Tel Aviv är en ung metropol färgad av en unik mix emigranter, från Ryssland till USA med ett stänk av europeisk trendkänsla. Trots dess läge i en av världens mest konfliktfyllda regioner vilar ett bohemiskt lugn över den vita staden.
Foto: Johan Lindskog
Hotell i Tel Aviv
Kroppen är bara kött, de pumpade, oljade musklerna blänker i ljuset av stroboskopet, som exponerar dansgolvets hav av hård, skinande naken hud. Mannen ställer sig bredbent, med händerna på höfterna – och siktar sin slätrakade, halvt erigerade penis mot mig. Den nakna kroppen och det ofantligt stora, fluffiga, rosa kaninhuvudet får honom att se ut som en minotaur i Lewis Carrollsk tappning.
Jag suger ur min gin och tonic och ler vänligt mot monstret, som lurkar vidare, förbi dvärgen i ballerinadräkt som dansar med ett självlysande paraply på podiet framför mig.
Det är här – någonstans i ett industriområde, under jorden, mitt i vargtimmen – som Tel Avivs öppna rosa hjärta bultar. Jag har tidigare fått höra från vår vägvisare i nattlivet, Jeremy, att det är på stadens många gayklubbar som araber och judar öppet hånglar med varandra. Här finns ingen taggtråd, inga murar, bara ren och skär lust. Jeremy säger att stadens gaykultur är en tillflyktsort för många palestinier med ”förbjuden läggning”. Det är ont om sådana vattenhål i Mellanöstern. Här välkomnas alla med öppna armar – min flickvän står lite längre bort, intryckt I ett hörn av några söta israeliskor.
När vi raglar hemåt ett par timmar senare lämnar vi ett party som likt en grinig tonåring fortfarande vägrar gå och lägga sig. I Tel Aviv festar man som om varje minut vore den sista. Kanske helt och hållet symptomatiskt för en stad som befinner sig mitt i stormens öga.
Att Tel Aviv är stolt över sitt partyliv och sin gaykultur går inte att ta miste på. På turistbutikerna samsas vykort på Prideparaden och festade människor med bilder på stranden och de gamla arabiska kvarteren i Jaffa. Den ohämmade livslusten är ett monument inlemmat i stadsbilden.
Tel Aviv är dock mer än milsvid strand och ohämmat nattliv – Mellanösterns Miami. Bortom stadens livsglada, hedonistiska själ finns något annat, något hembonat, prydligt, ja rentav pittoreskt. Doften av 100-åriga mattor, nymalda kryddor och ojäst bröd som kontrasterar den av unga dansande kroppar. Tel Aviv är en gammal man i en ung kropp.
– Tel Aviv är den enda staden. I Jerusalem betyder varenda sten något för någon. Men hallå, det är ju bara ett berg, säger vår guide Doron Ozor medan han stoppar i sig fikon, dadlar, oliver vid stånden på Carmel Market som om han ägde stället.
Ozor, som är Tel Aviv-bo i hjärtat, missar inte ett tillfälle att hacka på den mer seriösa grannstaden. Det tycks pågå en ständig konflikt mellan dessa två städer. Den ena ung, modern, ytlig, glad, svalkad av Medelhavsbrisen. Den andra, gammal, tung, allvarlig, ständigt irriterad av ökensolen. Städerna representerar två sidor av Israel – inbegripna i ett ständigt trätomål om vem som är mest israelisk.
Är det staden som grundades 1909 av ett 60-tal judiska familjer på några sanddyner norr om Jaffa? En sant multikulturell metropol, präglad av de vitt skilda kulturer från öst och väst som de judiska emigranterna bar med sig. En stad byggd på visionen – genom sin första borgmästare Meir Dizengoff – om fredlig samexistens med araberna.
Eller den tusenåriga staden, kung Davids stad, Guds stad, söndersliten i ändlösa blodiga konflikter mellan tre religioner? En stad byggd på delning, inhägnad av stängsel, taggtråd, murar.
Det är en kluvenhet som inte bara israeler delar, den delas av världen. Medan Jerusalem sedan 1949 är staten Israels huvudstad erkänner FN bara Tel Aviv som huvudstad. Tel Aviv är lite för Israel vad New York är för USA.
