My Website

Tag: Spanien

  • RES Spaniennummer ute i butik

    RES Spaniennummer ute i butik

    Stor cityguide till Barcelona, från hästryggen i Andalusien, gastronomi i San Sebastian, bästa utflykterna i Costa Brava… det och så mycket mer i vårt nya nummer som är en Spanienspecial.
    Köp den i närmsta butik eller direkt på webben i pressbyråns webbshop.

    Bland annat innehåller vår Spanienspecial

    Mallorca:  Sommarens hetaste ö. En gammal bekantskap med så mycket mer att upptäcka.

    San Sebastian: Matstaden som förför, inte bara med sina pintxosbarer och Michelinstjärnor, utan också sina stränder, sin kultur och sina levnadsglada invånare.

    Barcelona: Stor cityguide till staden som kryllar av barer, kaféer, restauranger och sevärdheter.

    Andalusien: Vi tar med er på en resa genom Andalusien från hästryggen.

    Gran Canaria: Grisfesterna är ett minne blott och fram träder Michelinrestauranger, designchica bed and breakfasts och trendiga butiker.

    Costa Brava: Klippiga Costa Brava-kusten är känd för sina vackra städer och kanalstaden Empuriabrava är ingen undantag. Vi guidar dig runt i staden med omnejd.

    Husmarknad: Den spanska bostadsmarknaden är hetare än någonsin och svenskarna slår rekord i spanska husköp. Vad ska man tänka på innan man hittar sitt drömhus i solen?

    Big Five: Inte våra vanliga storstäder utan i stället får du senaste tipsen från spanska storstäder: Bilbao, Madrid, Ibiza, Las Palmas och Malaga.

    Det och mycket mer…
     

    Trevlig läsning önskar vi på RES!

     

  • Barcelonas bästa adresser just nu

    Barcelonas bästa adresser just nu

    RES korrespondent i Barcelona, Ida Mogren, tipsar om sina senaste favoriter i den katalanska huvudstaden. 

    Boende  

    TOC Hostel & Suites — vandrarhem i lyxformat
    För dig som reser ensam, på tajt budget eller helt enkelt inte gärna spenderar stora summor på boendet är TOC Hostel & Suites ett perfekt alternativ. Det här nyöppnade vandrarhemmet, centralt beläget nära den kända turistgatan La Rambla, har både sovsalar och privata rum. Hela stället är minimalistiskt inrett med en ung och modern touch och huserar ett stort gemensamt kök, en restaurang och bar samt många gemensamma ytor både inomhus och utomhus. På innergården finns till och med en pool. Här anordnas många evenemang och gemensamma aktiviteter, ett perfekt tillfälle för den som reser ensam att lära känna nya människor. Varje dag serveras en generös frukostbuffé och du behöver inte oroa dig över att tappa bort din rumsnyckel, dörren öppnas med ditt fingeravtryck.
    Adress: Gran Via de les Corts Catalanes 580
    tochostels.com/barcelona

    Shopping

    Vila Viniteca — vin och delikatessbutik med enormt utbud
    För dig som vill köpa med dig vin, ost eller andra lokala kvalitetsdelikatesser hem är Vila Viniteca ett säkert kort. Detta familjeägda företag grundat 1932 är en av Spaniens ledande distributörer, exportörer och importörer av vin. Deras vinbutik med tillhörande delikatessbutik huserar ett imponerande utbud av högsta kvalitet till rimliga priser. Personalen är dessutom väldigt kunnig och hjälpsam.
    Carrer dels Agullers 7 & 9
    vilaviniteca.es

    Wawas — annorlunda souvenirbutik
    Är du på jakt efter udda souvenirer? Då ska du bege dig till Wawas där de säljer innovativa, roliga och väldesignade Barcelona-souvenirer med fokus på motiv från stadens vardagsliv. Här hittar du allt från vykort, böcker, kuriosa och konst, och som turist lämnar du definitivt butiken med en ny bild om staden och dess invånare, långtifrån den typiskt turistiska.
    Carrer dels Carders, 14

    Se & göra

    Renoir Floridablanca — Utekväll i äkta Barcelonastil
    Varje onsdag, speciellt under vintermånaderna, vallfärdar Barcelonaborna till stadens många biografer, då en biobiljett kostar så lite som fyra euro. På biografen Renoir Floridablanca i det mysiga området Sant Antoni visas filmerna på originalspråk med spanska undertexter istället för att dubbas, vilket gör den till en populär biograf bland stadens internationella invånare. Dessutom har den söta argentinska kvarterskrogen El Laurel rakt över gatan en speciell biomeny för kvällen. Restaurangen är definitivt, i samband med ett biobesök eller inte, värd ett besök då de serverar fantastisk argentinsk mat och desserter till ett billigt pris. Missa inte deras gourmet-empanadas (piroger) eller husets rödvin med samma namn som restaurangen.
    Carrer de Floridablanca 135 & 140
    cinesrenoir.com
    laurelbarcelona.blogspot.com

    Mat & Dryck

    Le Cuchine Mandarosso — Italienare med mormors recept
    På en smal bakgata bara ett stenkast från den vackra konserthallen Palau de la Musica i området El Born ligger denna pyttelilla och otroligt charmiga restaurang driven av den italienska kocken Pietro Leowetti. Menyn domineras av recept som Pietros gammelmormor lämnat efter sig och med underbara anti-pastitallrikar, fantastiska pastarätter och himmelska desserter är Le Cuchine Mandarosso ett självklart alternativ för den romantiska middagen. Missa inte heller deras prisvärda trerätterslunchmeny för endast 11 euro på vardagar. Det här är utan tvekan en av Barcelonas bästa italienska restauranger.
    Carrer de Verdaguer i Callís, 4
    lecucinemandarosso.com

    Ocaña —​ Vacker bar inspirerad av Barcelonas queerrörelse
    Restaurangen och baren Ocaña är döpt efter den kända aktivisten, artisten och konstnären José Pérez Ocaña, som under 1970-talet sägs ha bott i lägenheten ovanför. Lokalerna är från 1850-talet och de enorma takkronorna med stearinljus och de nötta trägolven skapar en fin kontrast mot barens fina 1960-talsstolar och stora plyschsoffor. Bland ställets fyra olika barer och restauranger, samt en stor uteterrass, hittar du allt du kan önska dig – goda drinkar, välsmakande mat och trendiga människor i alla åldrar. Du får heller inte missa de fantastiska värdarna som håller Josés minne vid liv med sina vackra färgglada kläder och galna upptåg.
    Plaça Reial, 13
    ocana.cat

     

  • Ibiza & Formentera – lugnet bortom nattklubbarna

    Ibiza & Formentera – lugnet bortom nattklubbarna

    I de norra delarna av Ibiza råder stillsamhetens lov. Slingriga bergsvägar leder fram till mysiga agriturismogårdar, små sömniga byar och folktomma stränder. Grannön Formentera stoltserar med en av Europas vackraste sandstränder och lockar i övrigt med shopping och en storslagen natur. 

    Text: Kajsa Beausang
    Foto: Jonas Hessman
    Hotell i Ibiza
    Hotell i Formentera
    Ibiza förknippas för många med vilda fester, speedade ungdomar, dj:s från hela världen och ett högljutt dunkadunka. Tänk om! Nattklubbarna och fyllebarerna som lockar houseentuesiaster och partykids från hela världen ligger i två tämligen begränsade områden: Sant Antoni är epicentrum för brittiska ungdomar med fokus på billiga drinkar i stor kvantitet. Strax utanför Ibiza stad ligger nattklubbarna där superstjärnorna till dj:s håller hov hela nätterna. Resten av Ibiza har en helt annan karaktär, en lugn, avslappnad, nästan lite sömnig känsla, med små byar och samhällen där man tar dagen som den kommer och inte hetsar upp sig i onödan.

    Ön huserar romantiska agriturismogårdar, gourmetrestauranger, hippiemarknader och oändligt vacker natur. Faktum är att det är väldigt enkelt att besöka Ibiza utan att höra en enda ton av dunkadunka – om det inte är vad du är ute efter förstås.
    Söker du total stillhet så bör du bege dig till den mindre exploaterade norra sidan av ön. Här, längs de ringlande vägarna bland bergen, finner du några av ön vackraste vyer, små stränder utan trängsel och en storslagen natur. Det är i den här nordöstra delen av ön som den högst levande hippiekulturen fortfarande har sitt fäste, vilket inte minst gör sig påmint om lördagarna då det hålls en enorm hippiemarknad, Las Dalias i Sant Carles. Här kan du köpa handgjorda smycken, sjalar, kläder, konsthantverk, dukar, smide och mycket mer samt ta ett glas i baren eller varför inte en lunch i den vackra restaurangen belägen i en pergola där vinrankorna bildar ett grönt tak där tunna solstrålar glittrar i glasen. 

    Fortsätt sedan norrut, till Cala Portinatx som är en söt by längst i norr, med en bra badstrand och möjlighet till fina båtutflykter. Vill du bara stanna för en kaffe rekommenderas varmt restaurangen Jardín del Mar. Den är inte helt lätt att hitta eftersom den ligger nedanför synfältet från bilvägen genom staden, men hittar du skylten och passerar nedåt bredvid bangolfbanan så kommer du till restaurangens terrasser. Maten når inga toppnivåer men utsikten över bukten, den trevliga personalen och de många sittplatserna längs med balkongerna gör detta till ett perfekt fikastopp.

    Några kilometer väster om Portinatx ligger Port de Sant Miguel och stranden Benirràs. Här hölls förr om åren trumfester vid fullmåne som främst var besökta av lokala hippies. Med tiden spred sig ryktet om festerna, folk från hela ön och turisterna fick också nys om tillställningen och man började arrangera partyn var och varannan helg. Det hela spårade ur och förbjöds, så i dag är stranden återigen ett lugnt paradis för den som vill kunna njuta av en dag på stranden utan att trängas.
    Om du föredrar bekvämligheterna av en stad, men fortfarande vill ha den avslappnade känslan av en by, så är staden Santa Eulalia ett bra tips. Staden ligger i en bred vik med en lång sandstrand på Ibizas östkust. Längs med småbåtshamnen och sandstranden löper en vacker strandpromenad där invånarna promenerar, umgås och motionerar dygnet runt. Missa inte att ta en gelato på glassbaren Miretti som ligger precis i skarven mellan hamn och strand.

    Gamla stan i Ibiza stad, eller Eivissa, som den heter på katalanska, är också väl värd ett besök. Högst upp på berget som byggnaderna klänger sig fast vid, står den gamla försvarsborgen, och nedanför ringlar kullerstensgator och gränder i ett komplicerat rutmönster, fulla med rara butiker, små uteserveringar, restauranger, souvenirshoppar och vanliga bostadshus. Generellt kan man säga att de turistigaste butikerna ligger längst ner vid foten av bergssidan, längs med hamnen, och ju högre upp du klättrar hittar du fler och fler levande bostadskvarter. En restaurang värd att nämna är La Braza, som har en underbart lummig innergård och även är en populär mötesplats bland stadens invånare.

    Om vi ska säga någonting negativt om Ibiza så är det att infrastrukturen inte klarar av kapaciteten trafikanter som vill bruka vägarna fullt ut. Lokaltrafiken är tyvärr inte utbyggd i tillräcklig utsträckning för att kunna hantera den mängd besökare som vill ta sig runt på ön, vilket gör att de flesta hyr en bil, vilket i sin tur innebär att det i högsäsong är svårt att hitta en parkeringsplats vid de utflyktsmål som man vill nå. Å andra sidan har Ibizas trafikmyndighet de senaste åren satsat mycket på att asfaltera vägar och bredda befintliga leder, så utvecklingen går åt rätt håll. Men med det sagt så måste vi ändå säga att just en hyrbil är det bästa sättet att upptäcka ön på.

