påmind om den moderna historien, en ofrånkomlig del av verkligheten och levnadsvillkoren. Samt en förklaring till varför Zimbabwes turism har en så långsam tillväxtkurva, trots de många nationalparkerna, naturliga sevärdheterna och arkitektoniskt intressanta övernattningsmöjligheterna. 

    Foto: Khayelitshe House.

    Zimbabwe är emellertid ett mycket gästvänligt land med en mycket entusiastisk befolkning. Likt grannlandet Zambia i norr är ett av de främsta essen i turismrocken de berömda Victoriafallen. Eller Mosi-oa-Tunya som det heter på det lokala lozispråket, röken som dundrar och mullrar. Platsen där den mäktiga floden Zambezi girar vertikalt och släpper sina vattenmassor ett hundratal meter rakt ner.

    Både i Zambia och Zimbabwe har man valt att hålla mycket av turismen runt fallen hyfsat småskalig. Det märks i det privata viltreservatet Matetsi där vi bor på exklusiva Matetsi Victoria Falls med 15 kilometer privat flodstrand. Min svit vetter på ena sidan rakt ut mot densamma, entrén nås via vad som bäst beskrivs som tropisk snårskog. Som i sin tur tillhör elefanter, lejon, leoparder, bufflar, flodhästar och andra vilda djur. Det är ett äventyr bara att vara här eftersom det saknas inhägnad: ingenting skiljer det ultralyxiga boendet från naturen.

    Men det är ett äventyr att ta sig hit också, i ett litet flygplan som lyfter från landningsbanan Manga i närheten av Verney’s Camp i nationalparken Hwange. Både Matetsi och Hwange ingår i det nu tolv år gamla Kavango-Zambezi Transfrontier Conservation Area. Kaza, som den lite enklare förkortningen lyder, är världens största gränsöverskridande initiativ för vilda djur. En sammanfogning av totalt 36 nationalparker och tre världsarv utmed Botswana, Namibia, Angola, Zambia och Zimbabwes gränser.

    Foto: Verney’s Camp.

    – Hwange grundades 1928 och är i dag hem åt över 100 däggdjurs- och 400 fågelarter, berättar Robert Chadyendia som i egenskap av guide bor på Verney’s Camp med fru och barn.

    39 år gammal har yrket nu varit med honom i nära nog halva livet. Han delar på så vis den passion för vildmarksvård som även drev Blessing Munyenyiwa och Mike Myers att uppföra Verney’s för fem år sedan. Den är uppenbar hos dem alla tre när vi en kväll sitter vid lägrets brasa. Ett stenkast bort ligger ett av parkens vattenhål vilket en stund tidigare besökts av hundratals elefanter.

    – Bevarar vi inte naturen på det sätt naturen behöver bevaras, ja då är det kört, konstaterar Mike torrt.

    Inom lägret innebär det att det bara finns tio rustika, men eleganta och bekväma tält. Elektriciteten genereras från 240 solpaneler. På kvällarna stängs den energidrift som inte behövs av, så som kylskåp. I tälten hålls sängvärmen med varmvattenflaskor. Efter en tidig gamedrive – som innehåller möten med giraffer, impalor och sekreterarfåglar – följs av dopp i plungepoolen, uppvärmd av solen.

    Foto: Pressbild.

    Ett par dagar tidigare har vi övernattat i såväl Pamushana Lodge som Malilangwe House, båda en del av safariföretaget Singita. Vi har också vandrat i en annan nationalpark, Matobo. Inte för att få närkontakt med levande varelser utan för att se konst. Uråldriga grottmålningar för att vara exakt, och det tillsammans med en av Zimbabwes främsta experter på detsamma. Paul Hubbard har genom åren arbetat som arkeolog, universitetslärare och redaktör för olika vetenskapliga texter. Men det är i bushen han trivs bäst. Helst skulle han ta oss till Inanke vilket han kallar ”ett förhistoriskt mästerverk” med 2 500 målningar så välbevarade att de ser ut som att vara skapade i går.

    – Men det går bara att vandra dit och det tar minst tolv timmar, skrattar Paul.

    Grottorna vi i stället når är knappast någon besvikelse. De tiotusentals år gamla skildringarna av antiloper, giraffer och elefanter i Nswatugigrottan imponerar. Det gör även det spektakulära landskapet fullt av gigantiska granitblock.