Doron Ozor visar oss genom de myllrande stånden på Carmel Market, inte helt olik en arabisk souk. Det är bland matstånden och de osande små mathålen i väggen som stadens verkligt mångkulturella överflöd visar upp sig. Det israeliska köket är präglat av influenser från franska judiska immigranter i väst till indiska i öst. Från ryska i norr till nordafrikanska i söder. Huvudinfluenserna kommer från det grekiska och östeuropeiska köket.
Vid ett litet stånd äter vi brännheta, nybakade bourekas – degknyten fyllda av spenat och smält getost. Lite längre ner äter vi ljuvlig kycklingkebab, och små hamburgare på nötkött och persilja som jag sköljer ner med skummig ayran – salt yoghurt. Längre bort bakar en drusisk kvinna, klädd i en tunn vit sjal, taboonbröd, en stor tunn degpannkaka som bakas över en konkav panna. Brödet är ingrediens i den populära palestinska rätten musakhan, med en röra av kyckling, lök, saffran, sumak och pinjenötter.
Vi avslutar plocklunchen med nypressad granatäppeljuice, innan vi tar av mot det charmiga Neve Tzedek, med sina bohemiska vita jugendkvarter fyllda av små kaféer, barer och gallerier. Området är stadens äldsta, och efter decennier av förfall återupptäcktes de gamla konstnärskvarteren av stadens hipsters under 1990-talet. I dag tillhör jugendhusen stadens mest eftertraktade och är listade som världsarv.
Söder om Neve Tzedek ligger Hatachana, Tel Avivs gamla stationsområde byggt i slutet av 1800-talet, vars byggnader har renoverats upp till att bilda ett område med design och modebutiker som flörtar mer med turister än locals. Trots det erbjuder terrassen på ett av hustaken en oslagbar solnedgång över den bibliska hamnstaden Jaffa – numera integrerad i södra Tel Aviv.
Israel är på samma sätt som USA färgat av sina olika vågor av immigranter. De som satt sin kanske starkaste prägel på Tel Avivs stadsbild var den våg av tyska Bauhausarkitekter som anlände efter Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland. Ingen annan stad i världen har lika många vita byggnader i Bauhausstil, vilket har gett staden namnet ”Den vita staden”. Många av mästerverken kan skådas från stadens paradgata, Rothschild Boulevard – vars gröna allé nyligen var epicentrum för de största protesterna i landets i historia.
Arabvårens vindar har knappast blåst det politiskt medvetna Tel Aviv obemärkt förbi, och det tycks svårt för många israeler att veta hur man ska förhålla sig till den revolutionära stormen. Politiskt har landet fått tampas med en helt ny geopolitisk karta, som har inneburit att man har förlorat flera av sina allierade i området, Turkiet och Egypten. Och att palestinierna har gått till FN för att pressa utvecklingen mot en egen stat framåt – utan ett fredsavtal. Lägg därtill ett överhängande krig med Iran. Den säkerhetspolitiska krisen är delvis ett resultat av en alltför hårdför israelisk utrikespolitik. Författaren och journalisten Göran Rosenberg beskrev det i en essä i Fokus som att regeringen har skapat sin ”perfekta storm”.
Men arabvåren inspirerade också till demonstrationer. I mitten av juni startade protesterna med att folk började slå upp tält längst Rothschild Boulevard i protest mot kraftigt höjda hyror. I augusti hade protesterna vuxit till de största i landets historia, då en halv miljon israeler gick ut på gatan (både araber och judar). Kritiken riktade sig bland annat mot att regeringen hade prioriterat försvar och nya bosättningar i stället för att ta itu med ökade samhällsklyftor.
Ingen var förvånad över att protesternas hjärta var Tel Aviv. Den levnadsglada metropolen vid havet tycks nästan redo att bygga en mur mot resten av landet. För många konstnärer, intellektuella, liberaler och för den politiska vänstern är Tel Aviv sannerligen ”den enda staden”.
– Vi vill bara ha fred så vi kan gå vidare. Jag är för en palestinsk stat, jag är vänster, säger Oron Dozer när vi möter honom på restaurangen Kimmel, en rustik klassiker på Hashachar Street som serverar gedigen mat i familjestil, det vill säga allt delas.