    Se till att du bokar din Ibizaresa med god marginal för att kunna lägga minst tre nätter på grannön Formentera. Båtar går från hamnen varje timme och tar cirka 30 minuter. Formentera kan skryta med en av världens vackraste sandstränder, Ses Illetes, där vattnet är klart som dricksvatten tack vare den unika algen posidonia, som renar vattnet i det marina naturreservatet som sträcker sig mellan Ibiza och Formentera. Sanden är mjuk som bakpulver och blir du hungrig finns många strandkaféer och restauranger att äta på. Andrea y Juan är namnet på en av dessa som funnits på stranden sedan 1970-talet.
     

    En annan strand, Platja Migjorn, som är inte lika välbesökt eller känd som Ses Illetes, sträcker sig längs Formenteras södra sida. Sanden är grovkornigare, men här behöver du å andra sidan knappast trängas med någon. Det ryktas att detta är Hollywoodkändisarnas favoritstrand på ön, eftersom man kan röra sig tämligen obekymrat här utan att någon närmar sig. Stranden är även populär bland nudister.  Passa på att äta lunch på Vogamari för lokala smaker eller på Gecko Beach Club för lite mera flärd.

    Huvudstaden på Formentera heter Sant Francesc Xavier och har öns bästa shopping. Butikerna är extremt chica och välsorterade och det är svårt att lämna staden utan shoppingpåsar och hettande kontokort.
    Det finns tre bra sätt att ta sig runt på Formentera – med bil, vespa eller med cykel. Ön är såpass liten att man kan trampa sig runt om man har lite spänst i benen. Du behöver heller inte vara rädd för att köra vilse, det finns i princip bara tre vägar att välja bland. Det kan vara lämpligt att börja besöket på Formentera med att ta en tur ut till fyren längst i väster, Far de la Mola. Kombinera gärna resan med ett stopp på hippiemarknaden Artisans Market i byn el Pilar de la Mola som äger rum på varje onsdag- och söndagseftermiddag.

    Det finns många härliga hotell och boenden på Formentera, men de flesta ligger i Es Pujols. Det är även här utbudet av restauranger är som störst. Restaurangen Pinatar & Pinatapas är öns finsmakarkrog och den enda som är omnämnd i Guide Michelin. Priserna är däremot mycket överkomliga, maten gudomlig och ägarna trevliga. Söker du någon typ av nattliv så är det även här som du hittar tillstymmelsen till detta, i form av några trevliga barer längs med den korta strandpromenaden. 
     

    Läs mer om Spanien här

     

  • Maten bestämmer vart vi åker

    Maten bestämmer vart vi åker

    Tapas, italiensk pasta eller pad thai? Maten är en viktig faktor i svenskarnas val av resmål. Här är ställena vi helst åker till för att äta gott.

    Nio av tio svenskar uppger att maten är en viktig faktor i val av resmål. I toppen kommer italiensk mat, följt av grekisk och thailändsk. Det visar Tickets nya Novus-undersökning.

    – God mat på utomlandsresan ger svenskarnas semester guldkant. Allra mest gillar vi italiensk mat och därför ser vi också att det i år blir en riktig Italien-sommar för svenskarna, med ökningar både till storstäder och till sol- och badresmål som till exempel Sardinien och Sicilien, säger Karin Starkman Ahlstedt, PR- och kommunikationsansvarig på Ticket Privatresor, som menar att länderna i toppen har en stark konkurrensfördel tack vare sina kök:

    – Vill du sola och bada i Medelhavet är sannolikheten stor att maten avgör att du väljer Italien framför Spanien eller Frankrike.

    Tio i topp-lista över svenskarnas favoritmatländer

    1. Italien

    2. Grekland

    3. Thailand

    4. Spanien

    5. Frankrike

    6. USA

    7. Turkiet

    8. Tyskland

    9. Kina

    10. Indien

    Källa: Resebyrån Tickets Novus-undersökning, som är riksrepresentativ och har 1117 respondenter.

     

  • Cava – Barcelonas festligaste dryck

    Cava – Barcelonas festligaste dryck

    Säg Spanien och de flesta tänker på sangria och cerveza. Men det är cava som är Bercelonas dryck nummer ett. Det mousserande vinet produceras i regionen och sägs passa till allt och alla. Absolut ingenting hindrar Barcelonaborna från att korka upp en flaska bubbel en helt vanlig tisdag till lunch.

    Text & foto: Liz Lindvall

    Hotell i Barcelona

    Cava och Barcelona passar lika bra tillsammans som champagne och Paris eller en Manhattan och New York. Kanske för att den festliga drycken är lika bubblande som Barcelona och går väl ihop med alla smaker som en tapasbar har att erbjuda. Kanske för att det är alldeles i närheten, på kullarna utanför den spanska metropolen, i vinområdet Penedès, som 90 procent av Spaniens cava produceras, vilket gör att lokalbefolkningen alltid kan köpa en flaska till ett bra pris när någonting behöver firas i vardagen.

    Varje dag sitter en gammal man utanför en bar vid Plaza Joanic i stadsdelen Gràcia i Barcelona och dricker ett glas cava. Han har en ring i örat, käppen ligger på marken och på bordet framför honom står glaset. Bubblorna stiger lika försiktigt upp mot ytan som mannen rör sig och hans blick verkar ha fastnat på något osynligt i fjärran.

    För de flesta ­spanjorer är det mousserande vinet förknippat med bröllop, dop och andra mer högtidliga festligheter, men enligt många katalaner passar cavan vid alla tillfällen och är med sin lite jordiga bittherhet en utmärkt måltidsdryck. Förr i tiden drack arbetarna till och med cava till frukost innan de begav sig ut på åkrarna. Kanske lite magstarkt i dag och för en ovan cavadrickare kan syran i drycken upplevas som lite skarp även till lunch, men den mildras effektivt som tur är med salta tilltugg som tapas.

     

     

    För besökaren som vill prova Spaniens motsvarighet till champagne är det väldigt enkelt var som helst i Barcelona. Till och med den sunkigaste baren på hörnet har en flaska att korka upp, som kan vara riktigt välsmakande. Det handlar mer om vilken slags miljö som du vill ha. Här finns allt från lyxiga cavabarer till små hål i väggen med cava för några euro glaset.

    Även om du bara är i staden över en långhelg, kan det vara värt att ta en dagstur till någon av de över 200 vingårdarna utanför staden, som en omväxling till Barcelonas myllrande gatuliv. De två största vingårdarna heter Codorníu och Freixenet, men ett besök hos någon av de mindre producenterna är ofta mer givande. Där kan du titta ut över böljande kullar, lära dig allt om vinodling och sippa på cava direkt från husets bodega.

    I låga och öppna glas ska cavan enligt tradition serveras. Lämplig serveringstemperatur är 5 till 8 grader, ungefär som i ett kylskåp. På Barcelonas cavabarer beställer man, förutom cava, även klassiska tapas, som spansk, lufttorkad skinka, potatisomelett, bröd med tomat, inlagda ansjovisfiléer och kryddstarka korvar. Cava ­kategoriseras beroende på sötma. Cava Brut är den torraste sorten. Sedan följer Seco och Semi Seco som är torra och ­halvtorra varianter. Cava Dulce är den sötaste sorten och ­den fungerar bra som dessertvin. Grundregeln är att salta tilltugg passar bäst till en torr cava och sötare till en söt cava.

    Den katalanska matkulturen är till stor del formad av olika ockupationsmakter. Fenicierna anlade vingårdar, grekerna tog med sig oliver. Kelterna bidrog med grisuppfödning. I dag är regionen främst känd för sina risrätter, skaldjur och kryddstarka korvar. Och till fisk, bläckfisk och skaldjur med kryddor och vitlök passar cava utmärkt.

    När det gäller katalanernas tradition att förgylla vardagen med lite bubbel, är den lika spännande som intressant. Första delen av historien skrivs (år) 1872 då José Raventós från vinhuset Codorníu är på besök i Frankrike och inspireras av champagne. Väl hemma i byn San Sadurní de Noya, söder om Barcelona, tillverkar han sina första flaskor mousserande vin och de får namnet champaña. När vinlössen några år senare börjar att härja på vingårdarna i Katalonien tvingas odlarna att dra upp sina plantor med rötterna och ersätta dem med nya. Det är så de typiska druvsorterna för att tillverka cava kommer in i bilden; Macabeo, Xarel.lo och Parellada.

     

     

    Som i alla bra berättelser finns det förstås även en motståndare som driver handlingen framåt. År 1889 kommer Pedro Ferrer och hans vinhus Freixenet in i bilden och börjar att konkurrera  om herraväldet. Under flera hundra år därefter har bittra strider rasat mellan dessa familjeägda vinproducenter, både i domstolar och i medier.

    Trots att cava inte längre får kallas för champaña, eftersom fransmännen ansåg att namnet var för likt den franska motsvarigheten, så finns det många likheter mellan champagne och cava. Båda två produceras på samma vis med en andra jäsning efter buteljering, vilket gör vinet bubbligt. För att sedan få ut jästfällningen som uppstår under jäsningen roterar man flaskan, vänder den upp och ner och fryser flaskhalsen så att fällningen kan plockas ur. Antingen är drycken då klar eller så väljer vinmakaren att lagra flaskan ytterligare en tid för att göra vinet till en Reserva eller en Gran Reserva.

    Det som skiljer cava och champagne åt är jordmånen, klimatet och druvorna. Champagne är begränsad till att tillverkas i en viss region. Det är inte cavan.

     

    GUIDE – BARCELONAS BÄSTA BUBBEL

    La Xampanyeria – Can Paixano

    Gatan ser inte mycket ut för världen och det är lätt att tro att man har gått vilse, tills man står rakt framför den stimmiga baren som nästan alltid är proppfull av partyglada människor med överfulla cavaglas i händerna. Kryssa dig försiktigt fram till bardisken och beställ ställets egen cava för några euro glaset. Ät en salt och kryddig korv till det. Detta ställe är legendariskt.

    Carrer de la Reina Cristina, 7

    canpaixano.com

     

    El Xampanyet

    Barcelonas anrikaste cavabar ligger på samma gata som Picassomuseet i den gamla stadsdelen El Born och serverar bubblande, god cava tillsammans med utsökt lufttorkad skinka. Dessutom har stället vackert kaklade väggar som restaurangerna i södra Spanien och trevlig personal. Ett perfekt ställe att börja din gourmettur på.

    Carrer de Montcada, 22

     

    Quimet & Quimet

    Ett litet, anspråkslöst krypin med de mest fantastiska tapas som du kan tänka dig. Det är bara att säga till personalen vad du är sugen på så plockar de ihop små konstverk av ostar, korvar, patéer, skaldjur och allt annat möjligt gott. Skölj sedan munnen ren med husets cava mellan tuggorna eller mingla opretentiöst med ett glas i handen.

    Carrer del Poeta Cabanyes, 25

     

    Eclips Bar

    Här är cavan både lyxig och dyr, men helt klart värd priset på grund av den fantastiska panoramautsikten. Baren är inhyst högst upp på 26:e våningen i hotellet W som ligger vid stranden och som har blivit ett av Barcelonas mest kända landmärken.

    Sjunk ner i en av de sköna sofforna och skåla i cava, samtidigt som du tittar ut över staden och Medelhavets glittrande horisont.

    Plaça de la Rosa dels Vents, 1

    eclipse-barcelona.com

               

    Café Vienés

    Kliv in i hotellbaren på paradgatan Passeig de Gràcia och du får lätt en déjà vu. Hotellbaren Café Vienés ligger nämligen i den modernistiska byggnaden Casa Fuster som syntes i Woody Allens film, Vicky Cristina Barcelona. Här kan du sippa på ett glas cava medan du lyssnar till ett skönt jazzband. På sommaren är takterrassen öppen med fin utsikt över stadsdelen Gràcia.

    Passeig de Gràcia, 132

    hotelescenter.es

     

    Velcro Bar

    Stadsdelen Gràcias bästa cocktailbar tar även cava på allvar. De sköna snubbarna som äger stället är både hippa och trevliga och vet allt om det senaste i dryckesväg. Slå dig ner i baren och låt dem förklara för dig hur det mousserade vinet tillverkas och vad som egentligen är skillnaden mellan cava och champagne.

