My Website

Tag: Veckans resenär

  • “I Burma finns en galen potential att upptäcka nya coola platser”

    “I Burma finns en galen potential att upptäcka nya coola platser”

    Efter tre år på svenska ambassaden i Dhaka bestämde sig författaren Helena Thorfinn för att skriva boken ”Innan floden tar oss”. Nu är hon aktuell med uppföljaren. RES fick en pratstund med Helena om Bangladesh – och om Burma där hon nu är bosatt.

    Av: Linda Larsson

    Hur kom det sig att du flyttade till Burma?
    – Min man fick ett jobb för FN. Han var ju med mig i Bangladesh så nu var det hans tur att ta ett steg framåt. Nu har vi bott här i tre år.

    Hur är det att bo i Burma?
    – Fantastiskt! Jag vaknar varje morgon och bara ”tack för att jag får bo här”. Landet är politiskt intressant: Burma håller på att vakna upp nu så man befinner sig i ett historiskt skeende. Sen är alla så otroligt vänliga. Min man glömde plånboken på en restaurang häromdagen. I den låg en, för en burmes, hel årslön. Tolv timmar senare när han kom tillbaka var plånboken kvar. Servitören sprang mot honom för att ge tillbaka plånboken.

    Om man besöker Burma – vad kan man förvänta sig?
    – Nu exploderar turismen. Men det är en annan slags turism här jämfört med exempelvis den i Thailand. Nästan inga barnfamiljer åker till Burma: det är antingen backpackers som lever superbilligt eller rika pensionärer som betalar 400-500 dollar natten för lyxhotell. Turismen är som två separata ekonomier.

    – Nästa alla gör ju samma rutt när de åker till Burma: den så kallade triangeln: man åker till Mandalay, Inle Lake och Bagan. Den rutten är fortfarande jättefin men nu öppnar flera områden upp som tidigare varit stängda. Hp-An är exempelvis ett fantastiskt sjö- och grottlandskap där grottsystemen är fyllda med Budda-statyer. Och sen finns otroligt många spännande platser att besöka i Shan State: när jag var där senast besökte vi en otroligt häftig sjö där vattnet var alldeles turkost och som bubblade. Och vi åkte förbi ett berg med 3000 vita pagodor. Men ingen kunde förklara varför de var där. I Burma finns många otroligt häftiga platser men information om dem saknas generellt. Här finns således en galen potential för äventyraren att upptäcka nya coola platser.

    Du bodde tre år i Bangladesh, hur var det?
    – En helt annan typ av upplevelse. Jag hatälskar Bangladesh: landet är så extremt på många sätt. Människorna är otroligt fattiga men samtidigt har alla någon slags inre optimism. Man blir imponerad.

    Din böcker utspelar ju sig i Bangladesh. Hur kom det sig att du skrev den första boken?
    – Jag kände mig så överväldigad av Bangladesh och hade så mycket att berätta. Man får en intimare relation med landet om man skriver om det. Man kommer närmare landet på något vis. Men nu har jag skrivit två böcker och känner mig rätt klar.

    Kommer du att skriva en bok som handlar om Burma nu?
    – Definitivt!

    Aktuell med: Nya spänningsromanen “Den som går på tigerstigar” (Norstedts förlag). 

  • ”När jag reser står musiken i fokus”

    ”När jag reser står musiken i fokus”

    Veckans resenär är en av Stockholms främsta musikprofiler inom klubbscenen. Han har rest världen över – oftast med musiken som drivkraft. När Victor Sanchez inte söker efter nya toner i världens alla hörn arbetar han som musikkurator på det samtida lyxhotellet At Six i Stockholm.

    Text: Elin Gustafsson

    Först och främst – hur uppkom ditt intresse för musik?
    – Det har jag faktiskt Spanien och min tio år äldre morbror att tacka för. Mina föräldrar kommer ursprungligen därifrån och jag har sedan barnsben åkt dit flera gånger om året. När jag var liten var min morbror en riktig klubbräv och han kom alltid hem och spelade musik efter sena utekvällar. På den tiden var det också många klubbar som spelade in sin musik på kassetter. Dom kunde man få med sig hem och jag minns att jag fick några med lite lugnare klubbmusik. Det speglar verkligen den musik som jag sysslar med i dag.

    Har du något speciellt resmönster?
    – Det är nästan alltid musiken som hamnar i fokus när jag reser. Förr reste jag ofta för att spela musik men under de senaste åren är det framförallt för att leta musik. Först och främst brukar jag kolla upp vart det kan finnas intressant musik någonstans och anpassa destinationerna efter det. Det blir en ständig jakt på det oetablerade och bortglömda vilket ofta leder till ett sökande av lite äldre musik. Nästan alltid i form av vinylskivor.

    Förutom musik, vad upplever du helst när du är på resande fot?
    – Jag är faktiskt en naturmänniska, även om det inte blivit så många naturresor genom åren. I den bästa av världar vill jag kunna kombinera musikletandet med naturupplevelser. Det är dock inte så ofta jag får ihop de båda delarna – men det går.

    Har du någon favoritdestination?
    – Det är nog Vietnam och utan tvekan Tokyo. Nu var det några år sedan jag var i Vietnam men det var främst den vackra naturen som föll mig i smaken. Kulturen överlag var också fantastisk med god mat och supertrevligt folk. För skivletandet var det dock en ren flopp. Det fanns nästan ingenting och det var jättesvårt att hitta skivor i okej skick.

    …Och Tokyo?
    – Det är verkligen en skivstad av rang och en riktigt häftig kulturupplevelse. De verkade väldigt pedantiska i Japan för skivorna var verkligen i superbra skick. När jag var där senast i oktober hann jag bara ägna mig åt musiksökandet i några dagar vilket var alldeles för kort tid. Jag ska dit snart igen och då blir det exklusivt skivletande i en hel vecka!

