My Website

Tag: Veckans resenär

  • Olof Grind – vill fånga magin i världen

    Olof Grind – vill fånga magin i världen

    Olof Grind är 24 år men har plåtat professionellt sen han var 15. Han har sen studenten rest runt i världen och fotar allt från byliv i Guatemalas djungel, queerkultur i Istanbul till klubbliv i New York. I veckan tar han över RES Instagram där han kommer att bjuda på sina bästa resebilder. Här berättar han om sina resor världen runt och vad de har betytt för honom.

    Text: Linda Larsson

    Vilken var den första resan du gjorde?
    – Jag reste bara utomlands några få gånger under mina barndomsår, så jag kommer ihåg min första resa väldigt väl – trots att jag bara var fyra år. Familjen reste till Grekland och jag kommer fortfarande ihåg hur jag lekte runt på stranden och klättrade på klippor.

    – När jag var 18 åkte jag på praktik till Marocko för att praktisera hos en fotograf.

    Jag var där i en månad, baserad i Casablanca men vi reste runt i hela Marocko; till Atlasbergen, Rabat, Essaouria och Marrakech. Det var första gången jag mötte en kultur som inte var så influerad av västerländsk – det breddade mitt perspektiv. Och sen är Marocko ett fantastiskt land att fota i också – det är så vackert och människorna är underbara.

    Förvisso är det inte självklart att fota i Marocko – okända människor på gatan är generellt inte alltid så glada på att ställa upp på bild. Man vill respektera det – samtidigt är det en svår balansgång när man ser den perfekta bilden. Det kan vara frustrerande.

    Du har gått mediegymnasiet men har du någon annan utbildning i bagaget?
    – Nej, jag har funderat på det men jobben började flyta på direkt så jag har inte gått någon utbildning ännu. Både resande och jobben har bara rullat på.


    Foto: Privat

    Vad brukar du fota när du är ute och reser?
    – Jag fotar i jobbet mycket porträtt men när jag reser privat blir det mycket naturbilder också – jag älskar naturen, det är något som är så otroligt avkopplande med den. Jag var i Lofoten i vintras och resten runt och plåtade, det var så magiskt – när snön mötte berg som mötte hav. Och det var alldeles vindstilla! Jag ville stanna för evigt på den platsen där och då.

    Du skulle till London efter studenten men hamnade i Indien?
    – Jag kom till London och hade en tanke på att bosätta mig där. Men London är både dyrt och meckigt så jag tänkte ”men jag får mer för pengarna i Indien”. Jag bestämde mig för att åka dit på en torsdag och en vecka senare satt jag på ett plan på väg. Jag var där en månad, hängde i bergen, läste böcker, målade, skrev dagbok, funderade över livet. Det var en väldigt utvecklande månad för mig där jag lärde mig mycket om mig själv.

    – Det här var innan smartphonens tid – så jag reste med bara en gammal Nokiatelefon. Det är den sista stora resan jag har gjort utan en smartphone. Jag kan sakna det lite – den sociala kravlösheten. Jag älskar att dela med mig av mina resebilder på Instagram men kan samtidigt sakna tiden i Indien då jag bara hade en analog kamera med mig. När man fotar analogt tar man en bild – sen kan man njuta av att bara vara i stunden. Fotar man digitalt är det svårt att sluta fota fast man redan har tagit en massa bilder.

    Du har varit runt på många platser och upplevt allt från Guatemalas djungel till New Yorks klubbliv? Vilken plats har varit din favoritplats?
    – Jag har så många. Jag älskar New York – blev förälskad i staden första gången jag kom dit 2014 och har sedan dess varit tillbaka en gång per halvår. Där finns så många karaktärer som är pepp på att stå framför kameran dessutom. Varje gång jag har varit där kommer jag hem och känner att jag tagit mina bästa bilder någonsin.

    – Sen älskar jag Tobacco Caye i Belize – en liten liten ö där det bor tjugo människor. Man går runt ön på tre minuter. Där bara är man – spartanskt men paradisiskt.

    Ditt absoluta bästa minne från en resa?
    – Jag var i norra Kalifornien och vi körde genom Sierra Nevada-bergen. Eftersom det var vinter hade det snöat i bergen men plötsligt från ingenstans dök det upp ånga från vägkanten. Vi gick dit och upptäckte att där låg en varm källa. Så vi tog av oss kläderna och hoppade i. Det var en av mina mest fantastiska stunder i livet: det var så overkligt att vara där nedsjunken i det turkosa vattnet med bara snötäckta berg som omringade en.

    Du har precis gjort en dokumentär där du gjort personliga porträtt av personer som identifierar sig som queer i Istanbul?
    – Ja, jag och en kompis var nere i tre veckor i Istanbul i våras och filmade en kort dokumentär. Det var så många spännande möten och jag fick ta del av så många människors berättelser – det var en väldigt givande och stark resa.