    Carrer de Vallfogona, 10

     

    La Vinya del Señor

    Har du tur finns det ett bord ledigt utanför denna chica vinbar i stadsdelen El Born. Uteserveringen är en av de charmigaste och rakt framför dig ser du Santa Maria del Mar, enligt många den vackraste kyrkan i Barcelona. Är det kallt eller trångt, sök dig in i lokalen som är varm och trevlig och har ett imponerade urval av över flera hundra bubblande och icke-bubblande spanska viner.

    Plaza Santa Maria, 5   

     

    360º Terrace

    Det kryllar av fina takbarer i Barcelona. Men hotell Barcelós terrass i Raval har en svårslagen, skön stämning och en cool pool att svalka sig i. Gå hit lagom till solnedgången för att dricka rosa bubbel medan himlen får samma färg. Missa inte heller deras välsmakande brunch på söndagar. Vem har sagt att man inte kan dricka cava till lunch?

    Rambla del Raval, 17–21

    barcelo.com

     

    Boca Chica

    Persiska mattor, ett tak av speglar och stora träd inomhus. Ovanför restaurangen Boca Grande hittar du denna tidlösa och eleganta bar, som har vunnit flera priser för sina drinkar. Cava kan du få serverad precis som du önskar. På helgerna förvandlas baren till ett skönt dansställe. Missa inte ett besök på toaletten.

    Passatge de la Concepcio, 14

    bocagrande.cat

              

    Bubó Bar

    Det är inte bara kombinationen saltiga tapas och cava som får munnen att bubbla av härliga smaker. På Bubó Bar, som är känt som ett av Barcelonas bästa konditorier, kan du pröva många, härliga och unika sötsaker tillsammans med ett glas cava. Det häftigaste är att allt ser så vackert ut. Chokladpralinerna är i en klass för sig.

    Carrer de les Caputxes 10

           

    FAKTA OM BUBBEL

    Mousserande vin produceras i flera olika länder. Men champagne får bara det mousserande vin som produceras i Champagne­distriktet i norra Frankrike kallas.

    Cava tillverkas i Spanien, framför allt i regionen ­Katalonien. Den lilla orten Sant Sadurní d’Anoia brukar kallas för cavans huvudstad.

    Spumante är den ­italienska varianten. Namnet betyder mousserande och ­Prosecco heter ­druvan som används mest.

    I Tyskland och Österrike kallas mousserade vin för Sekt.

    För att få kalla ett vin för cava måste det vara producerat på någon eller flera av de tillåtna druvsorterna Macabeo, Xarel.lo, Parellada, Chardonnay, Malvoisie, Trepat, Grenache, Monastrell och Pinot Noir.

    Sverige importerade 2011 2,2 miljoner flaskor cava. Cava Brut är den sort som säljer mest, följt av den halvtorra varianten.

     

     

  • Sommarens mest populära länder

    Sommarens mest populära länder

    Snart är sommaren här och det innebär för många en utlandsresa. Spanien och Grekland är i ropet för svenskarnas val av turistland. Två andra uppstickare är USA och Kuba som lockar med sina upplevelser. Det visar Ticket Collections årliga undersökning för sommaren 2015.

    Text: Sandra Forsvik Foto: Balint Földesi

    Spanien och Grekland håller ställningarna

    Spanien är det land som toppar Ticket Collections lista över det mest populära landet att åka till i sommar. Nästan var femte svensk vill åka hit på semestern. På en stadig andraplats kommer Grekland. I år går USA om Turkiet och knycker tredjeplatsen vilket gör att Turkiet halkar ner på en fjärdeplats. Istanbul och de turkiska badorterna är fortfarande väldigt poppis. Undersökningen omfattar både charterflyg och reguljärflyg.

    USA är sommarens komet

    Det är framför allt tre länder som ökar starkt i år. Den främsta kometen är USA, följt av Italien och Spanien. Att dollarn har ökat tycks inte påverka svenskarnas resplaner. USA är för många en dröm och i sommar är det många som gör verklighet av drömmen. Enligt Tickets undersökning är det 23 procent fler resenärer som åker till det stora landet i väst, jämfört med förra året. Trenden av upplevelser lockar många till USA, där det finns mycket att se och göra. Det är vanligt att hyra bil och kombinera strandliv i Florida med en kortare Karibienkryssning. Faktumet att fler flygbolag flyger till USA, gör att biljetterna blir billigare.

    Kuba – sommarens bubblare

    Kuba är ingen typisk sommardestination, men i år är Kuba sommarens största bubblare. Antalet resenärer har dubblats, jämfört med i fjol. Kuba ligger i dag på plats 40 över mest bokade resmål i sommar, och har klättrat från plats 67.

    Ticket ser ett samband mellan det ökade intresset och det senaste årets politiska händelser i landet, då Kuba och USA har närmat sig varandra efter mer än 50 år av handelsbojkott. Många vill ta chansen att uppleva landet innan alltför stora förändringar sker. Havannas slitna charm, färgglada kolonialhus, amerikanska 50-talsbilar och Varaderos milslånga stränder frestar.

     

    Undersökningen har tagits fram av Ticket Collection i samarbete med Novus. Syftet är att belysa information kring svenska folkets resvanor och favoritresmål. Den genomförs två gånger per år och den här undersökningen bygger på svar från cirka 1 100 respondenter.

     

  • El clásico – striden mellan Barcelona och Madrid

    El clásico – striden mellan Barcelona och Madrid

    Vi ställer två spanska giganter mot varandra. Huvudstaden Madrid med sin stökiga charm mot den snygga strandmadonnan Barcelona. Vem vinner när vi frågar spanjorerna själva?

    Foto: Esther Navalón Wamba

    Hotell i Barcelona & Madrid

    Barcelona, Kataloniens hjärta och Europas Medelhavsmetropol, arkitektoniskt fäste och Antonio Gaudís högborg. Madrid, huvudstad, urspanskt säte, knytpunkt och ekonomiskt centrum.

    Medan Barcelona har varit den vackra primadonnan har Madrid stått för det smutsiga, snabba och fula – men ack så trevliga och lite galna. Det var där det hände på 1980-talet, när friheten efter årtionden i diktatur kickade i gång den kreativa rörelsen La Movida inom konst, musik och film.

    1986 röstades Barcelona fram som värdstad för sommar-OS 1992 och en förvandling av den då lite slitna och relativt internationellt okända staden började. Uttrycket ”Barcelona, posa’t guapa” (”Barcelona blir vackert”, fritt översatt) myntades av Barcelona stad, strandremsor konstruerades mitt i city, Vila Olímpica byggdes och slitna Ciutat Vella putsades upp. Plötsligt ville alla till Barcelona – arkitekter, konstnärer, designers. Staden profilerades som en kosmopolit- och designstad och besökarna strömmade in. Sedermera har staden kommit att bli en av Europas mest välbesökta. Lågprisbolagen går i skytteltrafik och fotbollsmatcher, strandliv och sena klubbnätter lockar. Las Ramblas har blivit en symbol för den osmakliga massturismen och vissa säger att Barcelona har drunknat i sin egen skönhet.

    Medan allt detta har hänt har Madrid återigen vaknat till liv. Stadens konstscen är numera en av Europas viktigaste, människor från alla världens hörn hittar hit och det pågår alltmer movimiento i några av stadens centrala barrios. ”Det går inte så bra för huvudstaden i fotboll men i det kulturella kriget vinner Madrid” skrev The Guardian i en artikel i maj 2011 i en jämförelse mellan de två städerna.

    Vi har pratat med tongivande citybor i respektive städer för att höra vad de har att säga om striden mellan Barcelona och Madrid.

    Jose Luiz Diez, moderedaktör GQ, Madrid

    ”Jag är från Pamplona men har bott I Madrid i sju år. Alla medier finns här så det var ett självklart val. Spanien är inget modeland generellt men jag tror att stilmässigt hittar man mer trendiga människor i Barcelona även om de klär sig lite för svart. Många Madridbor vill se ut som i London och det kan kännas plagierat ibland. I Madrid finns den bästa shoppingen i Salamanca. Vad som är häftigt med Madrid är blandningen av nya moderna ställen och gamla autentiska butiker som ägts av samma familj i 100 år. Exempelvis finns det en butik mitt bland kedjorna på Fuencarral som säljer allt du kan tänka dig inom järn. I Barcelona är allt så vackert med det gotiska arvet. Men kanske att de försöker lite för mycket? De bästa butikerna där hittar du kring Passeig de Grácia.”

    Vad Barcelona har som Madrid saknar:

    ”Matmarknaden La Boqueria, allt där är perfekt upplagt och vackert. I Madrid har dessa typer av marknader försvunnit.”

    Joses favoritbutiker i Madrid

    García Madrid
    Modernt spanskt herrmode.
    Conde de Aranda 6
    +34-91-431 46 16
    www.garciamadrid.com

    Do
    Nordiskt möter shabby chic. Konceptbutik med kafé, tidningar, konst och design.
    Fernando VI 13
    +34-91-310 62 17
    www.dodesign.es

    Gallery
    Exklusivt men sportigt. Limited editions från exempelvis Lanvin och Keds.
    Jorge Juan 38
    +34- 91- 576 79 31
    www.gallerymadrid.com

     

    Josep Abril, designer, Barcelona

    ”Folk säger att Barcelona är en designstad men det är svårt att avgöra när man är härifrån. Estetiskt är Barcelona väldigt vacker, men tyvärr har det eviga fejandet hämmat kreativiteten. Exempelvis måste alla uteserveringar enligt lag ha samma slags stolar och bord. Skillnaden mellan Barcelona och Madrid är som ordning mot kaos. I Barcelona är allt perfekt: träden står lika långt ifrån varandra och om någon sprayar graffiti görs det rent direkt efteråt. Det har inte alltid varit så, jag minns när La Pedrera var smutsigt men gratis. Nu är det alltid fullt av japaner och det kostar massor att gå in. Ryanairturismen har förändrat staden fruktansvärt, en kaffe kan kosta 2,40 euro och när jag går till Ramblas eller Calle Ferran vet jag inte var jag befinner mig längre. Stilmässigt har vi katalaner alltid identifierat oss mer med belgare än med italienare. Och vi klär oss inte i lika mycket färger som andra spanjorer, men jag håller inte medom att vi är mer eleganta. Tvärtom har folk frågat mig varför Barcelonabor är så avslappnade och går på teater i keps och sneakers. Jag vet inte varför det är så. Jag tror inte att shoppingen skiljer sig så mycket åt i de två städerna.”

    Vad Madrid har som Barcelona saknar:

    ”Människor är väldigt öppna och det är lätt att göra saker, ett lätt kaos.”

    Joseps shoppingadresser i Barcelona

    Josep Abril Storeroom
    För udda plagg från Joseps kollektioner (enbart herr). I lokalerna bredvid finns ett konstgalleri och en möbelbutik. Öppet på torsdagar mellan 12.00 och 16.00.
    Consell de Cent 159
    +34-93-453 68 92
    www.josepabril.com

    The Outpost
    Måsten för Barcelonas modemän. Skor och kläder från bland annat Balenciaga, Comme de Garçons och Jil Sander.
    Roselló 281
    + 34-93-457 71 37
    www.theoutpostbcn.com

    Miriam Ponsa
    Miriam Ponsa är en av Kataloniens mest hyllade designer. ”Gör fantastiska stickade skapelser för kvinnor.”
    Elisabets 20
    + 34-93-412 33 81
    www.miriamponsa.com

     

    David Farrande Mora, matrecensent, coolhunter och konstnär, Madrid

    ”Ferran Adrià är katalan och var den som drog i gång det spanska gastronomiska undret i slutet av 1990 talet. Nu vill alla kockar vara superstjärnor och dras till Madrid där medierna finns, och därför ligger de bästa restaurangerna här. Tyvärr finns det inte längre så många ställen där du kan äta billig, bra, spansk mat eftersom många små casas de comidas har försvunnit. Jag tror att samma sak har hänt i Barcelona. Tapas är bara för turister. Maten i Madrid och Barcelona skiljer sig inte så mycket från varandra. Katalanska kockar säger att det finns ett typiskt katalanskt cuisine men jag håller inte med. I Madrid har vi mer mat från andra delar av världen, jag älskar att äta på billiga och lite tacky peruanska cevicheställen eller kinesiska restauranger i Madrids kinesiska kvarter Usera. Madrid är en väldigt multikulturell stad, medan Barcelona är mer stängd.”