    Vilken är din mest minnesvärda resa?
    – Det är nog den senaste resan till Tokyo. Det var en speciell upplevelse delvis för att jag alltid velat åka till Japan och delvis för att det fanns så mycket skivor. Jag träffade även högtalarmakaren som har handgjort vårt ljudsystem till At Six i Stockholm. Bara att få vara där med honom var värdefullt.

    Har du tips på bra musikscener runt om i världen?
    – Det beror såklart på vad man är ute efter, men jag skulle säga Frankrike. Där har det länge florerat mycket och bra musik, särskilt med afrikanska influenser. Frankrike har även ett hav av skivbutiker. När det kommer till ett brett sortiment av varierad musik är också Italien ett hett tips. Det är något med det italienska soundet som är väldigt bra i min värld. Om man vill göra som jag och leta efter skivor är även Sverige en guldgruva – speciellt när det kommer till vinylskivor.

    Vad är ett bra hotell enligt dig?
    – Jag är inte en person som tillbringar speciellt mycket tid på hotell faktiskt. För mig är det snarare viktigare att det har ett bra läge till det man rest iväg för än att det har många stjärnor. Underhållning på hotellet är självklart ett plus, men ingenting som jag direkt söker mig till när jag reser. 

    Vart går din drömresa?
    – Jag har alltid velat åka till Afrika. Framförallt Sydafrika och det är väldigt baserat på just musik. Det kommer nog bli en av mina nästa destinationer. Jag har hört att det ska finnas en uppsjö av ställen där man kan få enorma kultur- och musikupplevelser. Det ser jag fram emot!

    Och om du själv får välja, vad har du för musik i lurarna?
    – Det där är en 10 000 kronorsfråga, men jag lyssnar mest på olika konceptmixar som dj:s gjort sin egen mix på. Musik som jag aldrig hört tidigare är dock det bästa!

    Namn: Victor Sanchez.
    Ålder: 34.
    Bor: i Solna.
    Karriär: DJ och grundare till vinylskivbolaget Sound&Echo.
    Aktuell som: Musikkurator på hotell At Six i Stockholm.

     

     

  • “Var inställd på äventyr och var öppen”

    “Var inställd på äventyr och var öppen”

    Anna Vallin Bauer arbetade på SAS i femton år innan hon blev egen företagare. Här delar hon med sig av några av sina erfarenheter – både från flygbranschen och från egna resor. 

    Vilken typ av resenär är du? 
    – Jag har både backpackat och såklart rest mycket i jobbet. 

    – Min allra första resa som vuxen var som 20-åring – en backpackingresa i Asien på 80-talet. Jag kom till Koh Samui innan alla turister hade kommit dit. Det var en speciell upplevelse: ett paradis med vajande palmer på stränderna och ingen massturism. 

    – Efter det började jag på SAS. 

    Hur mycket reser du per år? 
    – Jag brukar vara iväg fyra till fem gånger per år. 

    Du arbetade i 15 år på SAS, först i incheckningen och sedan som försäljningschef. Hur var det att arbeta i flygbranschen?
    – Jättekul! Första året var Janne Carlzon chef, det var han som skrev ”Riv pyramiderna” – en bok som handlar om ledarskap och vikten av att få anställda på alla nivåer att våga ta egna beslut. Atmosfären på SAS var så härlig. Där fick man prata om vilka resor man hade varit iväg på utan att det upplevdes som skryt från kollegor. ”Vad har du varit i helgen?” ”Jag drog till Los Angeles”. Pratar man med folk som inte reser själva finns en tendens att de inte vill lyssna på ens äventyr. Men på SAS var inställningen annorlunda. 

    Vad skiljer att resa i jobbet och att resa privat? 
    – Reser du i jobbet har du hela tiden ett ansvar att representera. Du måste alltid vara professionell och se till att allting flyter på. Att resa själv är mer frihet. Jag behöver inte agera reseledare lika mycket, om något inte funkar kan jag själv avgöra om jag vill bry mig om det. 

    Vad är ditt bästa tips till den som ska ge sig iväg och resa? 
    – Var inställd på äventyr och var öppen. Sen så reser jag alltid så light som möjligt. Jag vill inte känna mig låst vid ett bagage och försöker alltid resa med bara handbagage – om jag så ska vara borta i två veckor. 

    Vad brukar du tänka på när du ska boka hotell? 
    – Jag brukar vilja bo lite utanför den mest centrala kärnan så att jag har ett andningshål. Men hotellet ska samtidigt inte ligga två mil utanför centrum. Lagom centralt helt enkelt. 

    Du brukar alltid träna på resan? Har du något tips på hur man ska göra för att hålla sig i form på resan? 
    – Kolla efter platser där du kan jogga. Se om hotellet har gym och kontrollera innan du bokat hotellet vilka redskap som finns. Vandra och cykla är också två bra sätt för att hålla sig i form på resan! 
     

    Namn: Anna Vallin Bauer
    Ålder: 52 år 
    Bor: Kråkberg, Mora 
    Gör: Konsult samt föreläsare inom marknadsföring. 

  • “Nu har jag vänner över hela världen”

    “Nu har jag vänner över hela världen”

    Veckans resenär är minst sagt berest – i snart tio år har jobbet som flygvärdinna tagit Maria Cecilia Gynning till jordens alla hörn. “Efter några dagar hemma vill jag iväg igen.”

