Många reser till Japan för att titta på blommande körsbärsträd, begapa neonskyltar eller sjunga karaoke. Men varken detta, Fujiberget eller mangakonst är orsaken till att kulturjournalisten Anette Masui och fotografen August Eriksson ständigt återvänder till landet. Anledningen stavas onsen – Japans största och hemligaste turistattraktion, vilken varje år lockar över 100 miljoner besökare.
Text: Anette Masui Foto: August Eriksson
För en japan är detta med bad något lika självklart som att äta och sova. Kanske för att badet har en så lugnande effekt, och att stressade japaner behöver koppla av efter en lång och inte sällan hektisk dag på arbetet. Kanske för att shintoismen, japanernas egen världsunika religion, och buddhismen, den från Kina importerade, påbjuder bad som ett sätt att rena sin själ, och att ingenting – oavsett detta – kan återställa den inre balansen, såsom det 42-gradiga vattnet i ett badkar eller det mineralrika vattnet i en vulkanisk källa. För den som vill prova på det senare är det enkelt om man väl har lyckats att ta sig till Japan.
Även om man bara har en veckas semester inplanerad i Tokyo bör man se till att ge sig tid att hoppa på ett tåg, åka en eller två timmar i valfri riktning, stiga av i ett hänförande vackert bergs- eller kustlandskap och ta in på ett traditionellt japanskt värdshus, så kallat ryokan. Väl där skalar man av sig alla kläderna, drar på sig en nystruken yukata, bomullskimono, och klapprar med lånade badtofflor ner till husets badavdelning för att tvätta sig. Med kroppen vederbörligen renad återstår själen, vilken renas i ett onsen, eller vulkaniskt bad, inomhus eller utomhus, och i ovana turisters fall bör man nog rekommendera det senare. Inomhusbaden är ofta så varma att man lätt kan skålla sig på dem, medan utomhusbaden, rotenburo, brukar hålla en något lägre temperatur. I synnerhet om vintern, den tid på året då man också kan få störst behållning av att uppsöka onsen – få upplevelser kan mäta sig med känslan av att sitta nersänkt i ett ångande hett bad, omgiven av snötyngda träd med dinglande röda kakifrukter, och där tystnaden är så stor så att man kan höra sitt eget hjärta bulta.
Med bara en handduk om höfterna eller överkroppen stiger man så småningom upp ur det varma vattnet, sveper bomullskimonon om sig och tassar tillbaka till värdshuset där kvällens middag håller på att förberedas. Denna intas vanligen på rummet, framdukad av en nakai-san, eller personlig uppasserska, som i detalj förklarar vad middagen består av, hur den är tillagad, hur den ska intas, och efteråt dukar av och förbereder gästerna för sänggåendet. Middagen är ofta kaiseki ryori – ett slags exklusiva japanska tapas som ursprungligen åts ihop med teet under teceremonin. Lackbrickorna som ställs fram är dekorerade med sashimi, rå fisk, och lerkärl med grillkol på vilka man får grilla nyfångad fisk och nyplockade, vitaminrika grönsaker från de närliggande bergen. Till detta kommer ett urval saltade och syrliga inlagda grönsaker, klara soppor och skålar med ångande, vitt ris – sammantaget ett femtontal smårätter. Allt är inte gott, allt känns inte ens igen – men den fest för ögat som framdukningen påbjuder stillar en annan, väl så krävande hunger.
Efter måltiden, som i regel tar två-tre timmar att konsumera, kommer nakai-san tillbaka, drar isär skjutdörrarna och plockar fram ett flertal futon, sovmadrasser, som hon placerar på det gräsdoftande vassmattsgolvet. De fluffiga täckena ser kanske onödigt varma ut, men behövs då rummen saknar element, dras med rejält golvdrag och ofta kan bli väldigt kalla om nätterna.
Frukosten intas på rummet eller i matsal och består vanligen av grillad fisk, misosoppa, ris och ett urval inlagda grönsaker. Till detta serveras enbart grönt te, så har man behov av en koffeinkick på morgonen kan det vara en god idé att ta en liten burk pulverkaffe med sig.
När det gäller japanernas tradition att bada i onsen är denna lika gammal som höljd i mystikens dunkel. De flesta tror att ritualen har religiösa rötter, då både buddhismen och shintoismen förespråkar bad som ett sätt att rena själen. Buddhismen har till och med ett ordspråk som säger att den som badar befrias från sju sjukdomar och begåvas med sju välsignelser. Genom att sjunka ner i ett varmt och helande bad upplöses de synder som befläckar badarens själ och han eller hon stiger ur badet som en bättre människa. Oavsett om man väljer att tro på detta eller ej, är det ett faktum att onsenbadet ofta får dystra tankar att förångas, hjärtat att slå lite lugnare och huden att bli lika mjuk och len som hos en nyfödd baby.