    Vad Barcelona har som Madrid saknar:

    ”I Barcelona bryr man sig mycket om restaurangens design medan man i Madrid inte kunde bry sig mindre. Ett mellanting skulle vara det bästa.”

    Davids tips för mat och dryck i Madrid

    Poncelet Cheese Bar
    Hundratalet ostar från hela Europa. ”Ett ställe där man faktiskt har ansträngt sig angående inredningen.”
    José Abascak 61
    + 34-91-399 25 50
    www.ponceletcheesebar.es

    Kabuki
    ”Om du har pengar får du inte missa denna japanska fusion.”
    Presidente Carmona 2
    +34-91-417 64 15
    www.restaurantekabuki.com

    Del Diego
    ”För Madrids bästa cocktails.”
    Reina 12
    +34-91-523 31 06

     

    Javier Torres, stjärnkock, Barcelona

    ”Det vi lagar på Dos Cielos är influerat av det som vår farmor lagade hemma när vi var små vilket är katalansk mat med brasilianska inslag. Naturliga och rena smaker, inte så tung som katalansk mat är traditionellt. Jag tycker absolut att man kan prata om ett katalanskt kök liksom man kan prata om ett baskiskt eller andalusiskt. Maten är formad efter hav och berg, och vi har väldigt bra råvaror på grund av detta. Enligt mig har Madrid inget vad gäller kulinariska upplevelser som saknas i Barcelona. Dessutom har de senaste årens ekonomiska kris gjort att man kan äta bra för ganska lite pengar i Barcelona. Jag har rest mycket och tycker att staden har en hög nivå som är svår att hitta på andra ställen. För mig är Barcelona nummer ett. I Madrid skulle jag sakna havet.”

    Vad Madrid har som Barcelona saknar:

    ”Folk går ut och äter mer. Staden har mer liv, är flexibel och multikulturell.”

    Javiers mattips i Barcelona

    Dos Cielos
    Katalanskt med brasilianska influenser 24 våningar upp med vy över stranden.
    Pere IV
    +34-93-367 20 70
    www.doscielos.com

    El Xiringuito Escribà
    Restaurang och strandbar på Playa Mar Bella. ”Väldigt bra stämning, serverar bra arroz, risrätter, typ paella.”
    Ronda Litoral 42
    +34-93-221 07 29
    www.escriba.es

    Tapas 24
    Tapas är inte bara för turister. Carles Abellan lärdes upp av Ferran Adrià innan han bestämde sig för att öppna eget.
    Diputació 269
    +34-93-488 09 77
    www.tapas24.net

    José Robles, gallerist, Madrid

    ”Madrid är definitivt Spaniens huvudstad för konst. Vi ligger lite efter andra europeiska städer på grund av diktaturen, då kultur inte existerade, men sedan La Movida på 1980-talet har det utvecklats massor. Den ekonomiska kris som vi lever i just nu har haft positiv inverkan på så sätt att spanska konstnärer måste ta sig utomlands. De jag arbetar med måste ha ambitionen att göra internationell karriär annars är de inte intressanta för mig. I Madrid samarbetar vi gallerister med varandra och det är mina kollegor i Barcelona avundsjuka på, där är det mer konkurrens. Barcelona har sitt namn och varumärke men konstscenen är lokal och det finns ingen jämförelse. Jag älskar Barcelona och har aldrig känt mig exkluderad för att jag är från Madrid, tvärtom välkomnad. Rivaliteten är påhittad av politiker. Men jag har aldrig velat bo där, Madrid är en kosmopolit och Barcelona en lantis.”

    Vad Barcelona har som Madrid saknar:

    ”Barcelona har stil! De är mer trendiga där och jag älskar hur de inreder restauranger.”

    Josés konsttips i Madrid

    Museo Nacional del Prado
    ”Självklart får man inte missa de stora jättarna, som Prado och Reina Sofia.”
    Calle Ruiz de Alarcón 23
    www.museodelprado.es

    Galeria José Robles
    ”Mitt galleri ligger väldigt bra till och här har du utgångspunkt till cirka 30 andra som är värda att besöka.”
    Belen 2
    +34-91-550 05 48
    www.galeriajoserobles.com

    Casa Encendida
    ”Ungt och progressivt konst- och kulturcentrum.”
    Ronda Valencia 2
    +34-90-243 03 22
    www.lacasaencendida.es

    Centro de Arte dos de Mayo
    ”Nyöppnad och viktig institution för ung och modern konst. Ligger en tio minuters tågresa bort och är ett måste för den konstintresserade.”
    Avenida de la Constitución 25
    +34-91-276 02 13
    www.ca2m.org

    Alejandra Raschkes, gallerist på nyöppnade Mitte Barcelona

    ”Barcelona är närmare Europa och har alltid haft mer influenser därifrån”

    ”Flera viktiga gallerier har stängt i Barcelona de senaste åren, i och med krisen har den statliga finansieringen av kultursektorn blivit mindre. Det finns inte så många gallerier som Mitte Barcelona. MACBA och CCCB är destora institutionerna och sedan finns det små gallerier. Mitt koncept är mer öppet och lättare för människor att ta till sig. Barcelona andas design – allt från busshållplatser och bänkar till bensinmackarär designade. Det är svårt att jämföra Barcelona och Madrid eftersom Madrid är en huvudstad. Men vad gäller konst är Madrid mer formell och seriös medan saker och ting är friare i Barcelona. Barcelona har alltid lockat till sig människor från kultursektorn. Till Madrid tror jag att

    man flyttar av andra orsaker, den staden är mer business.”

    Vad Madrid har som Barcelona saknar:

    ”Kanske är la noche madrileña mer cool, att den rör sig snabbare.”

    Alejandras galleritips i Barcelona

    Mitte Barcelona
    Galleri och kafé. ”Många kommer hit för att dricka kaffe och när de har gjort det kan de i lugn och ro ta in konst. Vår profil är ung modern konst och en del fotografi.”
    Bailén 86
    +34-93-265 28 61
    www.mitte-barcelona.com

    Mutt
    Stort galleri och bokaffär i hippa Born.
    Comerç 15
    +34-93-192 44 38
    www.mutt.es

    N2
    Konstnärer på toppen av sin karriär.
    Enrique Granados 61
    +34-93-452 05 92
    www.n2galeria.com

     

    Pilar Velloso, grafisk designer på El Pais helgbilaga, Madrid

    ”Jag är ursprungligen från Rio de Janeiro men har bott i Barcelona i sju år. Sedan ett halvår tillbaka bor jag i Madrid och är förälskad. I Madrid går jag till barer ensam, det är inga problem och jag träffar nya människor hela tiden. I Madrid blir man automatiskt madrileño när man flyttar hit medan man i Barcelona lätt hamnar utanför den katalanska gemenskapen. Madrid är verkligen en levande stad, söndagar är exempelvis en fantastisk dag i Madrid men i Barcelona pågår ingenting. Samma sak känner jag kring nattlivet, jag minns Barcelonanätter spenderade i taxi åkandes mellan klubbar för att hitta människor. Jag tycker att den staden har förlorat sin själ lite, de senaste åren jag bodde där skulle alla öppna en designbar och många av de mer genuina ställena försvann. Men jag älskar att staden är så uppblandad – turister, Barcelonabor och immigranter rör sig i samma områden. Det gäller även i Madrid, båda städerna är lätta att vistas i som besökare.”

    Vad Barcelona har som Madrid saknar:

    ”Ingenting vad gäller utelivet, Barcelona är mer en stad som lever på dagarna och stranden är givetvis fantastisk

    Pilars favoritställen i Madrid

    El Cisne Azul
    ”Ser ut som vilken gammal Madridbar som helst men här äter du Spaniens bästa svamp.”
    Gravina 19
    +34-91-521 37 99

    Casa Las Torrijas
    ”Ett urcharmigt ställe som bara serverar torrijas. Bakom bardisken står en gubbe som säkert har arbetat här hela sitt liv.” Torrijas är ungefär som fattiga riddare.
    Paz 4
    +34-91-532 14 73

    El Rastro
    Lopp- och antikvitetsmarknad. ”Jag går dit nästan varje söndag, ibland med bara 5 euro på fickan, men likväl kommer jag hem med massor av saker.
    Metro Latina

     

    Silvia Prada, dj och klubbarrangör, Barcelona

    ”Nattlivet i Barcelona var bättre på 1990-talet när det fanns mer frihet men det är fortfarande bra och det finns tusentals valmöjligheter. Människor i Barcelona gillar att gå ut. För mig är jämförelsen mellan Madrid och Barcelona som att jämföra Los Angeles med New York. Den ena är tacky, den andra är cool. Barcelona är mycket coolare och har bättre dj:er än Madrid som är en stad av populärmusik. Visst, det är lättare att träffa människor i Madrid men de är inte riktiga vänner även om det kan verka så under den utenatt man spenderar tillsammans.”

    Vad Madrid har som Barcelona saknar:

    ”Stora bra museer.”

    Silvias utelivstips i Barcelona

    Cabaret Berlin
    Ett nytt slags klubbkoncept med kabaréshower, humor, musik, mode och konst. ”Barcelonas bästa nattklubb just nu. På lördagar har jag min klubb Whostheboss här.”
    Bailen 22
    www.carlitosgroup.com

    Betty Ford
    ”Liten men superbra cocktailbar i Raval.”
    Joaquín Costa, 56
    +34-93-304 13 68

    Razzmatazz
    Liveakter och klubb.
    Pamplona 88
    +34-93-320 82 00
    www.salarazzmatazz.com

    Apolo
    Nou de la Rambla
    +34-93-441 90 07
    www.sala-apolo.com

     

    Rosa Veloso, konstnär och fotograf, Madrid

    ”I Madrid bor folk från hela Spanien, och allt fler från andra delar av Europa och världen, men så fort vi flyttar hit blir vi alla madrileños. Det kan vara en hård stad som vilken storstad som helst men människor är väldigt öppna. Du sitter på en uteservering, börjar prata med någon och vips går ni ut och äter middag tillsammans. Barcelona upplever jag som stängd, pretentiös och provinsiell. Det finns en småstadskänsla där människor bryr sig för mycket om vad grannen tycker. I Madrid ser vi ut lite som vi vill, vi är inte lika snygga men flirtar ändå. Dessutom händer det mycket mer i Madrid, det finns större movimiento och kreativitet. Det är en lätt stad att vara och leva i. Dessutom kan du gå ut alla dagar i veckan.”

    Vad Barcelona har som Madrid saknar:

    ”Givetvis havet och den rena luft som det tillför. Man kan inte cykla lika lätt i Madrid.”