    Foto: Singita Malilangwe House. 

    På kvällen sitter vi till bords hemma hos Beks Ndlovu, grundare och ägare av safariföretaget African Bush Camps. Tillika god vän med en annan safarientreprenör, Patrick Mavros som med hela sin familj även han bjudit på en storslagen måltid i sitt hem ett par dagar tidigare. Två av många prov på den där påstådda gästvänligheten. Maten vi äter är lagad av Mavros Safaris kock Dean Dewdney, även kallad ”the safari butler”.  

    – Jag älskar mat och resor, så jag lagar riktigt bra mat och serverar den på unika platser, förklarar Dean samtidigt som skickligt eldpinar zimbabwisks braai åt oss.

    Beks eklektiska, vackra Khayelitshe House ligger i Matobo Hills i utkanten av nationalparken. Solen går ner lika abrupt som en lampa släcks. Med undantag för den falnande glöden är allt kompakt mörker. Isen i våra gin och tonic-glas knäpper när den smälter. Samtalen är lågmälda, men går aldrig på sparlåga. Unikt är det verkligen.

    Många föredrar safariutflykter tidigt på morgonen. Inte konstigt alls, färgerna är skirt klara och djuren hungriga. Men det är något särskilt att sätta sig i jeepen på kvällen också. Surrandet av insekter tycks mer intensivt. Där brist på ljus råder, tar fantasin över. Det behövs å andra sidan egentligen inte, för i väl riktade ljuskäglor ser vi plötsligt djur vi inte sett innan. En serval här, en fläckuv där. Det känns andäktigt. Och kanske bästa av allt, det är bara vi och djuren.

    Foto: Matetsi Victoria Falls.
     

    RES HIT

    Mavros Safaris skräddarsyr safariresor i nära samröre med resenärer, så att varje upplevelse är anpassad efter individuella önskemål. “Ingen resa är den andra lik” är Mavros Safaris melodi. 

    Flyg till Harare via Johannesburg eller Kapstaden ingår. Men kan även bokas separat med exempelvis South African Airways eller Ethiopian Airlines

    Mer information om Mavros Safaris  

  • I klimatförändringarnas kölvatten agerar researrangörer plötsligt räddningspersonal

    I klimatförändringarnas kölvatten agerar researrangörer plötsligt räddningspersonal

    Researrangörer över hela världen märker av klimatförändringarna i form av skogsbränder, värmeböljor och orkaner. Vi har mött några av dem för att ta reda på hur de arbetar och planerar för att kunna hjälpa till i stunden – och anpassa sig för framtiden.

    Av: Janelle Vesser

    När förödande löpeld spreds genom det populära turistresmålet Lahaina på västra Maui, Hawaii stod researrangörer, med tillgång till olika resurser, redo att hjälpa till på alla sätt de kunde.

    Helikopterföretaget Blue Hawaiian flög bokstavligen till handling. De skickade sin flotta för att bistå med evakuering, och för att leverera mat och förnödenheter till samhällen som fått sina vägar avskurna. Många båtarrangörer gjorde detsamma, och Blue Hawaiian samordnade även med researrangörer på land för att leverera förnödenheter så fort vägarna gick att öppna igen.

    – Det var självklart, faktiskt. Det har verkligen varit en gemensam insats, säger Myra Galianto, vd för Blue Hawaiian Activities som ansvarar för Blue Hawaiians olika utflykter.

    Blue Hawaiians team ute på uppdrag i Lahaina, Maui. Foto: Privat.

    Stefan Kuenzel har liknande erfarenheter. Han jobbar för Kayak Excursions och började omedelbart bistå med vad han kunde i de värst drabbade områdena. Själv förlorade han sin marina när orkanen Ian svepte genom Forth Worth, Florida i september 2022.

    Vi älskar att höra berättelser om den vilja och uppfinningsrikedom som utflykts- och researrangörer besitter. De framstår som en slags verklighetens superhjältar som kommer till räddning när tragedin slår till, och det säger mycket om den kvalitet, styrka och passion som yrkeskåren gemensamt står för.

    Men, vad har det egentligen för bredare konsekvens inom och för turistnäringen? Hur mycket kan researrangörer hjälpa till att bygga upp efter att själva redan vara stympade av pandemin? Och vad händer i framtiden?