En djupare förståelse för onsenbadet och dess helande effekter kan man få om man jämför med den reningsceremoni som amerikanska indianstammar genomför i sin ”svetthydda”. Genom att slå vatten på upphettade stenar inne i hyddan frigörs het ånga som kommer hyddans invånare att svettas. Med svetten försvinner giftämnen och andra slaggprodukter som har lagrats i kroppen, på samma vis som salter och urinämnen svettas ut i en västerländsk bastu.
Både onsenbadet och ceremonin i svetthyddan uppfattas som en helig stund och ett tillfälle då man med eller utan ord kommunicerar med sin Skapare. Hos indianerna är bönerna en viktig del av reningsceremonin, medan japanerna brukar föredra att sitta insvepta i meditativ tystnad. Syftet är dock detsamma och kan sammanfattas med följande citat av en indiansk schaman: ”Det är en rening, inte bara av kroppen, utan också av sinnet och själen. Det är som att födas på nytt, vi raderar ut gångna misstag, hjärtesorger och besvikelser, sopar bort dem helt och hållet så att vi kommer att börja om på nytt när vi går ut.”
Värmen från onsenbadet antas också ha en antiinflammatorisk effekt och förmåga att stärka kroppens immunförsvar. Därutöver tros de mineraler och salter som finns i vattnet vara hälsobringande, varför onsenbad ibland rekommenderas av läkare som del av en medicinsk behandling. Syftet med behandlingen kan vara att normalisera en tillfällig obalans i kroppen, förebygga sjukdomar eller bara bevara patientens hälsa.
11 slags onsen
Vanligt onsen
Färglöst och genomskinligt, utan varken smak eller lukt. Det innehåller inga särskilda mineraler och är den vanligaste typen av onsen. Det sägs vara effektivt mot nervvärk, muskelvärk, blåmärken, stukningar, trötthetskänslor med mera.
Svavel-onsen
Hett och grumligt med en lukt som påminner om ruttna ägg. Eftersom svavlet i vattnet reagerar med metaller (platina och guld undantagna), kan det vara klokt att ta av sig till exempel silversmycken innan man stiger ner i badet. Vattnet tros vara effektivt mot akne, fet hy, hudinflammation, diabetes och gynekologiska problem.
Natriumklorid- eller salt-onsen
Färglöst och genomskinligt, smak- och luktlöst. Det innehåller höga mängder av framförallt vanligt salt som sägs vara bra mot yttre sår, kronisk hudinflammation, blåmärken, stukningar, reumatism, infertilitet, gikt och åderförkalkning.
Järn-onsen eller ”röda bad”
Järnet i vattnet oxiderar när det kommer i kontakt med luften och färgar vattnet rött. Det sägs vara effektivt mot värkande leder, klimakteriebesvär, hudinflammation, njurproblem och magbesvär.
Koppar-onsen eller ”gula bad”
Det innehåller små mängder av koppar och järn som tros lindra nervvärk, ledvärk, blåmärken, stukningar och trötthetskänslor.
Aluminium-onsen
Färglöst och genomskinligt, alternativt gulbrunt med en bitter smak. Det innehåller aluminium som sägs ha en steriliserande effekt och förmåga att lindra ögonsjukdomar, utslag, kronisk hudinflammation och fotsvamp.
Syra- eller sur-onsen
Vattnet har ett ph-värde som ligger lägre än 3, vilket tros vara effektivt mot fotsvamp, eksem och kronisk hudinflammation. Mineralerna i vattnet tar också bort döda hudceller och hjälper huden att förnya sig själv. Vätejonerna i vattnet kan irritera huden, varför en dusch är att rekommendera efteråt.
Bikarbonat- eller vätekarbonat-onsen
Det sägs hjälpa mot trötthet, yttre sår, hudinflammation, atopiskt eksem och allergier när man badar i det, lindra gikt, diabetes och kronisk magkatarr när man dricker det. Det alkaliska vattnet kan dock irritera huden, varför det kan vara bra att duscha efteråt.
Koldioxid-onsen eller bubbelbad
Färglöst och genomskinligt, ibland med ett fint skum på ytan som ger intryck av att vattnet bubblar eller är kolsyrat. Det kan både inmundigas och badas i. Badet sägs lindra högt blodtryck och hjärtbesvär, medan drycken tros motverka förstoppning och aptitlöshet.