    Hur skiljer sig länder åt ur ett fotografperspektiv?
    – I vissa länder, som i Marocko, är man inte helt glad i en kamera. Man får lirka, samtidigt vill man ju inte vara påträngande och man vill visa respekt. I andra länder vill alla vara med framför kameran, till exempel i Indien.

    Varför gillar du att resa?
    – Jag känner mig fri – fri bara. Jag mår bra och blir taggad av alla nya människor och upplevelser och att det finns så mycket magi i världen.

    Vad kommer vi att kunna förvänta oss av dina bilder?
    – Mycket naturbilder – men också porträtt.


    Foto: Privat

    Om Olof Grind

    Ålder: 24

    Bor: Stockholm

    Yrke: Fotograf.

    In och följ oss på Instagram för att ta del av Olofs bästa resebilder. Glöm inte heller bort att följa honom på hans egna Instagramkonto: @OlofGrind.

  • Fahlén: “resandet sitter i generna”

    Fahlén: “resandet sitter i generna”

    Resandet har alltid varit en del av Hans Fahléns vardag, som liten tog hans föräldrar med honom ut på äventyr runt om i Europa och som 16-åring bodde han ett år på Sri Lanka.

    Text och foto: Linda Larsson

    Hur började ditt intresse för att resa?
    – Resandet har alltid kommit till mig innan jag hunnit känna “jag måste ge mig iväg ut”. Resandet har varit en del av min vardag sen jag var liten.

    Jag är uppväxt med en pappa som alltid tog med familjen ner till Italien när jag var liten. Vi (jag, mina två bröder och mamma och pappa) reste ner i en folkabuss till Riva del Sole. Pappa planerade hela resrutten och det tog oss ungefär en vecka att ta oss dit eftersom vi stannade på en massa platser på vägen.

    Det var mycket bus i den bussen, vi byggde koja där bak kommer jag ihåg, fyllde påslakan med inströmmande luft från fönstret så att det blev som kokonger… ja, folkbussen var en pågående lekstuga.

    Det låter lite som att dina föräldrar, ja kanske främst din pappa, var värsta hippien?
    – Haha, det kan man nog säga på ett sätt. Men i stället för droger var det natur och upplevelser som var hans grej till skillnad från många andra hippies.

    I tonåren – hur mycket reste du då?
    – Mina föräldrar skilde sig när jag var i tonåren. När jag var sexton år flyttade pappa till Sri Lanka för att jobba som lärare för svenska elever vars föräldrar arbetade på ett vattenkraftverk. Jag ville följa med, “hänga med pappa”. Så det gjorde jag. Jag bodde ett år i Gampola, nära Kandy. Jag fick se hela landet innan inbördeskriget bröt ut – pappa är väldigt nyfiken av sig och tog mig runt överallt. Det var en väldigt lärorik period i mitt liv.

    Efter Sri Lanka – vad gjorde du då?
    – Sen började jag med skidåkning. Det visade sig att jag var en naturbegåvning säger jag sådär lagom ödmjukt. Puckelpist freestyle. Jag kom med i landslaget vilket innebar fem års ytterligare runtresande.

    Hur kom det sig att du började programleda När och Fjärran?
    – Jag började jobba med tv efter skidkarriären, tv Åre. Det var den perfekta skolan: vi fick göra allt. Jag har alltid velat berätta sen jag var liten och jag har också alltid velat jobba med bild. När min dåvarande tjej flyttade till Stockholm följde jag efter, började på Berghs. Efter några år i Stockholm ringde de och frågade om jag ville plåta När och Fjärran.

    Så du började som fotograf?
    – De stämmer bra. Men efter ytterligare ett års plåtande där frågade de om jag inte ville stå framför kameran. Och sen, ja, sen blev det tio år som programledare för det programmet. Och sen kom jag att förknippas med restv på något sätt.

    Hur skiljer sig När och Fjärran från andra program du har programlett?
    – Jag älskar När och FJärran – där fick jag som programledare verkligen vara med och berätta min historia, ge min version av landet. Jag älskar att själv få vara med och skapa historien – inte bara vara ett ansikte framför kameran.

    Hur är du som person att resa med?
    – Jag har alltid gillat att inte ta reda på för mycket om länderna jag besöker innan, jag är nyfiken på plats istället. Jag är ingen person du kommer att se med en guidebok i högsta hugg – jag försöker istället prata runt för att få de bästa tipsen till vad man ska se och göra, vilka restauranger man ska gå till.

    Senaste programmet du gjorde var Fahléns matäventyr?
    – Det var en egen idé som legat och grott i tretton år. Jag vill inte känna när jag är 70 år att jag ångrar att jag inte gjort något jag borde ha gjort. Så vi gjorde slag i saken. Det var fantastiskt intressant: vi var i 7 länder. Peru var nog det mest intressanta landet men det var nog för att det var ett nytt land för mig.