    Den kortsiktiga svängningen: bistånd och överlevnad

    På kort sikt är Blue Hawaiian fokuserat på att bistå de olika hjälpinsatserna. Den första morgonen efter att skogsbränderna på Hawaii brutit ut levererade deras piloter 6 000 måltider, och de har i praktiken sponsrat bistånds- och evakueringsflyg med sina helikoptrar. Det är ingen liten insats med tanke på att varje rundresa kostar cirka 39 900 kronor (3 600 USD).

    De har också inlett samarbete med Red Lightning – ett företag som vanligtvis ger katastrofstöd och levererar förnödenheter i utsatta länder – att flyga över Starlinks till Lahaina för att säkerställa tillfällig internetuppkoppling.

    Liknande insatser går att hitta i Kanada, där svåra skogsbränder härjat med bland annat samhällsevakuering som konsekvens.

    Hoodoo Adventure Company – baserat i den västliga provinsen British Colombia som är ett särskilt populärt resmål för friluftsentusiaster – erbjöd inledningsvis gratis nödtransporter till turister som ville lämna regionen, men vars flyg blivit inställda.

    British Coumbia i västra Kanada lockar med vackra, spännande landskap. Foto: Trevor McKinnon.

    Snarare än att arrangera utflykter lutar de nu åt att erbjuda nödvändiga resor till och från regionen, mot betalning. Detta som ett sätt att säkra företagets egna kostnader och, i de omedelbara efterdyningarna, kunna hålla personal i fortsatt anställning under tiden ett förbud för icke-nödvändiga resor råder.

    Ägaren Lindie Hill är noga med att understryka att den betalning Hoodoo Adventure Company tar för transporterna är till för att täcka personalens löner och milersättning.

    I en intervju med CTV News förklarade hon:

    – Det här är ett sätt för oss att nyttja personal och fordon, att stötta samhället och de resenärer som är strandsatta här, och att hjälpa människor från Vancouver att komma hem.

    Den medellånga vägen: ställ inte in dina planer

    Oavsett om researrangörer har råd att plocka upp notan eller själva behöver stöd att betala för sina hjälpinsatser, menar både Myra Galianto och Lindie Hill att det finns en oro för hur det kommer att påverka reseföretag i deras närområde. Många håller fortfarande på att finansiellt återhämta sig från pandemin – hur ska det gå om kunder nu väljer att hålla sig borta eller ställer in sina planer?

    – Det här blir tyvärr droppen som får bägaren att rinna över för många företag. Det kommer att vara en väldigt svår tid för lokalsamhället, säger Hill.

    Det går att besöka Hawaii, inklusive Maui. Foto: Don Stouder.

    – Vi vill se till att alla är medvetna om att Maui är öppet. Snälla, sluta inte resa till Hawaii, det är säkert här. Förödelsen har inträffat, nu samlas vi i en sammansvetsad gemenskap för att påbörja återhämtning och återuppbyggnad, säger Galianto.

    Medan västra Maui i nuläget är avstängt för just återhämtning, kan turister besöka de övriga delarna av ön liksom andra av Hawaii. Researrangörer bidrar till hjälpinsatserna med eget kapital samt personal, som ett sätt att hålla den lokala ekonomin på fötter och se till att verksamhet fortsätter vara genomförbar.

    – Lokalbefolkningen vill att människor besöker Maui och vi vill hålla vår personal i arbete, fortsätter Galianto och påpekar att de pengar turister spenderar kan användas för att bygga upp lokalsamhället.

    Den övergripande situationen: det här försvinner inte

    Om det känns som om det är den ena svåra situationen efter det andra – från orkaner till värmeböljor och löpeld – så är det, för att det stämmer.

    I sin artikel ”Disaster is on the horizon for travel and tourism if we don’t start doing things differently” skriver Gloria Guevara, chef för Sustainable Tourism Global Center, STGC, att nyligen genomförda studier visar att klimatförändringarna har gjort extrema väderhändelser 50 procent mer sannolika.

    Matt Berna, chef för Intrepid Travel i Amerika, håller med:

    – Mängden klimatrelaterade händelser eskalerar. Som globalt företag går det inte att undvika. I våra månatliga verksamhetsrapporter förekommer väderrelaterade katastrofer – bränder, översvämningar, jordskred, tyfoner och andra extrema stormar – allt oftare. Klimatförändringarna är på riktigt, och vi utvärderar kontinuerligt våra resor och produkter.

