Reseguide: Nordamerika

Det är inget lättköpt nöje! Men du kan komma undan billigare om du går till en av TKTS-kioskerna där du kan skaffa nedsatta biljetter till samma dags föreställningar. Kom tidigt, proffsen börjar köa långt innan TKTS öppnar. Det finns inga garantier för att du får se just den showen som du spetsat in dig på, men det finns alltid biljetter till något spektakulärt och sevärt. Notera dock att TKTS inte säljer biljetter till de mest populära showerna, så glöm Hamilton & Co. Ett tips är att undvika Times Square-kiosken där det alltid är lång kö, gå hellre till någon av de andra, och notera att kioskerna håller olika öppettider. Times Square Lincolm Center South Street Seaport Downtown Brooklyn

Isamu Noguchi var en mångsysslare – skulptör, landskapsarkitekt, scendekoratör för bland andra Martha Graham, samt möbeldesigner. Liksom Paul László, George Nelson och Charles och Ray Eames skapade han flertalet moderna möbelsuccéer för Herman Miller. Bakom en anonym fasad i stadsdelen Queens lurar Noguchimuseet som firar den japansk-amerikanske konstnären, det ligger lite avigt till, men inte värre än att du kan ta en taxi. Museets råa industrilokaler lämpar sig utmärkt som fond för Noguchis maskulina verk i len marmor, kylig svensk granit, polerad metall, alabaster, trä och Karatsulera. De är sensuella och lockar till vidrörande, tyvärr är det här ett väldigt strikt se-men-inte-röra ställe. Temporära utställningar utforskar Noguchis kollaborationer med andra legender såsom Buckminster Fuller. Sitt kvar ett tag i den kontemplativa japanska trädgården och lyssna på fåglar och fontänskvalp.

Om du har vägaran förbi Queens – kliv in på Socrates Sculpture Park, det är precis som det låter, en brokig skulpturpark där nutida konstnärer installerar fantasieggande verk vid East rivers vattenbryn. Här kan du ta ett yogapass i gräset om du tajmar det rätt, eller se en film under stjärnhimlen, eller bara umgås med utsikten över Manhattan.

Inte precis ett designmuseum men värt en omväg för den imponerande arkitekturen. Thomas Leeser är arkitekten som skapat detta visuella mästerverk där gränsen mellan filmens fantasivärld och museets verklighet suddas ut i en tredimensionell Oz-liknande miljö. Väggar svävar och lutar, här och var blir de till knivskarpa bänkar, ibland agerar de filmduk. Den stora biosalongen är en Yves Klein-blå kokong med en glamskrälligt färggrann ridå. Runtom i utställningslokalerna blinkar projicerade bilder som får det att se ut som om besökarna kliver in och ut ur den vita duken. På The Museum of the Moving Image kan du leka med gamla tv-spel, beskåda antika kameror, ljudsätta filmsnuttar, drömma dig bort till en svunnen tid bland foton på glittriga Hollywoodstjärnor. Det går utmärkt att tillbringa en hel dag i detta fantasieggande sagoland.

Det kan vara tankeväckande att besöka Frihetsgudinnan – en staty, ett sjömärke, en symbol för frihet, en amerikansk ikon, och för drygt hundra år sedan en fungerande fyr. Den 46 meter höga skulpturen föreställer Libertas, frihetens gudinna enligt den romerska mytologin. Det går inte att impulsköpa biljetter till denna sevärdhet, du gör gott i att boka dem långt i förväg. Alternativet är att hoppa på gratisfärjan till Staten Island och se henne på avstånd medan du tuffar fram och tillbaka till Manhattans sydspets. Vid Frihetsgudinnans fot står att läsa följande: Give me your tired, your poor, Your huddled masses yearning to breathe free, The wretched refuse of your teeming shore. Send these, the homeless, tempest-tossed, to me: I lift my lamp beside the golden door. Ge mig era trötta, era fattiga, Era förtryckta människoskockar som längtar efter att få andas fritt, Det bedrövliga avskummet från era myllrande kuster. Skicka dem, dessa hemlösa, vindpinade individer, till mig: Jag sträcker upp min lykta bredvid den gyllene dörren. På Ellis Island, ett stenkast från Frihetsgudinnan, satte hundratusentals immigranter för första gången sina fötter på amerikansk mark. Det var Lady Liberty som välkomnade dem till ett nytt liv fyllt av drömmar om lycka, välstånd och en bättre framtid. Skam på dem som stänger dörren till asylsökande.