    Rosas bästa Madridhak

    Annapurna
    ”Den här indiern ligger precis nedanför mitt hus och är fantastisk, det är Madrids första indiska restaurang.”
    Zurbano 5
    +34-91-319 87 16
    www.annapurnarestaurante.com

    Olivia te cuida
    ”Som att äta i någons vardagsrum.”
    Santa Teresa 8
    +34-91-702 00 66
    www.oliviatecuida.com

    Stop Madrid
    ”En väldigt typisk Madridbar där stans innemänniskor samlas för friterade tapas och cañas.
    Hortaleza 11
    +34-91-521 88 87
    www.stopmadrid.es

    Lyona, filmskapare, Barcelona

    ”Jag är ursprungligen från en by utanför Barcelona men ser mig varken som särskilt katalansk eller som españolita, mer som en världsmedborgare. Jag bor i Grácia och stortrivs, det är som en liten by och väldigt lugnt. Det fanns en fas av mitt liv när jag funderade på att flytta till Madrid för jag gillar staden mycket, och filmbranschen finns där, men i slutändan har jag alltid velat stanna i Barcelona. Det är lätt att träffa människor i Madrid men det blir gärna ytligt, i Barcelona tar det längre tid men de vänner du får är på riktigt. Madrid är för stressigt, stort och smutsigt. Jag är alltid torr i näsan där. Och de kan inte göra bra pa amb tomàquet (typiska katalanska tapas, bröd med tomat och olivolja). Det saknar jag alltid när jag är där.”

    Vad Madrid har som Barcelona saknar:

    ”Madridnatten är speciell och det känns om om allting är möjligt, att man kan hamna var som helst med vem som helst.”

    Lyonas favoritställe i Barcelona

    Plaza San Pedro de las Puellas

  • Designsafari på spanska landsbygden

    Designsafari på spanska landsbygden

    Spaniens förvandling till Europas hetaste designland leds av en rad ödsligt belägna hotell och restauranger.  RES låter sig mättas av alla de innovativa och övermäktiga intryck som den spanska landsbygden erbjuder.

    Jag erkänner det frivilligt – jag är en mes. Tanken på en nästan tre veckor lång roadtrip genom Spaniens landsbygd på jakt efter landets alla undangömda, svårtillgängliga designskatter kändes som en rosaskimrande formdröm. En episk resa i konstens namn. En pilgrimsresa som mot all förmodan skulle komma att få ett synnerligen abrupt slut.

    Spanien har alltid av någon outgrundlig anledning hamnat i skymundan av andra sydeuropeiska länders färdigheter. Ta design, till exempel. Vad kommer på tal först, om inte den välkända italienska formen? Italiens designtradition, med sin stora mängd exklusiva inredningsproducenter och modehus, är så djupt rotad i vårt medvetande att vi inte ifrågasätter dess existens. Spaniens lista av färdigheter däremot har tidigare inskränkts till att på sin höjd innefatta sol, sand, sangria och tapas.

    Men inte längre. Som den underdog landet är har Spanien krupit fram, närmare och närmare, och i vissa fall gått om sina grannländer. Spanjorerna är inte intresserade av att plagiera vinnande koncept, i stället löser man det på sitt eget innovativa vis.

    Den Frank Gehry-designade silverskimrande kolossen Museo Guggenheim har för alltid satt staden Bilbao på kartan – och den så kallade Bilbaoeffekten (när ett arkitektoniskt verk drar till sig så mycket uppmärksamhet att turister från när och fjärran reser till orten för att ta del av byggnadsverket) har fått var och varannan sömnig mellanstor stad i världen att vilja bygga sitt eget blingbygge.

    När San Pellegrinos sammanställning över fjolårets 50 bästa restauranger släpptes innehade Spanien tre av listans fem toppositioner. Spanien har väl aldrig varit känt för sin stilsäkerhet i modevärlden, men namn som Patricia Urquiola, Jaime Hayón och Javier Mariscal tillhör numera världens mest produktiva och namnkunniga industridesigner.

     

     

    Min resa genom sex av landets autonoma regioner mjukstartar med en kort bilfärd från Barcelona Sants till den lilla kustorten Sitges, lite drygt 35 kilometer söderut. Efter att ha nästlat mig igenom Sitges intrikata, enkelriktade spindelnät av vägar, hittar jag fram till den lilla gågatan som löper genom stadskärnan. På bästa läge har Hotel Alenti rest sitt minimalistiska bygge, och att stiga in genom den gigantiska glasdörren till den kliniskt vita interiören är som att ta sig ett djupt, syrerikt andetag. I mitt tycke hade Alenti i de flesta sammanhang känts en aning väl sparsmakad – men i den galenskap som är Sitges har minimalismen sin plats.

    Under den stimmiga byns fasad har Sitges alltid varit något av en rebell. Ortens liberala rykte fick den under sent 1800-tal, då konstnärer, författare, intellektuella och bohemer med Santiago Rusiñol, Pablo Picasso, Joan Miró, Salvador Dalí och Federico García Lorca i spetsen tog sig hit för både arbete och lek.

    Under Francisco Francos styre, då homosexualitet förbjöds i hela Spanien, blev Sitges en fristad för landets bögar och lesbiska. Ett antal diskret bedrivna etablissemang (baren Comodín etablerades redan 1966, och finns kvar än i dag) cementerade orten som gaydestination. Med åren har dess taktfulla integritet bytts ut mot lite mer av en in-your-face-prålighet som yttrar sig i gigantiska strand- och skumpartyn.

    – Jag tror att du skulle gilla den här stranden, svarar den vänliga receptionisten medan hon markerar en av stränderna på kartan med en kulspetspenna.

    Tio minuter senare är jag framme vid vattenbrynet. Från min lilla handduksplätt känner jag mig som en statist ur artisten
    Kylies video till Slow, omgiven av män i korvskinnstighta badbyxor och svällande muskler som avslöjar ett större antal snittimmar på gymmet än gemene mans vanliga arbetsdag.

    Doppet blir kort, innan jag klär på mig och slår mig ner på baren Parrots. Här sitter man på rad, och i takt med att solen sänker sig över staden förvandlas gågatan som i folkmun går under namnet ”Syndens gränd” till en livslevande catwalk för flamboyanta semesterfirare. Min plats på front row känns plötsligt lite klaustrofobisk, och jag tar min tillflykt till min kritvita hotellrumsoas med manglade lakan med hög trådtäthet.

     

     

    Dagen efter bär det av tidigt – denna gång rakt ut i ingenmansland. Nu är det allvar. Teruel, strax över gränsen i Aragonien, är en av de provinser som har avfolkats mest i hela Spanien. Det märks inte minst på vägen, där bilarna jag möter blir färre och färre.

    Det mellankoliska landskapet som susar förbi utanför fönsterrutan påvisar liten, om ens någon, växtvilja. I det skrovliga landskapet med det hårda klimatet har man i stället lagt krutet under marken, i brytandet av kol. På så sätt har man i alla tider klarat livhanken, och lyckats bygga upp den magnifika provinshuvudstaden Teruel, ”mudéjarstaden”, som upptagits på Unescos världsarvslista.

    På en liten grusväg strax intill landsvägen N-232 finner jag min nästa anhalt – det lilla familjeägda hotellet Consolación. En fyra års intensiv närkamp med myndigheterna gavs slutligen det unga paret Adriana och Gonzalo möjlighet att arrendera ett ståtligt hermitage från 1300-talet, vars rum innanför kapellet har omvandlats till hotellobby, bibliotek, kök och restaurang.

    – Vi var trötta på våra pr- och mediejobb i Barcelona, och när vi av en slump såg den nedgångna kyrkan från vägen visste vi direkt att vi funnit platsen för vårt nya liv, berättar Adriana.

    – För att få tillstånd för hotellverksamhet krävde ortens befolkning tillgång till kapellet för vissa högtidsdagar och bröllop, flikar Gonzalo in medan han leder mig genom huvudbyggnaden.

    Den unga familjens tredje medlem, weimaranern Petra, visar mig vägen till rummet, en av Consolacións tio träkuber utströdda i Teruels dramatiska bergslandskap. Mina 36 kvadratmeter av avskildhet består av en dubbelsäng, en öppen spis och ett djupt badkar i svart skiffer nedsänkt i golvet. Kubens ena ytterfasad utgörs av en gigantisk glasvägg försedd med skjutdörrar och en liten terrass. Inte annat än natur så långt ögat kan nå.

    I min vilja att tvätta av mig resdammet slår jag på kranen på full sprutt och lägger mig tillrätta i badkaret. Karet hinner fyllas med en knapp bottenskyla innan strålen av vatten upphör tvärt. Lika abrupt slutar där min plan om en avslappnad badstund i sällskap av en god bok, ett glas vin och den grymma utsikten över Spaniens kanske mest bortglömda vrå.

    Ett par timmar senare lunkar jag i mörkret upp till bönehuset, och förhör mig försiktigt om ifall det är jag som har lyckats få  hotellets hela vattenförråd att sina i samband med mitt bad. Det visar sig vara besparningstider i provinsen, och alla hushåll, hotell och restauranger blir under allt från några timmar till ett par dagar utan vatten till förmån för områdets få lantbruk. Turism och besöksnäring, qué es?

    Etablissemangets andra Gonzalo, som för särskiljningens skull döpts om till Gon, står bakom grytorna denna kväll. Jag har lyckats snacka mig till en plats vid köksbänken – det finns få saker så spännande som att se en kocks flinka fingrar komponera ihop de små mästerverk som restaurangrätter så ofta är. På Consolación skryter man inte om maten, men vid närmare förhör visar det sig att Gon har arbetat i köket på Michelinkrogar över hela Europa innan han bestämde sig för att dra sig tillbaka till denna ostörda del av Spanien. Känslan av att vara på rätt plats infann sig direkt när han satte foten i köket på Consolación.

    De hermetiskt tillslutna plastburkarna med allsköns fröer och torkade växter står i snörräta led framför mig på diskbänken. Gon halstrar snabbt den färska tonfisken innan han rullar den i sesamfrön och skär upp den i sashimitjocka skivor. Den första förrätten i min elva rätter långa avsmakningsmeny toppas med färska björnbär och jordgubbar. Jag njuter så av varenda liten tugga att jag, trots svällande mage och stela leder efter många timmar på barstolen, ber om en repris av den halstrade tonfisken lagom till efter desserten. Gon kan sin sak, de lokala råvarorna kombineras med övertygande precision.

    Morgonen efter har vattnet fortfarande inte återvänt, och efter en brunch med kaffe bryggt på Evian och ett stort urval regionala ostar och torkade skinkor, samlas gästerna för ett gemensamt morgondopp i poolen. Våra använda kaffekoppar och tallrikar körs i väg till närmaste vattenförsedda by för diskning. Det är med hopp om att återvända snart som jag lämnar Consolación bakom mig i dammet av grusvägen.

    Några timmar norrut, i den del av Aragonien som gränsar mot Frankrike, har åtkomligheten fram till nyligen varit tämligen begränsad. Här, omgiven av dimhöljda skogar och sluttningar på den plats där Pyrenéernas bergskammar möter molnen, finner jag ett ensamt stenhus. Casa de San Martín, som en gång i tiden tillhörde Spaniens äldsta kloster, köptes för några år sedan upp av engelsmannen David Robinson och brasilianaren Mario Reis.

    Duon har omsorgsfullt restaurerat huset till en magisk skatt belägen på en bergsplatå 900 meter över havet, och varje enskilt inrett rum har fått sitt namn efter en blomma. Husets hjärta är det ombyggda stallet som i dag fungerar som matsal, och som varje dag erbjuder en ny matsedel med traditionella rätter såsom
    galt smaksatt med tryffel, blodkorv och kaninstuvning. Vid serveringen av läckerheterna är jag glad att finna att regionen inte är så pass isolerad att man har valt att hålla kvar vid fornstora delikatesser som ödlor och ekorrar.

     

     

    Få nya lanthotell har fått så mycket uppmärksamhet som nästa anhalt på min resa – Aire de Bardenas. Sin ödsliga belägenhet mitt i Navarras böljande kullar, sin månbas Alpha-liknande utformning och det faktum att designmagasinet Wallpaper har valt att plåta ett av sina avantgardistiska modejobb i miljön, kan så klart ha med framgången att göra.

    Det är därför med skyhöga förväntningar som jag svänger in genom den mur av jättelika fruktlådor i trä som skyddar hotellet från det mystiska månlandskapets skiftande väder. Det blåser snålt när jag snabbt rullar Rimowan genom den lågmälda entrén. Aire de Bardenas kvadratiska huvudbyggnad, ritad av arkitekterna Emiliano Lopéz och Monica Rivera, omges av en rad korridortarmar och kubistiska paviljonger.