Kimmel drivs av Shaul Ben Aderet, kändiskock i Israel med ett eget matlagningsprogram. Menyn kombinerar fransk lantlighet med östra Medelhavets delikatesser, och bordet fylls snart av chefens signaturrätter: en stor tallrik kycklinglever, en krämig svamp- och spenatrisotto, lammkebab med tomatsås, tehina och pinjenötter.
Precis som många andra restauranger och barer vi besöker i Tel Aviv inger både atmosfären och de pittoreska detaljerna en känsla av värme och ombonad. Väggarna är fyllda av gulnande familjebilder, och vi tycks sitta på farmors utnötta stolar och stoppa i oss maten med familjesilvret. Kanske är ombonaden ett försvar mot en farlig omvärld – eller emigrantens nostalgiska omvårdnad av de få saker som påminner om en annan tid, en annan värld.
Att söka sig igenom Tel Avivs många loppmarknader, antikaffärer och vintagebutiker är kanske den bästa museiupplevelse man kan få i den här staden. På Jaffa Flea Market, i stadens gamla handelskvarter, möts immigrantens och arabernas arvegods. Här kan man köpa allt från persiska mattor till tyska industrirariteter från 1930-talet i ett saligt myller av skatter och skräp. De täta små handelskvarteren i Jaffa beboddes en gång i tiden av korsriddare, men har varit handelsplats sedan osmanerna härskade här. Numera ligger trendiga israeliska gallerier och kaféer vägg i vägg med arabiska boklådor och hål i väggen som serverar nylagad hummus.
Det är en inte alltid okomplicerad samexistens, men i Tel Aviv skiljer inga murar människor åt. Till skillnad från sin grannstad har Tel Aviv anammat en mer livsbejakande hållning till insikten om att en storm alltid lurar någonstans bortom solen i horisonten.
Om varje dag kan vara den sista – varför inte göra det bästa av den?
BOENDE
Klassisk lyx i storförpackning med idealt läge för att kunna erbjuda det bästa av Tel Aviv, med Neve Tzedek i ryggen och fötterna i sanden mot Medelhavet.
Intercontinental David
12 Kaufman Street
Lediga rum & priser
Boutiquehotell i hjärtat av Neve Tzedek som erbjuder lägenhetsstora sviter i stadsdelens renoverade gamla jugendhus.
The Varsano
16 Hevrat Shass Street
thevarsano.com
Lågmält designhotell med perfekt läge ett stenkast från stranden I Tel Avivs kärna.
The Savoy
5 Geula Street
Lediga rum & priser
SEVÄRDHETER
Jaffa Port
Den gamla hamnstaden ärnumera en integrerad del av södra Tel Aviv, men har behållit en del av sin arabiska identitet. I hamnen, som är en av världens äldsta, återfinns förutom bibliska kvarter numera också några av stadens trendigaste gallerier och klubbar.
Jaffa Flea Market
I stadens gamla handelskvarter samsas gallerier med second hand-butiker. Här kan du fynda allt från antikviteter till andra världskriget-memorabilia.
Neve Tzedek
Tel Avivs äldsta kvarter i jugendstil är en attraktion i sig – men erbjuder också ett myller av mysiga kaféer och gallerier.
Den vita staden
Att många av de tyska Bauhusarkitekterna med judisk bakgrund anlände till staden på 1930-talet har satt sin prägel på stadsbilden. Stadens över 4 000 byggnader i Bauhusstil har skänkt Tel Aviv smeknamnet ”Den vita staden”. De är också listade som världsarv av Unesco.
ÄTA
Fransk bondmat med touch av östra Medelhavet, under israeliska kändiskocken Shaul Ben Aderets ledning. Ligger i kvarteren nära Neve Tzedek, inhyst i ett hus som en gång i tiden ägdes av den turkiske sultanen.
Kimmel
Hashahar 6
Modern restaurang med bistroinfluenser från New York, som har blivit något av en hotspot för Tel Avivs trendiga. Erbjuder internationell meny med lokala råvaror som grillad tonfisk och anklever.
The Social Club
45 Rothschild Boulevard
Serverar färsk, krämig, fantastisk hummus – som enligt många är Tel Avivs bästa. Ligger bara ett stenkast från hamnen i Jaffa, och går inte missa runt lunchtid då hungriga locals fyller trottoaren.
Abu Hassan
1 Dolphin Street