    Till exempel pågår värmeböljorna i Europa allt längre, och har blivit allt intensivare. I somras skapade den populära grekiska sevärdheten Akropolis rubriker när man bestämde att hålla stängt mitt på dagen. Detta efter att anställda strejkat på grund av farliga förhållanden för både personal och besökare.

    Att i över en timme köa till en sevärdhet utomhus medan en värmebölja pågår, är inte bara obekvämt utan direkt farligt. Foto: Jo Kassis.

    – Det var inte så mycket temperaturen utan hur länge det pågick, säger Tina Sklavolia-Kyriakis från guideföretaget Alternative Athens, om den i juli två veckor långa värmeböljan.

    Alternative Athens anpassade sina turer. Bland annat genom att guiderna började använda headsets och att erbjuda kunder möjligheten att ersätta delar av en utomhustur med en dito inomhus, till exempel på ett museum. Man erbjöd även återbetalning av bokade turer. Väldigt få, cirka 5 procent, valde ett av alternativen.

    – Folk som var här ville verkligen se Akropolis, oavsett vad, säger Sklavolia-Kyriakis.

    Vi har pratat med flera andra utflykts- och researrangörer vars verksamhet har påverkats av värmeböljorna. I vissa fall har det påverkat bokningstrycket och deras förmåga att erbjuda en genomgående högkvalitativ upplevelse.

    Både Tina Sklavolia-Kyriakis och Matt Berna förutspår att högre temperaturer kan resultera i en längre säsong. Under vilken turister reser innan och efter de varmaste perioderna, eller reser till svalare områden.

    – Vi förväntar oss att framtida oförutsägbara väderleksförhållanden kommer att ha en stor påverkan på hur turister väljer resmål i Europa under sommarmånaderna. Vi har sett en stadig ökning av vår- och höstbokningar i Europa sedan 2018, 56 procent respektive 70 procent under 2023 jämfört med samma period före pandemin. De mest populära mellansäsongsresmålen inkluderar Grekland, Italien och Spanien, säger Berna. 

    Det långsiktiga perspektivet: förändring och anpassning

    Det kan finnas fördelar med en längre högsäsong för researrangörer, men de långsiktiga konsekvenserna av klimatförändringarna går inte att ignorera.

    – Om tio år kommer många stränder att stå under vatten. Det råder ingen tvekan om att en del resmål kommer att glida av kartan, och vi kommer helt enkelt inte att resa dit längre, förutspår Berna.

    Det spelar ingen roll om du tror att de senaste katastroferna beror på klimatförändringar eller gigantiska lasrar från rymden

    Faktum kvarstår att researrangörer behöver förbereda och anpassa sig för att mildra de negativa effekter som väderrelaterade utmaningar har på deras långsiktiga existens.

    Så, vad kan göras?

    – Det är avgörande att vi får en bättre förståelse för hur vi behöver förändra och anpassa oss till denna nya verklighet, säger Berna.

    En del sevärdheter ser över hur de kan anpassa sina policies i relation till allt mer utmanande väderförhållanden. Sea World har exempelvis utökat sin policy gällande dåligt väder så att den helt enkelt täcker fler typer av det. Framöver kommer besökare bland annat att erbjudas återbetalning när avvikande väder innebär att attraktioner måste stänga i över en timme, om hela parken behöver stänga tidigt eller om temperaturer överstiger 43 °C.

    Det kan också innebära att researrangörer ändrar var de tar med besökare på utflykter. Ett återkommande tema på resemässor, till exempel under Arivals event Activate Bangkok i juni, är massturism – och hur man kan mildra de negativa effekterna av det samtidigt som man drar fördel av faktumet att allt fler resenärer vill upptäcka resmål bortom allfartsvägarna.

    Många väljer att ta fram och marknadsföra nya upplevelser i områden som inte har lika höga besökstal. Det kan också bidra till att minska de negativa konsekvenser som kan uppstå när allt för många besökare är på en och samma plats samtidigt. Liksom bidra till att turismens tillskott till ekonomin når nya delar av samhället.

    – Under 2023 har vi lanserat nya resor till mindre besökta destinationer som Pakistan, Komorerna och Östtimor, exemplifierar Matt Berna.

    Ett sätt att tackla massturism är att uppmuntra resor till mindre besökta resmål så som Pakistan. Foto: Aa Dil.