    Text: Jennifer Hellström
    Foto: Maria Cecilia Gynning, privata

    Varför valde du att bli flygvärdinna?
    – När jag var ung var det min dröm. Jag kände att det var så mycket som jag skulle vilja se, och så tycker jag att det är kul med service. Men innan jag bestämde mig för att bli flygvärdinna bodde jag i Italien där jag läste inredningsarkitektur i fyra år. Nu är jag glad för att ha den utbildningen eftersom flygvärdinneyrket kanske inte är något som man orkar göra så länge i livet.

    Vad är det bästa med jobbet?
    – Under fyra och ett halvt år bodde jag i Abu Dhabi och jobbade för ett flygbolag som var baserat i Förenade Arabemiraten. Då kunde jag ibland vara ensam svensk i besättningen. Det var fantastiskt när vi kunde vara 15 personer som arbetade tillsammans på en flygning och alla av olika nationaliteter. Då lärde jag ju känna folk och fick vänner i hela världen.

    Nu jobbar jag som ensam värdinna på chartrade plan. Det bästa med hur jag arbetar nu är att det blir väldigt personligt och att jag kommer nära kunderna. Om jag vet att det kommer att vara barn eller djur med på flygningen så köper jag leksaker till dem. Jag ordnar också med maten på flygningen och då måste hitta bra restauranger att köpa från, om jag inte beställer catering från flygplatsen. Oftast väljer jag lokal mat men på senaste resan från Indien sa passagerarna: ”vi vill ha västerländsk mat på hemvägen”. Jag fick leta runt tills jag hittade en fantastisk restaurang där kocken var italienare.

    Kan du berätta om en minnesvärd rese-upplevelse? 
    – En gång när jag flög till Sydafrika ville kunden ha ett speciellt vin som var väldigt svårt att få tag i. Då åkte jag och piloten ut och besökte producenten och köpte det eftertraktade vinet. Kunden blev jätteglad och det var en härlig upplevelse på vingården.

    Hur är det att ständigt vara på resande fot?
    – Hemmet ska ju vara ens trygga punkt men när jag är hemma kan jag nästan känna mig arbetslös. Nu har jag varit ledig i fem dagar och börjar känna att jag vill iväg. Jag har utbildat mig till yogalärare på Bali och jag tänker att det kan vara ett bra jobb vid sidan om, för att ha rutiner och något att göra när jag kommer hem.

    Vilka är dina favoritdestinationer?
    – Alla destinationer har sin charm men Sydney tycker jag är en fantastisk stad. Man känner sig som hemma där, och det vet jag att många andra också gör. Det jag tycker om där är den goda maten, det sköna klimatet och att det finns ett bra kulturutbud. Australien är långt bort men ändå kulturellt nära för oss västerlänningar.

    Är det något resmål du fortfarande drömmer om att åka till? 
    – Barcelona är ett drömresmål. Men vi kommer att börja flyga dit nu och förhoppningsvis kan jag stanna där i några dagar. Där vill jag framför allt se konsten och arkitekturen.

    Vad gör du helst när du är utomlands?
    – Efter nattflygningar måste man vila upp sig på hotellet men det är många gånger jag har känt: ”jag vill inte sova!”. Jag tycker att det är jättekul att bara gå runt i mataffärer eller uppleva arkitekturen. I Kina ville jag se kinesiska muren och i Barcelona ser jag fram emot Gaudìs arkitektur. Sedan upptäcker man mycket när man bara tar sig från det ena stället till det andra. Hur fungerar det här, tar man taxi eller tunnelbana? Ibland har jag inte så mycket tid och då får man fånga stunden.

    Blir man duktig på att packa väskan som flygvärdinna?
    – Jag tror man blir duktig på att trixa och fixa och gilla läget. Det jag känner mer och mer är: ”travel light”. Att inte ha för mycket med sig och försöka hitta sådant som är gångbart överallt. Sedan vill jag ha mysiga kläder att ha på hotellrummet. Jag har insett att skor tar väldigt mycket plats.

     

  • Världsresenärens fem favoritländer

    Världsresenärens fem favoritländer

    30-årige Francis Giannaros bestämde sig för att säga upp sig från sitt toppjobb på en investmentbank i London för att resa världen runt. Fem månaders planerat resande blev två år.

    Av: Linda Larsson
    Foton: Francis Giannaros privata. 

    Varför bestämde du dig för att ge dig iväg?
    – Jag är uppväxt i London och trivdes egentligen bra med livet där: jag gillade mitt jobb, hade bra vänner, en flickvän. Men jag kände hela tiden en längtan efter att ge mig ut och det var den längtan som fick mig att till slut ge mig iväg. Från början skulle jag bara vara borta i fem månader men fem månader blev två år. Jag gav mig inte iväg för att fly något – utan för att jag ville upptäcka världen.  

    Efter två års runtresande har du nu flyttat till New York – varför inte tillbaka till London?
    – Jag har bott i New York i fem månader nu – men de här fem månaderna känns snarare som tre veckor. När du reser upplever du så mycket – hela tiden. På fem månader skulle jag, om jag fortfarande reste runt, ha sett över hundra nya platser. När du bor i samma stad är det annorlunda: dagarna går mer in i varandra. 

    Jag hade tur som hade ett välbetalt jobb så jag hade mycket pengar sparade innan jag gav mig iväg. Jag slutade inte att resa för att pengarna tog slut – utan för att jag började sakna rutiner.

    Samtidigt, jag hade nog inte flyttat till New York om jag inte hade åkt iväg och rest. Alla jag har träffat som har varit ute på resande fot längre än ett år hatar att komma tillbaka och bo i samma stad de lämnade. Jag tror att rutiner till trots vill man fortfarande ha nya upplevelser – vilket man får om man flyttar till en ny stad.

    Kommer du att ge dig iväg igen?
    – För tillfället trivs jag bra i min tillvaro här men helt klart. Mongoliet och Nepal är på min ”att se”-lista.