Radon- eller radioaktivt onsen
Det innehåller små mängder av radioaktiva ämnen som tros vara effektiva mot gynekologiska problem, yttre sår, hudinflammation, gikt, högt blodtryck och rubbningar i blodcirkulationen. Radon-onsen sägs också ha en viss hämmande effekt på cancer, även om det i dagsläget inte finns några vetenskapliga belägg för detta.
Sulfat-onsen
Vattnet har en bitter lukt och kan ibland upplevas som trögflytande. Verksamt mot rubbningar i blodcirkulationen, yttre sår, gikt, stela axlar, ryggont och nervvärk om man badar i det; mot utslag och förstoppning om man dricker det.
GUIDE JAPANSKA KÄLLOR – Onsen och ryokan
Arai Ryokan/Shuzenji Onsen, Izu-halvön, Shizuoka-prefekturen
Detta gamla, traditionella värdshus har attraherat japanska konstnärer och författare ända sedan starten 1872. Det stora inomhusbadet är ett kapitel för sig: byggt i cypress 1933 i en arkitekturstil från 700-talet, ståtar det med en imponerande takhöjd. Från badet kan man också se fiskar simma omkring i dammen utanför.
Utöver källorna finns här ett tehus, omgivet av 3 000 plommonträd, varifrån man kan se Fujiberget. Den som vill se dem blomma bör bege sig hit i slutet av februari.
Chojukan/Hoshi Onsen, Gunma-prefekturen
Chojukan är Hoshi Onsens enda ryokan – men vilket värdshus! Byggt i traditionell Edo-stil och med öppna eldstäder mitt i rummen; ett bygge helt i trä, inklusive det stora, mixade inomhusbadet. Poolernas botten består av småsten, eftersom källan ovanligt nog ligger direkt under baden och bubblar upp genom bassängbotten. Maten är utsökt och promenadvägarna i de kringliggande bergen fullbordar upplevelsen.
Kändiskuriosa: När Kronprinsessan Victoria gjorde sin första resa till Asien, föll valet på Chojukan. Föreståndaren visar gärna upp bildbevis.
Hyotan Onsen, Beppu, Oita-prefekturen
Ett utmärkt ställe för den som vill prova på många olika typer av onsenbad. Här finns allt från vanliga, heta källor till sandbad, ångbad och masserande vattenfall – utan stojet och stimmet från ett sedvanligt vattenland. Självklart finns här också en restaurang med Jigoku Mushi Cuisine, det vill säga mat som har ångkokats i heta källor.
Maguse Onsen, Kijimadaira, Nagano-prefekturen
Till detta onsen vallfärdar folk från hela Japan för att njuta av utsikten över Nagano by night eller de närliggande japanska alperna. Själva badet ligger också uppe på en alptopp och det enda sättet att ta sig hit är med taxi eller egen bil. Å andra sidan kan man bo relativt prisvärt på ett enkelt värdshus i närheten.
Myoban Onsen, Beppu, Oita-prefekturen
Till Myoban är det lätt att ta sig med buss från tågstationen i Beppu, men sedan blir det svårare. Utrustad med en karta, bra skor och goda föresatser brukar det emellertid gå vägen. Här handlar det om att gå länge i oländig terräng tills man – med lite tur – lokaliserar det första av ortens tre ”hemliga” onsen. Nabeyama no yu ligger omgivet av skog och utgörs av två bad, varav det ena är fyllt med svart vatten, det andra med lera. Låter detta inte lockade, kan man vandra vidare till Hebin yu, som utgörs av en handfull pooler, belägna i en liten sänka. Populärast är dock Tsuru no yu, dit man kan ta sig med buss – kanske för att det ligger granne med en kyrkogård som bör vara tillgänglig för de anhöriga.
Nozawa Onsen, Nozawa, Nagano-prefekturen
Nozawa Onsen ligger vid berget Kenashi och är en lika välbesökt skidort som onsenby. Hit reser skidåkare från hela världen för att åka nerför berget i yrande pudersnö eller bada i ortens heta källor med anor från 700-talet.
Av de 13 offentliga baden i byn är Oyu med sin Edo-inspirerade arkitektur, det populäraste.