    För att få en bättre förståelse måste resebranschen också titta noga på hur den i sig bidrar till klimatförändringarna.

    – Turism står för ungefär 8 procent av världens koldioxidutsläpp. Att bara sätta sig på ett flygplan lämnar ett enormt klimatavtryck. Vi måste våga möta sanningen, att även om våra utflykter i sig blir mer miljövänliga, så måste resenärer fortfarande fysiskt ta sig till resmålet, säger Berna.

    Han fortsätter:

    – Allt har ett klimatavtryck. Det enda sättet vi kan få till en förändring är genom att titta på vår egen påverkan, och sluta ducka för den.

    Intrepid Travel investerar i spårning och rapportering av det klimatavtryck deras resor har, för att på så sätt kunna identifiera olika sätt att minska det. Matt Berna uppmuntrar andra utflykts- och researrangörer att överväga detsamma.

    The Good Tourism Institute erbjuder till exempel verktyg speciellt framtagna för researrangörer som vill realisera en hållbar verksamhet och samtidigt öka lönsamheten. De har bland annat en guide till hur klimatavtrycket kan mätas.

    Myra Galianto uppmuntrar också researrangörer att vara förberedda på hur de ska mobilisera om en katastrof drabbar deras närområde. Särskilt de som till sitt förfogande har resurser i stil båtar och helikoptrar.

    – Ha en situation som vår i åtanke. Börja planera för hur ni skulle hantera något liknande i ert samhälle – och hur ni då skulle kunna hjälpa till.

    Källa: Arival

    Översättning: Linda Iliste

  • Den rika kusten i Costa Rica

    Den rika kusten i Costa Rica

    Den som letar efter kombinationen härligt bohemisk strandstad, bra klimat och fantastisk natur bör bege sig till Malpais på Nicoyahalvön i nordvästra Costa Rica. Gärna med en surfbräda under armen. RES ger dig alla tips du behöver inför din resa till paradiset Costa Rica.

    Text & foto: Erik Zetterberg

    Hotell i Mal Pais

    Malpais

    Ligger i Puntarenasprovinsen och är ursprungligen ett fiske- och bondesamhälle. Ihop med närliggande Santa Teresa utnämnt till en av världens tio vackraste stränder av Forbes Magazine. Numera finns här en hel del moderna och lyxiga hotell, och restauranger med all världens mat representerad.

    Transport
    Flyg till och från Costa Rica från Miami, Houston, New York och Madrid med American Airlines, Iberia, Delta och Continental. Från San José i Costa Rica tar du dig enklast och snabbast med litet propellerflygplan (Aerobell, www.aerobell.com) till närliggande Tambor, där taxi eller hotelltransport tar dig sista biten på en dryg halvtimme.


    Det superhärliga poolområdet på Hotel Florblanca, endast ett par meter från stranden.

    Boende

    Florblanca
    Det är inte gratis med centralamerikanska mått mätt, tvärtom, men det är Malpais och sannolikt norra Costa Ricas mysigaste boutiqueresort. Här samsas Hollywoodkändisar och välbärgade surfare i tio väl tilltagna och hysteriskt mysiga privata hus, endast meter ifrån den vackra stranden. Bo i en egen liten strandvilla, byggd utan någon egentlig gräns mellan inne och ute – bara det väl tilltagna sovrummet går att stänga till helt. Hotellet fungerar också som en naturpark, med apor, leguaner och fantastiska fåglar som alla vistas helt naturligt i träden och naturen på området. Fantastisk service, restaurang och stämning. Ligger längst bort i delen som heter Santa Teresa, som bjuder på många mysiga restauranger. Villor från cirka 2 500 kronor. 
    florblanca.com

    Casa Chameleon
    En bit upp på berget ovanför stranden i Malpais ligger Casa Chameleon, som erbjuder avskildhet och prisvärd lyx. Fyra villor finns till uthyrning, de flesta med privat pool och fin utsikt över stranden och havet nedanför. Villor från 1 800 kronor. 
    Lediga rum & priser
     

    Prisvärd strandlyx: Moana Lodge
    På Moana Lodge, i den ursprungliga och lite mindre utvecklade delen av Malpais, bor man i trevlig Afrikainspirerade stora rum och sviter. Personlig och mysig service, med ett sunt avstånd till krogarna och folklivet i El Carmen, den centrala delen av Malpaisområdet. Rum från cirka 600 kronor. 