    Trots att hotellet är fullbokat är tystnaden och den totala avsaknaden av folk påtaglig när jag stegar fram till receptionen.

    – Det är alltid så här tyst på hotellet, försäkrar receptionisten snabbt när hon ser min frågande blick.

    Det blir knappast extremare än så här. Designmässigt alltså. Ett bord tillverkat av lastpallar är belamrat med förstaprispokaler i en myriad av design- och arkitekturtävlingar. Som designnörd borde jag vara i extas, men jag känner mig mest lite frusen och vilsen när jag går runt i de sterila, grönmålade korridorerna upplysta av lysrör.

    De få gäster jag passerar antar alla en sjukhusgrön färgton i ansiktet, och upptäckten av de svarta ögonen i taket får mig att undra om jag av egen fri vilja har checkat in på ett synnerligen ondskefullt laboratorium. Fantasin skenar. Är vi råttor i ett utstuderat designexperiment här på Aire de Bardenas?

    Jag tar ett dopp i den lilla vattenfontänen på pation, äter min middag och går och lägger mig tidigt. Efter frukosten checkar jag snabbt ut för att med största sannolikhet aldrig återvända igen. Ett annorlunda hotell – absolut. En en-gång-i-livet-upplevelse – i allra högsta grad. Men inte min kopp te.

     

     

    I La Rioja är allt vänt mot solen. Solrosorna, solcellerna och vindruvsklasarna sträcker sig alla efter de varma strålarna. De pittoreska husen och de välmanikurerade trädgårdarna skvallrar tydligt om det välkända vindistriktets välmående, ett välstånd som inte minst skapats genom svenskarnas stora åtrå efter det vaniljdoftande, mjuka rödtjutet.

    Här pågick vinodlingen långt före romartiden, men det riktiga hantverket importerades först under mitten på 1800-talet då de franska vinbönderna flydde sitt eget land i samband med att vinlusen hemsökte vinfälten.

    I Rioja är vinturismen väl utvecklad, och många vingårdar har på senare år inlett en kärleksrelation med världens mest omtalade arkitekter. Resultatet är så klart ett antal fantasikreationer som platsar på sidorna i de glossigaste arkitekturtidskrifterna.

    Jag stannar till utanför den räfflade fasaden på vingården Marqués de Riscal i Elciego. I kölvattnet av succén som var Guggenheimmuseet, anlitades Frank Gehry för att skapa något så häpnadsväckande att turisterna skulle strömma till självmant. I dag har Marqués de Riscal gått från att vara ett dåsigt vineri till Disneyfierad nöjespark med museum, restaurang, hotell och nu senast även spa. Inträdet går loss på strax under hundralappen, och ett stort antal säkerhetsvakter i hotellobbyn har till uppgift att skrämma bort alla arkitektursnyltare.

    Villabuena de Alava, ett stenkast därifrån, har ännu inte hunnit exploateras. Tvärtom verkar den lilla byn vara totalt opåverkad av områdets vincirkus. Jag kryper sakta fram med bilen genom folktomma gränder, i jakt på någon som skulle kunna visa mig vägen till ortens nyöppnade hotell. Jag håller kurs mot kyrkan, som så ofta är de spanska samhällenas mittpunkt. Och mycket riktigt, där ligger byggnaden i form av en jättelik trave med rost- och betongfärgade kuber, och överskuggar på ett effektivt sätt allt annat i sikte.

    Förberedelserna inför Viuras officiella öppningsfest är i full gång, och dj:ens beats studsar mellan husväggarna. I morgon kväll är hela det fantasifulla bygget fullt av bubbelsippande vip-gäster.

    Jag faller pladask för Viura och byn Villabuena. Det splitternya hotellets diskret lyxiga framtoning och den vackra restaurangen med den milslånga vinlistan ger mersmak. Men inte för stunden. Jag är så mätt på fantastisk gourmetmat och vita dukar att jag ringer rumsservice och beställer upp en spagetti bolognese och en flaska rioja till rummet.

    Spaniens gastronomiska centrum anses av de flesta vara Baskien. Här talas det om ”det nya spanska köket”, en inriktning som kännetecknas av kreativitet och innovation samtidigt som den är djupt förankrad i landets kulinariska traditioner.

    I Spanien är mat lika med fiesta och samvaro, och landets restauranger och barer är ofta nav för sällskapslivet. Likt fornstora konstnärer som Dalí och Miró, målar landets kockar tavlor med hjälp av smaker. Maten är ett språk, ett sätt att uttrycka sig, och för att väcka de förnimmelser och känslor man vill åt använder man sig av djärva, nya teknologier.

    Ferran Adrià, landets kulinariska överstepräst som genom sin visionära matlagning tidigare utsetts till världens bästa kock, poängterar att ”vissa av gommens njutningar uppskattas även av intellektet” – ett påstående som förklarar många av gourmetkrogarnas oerhört konceptuella skapelser.

     

     

    Vad jag ska tänka om den konceptuella färskpotatisen täckt av ljusgrå kalk som jag just sätter tänderna i, vet jag inte. Men gott smakar den, och nyfiket tar jag upp nästa ”ätbara sten” ur korgen. Jag har bokat en sen lunch på Mugaritz, den tvåstjärniga krog som just nu anses vara världens femte bästa restaurang, på landsbygden en bit utanför San Sebastián. Hit hittar inte ens gps:en, något jag får erfara efter många omvägar i det gröna landskapet.

    Två små kuvert väntar på mitt bord. Maître d’n uppmanar mig att välja mellan orden ”revoltera” och ”kapitulera”, som står tryckta i liten stil på baksidan. Jag öppnar pliktskyldigt kuvertet för kapitulation, som lovar 150 minuter fyllda av känslor, föreställningar, minnen och nya upptäckter. Men rebellen i mig river upp det kvarvarande kuvertet så fort hovmästaren vänt ryggen. Bryderi, frustration och lidande utfästes för den omedgörlige.

    Den svartklädda servicen, som är större till antalet än gästerna, arbetar som ett väloljat maskineri. Använda tallrikar plockas bort, och nya rätter dukas fram samtidigt som alla händelser prickas av i den långa lista av punkter som avsmakningsmenyn innebär. Brödstuvning med krabba, limaktig torsk, rosendoftande kött och lakritsstänger gjorda på ormbunksskott tillhör den magi som köket trollar fram.

    Lunchen liknar mer en show än en måltid, och frågan är om jag har kapitulerat tillräckligt för att njuta av alla de 150 minuterna. Det har varit en fantastisk resa, men det går inte att truga mer. Jag är övermätt på mat. Men inte bara det. Jag är också proppmätt på upplevelser. Jag pallar helt enkelt inte med fler intryck.

    Att jag behöver ett uppehåll från allt som heter design, inser jag samtidigt som jag passerar mitt nya hotell i San Sebastián.
    I stället för att sakta ner trycker jag gasen i botten och fortsätter köra norrut.

    Och San Sebastiáns pintxos, Guggenheimmuseet i Bilbao, de arkitektritade vingårdarna i Duerodalen, hacienda El Bulli utanför Sevilla och Valencias coola boutiquehotell? Dem tar jag i nästa vända.

  • Febern går aldrig ner i Madrid

    Febern går aldrig ner i Madrid

    I Madrid är livet mer som man vill att det ska vara. Det konstaterar Bruno Ehrs och Bobo Karlsson som tar sig an den spanska huvudstaden med en rusig iver och en smula skräck.

    Text: Bobo Karlsson Foto: Bruno Ehrs

    Hotell i Madrid

    Jag beundrar Madrid, respekterar Madrid, kan bli rädd för Madrid, älskar Madrid, längtar nästan alltid till Madrid – varför så ohöljt översvallande, undrar kanske någon misstänksamt? Jo, för här i Madrid är livet helt enkelt lite mer som man vill att det ska vara.

    När Spaniens sadistiske torrboll och diktator, general Francisco Franco, äntligen somnade in efter 36 års vanstyre, och landet 1975 blev en demokrati, dröjde det inte länge förrän Madrid valde en av Europas mest excentriska borgmästare: den lågmälde dandyn och professorn i marxistisk filosofi, Enrique Tierno Galván. Han proklamerade omedelbart att Madrid skulle drivas av öppenhet, tolerans och entusiasm. ”Den gamle professorn”, som han allmänt kallades, sa rakt från hjärtat till stadens unga: ”Ni vet vad ni ska göra, röka på och bli höga, men se upp!” När han dog följde honom över en miljon Madridbor till graven och tackade för att han hade bejakat deras stads sanna inre känslor, befriat den från sin mörka baksida och sina ok, och i stället satt den på kartan som Europas mest fantastiska och frigjorda.

    Under tio år blev Madrid epicentrum för en hedonistisk, frisinnad, kreativ, nästan febrigt speedad ung medelklass. De tog kommandot inom film, litteratur, design, medier, kommers – och använde sig av barerna och natten som sin arena.

    Allt började med ett ungt attraktivt par som spontant strippade från en känd staty inför hänförda likasinnade på ett torg. Till slut simmade transvestiter nakna i poolerna på lyxhotell. Samtidigt som arkitekter, redaktörer, regissörer, författare, skådespelare, designer satt på barstolarna och solstolarna runt om och fullständigt freakade ut med sina nya vilda idéer för staden och landet. Många dog senare som flugor av överdoser, aids, kokain och alltför snabba cash.

    Men sedan var det dags för nästa sanslösa fas för de överlevande – armbågarna vässades, tempot ökade, nu skulle de riktiga pengarna rassla in. Boomen och bubblan började, i Madrid kallad pelotazo (”jättebollen”). ”Madrid me mata!” (”Madrid dödar mig!”) blev ett vanligt uttryck, ett slags sarkastisk pendang till den tidens bejakande ”I love New York”. Om det tidigare hade vandrat runt turister i sakta mak längs en snitslad bana till alla ställen som kunde stoltsera med att ”Hemingway was here”, så dansade sedan en allt ivrigare skara runt i ett allt högre tempo – och kunde rent av stöta på skylten ”Almodóvar har inte hunnit hit ännu”.

     

     

    Få städer tar ut svängarna som Madrid. Ytterligheterna finns inom det mesta, inte minst klimatet. När Madrid dallrar av hetta en sommareftermiddag, då ”luktar det sol” säger somliga. Det finns nästan en ”doft av eld” som fyller luften. I nästa stund hackar man tänder under ett täcke redan tidig sommarkväll.

    Den som dras till urbana och mänskliga extremer finner sig snabbt till rätta. För en storstadsfanatiker kan det ju vara både befriande och sympatiskt med Madridbornas åsikt att ”landsbygden bara är en plats fylld av ostekta kycklingar”. När de börjar springa runt på marken – i stället för att hålla sig på tallrikarna – då är det så att säga dags att vända och åka tillbaka in till staden igen.

    Mer än någon annan stad vibrerar Madrid av ett slags otålig kollektiv längtan efter njutning, glädje. Det är som om man i varje stund måste gripas av eufori – kanske bara över en kopp kaffe, på en promenad, i ett samtal, vid en måltid. På ett härligt sätt höjer man också rösten mer än i andra städer, fast i positiv bemärkelse. Man vill ju bara dela med sig av sina underbara och viktiga åsikter, plötsliga infall. För i Madrid dras man automatiskt mot de mest ”högljudda” barerna. Det är där spännande lokala människor språkar vilt, umgås, gestikulerar, gillar varandra, gärna inviterar främlingar. I en annan stad kan samma våldsamma sorl avskräcka, ge sken av att något obehagligt är i görningen.