    Vad är det som lockar med att resa?
    – Alla nya upplevelser – och alla vänner du träffar. Nu på bara fem månader här i New York har jag redan haft cirka tio vänner som har bott hos mig – vänner från hela världen som jag har träffat under mina resor.

    Francis fem bästa platser i världen

    Japan

    Jag skulle kunna berätta om Japan i evigheter. Tanken var att jag skulle stanna i två veckor men två veckor blev tre månader. Kulturen är superunik – en helt annan värld. Människor tänker annorlunda – vilket får dig att reflektera över dina egna antaganden om hur man ”bör” leva. Naturen är också så vacker: och skiftande. Från snötäckta berg i norr till en känsla av Hawaii i söder.

    Min favorit i Japan var en cykeltur i centrala Japan – Shimanami Kaido. Man cyklar på broar som binder samman sex öar med varandra – så vackert!

    Burma

    Burma är ett så unikt land – mycket på grund av att landet har varit stängt så länge för turister. Vissa säger att det var såhär hela Sydostasien var för tjugo år sedan. Människorna är så genuint trevliga – de är otroligt välkomnande. I Burma upplever man en helt ny nivå av vänlighet. 

    Bagan är ett måste att besöka – ett 10 mil stort tempelområde i norra Burma med över 3000 pagodor. Angkor Wat är ingenting i jämförelse. Du hittar din egna favoritpagoda där du kan sitta i timmar och njuta av utsikten. Först där insåg jag hur vackra släta landskap kan vara.

    Filippinerna

    Filippinerna är ett så stort land – med så mycket att göra. Vissa platser, som Boracay, är turistiga men sen kommer du till ställen där du är den enda västerlänningen. Och gillar du att dyka är det till Filippinerna du ska – här finns fantastiska korallrev och många vrak.

    Men sen gillade jag speciellt Siargao Surf Island. En vacker liten ö där bra surf är garanterad året runt: både för nybörjare och proffs. Stämningen där är helt fantastisk.

    Island

    Island har en sån unik kultur och naturen är så vild – och skiftande. ”Land of fire and ice” brukar man benämna Island som vilket beskriver ön bra: här finns vulkaner och glaciärer, varma källor och snötäckta berg. Att rekommendera ett ställe på Island går inte: det är blandningen av allt som gör Island så speciellt. Tips är att hyra en bil och köra runt själv.

    Colombia

    Colombia var min favoritdestination i Latinamerika. Här finns både ökenlandskap, regnskog och karibiska stränder. Och livsstilen är så härlig: här finns en livsglädje. Alla älskar att dansa salsa – bara en sån sak!

    Min favorit i Colombia var Punta Gallinas – en gigantisk öken som övergår till en av de vackraste stränderna i hela Sydamerika. Nästan inga resenärer åker dit eftersom resan tar åtta timmar i en fyrhjulsdriven bil från närmsta stad. Den långa resan till trots – Punta Gallinas var en av mina bästa upplevelser under resan.

     

  • Hon reser världen runt som expeditionsläkare

    Hon reser världen runt som expeditionsläkare

    Möt Olivia Kiwanuka, expeditionsläkare som ständigt befinner sig på resande fot. Nu är hon aktuell med boken ”Vildmarksmedicin- första hjälpen och sjukvård på tur och expedition”. Här berättar hon om varför hon började arbeta som expeditionsläkare och vad som lockar med att vara ute i vildmarken. Hon ger också sina bästa tips till vad du ska tänka på om du ska ge dig ut på äventyr i berg och på hög höjd. 

    Berätta kort om dig själv?
    Jag är legitimerad läkare i botten men har sedan vidareutbildat mig inom vildmarksmedicin. Jag är specialist inom bergsmedicin och dykläkare via försvaret. Allt började med att jag var ute och vandrade och klättrade själv. Jag insåg då att de situationer jag stötte på fick jag inte riktigt svar på hur jag skulle hantera under läkarutbildningen. När man är långt från sjukhus måste man tänka annorlunda. Vilket också är en anledning till varför jag skrev boken.

    Hur mycket/lite reste du som barn?  
    Jag kommer från en ganska internationell familj så resande har varit en ständig del i mitt liv. Men vi reste mycket till städer och stränder. Vildmarksresandet kom först i vuxen ålder till mig.

    Hur mycket reser du ungefär på ett år?
    Som minst är jag borta i två månader. Som mest har jag varit ifrån Sverige i nio månader. Jag har arbetat som läkare i Singapore, Indonesien, Spanien, Johannesburg, Mexiko och USA. Hela 2015 arbetade jag som expeditionsläkare: då kunde jag kryssa av Svalbard och Kilimanjaro, Nepal, Kirzigstan och Kina (som jag reste till med National Geographic). 

    Sen reser jag mycket privat också.

    Att arbeta som läkare hemma i Sverige jämfört med utomlands, vad är skillnaden (generellt)?
    Förvånansvärt lite skiljer sig åt även om rollerna skiljer sig åt litegrann. Principen är samma rent medicinskt och praktiskt. Den stora skillnaden blir möjlighet till utrustning och hygien. Ur hygienaspekt handlar det mer om hur rikt sjukhuset är än om hur rikt landet är.

    Vad är det som lockar med att vara ute på resande fot, både i jobbet och privat?
    Rent medicinskt är att jobba som expeditionsläkare bland det mest utmanande du kan göra – man är själv och ofta utan internet. Man har ingen bakjour eller support att kontakta för stöd. Ens kunskap ställs verkligen på sin spets. Men att hjälpa folk att uppnå sina drömmar är häftigt. Exempelvis att få vara med när folk står uppe på Kilimanjaros topp och spanar ut – att få vara en aktiv del av det är häftigt. 