    Restauranger och barer 

    Brisas del Mar
    Högt upp på en brant kulle ligger Brisas del Mar, Malpais kanske bästa och mysigaste restaurang. Med underbar färskgrillad fisk, scampispett, mangobellini, otrolig utsikt och härlig stämning saknar man inget.

    Koji
    Costa Ricas kanske bästa sushi serveras på Koji, en liten bit ifrån stranden i Santa Teresa. Det är hit du går när bönrörorna börjar stå dig upp i halsen och det är dags för lite variation. Ganska dyrt, men väl värt det. Här får du sannolikt Costa Ricas färskaste sashimi.


    Den härliga, inbjudande stranden längs med Malpais, Santa Teresa och Carmen, de tre orterna som utgör Malpaisområdet på Nicoyahalvön i nordvästra Costa Rica.

    Tres Restaurant
    Inte stans bästa läge, men tyske kocken Jan har ändå lyckats göra Tres till en av Malpais populäraste restauranger. Här kan du se ägarna från andra hotell och restauranger under lugnare dagar njuta av Jans nyttiga raw food.

    Restaurante Azucar
    Malpais och Santa Teresas bäst bevarade hemlighet vad gäller mat. Kubanske kocken Norbis bjuder på helt fantastiska såser, hamburgare och glass. Grillad fisk med avokadosås är ett måste. Ligger vid poolen på Frank’s Place.

    Tabu
    Det närmaste en nattklubb man kommer i den här delen av världen. En pålitlig bar som bjuder på större strandfester och barbecue några gånger i veckan. 

    I Tenorio kryllar det av små Indiana Jones-hängbroar som tar en över de otaliga floder som korsar regnskogen.

    Utflykter 

    Tenorio National Park
    Ett par, tre timmars bilresa österut inåt landet, mitt i djupaste regnskogen, ligger Tenorio, en fantastisk djurrik naturpark med ett av världens vackraste vattenfall, Celeste, längs med Rio Celeste. Flodens vatten är alldeles ljusturkost, det är nästan så att man tror att det är retuscherat så stark är färgen. I närheten finns varma källor där man kan bada. Bo på La Carolina Lodge, som drivs av ett otroligt hjälpsamt par ifrån Holland och South Carolina. För cirka 1 000 kronor per natt får man en enkel men mysig stuga för två med eget badrum, inklusive tre mål mat om dagen, guidade turer i regnskogen, och hästridning. Ligger mitt i djungeln vid en flod.

    Montezuma
    En timme bort med bil ligger den fina kuststaden Montezuma, dit många som inte surfar söker sig. Här finns många enkla men sköna hotell, restauranger och barer. Väl värt ett par timmars, eller dagars, besök.

     

     

     

  • Dhaka i Bangladesh – en bortglömd metropol

    Dhaka i Bangladesh – en bortglömd metropol

    Glöm Tokyo, New York och Mexico City – världens snabbast växande megastad heter Dhaka. Folklivet och växtkraften i Bangladeshs huvudstad är så intensivt att en resa dit borde klassas som extremsport. Det är exakt det som är tjusningen.

    Foto: Wilda Nilsson och Julia Silow

    Hotell i Dhaka
     

    Låt oss vara uppriktiga: Dhaka är en pärs. Den här staden kommer att knocka dig, släpa dig i lorten och lämna dig åt ditt öde. Just när du rest dig och inbillar dig att du är trygg, då dyker en skenande rickshaw upp från ingenstans – om du har tur kan du ta skydd i det närmaste hålet i väggen. I Dhaka är tålamod hårdvaluta, men den som har tålamod belönas med intryck som garanterat kommer att stanna kvar länge.

    För de flesta av oss är Dhaka en blind fläck på kartan. En anonym huvudstad i Bangladesh, ett land vi passerar på 10 000 meters höjd samtidigt som vi beställer en Singha och övar på våra thailändska fraser för åttonde gången. Det är synd, för megastaden Dhaka tål att upplevas. En helg här kan vara en perfekt avstickare från en resa i Thailand eller Indien, och både Bangkok och Delhi har numera lågprisflyg direkt till Shahjalal International Airport.

    Den gamla färjeterminalen, Sadargath, är en logisk utgångspunkt för den som ska utforska Dhaka. Floderna är som blodådror i detta deltaland, där vattnet ofta dominerar nyhetsflödet.