    Ettrigheten, pulsen och tempot tar sig ibland komiska uttryck. Varför sitta kvar rakt igenom hela middagen på en krog, om det inte är tillräckligt gott eller kul? Varför inte njuta av desserten på ett annat ställe, eller rent av lämna en krog mitt i varmrätten – ju fler ställen under en kväll, desto roligare! Och i få städer reser sig så många upp och går från filmer de inte gillar som publiken gör i Madrid. En fullsatt biograf kan ha halv salong redan efter en halvtimme – om filmen inte roar, inte kittlar, inte retar, inte skrämmer, inte fascinerar.

    Och är det så konstigt att man faller pladask för en stad där det alltid anses fint att ta en liten ”power nap”, somna in för en stund mitt på dagen? För att sedan kunna komma igen under eftermiddagen och kvällen, fylld av ny energi. Och om man nu inte väljer att sova kanske man i stället ägnar sig åt en tretimmarslunch med mycket gott vin. Finns det något sexigare? Ack så förbjudet i många andra länder. Madrid dricker än i dag betydligt mer vin än vad parisare och romare gör, eller snarare en gång gjorde. Inte bra för dem själva, muttrar förstås någon vän av ordning. Men inte så dumt för somliga av oss tillfälliga besökare, som vill omges av stödjande blickar i stället för förakt.

    Så är jag då här igen, uppe med tuppen, kan scenariot, slipper hamna i tomma lokaler för att jag inte har ställt in min kropp till Madrids rytm. Alla som i ottan kanske bara slängt i sig en slät kopp är nu ute från arbetsplatserna vid 10-tiden för ett slags ”andra frukost”. Nu sitter den lilla mackan fint till kaffet. För en del är det redan dags för en snabb liten öl. Så kommer den härliga mixen av sen lunch från 14.00, sedan siesta. Somliga är tillbaka på jobbet vid 17.00, andra 19.00. Mitt i allt detta lär man sig att ”sen eftermiddag” en het sommardag kan betyda klockan 20.00. Att en matinéföreställning med barnen ofta är runt 19.00. I Madrid tycker man dessutom att fotboll blir som bäst framåt 22.00, inte minst för att motståndarlaget börjar gäspa. ”I Madrid är det aldrig sent”, som någon säger i en av regissören Pedro Almodóvars filmer.

     

     

    Så vaknar då staden lätt till liv på nytt. Den happy hour många andra städer har vid 18-snåret blir lätt här snarare vid 21.00–22.00. Och sorlet, hysterin, glädjen runt alla krogars middagsbord tycks än i dag som störst så där vid mellan 22.00 och 24.00. Barerna får sedan förstås en ny peak, när alla som ska ha ett glas till på väg hem blandas med alla de som ska ha en drink på väg ut i natten utan slut. Madrid är en av de få städer som har sin kanske kraftfullaste rusning i trafiken mitt i natten. Som min kamrat påpekade ”man vet var man är, när soluppgången hälsas välkommen av en whisky con cola i stället för en café con leche”.

    Som en nattens antropolog noterar jag avsaknaden av kladd, vulgärt ragg, plumpt beteende, gruff. Så får jag den mänskliga förklaringen. Den så finurliga siestan tar inte bara hand om sömnen, utan även om ”den lilla döden”, som ju orgasmen ibland så vackert kallas. Många sköter sitt sexliv diskret på lunchen. Därför är Madrids kvälls- och nattliv också mer harmoniskt och sympatiskt, befriat från den offentliga snedtändningen, högljudda besvikelsen eller kvävande bitterheten – som genomsyrar många andra breddgraders städer och nätter. Kanske är det därför olika generationer, urbana stammar, sociala klasser och alla kön kan hänge sig åt varandra med en så stark social kompetens, får lättare att mötas i vimlet och mörkret. Kan man göra annat än att hålla med dem som tycker att ”siestan är Spaniens största bidrag till den västerländska civilisationen”?

    I Francos Spanien kunde inte en kvinna öppna eget bankkonto, inte ärva egendom. Hon fick inte ens ha ett jobb eller resa till en annan stad utan mannens tillstånd. En del fördomsfulla tror förstås att den spanske mannen bittert lever kvar i sin gamla machovärld. Att spanska kvinnor förgäves söker en man som inte finns. Och att spanska män söker en kvinna som inte längre existerar. Men i en stor undersökning som gjordes inom det tidiga EU om mannens syn på kvinnan, så visade det sig att greker, irländare och tyskar var de mest gammalmodiga, hårda och konservativa. Spanjorer var som fyllda av ett brinnande behov av att visa sig framsynta, bli de nya moderna européerna.

    Madrid är inte bara den så praktiskt mänskliga siestans främsta hemvist. Ingenstans firas det heller så många fiestas! Madrileños tycks tillräckligt ofta ha något att fira för att man ständigt ska dras in i en fest eller hamna på party. Karnevalen i Madrid bjuder på en uppsluppenhet och oanständighet som tävlar med de utlevelser man bara trodde hörde hemma ännu längre söderut. Firandet av Pride i stadsdelen Chueca, Europas mest förtätade gaykvarter, tar sig friheter och uttryck som kan få Berlin och Amsterdam att blekna, och då inte bara om nosen.

    Stadens skyddshelgon, San Isidro, hyllas minst sagt frodigt från mitten av maj och i nästan en månad. Vad sägs om 20 dagars tjurfäktning för fulla hus på den stora arenan? Då får man chansen att även applådera de nya ungtjurarna och ge de yngsta och mest oerfarna tjurfäktarna en klapp på axeln. Samtidigt sitter de nästan könsmogna unga flickorna på blomsterprydda altare, man skålar för fruktbarheten och att våren har kommit.

     

     

    Som så ofta är det den mat man samlas kring – grytorna, grödorna och tallrikarna – som säger det mesta om en stad. Det stora med Madrid är att trots att man på nolltid har rusat in på den globala arenan så är man ändå en av de storstäder som bäst har lyckats behålla sin egen särart och personlighet. För det otåliga, det hetlevrade, det öppna, det sexiga, det temperamentsfulla finns förstås även i köket.

    Madrid är den scen där också allt det bästa från övriga Spanien vill visa upp sig. Så var smäller man i sig en soligare paella än i Valencia om inte här? Andra njuter bläckfiskskivor på en bädd av potatis, med starkt inslag av paprika, en riktig galicisk pulpo gallego. Och alla älskar vi en andalusisk gazpacho, finns det en godare kall soppa? När den så berömda kylan i Madrid slår till tröstar inget bättre än fabada asturiana, en rykande het och mustig bönsoppa fylld med blodkorvar. Den djärve som vill ta till sig det frodigt lokala beställer en callos a la madrileña, en mättande gryta på komage, stark korv, tomat, lök och paprika. Men det mest ljuvliga kommer från den kastilianska landsbygden, den i en vedeldad ugn sakta mörstekta spädgrisen, cochinillo asado. Men det är Madrids egen mustigt proletära stadsgryta cocido – oxlägg, grisfötter, kyckling, korvar, kikärter, grönsaker – som puttrar mest buljongigt inbjudande på den ena krogen efter den andra.

    Självfallet har Madrid sin vasst eleganta, eldigt moderna motpol till allt det burleskt sympatiska och inpyrda. En estetiskt exalterad och eklektisk skara intellektuella livsnjutare vallfärdar till Madrids alla nya kockar, krögare och innovativa kök – som har fullkomligt exploderat och lyft fram Madrid som ”det nya, det senaste, det bästa, det viktigaste”. Somliga smörjer kråset och intar som den sista måltiden på Santceloni, givetvis tillsammans med ett av den nya tidens nästan religiöst dyrkade katalanska viner. Andra har bokat långt i förväg hos Fernando Pérez Arellano och Itziar Rodríguez på Zaranda, och svär vid gud att det är det godaste de vet. Stadens mest omsusade kock Sergi Arola, självfallet lärjunge till El Bullis Ferran Adría i Barcelona, har lämnat sitt minimalistiska pretentiösa och av Michelin hyllade La Broche och startat det varmare, mer harmoniska Sergi Arola Gastro. Något som många tolkar som att Madrid äntligen är på väg bort från det hysteriskt vitmålade, tröttsamt betongiga, stramt designade. Själv fastnade jag främst för två Madridkrogar på den kreativa charmskalan: Viridiana för det surrealistiska utspelet, nästan i Luis Buñuel-klass med det klassiska spanska köket. Och så det lilla, mer mumsigt nyenkla, fräscha La Tasquita de Enfrente, som saknar meny men där Juanjo López rätt och slätt bestämmer vad man ska ha, man säjer bara ”ja” och mår bra.

    När taxibilen glider in i Madrid kan staden fortfarande ge ett pompöst och svulstigt intryck à la Washington eller Wien. Det är en stad skapad och präglad av kungar, militär, politisk makt och imperier – för att dominera, kontrollera och imponera. Men det på ytan än i dag lite formella draget visar sig nu snarare vara broderligt, ibland farbroderligt, och rymmer mycket värme. Det är bra många år sedan den ogenerat militante snobben Madrid, för att inte säga tråkmånsen, sparkade av sig stövlarna, slet av sig slipsen, vågade visa benen. Det nationalistiskt inbundna har ersatts av något sprakande och utåtriktat globalt. Med sitt böljande höghustäta förortslandskap har Madrid snabbt blivit en megametropolis, med drag av Mexico City, inte minst på grund av sina över miljonen invandrare från Latinamerika.

     

     

    Och om man vill vända de grandiosa torgen, de pampiga slotten, allt det kungliga, de storslagna museerna, de stränga regeringsbyggnaderna, de historiska kyrkorna, de sanslösa palatsen, de nyanlagda paradgatorna ryggen, så finns inget enklare. Snabbt hittar man sina smågator och myllrande strög, sin lilla korsning och ett mänskligare pyttetorg. För vid sidan av siesta, fiesta och tapas hyllar Madrid ytterligare en av civilisationens viktigaste sysselsättningar – flanerandet, paseo.

    För mig börjar det ofta i det gamla en gång judiska och arabiska Lavapiés. För att känna hur smidigt trots allt alla kineser, marockaner, rumäner, libaneser, indier, afrikaner samsas sida vid sida. Hur Madrid på nolltid har blivit en av Europas största smältdeglar. En bit bort vid de små torgen i La Latina finns mycket av det mest sympatiska nya coola. Främst söndagseftermiddagar på alla brunchkaféer runt de tre små torgen Plaza del Humilladero, Plaza de San Andrés och Plaza de la Paja.

    Andra favoriter är självfallet stadsdelen Malasaña, de i dag mogna och mer ”grungy” kvarteren från La Movidas glada dagar. Den stora mötesplatsen är Plaza dos de Mayo, där alla kaféer är fyllda med karriäriga ”intellos” och ”bobos” ivrigt diskuterande den sociala, politiska och kreativa utvecklingen i staden. På andra sidan det stora hippa shoppingströget, Calle Fuencarral, breder nöjesdistriktet Chueca ut sig. Här samsas allt det gamla traditionella, det bohemiskt enkla med allt det nya och halvgamla gaya. Enligt många är detta det mest fria och förtätade gaydistriktet i Europa, enligt andra det sista vulgärt överkommersialiserade ghettot som börjat sprattla i ångest, i väntan på något nytt.

    Beger man sig över den stora flanör- och paradgatan, Paseo de Recoleto, så hamnar man i en rakt motsatt värld. Få kvarter är så högborgerligt sprättiga och eleganta som Salamanca. Men precis som i Madrid i övrigt känns det inte så sömnigt och trist som motsvarande kvarter i Stockholm, Paris eller New York. För Salamanca är uppblandat med smart business, elegant shopping – och tävlar i temperament och eldighet med sina utsökta kaféer och krogar, sitt extrema nattliv.

    Vill man i stället bort från etablissemanget, känna när alla de rätta unga fortfarande är på grönbete, så är Condu Duque de allra senaste coola kvarteren. Men där ändå allt fortfarande känns spontant rätt. Där allt det kalkylerade technodunket, neonblinket, jeansstöket, tatueringstramset och sushislafset liksom ännu inte har hunnit hänga på. Och där man fortfarande på sidogatorna runt underbara Plaza de las Comendadoras och Plaza de los Guardias de Corps kan tro att det nya inte bara ska bli ”same same but different”.