    När jag reser privat lockar naturen och landskapet. 

    Vilken är din häftigaste resa du har gjort?
    Alla resor är ju unika på sitt sätt och har gett mig olika saker. Den starkaste upplevelsen måste jag dock säga var min första resa som var till Kungsleden och Kebnekaise. Mitt intresse för vildmarksliv började där.  

    Jag hade aldrig vandrat innan. När jag kom upp till toppen kände jag en svårslagen eufori. För att låta lite klyshig: men då kände jag verkligen meningen med livet – en underbar lycka. Jag får den fortfarande när jag är ute och reser.

    Hur mycket måste du läsa på innan du åker någonstans?
    Beror på. Även om jag är bekant med miljöerna repeterar jag alltid allting: så att det inte har kommit ny forskning eller nya rutiner.

    Reser jag till ett nytt ställe måste jag läsa in otroligt mycket mer. Att läsa på innan är viktigt: inte bara om vad som kan hända: men också känna till evakueringsmöjligheter och hur snabbt man kan få hjälp.  

    Vad ska man tänka på generellt när man ska ge sig ut i vildmark, utomlands som hemma? 
    Många underskattar vikten av planering. Många tänker inte till före: allt från kommunikation till huruvida mobiltäckning finns eller inte. Sen är det vanligt att folk tar med ett första hjälpen-kit som de aldrig har öppnat. De vet därför inte hur det fungerar när de väl måste använda sig av det. Man kan undvika mycket med bra planering! Och se till att ha en försäkring.

    Olivias bästa tips till dig som ska ge dig ut i vildmarken

    Ha med ett första hjälpen-kit (som du vet hur du använder)
    Ska du ha en enda sak med dig: tryckförband! Men annars: tänk på bredden av det du tar med dig: så att du har täckning för både vanliga skador och farliga skador. Vanligt är sårskador och skavsår. Farligt är större blödningar eller att du råkar ut för ett benbrott. Eller nedkylning om du gör vinteräventyr.

    Om du får höjdsjuka:
    Vid mildare form av höjdsjuka: stanna på stället och se var det tar vägen. De flesta blir bra inom en till två dagar på samma höjd. Du kan ta paracetamol.  

    Men har du riktigt svår huvudvärk med illamående och yrsel är enda behandlingen att gå ner. Det värsta som kan hända är att man får hjärnsvullnad eller vätska i lungorna – vilket är dödligt. Mellan tre till sju personer per år dör faktiskt på Kilimanjaro som ändå är ett vanligt och populärt berg.

    Under en expedition till Kina och berget Muztagh drabbades en i sällskapet av höjdsjuka. Helikopter kunde inte landa där men det visste jag sedan innan. Allt slutade bra trots att det tog 30 timmar innan ambulans kunde komma till plats men det var för att vi avbröt snabbt. Hade en helikopter kunnat landa hade vi kunnat ha mer is i magen men när man vet förutsättningarna är det inte värt att chansa. Än en gång: allt handlar om planering om man ska ha förutsättning för att det ska gå bra.

    Att tänka på om du ska klättra utomlands:
    Med hög höjd finns det massor att tänka på: res med seriösa arrangörer som tar säkerhet på allvar. Oseriösa företag har tendens att göra rutter snabbare och då ökar risken för höjdsjuka.

    Kolla upp de lokala förhållandena. Man ledklättrar ju ofta. Är det förbultat: kolla med de som bor där hur säkerheten ser ut.

    Och se till att ha en försäkring som täcker.

    Vad ska man tänka på om man måste uppsöka sjukhus utomlands?
    Se till att allt blir dokumenterat och att du får med dig papper hem på vad som är gjort. Blir det komplikationer hemma är det annars svårt för läkarna på hemmaplan att veta vad som har gjorts eller hur man har resonerat i akutskeendet.

    Om du tar läkemedel: skriv upp det generiska namnet. Skriv inte bara ”Alvedon” utan i sådana fall Paracetamol eftersom mediciner ofta inte heter samma i andra länder.

    Och sen: se till att ha en försäkring som täcker det du ska göra. Och kontakta försäkringsbolaget tidigt om något händer. I vissa fall kan de betala sjukhusräkningen direkt. Att själv behöva lägga ut kan bli extremt dyrt.

    Boken går att förhandsbeställa här (Calazo förlag). Pris från 300 kronor. 

     

     

  • De byter vardagslivet hemma mot ett på resande fot

    De byter vardagslivet hemma mot ett på resande fot

    Att resa jorden runt drömmer många om. Men inte alla tar steget och faktiskt gör det. Fredrik Eriksson och Sofia Bertilsson har precis gett sig iväg. Här berättar de om hur drömresan blev till verklighet. 

    Berätta om er resa?
    Vi har gjort tio resor ihop under de sju åren vi har varit tillsammans. Men nu ger vi oss iväg på en jorden runt-resa som ska ta oss till alla världsdelar förrutom Antarktis. Vad som är underbart är att vi inte har några som helst måsten under den här tiden. Vi kan ta dagarna precis som de kommer. Spontanitet och frihet blir våra ledsagare!

    Hur mycket planerar ni att det här äventyret kommer att kosta?
    Cirka 700 000 kr för hela resan.

    Det är mycket pengar, hur har ni sparat ihop till det?
    Vi flyttade till Norge 2013 för att så snabbt som möjligt spara ihop pengar till resan. Men ändå tog det mer än tre år för oss. Visst, det är mycket men under resans gång planerar vi att göra en hel del saker som kostar mycket, därför har vi budgeterat ganska högt. Vi har också inkluderat en ganska stor buffert för säkerhets skull.