    En femtedel av landet kan stå under vatten år 2100, och redan idag drunknar 18 000 barn varje år. Samma dag som vi anländer ser vi en rubrik i tidningen: ”Sovande pojke kastad i floden av rånare”.

    När vi ber den inhyrda chauffören att köra till Sadargath drar han en djup suck.

    – Old Dhaka?, frågar han, och vi svarar ja.

    Ännu en suck. En dryg timme senare parkerar han ändå på en lerig bakgård intill färjeterminalen. Chauffören ser nervös ut när vi kliver ut, men hans oro verkar överdriven. Inom en minut har vi ett entourage av fnittrande barn efter oss. En äldre herre med ljusrött hennatonat skägg följer också med.

    Färjeterminalen i sig är, precis som mycket annat i staden, ingen stor attraktion. Du är förmodligen en större sevärdhet för Dhakaborna än vad någon enskild plats i Dhaka är för dig. Dhaka är skitigare och trasigare än de flesta städer i regionen, men det är omöjligt att inte fängslas av det levande skådespelet och den varma nyfikenheten hos folket som bor här. En resa till Dhaka handlar därför inte så mycket om sevärdheter som om att uppleva. Med utgångspunkt i Sadargath påbörjar vi vår tur in mot hjärtat av gamla Dhaka, där intensiteten är närmast smärtsam. Intrycken är så många att de tar dagar att bearbeta.

    Utanför ett skomakeri ligger ett mindre berg av läderrester. På berget klättrar en gammal gumma – och tre getter. En annan get har klättrat upp i en rickshaw. Vi ser flådda kycklingar på krokar, bolster av elkablar och hela tiden en aldrig sinande ström av rickshawer.

    Det är ett konstant plingande och ringande på klockorna – och i våra huvuden. Dhaka är rickshawernas hemstad. Det lär finnas uppåt 800 000 rickshawer i staden. Cyklarna tillhör en överordnad så kallad malik som förarna betalar en avgift till varje dag. En förare kan tjäna 500 kronor per månad, en bra lön i Bangladesh. Men arbetsvillkoren är slitsamma och förarna betalar med sin egen hälsa.

    Mitt i gamla Dhaka ligger Hindu Street. Här glöder rökelse och i butiksstånden säljs bindis att smycka pannan med. Gatan är trång. Husen höga, sex eller sju våningar, och utsmyckade med murgröna och nytvättade kläder på tork. I en ateljé – det vill säga ett minimalt och lortigt rum – tillverkas hinduiska gudastatyer som målas för hand. Hinduerna har en mörk historia i Bangladesh. När landet, som tidigare hette Östpakistan, bröt sig loss från Pakistan 1971 drabbades hinduerna hårdast av alla. Närmare tre miljoner människor (!) dödades av den pakistanska armén. Tio miljoner flydde till Indien och i dag är bara omkring tio procent av befolkningen hinduer. En av dem, en man som äger en butik i kvarteret, stannar oss plötsligt och bjuder på en kopp chai. Vi slår oss ner i hans butik, med fötterna ut i rännstenen.

    – Jag har bott i det här huset på Hindu Street i 31 år, säger han. Som hindu känner jag mig hemma. Här har jag min kultur, här kan jag göra mina affärer.

    Mannen tänder en cigarett. Röken som han blåser rakt emot oss är så stark att våra ögon tåras. En liten publik har samlats framför oss. Ingen säger något. Mannen har också tystnat. Han röker sin cigarett och ler vänligt emellanåt. Vi tillbringar några timmar i detta gytter. Det är oändligt fascinerande. Men det tär.

    Vår chaufför verkar lättad när vi kommer. Det sista han gör innan vi åker är att överräcka en hopknycklad sedel till en man som plötsligt stirrar in i bilen. Det är en avgift till den maffialiknande rörelsen mustan som finns i hela landet. Annars är kriminaliteten generellt sett låg i landet. Vi hör talas om några enstaka väskryckningar på senare tid, men själva rör vi oss fritt och känner oss aldrig osäkra under våra dagar i Dhaka.