    Hur många länder har du varit i?
    – Jag trodde att jag hade varit i många länder men så gjorde jag ett sånt där test på Facebook – jag har ju inte alls varit runt tycker jag nu. Eller ja… (som reporter måste jag kontra med att det har han).


    Här är Hans karta över platser han har besökt.

    Hur skiljer sig Spårlöst från När och Fjärran, i Spårlöst reser ni ju också runt en massa?
    – Där kommer man till platser som man aldrig skulle hamnat på annars.

    Varför tror du folk gillar resereportage och restv?
    – Att resa är att drömma sig bort. Man tittar på en Ferrari men köper en Skoda. Du kan i bästa fall få uppleva platser som du annars aldrig skulle ha fått uppleva – även om det bara är genom en tv-ruta.

    Vilket av länderna du har besökt har varit det mest intressanta?
    – Antarktis: halva grejen är att ha varit där. Den andra halvan är att där finns en svårslagen natur med gigantiska isberg och att man kommer naturen så nära.

    Du säger att du aldrig haft den inneboende drömmen om att ut och resa, hur tror du att du hade känt om du inte hade fått resa så mycket?
    – Ja, jag vet ju inget annat men jag tror att jag hade blivit rastlös, jag är rastlös som person. Det sitter ju lite i generna att vilja ge sig ut.

    Vad blir ditt nästa äventyr?
    – Ecuador med Spårlöst.

    Om Hans Fahlén

    Ålder: 52

    Aktuell med: programledare för Spårlöst.

     

     

  • Anders Öhrman förälskade sig i West Village

    Anders Öhrman förälskade sig i West Village

    Veckans resenär är Anders Öhrman som precis har gett ut boken En annan del av New York – en fotobok plåtad med Iphonen under en fyra års-period i West Village.

    Text: Linda Larsson
    Foto: Anders Öhrman

    Hotell i New York

    Hur föddes idén till din bok?
    – Jag åkte till New York för att skriva en roman. Men så började jag fota området jag bodde i och lägga ut de bilderna på Instagram och Facebook. På den vägen var det. Folk sa till mig ”kan du inte ge ut en bok” och jag tänkte ”ja, varför inte”? Så nu har jag gjort det.

    Varför just West village?
    – Jag har varit mycket i New York men det är något med West village, området är inte alls som du föreställer dig New York med stora skyskrapor och Times Square. Här finns ett lugn. Sen finns det ju så många fotoböcker om New York så jag kände att jag var tvungen att nischa mig. Men jag älskar West village – West Village var anledningen till att jag förälskade mig i New York.

    Vad känner du när du kommer till New York?
    – Jag känner en obeskrivlig lycka när jag kommer dit, ungefär samma känsla som när man är nykär, jag är nästan inte hungrig. Jag är så otroligt lycklig och glad och vill bara omfamna hela Manhattan. New York ger en känslan av att vara osynlig men samtidigt känns det också som att hela världen ser en.

    När var första gången du kom till New York?
    – Första gången jag var där var i slutet av 90-talet. Men det var först 2009 jag började åka ordentligt dit – det var då jag upptäckte West Village. Jag skulle besöka en loppmarknad på Perry Street (samma gata som Carrie i Sex and the City bor) och blev förälskad, kände ”jag måste komma hit igen och bo”. Så letade jag lägenheter på Airbnb och hittade en precis framför Carries lägenhet i tv-serien. Det är den jag alltid återkommer till när jag är här. Nu för tiden försöker jag åka till New York minst tre gånger om året – oftast åker jag själv.

    Varför själv? 
    – Livet hemma är så hektiskt och det är skönt att bara få bestämma allt helt själv: från vad man ska äta till när man ska gå upp. Och man känner sig aldrig ensam i New York. Det är bara att gå ut och sätta sig i en bar så träffar man någon att prata med. Det anses inte vara märkligt i New York att sitta ensam i en bar – eller att vara ensam över huvud taget.

    Du har ju fotat hela boken med mobilen, vad är fördelen med det?
    – Man blir mer osynlig med en mobilkamera, det är lättare att fånga saker i stunden. Mobilen har man också alltid med sig. Inga av mina bilder är stageade, det är ”i stunden”-bilder.

    Varför gillar man att resa?
    – Man fyller på med energier och får ny kunskap om hur världen och människor fungerar – kunskap som man inte kan lära sig i skolbänken. Man lär känna folk man aldrig ens skulle ha träffat annars.

    Vilken plats drömmer du om att besöka?
    – Boston ska vara riktigt coolt – men det är den dyraste staden att bo på hotell i USA.

    Vill ni se mer av Anders Öhrmans bilder: följ han på Instagram.

    Den här veckan tar han också över RES Instagramkonto!

    Om Anders Öhrman

    Jobb: chefredaktör för tidningen QX.
    Ålder: 45 år.
    Bor: Stockholm med pojkvän och hund.
    Aktuell med: fotoboken En annan del av New York.