    Hur mycket måste man förbereda inför en sån här resa?
    – Otaliga timmar är investerade i planeringsstadiet inför den här resan men vi har inga som helst problem med att helt avvika från tänkt resrutt eller hoppa över planerade sevärdheter.

    Risken finns att allt blir bestulet eller att pass försvinner. Därför har vi fått tänka i flera steg och har en backup på precis allt i fall att oturen är med oss. Kopior på kvitton, dokument, pass och körkort ligger på en backup-hårddisk. Och sen har vi en extra hårddisk med oss där vi kan backa upp alla bilder vi kommer att ta. 

    Vad för typ av resenärer är ni?
    Vi gillar att skräddarsy våra egna resor men tar det lite som det kommer. Ofta reser vi landvägen igenom ett land istället för att ta flyget. Då kommer du närmare människorna och kulturen och får se och uppleva mer. 

    Hur ser era framtidsplaner ut?
    Även om inte det här äventyret varar hela livet ut så öppnar vi upp för nya möjligheter och alternativa vägar i livet. Vi stämplar därför inte detta äventyr som en resa – utan ett nytt sätt att leva. Vi bryter upp från livet vi lever nu och skapar oss ett nytt på resande fot. Sen får vi se vad som händer efter att detta år har gått. Kanske blir vi kvar något år i Australien? Vi är inte främmande för något och lämnar det kapitlet oskrivet. 

    Vad kan vi förvänta oss på bloggen?
    Bloggen kommer att fyllas till bredden med våra upplevelser runt om i världen och även om vi inte kommer att blogga precis varje dag kommer vi att uppdatera den kontinuerligt. Till och från kommer vi att befinna oss på platser utan internettillgång, än mindre ström – då går vi helt off grid och lever som nomader. Vi ska försöka att uppdatera vår blogg med bland annat videoklipp (vlogga) som är länkat via YouTube, bilder och korta vs långa textstycken om allt mellan himmel och jord som händer under resans gång. Resrutten må likna andras men ingen resa är samtidigt den andra sig lik. 

    Vad ser ni mest fram emot?
    – En resa som är så här lång gör det svårt att plocka ut bara en specifik sak som vi ser fram emot mest eftersom resan i sig själv är målet. Att bara vara på resande fot utan måsten och förväntningar är kanske det vi värdesätter allra högst.  Hur ofta får man tillfälle att bara vara och andas ut och njuta av livets goda? 

    Följ deras resa på Jordenrunt365.se.

     

  • “Bloggen om Tallinn är som ett webbmuseum”

    “Bloggen om Tallinn är som ett webbmuseum”

    Hotell i Tallinn

    Tomas Alexandersson driver den populära bloggen “The Tallinn collector” som handlar om hur Tallinn marknadsfördes förr i tiden: ett slags webbmuseum som visar på hur staden framställdes, har sett ut och varit. Här berättar Tomas om varför han startade bloggen, om sin kärlek till staden och varför han tycker att Tallinn förtjänar mer uppmärksamhet.  

    Av: Linda Larsson

    Berätta om the Tallinn Collector? 
    – The Tallinn Collector skulle jag beskriva som ett webbmuseum, där besökaren genom bilder och text kan följa Tallinns turismhistoria. Materialet hämtar jag från reseguider, broschyrer och vykort – allt i original. Eftersom materialet handlar om Tallinn när Estland var en sovjetrepublik, tycker jag att det finns flera intressanta aspektar att belysa. The Tallinn Collector handlar inte om att jag vill få tillbaka Sovjet, utan snarare visa på hur staden framställdes, har sett ut och varit.

    Jag bodde i Tallinn i flera år och under tiden där samlade jag på mig allt material – först som en rolig grej. När jag sedan flyttade hem till Stockholm igen började jag skissa på The Tallinn Collector.

    Jag skulle tro att min kärlek till staden i kombination med att jag gärna ville visa upp materialet jag hade, är de bakomliggande orsakerna till att jag startade bloggen. Nu har jag haft den i cirka tre år. 

    Hur hittar du material till bloggen? 
    – Jag köper och får material i Tallinn – ofta på marknader, second hand-butiker eller genom privatpersoner. 

    Hur står sig Tallinn i jämförelse med andra länders städer? 
    – Jag har rest runt i ett 40-tal länder. Som stad ligger Tallinn högt på listan. Jag tycker Tallinn erbjuder mycket upplevelser och intryck på en liten yta. Kombinationen av öst och väst blandas: nägot som ger sig i uttryck i omgivningarna, bland människorna, i maten och i kulturen. Du finner bra hotell, restauranger och attraktioner. Trots att Tallinn fortfarande låter och verkar främmande och eventuellt tråkigt för många – tycker jag Tallinn förtjänar mer uppmärksamhet. Det är en härlig stad som har växt till sig enormt. Tallin är absolut en tuff spelare i Europa!

    Andra favoriter är Tokyo, Reykjavik och så har jag ett tycke för Kiev. I Tokyo känner jag mig liten och fri. Där finns allt, och allt är dessutom enkelt. Reykjavik är en pärla. Älskar det pittoreska, omgivningarna, landskapet och stadens intensiva nattliv. Kiev är en häftiga stad med vänliga invånare och spännande arkitektur.

    Hur kom det sig att du kom till Tallinn första gången?
    – Tallinn kom in i mitt liv som en storm. Jag besökte staden första gången 2004 med en kompis. Jag minns att jag tyckte staden var läcker. Under 2005 sökte jag ett jobb via Arbetsförmedlingen som visade sig vara på ett kontor i Tallinn. Jag visste då inte vad för företag det var, utan endast att det hade med kundservice att göra. Jag fick jobbet utan någon direkt ansträngning och några veckor senare var jag där. Jag fick en hög lön i estniska mått och en betald hyreslägenhet i Tallinns Gamla Stad. Jag levde livet.