    Men tonen är mörk min sista natt med gänget uppe vid Glorieta de Bilbao. Alla kamraterna pratar om fastighetsbubblan som spruckit, finanskrisen som slagit hårt, arbetslösheten som är högst i Europa, Greklandskrisen som kryper närmare. Men där inne vid ett bord på Café Comercial, kanske mitt mest älskade kafé i Europa – och där många lyckades bevara sin sinnesfrid, själsliga ro och brinnande intellekt under de svåra Francoåren – skiner vi upp runt våra vermouthglas.

    Det är ju trots allt i sina mörka stunder man blir som mest kreativ. Vi enas om att detta kanske gäller Madrid mer än någon annan stad. Att vi inte bryr oss om huruvida det dansas mer eller mindre. Bara ”det stora samtalet” återvänder till alla de generösa borden på de sympatiska kaféerna i Madrid. Det spännande snack som en gång deltog i att skapa satiren, surrealismen, anarkin. Och att denna så viktiga disciplinerade ”gaggaism” på kaféerna – tertulia som det kallas – gör tapas, paseo, flamenco, fiesta och siesta sällskap, föder något nytt mänskligt – än en gång.

    Madrid dödar inte mig.

     

    FAKTA MADRID

    HOTELL

    Den som kommer i juli, augusti, september, då Madrid dallrar av hetta, bör spana in sig på hotell med härliga utomhus- och takpooler – som Emperador vid pampiga Gran Via eller Wellington i eleganta Salamanca.

    ME Madrid
    Det gamla tjurfäktarhotellet Reina Victoria är nu förvandlat till extremt designhotell. Baren på taket med den sanslösa utsikten, The Penthouse, är ett av stadens starkaste partyfästen. Sviter och vip-rum ständigt ockuperat av en David Beckham, en Brad Pitt eller en Paris Hilton.
    Plaza Santa Ana 14, Centro
    +34-91-701 60 00
    Lediga rum & priser

    Hotel Urban
    Ett av de senaste årens mest hyllade och prisbelönta. Ägarens excentriska smak, som blandar konstsamlingar från Egypten och Nya Guinea med samtida urban design, lyckas få surrealism och harmoni att samsas. Cool personal och pool på taket.
    Carrera de San Jerónimo 34, Centro
    +34-91-787 77 70
    Lediga rum & priser

    Hotel Abalu
    En ny udda fågel på Madrids hotellhimmel. Två bröder har gjort om sina föräldrars hostel till extremt näste. Charmigt med möbler från hela världen, där allt är till salu. Lockar ett mer ”grungy” klientel till de bitvis ruffare kvarteren i gränslandet mellan heta Conde Duque och La Movidas gamla ”inrökta” Malasaña.
    Calle del Pez 19, Malasaña
    +34-91-531 47 44
    Lediga rum & priser

    Room Mate Óscar
    Room Mate-kedjan finns i många stadsdelar. Óscar är mitt i Chuecas gaykvarter, Alicia är vid Plaza Santa Ana, Mário i Centro. Det ena hotellet (som Mario) kan vara sobert, gränsa till intellektuellt, medan nästa (Óscar) känns som en blandning av 1980-talsdisco och sushibar. Fördelar; propert, vänligt, prisvärt.
    Plaza Vazquez de Mella 12, Chueca
    +34-91-701 11 73
    Lediga rum & priser

    Westin Palace
    Historien sitter i väggarna – glamouren, intrigerna, dramatiken, politiken, litteraturen. Läget snett emot Kongressen och El Museo de Thyssen-Bornemisza, och med gångavstånd till Pradomuseet, kan inte bli bättre.
    Plaza de las Cortas 7, Huertas
    +34-91-360 80 00
    Lediga rum & priser

    Hostal Oxum
    Nyrustat i 1800-talshus, propert, billigt. Åtta charmiga rum, tre trappor upp mitt i smeten på Hortaleza i livliga Chueca. Vänlig regim, smart tänkt, trådlös uppkoppling, luftkonditionering, man får låna spansk mobil eller liten laptop, frukost, minibädd för medförd hund eller katt.
    Hortaleza 31, 3 trappor, Chueca
    +46-664 72 32 41
    Lediga rum & priser

     

    KAFÉER, TAPASBARER, KROGAR

    Café Comercial
    Ett av de äldsta, vackraste och mest älskade kaféerna. Rätt samling ensamma äldre damer med kaka i munnen, män som spelar schack, yngre intellos med sina rätta kamouflagefärgade kläder, den urbana stammen med sina ack så viktiga och hårt nischade magasin, ensamvargar klamrar sig till dagens kulturkritik i sin älskade El Pais.
    Glorieta de Bilbao 7, Malasaña
    +46-91-521 56 55

    Café Gijon
    Här huserar de stora gesterna, de tunga elefanterna, den grandiosa historien. Fortfarande parkerar sig starka karaktärer vid sina bord och pinkar in sitt gamla revir. Beroende på vad man gillar i form av samtalsämne – anarki, litteratur, bourgeoisie, politik, sex – så kommer man i tidig otta, på eftermiddagen, sen kväll.
    Adress: Paseo de Recoletos 21, Salamanca
    +34-91-521 54 25
    cafegijon.com

    La Trucha
    Av alla stadens tapasbarer är det på den här jag har hamnat flest gånger. Varför, via en Madridvän förstås. Som på alla liknande ställen, så fastnar man snabbt.
    Manuel Fernandez y Gonzalez 3, Santa Ana
    +34-91-429 58 33

    La Casa del Abuelo
    I detta ”morfars hus” anser många att de bästa grillade räkorna i allsköns varianter finns. En av favoriterna bland tapasbarer.
    Adress: Calle de la Victoria 12, Plaza de la Puerta Sol
    +34-91-521 23 19
    lacasadelabuelo.es

    La Tasquita de Enfrente
    En av de charmigaste krogarna på modet, där krögaren och kocken bestämmer vad man ska äta. Och alla kommer tillbaka, om och om igen.
    Calle Ballesta 6, Gran Via
    +34-91-532 54 4    9

    Zaranda
    För den som vill ha innovativ gastronomi är Madrids utbud enormt – Santceloni, La Broche, Sergi Arola Gastro, Memento, La Terraza … Zaranda lockar kräsna lokala finsmakarna och influgen topprepresentation.
    Adress: Calle San Bernardino 13, Castellana
    +34-91-541 20 26
    zaranda.es

    Botín
    Här njuter alla av välstekt 20-veckors spädgris. Madrids och världens äldsta krog. Ernest Hemingway was here, Olof Palme var här. Och enligt den jovialiske ägaren var Jan Guillou här nyligen, och kungen någon dag före.
    Calle Cuchilleros 17, La Latina
    +34- 91-366 42 17
    botin.es

    Bar Cock
    En av de mest självklara adresserna, som en institution i natten. Påstås ha varit bordell, där en tunnel ledde från etablissemangets och kändisarnas vackra cocktailbar Museo Chicote, på Gran Via på andra sidan av kvarteret.
    Calle Reina 16, Chueca
    +34-91-532 28 26

    TYPISKT MADRID

    Saluhall: El Mercado de San Miguel
    Av Madrids cirka 40 saluhallar och marknader anses denna vara den vackraste. Slog åter upp portarna sommaren 2009 efter påkostad renovering. Fylld av högklassiga unika handlare och stånd som tar ut svängarna, vare sig det gäller tapas, charkuterier, vinbarer, ostron, eller starka katalanska korvar. Alltid öppet till midnatt, till 2.00 fredag–lördag.
    Plaza Mayor
    mercadodesanmiguel.es

    Tjurfärktning: Plaza de Toros de Las Ventas
    Den spanska dragningen till död, blod och barbari, men med en eldigt elegant touche, kulminerar i tjurfäktningen. Få platser slår ett fullsatt Las Ventas med 25 000 som hyllar sina hjältar. Här är en plats i solen (sol) billigast, skuggan (sombra) dyrare. Dyrast är det förstås längst fram på parkett. Säsong mars till oktober.
    Calle Alcalá 237, metro: Ventas, Salamanca, Retiro
    +34-91-726 35 70
    las-ventas.com

    Flamenco: Casa Patas
    Madrids styrka är att vara show-off för allt det yppersta från olika landsändar. Kanske yttrar sig detta bäst i flamencon. Sången och lidandet påminner bitvis om Buenos Aires tango och Lissabons fado. Och det finns självfallet ett liknande geschäft, där turistbussarna bromsar in med de stora grupperna. Men det andalusiska zigenska ursprunget är förstås oslagbart i eldighet. Corral de la Morería skryter med att ha haft Hemingway, Che Guevara och Pablo Picasso vid borden. Almonte är ”flamenco disco” för det unga vackra Madrid som vill visa upp sig. Själv dras jag av vänner till Casa Patas nära Plaza Santa Ana.
    Calle Cañisarez 10, Lavapiés
    +34-91-369 04 96
    casapatas.com

    Fotboll: Real Madrid
    Få fotbollslag är ett så starkt internationellt varumärke. De senaste årens miljardinvesteringar i Cristiano Ronaldo och Kaká gränsar till det vansinniga. Bästa stämningen på hemmastadion är när ”los merengues” spelar mot det andra Madridlaget, Atlético (”los rojiblancos”). Och stadens två stora supporterklubbar går i gång med sina sånger och flaggviftande på läktarna. En av de största upplevelserna är El Clásico, när Real Madrid spelar mot ärkerivalen Barcelona, Barça, som en kamp om liv och död.
    Estadio Santiago Bernabéu, Paseo de la Castellana 144, Chamartín
    ealmadrid.com, madrid-football-tickets.com

    SHOPPING

    Calle Serrano i Salamanca
    Detta är Madrids Rodeo Drive. Här finns alla de mest exklusiva butikerna och märkesnamnen. Annan het gata i kvarteren är Calle Jorge Juan och dess återvändsgränd Callejón Jorge Juan. Mest elegant borgerliga shoppinglunch är här på Matilda.

    Calle Fuencarral i Chueca
    Här är alla de mer nervöst trendiga butikerna i tiden. Ungt, hysteriskt, kommersiellt med allt det senaste, må det vara jeans, skor, streetwear eller något rätt inför nattens äventyr.

    Malasaña och Conde Duque
    I La Movidas gamla kvarter är allt lite mer alternativt och ”grungy”, påminner lite om Söder i Stockholm, mer skivbutiker, vintage och second hand. Conde Duque sjuder av det som är smart och cool.

    El Rastro
    Den klassiska loppmarknaden på söndagar från cirka 7.00 och fram till 14.00, från riktiga antikhandlare till allt krimskrams som tänkas kan. I gränstrakterna mellan de frodigare stadsdelarna Lavapiés och La Latina – bästa start är Plaza da Cascorro nära Metro La Latina och längs Calle Ribera de Curtidores.

  • Costa del Sols skönaste spa

    Costa del Sols skönaste spa

    Boutique-hotellet och golfresorten Finca Cortesin i Malaga på Costa del Sol har öppnat ett enormt spa. Turkiskt bad, utomhuspooler med utsikt över Medelhavet och en snögrotta är några av de faciliteter som kan avnjutas.

    45 minuter västerut från Malagas flygplats ligger denna populära golfresort som nu alltså införskaffat ett spa utöver det vanliga. Man har till och med byggt en snögrotta för att gästerna ska kunna rulla sig i snö, precis som efter ett traditionellt bastubad. Som nordbo åker man nog emellertid hit av andra anledningar. Här lockar nog medelhavsvindarna, havet, omgivningarna, tapasrestaurangerna och de luftiga och fräscha rummen mer.

    Finca Cortesin
    Ctra. de Casares, s/n, Casares, Málaga, Spanien
    + 34 952 93 78 84
    Lediga rum & priser