Okukinu Onsen, Tochigi-prefekturen
Hela det här området är klassat som nationalskatt, vilket bara det kan vara skäl nog att resa hit. Kännetecknande för Okukinu Onsen är de många ”hemliga”, heta källorna, som ligger på promenadavstånd från varandra. Den som ändå inte känner sig tillfreds med utbudet kan låna spadar från värdshusen och prova på att gräva sitt eget onsen. Inom gångavstånd ligger också sevärdheten Oze – en vidsträckt sumpmark på hela 2 000 meters höjd…
Takaragawa Onsen, Minakami, Gunma-prefekturen
Det är lite bökigt att ta sig hit, men definitivt värt besväret! Takaragawa Onsen ligger mitt uppe bland bergen i Gunma-prefekturen, nordväst om Tokyo, och utnämns varje år av både nationella och internationella bedömare som ett av landets i särklass bästa onsen. Detta på grund av det stora antalet utomhusbad, och för att man oavsett tid på året kan njuta av de vackraste omgivningar:; blommande körsbärsträd om våren, orangeröda bergssluttningar om hösten, frodig grönska om sommaren och ett magiskt snölandskap om vintern. Till saken hör också att Takaragawa Onsen ligger i anslutning till det förstklassiga värdshuset Osenkaku Ryokan.
Tsuru no yu, Nyuto Onsen, Akita-prefekturen
Vid foten av berget Nyuto ligger detta omtyckta onsen med anor från 1600-talet. Namnet kommer från en lokal jägare som påstod sig ha sett en skadad trana – tsuru – ta ett dopp i en av källorna för att hela sig. Här finns flera bad med och utan tak, varav det mest kända är ett stort utomhusbad med mjölkvitt vatten och vackra omgivningar.
Själva värdshuset är av den gammaldags, rustika typ med en öppen eldstad mitt i rummet som för tankarna till Edo-perioden.
Yukari Jindaiji Onsen, Chofu, Tokyo
Det här badet ligger inbäddat i en trädgård och granne med Jindaiji – ett av Tokyos äldsta, buddhistiska tempel. Anläggningen består av tolv olika inomhus- och utomhusbad, där varje bad sägs ha sin egen välgörande effekt på hälsan eller skönheten. Medan kolbadet (reserverat för män!) sägs bevara ens ungdom, tros kristallbadet hjälpa mot andningsproblem och örtbadet vara allmänt vitaliserande. Feng Shuis principer har tillämpats konsekvent när det gäller inredningen, vilket ger hela anläggningen en lite andlig atmosfä
Onsen – badvett och etikett
GLÖM INTE ATT:
– Tvätta dig grundligt före badet. Efter badet står det var och en fritt att skölja av sig eller låta de välgörande mineralerna stanna kvar på huden.
– Dricka ordentligt efteråt.
UNDVIK ATT:
– Kliva i badet utan att tvätta dig innan.
– Hoppa i badet för snabbt. Man kommer antingen att råka ut för hjärtstillestånd eller ådra sig lättare brännskador. Även om man är en sådan person som normalt duschar i 35-gradigt vatten, är det endast möjligt att stiga ner i ett mycket varmare bad om man bara gör det försiktigt.
– Ha på dig baddräkt i de gemensamma baden för män och kvinnor. Männen skyler sig – om de vill – med en näsduksstor handduk (vilken de lägger hopvikt på hjässan när de har satt sig), kvinnorna med en större badhandduk, svept runt hela överkroppen. Barnen ska vara nakna.
– Simma omkring i badet. Detta är inte en plats för motion utan meditation.
– Röka i badet.
– Äta i badet.
– Sjunga i badet.
– Spotta i eller på annat sätt förorena vattnet.
– Tvåla in sig eller tvätta håret i badet.
– Stirra på badgrannarna.
– Kärringdopp. I Japan kallas ett sådant beteende för karasu no gyozui och liknas vid korpens snabba dopp i en vattenpöl, gjort i hast och utan eftertanke. Till karasu no gyozui räknas också de i väst så vanliga snabbduscharna, vars enda syfte är att skölja av sig svett och smuts.
– Sitta kvar i badet i flera timmar, det ökar risken för hjärtattack. 20 minuter per badtillfälle anses vara lagom.
CITAT:
”I Japan kallas kärringdopp för karasu no gyozui och liknas vid korpens snabba dopp i en vattenpöl, gjort i hast och utan eftertanke. Hit räknas också de i väst så vanliga snabbduscharna.”
”Simma inte omkring i badet. Detta är inte en plats för motion utan meditation.”
”Buddhismen har ett ordspråk som säger att den som badar befrias från sju sjukdomar och begåvas med sju välsignelser.”