    Jag bodde i Tallinn i nästan 7-8 år. Under min tid där bytte jag även jobb och arbetade extra på en tidning, där jag skrev olika nöjesreportage på svenska och engelska om staden. Från Tallinn reste jag mycket till Baltikum, Ryssland och Ukraina. Jag har alltid känt mig attraherad av Östeuropa. 

    Om du inte får bo i Tallinn, vilken stad hade du då bott i? 
    – Stockholm. Men nu bor jag ju här. Jag skulle inte lämna Norden. Älskar klimatet, luften och hemmakänslan. Reykjavik kanske. Eller så skulle jag köra på Helsingfors och försöka ”väcka björnen som sover”. Oslo är dock trevligt och Köpenhamn ger mig lite Amsterdam och Berlin-feeling. Oj, nu prickade jag in alla nordiska städer.

     

    Om Tomas Alexandersson 

    Gör: Driver bloggen thetallinncollector.com
    Bor: Stockholm
     

     

  • Ständigt på resande fot

    Ständigt på resande fot

    De har cyklat genom Vietnam, åkt husbil från Sverige till Mongoliet, vandrat i Nepal… ja, listan på äventyr kan göras lång. Frida och Jacob träffades i Nya Zeeland när båda var där och backpackade. Sex år senare befinner de sig fortfarande på resande fot – nu är de i Thailand där de arbetar som dykinstruktörer. RES fick en pratstund med ena halvan av Everydayexplorers.org, Jacob Ode. ”Folk frågar när vi ska göra något riktigt. Men vad är egentligen riktigt?”.

    Av: Linda Larsson
    Bilder: Privata

    Berätta om er livsstil?
    – Vi blev ett par när vi båda var ute och reste och har sen fortsatt att resa runt. Att resa är vår vardag. Vi har inget som knyter oss till Sverige mer än familjen: vi har inget hem i Sverige, ingen lägenhet, inget jobb. Hur kan vi finansiera våra resor? frågar vissa. Men bara för att vi inte jobbar i Sverige innebär det inte att vi saknar jobb. Tvärtom. vi är båda utbildade till skid- och dykinstruktörer så att hitta och skaffa jobb är enkelt för oss. Om man säger att man vill jobba med ett specifikt jobb i en specifik stad är man väldigt begränsad. Om man däremot kan tänka sig jobba var som helst i världen finns hur mycket som helst.

    Sen reser vi runt mellan våra säsongsjobb. Vi cyklade runt i Vietnam i två månader, en annan cykelresa gick till Kina, vi vandrade i Nepal i en månad, vi köpte en husbil för 40 000 och åkte från Sverige till Mongoliet i höstas. Resorna och jobben avlöser varandra.

    Har ni några planer på att sluta att resa?
    –     Vi trivs med vår livsstil och har inga planer på att ändra sättet vi lever på.  

    Att resa innebär en frihetskänsla: känslan av att inte vara fast, inte låst, att aldrig bli uttråkad. ”Jag kan göra vad jag vill – när jag vill”. Vill vi jobba kan vi göra det var som helst i världen. För även paradis kan bli rutin efter ett tag men då är det enkelt för oss att bryta upp. Det är fördelen med att säsongsarbeta: vi behöver aldrig säga upp oss utan kontrakten går ut efter några månader och då flyttar vi till ett annat ställe.

    Resan ner till Mongoliet med husbil: hur mycket måste man förbereda sig för en sådan resa?
    – Vi planerade inte mycket alls faktiskt. Tre månader innan vi drog ut köpte vi husbilen. Den kostade 40 000 och sen renoverade vi upp den för ytterligare 15 000 (trots att båda egentligen saknar snickerikunskaper).

    Tanken var att skeppa husbilen vidare till Kanada men det blev för dyrt. När vi var i Kazakstan frågade vi därför en kompis om han ville komma ner till Mongoliet och köra hem den. Och det ville han. Så nu är bilen i tryggt förvar i föräldrahemmet  i Trollhättan.

    Ni förlovade er i Kirgizistan?
    – Ja – eller vi hade faktiskt gift oss innan. Mest av praktiska skäl – i vissa länder måste man vara gift för att få bo tillsammans. Men vi hade inga ringar. Därför, när vi var i Kirgizistan, passade vi på. Vi hamnade nämligen på en marknad med över 30 silverstånd så då slog vi till på två släta ringar som vi hittade.

    Ingraveringen blev lite speciell – vi trodde att kvinnan som skulle gravera ringarna hade en särskild maskin för det men hon handgraverade. Alla bokstäver fick därför inte riktigt plats – hon hade sluntit lite så bokstäverna blev breda och den sista bokstaven hamnade precis på silverstämplen så den ser man inte riktigt. Vi funderade på om vi skulle köpa nya – men de här bär ju på en historia och känns typiska för oss.

    Vilken av alla era resor har varit bäst?
    – Vi har fastnat för att cykla. Vi hade aldrig gjort det innan första cykelresan för fem år sedan. Vi var i Vietnam och fick för oss att köpa två cyklar på en marknad. Fem dagar senare satt vi på våra cyklar – en resa som blev två månader lång. Vi gjorde samma sak i Kina förra året: då cyklade vi 250 mil.

    Ni verkar göra det som faller er in. Vad har ni för råd till de som vill ge sig iväg men inte riktigt vågar?
    – Att resa behöver inte vara mycket förberedelse – det handlar mer om att faktiskt bara göra. När vi gav oss iväg till Mongoliet hade vi visum till Ryssland och vi hade köpt en bil. Men vi hade inga vägar förutbestämda utan pratade med folk längs vägen. Vågar man bara ta första steget brukar det mesta att lösa sig.