    Efter att ha utforskat det röriga, stimmiga gamla Dhaka är det dags för något helt annat. Vi åker mot Dhanmondi på jakt efter det nya Dhaka. I medelklassområdet Dhanmondi ligger flera fakulteter och gallerier. Bland annat University of Liberal Arts och Dhaka Art Gallery. Här är det både grönare och mer behagligt än i gamla Dhaka.

    På en bakgård på Street No. 7 hittar vi Café Mango. Det är påfallande tyst när vi kliver in, och rickshawernas ringklockor i våra huvuden har tystnat. Vi fastnar med blicken på den experimentellt designade belysningen: en ansamling glödlampor som hänger i sladdar från taket. Det är enkelt, lekfullt, lite pretentiöst. Men framför allt välkomnande. Vi sätter oss på terrassen bakom ett plank av bambu och äter en enkel lunch (en sandwich, en bangladeshisk kebab). Det är egentligen inget speciellt, men efter kaoset i gamla Dhaka framstår lugnet som en välsignelse.

    Arkitekten Salauddin Ahmed tar emot i sin studio några kvarter bort. Han berättar att han bestämde sig för att öppna Café Mango med sin bror när han flyttat tillbaka till Dhaka efter flera år utomlands.

    – Jag saknade ett ställe där jag kunde träffa mina vänner efter jobbet. Ett ställde dit jag kunde gå med en bok och dricka mitt kaffe. Det fanns inga sådana ställen i Dhaka för tio år sedan, berättar han vid det vita skrivbordet i det vita arbetsrummet under en rad av vita lampor. Från hans Macbook hörs svaga toner av Miles Davis.

    När vi senare frågar runt beskrivs Salauddin Ahmed som en pionjär. Med sina genomdesignade budgetkaféer (numera en handfull med samma namn) har han konsekvent spunnit på ett tema som tilltalar Dhakas sökande medelklassungdomar: en dröm om ett bättre liv.

    – Café Mango är ett steg längre än deras eget vardagsrum. De kan drömma om att ha det så hemma. Det är inom räckhåll, säger han själv om sin affärsidé.

    Att besöka Café Mango känns lyxigt. Trots enkelheten, de relativt låga priserna och de obekväma möblerna, designade av Salauddin Ahmed själv. Framför allt är det avskildheten som är lyxen. Efter några timmar på Dhakas gator kommer du att förstå.

    Knappast inom räckhåll för de flesta Dhakabor är Mermaid Gallery Café i stadsdelen Baridhara i norra Dhaka. Vi tar en rickshaw dit. Föraren, en kille i 20-årsåldern, luktar svett och cyklar för livet. Han kör om varenda bil och rickshaw han kan. Vid ett par tillfällen stryker han lacken på bilar vi passerar. Samtidigt snackar han felfri engelska.

    – Jag kan köra er tillbaka om ni vill. Inga problem. Vad sägs om att jag väntar tills ni ska hem?

    En vakt vid en vägbom granskar föraren noggrant innan han släpper förbi oss. Mermaid Gallery Café ligger i en fyra våningar hög villa. På väggarna hänger oljemålningar av konstnären Ronni Ahmed. Intill baren står en surfingbräda. Förmodligen kommer den från Mermaid Eco Resort som kaféets ägare driver i Cox’s Bazar ute vid kusten.

    Att få slå sig ner på de mjuka orangea kuddarna och stirra ut på de brinnande ljusen och de små plantorna i trädgården känns som en belöning efter en mycket intensiv dag. Mermaid Gallery Café påminner om ett semiexklusivt konstkafé på Bali. På det stora hela är bekvämligheter annars inte Dhakas starkaste sida. Om du inte kan semestra utan en solstol och en singapore sling i handen bör du hålla dig på avstånd.

    En weekend i Dhaka är en form av extremresa. Det är utmattande. Men spännande. Dhaka är en stad i ett land som efter blott 40 år av självständighet är mitt uppe i jakten på sin identitet. Den jakten syns inte minst på Mermaid Gallery Café, där man numera serverar grillad hummer.

    – Det är den absolut mest populära rätten på menyn, berättar managern Samuel. Hummer är nytt. Det har knappt serverats i Dhaka och just nu vill folk upptäcka nya saker.

    – Menar du att det inte har funnits hummer här?, frågar vi.

    – Det har nog alltid funnits i våra vatten. Men vi har inte vetat vad vi skulle göra med den.

    Vi minns hur Salauddin Ahmed uttryckte det: Vi försöker bara lära oss att vara oss själva.