    Att resa behöver inte heller kosta en massa. Vissa budgeterar efter hur mycket de gör av med när de är iväg på charter. Men reser man iväg ett år reser man annorlunda. Du går inte på finrestaurang hela tiden, du dricker inte öl varje kväll. Man lever mer som man gör hemma – fast på resande fot.

    Ni är bägge två veganer? Hur fungerar det att vara vegan på resan?
    – Det funkar förvånansvärt bra. Att vara vegan i Asien är lätt: mycket grönsaker och frukt används i matlagningen här. Svåraste landet att vara vegan i är i Schweiz och i Norge – att hitta restauranger som serverar veganska alternativ där är svårt.

    Man lär sig att vara vegan på resande fot såsom man lär sig att vara vegan hemma i Sverige. Under en övergångsperiod är det svårt men sen kommer man in i det. Man vet var man ska leta.

    Vad är era planer för framtiden?
    – I sommar kommer vi att cykla runt i Taiwan, Kina och Japan. Efter det kommer vi att göra ett besök hemma i Sverige. Nästa vinter kommer vi att arbeta som skidinstruktörer i Kanada och efter det är planen att jobba som dykinstruktörer i Mexiko. Förhoppningsvis kan vi skeppa vår husbil till Kanada så att vi kan köra ner till Mexiko efter skidsäsongen och sen efter dyksäsongen köra ner genom Sydamerika.

    Längre fram vet vi inte vad våra planer är. Men så länge allt fungerar och vi trivs ser vi ingen anledning att sluta.

    Vissa frågar när ska vi ska göra något riktigt? Men vad är riktigt? Att köpa ett hus och ta ett lån vi måste betala av hela livet? Eller få fasta jobb som vi inte riktigt trivs med?

    Om Everydayexplorers.org

    Består av: Frida och Jacob Ode. 

    Ålder: 29 respektive 28 år. 

    Bor: Ingen hemort. Reser runt i världen.

    Gör: Säsongsarbetar som dyk- och skidinstruktörer. Däremellan reser de runt. 

     

     

     

  • Kevin Walker: “Jag besöker ofta Irland”

    Kevin Walker: “Jag besöker ofta Irland”

    Idolvinnaren och fotbollsspelaren Kevin Walker är precis hemkommen från Irland där han spelade in musikvideon till nya singeln The wind.”Vi googlade fram ett fyrhus, sen åkte jag och min bror dit med en kamera”.

    Text: Linda Larsson
    Foto: Kevin Walker, privata

    Vad gjorde du på Irland mer än att spela in en musikvideo?
    – Jag och min familj åkte först till pappas hemstad: Carlow som ligger cirka 45 minuter från Dublin söderut där vi var i sex dagar, umgicks med släkten. Sen åkte jag, min dotter och min sambo runt i en hyrbil i en vecka.

    – Jag besöker Irland rätt ofta, jag har ju släkt där. Pappa är från Irland.

    Musikvideon, hur spelades den in?
    – Jag och min bror googlade fram ett gammalt fyrhus som ligger 1,5 timme från pappas hemstad. Sen åkte vi dit med en kamera och spelade in videon på två timmar.

    Att ha en koppling till ett land som man besöker – på vilket sätt blir resan annorlunda än annars?
    – Har man en koppling till ett land har man ju hört historier därifrån  –  och att själv då få uppleva platserna man har hört talas om är kul. Sen att träffa släkt och vänner är såklart roligt. Jag var ofta på Irland som liten. Vi åkte dit en, ibland tre, gånger per år.

    Vad förknippar du Irland med?
    – Jag gillar kvällarna där, man umgås på ett lite annorlunda sätt. Hela familjen sitter uppe och umgås. Kvällarna blir sena och alla sitter uppe och sjunger tillsammans. Grannar flödar in och ut. Irlands umgängeskultur är lite mer levande än den generella i Sverige.

    – Sen spelar jag golf – och Irland har väldigt fina golfbanor. Naturen är fantastisk. Ett tips vid regn är att gå till en pub med livemusik och beställa in en Irish stew med en fin pint – då spelar regn ingen roll.  

    Vad för typ av resenär är du?
    – Jag tycker om att resa – jag gillar även resan som sådan. Jag gillar att bara dra på ett par hörlurar och sen drömma mig bort.

    – Jag brukar boka ett fint hotell på en destination med mycket saker att göra. Jag kan sitta still en timme eller två men sen måste jag göra något. Och god mat är viktigt, att få nya smakupplevelser! 

    Hur mycket reste du som barn?
    – Vi åkte på några resor när jag var mindre: till Teneriffa, Thailand och Florida bland annat. Sen var ju pappa fotbollstränare och jag spelade fotboll så det blev en hel del träningsresor också under min uppväxt.

    Hur mycket reser du på ett år?
    – Jag spelar 13 bortamatcher som inte är i Stockholm varje år så det blir en hel del resande. Och sen åker vi iväg på träningsläger: i år till Portugal.

    Hur mycket hinner man uppleva landet när man är iväg på en träningsresa?
    – Jag försöker alltid ta någon ledig dag för att hinna se något. Men man fokuserar på att träna och vila – dagarna är ganska intensiva.

    Vilket är det bästa landet när det kommer till träning?
    – Om man spelar fotboll är ju planerna viktiga. Turkiet har väldigt bra planer – och bra mat. Sen gillar jag Barcelona, även om planerna där inte är de bästa är staden som sådan fantastisk.  

    Om Kevin Walker

    Idolvinnare 2013 och lagkapten för Djurgården IF.  

    Akutell med: Nya singeln The Wind som släpptes 23 december. Se videon här: